Det här är HTML-versionen av Birger Jarl, Skådespel. Klicka här för mer information om boken.

Den här boken är hämtad från Projekt Runeberg. Böcker kan vara maskinlästa utan korrektur.

Birger Jarl, Skådespel




Förord till den elektroniska utgåvan



Detta skådespel av Gustaf Fredrik Gyllenborg (1731-1808) har digitaliserats 2012 av Kungliga Biblioteket i Stockholm och anpassats för Projekt Runeberg i maj 2015 av Ralph E.

Skådespelet kan även läsas hos Litteraturbanken.

BIRGER JARL,

SKÅDE-SPEL;

Upfordt första gången på Kongl, Slottet i HANS KONGL. MAJlTS och Kongl, Husets närvaro,

Wid tilfalle af

DERAS KONGL. HÖGHETERS, HERTIGENS och HERTIGINNANS

af södermanland biläger,

den g JULII 1774.

STOCKHOLM, 1774. Tryckt hos HENR. FOUGT, Kongl. Boktryckare-Företal.

^ä et nyttSkåde-Spel, på KONGL. MAJ:TS Nådigabe-^ fällningfkolat författas,at upföras vid de högtidligheter, fom utmàrkaSverjes allmänna frögd vid Deras Kongl. Högheters Hertigens och Hertiginnans af Södermanland Biläger, har man trott fig äga få mycket ftörre anledning at vàlja närvarande ämne, fom det innehåller den förfta och ålfta til var kunfkap förvarade förbindelfc

):(emellan Sverjes Konunga-Hus och det Holsteinska» Den namnkunnige Riks-Föreftåndaren Birger Jarl var två gånger gift. Hans för fia Gemål var Ingeborg, en Syfter til Konung Erie Ericsfon, med hvilken Konungs/veden Heliges Att pä Svårdfidan utflocknade. Denna Prinfefia afled år 1274 oeh Birger Jarl förmälte fig andra gängen år 1261 med Mechtild eller Matbilda, en Dotter af Grefve Adolph til Holftein och Enke - Drottning efter Konung Abel i Danmark. Denne Konung hade genom et å fin J3ror, Konung Erie Plogpenning, begånget mord, upftigit på Hans Thron och federmera underftött det upror, fom mot Birger Jarl upvåcktes af Folkungarna. Genom åtfkilliga mot Norrige föröfvade fiendtligheter hade Abel àfven giordt des Konung til fin ovan. Sedan Birger Jarl hunnit dämpa de inbördes oroligheterna i Sverje, Ikyndade han fig fördenfkul at år 12^3 med fin /làg-tinge Konungen af Norrige, ingå et förbund, at med famlade krafter angripa Konung Abel; men då detta, det följande året /kulle verkftällas, var Abel redan flagen i et Falt-tåg mot Strand-Friferna, och den lediga Thronen intagen af Abels Bror, Konung Cbrißopber, med hvilkenBirger Jarl federmera underhöll cn beftåndig nabolig vànfkap.

Deffa "omftändigheter åro (ielfva grund -ämnet til närvarande Skåde-Spel, men de åro får ß> at utgöra en intrigue, fom Ikull e kunna röra och behaga åfkådaren. Man har derföre måft dikta och tillägga nya håndelfer, ändra de fanna och fammanbinda dem uti cn annan ordning ån de verkeligen ågt uti tideloppet. Således har man antagit: At Birger Jarl, redan innan Mechtild blef förmäld med Abel, genom Sändebud anhållit om hennes hand; At han fielf vid famma tilfålle okänd varit i Holftein, för at befrämja detta värf, för ömt at lämnas at Sändebudens omforg allena; At han där, fåfom Svenfk Kiddare, genom fin tapperhet och fkicklighet uti Torner-Spel, fåftat Prinfefians upmårkfamhet och vunnit et rum i hennes hierta, men at hon blifvit åt Abel låfvad, innan Birger Jarls- Sändebud hunnit få fvar, och han tid at förklara lit namn; At vidare Birger Jarl, efter den tidens plågfed fökt, faft förgäfves, at med väpnad hand bemägtiga fig hennes Perfon, och derigenom, ej mindre

X aån genom et blodigt krig emot Abel, ådragit fig hennes hat; At hon efter Abels död, tagit flygten frän Danmark, for at undvika fin Svågers Cbriftopbers våldfamma förföl-jel fer, och ärnat fig til Norrige, dår man antagit, at hennes Svfter var Drottning; At hon på refan genom Sverige, blifvit til fånga tagen af en Höfvitsmän i Cbriftopbers Hår, fom ftod på Svenfka gräntfen, men at Birger Jarl, fåfom okänd Riddare, genafl: räddat henne ur denna.fångenfkap och ledfagat henne til Bjelbo Slott; At hon, under et ländtnamnaf Grefvinna, blifvit af fin befriare igenkänd, äfven fom hon uti Birger Jarl igenkände den Svenfka Riddersman, fom i Holftein vunnit hennes tilgifvenket, men utan at veta hans namn. Det är hennes hat mot Birger Jarl, och hennes ömhet for denna okända Riddersman, hennes förfvar och tilflygt, fom knyter och uplofer Skåde-fpelet. De öfriga hån-delfer, fom derutinnan förekomma, utveklas efter hand och föreftàllas på Skåde - platfen.

Hvad for öfrigt angår inrättningen af detta skådespel, lärer det icke kunna hänföras til någon vifs art. Ämnets be/kaffenhet har fordrat en Tragifk värdigheti fkrifßttct; tilfållet deremot då Skade-fpelet upföres, mer muntra och lekande bilder, Sn Tragedien vanligen foreter. Det år derföre, och til at genom dans och fång göra Skåde-fpelet mera lyfande, fom åtAcilliga Divertis-fementer blifvit inryckte, hvilka ock utgöra en våfend-telig del af fammanfåttningen. I fall denna art af Skåde-fpel (fom dock ej år utan exempel) /kulle tyckas fåll-- fynt, torde den derföre ej böra klandras. Om det år lius och Ikugga, fom i en målning gifva bilderna lif och fåtta dem i deras råtta dag, lara fafa och förnöjel-fe, fruktan och hopp, bedrofvelfe och glädje, omfom uttrykte och upvåkte, låna hvarandra en inbördes ftyrka, och kraftigare verka på åfkådarne, ån en enda af defsa Sinnesrörelfer cnfam och utan omväxling med en deremot ftridande. Skulle derföre närvarande Skåde-lpel blifva nog lykligt, at vinna bifall, torde allmänheten ej vara obenågen at förlåta, om det icke kan råknas til någon vifs clafs.

Operan Æglè år en öfverfåttning från Franfy/kan , förfedd med några ändringar, för at göra den Umpelig

)(3til Divertisfement i andra A&en. Ehuru i det öfriga, famma antal vers och ftafvelfer i hvarje vers blifvit bibehållit fom i originalet > har dock foga af den gamla Mufiken kunnat nyttjas. De giorde förändringar, men framför alt fpråkens olika art och ordens olika vigt hafva varit orfaken, hvarföre ny mufik måft författas. Hof-Capellmaftaren Johnfen har med berömlig flit dervid lagt handen. Mufiken til de öfriga Divertisfementerna àr dels i ordning fatt, dels författad af Hof-Capell-màftaren Uttini.BIRGER JARL och MECHTILD,

SKÅDE-SPEL,

PERSONER,

BIRGER JARL. Herr STENBORG.

MECHTILD eller MA THILDA,

under namn af Grefvinna, Enke-Drottning af Danmark, född PrinfeJJa af Hollftein. Fru O LIN.

SIXTEN SPARRE. Herr NORDEEN.

CHRISTINA,. Mechtilds Hofmàftarinna. Mille FALCK.

En HÅRHOLD Hr. TELLERSTEDT.

Scenen år på Bielbo Slott,PERSONER SOM SIUNGA

I FÖRSTA ACTEN:

FÖRSTA D IVER TISSEMEN TE T.

VENUS. Fra AUGUSTI.

En aj Karlekens Suite. Mil le OLIN.

CHOR af Nöjen.

H:rr Verring. Vickman. Karften. Sabin.

Bonne. Biorklund. Noublin. Vefterberg. Dillftedt Nettman. Kihlftrom. Tyblin. Åman. Frifk.

M:llc Beata Ingman. Gemell. Barck. Villeneuve.

Rofenlund. Lindblom. Livin. Lensberg.

ANDRA DIV ER TISSEMEN TE T. Tre Spåman.

H;rr BIÖRKMAN. LISING. ANNERSTEDT.

CHOR af Siare och Spåmän. H;rr Kryger.

Schiederman. N}*man.

irgman. Torfke.

H:rr öfterberg. Sundberg. Hagerlin. Gråberg, Spongberg.ANDRA ACTEN.

CHOR aj Skogs-Gudar. H;rr Edman. H;rr Schultz.

Berggren. Jern.

Fägerplan. Collin.

Hebbe. Rusfiere.

OPERAN ÆGLE.

APOLLO, under namn af Ml SIS. Herr ZAAR.

ÆGLE\ Herdinna. Fru AUGUSTI.

ÖFVERSTA PRE STINNAN i Lyckans Tempel: Mille OLIN. CHOR af Lyckans Prcfiinnor. Mille Rofenlund. M;lle Eckerman. Söderman. Dyk.

Eklöf. Eiörkman.

CHOR af Herdar och Herdinnor.

H:rr Pilgren. M;lle Stenborg.

Linblom. Fredrica Ingman.

Kihlström. Lindblom.

Bonne. . Eckftröm. Tublin. Åman.

TREDIE ACTEN.

En HOF-JUNGFRU. Fru AUGUSTI. Två RIDDARE. H:rr LISiNG. ANNERSTEDT. En DAHL - K ULLA Mille OLIN.

En W ING ÅKERS PIGA Mille MALMBORG.

)( 2CHOR af Riddare.

H;rr Lof H;rr Kiellftröm,

Karften. Bonne.

Boje. Hagerlin.

Torfk. Gråberg.

Werring. Noublin.

CHOR af Hof-Jungfrur.

M;lle Beata Ingman. Adrianne. Eckerman. Levin.

M:lle Gemell. Lemberg. Rofenlund. Lindblom.

CHOR af Bondfolk

H:rr öfterberg. Sundberg. Collin. Jern. Nyman. Schultz. Spongberg. Sabin. Edman. Fägerplan. Virgman. Kryger.

M:lle Utterman» Yilleneuve. ' Siöberg. Söderman. Grönlunds Dyk.

Biorkmän. Bonne.

Fredrica Ingman. Piiman.BALLETTER, ' .

I FÖRSTA ACTEN:

FÖRSTA D IVER TI SS E MEN TET.

Karleken: Herr Åkerberg.

De Tre Gracer. Fru Soligni, Fru Frofiard, Mille Slotisberg.

Nöjen och Lekar,

H:rr Gallodier. Tellerftedt. Biörkman. Vacklin. Pantaleon. Hedman.

Fru du Tillier. M;lle Biörk.

Greta Schubardt. Wetterberg. Stoots. Salbeck.

ANDRA DIV ER TISSEMENTET:

Siare.

H:rr Berner. Kroger. Öberg. Schubardt.

Spä mån. H;rr Gallodier. Uttini. W ib ling. Berg,

Lundbfad.Lappar. Lappjka.

H:rr FrofTard. Fru FrofTard.

Didelot. Bero-ftrom. Levin. Bartelon. Högvall Kroger.

ANDRA ACTEN.

Skogs - Gudar. H;rr Uttini. Didelot. Wibling. Scbubardt. Öberg. Berner. Kroger. Bergftröm.

I OPERAN*ÆGLE\

Herdar och Herdinnor. Hrr Åkerberg. M:lle Slottsberg.

Pantaleon. Wetterberg.H:rr Vachlin. Hedman.

Mille Stoots. Salbeck.

TREDiE ACTEN.

Riddare.

H:rr Gallodier. Wibling. Schubardt. uberg.

H:rr Uttini. Kroger.

H:rr Berner.

Bern; tiro m* Lundblad.

Hof- Man.

H:rr Berner.

Wefterlund.

