Det här är HTML-versionen av Ordspråksboken. Den svenska ordspråksboken innehållande 3160 ordspråk. Klicka här för mer information om boken.

Den här boken är hämtad från Projekt Runeberg. Böcker kan vara maskinlästa utan korrektur.

---

Förord till den elektroniska utgåvan

Detta verk, som tillhör University of California Berkeley Library, har scannats av Google Books. Det anpassades för Projekt Runeberg i oktober 2012 av Bert H.

Företal.

En samling af ordspråk utgör alltid en intressant gren af folklitteraturen; och flera sådana samlingar hafva derföre tid efter annan blifvit utgifna, men utgått ur bokhandeln. De nyaste åter hafva egentligen blott utgjort urval af de äldre, och derigenom varit mycket ofullständiga. Man har derföre trott att en ny sådan innehållande icke blott det mesta af hvad som förut varit tryckt och förtjenar återgifvas, utan äfven en betydlig tillökning derutöfver af förut icke tryckta, som dels blifvit samlade från enskilda anteckningar, dels öfverflyttade från danska källor, och deribland ett större antal af skämtsamt innehåll blifvit upptagna, skall finnas välkommen och roande.

Lika med hvad som förefinnes i de förut tryckta ordspråksböckerna, förekommer äfven i denna samling några som i det väsendtliga hafva likhet med andra, dock med en olika början; men om ett mindre antal sådana fått qvarstå, som på olika orter variera i ordställningen, så har man emellertid i allmänhet sökt uppställa dem endast efter det mest brukliga talesättet.

För att vid en möjligen ny upplaga ytterligare kunna komplettera samlingen, emottager förläggaren med nöje och tacksamhet de bidrag, som kunna insändas af derför intresserade personer.

*

A.

Adam sköt skulden på Eva och Eva på ormen.

Adel utan dygd är lykta utan ljus.

Af att tigga blir man inte fattig.

Af barn blir ock gammalt folk.

Af barn och dårar får man veta sanningen.

Af den gamla oxen lärer den unga att draga.

Af den sista supen kommer den första örfilen.

Af den tröjan blir det inga byxor.

Af egen åker kommer den bästa säden.

Af elden blir man bränd, af skökan skämd.

Af en rik läckermun blir en fattig tallrikslickare.

Af fem alnar bör man få ett par handskar om inte skräddaren är en skälm.

Af frukten känner man trädet.

Af hampgarn gör man inga silkesstrumpor.

Af herreumgänge kan man både värma och bränna sig.

Af intet blir intet.

Af kladdig fåle kan blifva god häst.

Af kokta ägg blir inga kycklingar.

Af ljudet kännes malmen, af talet pröfvas mannen.

Af morgonlöje blir aftongråt.

Af många hugg blir yxan slö.

Af nöd göres ofta en dygd.

Af rocken kännes mannen.

Af skadan blir man vis, men inte rik.

Af skåda växer kärlek.

Af små fiskar blir gäddan stor.

Af sött vin blir sur ättika.

Af tidigt hat blir sen kärlek.

Af två onda ting bör man välja det minsta.

Af uggle-ätt kommer uggle-ungar.

Afsides bor också folk.

Afsides i ro är bäst att bo.Aftonen kröner morgonen.

Afunden fräter hvar hon bor.

Afunden är ärans följeslagare.

Agan är god, när måtta är med.

Agelös lefver, ärelös dör.

Akta dig för den om hvilken ingen talar väl.

Akta dig för det slags kattor, som smeka framman och klösa bak.

Akta dig för fiendegåfvor.

Akta dig för hunden, skuggan bits inte.

Akta dig för ond gerning, lögn får snart vändning.

Aldrig godt köp i dålig vara.

Aldrig läkes såret så väl, att inte ärret synes.

Aldrig någon olycka, att inte lycka är med.

Aldrig så elakt väder, att inte den döde måste ut.

Aldrig så gammal, att man inte tror sig få lefva ännu längre.

Aldrig så långt emellan bergen, att inte trollen råkas.

Aldrig är dagen så lång, att inte aftonen kommer.

Aldrig är fogeln så liten, att han inte söker sig bo.

Aldrig är vädret så kallt, att presten fryser i kyrkan så länge offret räcker.

All begynnelse är svår.

All hjerna finnes inte i ett hufvud.

All ursäkt är god när den antages.

Alla bli ej prester, som gå i skolan.

Alla dagar äro inte bakedagar.

Alla dö inte, som lida nöd.

Alla fråga om man är rik, få, om man är from.

Alla känna apan, men apan känner ingen.

Alla lefva vi vid en Gud, men icke vid en lycka.

Alla lemmar lyda hufvudet.

Alla moln gifva inte regn.

Alla skor göras inte öfver en läst.

Alla svin äro svarta i mörkret.

Alla vackra flickor vilja gifta sig, och de fula ändå hellre.

Alla veta råd, förutom den i våndan står.Alla vilja att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.

Alla vilja hafva narren, men ingen vill föda honom.

Alla vilja luta åt den sidan lasset välter.

Alla vilja vara gamla, men ingen vill heta det.

Alla vilja vara herrar, men ingen vill bära säcken.

Alla vilja öfver der gärdesgården är lägst.

Alla vägar föra till Rom. (Jemf. Ap.Gern. 4:12).

Alla äro barn i början.

Alla äro inte goda kockar, som bära stora knifvar.

Alle mans vän är ofta hvar mans narr.

Allestädes framme, sällan välkommen.

Allestädes framme är ofta näsbränna.

Allmogen är ett djur med många hufvuden.

Allmosa minskar inte, kyrkogång hindrar inte.

Allmän nytta, allmän skada.

Allom är förbjudet att bryta, men ingen att bättra sig.

Allt fettet bör inte i skomakaren, somt bör också i klöfven (i lädret).

Allt har haft en begynnelse, utom Gud.

Allt vatten vill i hafvet.

Alltför dristiga får bli uppätna af ulfven.

Alltför höflig liknar narren.

Alltför klok är största tok.

Alltför mycken frihet alstrar sjelfsvåld.

Alltför mycken lust är olust.

Alltför noga minskar vänskapen.

Alltför runn gör vällingen tunn.

Alltför spetsig blir snart slö.

Alltför stor ära lyktas med skam.

Alltför ödmjukt är förklädd högfärd.

Alltid bäst som sker.

Alltid bättre gröt (eller korf) i en annans gryta.

Alltid bättre säd på grannens åker.

Alltid flere kalfskinn som torgföras, än kohudar.

Alltid frusen jord för lata svin.

Alltid får den visa, som qväda vill.

Alltid har man något att blåsa på.Alltid kommer ved med vintern.

Alltid någon, som måste bära hundhufvudet.

Alltid något nytt, sällan något godt.

Alltid sämsta föret i portlidret.

Alltid värre, som efter kommer.

Allting bör ske med mått, sa' skräddaren, slog hustrun med alnen.

Allting har en ända, men korfven har två.

Allting har en öfvergång sade räfven, när de togo skinnet af honom.

Allting har sin tid.

Andra fåglar flyga bort, kråkan blifver alltid qvar.

Andra tider, andra seder.

Andra år, andra hår.

Andras exempel ursäkta inga synder.

Andras fel göra ingen lag.

Andras fel mäta, sitt eget förgäta.

Andras skada glömmes snart.

Andras skada är ofta den bästa läromästaren.

Anse hvar dag som den sista.

Antingen med eller mot.

Antingen skalken sitter eller står, är han i dag så god som i går.

Antingen skall det vara ösapösa, eller skall det vara nörpasnörpa nu för tiden, sa' gamla mormor.

Antingen ägg eller ungar.

Anvisning är ingen betalning.

Apan håller sina ungar för de vackraste, och dåren sitt tal för det klokaste.

April våt och Maj kall fyller bondens lador all.

Arbeta medan du är ung; det gagnar när du blir gammal och tung.

Arbeta som du skulle lefva evigt; lef som du skulle dö i morgon.

Arbetaren är sin lön värd.

Arbete fördrifver laster.

Arbete gör sömnen ljuf.

Arbete och möda ger daglig spis och föda.Arbete är half helsa.

Arg hund och racka ha inte mycken lust att tacka.

Arga hundar få rifvet skinn.

Arga hundar äro goda väktare.

Arm brunn, som man måste bära vatten uti.

Arm häst, som ej orkar bära sin sadel.

Arm högfärd, skräfla och svälta.

Arm och rik gör döden lik.

Arm råtta, som ej vet mer än ett hål.

Arm tiggare, som ej kan gå ett hus förbi.

Arm tröst, att också andra hafva felat.

Armod botar högmod.

Armod går till fots.

Armod gör döden söt.

Armod gör mannen blödig.

Armod har bragt mången till galgen.

Armod lärer arbete.

Armod är godt for podager.

Armod är konstens styfmor.

Armt skämt, som inte har något allvar med sig.

Art följer art.

As lockar örnen ut.

Att alltid vinna gör misstänkt.

Att fela är menskligt, gudomligt att förlåta. (Jemf. Syr. 5: 4—7).

Att fånga räf med räf, dertill fordras klokhet.

Att föga begära är reda penningar, att föga köpa är en god årlig inkomst.

Att försvara sitt fel är att fela ånyo.

Att ge dårar råd är detsamma som att slå vatten på gåsen.

Att inte hinna fram till målet och löpa detsamma förbi kommer på ett ut.

Att inte äta så mycket man orkar, medför ingen ånger.

Att läsa och inte förstå är att plöja och inte så.

Att taga en rik hustru, är att mista sin frihet.

Att tala ett och annat tänka, plär det goda namnet kränka.Att tala utan att tänka, är att skjuta utan att sigta.

Att vara grann kostar pinadt skinn.

Att undvika förtal, är större konst än att vinna beröm.

B.

Bakebulla och tunnekanna göra såta vänner.

Bakom arfvingars tårar ofta man löjet spårar.

Bakom ordet bör finnas en man.

Baktal gör vänskillnad.

Bannor bita inte till bens.

Barn gå ifrån hjertat och till hjertat.

Barn gör barns gerning.

Barn gör så i by, som hemma vandt.

Barn leka med nötter och gammalt folk med eder.

Barn måste ha äpple med riset.

Barn och narrar tala snarast sannt (tala sanningen).

Barn utan bröd är en stor nöd.

Barn är modrens bästa speleman.

Barn äro fattig mans rikedom.

Barnagömmor, arma gömmor.

Barnaminnet är långt.

Barnen äro aldrig så många, att ej fadren är äldst.

Barnen äro ej för många, när de arta sig väl.

Barnryggen måste böjas i tid.

Beck och tjära är båtsmans ära.

Bed ingen annan om det du icke sjelf vill göra.

Bedja är tyngre än plöja.

Begynna med en nål, sluta med en silfverskål (om snatteri).

Behåll ett godt kort till sista sticket.

Bekymren bo under höga tak.

Bekänd sak är halft tillgifven.

Bekänd sak är så god som vittnad.Betsel och töm hålla hästen i styr.

Bi utan vise flyga ville vägar.

Bida och lida stillar mycken qvida.

Bileams åsna såg bättre än hennes herre.

Bjud icke lusen i skinnfällen, hon kommer nog objuden.

Bjud sällan till gäst din vän, aldrig din ovän.

Björnen slår man inte med ris.

Bland hundra galna skall man inte finna en klok.

Bland Mammons dyrkare finnes ingen sekterism.

Bland trenne stallbröder blir en klämd.

Blandar man sig i draf, blir man äten af svin; blandar man sig i guld, blir man lagd i skrin.

Blidt väder lockar barnen ut.

Blind höna hittar också ett korn.

Blind man bör inte döma om färger.

Blir det gjordt, nog blir det spordt.

Blixten slår gerna ned i höga torn.

Blodet är alltid tjockare än vattnet.

Blott det närvarande kan tillfoga skada.

Blyg hund blir sällan fet.

Blyg man duger inte till hofs (vid hofvet).

Blyg tiggare får ofta svälta.

Blysvärd i guldbalja (= fager yta och råa seder).

Bläck och penna äro de säkraste vittnen.

Blygsam qvinna är en dygdespegel.

Blygsamhet är ungdomens prydnad.

Blygt barn rodnar snart.

Blödig tuktan gör tredska barn.

Blödigt hjerta, stor smärta.

Bocken vet nog att han har horn.

Bokstafven blygs icke.

Bondebruk är inte barnalek.

Bondefot och herresko passa inte väl tillsammans.

Bonden bör först ha sin rätt, sedan kungen.

Bonden flyttar ej bo, utan att mista en ko.

Bonden är inte mätt förrän han hickar.

Bondens fjät göra åkern fet.

Bondtron är den bästa.Bordblyger får största skadan.

Borgen bar armod i följe.

Borta sträng, hemma dräng.

Borta är bra, men hemma är bäst.

Bot hör till synd, liksom lus till skorf.

Brodersämjan räcker inte alltid till.

Bruka ej den till din läkare, som skall ärfva dig.

Brukad nyckel är alltid blank.

Brå rik blir lång fattig.

Bråhett svalkas snart.

Bråkärt glömmes snart.

Bråköp blir ångerköp.

Brändt barn skyr elden.

Brändt är icke stekt.

Bygga hus i luften ger en oviss grundval.

Bygga hus med hvars mans råd kommer sällan tak på.

Bygger du ett hus, så glöm inte taket.

Bygående höna får antingen korn i kräfva eller käpp i nacke.

Bälgen är det bästa på räfven och fjädrarna på strutsen.

Bäst att bli klok af andras skada.

Bäst att följa marken efter.

Bäst att göra frid med draget svärd.

Bäst att göra godt, så spörjs det minst.

Bäst att hålla sig på mattan.

Bäst att hålla upp, medan leken är god.

Bäst att inte ha någon trasa (slarfva) med i den byken.

Bäst att lida, det man inte kan vrida.

Bäst att rätta munnen efter matsäcken.

Bäst att smida, medan jernet är varmt.

Bäst att taga det säkra för det osäkra.

Bäst att taga emot lyckan medan hon tillbjudes.

Bäst att taga skeden i vackra hand.

Bäst att tiga och stoppa i tålamodspåsen.

Bäst att tiga när ingen frågar.

Bäst att vara lugn som en filbunke.

Bästa frukterna hänga i toppen.

Bästa fäktare få snarast hugg.Bästa gödsel faller från husböndens sko.

Bästa hvete har också agnar.

Bästa musik, när mun och hjerta qväda ett.

Bästa simmare kan också drunkna.

Bättre att andra säga: der löper han, än att de skola säga: der ligger han.

Bättre att barnet gråter, än att föräldrarna sucka.

Bättre att fattigt folk sitter för din dörr, än du för deras.

Bättre betala kocken, än apotekarn.

Bättre blifva klok af skadan än af skammen.

Bättre blåsa på gröten, än bränna sig.

Bättre bocka hufvudet, än stöta pannan.

Bättre bryta af sig armen, än halsen.

Bättre den första vreden än den sista skadan.

Bättre dricka upp mjölken än äta upp kon.

Bättre ega än önska.

Bättre en fågel i handen, än tio i skogen.

Bättre en kaka med ro, än två med oro.

Bättre en lapp, än ett hål.

Bättre en lefvande hund, än ett dödt lejon.

Bättre en mager förlikning, än en fet rättegång.

Bättre en rik bonde, än en fattig adelsman.

Bättre en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.

Bättre en sur vän, än en söt fiende.

Bättre en uppenbar fiende, än en hemlig ovän.

Bättre en viss fred, än en oviss seger.

Bättre enögd, än blind.

Bättre ett fruktbart äppleträd, än ett torrt lagerträd.

Bättre ett godt rykte, än stora rikedomar.

Bättre ett ord före, än tio efter.

Bättre ett qvintin lycka, än ett skålpund vett.

Bättre ett åsyna vittne, än tio, som »hört berättas».

Bättre fattig med ära, än rik med skam.

Bättre fly än illa fäkta.

Bättre fria en brottslig, än fälla en oskyldig.

Bättre fråga än fara vilse.Bättre fä vänner och trygga, än många som gå till rygga.

Bättre förekomma, än förekommas.

Bättre förevar, än eftersnar.

Bättre grof kaka, än intet smaka.

Bättre gå barfota, än hafva inga fötter.

Bättre gå omkring, än falla i diket.

Bättre gå till sängs utan aftonvard, än stiga upp med gäld.

Bättre gömma en skilling, än förlora en daler.

Bättre göra tio ärliga, än en till skälm.

Bättre halft bröd, än allt mista.

Bättre krig, än oviss fred.

Bättre kröka ryggen, än stöta sig i dörren.

Bättre köra sakta, än släpa lasset till bys.

Bättre lida för sanning, än taga lön för lögn.

Bättre lida orätt, än göra orätt.

Bättre liten fisk, än intet på disk.

Bättre liten harm, än stor skada.

Bättre litet och godt, än mycket som till intet duger.

Bättre låta bära sig till grafven af fyra, än gå dit sjelf.

Bättre lägga sig sjelf, än låta sig kastas omkull.

Bättre mager soppa, än intet doppa.

Bättre mat, än målad vägg.

Bättre mista en tå, än hela foten.

Bättre något nött, än allt förödt.

Bättre något släppa, än allt mista.

Bättre något än intet.

Bättre rikta skomakaren, än apothekaren.

Bättre sent än aldrig.

Bättre skrynka på skon, än blåsa på foten.

Bättre små fiskar, än tomma diskar.

Bättre snafva med fötterna, än med tungan.

Bättre strax neka, än länge lofva.

Bättre stämma i bäcken, än i ån.

Bättre såras af sin vän, än kyssas af sin ovän.

Bättre taga varning af ord, än af hugg.Bättre tiga, än illa tala.

Bättre tunnt öl, än tomma kar.

Bättre två gånger fråga, än fara en gång vill.

Bättre två gånger mätet, än en gång förgätet.

Bättre vara brödlös, än rådlös.

Bättre vara ensam, än i dåligt sällskap.

Bättre väcka afund, än medömkan.

Bättre väl dö, än illa lefva.

Bättre vända om i tid, än att gå vilse.

Bättre vända sig till Gud sjelf, än till hans helgon. Bättring är bästa ånger.

Bättring gör syndaren fri.

Böj vidjan medan hon är grön, så blir hon både fager och skön.

Bön och tro får både oxe och ko.

Bön är dyraste köpet.

Bönder äro inte gäss för det de äro grå.

D.

Dagen kommer väl, om också inte tuppen gal.

De gamla ha almanachan i kroppen.

De gamla ha också varit barn.

De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt.

De gamla skall man ära, de unga skall man lära.

De gamla till råd, de unga till dåd.

De små tjufvarne hänger man upp, för de stora lyfter man på hatten.

De sofva icke alla, som snarka.

De stora känna hvarann.

De sämjas som hund och katt.

De vackraste äpplena bli först maskstungna.

De vise fela ock.

De äro inte helgon alla, som gå i kyrkan.De äro inte jungfrur alla, som bära kransar.

De äro inte jägare alla, som blåsa i horn.

De äro så sura, sa’ räfven om rönnbären.

De äro två alnar af ett stycke.

Delad glädje är dubbel glädje.

Den arbetet straffar, han lastar mästaren.

Den behöfver skrika högt, som vill skrämma fan.

Den bästa osten blir mest eftersökt och snarast maskäten.

Den bästa vetenskapen är den, som gör oss mer fromma än lärda.

Den börda som bäres af tvänne, är ej hälften så tung. Den dag som gången är, får du ej igen.

Den drunknar inte, som hänga skall.

Den dyraste helsa är den som hemtas från apoteket. Den ena arbetar, den andra drar nyttan.

Den ena dagen är ej den andra lik.

Den ena har lyckan, den andra kryckan.

Den ena har namnet, den andra gör gagnet.

Den ena hedern är den andra värd.

Den ena jagar, den andra äter steken.

Den ena knäcker, den andra bräcker, och den tredje faller i bäcken.

Den ena korpen hackar inte ut ögat på den andra.

Den ena kråkan sitter gerna hos den andra.

Den ena lögnen räcker den andra handen.

Den ena plöjer, den andra sår, och ingendera vet hvem det får.

Den ena presten ger ej den andra offer.

Den ena räfven bör inte sättas att vakta den andra. Den ena skälmen vet bäst, huru den andra är till mods.

Den ena tiggaren förtryter det, att den andra står för dörren.

Den ena tycker om modren, den andra om dottern, och så bli de begge gifta.

Den ena åsnan hugnas åt att den andra bär säcken. Den ena åsnan klår den andra.Den enes död, den andres bröd.

Den enes vinning, den andres skada.

Den enögde är högst i korgen bland de blinde.

Den faran älskar, är faran närmst.

Den farligaste posten är den högsta äreposten.

Den fattige blir aldrig fullfattig.

Den fattige får alltid den sämsta lotten.

Den fattige hugnar sig vid sin like.

Den fattiges jul räcker icke till påsken.

Den feta soen vet inte hvad den svultna lider.

Den fri är född, är träldom svår.

Den fromme blir snarast besviken.

Den frukt som faller på grannens gård är hans.

Den fälen har alltid lyte, som man ej kan få.

Den förnöjsamme har alltid nog.

Den forste, den bäste.

Den geten som mest bräker, mjölkar minst.

Den girige får aldrig nog.

Den giriges plåga är länge lefva.

Den gnäller alltid, som hugg får.

Den god husfrid hafva vill, han göre hvad hustrun råder till.

Den gode herden klipper sina får, den elake slår dem. Den gode herden lemnar sitt lif for fåren.

Den gren som bågnar är bättre, än den som brister. Den gråter aldrig guld, som aldrig guld egde.

Den gås som halsen är af, kacklar inte mer.

Den gör ondt nog som inte gör godt.

Den har en kort fastlag, som skall betala sin skuld till påsk.

Den kolpen vill bli, han hjelpe sig sjelf.

Dan hund man måste tvinga till skogs, biter inte många djur.

Den hund som mest skäller, bites minst.

Den hund som vill bita i hvar sten, skall ha goda tänder.

Den hönan som sitter närmast till tuppen, är alltid fetast.Den i leken går, måste leken tåla.

Den illa gör, han illa far.

Den inte kännes af sig sjelf, kännes af dem, med hyilka han umgås.

Den inte lärt att lyda, vet ej heller att befalla.

Den inte vet tiga, vet ej heller tala.

Den inte vill arbeta, får efter maten leta.

Den inte aktar sitt namn, älskar ej heller sin heder. Den intet godt vill göra, har alltid någon ursäkt att föra.

Den intet vågar, han intet vinner.

Den kakan man vill ha till heders, bryter man ej. Den kommer också fram, som oxarna drifver.

Den kommer tids nog, som skall hängas vid ljus.

Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura. Den lag stiftar, eger ock lag tyda.

Den lata har alltid helgdag.

Den lata och den feta ha alltid ondt af heta.

Den litet sår, han litet får.

Den lyckan flyr, honom följer hon efter; den henne söker, för honom flyr hon undan.

Den lyckan råkar, blir sofvandes rik.

Den man gerna umgås med, dens seder lär man.

Den med ett blir sedder, blir med tio tedder.

Den med ulfven äter, får med ulfven tjuta.

Den mer vill tära, än han kan nära, får armod till lön.

Den mycket kan göra, får mycket att röra.

Den mycket vill veta, får mycket arbeta.

Den många frukta, måste sjelf rädas för många.

Den måste bittida upp, som skall göra alla till lags. Den nyckel som ständigt är i bruk, är alltid blank. Den något godt har lärt, blir mycket godt beskärdt. Den något lärt och något kan, han tar sig alltid fram. Den något spar, han något har.

Den något vill lära, kommer till ära.

Den ordentlige betalaren är herre öfver andras pung. Den passar, som ingen trumf har.Den rike har många fränder.

Den rike är allestädes hemma.

Den rike äter hvad han vill, den fattige hvad han har. Den råd lyder är vis.

Den räddaste slår först.

Den sak söker, skall namn nämna.

Den sent kommer, kommer ock.

Den skatter samlar, samlar sig sorger.