Hof-Jungfrur.

Fru Soligni. Fru du Tillier.

Mille Sabina Schubardt. Mille Biörk.

Lundblad. Jungblom.

Slottsberar Zamore.

o-

Bondefolk från Dalarna.

H;rr Levin. M:lle Wetterberg.

Bartelon. M;me Schoubardt.Från Wingåker.

H:rr Frosfard. Fra Frosfard.

Didelot. Mille Schoubardt,

Biurman. M:me Slottsberg.

Små Sv anner. Wäpnare. Soldater. Mnßcanter.- FÖRSTA ACTEN.

Theatren fbreftäller en Salon, präktigt utfirad i Gbthißt ßnak. Fonden ßutas i en Rundel, vi ed trenne dörrar ät Borggården.

L SCENE,

BIRGER JARL. SIXTEN SPARRE. SIXTEN.

I |sn tapre Birger Jarl, fom Sverjes fållhet grundat Och i fin Att et vordadt namn, Ser åntlig for fit hopp en efterlängtad hamn»

En lycklig tid for honom ftundat; Han går at hämta lön, i kärleks hufva famn.

Aa

BIRGER jTARL... Ack Sixten, til mit mål jag fraktar fåfängt ftrlfvat

SIXTEN\

Matbilda i Ert flott! Hvad kan Er låga qväfva?

I Holften Hon Er förda karlek var, När okänd Ni, min Drott, för Hennes ogon lyfte-Uti de Kiddarfpel, der Hon Er väpnat han. Ifrån Er fkild och flytt til Danmark af fin Far Hon ej en laga märkt, den Ni förborgad hy (te;

Men antlig nu får fynas uppenbar.. Från Abel och den thron, fom hon med honom delar, Hans död har henne fkUt„ Hon flygting ur fit Land, Syns kommen, för at ge, hvad i Er lycka felat. Ur fina bojor fri,, hvad hindrar hennes-hand, Med Er at knyta fälla band?

BIRGER JARL. Et hat mot Birger Jarl, fom ej förfonas hunnit» En fvartfiuk eld, förent med nit för Sverjes väl, Mig gaf mot hennes Man, en granne, dubbla fkäl Ät del-ta i et krig der han fin bane funnit. Chriftopher, Sverjes Vän, fom honom (petfen böd;. Ej mindre niutit vårt ån lyckans underftöd-Bet var ur denna fejd, når jag til Sverje vände, Som jag vid gränfen fag et inhemfkt krigs elände, En. öfverrafkad flock af et förftördt Parti, Eten fegervinnar'ns raferi..3

Förföljde i fin flygt, och plotfligt nedergiorde.

Jag blott en retad ifver fpordej Jag frälfte denna fl@ck. — Hvad fkånktes mig för lön!

Två Fångar af et ålfkadt kön! Af hvilka en, — fom härskat i mit finné! Ack döm! hvad fyn för mig] hvad våktes ej för minne! Det MechtildI — den PrinfefTan var Den mina Bud, för mig, begärt hos hennes Far, Når okänd fielf, jagfökt, at hennes hierta vinna; Den för mit hopp jag fåg förfvinna Förrän mit namn förklaradt var.

SIXTEN.

Sen man har Abel fedt fi t lif på fältet lämna Mathilda i Ert våld - - - -BIRGER JARL.

Har frihet - - at fig hämna. Hon ån et fkål dertil hos fig förborgadt har. Du vet när hon til Danmark fördes, Af mig en blind förtviflan hördes, På vågen jag med väpnad hand Mig böd, at löfa hennes band.

SIXTEN.

På gammalt kampevis, Ni fökt Er Brud at taga; Hvem öfver (ådant vSld har någon rått at klaga?

En Skönhets högfta pris] det henne fmickra bör,

A 2'4

BIRGER JARL,

Et hogmod fåradt år.

'SIXTEN.

Er urfäkt karlek gor.

BIRGER JARL.

Ån mer, at jag förut har okànd fökt behaga

Och under blygflens fkygd har trodt en kärlek fe, Som fkulle bifall dertil ge. Men Birger Jarl blef rojd - - Hon hant at flygten taga. Förrån i honom fågs den Svenfke Riddersman; Kanfke hans urßkt tagits an.

SIXTEN.

Ack! frukta ej et hat, hvars grunder fynas fvaga.

BIRGER JARL.

Mot mig år nog, at hon dem har. Til hennes olyksfall jag £n et medel var, Når, väpnad för en Vån jag årans lagar följde. At jag mit namn for henne dolide, Har giort, at hon förnöjd, fyns gilla mit förfvar.. Ej blott fom Birger Jarl har jag mig okånd funnit; Hon kånner ej i mig fin fordna Riddersman ,

Som ur et minne har förfvunnit, Dår han , at ßfta fig, ej tid aflyckan van. Mit flott hon nu til friftad tagit an,f

For Norjes Hof, dit hon ti* til en Syfter åmnat;

Men för et fvård fom henne håmnat Månn Birger 3arl förlåtas kan?

SIXTEN.

Emellan dem fom Spiror föra, Ej något hat odödligt år. För fteg de mot hvaran af Statskonft tvungne göra Ej hjertat vedervilja bar. Hvad Ni för årån giordt, Hr kårlek ej beftrider: Ni frålft från en Tyran båd' Drottning och Nation: Ej hiertat örnar hvad hon lider, Hon faknar endaft Abels Thron. Er kårlek deremot - - Jag bör ej mera ßga - -På Mecbtilds hat, min Drott! Ni fegra /kall til flut. BIRGER JARL.

Förrån jag hoppas kan, jag måfte rådrum åga At pHna det med vördnad ut. Mathilda üe!f, min affigt menlöft tienar Med det förklådda namn, fom hon i Sverje bar; At åga refaa fri - - för den hon fruktar hår, Hon mig en lycklig frihet lånar, Bl-and Landets tidsfördrif, at ytra mit begår. Grefvinnan kan en kårlek hora, Som icke ftår en Drottning: an: Och Birger, Riddersman, en frid med henne görs, Den Birger Jarl ej vinna kan.

A 3é

SIXTEN.

Men Bjeibo-Slott Er råja torde: Hvem vet ej at det tilhör Er?

BIRGER JARL.

Ur Fiendshånder frålft, Hon ej om ftållei fporde.

Honitror Dig Herre hår - - och f5r ej veta mer. En vakt ikall Henne ges af Nöjen, Luft och Lekar, At Hon ej marker fina band. De Offer Hon af Kårlek nekar, Ej vågras af en okånd hand. I Luftbarheters lopp de fkola Henne gifvas Hon kommer.....II. SCENE.

Drottning MECHTILD , under namn af Grefvinna. BIRGER JARL CHRISTINA. SIXTEN SPARRE

MECHTILD til SIXTEN. - - - Lat mit lif" for ådets ftormar drifvas, Ack låt mig fly ! - - Er Vän, (om fort mig i Ert Slott, HaF giordt, at frålfa mig, hvad menfklig magt förmått.. Men, med en ringa hop, ack! bor Han väga fejdenf

Emot en krigshår, ån i nejden. Det fkydd Ni lämnat mig, jag tackfamt minnas /kall y Men bor ej til en lön, Er draga r mit fall. Det fegrande Parti,, fom nu min flygt förföljer,

År i förbund med Sveries Drott. Den grymme Birger Jarl rör anfe för et brott, Er èma vänfkap, fom mig döljer.

BIRGER JARL, affidëf. Hvad grymma ord! - - Min dom jag mig förkunnas hörl"

MECHTILD til Birger Jarl. Du Ådle Riddersman! fom Dig en ära gör', At olyekslif ur dödens armar draga rAck! uphör ej at mig beklaga! Mit hopp om räddning ej förftör!

Min refas urfåkt år en ögonfkenlig fara, Vid granfen af vår Fofterbygd. - -Jag (kiljas (kall från Er - - i enflighetens fkygd, At minnet af Ert mod bevara.

BIRGER JARL

Grefvinna] tror Ni då få lått For den Er fedt en gång at evigt från Er fkiljas. Ack! åt vår lycka låt beviljas,

En tid at åga Er - - gör ofs - - gör Sverje rått. Vi för en vunnen fiend' fålla Det fvård, hvarmed vi gått hans dierfva fyn emot. Et hierta fom beifrar hot, År det, fom låter tårar galla!

När (ag man Hieltars Fofterbygd ^t Ofkuld, Fägring, neka fkygd? Ert Fofterland Er fyns förfkiuta, Ack! välj et nytt! - - Er lofvas niuta, Hvad fällan utgör Kungars ro: En vänfkap, fom ej fkiftar tro: En dyrkan - - vågar jag det ßga,

Som hör Ert kön, Er fkönhet til. Hvad ftörre lycka kan man åga, Ån göra lycklig den man vil ?

MECH-MECHTILD.

I Norje at vår friftad vålja,

Ofs odet forelagt en oundviklig lag. - -

BIRGER JARL.

Hvad har då Sverje giordt? Hvad grund til Ert behag?

MECHTILD affules til Chriflina.

Hvad frågor, fom mit hierta quålja : AckJ fok at finna fvar, fom ej förrada mig.

CHRISTINA. Af et förftört Parti, uti et inhemfkt krig, Som vära Faders bygd har härjat, De öfverlefvor lyckan bårjat, Begära ån at famla fig.

Det år vart föremål, fom yppas, at ej fela Emot vår vånflcaps pligt, for vårda Riddersman.

Af Abels Kungahus, hvarmed vi ödet dela, En ålfkad Drottning lefver ån.

I Norje, dit hon refan ämnar Hon gifvit ofs vår mötesplats.

Det år vår pligt, den lag, fom ofs ej frihet lämnar At vika från vår förefats.

BIRGER JARL.

Hvad hinder för Er flygt, jag nu med häpnad röjer]

Den tropp fom Er förföljt, ånnu i nejden år.

8MECHTILD.

Vär fara af värt mod et driftigt fteg begår, Förhinder födas när man dröjer.

SIXTEN.

Er Drottning denna våg til Norje vålja tör; B5r hon ej bidas af? Skall hon fig fe allena? Med henne fök Er flygt förena! MECHTILD. Mathilda förr i bojor dör, Ån inom Sverjes gråns hon tråder, Och dår fin håcfka ovån glåder

Med åfyn af et fall, fom nu hans feger gör. Åt hafvets falfka väg hon förr förtror fin lycka,

Ån i den Svenfka Jarlens väld. Et olycks rof at ur hans hånder ryck3

Har hon en kofa fökt, för verldens ögon däld. Til Birger Jarl. Du Riddersman, fom ådel ömhet andas,

Mit qval fyns Dig til hiertat gå! Jag fuckar hör med mina blandas, Som åndring i mit öde fp3.

CHRISTINA th Mechtild. Min Drottning! - -

MECHTILD.

Låt mig refanhafta!11

t

Hvart ögonblick mig iyns i nya faror kafta:

Jag vet ej hv r jag år - - min fruktan mig betar Båd' fansning, mod och finnes ftyrka; Det enda jag ånnu får yrka,

År biftånd i den flygt, fom jag beflutat har.

SIXTEN„ Den hand Ni fett Ert lif förfvara At Er förfäkra det har ej förlorat hopp

BIRGER JARL. Vi gå at famla hop den tropp, Som /kall Er vakt i Sverje vara.

(Birger Jarl och Sixten gà ut.)

B 2III. SCENE.

MECHTILD. CHRISTINA,

MECHTILD.

Jag får då åntlig andan draga - -Jag fråifas ur mit tvång - - Jag lydas fkall - - Han gick At famla hop den tropp,. fom fkall min flygt ledføga. Et evigt affked fnarc! - - Ack grymma ögonblick!

Men jag har det begärdt - - jag bör mig ej beklaga.

CHRISTINA.

Men hvarför ha fta fi elf, min Drottning! denna flygt, Ifrån det enda värn, fom Himlen Er fyns lämna I Edra olycksfall, at Er på ödet håmna?