Den smak kärlet en gång fått, behåller det gerna.

Den som aldrig gjort illa, gör sällan väl.

Den som aldrig gör väl, har intet godt att vänta.

Den som artar till nässlan, bränner tidigt. -Den som betalar sin skuld, förbättrar sitt gods.

Den som bitit hufvudet af skammen, skäms inte mer. Den som blyges att fråga, skämmes vid att lära.

Den som bygger hus vid allmänna landsvägen, får många byggmästare.

Den som bygger sitt hus med andras skada, samlar sten till sin graf.

Den som bär eld i barmen, bränner sig.

Den som börjar med mycket, slutar oftast med ingenting.

Den som ej gråter sin vän varm, får visserligen sörja honom kall.

Den som ej går framåt, går tillbaka. ,

Den som ej har mer än ett öga, är rädd om det.f Den som ej har sporrar, han ride med spö.

Den som ej kan bedja, han fare till sjös.

Den som ej lyder mor, får lyda styfmor.

Den som ej ser upp med ögonen, får se upp med pungen.

-Den som ej står till att råda, gtår ej heller till att hjelpa.

Den som ej tager ' vara på styfvem, får ingen daler. Den som ej unnar sig sjelf godt, unnar heller ingen annan.

Den som ej vill lyda far och mor, får lyda trumman. Den som en gång stulit, får * alltid heta tjuf.Den som far skyldig bort, kommer ock skyldig åter.

Den som flyger för nära solen, sveder vingarn#.

Den som foder hönan, bör ock hafva äggen.

Den som foder sig af träta, arbetar på djftfruleqs verkstad.

Den som följer hopen, har många stallbröder.

Den som försmår det lilla, får intet af det stora.

Den som först kommer till qvarnen, får först mala.

Den som försummar tiden, blir försummad af tiden.

Den som gapar efter mycket, mister oftja hela styqket.

Den som ger af gifvet, ler Gud åt.

Den som ger silfver och guld, honom blifyer qvin-nan huld.

Den som ger tills han tigger, bör ha s<;ryk tills han ligger.

Den som gerna vill röra i andras grytor, syeder ofta sin egen gråt.

Den som gema vill slåss, får alltid något att plåstra.

Den som glömmer att slå knut på tråden, gör månget styng förgäfves.

Den som gräfver grop åt andra, faller sjelf deruti.

Den som går för hvars mans dörr och säger sanning, får en sönderslagen panna.

Den som går i borgen, går i sorgen.

Den som går långsamt, går säkert.

Den som gör allt hvad honom behagar, måste ofta lida hvad honom icke behagar.

Den som gör hvad han kan, gör lika mycket som påf-ven i Rom.

Den som gör sig sjelf till för, blifver af vargar uppäten.

Den som har biskopen till morbror, kommer Jätt fram i verlden.

Den som har en stor mun, bör hafva en stark rygg.

Den som har en styfmor har också en styffar.

Den som har en vacker syster, får nog en svåger.

Den som har korset i handen, signar sig först sjelf.

Den som har maten på bordet och går hungrig der-ifrån, får skylla sig sjelf.Den som har mera fett, än han behöfver, kaste somt i kålen.

Den som har många jern i elden, bränner några.

Den som har penningen till sin Gud, gör sig sjelf till slaf under sin dräng.

Den som har råd, steker fläsk och låter den fattige doppa.

Den som håller stegen, är lika god med tjufven.

Den som håller, är ej bättre än den som slår.

Den som i sitt femtionde år äktar en ung hustru, han bjuder döden till gäst.

Den som i ungdomen förstör fågelbon, antänder byar i ålderdomen.

Den som ingenstädes far, saknas inte hemma.

Den som ingenting vet, om ingenting tvistar.

Den som inte har en skilling lika kär som en daler, blir aldrig rik.

Den som inte har pengar i pungen, bör ha goda ord på tungan.

Den som inte kan sofva, bör gå i kyrkan (der det är lätt att somna).

Den som inte vill arbeta i värmen, får hungra i kölden.

Den som inte vill låta sig råda, står heller inte att hjelpa.

Den som kan styra sin tunga, bevarar också sitt skinn.

Den som kan väl se genom finger, behöfver inga glasögon.

Den som klandrar arbetet, lastar också mästaren.

Den som klifver högt, faller djupt.

Den som kommer först till qvamen, får först mala.

Den som kommer i valet, kommer i qvalet.

Den som kommer sist till qvamen, får också mala.

Den som kommer vid tjära, blir nedsmord deraf.

Den som kryper emellan barken och trädet, blir snart klämd.

Den som kryper, kommer också fram.

Den som lefver, får se.

Ordgpråk. %Den som lefver i galopp, får rida i traf ti}) helf-vetet.

Den som leker med elden, bränner sig slutligen.

Den som ligger omkull, springer hvar man öfver.

Den som ljuger i ett, blir misstrodd i allt.

Den som lånar, gör väl; den som betalar, gör bättre. Den som låter andra se i sina kort, tappar spelet. Den som låter locka sig att stjäla, blir trugad att hänga.

Den som lägger sig i draf, blir uppäten af svin.

Den som längst står, vinner platsen.

Den som lätt blir yr i hufvudet, bör inte klifva högt. Den som minst söker äran, får henne ofta först.

Den som missgår, honom missbjudes.

Den som mycket håller af sig sjelf, honom håller ingen af.

Den som många vill bjuda, måste mycket sjuda.

Den som njutit det söta, må njuta det sura också. Den som något har, får nog bli i laget.

Den som närer sig med förhoppningar, löper fara att dö af hunger.

Den som pratar mycket, ljuger äfren mycket.

Den som predikar sanning, talar grekiska.

Den som rosen vill plocka, får ej rädas för taggarna. Den som rätt skriftar, blir ock rätt aflöst.

Den som ser väl framför sig, kommer inte sjelf bak-efter.

Den som sjelf riktigt lärt, kan ock riktigt lär* andra.

Den som skall till olyckan, må så gerna löpa som krypa. (Jemf. 2 Krön. 25: 19).

Den som skämmer sig sjelf, han ärar ingen annan. Den som skär af sig näsan, skamfilar sitt ansigte.

Denx som slagtar kalfven, uppföder ingen oxe.

Den som slår min hund, älskar mig icke.

Den som släpper tygeln, blir snart kastad ur sadeln.

Den som sofva vill, drager sparlakanen till.Den som sofver med hundar, stiger upp med loppor.

Den som sofver, syndar icke.

Den som sparar riset, älskar ej barnet.

Den som strider med lögnens vapen, har en sjuk sak att försvara.

Den som stulit en gång, är en tjuf.

Den som sår orättvisa, får skörda hat och hämnd.

Den som sår ärter på landsvägen, får ej många skidor in i ladan.

Den som säger allt hvad han vet, han lärer ock säga hvad han inte vet.

Den som säger allt hvad han vill, får ofta höra hvad han inte vill.

Den som söker, han finner.

Den som tager barnet vid handen, tager modren vid hjertat.

Den som tager en enka, får bord och bänka’, men mycket att tänka.

Den som tager gåfvor, säljer sin frihet.

Den som tager herrar till stalldrängar, får brutna hästar och söndriga sadlar.

Den som tager köttet, får ock taga benen.

Den som tager trollet för guldet, behåller trollet, när borta är guldet.

Den som tagit hin i båten, får ock föra honom i land.

Den som tiger, förtalar sig ej.

Den som tiger, han samtycker.

Den som tingar spelmannen, skall ock betala honom.

Den som tjenar på nåder, han lönas med barmhertighet.

Den som träter med matmodren, finner det igen på fatet.

Den som tviflar att Gud är, kan äfven tvifla om solen finnes.Den som tål det onda, främjar det ock.

Den som utsår dygd, han uppskär ett godt namn.

Den som varit med i leken, bör äfven ha med af steken.

Den som vill bedja ulfven, bör ta hunden till hjelp.

Den som vill begagna sig af elden, får äfven h&lla röken till godo.

Den som vill hafva dottren, får hålla sig väl med modren.

Den som vill hafva en stut att predika, får vara nöjd om han kan lära honom böla.

Den som vill hafva kärnan, måste först bita nöten. .

Den som vill hafva ägg, får tåla att hönsen kackla.

Den som vill hafva äggen, får ej döda hönan.

Den som vill jaga andra, måste ock sjelf löpa.

Den som vill kyssa barn, får gå till vaggan.

Den som vill köpa allt hvad han ser, får sälja allt hvad han eger.

Den som vill köpa korfven af hunden, måste ge fläsk igen. x

Den som vill köpslå utan penningar, bör gå på det torget, der intet är falt.

Den som vill lefva länge och väl, han äte och dricke med mått och skäl.

Den som vill ljuga, bör hafva godt minne.

Den som vill lära andra, bör ock sjelf något veta.

Den som vill med njuta, bör ock med skjuta.

Den som vill plåga en bonde, han tage en bonde der-till. Äfven: den, som vill slå en bonde, skall ta en bonde att slå honom med.

Den som vill rifvas med vargar, bör hafva björnklor.

Den som vill smeta igen alla munnar, skall ha mycket klister.

Den som vill vinna intet, bör begära för mycket.

Den som vill äta körsbär med de stora, kan lätt få kärnorna i synen.

Den som vinet drack, må äfven tömma dräggen.

Den som vrede kan styra, vinner en fiende.Den som vågar, han vinner.

Den som är domare mellan två vänner, mister den ena.

Den som är född att stjäla, är också född att hän-gas.

Den som är slagen till en slant, blir aldrig en dukat.

Den som är tokig, byker pelsen.

Den som är van att ljuga, kan man ej heller tro, när han talar sanning.

Den som är väl död, har ock väl lefvat.

Den som äter med vargarna, måste tjuta med dem.

Den sorgen älskar, får alltid något att qvida öfver.

Den spelar ej illa, som vinner sin insats.

Den spiken drog, sa* timmerman’ när han stoppa* honom i fickan.

Den styfver man sparar, är lika så god som den man förtjenar.

Den största seger någon kan vinna, är segern öfver sig sjelf.

Den «välter inte, som dyrt köper.

Den sällan felar, blir snart förlåten.

Den tid vinner, vinner allt.

Den trätan »mitt och ditt» har skiljt mången ifrån sitt.

Den uppgående solen vördas mer, än den nedgående.

Den vidt far, blir mycket var.

Den vår Herre gifver ett embete, gifver han ock förmåga dertill.

Den vår Herre vill förgöra, honom slår han med blindhet.

Den vår Herre vill väl, hpnom står ej heller Sankt Fer emot.

Den väl sitter, han sitte, om han kan.

Den väl smörjer, han åker lätt.

Den väntar aldrig för länge, som väntar på något godt.Den åker inte illa, som Tända kan.

Den är alltid god, som glup fyller.

Den är inte fattig, som rår om sitt.

Den är inte galen, som rädes för det onda.

Den är inte värd det söta, som aldrig smakat det sura.

Den är rik, som ingen skuld har.

Dens bröd man äter, dens visa man qväder.

Der bästa vinet växer, dricker man det sämsta.

Der det finns dufvor, finnas också hökar.

Der det finns en vacker värdinna, är ölet godt.

Der det finns getter i huset, är bocken på taket.

Der du intet sått, får du intet skörda.

Der dufvor finnas, flyga dufvor till.

Der en vilja finnes, finnes ock alltid en väg.

Der geten är bunden, gnager hon.

Der gror, hvarest hägnas.

Der hjerterum är, der är ock husrum.

Der hustrun siden och sammet bär, der elden i spi-seln snart slocknad är.

Der ingen åklagare är, finnes heller ingen domare. Der intet finnes, har kejsaren förlorat sin rätt.

Der intet är att taga, behöfver man ej rädas för plundring.

Der kärleken slutar, tager hatet vid.

Der lag brister, ligger freden sjuk.

Der lag slutar, bör heder möta.

Der lystnaden befaller, får plånboken betala.

Der man tagit soten, tage man ock boten.

Der misstankan träder in, går kärleken ut.

Der mycket tages, ses många hål.

Der mycket är, dit vill alltid mer.

Der träd huggas, falla alltid spånor.