Den Er ur dödens armar ryckt; Er ädle Riddersman, fom lifvet lör Er vågat, År det ej famme Riddersman, Som Er Prinfefia fåg? - - den Hielten -- det år han! - -Min fyn mig ej bedrar - - jag har hans ögon frågat - -Den famma kårlek fom der lågat Når af Er hand han ptfifet van,

Den famrna fer Ni där med lika vördnad brinna.

Nar lyckans län, den verld hon kring Er drog, Med hennes glans Ni fer forfvinna,

År det for Er ej-ßllhet nog, At ha en Vän, i honom finna

En Hielte, et förfvar, fom enfam tilhör Er? Skal Ni Er fielf beta en thron at återvinna, De vapen fom Er fkönhet ger.

MECHTILD. Jag - - drifva til en thron? - - Min tid har där förflutit

Jag har den innehaft - - Du vet med hvad behag. Jag dit med tårar drogs -- Jag dår med bäfvan futit,

At ftortas af et dunderflag. Hvad minne har Du väckt! - - Win högtid man bereder - -Mig räcks en blodig hand - - Jag fom et offer förs - -Mig döden på (in thron i fafans följe leder, Förtviflan nedanför i brutna fuckar hörs. Bland afgrunds vilda flock, fom föder där min häpnad,

Bland fruktan, faror, hot, förödelfe och krig. Mer gruflig för min fyn, mot mig allena väpnad,

En retad kärlek vifar fig. Den blixt fom återhölts, at thron och välde kråftà, Går Birger Jarl mot mig at låßà,

Han, - - fom af Abels våld et ftilla vittne var. En nekad hand af mig, ger vapen i hans händer; Til tecken af den eld han mig förklarat har, Han fvärdet mot mit hierta vänder.

B 3

iH

Sä har jag lefvat ftor - - få har mig Lyckan lårt,

At vörda fig får Skydds-Gudinna. Lyckfalig i mit fall, jag fmickrat mig at vinna, Et nöje for mit hierta kårt. Det nöjet, lyckan likt, har mig en blick befkått, At ägas, lyfa, och förfvinna.

CHRISTINA. Min Drottning! mann ej fielf, Ni hoppet Er betar? Hvad faror i Er flygt Ni Er i Sverje målar?

En lycklig aning hit Er kofa riktat har. Månn' ej en ålfkad fyn för Edra ögon ftrålar,

Som gör, at Norjes Hof Er längtan mindre drar.

MECHTILD. Du tvingar ur mit bröd hvad aldrig ytrat blifvit, Du har at låfa dar, det år din trohets lön: Den mig af ädel kårlek gifvit De (-örfta och de enda rön; Dei fom mit hierta rört - - jag har det menlöft lämnat,

Åt ungdom, fägring, mod och dygd. Det år den Riddersman, fom mina faror hämnat,

Som delar mig et älfkadt Ikygd. Du mins den lamlings-plats, fom öpnad var at fkånka

Åt verldens fikna fyn det ftörfta Ikådefpel; Den Riddar-flock man fåg i hielm och harnefk blänka, At ta i ädla lekar del.1T

Af flera undrans rön, af hieltemod och ftyrka,

Hvad fålt har blifvit krönt? hvad det min fyn betog! Men fnart i hopen en mit öga enfam drog, Hvad feger kunde han ej yrka? Igenom moln af uprört dam, Hans vapens glans kring fältet lyfte Där han fom blixten trängde fram. Mit hierta för hans faror ryfte. Mit hopp för honom brann! - - hur lyckligt det förnöjt,

Har hört hans lof i fkyar höjt, Har fett på Ärans ban hans Åreminne ftiftas.

Men af min hand, närprifet fkulle fkiftas, Inunder opnad hielm, hvad tycke blef ej röjt? Jag nSmner blott en blick.* hvad lyfte där för låga,

Inunder vör.dnads fkygd, hvad kärlek där ej tänd! Faft okänd, om fi t namn hian gaf ej lof at fråga,

Af Folkungs Ättens fköld hans Kunga börd var känd. Den fköld mig frihet gaf, at i mit hierta rymma,

Den lag mig kärlek förefkref. Men fnart jag fåg et moln min fållhets gryning /kymma:

Min hand et tåflans ämne blef - -Sin tanka, genom Bud, lät Birger Jarlförfpörja - -Som forfta hindret för mit hopp, Hans namn ännu i dag; min fafa väcker opp - -Men fnart i an'dra band jag fick min frihet förja.

Du fer hvad grundadt hat, jag innerft hos mig bår,16

För den mit lif förföljt, fom fvårdet mot mig dragit. Du fer hvad öma /kål, ej mindre mig betagit För den en kärlek födt, fom ån i hiertat år. Jag honom äter fedt, - - jag bör ej för dig dölja En oförmodad fyn, det liuffta nöje våckt. Men på en flygtig ro fkall evig faknad följa,

En eld fkall qvåfvas ner hvars låga mig förfkråckt.

CHRISTINA. För kårleks Hufva band kan ej Ert hierta öma?

MECHTILD. Skall jag mig fielf af fvaghet glömma?

CHRISTINA. Han en Prinfefla vård, i Hollften aktad var. MECHTILD. Alt fen - - han Riddersman, jag Drotning lefvat har. Ofs våra öden fkildt at aldrig mer förenas.

CHRISTINA. Man fig i lyckans högd den fållhet ej betar Sorn lika hiertan (ammandrar.

MECHTILD. I lyckans fall det mig förmenas - -

Jag har et namn förutan magt, Mit hiertas val til mig at höja. - -At ftiga ner af fielf-föragt En nedrig fvaghet mer ån kårlek fkulle röja.

CIIRL17

CHRISTINA Ni dä med glädje flyr?

MECHTILD.

Sen tiden undanröjt Det enda hinder jag befarat - - -Om lurlek hår mit namn förklarat, Ack! månn'jag för et hierta fvarat, Dår för min finnesfrid, jag ren för långe dröjt. Til lycka år jag glömd - - jag utan oro fkådar

Min /kilnad från en verld, dår alt år dödt för mig.

CHRISTINA. Han kommer - - i hans blick, et-nöje yttrar fig , Som ej et forgligt af/k ed bädar,

CIV, SCENE.

MECHTILD. BIRGER JARL. CHRISTINA. SIXTEN.

MECHTILD afßdes under det Birger Jarl går fram. Min ftyrka famla dig. - - Låt icke bryta ut En fvaghet, den jag bor for mig och verlden dölja.

Hardt.

Er omforg Riddersman, fig vffar til et Hut. En tropp år anbefald, at ofs pä refan .följa;

Den fkyndas bör för ofs, ån mera £ör Er tid, Den vi för ådla varf betagit.

BIRGER JARL. Sen fkönhet hår fit låger flagit, Hvad hierta faknar ej fin frid? Ack! om med öma varf, med omforg at förnöja, En vördfam kårlek fick fig röja, Hvad gafs ej ät vär tid, för dyra ögonblick!

MECHTILD.

För ofs den hår förlorad gick, Vär refa kan ej lån gr e dröja.19

SIXTEN. Et hinder torde möta håf. MECHTILD. Jag bäfvar - - månn' ej re'n den tropp i vapen år, Som fkall vår vakt i Sverje vara?

BIRGER JARL. Man våntar Edra bud.

MECHTILD.

jag fer då ingen faras Jag går at omges af Er tropp, Och ta mit affked där tillika.

( Hon går til en af dörrarne åt Borggården.)

SIXTEN til Birger Jarl För Er en ämnad flygt fkall lyckligt fkiutas opp.

BIRGER JARL. Hål t kärlek henne quar, låt hoppet mig ej fvika!

(Da Drottningen Öpnar dörren för at gu ut, mota henne Venus, Kårlekenf Gracerne, Nöjen och Lekar, fom med deras dans flånga för henne vågen. Drottningen håpen, går tilbaka sch ßad?iar på av an t Scenen.)V. SCENE.

MECHTILD, CHRISTINA, BIRGER JARL, SIXTEN> tTtf, KÅRLEKEN, GRACE RNE, Chor- af Nöjen och Lekar..

VENUS til Mechtild.. Air..

Då Ni ini- verlden trådde, Täckhet och Behag fig gladde Och Er i den fägring klådde, Som förtiufar hvem Er fer„. I de rökverk for Er brinna, De med Er fin dyrkan finna. Deras åra år at vinna Segrar famfålt hop med Er.

MECHTILD til Chriflina.

Hvad fer jag? månn' min fyn, min hörfel, mig bedraga? At hålla min beftörtning dåld, Jag fåfängt gör uppå mit finne våld.fific:

CHR I STINA. Ni: fer Itanlke den vakt, fom /kall Er fård ledfaga; Ni fer hvad hlr Er blick förmått..

MECHTIL D. Hvad' okändt ädelmod bebor då detta Slott ?

Til Birger och Sixten Hur /kall jag, Riddersman, min t ack fam het förklara?

BIRGER. For nöjet fom bereds låt hiertat opet vara.-At vinna.dyrkan år Er lott.. SIXTEN;

Om ringa tidsfördrif vår vårdnad kunna båda ,.. Om Ni vårt hierta kunde /kåda, Si t högfta mål vår on/kan nått. •

(Karleken danfar och fl&utèr en pil pt? Drottningen, famt fyr inger fe dan at omfamna, henne. Gracerne hindra honom och binda honom med blomfler. De fora honom tii Drottningens fötter, dar han nedlägger Jit koger och fin b Age.),

VENUS.* Ai r; .

Det klara blofs kan icke blifva flåckt;

Som vapen år i Kårleks- Gudens hånderr Des låga år kring verlden ftråckt Och alla hiertan tänder.-

C 322

Ciioh. Des låga år kring verlden ftråckt

Och alla hiertan tånder.

./ • i

Med lika eld uti Palats och tiåll,

Bland alla folk i alla Land och tider,

Den gör b^d' Kung och herde fåll,

Och frögd pä jorden fprider.

Chor. Den gör båd' Kung och Herde (åll,

Och frögd på jorden fprider.

(F><i:u af Nöjen och Lekar medan Choren ßimger. De dan fa kring Kärleken och Gracerna, fom vif a dem åt Prinfejfan uti åtfkilliga. attitnder.)

En af Karlekens Suite. Gif kårleken magt! Emot hans bud man ß få ngt ftrider. Git kårleken magt!

o

Sin grund han i värt hierta lagt.

Han lifvar vår trakt, Ej tvång i våra hyddor lider.

Gif kårlek en magt! Sin grund han i vf;rt hierta lagt. Han ftiftar Hufva lagar, Som muntra v3ra dagar. Han (liftar Hufva lagar; Hvad fållhct at dem ra i akt.

Gif kårleken magt & c.Vi honom kranfar binda, Och blomfler kring hans fpira linda.

Gif kårleken magt &c. Vi honom hit ledfaga, For at Er behaga. Kom at var dyrkan taga! Vi blifva Er vakt.

Gif kärleken magt &rc.

VENUS til Mechtild. Hvem kan utan hiertats våda Ert behag, Er fkènhet fkåda? Edra ögon tyckas båda, At k'rlek verldens fpira for. Af de hiertan, fom Er vörda, Vet med mildhet fegrar /kördas Bor Er hårdhet bli en börda, Som odrägligt lifvet gör? En af Kärlekens Suite.

Når man Er fkSdat har, Minnet Er målar, Med fkönhetens ftrålar. Når man Er fkådat har, Er bild i hiertat har förvar. Chor. repeterar

Er bild af år och tider, Skiften ej liderOch defs drag

Vid /ken af nöjets dag,

Föröka fit behag.

Chor. Når man Er /kädat har &c.

(ech Hållet.)

(Kallett en retirerar ßg Mnder dam och fång.')VI. SCENE.

MECHTILD. CHRISTINA. BIRGER JARL,

SIXTEN.

(Birger och Sixten, på en Jida af Theatren, gifva, akt på Mechtilds åtbörder och på den hapenhet de utmärka

MECHTILD til Cbriftin Hvad oförmodadt fpråk? Min Vånl hvad /kall jag dömma? Alt om hans karlek tala hörs. Min fiål i tviflans token förs. Et hierta, fom få fort, få lifligt lår at ömma? Månn' det fin fordna eld har redan hunnit glömma? Kanfke? .... Men nej - - kan/k e han kånner mig.

CHRISTINA. Hvi /kall i nöjets lopp Ert finne plåga fig?

MECHTILD. Bland tvifvelsmål, ju mer mit finné våger,

Ju mera /kål har jag at fly* Jag fkyndar bort: Hans fyn /kall icke långre bry En fiålj fom ingen ftillhet åger.

( Hon går bort at taga affked af Jarlen och Sixten.)

DI, värde Riddersman, hvars ädla tånkeßtt

Det enda år jag kanna hunnit: Om til Ert ädelmod I undt en flygting rått,

J hår et tackfamt hierta funnit. Er hand mig lånt förfvar: Ert Slott mig tilflygt ger. Hår prakt och nöje kring mig ler. Mit minne fkall den dygd forvara, Som Edra d-llda namn en evig heder gör. BIRGER JARL.

Er fållhet fkall min fägnad vara, Min lycka om Ni fer, at jag ej hatas bör.

( Brottningen och Chrißina gå til den andra dörren. Då den opttai , inkomma Siare , Spåman, Lappar och Lapp/kor, fom framtråda med grava ßeg på Theatren.')VII. SCENE.

DE FÖRRE, Siare, Spåman, Lappar och Lapp/kor.

MECHTILD i heflbrt. Hvad fyn! hvad fkådefpel på nytt min undran väcker? Af Nöjets flockar ftångd, - - Ack månn1 jag fångflad år?

SIXTEN. En tropp af Spåmän nalkas hår. Uti en framtids rymd, fom fig i moln betåcker, Sig deras dierfva öga ftråcker; De granfka ftiernors lopp , at lifvets öden fe; De låta hoppet ljufligt le. Når infkrånkt vett dem kunfkap nekar, Med nöjen, fkåmt och muntra lekar, De lifvets forger lindring ge. BIRGER.

Om de förmå en ftund Er ledsnad at förjaga, Med tidsf ördrif af nya flag, De fkatta lycklig denna dag. De tro fig fålla nog at kunna Er behaga.

(Spåmannen göra cirklar med deråt Baguetter, hvarunder Lapparne och Lappß.orna danfa omkring dem med deras trolltrummor.)

D 228

En Spåman fitmger derpå til Mechtild.

De ftiernor, fom for Er gått opp, Och öfver Edra oden råda,

En lycklig kårlek Er bebåda, Som gör en okänd Hicltes hopp. At deras fålla kraft föröda,

At ftöra Edra nöjens lopp, Sig tvedrägt gör en fåfång möda.

Chor.

Måtte nöjets Guda-fkara, Ömhet, Kårlek, Trohet, Dygd,

Mot alt anfall, mot all fara, Evigt niuta fegrens fkygd.

En Spåman.

Uti en Hieltes bröft en renad låga brinner , Som uptåndaf Er blick ej til Frt hierta hinner. Ni andas idel hat och köld. Men Kårleks - Gudens magt bereder fig at håmnas; Er hårdhet blir en fåfång /köld. Ert hierta åt en ovån åmnas,

Som vid Er hand fin lycka fåft. Ni fkall uti de armar låmnas,

Dem Ni, kan hånda, fruktar mått.29

En annan. Man Gudar fordom fett I hyddor fig fordolja. Men ingen konft kan hölja.

Dygd, Skönhet, Bord och Wett: De lyfa klart hos Er. En enda blick gör nog at fegra och behaga. Ni lag åt alla hiertan ger; Hvad fyn kan fig bedraga?

Chor. Ni lag åt alla hiertan ger; Hvad fyn kan fig berdaga?

MECHTILD. d Tankfull och befiort til Chrißina.)

Hvad har jag hört? hvad undflygt /kall jag finna? Jalt hvad man mig fagt jag känner mig igen.

Alt tvifvelsmål jag fcr forfvinna; Jag uptåckt är, ack himmel! - - ackminVänl Hvar år jag? och hos hvem? - - menfkyndomatofsgömma^ At man om hiertats /kick ej af min fyn må dömma.

(De gå båda tilbaka in i Slottet.) Balletten retirerar ßg.

Balletten retirerar Jtg.

D 3VIII. SCENE.

BIRGER. SIXTEN.

SIXTEN

Om jag ej irrar mig, min Drott, Er lycka torde fnart emot Er önfkan fvara. De ögnakaft, fom hiertats fpråk förklara,

Matbtildas tankar nog förratt. I hennes brydda upfyn lyfer

Den eld hon uti hiertat når; Hon flyr Er blick, och den begår, Hon ------

BIRGER.

Sixten, nej! et fätångt hopp du hyfer. Hvad annat bör jag tro? - - - Jag för mit öde ryfer. Du vet, hon kåndt mig förr: Jag kan ej vara glömd. Til alla prof af hårdhet dömd, Mig heines blotra hogkomft nekas. Hvad hopp för mig, at henne fe bevekas, Då hon för mig vil lefva gömd?SIXTEN,

Er kårlek målar denna fara. En mindre eldad fyn ej grund til fruktan fer. 1 lika tvang, at okänd vara, I lika längtan ftadd, at få fig uppenbara, Kanfke hon finner fkål at klaga öfver Er. Min Drott! Ert eget hierta frf;ga, Er til hör förlfa fteget vaga. Hvad denar mer at famla om hvaran?

Låt Birger Jarl ånnu fördöljas, Men gif for Mechtild blott den Svenfka Riddersman;

Han var ej hatad förr - - Låt nu til ånda följas De framfteg han hos henne vann.

BIRGER.

Hvad vågßmt råd du ger? - - at mig förlorad göra, At gifva hoppet lif, det fteget återftår --Når hjertat ej har val, det mod af vådan får. Af Mechtilds röft min dom jag ärnar höra, Och mediertid, at henne röra,

Ånnu förökas fkall, hvad nöjets magt förmår.

SIXTEN.

Och medan Ni, min Drott, om Mechtilds hierta handlar, Er kårleks fkådeplats i örlog fig förvandlar.

Den Höfding ur hvars hand Er arm har henne ryckt Ej hågad fyns, at Er fin dyra fånge lämna.32

Han fig bereda tor at följa hennes flykt, Til Porten af Ert Slott, at dår et fredsbrott hämna.

BIRdER,

Han kommer utan bud, och går at vi fas af. Cbriflopher om mit värf jag ftrax en tidning gaf. Mit Slott, vår mötesplats, fkall fe vår frid befåftas.

SIXTEN.

Af anfall innan des vår ftyrka torde fråftas. Han tror Er f£fd.

BIRGER.

Han komma må. Mit fvärd han känna lärt med hieltars eld och anda, Som Sven/ke vi vår plikt förftå, Ur nöjets famn i bardalekar gå, Och krig och kärlek blanda.ANDRA ACTEN.

Tbeatren fhrefi äller Bjelbo Slotts Trägård.

I. SCENE.

MECHTILD. CHRISTINA. CHRISTINA. J^an denna rika fyn ej fkingra Edra qual - -Naturen kring ofs ler.

MECHTILD.

Ack bryt ej af dit tal! Från tornet, dår din fyn kring fältet hunnit ftràckas, Af min fdrftrodda flock du några Hofmän fett.

E34

^ .;• CHRISTINA. Jag Edra färgor kant.

MECHTILD.

Mit hopp jag känner väckas, Och åt den flygt jag hemligt har berett, Får jag et önfkadt fkydd af mina egna vinna»

Gå! fe dem flottets vallar hinna Och teken åt dem gif at fig fordolja där. Så fnart den fol gått ned, fom hår en fånge lyfer, I höljda fpår,'jag hos dem är.

CHRISTINA.

Äf hvad förtvifladt råd - - min Drottning! Ni ej ryfer

For faran af en hemlig flygt? Där ej for eld och fvärd om dagen vandras trygt,

Hvad okad fafa natten hyfer? Åt anfall af et krig, när fältet gifves blott,,

Hvad lycklig friftad detta Slott! Hvad offras hår ej opp får nöjet at Er äga! Hvad omforg för Er ro. - - Och om jag våg.ir ßga, Af kärlek hvad bevis!

MECHTILD.

• Det är for dem jag flyr» Det är af dem mit hierta plågas; Hvad kärlek for en okänd vågas! Ack hvad min friftad göres dyr I3f

CHRISTINA.

För Kårleks klara fyn Ni tror Er okånd vara?

Hvad nya lågor Er förfkråckt? Ack! (er Ni ej en eld förqvåfd, men aldrig flåckt, Som efter tvång af år i hiertat åter våcke, Har frihet fått at fig förklara?

MECHTILD.

Hvem har den frihet fkånkt? Ack! om man kånner mig, Man bör mit namn allena vörda. Hvad driftigt hopp har yttrat fig! Man har min fvaghet fett - - Ack himmel! hvad för börda! Ack låt mig fly mig fielf - - den luft jag andas hår, Gå, gör hvad jag befalt.

CHRISTINA:

Om man få lycklig år Med nya tidsfördrif, at Er i dag behaga - -

MECHTILD.

Jag lof åt dem ej borde ge; Men fkulle jag mig undandraga,

Det röjdes, at jag fåg hvad aldrig jag bör fe. En kårlek - - ack hvad ftrid! - - Jag har ej magt at klaga.

E 236

Ga i upfyll mitt begår - - min flygt fkal bli detfvar, Som efter mig i morgon Iåmnas.

CHRISTINA.

J flygten kårlek med Er far, At pä Ert ftolta högmod håmnas.

CCbrifiina gur ut.)II. SCENE*

MECHTILD eifam.

Jag kan mig ej bedra - - Det år det fal/ka fkål, Det högmod, fom mit lif, bland vilda vågor kaftat, Som från en thron, mit fall har haftat,

Det hårjar nu mit lefnads våt. Des ftorm, fom mig mot klippor drifvit,

Mig drifver ur en önfkad hamn - -Bland alt hvad jag har öfvergifvit, Jag fàkrrar ånda til dens namn , Af den jag troget ål/kad blifvit.

Om jag dock ågde det - - Jag för et dödadt hopp, Det namn i hiertat fkulle Ikrifva, Men jag min kårlek offrar opp; För mig bör alt förloradt blifva. - -

Ack högmod! fegra då - - förnöj et tomt begår, Du vålnad af min forna lycka,, Och fök en bild ur hiertat rycka, Som ån dig ofvervåldig år. Låt intet låmnas qvar, fom kan din magt beffirida] Men - - han år här - - hvad tvång jag ma fre lida I

E ^III. SCENE.

MECHTILD BIRGER JARL.

BIRGER JARL. Jag vet ej, för Er fyn, om jag /kall våga mig - -I Edra ögon yttrar fig

En oro - -Himmel! Månn vi felat? Af våra tidsfördrif ni har ej nöjet delat! Med hemligt mifshag ni dem lett!

MECHTILD. Det vånfkaps (kål fom dem berett, Ifrån en vådlig flygt, at mina tankar vånda, Det fkål bör dem til urfåkt lånda. Men låt ej vånfkap yttra tvång! Jag fielf kan mina faror pröfva, Och lår för refan ej behöfva, At be om frihet, ån en gang.

BIRGER JARL. * Ni fer ej andra fkål - - Jag borde dem ej nåmna,

Når ej åt öma vånfkaps band, Ert hierta vill den magt, det företråde låmna, At fåfta Er uti vårt land.39

Ert affked - - Låt mit qval för Edra ögon röjas!

Jag fifta målet därför min förtviflan fer] Ack tål, at fe det affked dröjas!

At fe mig lefva - - blott för Er. Af lydnad - - af den tro, jag törs Er evigt fvårja, Ack! gifs ej annan pant ån denTom dödar mig, Den frihet, at mig fly, at i mit hierta härja

Et hopp, hvaraf det fmickrat fig? Begår - - Befall! - - Hos hvem at Er fortiåna,

En mera vördfam laga brann? • Om prof ur minnet gått - - Låt mig £r nya låna, At erkänd bli - - Er Riddersman.

MECHTILD affides. Hur /kall jag undanfly det minne han vill väcka!;

FIRGER JARL. Mit hopp lår fig för vida ftråcka.