Der trädet faller, blifver det liggande.

Der tukt är, der är ära.

Der vettet brister, tager lyckan vid.

Der vinet går in, går vettet ut.

Der åtelen är, dit samlas ock örnarna.Der äro ej många hemma, när bonden går sjelf vali. Deraf hjertat är fullt, talar munnen.

Derunder ligger en hund begrafven.

Det anstår en illa att döma andra, då man är skyldig sjelf.

Det bekommer inte åsnan väl, att vara lejonets stallbroder.

Det blir ej alla prester, som gå i skolan.

Det blir ej frukt efter hvarje blomma.

Det blir inte olönt, som illa lönes.

Det dig inte bränner, behöfver du ej blåsa på.

Det drucken gör, får nykter betala.

Det drunknar flere i öl och vin om året, än i vatten. Det duger ej att sätta bocken till trädgårdsmästare. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

Det elfte budet heter: »Du skall inte låta dig förbluffa.»

Det ena du vill, det andra du skall.

Det ena först och det andra sedan.

Det ena goda förskjuter inte detx andra.

Det ena kolet glödgar det andra.

Det ena skall man göra, och det andra derföre icke låta.

Det ena stålet hvässer det andra.

Det ena svärdet håller det andra i skidan.

Det ena är mot det andra som dag och natt.

Det feta vill gema flyta ofvanpå.

Det finnes en kyrka i hvars mans bröst.

Det finnes flera brokiga hundar än prestens.

Det finnes mycket i himmelen och på jorden, hvar-om skolmästaren ingenting vet.

Det fordras en stark rygg att bära goda dagar.

Det fordras ett starkt lås att hålla inne en orättfärdig penning.

Det gagnar föga att kon mjölkar mycket, när hon sjelf sparkar omkull byttan.

Det goda är aldrig för mycket.

Det goda är ej nytt, och det nya är ej alltid godt.Det godas underlåtande är det ondas fullgörande.

Det går an med mindre käpp än en såstång.

Det går dock som Gud vill.

Det går ej så i sju år, som i sju dagar.

Det går många önskningar i en säck.

Det går ur hand och i mun. »

Det gör intet att hunden skäller, blott han ej bite.

Det hade jag inte trott, sade bonden när han väl* tade med vagnen.

Det hafver sig inte så lätt att tämja tjurar som andra nöt.

Det har varit i säck, förrän det kom i påse.

Det hushåll är ej utan qval, der hanen kacklar och hönan gal.

Det hör mer till att plöja, än att ropa: ho!

Det hör till min tur, sa’ han som tappa galoscherna. Det kommer igen, när det fått gå sina hvarf.

Det kommer ofvanefter.

Det kostar ej mycket att ge ett godt ord.

Det kostar möda att lära, men skaffar nöje och ära.

Det leder till intet gagn att göra sin granne skada. Det lider, medan det skrider.

Det lilla är det storas begynnelse.

Det lönar inte mödan att leta efter korfven i hund-kojan.

Det lönar inte mödan att lugga den skallige.

Det man ej kan få, är bäst att vända hågen ifrån.

Det man gerna hörer, tror man snart.

Det man tar ifrån Gud, det tar fan igen.

Det man äter ur grytan, får man inte på fatet.

Det njugger ger, må raggen tigga.

Det onda blir alltid spordt.

Det onda är snart kommet, men ej så snart gånget. Det orätt fås, med sorg förgås.

Det rinner mycket vatten, medan mjölnaren sofoer.

Det roliga varar sällan länge.

Det skall vara en dristig mus, som vågar göra bo i kattens öra.Det skedde i grefoens tid.

Det sker intet nytt under solen.

Det smakar ändå fågel, sa' käringen, kokade käppen som kråkan sjuttit på.

Det som ej är synavärdt, är ej heller pengar värdt.

Det som gömmes i snö, kommer upp i tö.

Det som kommer ifrån hjertat, går oek till hjertat. Det som med våld fås, med våld förgås.

Det som två veta, kommer snart till den tredje.

Det spöijes väl i bygden, hurudant folket är till dygden.

Det starkaste trädet växer långsammast.

Det svärdet som biter skarpast, är böjligast.

Det sägs efter sägen och ljugs efter lögn.

Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest.

Det söta har ofta en sur efteramak.

Det tar väl en gång slut, sade fan om böndagen.

Det träd som ofta flyttas, fattar ej rot.

Det var numro ett, sa’ fan, kasta' länsman öfver gär-desgården.

Det vill allt mer till plogen än hvissla, oeh mer till dans än ett par näfverskor.

Det vill många möss. till att binda en katt.

Det våller inte en att två träta.

Det är don efter person.

Det är dumt att forbinda foten, när hufvudet' är så-radt.

Det är dåligt att drunkna på torra landet.

Det är en dålig lycka som inte har två afundsmän. Det är en hårdtuggad spis, att få äta upp sina egna ord.

Det är en mager stek som ingenting dryper af.

Det är ej alla kulor som träffa.

Det är ej godt i huse, der ingen är kuse, men hälften värre, der hvar och en är herre.

Det är försent att lägga locket på brunnen, när barnet har drunknat.Det är försent att stänga buren, när fågeln är utflugen.

Det är förgäfves att laga gärdesgården, när grinden står öppen.

Det är förtjensten man lefver af.

Det är gjordt, som gjordt är.

Det är ingen barnlek, när en gammal käring dansar. Det är ingen konst att dansa, när lyckan är spelman. Det är inte allt gods, man skall vinna på.

Det är inte allt godt fö* magen,-som smakar sött i munnen.

Det är inte allt guld, som glimmar.

Det är inte allt krokigt, som rättas skall.

Det är inte allt latin, som ändas på us.

Det är inte allt slags trä, som duger till träskor.

Det är inte allt spöken, som. går i dotterns kammare. Det £r inte borta, som man ger sin gris.

Det är inte gifvet, som den fattige förtjenar.

Det är inte godt att låna åt stora herrar.

Det är inte godt tecken för kon, när hon kommer åkande. Det är inte jul mer än en gång om året.

Det är inte kungsord allt, som drottning talar.

Det är inte långt emellan hvarfven här, sa’ käringen, satt på qvarnstenen.

Det är inte mindre konst behålla, än förvärfva.

Det är inte nog med att ha näfverskor för att kunna dansa.

Det är inte riddersmansfård att draga svärd emot värnlös man.

Det är inte sagdt att den alltid är dum, som heter Hans. Det är inte sanning allt, som liknar sanning.

Det är inte strax dager, derföre att en fågel qvittrar. Det är inte så* godt, skall mästarn tro.

Det är inte värdt att ge bulla åt bagarens barn.

Det är inte värdt att kosta krut på döda kråkor.

Det är lättare att bygga två ugnar, än att värma en. Det är lättare att rifva ned, än bygga opp.

Det är lättare att vinna ett land, än att styra det.Det är många dagar i året, och än flere måltider.

Det är mängden som gör det, sa* kryddkrämaren, sålde for en styfver billigare än han sjelf gifvit.

Det är ofta större lycka än konst.

Det är svårt att dölja hvad hvar man vet.

Det är svårt att få vagn, när alla vilja åka.

Det är svårt att vakta den höna som borta vill värpa. Det är vanskeligt att draga rep med en stark.

Det är väl ej heller så stora herrar döda, att tiggare böra åka med kronskjuts.

Det ögat aldrig såg, hjertat ej begråter.

Det ögat ser, det tror ock hjertat, d. ä. ögat är ett troget vittne.

Detta är ord och inga visor.

Dit man gema vill, drages man med ett hårstrå. Djupa strömmar löpa tyst.

Dottren klär sig gema i modrens särk.

Drick med gåsen, så blir du ej yr i hufvudet.

Dristig man har lyckan i följe.

Dristigt vågadt är halft vunnet.

Drucken buk gör lungan sjuk.

Drucken man gör ingenting rätt, utom då han lägger sig i rännstenen.

Drucken man ser sju för tu.

Drucken man talar, hvad nykter tänker.

Drucken mans glädje är nykter mans sorg.

Drucken mun talar af hjertats grund.

Drucken qvinna är en olåst kista.

Drucken vis är nykter galen.

Dryckenskap är egenvillig dårskap.

Dryckenskap är ungdoms fall.

Drömmar äro strömmar.

Dufvan måste ha en hök och grodan en stork. Duglighet är bättre än förord.

Dum räf, som löper i saxen vid solsken.

Dygd finnes äfven hos olärdt folk.

Dygd föder dygd.Dygd håller sämja.

Dygd och goda seder gå inte i arf.

Dygd och högfärd sämjas ej under samma tak.

Dygd och odygd äro närmaste grannar.

Dygd växer inte på träd.

Dygden älskar ett rent herberge.

Dygderik är mer än rik.

Dygdesam qvinna pryder sitt hus.

Dygdig qvinna är mannens långa lif.

Dyr den ära, som slutar med skada.

Dyr helsa, som skall tagas på apotheket.

Dyr klenod är lustig ögonfägnad.

Dyr mat har bästa smak.

Dyra håfvor gömmas väl.

Dyrköpt vett är bästa vett.

Då Petrus kom till hofs, blef han en skälm.

Dålig friare som inte sjelf framfor sitt ärende.

Dålig fågel som smutsar i eget bo.

Dålig häst som ej kan förtjena sitt foder.

Dålig höna som lägger ägg utangårds.

Dålig köpenskap utan vinning.

Dålig tjenare blir aldrig god herre.

Dårar finna godt råd efteråt.

Dåren kan så snart gråta som le.

Dåren menar att alla äro sådana som han.

Dåren vinner alltid första spelet.

Dåren är bland annat folk som ugglan ibland kvåkor. Död hund skäller inte och ingen fälles af stumt vittne. Död man är dåligt sällskap för andra än roffåglar och maskar.

Död man är snart glömd vid hofVet.

Döden blåser ej i horn.

Döden finnes ofta i sockrad mat.

Döden frågar inte efter åren.

Döden hjelper utur nöden. (Jemf. Joh. 3: 36). Döden låter inte skrämma sig.

Döden tar inga mutor.

Döden är den sista rätten.Döden är en bitter ört, men har en söt eftersmak.

Döden är en snäll jägare.

Döden är viss, men stunden oviss.

Dödsfhiktan är värre än sjelfva döden.

Döm inte allt det du ser; tro inte allt det du hör; gör inte allt hvad du kan; säg inte allt hvad du vet; förtär inte allt hvad du har.

E.

Eder och ägg äro snart brutna.

Efter dunder faller regn.

Efter dålig skörd bör man likväl så.

Efter en samlare kommer en ödslare.

Efter fuUgjordt arbete är hvilan god.

Efter god mat och from hustru väntaV man aldrig för länge.

Efter hett solsken faller gerna slagregn.

Efter många helgdagar kommer sällan en god arbetsdag.

Efter regn växer gräs, efter vin snack.

Efter sig sjelf dömer man alltid andra.

Efter surt smakar det söta bäst.

Efter söt klåda kommer sur sveda.

Eftersinna kan mycket finna.

Efteråt äro vi alla kloka.

Egen hand är alltid huldast.

Egen härd är guld värd.

Egen ull värmer bäst.

Egenkär är ingen kär.

Egennytta gör vänskapen trög.

Egennytta är en bottenlös bytta.

Egennyttan vill gema ha första dansen.

Egennyttig är ingen nyttig.

Eget beröm luktar illa.

Eget näste hålls för det bäste.

Eget råd är ej att lita på.Eget samvete är mer än tusende tungor.

Egna fel åro svåra att se.

Elak hand som ej vill värja hufvudet.

Elak hustru som sjelf äter gulan af ägget och gifver mannen hvitan.

Elak höna som värper ägg åt andra.

Elak stallbroder som äter upp allt ensam,

Elakt budskap kommer alltid tids nog.

Eld släckes inte med eld.

Elden börjas med gnistor.

Elden är god, när den ej rår sig sjelf.

Emot en jernskodd häl sätt fram en udd af stål.

En ann’ kan vara så god som en ann’.

En annan gång är en skälm.

En apa kan komma många att glo och gapa.

En bonde är större på sina ben än en herreman på sina knän.

En bra karl hjelper sig sjelf.

En doktor kan nog vara en narr, men en narr är inte derföre en doktor.

En doktor och en bonde veta mer än en doktor ensam.

En dvärg är en dvärg, stod’ han än på högsta berg.

En dåre kan fråga mer, än tio kloka kunna besvara.

En däjelig qvinna är ett osäkert urverk.

En ed är aldrig så god, att den icke vore bättre osvuren.

En elak granne är en daglig skärseld.

En emot en och två emot fan.

En fader kan förr föda tio barn, än tio barn en fader.

En fager mö bär hemgiften i sitt ansigte.

En flitig mor uppföder ofta en lat dotter.

En flygande fågel finner alltid något korn, den sittande intet.

En glad gifvare älskar Gud.

En gnista är ock en eld.

En god granne är halfva lifvet.En god granne är landets bästa värn.

En god gömmare har en god skaffare.

En god krok måste krökas i tid.

En god samlare vill hafva en god utdelare.

En gång dö och sedan domen.

En gång uppslukade de magra koma de feta, men nu för tiden är det tvärtom.

En gång är ingen gång, och två gånger är en half.

En hand tvättar den andra, och de bli båda rena.

En hofman kan spisa pepparrot utan att gråta.

En jungfru utan kärlighet, en marknad utan tjufvar, en luden pels utan löss, ett gammalt hus utan möss, en bock utan skägg, sällsynt är som tuppe-ägg.

En jungfrulock drar starkare än tio par oxar.

En karl står vid sina ord.

En klar morgon gör ofta en mulen dag.

En kloker höna kan också värpa i nässlorna.

En klumpfot kan också hitta rätta vägen.

En käpphäst äter mera än tio vagnshästar.

En lat tjuf skadar mindre än en trög dräng.

En liten kan göra mycket, medan en stor vänder sig.

En mager förlikning är bättre än en fet process.

En mulen morgon gör en klar dag.

En orätt penning drager tio andra ut med sig.

En ringa misstanka kan spilla ett godt rykte.

En sak som eges af alla, värderas föga.

En sjudande gryta stillas med litet kallt vatten.

En skabbig häst äter lika mycket som en god.

En sprucken tallrik kan ibland räcka lika länge som en hel.

En sträng borgenär är ofta en slät gäldenär.

En stund försummad gör ofta ett års dröjsmål.

En svala gör ingen sommar.

En tom tiggarpåse är tyngre att bära än en full.

En trogen tjenare är en stor skatt i huset.

En trogen vän kan icke så snart fås som mistas.

En trogen vän är en lefvande skatt.En trätgirig prest, en jungfru utan blygsamhet och en blomma i mars, taga en snöplig ända.

En tålig man är bättre än en stark.

En ung kan dö, en gammal måste dö.

En vis man har tungan i hjertat, en dåre har hjertat på tungan.

En åsna med en guldsäck vinner fasta städer.

En älskad vän är ens egen afbild.

Enda dotter mognar snart.

Enda kakan och enda skjortan äro svåra att spara.

Enda ögat är alltid ömt.

Endrägt när, tvädrägt tär.

Enfaldig som en sju års räfunge.

Enighet ger styrka.

Erfarenheten är en god tjenare.

Ett blått öga för en god vän gör ingenting.

Ett exempel gör ingen regel.

Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte.

Ett gladt sinne behöfver ingen pipare.

Ett godt mod är bättre än penningar.

Ett godt rykte är bättre än guld.

Ett godt råd är ej betaldt med penningar.

Ett godt samvete är den bästa hufvudkudde.

Ett »i dag» är mera, än två »i morgon».

Ett litet moln kan ock gifva regn.

Ett litet moln kan skyla både sol och måne.

Ett litet smolk kan förderfva ett godt öga.

Ett mjukt svar stillar vrede.

Ett ord före är mera värdt än två efteråt.

Ett pund fjäder väger lika mycket som ett pund bly.

Ett qvintin förstånd är bättre än ett centner lärdom.

Ett skabbigt får smittar hela hjorden.

Ett trefaldt rep går ej så lätt sönder.

Ett utfluget ord kommer aldrig åter.

Exempel tala.

Exempel äro bättre än föreställningar.F.

Fadrens dygd är barnens stora skatt.

Fager kropp och sedig själ finnas inte alltid tillsammans.

Fager utan tukt är en ros utan lukt.

Fagra ord fröjda en dåre.

Fagra ord mätta inte magen.

Faller krukan på en sten, så spricker hon; och faller stenen på en kruka, så spricker hon också.

Falsk mans spel är ärlig mans död.

Falskhet slår sin egen herre på nacken.

Fan visste inte hvad helfvete var, förr än han blef gift.

Far i mak, så hinner du säkrast fram.

Far och mor hafva högsta rösten.

Far och mor äro goda, men Gud är bättre.

Fasta länge sparar inte brödet.

Fasta är god, då hon eld släcker.

Fastän räfven är slug, så säljs det ändå flera räfbälgar än åsnehudar.

Fattig friare får snart korgen.

Fattig man blir alltid afundad fager hustru och fet häst.

Fattig man bor tryggast.

Fattig man felar något, den girige allt.

Fattig man finner ock stundom ett godt råd.

Fattig man får ock någongång en god dag.

Fattig man går trygg sin väg.

Fattig man kokar tunn välling.

Fattig man är känd af få.

Fattig mans korn växer alltid tunnt.

Fattig mans mat är snart äten.

Fattig mans råd får sällan något gälla.

Fattig qvinna skänker hönsägg, för att få gåsägg igen.

Fem fingrar äro bättre än en båtshake.

Ordspråk.Fem sinnen: fem dörrar för synden.

Fett kök gör mager pung.

Fick jag ingen fisk, så har jag dock mina maskar qvar.

Fisken har goda dagar; han dricker när han vill.

Fjeska mindre, så uträttar du mer.

Fjorton embeten, femton olyckor.

Flinkt arbete leder snarast till hvilan.

Flit och håg äro redan två goda arfvedelar.

Flit är lyckans högra arm och sparsamhet dess venstra.

Flugan är icke hofman för det hon sätter sig på furstens näsa.

Flugor och vänner komma om sommaren.

Fort och väl följas icke gerna åt.

Fram och åter är det lika långt.

Fred föder, ofred öder.

Fred gör åkern bördig.

Fri från skuld, fri från fara.

Fria till enkan medan hon ännu sörjer.

Frihet gäller mer än silfver och guld.

Frihet är själens själ. (Jemf. Joh. 8: 36).

Friskt mod gör friskt blod.

Friskt mod är godt harnesk.

Fritt folk, fritt tal.

From hustru vinner med lydnad.

From hustru är ett godt läkeblad.

Fromhet misstänker ingen.

Fromhet är intet arfvegods.

Fromt folk har ock sin galla.

Fromt folk måste alltid betala lärpenningar.

Fromt folk är tunnsådt.

Frukta Gud gör landet tryggt.

Frukta Gud och följ landsvägen.

Frukta Gud är fred och helsa.

Fruktan gör lifvet bittert.

Fruktan hindrar rådslag.

Fruktan mäter med rundelig aln.Fruktan ökar faran.

Frukten brås på stammen.

Fråga min broder, om jag är en tjuf.

Fråga och lära gör mångens ära.

Frågan är fri.

Främmande löss bita värst.

Främmande sorger göra fåfängt bekymmer.

Fröjd af ondo är qval med ändan.

Fula skinn kunna skylas under vackra klutar.

Full mage studerar ej väl.

Fullt kar sqvalpar gerna öfver.

Fyra ting kunna inte gerna dölja sig: eld, hosta, skabb och kärlek.

Fyra ting skall man ej låna ut: sin hustru, sina kläder, sin häst och sina skor.

Fyra ögon se mer än två.

Få ord och dryga (djupsinniga) hedra mannen bäst.

Få som far, ingen som mor.

Fåfäng gå lärer mycket ondt.

Fåfänglighet i ungdomen bringar arbete i ålderdomen.

Fåfängt att gå till rätta utan bevis.

Fåfängt att hindra det ske måste.

Fåfängt att pråla med lånta kläder.

Fågeln flyger aldrig så högt, att han ju icke söker sin föda på marken.

Får katten vingar så är det förbi med sparfvarne.

Fåret bär icke ullen åt sig sjelft.

Färgade fel ha skammen bakom sig.

Föd du mig i år, så foder jag dig nästa år.

Föda vill ha möda.

Födas och dö är hvar dags prof.

Födelsebygden är alltid kär.

Föga skämt som icke har något allvar med sig.

För bön och gåfva skall en domare sofva.

För det man svärtar andra, är man ej sjelf hvit.

För drucken man och vredan bör ett hölass vika.För en oxe bör man akta sig framtill, för en åsna baktill, och för en jesuit på båda sidor.

För en sko mister man ofta en häst.

För ett godt ord kan man få hvad man ej kan få för penningar.

För gammalt ondt finns ingen bot.

För goda vänner stänger man inga dörrar.

För kärlekens skull bryter mången ett ben.

För mycket och för litet skämmer allt.

För mycket är för mycket.

För många hundar äta upp jägaren.

För penningen lyfta de allrafleste på hatten.

För podager hjelper ingen sko.

För samlad sill frukta sig stora fiskar.

För sent att kasta jästen i ugnen, när brödet är bakadt.

För sent att ropa: kaas! när korfven är uppäten.

För sent att råda, när skadan är skedd.

För sent att spara vid botten.

För sent att sparka emot, när oket ligger på halsen.

För sent att stänga buren, när fågeln är utflugen.

För sent att stänga hönshuset, när räfven ätit upp hönsen.

För sent att vakta elden, när huset står i brand.

För sent att väpna sig, när fienden står för dörren.

För tidig herre blir länge dräng.

Förakta ej litet sår, fattig fränka, ringa fiender och simpel gåfva.

Förbjuden frukt smakar alltid bäst.

Föregjordt och eftertänkt har mången dåre kränkt.

Förevis far aldrig illa och klokheten har ögon i nacken.

Förlåta är högsta hämnd.

Förlåta är lättare än glömma.

Förmögenhet förvärfvas icke, den sammansparas.

Förord bryter ingen träta.

Förr vill jag äta hunden, än hunden får äta mig.

Försigtighet är klokhetens högra öga.Först bröd, sedan kött.

Första banden gör bästa köpet.

Förtörnad tjenare är den argaste fiende.

Förvärfva är lycka, men behålla är en dygd.

G.

Gaddlöst bi samlar ingen honung.

Galna hundar få rifvet skinn.

Gamla bli ofta barn på nytt.

Gamla bockar ha styfva horn.

Gamla kar läka gerna.

Gamla kyrkor ha mörka fönster.

Gamla märken pläga ej ljuga. Man säger dock: Gamla märken stå ej länge.

Gamla narrar finnas ock.

Gamla räfvar, kloka ränker.

Gamla stöflar fordra mycken smörja.

Gamla svin hafva hårda trynen.

Gamla sår blöda gerna.

Gamla vägar och gamla vänner svika inte gerna.

Gamla vänner och pröfvade svärd äro i nöden guld värde.

Gammal katta läppjar ock mjölk.

Gammal kärlek rostar icke.

Gammal man går illa, men råder väl.

Gammal rygg är snart krökt.

Gammal räf går ej gerna på nätet.

Gammal räf går gerna i gammal glugg.

Gammal skada är svår att läka.

Gammal träta är snart upprifven.

Gammal är alltid äldst.

Gammalt bruk gäller ofta med laga kraft.

Gammalt hus och ung flicka ge alltid något att beställa.

Gammalt träd låter ej kröka sig.

Gammalt träd tål ej flyttning.Genaste vägen är den bästa.

Genom sig sjelf känner man bäst andra.

Genvägar äro senvägar.

Gerna dertill, snart derifrån.

Gerna och snart gifvet är dubbelt gifvet.

Gerningar tala högre än ord.

Gif aldrig skinnet när du kan betala med ullen.

Gif en bonde gröt och mjölk, så vet han hvad han far.

Gif icke barnet så ofta det beder om något.