MECHTILD. Den mit förfvar fig tagit an, Mig frålfat med fin hand, fit lif för mig har vågar, öm han et tackfamt hierta frågat,

Han dåre] tviflan fedt om val af Riddersman^ At få det namn àf mig, at äga det allena ,

Om det kan fmikra Er, ack, hör det af min munf Ack! tag det fom en pant, at ofs från denna fiund,, Hvar ödet fkiljer ofs, frånvarande förena!40

För mig en fägnad blir i enflighetens famn, Om Ni tillika vill et vänfkaps prof mig låmna. At jag min Riddersman, for mig mS kunna nämna, Förtro mig hans fördolda namn|

(Birger Jarl rijer ßn hapenhet qid det hans namn af hojiom fordràt. J

Skall jag ännu i mörker fvåfva? - -Af Er för mycket fordrar jag? BIRGER JARL. Ack undra ej! - - Ni fer mig bäfvat Emot Er hårdhets ok jag känner mig för fvag - -Om et förhatligt namn - - förlät om jag ej vågar - -

(Birger Jarl teknar åter under cn ßunds tyftnad fin beßërtning.)

MECHTILD af fide s.

Hvad hemlig fruktan honom plågar!

Hardt.)

Ert namn mig ej förunnas lär.

BIRGER JARL.

Hvad tienar Er et namn? - - Et namn, kan det begära Mot glömfkans våld at fkyddas mer, Ån en perfon, fom dyrkat Er, Som af Er hand fått fegerteken bära.

(Mechtildfökcr härvid dölja «n hipenhet fom dock röjes i hennes åtbörd.)

Haa4i

Han år förglömd - - den Svenfke Riddersman, Som gått på Kampars ban, at mod och ftyrka fråfta, Som hunnit Edra ögon tåfta,

För dem han mer, ån fegrens åra brann. Er bild, bevarad i hans minne,

Har fegrat öfver tid och år. At plåna ut den bild, fom herfkar i hans finné, Ni med Er hårdhet ej förmår. At yppa fig for Er, han i förtviflan vågar,

Faft Edra blickar öka den; Och faft Ert grymma hat hans oma hierta plågar, Han dock figlycklig tror, om blott han kåns igen.

MECHTILD. Man af en likhet lått förvillas. - -Den Riddersman fom omar Er, Bör finna at han mig för någon annan fer; Och et bevis deraf - - at ej hans låga gillas.

CBirger Jarl vänder bort ÖgantH förtviflad.

MECHTILD nfßdes. Mathilda] låt dit qval i fuckar bryta ut.

(Hon går bort i cn af trägårds alléernaIV. SCENE.

BIRGER JARL, SIXTEN, fom efter en flwid'inkommer-

BIRGER JARL enfam.

Hvad har jag hört? - - Hvad grymt be/lut! Hvad hierta, härdadt mot min låga! Hon flyr - - med henne flyr mit hopp, min enda tröfl - -

Förtviflan! du min fifla plåga, Mit hierta år dit rof - - Det år din grymma röft, Som låmnas mig om råd at fråga.

SIXTEN MinDrott! uti Ert tal,, hvad oro yttrar fig.

BIRGER JARL.

Ack I Sixten, at förlora mig,, Jag fett mit öde fig förklara. Mathilda, mer ån grym, har mina fuckar hört, Men hört - - at dem en gäng, med hårdhet ej befvara. Jag aldrig hennes hierta rört» Uppå en flygtad tid, jag hennes minne fört,Förgäfves - - tid och ort af hennes fvar forvillas. Hon vil ej kànna mer fin forna Riddersman. Förgäfves i hans namn, min klagan föres an* Hon låter mig förftå - - at ej hans Liga gillas.

SIXTEN. Min Drott ]ag delar Edra qval, Men döma tror af brutna tal, At Mechtild fruktar fig foiklara. Jag har f-ör mycket fett, at tro det glömfka vara. Af hvad förborgade fkål, flår hon Er eld emot?

BIRGER JARL, Af högmod, födt på thron och härdadt emot hot

Af undergång, af nöd och fara. Hon med fin fifta blick mig det tilkånna gaf, Lät våra nöjen brytas af] Låt altförhårjas, alt förftöras] Den ej af ömhet år at röras, Ej lämnar fig åt nöjets magt. Låt Mechtild frihet få at på mit hierta hämnas, At under defia trän, de lekar henne ämnas, Må ån et fkål ej ge til vrede och forakt. Jag dem förbiuda vill.

SIXTEN.

Låt dem til ända föras? Hvem vet, hvad intryck kunna göras,

F 24+

Utaf et fkådefpel, fom Er och hennes lott I cn förborgad gåta millar. Om hon af defla matta (trålar, Er värdighet, Er magt, Er åra fåg, min Drott!

Hur (kulle ej de fkål förfvinna, Dem hennes val mot Er af hemligt högmod drar.

BIRGER JARL, efter en flunds tyflnad. Det högmod, grufligt nog, at mig förtviflad finna,

Ack bör jag figa det - - min hela dyrkan har. J Mechtild tilber jag en fiål fom kan fig höjà Ur diupet af fin lyckas fall. En enfkild Riddersman bor finna henne kall. Hvad hopp förtienar den, fom ej fit namn vil röja?

Jag ålfkat Mechtild öm, jag vördar henne ftor. Hon, värdig Birger Jarl, af honom blott bör vinnas.

Jag i hans namn, min lycka möjlig tror --Hvad tanka vågar jag? - - Et hat jag borde minnas - -Men hennes ädelmod - - Månn' det ej ger mig hopp?

SIXTEN.

Ack låt des gnifta lifvas opp! Når kårlek får med högmod fig förena, Som hos Mathilda lika rå; Hvad dubbla fkål ej tala då, At för min Drott, til ömhet den förmå, Som icke vins af et allena?BIRGER JARL.

Du fer hos mig en eld, fom hindrad i fin fart,

Sig ut på andra vågar bryter. Mitt hopp ej åges mera klart,

Men alt kan vågas, når det tryter. Med bud i Jarlens namn, fom hennes hand begår,

Vill jag det fifta fteget våga; Tör hånda åntlig rörd af en beftåndig låga,

Hon afftår med et hat - - men redan höres hår Et fpel fom förebud til våra nöjen år.

( Rit or nellen af nafla Chor, höresbakom Theatren. Mot ßutet deraf inkomna Mechtild och Chrißina.)

F 3V. SCENE,

BIRGER JARL, SIXTEN, MECHTILD, CHRISTINA,

MECHTILD. Hvad har jag fett? min undran kan ej döljas. - -• Månn' en fcrtiufad park mig hyfer i fin famn? - -

Utaf en tropp i okànd hamn , Som hår forfamlar fig, jag mina fpar fer följas, Med dans och lekar, fång och fpel.

SIXTEN.

Den fkogens^Guda flock, fom pryder -deifa lunder

I glädjen af Er fyn, med ofs vill taga del. Ät nya tids fördrif de helga deffa ftunder

Uti et Skåde-fpel, fom ämnas til Er ro, "Skall åt Er fyn en tekning gifvas, Hur Gudar och hur Hieltar trifvas,

Ibland med dålda namn i Herdars ftilla bo.

BIRGER JARL.

Om några fkåde-fpel, för mig fig /kicka böra, Förtviflan där bör endaft vifa fig.

47

ME C HT IL D affides til Clmßinæ,r

Ack[ hvad hans åfyn omar mig! Men tag dit rum hos mig - - Min längtan väcks at höra: Hvad- gåta föreflällas lår. At gilla, hvad den innebär, Skaliför en ftund,. mit hiertas nöje göra.

(Mechtild och Chrißina fatta ßg. Balletten af Skogs-Gudar,. Satirer, Fowler , Sylvaner , Dryader och Ihimadryader inkommer. Birger t ch Sixten fatta ßg pa andra fidan.)

VI, SCENE.

PERSONERNE af den föregående. Satyrer, Fauner, Sylvaner, Dryader, Hamadryader.

CHOEUR och Ballet. Lugna Parker! ftilla fåle! Dår fig en Gudinna hvilar, Hindren alla olycks ilar, I et fkygd för henne fålt! Fåften henne i Ert låger, Sluten henne i Er famn! I den frid Ert /köte åger, Må hon finna nöjets hamn!

C Under danfen nedtaga en del af Satyr er ne den hack. af treillagc , fom fynes i fonden, bakom hvilken uptackes en mindre Theatre, fom framrullas och förefaller cn Blomßcr-park med Lyckans Tempel i fonden, hvar c fi följande Opera upföres.)

ÆGLEÆGLE, OPERA,

I. SCENE.

Ml SIS tnfanu

Du Hufva lund, dit ftillhet nöjet drar, För dig, Apollo g[ad, Olympen öfvergifven Jag lämnat där min höghet qvar;

På jorden alt mit nöje blifver. lEglé mig herde tror; hur ftor år ej min frögd!

Jag under denna hamn, min Gudom ärnar hölja, Til des min fillhet nått fin högd.

De tidsfördrif, fom lifvets enfald följa, Jag med Æglé förent, fom herde låfvar mig. Af min Gudomlighet ej mer ikall vifa fig

Ån blott en evig eld, den hiertat ej kan dölja, Du liufva lund &c»Men ack! hvi dröjer du Æglé, Då jag af längtan qväls, at få dig åter ſe?

Utaf Naturens hand, Æglé har all ſin lycka, Och fägring hennes rikdom är. Ej konſtens lånta prål får hennes enfald ſmycka; Af blommors friſka pragt, hon all ſin prydnad bär. Et hierta, ſom ej rum åt ſvek och falſkhet lämnat, Och ſom ſig aldrig fängſladt fann, Det är den lott, ſom Kärlek ämnat, At bli den herdes lön, ſom henne vinna kan.

Men gömmom oſs! hon kommer där.

IL SCENE.

ÆGLË enfam.

> i

Ack! hvad min roll: mit noje öker, Alt fen at boja den, jag af min herde lår. Gif KàrlekJ at des liud for Mifis liufligt år! jag icke blott behaga foker; At elda honom, jag begår. Når Mifis hit til lunden lånde,

At låna åt min fång et mera ömt behag, Jag, Kärlek! ftrax dit liufva välde kände; Mit hierta kände ftrax din lag.

G 2III, SCENE.

ÆGLË. Ml SIS.

Ml SIS.

Ack! jag har väntat dig Herdinna. ÆGLÉ.

I denna blomfter-park, hvi fer jag Mißs gå?

Ml SIS.

Når dagens fackla börjar brinna,

Jag Ikyndar hit i hopp din röft at höra få.

ÆGLÉ,

Den öfvad år af dig; Om den kan bifall vinna,

Det Mißs år, fom derför prifas må. En dag i löfvens fkyfød, då jag min ftåmma höjde, Et liufligt famliud mig förnöjde,.

Af alla foglars fång, dem man i lunden fer. Ideras ftåmmors Hag, mit öra Iikfom röjde De ömma lexor du mig ger.?3

Ml SIS.

Hvad glädje detta tal åt Mifis hierta delar!

När jag ej hos dig. år, Dia bild, din täcka bild for mina tankar fpeTar;

Min röd til dit beröm de renda offer bår. Sä, når dit fiufva ßllfkap felar,.

Dit minne drifver bort den faknad hiertat tår.

ÆGL E.

Når du mig öfverger, mit enda nöje blifver

De vi for fiunga om-, fom du> har valt åt mig. Men fad de fägna mig, min fång en oro gifver, Ej känd,, få fnart med din,, min dämma parar (ig.

MlSlSr

Et qväde täckt och ömt, förtiude nyfs mit öra;

Jag det af herdar lärt; det ämnadt tycks åt dig. Det paflar för vår röd: Det tör din undran göra, At finna dår dit namn..

'ÆGLÉ.

Mit namn ü

Ml SIS..

Ack v il du höra? Jag fiunger altid båd, når fången för dig fker. Men nej! var ej för fnar,. at kondens reglor fråga: Herdinna fiung! lät förd naturen enfam våga. Siung fritt; din röd åt alt, nytt lif, ny täckhet ger.