Gift dottren snart, om du ej vill att hon skall gifta sig.

Giftermål göras i himmelen.

Gifva af gifvet är ingen synd.

Gifven häst skall man inte se i munnen.

Gifvet är alltid vackert nog.

Girig buk blir aldrig full.

Girighet föder blinda barn.

Girighet glömmer redlighet.

Girighet och välde är modren till alla krig.

Girighet är en rot till allt ondt. (Esaiae 5: v. 8. m. fl.)

Girighet är ett bottenlöst fat.

Gladt sällskap gör vägen kort.

Glasögon, träben och löständer äro lika goda vänner.

Glädjen och sorgen följas gerna åt.

Gläds icke åt din nästas ofärd.

God diet gör fager och fet.

God dryck förderfvas i smutsigt kärl.

God hund lyder icke hvar man som lockar.

God knif är snart slipad.

God lydare blir god bjudare.

God rykt är hästens halfva foder.

God tjenare är sin lön värd. Äfven: behöfver inte vara rädd att begära ut sin lön.

God tro lönas med otro.

God tupp blir sällan fet.

God vara säljer sig sjelf.God vilja drar lasset till bys.

God visa bör man inte sjunga till slut.

God värd frågar inte »om gästen vill.»

Goda barn aga sig sjelfva.

Goda varor få alltid köpare.

Goda verktyg göra arbetet lätt.

Goda vänner komma bäst objudne.

Goda vänner se icke efter många rätter.

Goda vänner är rikedom nog.

Goda vänners fel må man märka, men ej lasta.

Goda vänners kif är ny vänskap.

Godt att ha en vän i viken.

Godt att plöja med andras kalfvar.

Godt att sitta i vassen och skära pipor.

Godt att vara fogde, när ingen räkenskap fordras.

Godt folk är godt att göra med.

Godt göres sällan med godo.

Godt lag gör kort dag.

Godt mjöl har ock sina sådor.

Godt namn är bästa arf.

Godt samvete är daglig fägnad.

Godt sinnelag samlar honung från hvarje blomma.

Godt tilltal får godt gensvär.

Godt vett vill ha godt bruk.

Godt är det röda guld, en kaka bröd är ännu bättre.

Grann klädsel mördar tiden.

Gris grymtar som gammalt svin.

Grunda bäckar göra mycket buller af sig.

Grundsatser äro mer än reglor.

Grus är grus, om det också vore från Jerusalems murar.

Gråa hår äro dödens blomster.

Gråa hår äro ålderdoms prydnad.

Gråt minskar sorgen.

Gråtande barn gör sjungande amma.

Gud bevare mig för mina vänner; för mina fiender aktar jag mig sjelf.Gud gifver alla mat, som han gifvit mun.

Gud gifver allom nog, men har dock ej sjelf mindre för det.

Gud gifver segern.

Gud hjelp oss alla tretton, sa’ krukmakaren när han föll och slog sönder sina tolf krukor.

Guds barmhertighet bor midt i verlden.

Guds rådkammare finnes ingen nyckel till.

Guds välsignelse gör rik utan möda.

Guds välsignelse växer som gräset.

Gudsfruktan är grunden till alla dygder.

Guld pröfvas i glöd och vän i nöd.

Guldet gör ofta domaren blind.

Guldet pröfvar mannen.

Guldet är aldrig så rödt, att det ej går åt för bröd.

Guldnyckeln läser upp alla lås.

Gunst gör en mild dom.

Gyldene betsel förbättrar inte hästen.

Gå till sängs med lammet och stiga upp med lärkan, är god ordning.

Gåfvor göra munkar andäktiga, fiender vänliga och alla villiga.

Gåfvor och gengåfvor vara längst.

Gårdshund är elak hund.

Gåsen går så länge i köket tills hon fastnar vid spettet.

Gästabud är läkarens skörd.

Göken lär hvart år att sjunga och kan ändå ingen annan visa än ku ku!

Göm en klut i tre år; behöfves den ej då, så kasta den bort.

Gömdt är icke glömdt.

Gömma guld under getrumpan; d. v. s. att förtro en hemlighet åt den, som icke kan tiga.

Gör din ovän godt, och bed Gud att han ej lönar dig det.

Gör din sak väl nog, så gör du den fort nog.

Gör rätt och räds för ingen.Göra nitton gånger väl, men den tjugonde illa, får skam för alltsammans.

H.

Hade alla barn sitt rätta namn, så hette mången inte Hans.

Hade män blott mjölken, frågade man föga efter kon.

Haf kärleken, och gör sedan hvad du vill.

Hafva och få är inte detsamma.

Half rättvisa är half orättvisa.

Halfgjord gerning bör hvarken lofvas eller lastas.

Han duger ej till skogvaktare, som rädes för buskarna.

Han duger ej till smed, som rädes för gnistorna.

Han duger ej till soldat, som inte kan tåla krutröken.

Han fick veta hvar David köpte ölet.

Han förstår att vända kappan efter vinden.

Han förstår sig lika mycket derpå, som suggan på väderqvarnen.

Han går långt, som går sakta.

Han måste lägga väl i matsäcken, som tänker lefva en annan ut.

Han ser inte oftare mild ut, än då by brinner och barn kastas i elden.

Han ser ut som tjuren på köttmånglarn.

Han är man, som gör mans gerning.

Han äter så han svettas och arbetar så han fryser.

Hand bör hand få.

Handhjelp är bättre än munhjelp.

Handla ärligen, så kan du svara djerfveligen.

Har fan bara fått ett hår, så tar han nog hela kroppen.

Har man det som klingar, nog får man den som springer.

Har man hunnit alnen, hinner man väl qvarteret.

Har man inte jungfrur, dansar man med madamer.

Har man inte kalk, så bör man mura med ler.

Har man sagt A, bör man äfven säga B.

Haren vill gerna sitta tort.Harm gör helvete.

Hasta makligt gör gerningen bäst.

Heder byter seder.

Hederlig förlust är bättre än neslig vinst.

Helvetet blir aldrig fullt.

Helvetet, hafvet och den girige få aldrig nog.

Hemlig gåfva får lön i dagsljuset.

Hemlig ovän är värre än uppenbar fiende.

Hemlig sorg gör tungt hjerta.

Hemma håll styr på ditt lynne och ute på din tunga.

Hemma som en björn, borta som en skjuten örn.

Herodes och Pilatus äro goda vänner.

Herrans fruktan är vishetens begynnelse.

Herrar och narrar ha fritt ord.

Herrebön är detsamma som befallning.

Herregunst är icke något arf.

Herrens pengar ligga bättre i undersåtens pungar än i hans skattkammare.

Herrskapsbarn bli ej alltid de bästa.

Hitta och tiga dermed har tjufven i barmen.

Hjelp dig sjelf, så hjelper dig Gud.

Hjelp, så blir du hulpen. (Jemf.: En glad gifvare älskar Gud).

Hjelpen är god utom i grötfatet.

Hjelper ej räfpelsen, måste lejonhuden stå bi.

Hjelplös hjelper Gud.

Hjertat är källan, tungan är rännilen.

Hoftrapporna äro alltid slippriga.

Hon är moder, som maten ger.

Hopp om bättring gör bördan lätt.

Hoppas när dig går som värst, frukta när dig går som bäst.

Hoppas och bida gör mången till narr. (Jemf. Sal. Ordspr. 21: 25).

Hoppas så länge du lefver.

Hoppet bär konungakrona.

Hoppet dör sist.

Hoppet gör ett sött lidande.Hos stora herrar skall man ej tala utan att bli tillfrågad.

Hosta har hjelpt mången prest på predikstolen.

Hot dräper ingen.

Hufvudet är starkare än händerna.

Hugg äro behållna håfvor.

Hugger man ofvanom sig, sä falla spånorna i ögonen.

Hund är hund, om än han är aldrig så brokig.

Hundar och adelsmän stänga icke dörren efter sig.

Hundasår läkes med hundahår.

Hunden skäller på månen, den går dock sin gilla gång.

Hunden springer för maten, haren för lifvet.

Hundra år orätt blir icke en timma rätt.

Hunger håller ingen fastlag.

Hungern drifver hunden i band.

Hungern gör maten söt.

Hungern är bästa kryddan.

Hungern är en elak rådgifvare.

Hungern är ett skarpt svärd.

Hungra och vänta gör mannen otålig.

Hungrig mage är den bästa kock.

Hungrig mage är intet bröd för svart.

Hungrig åsna aktar ingen piska.

Hur svart är du? sade kitteln till grytan.

Husbondens öga gör hästen fet.

Husbondens öga gör mer än hans begge händer.

Husfred är husfröjd.

Hushyra och ränta hvila aldrig.

Hushåll utan hustru är lykta utan ljus.

Hushålla med limpan, så varar hon hela julen.

Huskors botas ej med tårar.

Hustru bör väljas med öronen, inte med ögonen.

Hustrun och ugnen tjena bäst i huset.

Hustrun äter när hon vill och hvad hon vill, men bonden när han får och hvad han får.

Hvad du kan göra sjelf, lägg icke på andra.

Hvad förstår en bonde sig på gurksallat?Hvad gagnar det att ha kistan full, om fan har nyckeln till henne? d. ä. då egodelarna illa användas.

Hvad gagnar mycket veta och intet göra?

Hvad gör inte tysken for penningar?

Hvad hjelper det att tvätta korpen, han blir ändå aldrig hvit?

Hvad hjelper noga räknadt, när man betalar illa?

Hvad man icke vet, gör ej heller förtret.

Hvad man undandrager för vår Herre, det kommer alltid hin onde till godo.

Hvad som fattas på fågeln, det har han i fjädrarna.

Hvad som gör oss det största bekymret här i tiden, äro de olyckor och motgångar som ej inträffa.

Hvad som är skrifvet, det är skrifvet.

Hvad stort sker, det sker tyst.

Hvad suggan bryter, får grisen betala.

Hvad trenne veta, vet hela verlden.

Hvar dag för oss närmare mot den yttersta dagen.

Hvar dag har sin plåga.

Hvar och en blir salig på sin tro. (Jemf. 1 Joh. 5: 1, 12).

Hvar och en för sig, Gud för oss alla.

Hvar och en har sin smak.

Hvar och en har sitt kors att draga.

Hvar och en rosar sin vattvälling.

Hvar och en tycker sin väg vara den rätta.

Hvar och en älskar sitt, sa’ kråkan om sina ungar.

Hvar och en är herre öfver sin stackare.

Hvar och en är sin egen lyckas smed.

Hvar skulle väl slefven vara, om ej i grytan.

Hvardagsgrann är sällan grann.

Hvarhelst vår Herre har en kyrka, der bygger satan ett kapell.

Hvarifrån hjelpen kommer, så är den alltid god.

Hvarje by har sitt berg och hvarje berg har sitt troll.

Hvarje dag af vårt lif är ett blad i vår historia.Hvarje fågel sjunger efter sin näbb.

Hvarje fågel tycker om sin sång.

Hvarje kar står på sin botten.

Hvarje kropp följes af sin skugga.

Hvarje land är födelsebygd.

Hvarje läger hafva sina pipare.

Hvarje narr sätter värde på sin kåpa.

Hvarje sak bör ses från mer än en sida.

Hvarje tupp är herre på sin sophög.

Hvarje uggla håller sina ungar för de vackraste.

Hvarmed någon syndar, dermed blir han straffad.

Hvarom tvänne förlikas, dermed har den tredje intet att göra.

Hvars och ens vilja är ens himmelrike.

Hvem vill väl vara hund för ett bens skull!

Hvete är bättre än bröd.

Hvita hår; få år (qvar).

Hvita höns värpa också vindägg.

Håll det träd i ära, som du har skugga af.

Håll med Gud, så håller Gud med dig.

Håll medelvägen, så skall medelvägen uppehålla dig.

Hålle den, som hålla kan.

Håna inte den som lyckan är vrång.

Hår och skada vexa hvarje dag.

Hård nöt vill hafva skarpa tänder.

Hårdt mot hårdt, sa' käringen, föll mot hälleberget.

Håren ombytas med åren.

Häftig man fattas aldrig förargelse.

Hämnas på sin hustru är ingen heder.