(Han ger henne vijan.)

G 334

ÆGLE' ßunger med hafvande flamma.

Jag for dig brinner! Min karlek hittils ftångd en lycklig frihet vinner, Jag icke tiga kan, når alt forråder mig. Min brutna röft, min blick - - i båda yttrar fig : Jag for dig brinner Æglè, ]ag för dig brinner.

MISIS undervifar henne.

Jag for dig brinner, Æglè, jag for dig brinner.

ÆGLE'.

Men ack1*du mifsnöjd år? Hvad! jag dig klandra hår, Min ftåmmas brutna liud. - - Min ßng dig ledlen gör!

MISIS. Han gör min högfta ro.

ÆGLE\

- - Du råds at dig förklara.

MISIS.

Kan kårlek utan fruktan vara? Dit öga röjer ej - - - et fåtångt hopp jag når,

ÆGLÈ.

Hvad fattas dår? Ack fåg!MISlS.

\

Den ömhet jag begär. Mit öga yttrar mer - - Æglè jag för dig brinner.

ÆGLË.

Mit hierta af din eld en lika värma vinner.

Ml SIS fortfar at undervifa henne. Jag for dig brinner, Æglé, jag för dig brinner.

ÆGLE nämner Mifis namn under fangen i fiallet for fit..

Jag för dig brinner.

Mifis!

Ml SIS.

Ack Gudar i

\

ÆGLË. Ack! hvad har jag giordt? Ml SIS för hennes fötter.)

Mig nöjd»

ÆGLË.

Jag ofkulds rena bild uti din npfyn finner» Hur fkulle hiertats drift ej blifva för dig röjd?

Ml SIS.

Ej kon flen nödig var din täcka rcft at böja; Dig göra öm,, var mal för mit begär»ÆGLP. ]ag lärt behaga och förnöja, At blifva dig des mera kår. Tilfammans. Ofs kårlek ger en evig låga. Har denne Gud förent et mera troget par ? Nej, om jag min fiål bör fråga, Ej din ömhet ånda tar.

Til Kårleks-Gudens pris vi liufva kådjor båra, Och hiertats band des (allhet gör.

(En Simfonie höres utur Lyckans Tempel.) Hvad glada liud man hör]

IV.IV. SCENE,

(.Lyckans Tempel bpnas. öfverfla Prefiinnan utkommer beledfagad af en flock Quinnor,)

Lyckans öfvcrfta Preßinna. ÆGLÉ. MTSIS fram på Theatren. Chor af Öfver fi a Preftinnaus Suite. Chor af Hey dar och Herdinnor fom under dans bara fram offer til Lyckans Tempel.

CHOR af Herdar och Herdinnor. Gudinna] Ut vår röft förkunna fi din år.a; Din magt, vårt lof vår dyrkan bor.

CHOR af Preftinnans Suite. CHOR af Herdar och Herdinnor.

Din feger, Lycka! evigt lyfer, Hvad glans, hvad prågtig fyn, En tropp af nöjen kring dig myfer. Hvad ikatter Templet hyfer»

Från hela verldens rymd de följa dina fpår, Och fprida luft ech lek och fägring hvar du går.

H58

ÖFVERSTA PRESTINNAN til Herdinnorna. Hon efter fit behag, all jordens (katter fkiftar;

Hon opnar Er fin hand; de biudas åt Ert hopp. Herdinnor följen blott den lag hon för Er ftiftar; Alt hvad Er kurad: år lör henne offren opp.

CHOR af Herdar ocb Herdinnor. Vi hennes magt och lagar vörda. Då vi hennes gåfvor fkörda, Offrom henne lif och fiål; Hennes dyrkan år vårt väl.

(De ga alla til Lyckans Tempel. Æglé blir elf a m fi illa.)

ÖFVERSTA PRESTINNAN. JEglé ej följer dem.

MISIS.

Hvad fer jag väl? ÖFVERSTA PRESTINNAN.

Herdinna!

Kan ingen Lyckans ficatt uppå dit finne rå ?

ÆGLE. Jag har en mera kår.

MISIS ajßdes. Ack! hör jag rått.ÖFVERSTA PRESTINNAN til Æglé.

Hvad då?

ÆGLE. .

Jag hunnit Mifis hierta vinna. En hiord år alt vårt gods; vi kånna ej begår. At ålfka ömt, mit nöje år;

Min feger, at'mig ålfkad finna.

ÖFVERSTA PRESTINNAN för tornad.

Förblif i låga tiell, förglömd af en Gudinna, For hvilken verlden vördnad bår.

(Hon går hört med ßn fuite,)

II 2V. SCENE»

ÆGLÉ. MISIS. Herdar ack Herdinnor. Ml SIS til Eglé.

o

En Herde mer uti dit finné väger

Ån all den rikedom, fom fmickrar jordens folk. Mit Hopp fullkomnadt år; jag ingen truktan äger;

Din trohet år min lyckas tolk. For mig du Lyckans Slott i. Sällhets Tempel byter. En värdig lön dig icke tryter.

Du fegrar pä en Gud, fom gifver dig fin hand, Hvars fållhet ökas af et band , Som jag för evigt med dig knyter.

(Fonden uf Theatren forbytes, och förefaller Solens Tempel. Karleken kommer och gifver Apollo fin harpa.')

ÆGLÉ beflSrt.

Hvad? Mifis Gudi ack unna mig, At fåfom Herde ålfka dig.APOLLO eller MISIS.

Med dagens Gud förent, fom dig i famnen hyfer, Niut, likfom förr , niut Herdars tidsfördrif.

En fafång prakt i Gudats boning, lyfer, Om där ej niutes Hèrdars lif.

Til Herdarne och Herdinnorna.

I Edra hyddor veten'niuta Från Lyckans glitter fkild, en menlös Herdé-ro.

För hennes falfka tienft, Ert hierta veten fluta; Bland Er i denna park bör Ofkuld endaft bo.

Ack glädjens på en feft, för Kårlek, Dygd och Tro.

(Dans af Herdar och Herdinnor.)

ÆGLE'. Den Jag mig Kårlek förefkrifver Gör nu hans åra och min frögd.

Utaf det qval han ftundom gifver, Får Nöjet mera lif och högd.

APOLLO.

Hjertats ömhet oß förenat, Trohet bandet.fåftat har,.

Æ GL E. Dygd och enfald lågan renat Och gör evigt henne klar.Tilfammans.

Den lag ofs Karlek föreskrifver Gör nu hans åra och vår frögd.

Utaf det qval, han ftundom gifver Får Nöjet mera lif och högd.

CHOR och BALLET af Herdar och Herdinnor.

Blandom fång med pipors liud At värdigt prifa hiertas Gud!

Kårlek! lifva op vår bygd, Kom, blif vår fkygdj

(Sifl a Ckoren afbryta af en hirhold från fiendteliga krigs håren, fom inkommer och går fram öfver lilla Thcatren ner til Birger Jarl. Under det han talar , rullat den lilla T heat re 7i tilbaka och Balletten retirerar fig.)VII. SCENE,

MECHTILD. CHRISTINA, BIRGER JARL. SIXTEN. En HÅRHOLD.

MECHTILD.

Ack himmel! Cer jag ratt? I fr Sn Chrißophers Hår, En Härhold -

HÅ R HOLDEN til Birger Jarl.

Jag til Er min Höfdings hälfning bär. Han nyfs i fina band en dyrbar fånge flutit, Som fett af Er fit ßngfel brutit:

Befriad, i Ert Slott, hon nu fin friftad har. Han ford ar genom mig, at hon tilbaka lämnas:

Han gor fig hopp at ej et sffteg blir Ert fvar, Et affiag, fom med krig, med eld och (värd fkall hämnas. At vifa det hans Konungs väl, Och Fofterlandets lugn til detta fteg ge fkal, Er fånge, okänd ån, kan fke for Er bör nämnas.. Mathilda - - -

MECHTILD.. Himmel, hielp l

BIRGER JARL til Varbölden.

Hon år ibland ofs känd. Jsg känna làrt den fkatt, den dyra flott jag vunnit Den famma eld for hennes räddning brunnit,

År ån i detta bröft til vårn för henne tänd. Gä! at din Höfvitsmän förklara,

At utan fruktan för hans hand, Det fvård Matbilda fkall förfvara

Som en gäng brutit hennes band.

(Harbolden gar ut.)

VIIIVIIL SCENE,

De bfr ig a PERSONERNA af den ßregaenåe. BIRGER JARL. Min Drottning! ack förlåt, förlat en driftig låga! Förlåt den Riddersman, hvars dorn Ni kungiort har!

Om Ni förtörnad ar af hvad Ni fedt mig våga, Mit blod Er nu flkall ge forfoning och förfvar.

Jag fkyndar med min tropp, at trotfa död och fara,

(Birger och Sixten gå ut.)

IIX, SCENE.

MECHTILD. CHRISTINA. MECHTILD i det hon fkyndar fig efter Birger Jarl. Uti mit hierta lås, min ådle Riddersman! - - -

(Hon vänder fig ater tilluika til Theatren.)

Men får min fyn, förtviflad han törfvann, Förr ån et ord jag hördes fvara. I dådens armar rufar han - « Det år den lön hans karlek vann. - -Mit öde ftraffa mig och inga plågor fpara. Förtviflan! tag det rum, der ömfta låga brann] Mit öga följa /kall hans våda.

(Hon Jkyndar fig bort.)

CHRISTINA fom qvar håller henne. Hvad flygt, min Drottning! Er ur mina armar för?

MECHTILD. Från Tornets högd en ftrid jag årnar /kåda, Hvari utgång mina öden gör.TREDIE ACTEN.

Tbeatren år den famma fom i fbr fl a Aäen.

I. SCENE.

MECHTILD enfam. Förgäfves, grymma Död! mit häpna öga flyr Det falt, fom nu din hand med blod i forfar fköljer; Din biftra fyn min tanka följer,

Hvart et förvilladt lopp jag flyr. År du ej trött at mig förfölja? Hvi fkonas di mit lif, det mål för dit begär?

När få g du mig mit bröft af feghet undandölja? Men jag, fom trotfat dig, - - jag fvag - - jag häpen är - -

i 2<58

Hvart ftyng, da delar ut, mit öma hierta fårar.

Jag ryfer for din bleka hamn - -Hvad väcker denna flod af turar?

Ack! grymma död! hvem fer jag i din famn? pen enda jag har kår, hvars hierta för mig brinner: Hvars arm, til mit förfvar, jag åter väpnad finner,

Nar jag hans hopp, jag ufla ! har förödt. Hvad gör at han få nöjd i öpna faror hattar; At han mot fvård och fpiut fig oförvågen kaflar? En blind förtviflan den jag födt.

(Han lutar ßg mot en pelare efter en ßunds tyßnad fortfar.)

Förnöj din fyn, du vilda högmods anda,

Som mig betagit alt mit hopp! Se nu med jordens (loft det ädla blod fig blanda, Som af din hårdhet offras opp. Ack! kunde jag en gång dig offra åt den låga, Hvars enda tröfl: jag nekat mig, - -At blifva (all i trots af dig, Jag (kulle blott mit hierta fråga. Men himmel] i hvad tid, i min bctrykta famn, M in öma kårlek åter vaknar! Når iag des hufva mål, en ål(kad hielte faknar, Tör hända, fvàfvar hår hans andelöfa hamn.c9

Ack! i hvad enflighet jag lämnas! Förgäfves hundra bud jag ut St fältet ßndt, Man dröjer med det fvar mig ämnas. Det grufligt år —

(Chriftina inkommer.)

Chr i flina! hvad har händt? Ack lefver han ännu? - - - den mina ögon följde? En fky af pilar honom höljde.

Förtviflad har jag flytt, at ej et vittne bli Utaf den Hieltes fall de bådat. Jag honom ftungen, död, i mina tankar fkådat, Och upfyk Slottet med mit fkri.

I 3

vIL SCENE,

MECHTILD. CHRISTINA.