Hämnden är den enda skuld som ej bör betalas.

Hög lycka bör ega djup grund.

Höga gåfvor, kort lif.

Höga herrar, djupa tankar.

Höga träd blåsa snarast omkull.

Högfärd störtar sig sjelf.

Högfärd är alla lasters drottning.

Högmod går för fall.

Högmod gör armod.Högmod kostar mera än hunger, törst och köld.

Högsta rätt är stundom högsta orätt.

Högt embete, svår räkenskap.

Högt mod finnes såväl under vallmarströjan som sammetskjortelen.

Högt på pall gör djupt fall.

Högt stånd vill ha förstånd.

Hönan lefver såväl af sitt krafs, som lejonet af sitt rof.

Höra mycket och tala sparsamt är en hjeltedygd.

Höttar du, så slår jag.

I.

I buren lär fågeln att sjunga.

I dag gull, i morgon mull.

I dag köpman, i morgon tiggare.

I dag mig, i morgon dig.

I dag rik, i morgon lik.

I dag röd, i morgon död.

I denna verldens affärer kommer man längre med misstroende än förtroende.

I det lugnaste vattnet gå de största fiskarna.

I gamla ugnar bakar man också bröd.

I god dryck är mat.

I grundt vatten fångar man inga stora fiskar.

I Guds visthus finnes mycket sofvel.

I hvilket finger man skär sig, så blöder det.

I kojan finnes ofta, hvad man ej finner i palatset.

I krig gå slag för lag och våld för rätt.

I källan smakar vattnet bäst.

I morgon är också en dag. (Jfr 2 Kor. 6: 2; Syr. 5: 8),

I nöden pröfvas vännen.

I nödfall dansar man på träben.

I ringa herberge finnes ofta klok värd.

I stilla väder äro alla goda sjömän.

I stormen stadgas ekens rot.I vax kan man trycka hvad man vill.

Icke alla fåglar äro hökar.

Icke alla åsnor ha långa öron.

Icke allt hvarpå det står London är från England.

Icke hvar dag kommer hval i land.

Icke två mågar åt en dotter.

Icke två tungor i en mun.

Ifver är en förträfflig tjenare, men en klen herre.

Igeln släpper inte förr än den har sugit sig full.

Igenkomst är den bästa tacksägelsen.

Ihålig tand smittar sin granne.

Ihärdighet och tålamod är stafven till befordran.

Illa brukadt blir illa bergadt.

Illa börjadt blir illa lyktadt.

Illa hördt blir illa fördt.

Illa knarrar osmord vagn.

Illa strider hufvudlös här.

Illa tuktad gör illa luktad.

In i en tillykt mun kommer ingen fluga.

Inbillning är värre än pesten.

Ingen af råttorna vill hänga bjellran på katten.

Ingen allt, ingen intet.

Ingen barnlek, när gamla gumman dansar.

Ingen blir en god herde, förrän han fått allvarsamt att göra med ulfvarna.

Ingen blir en god sjöman, så länge han icke gått igenom några stormar.

Ingen by så liten att der ju ej finnes en smed.

Ingen dör arfvingelös.

Ingen fader så arg, att han ej vill ha en from son.

Ingen fiende är så ringa, att han ej kan tillfoga någon skada.

Ingen får dömas ohördan.

Ingen föda utan möda.

Ingen födes mästare.

Ingen gråter i barnsäng, att hon kom för sent i brudsäng.

Ingen har så sällan gäster som gästgifvaren.Ingen har ångrat att han ätit for litet.

Ingen häst är så god, att han ej kan snafva.

Ingen kan passa bättre till klockare, än en afsatt prest.

Ingen kan springa öfver sin egen skugga.

Ingen kan tjena två herrar.

Ingen kan vara alla till lags.

Ingen munkkåpa så helig, att inte fan kan krypa in i den.

Ingen regel utan undantag.

Ingen ros utan törnen.

Ingen rättighet utan skyldighet.

Ingen rök utan eld.

Ingen skam att lära.

Ingen sorg utan syster.

Ingen större skam än den att ej vilja lära.

Ingen svårighet för den att vinna befordran, som har biskopen till morbror.

Ingen söker en annan bakpå ugnen, som ej sjelf varit der förut.

Ingen ung qvinna tar sig en gammal man for Guds skull.

Ingen vet hvad som finnes i säcken, förrän den blir upplöst.

Ingen vet, hvem den andre ärfver.

Ingen vän i spel.

Ingen är domare i egen sak.

Ingen är fullt olycklig.

Ingen är för gammal att lära.

Ingen är herre till sjös.

Ingen är profet i sitt eget land.

Ingen är så döf som den som ej vill höra.

Ingen är så god att han ej har något lyte; ingen så elak att han ej har någon dygd.

Ingen är så god kusk att han ej någon gång kan stjelpa.

Ingen är så lycklig att inte något fattas honom.Ingen är så lång, att han ej behöfver sträcka sig; ingen så liten, att han ej behöfver bocka sig.

Ingen är så stark, att han ej finner sin öfverman.

Ingen ört hjelper emot döden.

Ingenting bör ske med hast, utom att fånga loppor.

Ingenting duger oförsökt.

Ingenting förmår hindra kärleken.

Ingenting torkar hastigare än tårar.

Ingenting är besvärligt, när man gör det gerna.

Ingenting är så ringa, att det ej duger till något.

Ingenting är så väl gjordt, att det ej kan lastas.

Intet djur är så ringa, att det ej vill med sin like springa.

Intet göra är illa göra.

Intet ondt som inte har något godt med sig.

Intet plåster finnes för ett kränkt och såradt namn.

Intet större kors än huskors.

Intet svar är också svar.

Intet vin utan drägg.

Intet är beständigt under solen.

Intet är godt i ögat, men ondt i magen.

J.

Ja och nej gör trätan lång.

Jaga och intet fä gör jägaren trög.

Jordens frukter höstas blott hvart år, men vänskapens hvarje dag.

Ju argare skalk, desto bättre lycka. (Jfr Ps. 73).

Ju djupare brunnen gräfves, desto mera vatten finner man.

Ju dyrare, ju kärare.

Ju fetare köket är, desto magrare blir testamentet.

Ju flera barn, ju flera »Fader vår»; ju flera Fader vår, ju större välsignelse.

Ju flera barn, ju flera oxar.

OrdspråkJu flera kockar, dess sämre soppa.

Ju flera lagfarne, dess mera processer.

Ju flera man, dess bättre lycka.

Ju flera smycken jungfrun bär, dess mindre kyskhet finnas plär.

Ju färre rätter, dess mera helsa.

Ju förr man börjar, dess förr man slutar.

Ju hårdare skalet, ju sötare kärnan.

Ju högre uppsatt du är, dess mer ödmjuka dig.

Ju kärare barn, ju skarpare ris.

Ju längre man lefver, dess mer får man lära.

Ju längre på dagen, dess vackrare folk.

Ju magrare hund, dess fetare loppor.

Ju mera brunnen öses, desto bättre blir vattnet.

Ju mera gångbar en vara är, dess lägre står hon i pris.

Ju mera man har, ju mer vill man hafva.

Ju mera man rörer i gödselhögen, desto värre luktar den.

Ju mera man smeker katten, ju högre sätter han upp rumpan.

Ju mera man sofver, ju mer vill man sofva.

Ju mera man vill, ju mindre man får.

Ju mera man ömkar barnet, ju mera gråter det.

Ju mera skabben klås, ju mera kliar den.

Ju närmare kyrkan, dess längre från Gud.

Ju närmare kyrkan, dess senare der.

Ju närmare källan, dess klarare vatten.

Ju närmare Rom, dess sämre kristen.

Ju rikare, ju armare.

Ju större lycka, ju mera afund.

Ju större nåd, ju större onåd.

Ju större skara, ju mera bön.

Ju sötare himmel, ju bittrare verld.

Ju ädlare blod, ju mildare mod.

Ju äldre, ju girigare.

Ju äldre verlden blir, ju svagare blir slägtet.Kaka söker maka.

Kalfven stångas förrän han fått horn.

Kalla icke på fan, han kommer nog objuden.

Kan du inte lyfta stenen, så välta honom.

Kan du inte springa öfver, så kryp under.

Kappa och krage göra ingen prest.

Kasta inte bort det gamla ämbåret, förrän du vet om det nya håller vatten.

Kasta ut kroken, det nappar väl någon gång.

Katten hade väl gema fisken, men vill inte väta sina fotter.

Katten vet nog hvem han smeker.

Katten är aldrig så slät, att han inte har skarpa klor.

Kattens lek är råttans död.

Klaga för hyndan, att valpen bet.

Klockarens ko får beta på kyrkogården.

Klokhet har ögon i nacken.

Klokhet sätter mannen på sätet.

Klokhet öfvervinner starkhet.

Klokheten är alla förrättningars jordegumma.

Klokt bara lefver inte länge.

Klokt hufvud ger vist råd.

Klokt råd har ej alltid framgång.

Kläderna göra icke mannen.

Knåp lider.

Kommer dag, så kommer råd.

Kommer hjorten väl i kärret, så är han svår att vädra.

Kommer skökan i hjertat, kommer hon ock snart i pungen.

Kommer väl åter den dagen, då kon behöfver sin rumpa.

Kon ger inte alltid mjölk, när mjölkerskan vill.

Kon mjölkar inte mer, för det byttan är stor.

Konsten att dö kan icke nog läras.

Konsten behöfver lycka och lyckan konst.

Konsten har en gyllene botten.Konsten har ingen större fiende än okunnigheten.

Konsten växer inte på träd.

Konsten är en god tärepenping.

Konsten är ingen tung börda.

Konsten är lång, men lifvet kort.

Konsten är lättare lastad än lärd.

Konsterna äro mångahanda, sa’ gumman, åt välling med syl.

Korf är en osund mat, sade katten till hunden.

Korfven bör ätas medan den är varm.

Korgen ökar sorgen.

Korpen blir ej hvitare, fastän man tvålar honom.

Korset måste bäras af ungdomen.

Kort aftonmåltid gör lång lifstid.

Kort fröjd har ofta lång ånger.

Kort och terning äro en oviss bergning.

Kort visa är snart qväden.

Koxa innan du flyger.

Krediten hjelper många upp, men lika många ned.

Krig föder krig.

Krig fores för fredens skull.

Krig kastar lag under bänk.

Krig tuktar land och folk.

Krig utan medel är kropp utan senor.

Kriget har en lång rumpa.

Kriget är ljuft för den det aldrig smakat.

Kristendomen är kunskapens blomma.

Kristna kriga mot kristna, men den ene djefvulen icke mot den andre.

Krokigt träd bär ock god frukt.

Krokigt träd duger också att bränna kol af.

Krukan går så länge efter vatten, tills hon går sönder.

Kräslighet letar efter tiggarstafven.

Kullig oxe kan också stångas.

Kunde krig vinnas med skrål, så vore åsnan en hjelte.

Kunde tjufven svärja sig från galgen, så blef han aldrig hängd.

Kungens nåd är som dagg på gräset. (Sal. Ordspr.)Kyrkan bör stå midt i byn.

Kyrkan är aldrig så full, att inte presten får rum.

Kyrkan är ett gammalt hus och fan en skalk.

Kyss är kärleks båd.

Känd sak är så god som vittnad.

Känna sig sjelf är största konst.

Kära kittel, sota inte grytan.

Kärlek gör dårskap.

Kärlek och hosta (äfven kärlek, rök, hosta och pengar) låta icke dölja sig.

Kärlek utan genkärlek är en fråga utan svar.

Kärlek utan nytta är en otidig frukt.

Kärlek vinnes med kärlek.

Kärleken finnes ej på torget fal.

Kärleken får pröfva både sött och surt.

Kärleken går utföre.

Kärleken gör de visa galna.

Kärleken gör sjelfva stenen vek.

Kärleken har alltid sin plåga.

Kärleken har en söt begynnelse, men en besvärlig ända.

Kärleken kan icke dölja sig.

Kärleken lider ingen medbroder.

Kärleken regerar utan lag.

Kärleken ser inte till personen.

Kärleken tränger igenom pansar och sköld.