CHRISTINA. Han lefver - - - Sen hans fyn for Edra ögon döljdes, Hans fyn i timars lopp mig hundra gånger glått, Når han pä vallenshögd moe fiends anfall trått; Når ut mot fiend' bröts; når fiend' fift förföljdes; Sen fvårdet i hans hand, fen fegren i hans fpär, Har ftriden ut åt fältet dragit; Des afftånd mig hans fyn betagit; Men af den ftillhet fom der rår, Det fyns, fom fiend' bragt at i fin ifver ftanna,

Sin grymma fordran öfverger. Den Våpnare Ni fåndt lår fnart min gifsning fanna, Och båda den - - hvars hand har trålfat Er.

MECHTILD. Törs jag åt hoppet öfverlämna, Et hierta för des dager flängt? Men fag! - - hur år jag frålft? - - Jag hört dig faror nåmna. Til Slottets mur har fiend' trSngt?4i

Min Hielte, mit förfvar, de bojor hunnit hafva,

Dem for min hand man har berett. For mig, hvad harhangiordt! -- Ack! fåg, hvad har du fett? Ack! gif mig alla fkål, fom en belåning kräfva, Och med mit hierta göra et!

CHRISTINA.

Min Drottning afhör nöjd en öfverlefvad fara. Hår inom denna Borg jag fett Er hotad vara, Når man Er Hielte ftg bland dödar, fvård, och blod,

Ge tufend prof af ftyrka och af mod, Och uti ftridens qvalm på fältet Er förfvara.

Knapt fpiuten där hvarannan nått, Förrån med eld och fvård, jag fedt til detta Slott Ur fkogens mörka fkiul en väpnad /kara tåga. - - -

Hvad dierfva rop jag hördt Matbilda efterfråga!---

Et torn jag nalkas fett af en förfärlig höjd ; En brygga derifrån på defla vallar fåftas:

Jag fett det ögonblick, dåiErfriflad röjd, För Er ej undflygt var mot fiends våld at fredas — I lamma ögonblick - - hvad oförmodadt hopp! Ur ftriden, lik en blixt uti fit dierfva lopp, Til Er, til Slottets virn, jag fett Er Hielte haffa, Igenom eld och fvård fig kafta I deffa murars toma /kör. Där ur, bland kämpar fråmft, han ut mot fier.d bröt»72

Hvars ftolta torn jag fett, Com af et thordön krofTas. Mot Hielten och hans folk, jag med en häpen fyn Ur bergens fkrefvor fett de tyngda bördor loffas, Ur blidor (*)Jivålfvas oppifkyn, , Men deras fall af honom trofiàs. - - -Hansfvård, hans arm, hans mannamod Har hunnit Er och Slott mot fiends anfall värja. Jag har des flcara fett med hartig flygt fig bärga I famnen af den tropp, fom ut på fältet flod. Den glaf Er Hielte fördt, för håren återtagen, Har fegren tydlig giordt, fom för vår längtan dröjt.

En feger, fot för fot, beftridd och fierran dragen, Der mellan fkilda fvård jag fifl: en hvila röjt.

MECHTILD. Ack! kan mit hierta tro den feger du mig bådar, Når jag ej Segervinnarn fkådar? Hvad gör at han fin lön ej låfer i min blick? För mig af ödets hårda fkick, I dimmor hoppet gryr, i lugnet ftormar väckas. När jag af vapnegny ej hinner mer förfkråckas, Kring mig en dödlig ftillhet rår - - -Från fältet intet fvar - - Men, bör jag det begära?

Mån jag det ej för tidigt får? - - -Gå! tag af mina bud, den tidning de mig bära, Och hindra, i mit qval, at vittnen mig befvåra.

(Chr i flina gar ut.) (*) Et krigs-redfkap, brukeligt i forna tider vid belägringar, hvarmed flora ftenar inkaftade».

iIII. SCENE.

MECHTILD enfam.

Du enda för mit hierta kår! Det år då förft når får din död jag ryfer, Som mig mit grymma ode lyfer, At fe hur dyr for mig du år. Det år i dödens famn, fom jag mig kånna lår. Nej! - - Högmod aldrig ån har upfylt mit begår. Jag har det andats til min plåga - - -Min varelfe, mit lif, år blott den öma låga, Som i min qvafda famn jag når, Skall jag dig hemligt dår, du adla låga! nåra?

Ack nej! för verldens fyn, blif du en hieltes lön, Som för kring verlden ut Matbildus namn och åra.

Med mods och kårleks undrans rön. Med honom af hvars hand jag håmnas

På Öde, Himmel, Jord, förenta til mit fall, I grafven jag förenas fkall, Om han mig ej på jorden åmnas.IV. SCENE.

MECHTILD. CHRISTINA, fom kommer in vidßutet af

monologuen.

o

MECHTILD.

Hvad tidning bådas mig?--hvad har du hört, minvån? Min Riddersman - - Jag hanner hiertat båfva.

CHRISTINA, Af Våpnarn icke kånd, hans öde döljes ån.

MECHTILD.

Emellan lif och död, hur långe (kall jag fvåfva? Men fåg hvad kunfkap man ofs bår?

CHRISTINA. Uppå et fålt, betåckt af fanor och gev'r, Dår nyfs man vapnen fett med mordifk ifver fkiftas, Hörs nu en liuflig vånfkap ftiftas

Af Sverjes och at Danmarks Hår.7f

J fredens lof, förenta rofter blandas; För vapnens gny man glädjen andas Af fåta grannars lugn och ro. En tidning lågges til, -- jag vil den icke tro - -Det ßgs at Birger Jarl på filtet har fit läger; At i fin famn han dår fin vån Cbrifiopber åger, Hvars ankomft krigets låga flackt,

MECHTILD.

Hvad hörs? — år deten dröm?- hvad namn ha mig förfkråckt» Cbrifiopber, Birger Jarl! Jag rys för en allena. Skall detta olycks fålt förena

Mot mig alt mordifkt hat och våld! Hvad hinder för en eld uti mit hierta däld Som vunnit hopp at fig förklara! Cbrifiopber, Birger Jarl! - - Nej himmel! denna fara? För gruflig fyns, at trolig vara. - -Den gräns, fom fkildt dem åt, mann' den ej fyllcft gör Mot deras fyn at mig förfvara?

CHRISTINA. Min Drottning! ack! förlåt, om jag Ert hopp förftör. Når faran döljs kan den ej motas. Ja! Birger viftas hår, och om en ftund Ni hotas, At fe hans Sändebud, hvars tåg från vallen röjs. Befinna hvad beflut i denna nöd bör fattas; Er rådning fnart ej möjlig fkattas, Om blott et ögonblick hår dröjs.

K 27(5

Med Edra Hofman vid Er fi da, Som under vallen dälde bida Min Drottning fly!

MECHTILD.

Hvad fega råd! Förföljd af lyckans hot, jag föker ej des näd. Åt fe mig fkild från alt må fiend fig förnöja: Mit mod, mit hat mig återftàr. Med defsa vapen trygg, jag mot mit öde g3r. I alla farors trots, fkall jag i flottet dröja.

Min Riddersman, för mig, har vågat nöjd fit blod. Och jag - - jag fkulle fly och ej hans öde veta!

Ar han vid lif? -- hvad (form bör qväfva då mit mod? Och år han död? - - hvad undflygt vil jag leta,

Emot et qval, fom Ikynda fkall min död? Men ack! -- hvad hörs för gny?

(Dir rar na Hf nas, och Birger Jarls Sändebud tnkormner med fin fuite.)

CHRISTINA.

Man kommer - - hvilken fkaraj Hans Sändebud! Hvad bådas ofs för fara?V, SCENE,

MECHTILD. CHRISTINA. SIXTEN, fàfom

fàndebud från Birger Jarl. Suite af Riddare, Väpnare och Hofman*

SIXTEN.

Mill Drottning T i et varf förtrodt i mina h'nder Af Birger, Sverjes Jarl, til Er jag åter länder,

Uti hans namn, for Er at lägga ner En vördnad, den han tror en Drottning kunna höra,

Och fom fit hogfta mål uti den lycka fer, At af en evig tro Mathilda offer göra.

Er fkönhet och Er dygd en Hieltes dyrkan fäte, Som van, at vara följd af fegren vid fin fida, Ej nu en feger kan beftrida, Som i hans hierta år Er lott.

Förgäfves verlden honom vördar, Förgäfves hårfkar han uti et mågtigt land;

Han nöjet ej af årai fkordar Om den ej delas med Er hand»

K 378

MECHTIL D. af fules. Ack himmel! hör jag ratt? - - Kan jag min ifver dölja?

SIXTEN. Får jag til flat hos Er mitt ämne följa.

MECHTILD. Detfyns, fom man har glömt, at det befvarat år. SIXTEN.

Min Drott Er hårdhet mins, men tror den öfvervinna, Når tiden med en eld, fom fyns beftåndigt brinna, Til Er hans hierta återbår.

I fredens Hufva famn, han ur et örlog haftar, På famma dag bad' tåndt och flackt; Och fen en fredfam hand år 5t Er frände råckt, Han palm och lager nu för Edra fötter kartar.

Den fred, fom dem förent, en borgen nödig har; Er hand, min Drottning, kan den gifva - -Låt denna hand en pant af Nordens fållhet blifva, Och Fredens Skydds-Gudinna var!

MECHTILD. Förundrad af de bud til mig från Birger föras, Min undran dubbelt våcks, då af Er röft de höras - -

Matbildas tånkefått mot honom, käns af Er. Min vrede och mit hat hans til bud nog befvara - -För öfrigt får jag Er förklara, Om jag, fom Drottning, går til någon enfkilt ner, I3ör det mit hiertas enfak vara.SIXTEN. Min Drottning! fritt jag yttra tör, Om blotta namnet ej fårleder , At all den magt, fom Spirans glänts bereder,

Med Kungar Birger lika gör. Utaf en vördad att, hvars frågd kring verlden hunnit,

Hans anor Throner prydt i flere feclers lopp. Den Thron han icke (ielfhar vunnit,

Han vid des fida nårmft har ftyrkt och hållit opp - -En Kung hans Svåger var - - Den fpira Erie làmnar,

Åt Birgers fpåda Son af folket gifven år; Och Afund endaft fig på hans förtienfter hamnar,

1 det han Kronan ej, men Kronans börda bår - -Ån med fin hielte-arm han Nordens öden fkiftar, Och et förfärligt fvård til fiends fafa för. - -Ån bland et ålfkadt Folk han vifa Lagar (liftar,

Det han i fredens lugn fårnöjdt och lyckligt gör. Dår Hafvet blandar fig med Målarns friffca bölja,

Han til en pràgcig Stad en driftig grundval lagt; Och Stockholm tolka tör hans vishet och hans magt, För alla tidehvarf, fom efter honom följa.

Den Hielten Er i Sveas famn Et ftålle hiuder vid fin fida, Dår Sveas kårlek fvns Er bida,

Förent med årån af hans namn.8o

Et Folk, fom''for fin Drott af fri och Ädel anda, Förftår med vördnad kårlek blanda, Det Folk i Sverje fins; det år det hjertelag, Som låttar dår Regentens börda. Lät detta folk en Drottning vörda, Som krönt med hieltemod et fegrande behag. Förunna Birger Jarl i dag At frugten af fin feger fkörda. Utaf hans ådelmod et prof Ni redan fer. - -Ni viftas i hans Land - - och ödets ftyrfel ger Uti hans hand den rått han af Ert val vil taga.

Men Birger ej Er hand begår, Om han ej hiertat kan behaga.

MECHTILD. Hans ådelmod mig kunnigt år. Mit minne flera prof bevarat - -Med eld och fvård han mig fin kårlek ömt förklarat -

Pä en begärd, men vägrad hand, Jag mins han förr en gång, har fökt at lågga band - -

At jag hans ådelmod mS prifa, Sen ödets vilda ftorm mig kaftat i hans land, Han til en början lår en godhet mig bevifa.

SIXTEN.

Det gör hans enda hopp.

MECHTILD.

Er Vän, min Riddersman, Hvar år han? - - Såg! ack lefver han.SIXTEN,

Jag honom lyckligt fett ur ftridan åter tåga, MECHTILD. Jag for mitt hopp har nog - - man lår ej neka mig, At til de fteg mig tilhör väga, Om råd och biftånd honom fråga,-Som til en flygtings värn har ädelt offrat fig,

SIXTEN.

Min Drottning må i alt en önflcad frihet niuta. Det år ej Birgers fed i bojor hiertan fluta - -

Den Riddersman , hvars råd Er nödigt år, Tör mera dag åt hans fortienfter gifva - -At fe den Riddersman Ert råd, Er tilflygt blifva, År alt hvad Birger Jarl begår.

C Sändebudet med des fuite gar ut.)

LVI. SCENE.

MECHTILD. CHRISTINA.

MECHTILD.

Ja, Birger \ fit fall fkallrona,

At Mechtild ån en tilfiygt har; At ån uti fin magt hon åger at belåna

Den honom, med hans lif et driftigt hopp betar. Jag vågar den - - hvars död fkall mig min bane gifva;

Men Birger eller jag, at åndas fe vår ftrid, Ur verlden en af ofs i dag fkall flygtig blifva, At ge den andra lugn och frid.

CHRISTINA. Mot Birgers magt, hvad vill Ni våga? Hvad råddning kan Er bli be/kård?

(Birger Jarl kommer in.)

MECHTILD. Min Riddersman år hår - - vid fidan, fe, hansfvård, Du ej behöfver mera fråga.



CHRISTINA. Himmel! var värt fkydd»

(Hon gar ut.)VII, SCENE,

MECHTILD. BIRGER JARL.

MECHTILD.

Min ädle Riddersman! Får Er, hvad hir jag ej i hiertat at förklara? Dår hindras ämnen af hvaran; För Er jag känner alt och intet yttra kan. Två gånger jag Er fett mit värn, min Skydds - Gad vara; Men mot en mera gruflig fara, Hvad hielp mig återftår? - - Ackfvara?

BIRGER JARL.

Et Bud från Birger Jarl, füm med hans vördnad hörs, Ack fkall det väcka oros tårar! Når mig Er hårdhet dödligt fårar, Af ömkan jag för honom rörs. Emot Ert grymma hat, fom har hans hopp betagit,

Ack tillåt några fkål af mig at föras an! - -Det fvård, fom en Regent til Länders värn har dragit, Månn i hans hand det fly ras kan?

L 384

Af lyckan i hvars väld det lämnas, Det ofta längre fors, ån det i rådflag ämnas - -En häftig uprors-eld i Svcrje lågat har; Man vet af hvem den uptånd var.

At på en våldfam granne hämnas, Et fvärd af Birger drogs - -.

MECHTILD.

Hvad! hor jag hans förfvar, Af Er, min Riddersman, af Er, den han betar Det hopp Ni vunnit rätt, at i Ert hierta nåra?

Min håtfke ovän omar Er] Ni tåligt honom hor Mathildas hand begära]

Men nej I - - Er kårlek ån et Ikydd åt henne ger; Ni Er PrinfefTa åter fer, Sin Svenfka Riddersman i Er hon åter funnit.

BIRGER JARL,

Ack! år tillika känd den eld hvaraf han brunnit? Jag kårlek hört - - -

MECHTILD.

Hvad har jag fagt? For Edra ögon brytas hunnit Det band jag på mit hierta lagt.Det kan ej döljas mer - - Förtviflad at Er mifta, Min kårlek efter tvang af ar, Et grufligt ögonblick af p,lågan: ftyrka får, At ur fit hårda fångfel brifta - -Men i Matbildas olycksfall, Ej kårlek henne fvag och vård fit öde finner; Et lika ifrigt hat i hennes ådror brinner,

Som på en gång förnöjas fkall Dår hennes hàmnd och hat ej blandas,

Hon anfer inga kårleks rön; Hon har en Riddersman - - och Hennes ovåh andas --Bår hit hans fvård - - Hår år Er lön.

BIRGER JARL.

Jag hör mit öde - - - Det /kall finna,.

At for en lofvad lön jag all des hårdhet tål - -Kan Birger i fin död Matbildas hierta vinna,

o

Hans död fkall bli mit liuffta mål.

(Han faller ned ßr Mechtild.')

Förnöj da på l ans bröA den håmnd Ert hierta hyfer, Blott offret blir det hiertat kårt!

MECHTILD.

Hvad? - - Birger Jarl! - - Hvad dag mig lyfer!

Hvad dyrbart lif har jag begår 11 Hvem har jag hatat! - -

L 3BIRGER JARL.

Deri Er dyrkar, Som mellan hopp och fruktan flåld, Som mellan lif och död för Edra fötter fàld Sit öde nu med bäfvan yrkar, MECHTILD. Ack! Lef min Drott - - Min Riddersmaa, Den jag i Birger Jarl har funnit. Det hierta fom han okånd vunnit, Månn det en Hielte nekas kan, Den jag min vän i nöd förfarit, Den jag fom ovån vördat har? Hans enda brott mot Mechtild var Det hinder för fig fielf han varit.

Han känt mit hat, - - han vet des grund.

BIRGER JARL. För mig låt denna fålla (fund, Mit lefnads vål för all min tid be/luta.

Låt mig et ålfkadtFolk, fom har fig famlat hår Til vittne af min fållhet niuta. Låt Bielbo Slott - -

MECHTILD.

Mathilda dår! - -Men bland alt nytt fom denna dag mig bår, Jag för min undran ren det ftörfta åmne funnit - -Det hufva fångfel hår, i kårleks fkydd jag vunnit, Mig lårt at ållka Edra band.BIRGER JARL. Matbilda ger åt dem fin hand

87

Må nöjen från det Slott dår kårlek fett dem lifvas I Sverje följa Edra fpär! Och i et tal af fålla år, Åt Nordens dyra hopp, en kår Prinfefla gifvas I

(Birger Jarl gifver tecken, då dorr amt åt Borggården cipnas, och upfy Ilas af Svenfk* Folket, Riddare och Hofman.)VIII, SCENE.

BIRGER JARL. MECHTILD. CHRISTINA. SIXTEN\ Riddare. Väpnare. Soldater. Smàfvenner. Hoj wau. .Hoj-Jungfrur..

BIRGER JARL.

Förfamlens Svea-Folk! at fira denna dag, Som en förökad glans i Känga- Hufet fprider. I Enighetens band och Fredens fälla tider,

o '

Förklara, med Er frögd, Ert ädla hiertelag! Kom at Er vördnad fram för en PrinfefTa bära, Som dygders ärfda lott förenar med Sit Namn, Som går i Sveas fålla famn, At dela med Er Drott, Er kårlek och Sintra»

I! - - Hvilkas arm på krigets fålt, Förftår at fegren manligt yrka,

Uti et Fofterland, befkvddadt, fredadt, fålt, Er biuds en önlkad frugt af erkändt mod och ftyrka.

I mun-8D

I muntra Lekars glada fpel, Förenens 1 tagen alla del, Som under denna himmel andas.

Uppå en Feft, fom fpår en lycklig framtids lopp Skall en Prinfeflas lof i Edra famliud blandas,

Som Hollsteins åra gör och ftadgar Sverjes hopp.

(Balletten inkommer genom tvänne ferfkiltt dorr ar. Genom porten tilvänßer inkomma Riddare, Väpnare och Soldater med fält-mußque framför ßg. De trav er fera. Theatren, och flälla ßg fcdan på tSmfe ßdor. Utur andra porten til höger, framkommer andra quadrillen, förft fmS Svenner, få Hofmän och ßß Hof-Jungfrnerne. De traverfera likaledet Theatren, och intaga deras rum mellan Haj/en och Riddarne. Jemte Balletten inkomma Chrißina och Sixten

MDI VERT IS SE ME NT.

En HOF-JUNGFRU.

Solo.. At prifa Kårleks liufva band,

Åt dem Prinfeflan ger fin hand,, Låt ofs vår ftåmma (àmmanpara.. Chor. At prifa Kårleks liufva band,

Åt dem Prinfeflan ger fin hand, Vi glada ftåmrnor (amrnanpara..

Solo.. Vi fe värr hopp fit fyfte nå ,

I Fredens lugn bland Nöjens fkara; Hvad onfkan kan ofs återftå? Chor.» Vi fe vårt hopp &e_

(Daru af Riddare och Hof-Jungfruer.)En RIDDARE til Mechtild.

Prinfefla kom i dag! Af ofs de vördnads offer tag, Som Du år född at niuta. Kom då Dig Sveas bygder fi

I famnen fluta, At öfver Svears hiertan rå. Den glans i Thronens gran/kap prylar Dig dyrkad gör. Til Din Perfon vår kärlek hör. - -Åt Dygd i Skönhets ftrålar, Hvad bröft ej helgas bör?

En HOF-JUNGFRU til Birger Jarl Dyre Drott! af Himlen ägnad, Til vårt Lands befkydd och fägnad, Fortfar i Dit höga lopp! Blif vår Hielte och vårt hopp, Da Din myrten och Din lager Ömfom Sveas kärlek drager.

(7~)anr af Riddarne.)

Hof - Jungfmerna komma och deltaga i denna datis. De taga af fig fina Jkärp, fom äro af rödt och blått, och pryda därmed Riddarne, fom rtergifva fina Jkärp at Hof- Jungfruerna. De fednareframbära lagerkranfar .at Riddarne, *ch följa dem fram til Birger Jarl och Dr et t ning Mechtild, for hvilkas fetter kranfarne nedläggas.)

M 292

En RIDDARE ßunger Du folk: af erkänd dygd Som odlar denna bygd, Och den förftär förtvara.

Kom at med famlad röft, Den fria frögd förklara, Som andas i dit bröft. Den nit, fom hos dig brinner För dina Kungars Ått, Och fom en evig rått Til deras huldhet vinner, I dag en Högtid finner, Som har din längtan gladt»

(Härvid inkommo, flockar af Bönder från ferjkilta Landsorter i Sverfe genom medlerfla Porten, under Landt-Mufique och Dans. Efter en Ballct, fom' utmärker deras gemenfamma glidje, danjas en och annan i viffa Provincer brukelig dans

En Dal-Kulla Sjunger.

Solo. Blandom uti enfalds Läger

Våra liud med Sveas frögdl I den glänts Palatfet äger,

Skåda vi vår fållhets högd.

Chor. Blandom &c.93

Solo, At vårt hopp fullkomnat göra, Gifves ofs et Guda - Par. Hvilken Storm förmår förftöra Lugnet af få nog da dar?

Chor. Blandom &c.

Solo. Ungdom, fägring, mod och ftyrka Vaka til vår lyckas fkygd; Då vi dem förenta dyrka,

Sprides glädjen kring vår bygd.

Chor. Blandom &c.

En Wingakers flicka, pa Wingåkers danfen„

Icke blott i Hof Siungs Deras lof Men ock bland bygdens fkara I våra tjäll, Prifar man fig fåll At dem fin nit lörkiara.

(Dam.)

En HOF-JUNGFRU.

På denna Feft då Svea glädes, Af ofs den Gudens åra qvådes,

Som Lag åt alla hiertan ger; Som har et band befåfta hunnit, Där Norden, fom fin önfkan vunnit, En lycklig framtids borgen fer.

M 3CHOR af Riddare.

Siungom Dygd och Mannamod, Som med Sverjes gamla åra För at nya Lagrar b.'ra, Lifvas i vårt Kunga-Blod!

CHOR af Hof - Jungfruerna.

Siung om Fägring och Behag, Som bland ofs fin feger röja, Och med nya ftrålar höja Konga - Hufets glans i dag.

CHOR af Riddare och Hof - Jungfrur tilfammans.

Siungom Glädjen fom De gifva,

Når De råckt Hvarannan hand, At for efterverlden lifva

Hieltars Blod i Svea Land.

(Allmän Ballet, fom fiutar Skadifpelet.)

Digitaliserad av Projekt Runeberg och publicerad på http://runeberg.org/birgerjarl/.
Konverterad till .pdf, .epub, .mobi och .txt av Arkivkopia och publicerad på https://arkivkopia.se/sak/runeberg-birgerjarl.
Filen skapad 2018-12-16 19:38:50.849440