Kärleken växer i hvarje jordmån.

Kärleken är blind.

Kärleken är blindare än mullvaden.

Kärleken är ostyrig.

Kärleken är outtröttlig.

Kärleken är som daggen, den faller lika så lätt på brännässlan som på liljeblad.

Kärleken är tankfull.

Kärt barn gör ofta sorgen tung.

Kärt barn har många namn.

Kärt vill kärt hafva.Kärt öga ser ingen brist.

Köp aldrig något som du inte behöfver, endast derföre att du får det för godt pris.

Köp går fram, men icke tillbaka.

Köp i tid, så har du i nöden.

Köp inte af den, som du skall stå med hatten i hand for.

Kött och blod är en elak styrman.

Köttstycket hänger aldrig så högt, att inte hunden väntar sig få benet.

L.

Laddade gevär äro icke barnleksaker.

Lag gäller, men icke slag.

Lag utan käpp är klocka utan kläpp.

Lag är gjord for folkets bästa.

Lagen sitter stundom i spjutändan.

Lagen är för de vakande, ej för de sofvande.

Lamm, lamm! är ulfvens både morgon- och aftonsång.

Land skall med lag byggas.

Landets seder, landets heder.

Laster läras utan bok.

Lat dräng och varm säng skiljas ogerna åt.

Lat gör tidig helgdagsafton.

Lat hand gör arm man.

Lat man får mager kål.

Lat man är dagen lång.

Lat man är tiggatens broder.

Lat mans bön blir icke hörd.

Lat oxe vill hafva en flitig pådrifvare.

Lat oxe är icke hvilan värd.

Lat qvinna skyller gerna på barnet.

Lat ungdom, trasig ålderdom.

Lata herrar, lata drängar.

Led mig dit, der det finns något, sade den blinde.

Leken är god, bara maten är med.Lejonet aktar inga loppbett.

Lejonmun och harhjerta, d. ä. stor i ord och feg i hjertat.

Lida och bida stillar mycken qvida.

Lif och ära bör man hålla lika kära.

Lifvet utan lust är halfva döden.

Lifvet är blott ett långods.

Lifvet är en strid från början.

Liggande ulf får sällan ett ben.

Likt älskar likt.

Lika barn leka bäst.

Lika bröder bör ha lika kål.

Lika bröder göra bästa laget.

Lika bröder, lika kappor.

Lika bytt gör minsta trätan.

Lika fåfängt är att ge dårar råd, som att slå vatten på gåsen.

Lika fåglar flyga gerna tillsammans.

Lika makt gör bästa sämjan.

Lika par gå bäst i dans.

Lika trifvas bäst med lika.

Likhet i stånd är kärleksband.

List emot list.

List och lycka hafva stor kraft.

Lita ej på andra, när du kan uträtta saken sjelf.

Liten blir väl en gång stor.

Liten börda är lång väg tung.

Liten fågel, litet bo; litet hus, liten sorg.

Liten fördel vållar ofta stor skada.

Liten gåfva bör icke försmås.

Liten hjelp är också hjelp.

Liten hund jagar ofta ett stort djur.

Liten hund är länge ung.

Liten hvila är alltid god.

Liten häst gör kort dagsresa.

Liten lefver än.

Liten man gör ofta stor skugga.

Liten nytta är också nytta.Liten och käck stoppar stundom en stor i säck.

Liten qvist blir högt träd.

Liten tufva kan stjelpa stort lass.

Liten yxa fäller stort träd.

Litet arbete, liten lön.

Litet brutet, lätt förlåtet. (Jfr Gal. 3: 10).

Litet fröjdar fattig man.

Litet gnabb ibland skadar inte’ grand.

Litet i hvarje, intet i det hela.

Litet kan räcka länge, och mycket bli snart slut.

Litet men välment är bättre än mycket med afund.

Litet och godt är en lycklig lott.

Litet och ofta fyller snart säcken.

Litet roar barn.

Ljuft kan snart blifva ledt.

Ljuga och stjäla följas gerna åt.

Ljuset brinner inte längre än veken räcker.

Ljuset tjenar andra och tärer sig sjelft.

Lofva föga, men håll ditt löfte.

Lofva icke länge, hvad du strax kan gifva.

Lofva rundt och hålla tunnt gör en klen kredit.

Lofva är herremans vana, men hålla är fattigmans tvång.

Lofva är lättare än hålla.

Lofven är god, men hållen är bättre.

Lotterisedlar äro inträdeskort till fattighuset.

Lust och mod drifva verket.

Lust och vilja göra arbetet lätt.

Lustig afton gör olustig morgon.

Lycka och glas gå lätt i kras.

Lyckan föder stolta barn.

Lyckan följer den flyende och löper undan den som söker henne.

Lyckan gör många narrar.

Lyckan gör många vänner, men nöden pröfvar dem bäst.

Lyckan kommer och lyckan går.

Lyckan och olyckan bära hvarandra påsebak.Lyckan och olyckan äro grannar.

Lyckan och rikedomen äro en svår börda.

Lyckan står dem djerfvom bi.

Lyckan är bättre att ega än tusen mark.

Lyckan är de dummas förmyndare.

Lyckan är icke att lita på.

Lyckan är som månan, den tar af och till.

Lyckan är torget lik: dröjer man litet, blir bättre köp på varan.

Lydig son är fadrens glädje.

Lydnad gör trefnad.

Lån bör leendes hemgå.

Låna kännes blott en gång godt.

Lång skiljsmessa gör kall kärlek.

Lång sömn gör ingen vis.

Lång väntan ökar längtan.

Långa nätter göra magra höns.

Långt från faran gör gamla krigsmän.

Långt från ögonen, snart ur sinnet.

Långt lif är den giriges qval.

Lånt häst och egna sporrar göra milen kort.

Lås för lädersäck ler en täljknif åt.

Låt den klaga öfver våld, som våld lidit.

Låt ingen dag gå fåfängt bort, så vinnes lärdom inom kort.

Låt ingen svala bygga bo under ditt tak.

Låta hvar man ha sin mening, gör ingen vred.

Lägg inte sten på börda.

Lägga litet till litet, blir slutligen stort,

Länge borgadt är icke skänkt.

Länge lärdt är sent glömdt.

Länge vred är hvar man led.

Lär något, så vet du något.

Lär ulfven »Pater noster», han ropar ändå lamm.

Lärarebröd är hårdtuggadt.

Lärdom utan bruk är eld utan värme.

Lärdom utan seder är till föga heder.

Lärdoms rot är bitter, men frukten söt.Lätt att dansa, när lyckan spelar.

Lätt att gifva råd, när intet behöfves.

Lätt att jaga den som sjelf gerna löper.

Lätt att ro under fulla segel.

Lätt att simma, när en annan håller upp hakan.

Lätt att sitta vid rodret, när det ej blåser.

Lätt att skära breda remmar af andras hud.

Lätt att vara frikostig, när en annan släpper till pungen.

Lätt att vara glad, när intet skadar.

Lätt att vara hjelte hemma.

Lätt att värja, der ingen vill härja.

Lätt fånget, snart förgånget.

Lätt gerning, som gerna göres.

Lätt i kläder, lätt i seder.

Lätt penning, lätt hjerta.

Lättja lönas med armod.

Lättjan är hin ondes örngott.

Löfvets fall är en hviskning åt de lefvande.

Lögn och drafvel föda elak afvel.

Lögn och latin gå verlden rundt.

Lögn spinnes ofta utan ten.

Lögn är ej långt ifrån tjufnad.

Lögnaren och tjufven äro syskonbarn.

Lögnen har korta ben.

Lögnen och snöbollen växa ju längre man trillar dem.

Lögnen tryter aldrig mantel.

Lögnen är djefvulens dotter och talar sin faders tungomål.

Lök, rök och elak qvinna komma bondens ögon att rinna.

Lönlig sorg är tung att bära.

Lönliga ting må man lönliga bära.

M.

Magen blir förr mätt än ögat.

Magen borgar icke.Magen har inga öron.

Magneten drager.

Magra myggor bita värst.

Makt blir aldrig mätt.

Makt och mod vilja ha vett i folje.

Makt skapar snart förlikning.

Makt utan råd faller snart i brunnen.

Man behöfver ej gå öfver ån efter vatten.

Man betalar ej oxen dyrare för det den är brokig.

Man blir inte klok förr'n man varit tokig först.

Man blir inte sjelf hvit af att svärta andra.

Man blir snarast slagen af föraktad fiende.

Man blåser så länge i askan, tills gnistorna fara en i ansigtet.

Man bör gå i ordning med frågorna.

Man bör inte döma man efter mål, ej heller hund efter hår.

Man bör inte flyga högre än vingarna bära.

Man bör inte gjuta olja i elden.

Man bör inte hafva en hund till ovän.

Man bör inte hålla kålen för en dålig ört, för det den ätes af svinen.

Man bör inte kasta bort den gamla qvasten, förrän man sett hvad den nya duger till.

Man bör inte kasta perlor för svin.

Man bör inte kasta ut barnet med badvattnet.

Man bör inte klå sig der det inte kliar.

Man bör inte köpa grisen i säcken.

Man bör inte lägga sten på börda.

Man bör inte sträcka fotterna längre än skinnfållen räcker.

Man bör inte sveda allt som ludet är.

Man bör inte truga godt på ondt.

Man bör inte väcka björn som sofver.

Man bör kunna styra sig sjelf, innan man vill styra andra.

Man bör sofva på saken.

Man bör stänga dörren så, att man kan låsa upp den igen.Man bör äta för att lefva, men icke lefva för att äta.

Man finner snart orsak att fålla fett svin.

Man fångar ingen vessla i sömnen.

Man får hålla till godo med ugglor, när man ej har näktergalar.

Man får inte skära alla öfver en kam.

Man får inte slå efter hvarje mygga.

Man får inte väga allt på guldvigt.

Man får löpa länge efter en vildgås, innan man hittar en strutsfjäder efter honom.

Man får plöja med de oxar man har.

Man får taga den onda dagen med den goda.

Man får taga seden, dit man kommer.

Man får taga skeden i vackra hand.

Man gör inte rak käpp af krokigt trä.

Man gör mycket för sällskap skull.

Man gör så godt man kan. (Jfr Jac. 2: 10).

Man har ej alltid något för de kol som man bränner.

Man hämtar inte rent vatten i dyngpölen.

Man hänger inga bjellror på katten.

Man hänger ingen tjuf förrän han fås.

Man kan aldrig förgylla loften så väl, att den inte stinker.

Man kan allt hvad man vill.

Man kan gömma sin halm så länge, att den duger till hö vid foderbrist.

Man kan inte begära större iörmåga af katten än han har.

Man kan inte blåsa och ha mjöl i munnen på samma gång.

Man kan inte förbjuda fågeln att flyga öfver hufvudet, men väl att reda bo deri.

Man kan inte gifva bättre än man sjelf eger.

Man kan inte på samma gång både väfva och spinna.

Man kan inte så noga veta, hvar haren löper, sa' gumman, satte snaran i ugnsgluggen.

Man kan inte taga håret af den skallige.

Man kan krypa lika högt som man kan flyga.Man kan låta det gå in genom det ena örat och ut genom det andra.

Man kan se på fanan hvem som vunnit segern.

Man kan så länge umgås med fån, tills man sjelf blir ett sådant.

Man kan tvinga hästen till vattnet, men inte att dricka.

Man kan tämja ett vildt djur, men inte en elak qvinna.

Man kan väl ljuga för vår Herre, men inte bedraga honom.

Man kan äfven ega mindre än intet.

Man kan äfven köpa guld för dyrt.

Man kan äfven ledas vid goda dagar.

Man kastar ej bort kornet för agnarnas skull.

Man kastar yxan i sjön och går landvägen.

Man klår ofta, der intet kliar.

Man klär sig på Fransyska och fryser på Svenska.

Man kommer inte långt med två trötta ök.

Man kommer ofta skrattande till ett gille och går gråtande derifrån.

Man kysser ofta den hand, man helst såge vara af.

Man känner bäst sjelf hvar skon klämmer.

Man känner icke en annan längre än till tänderna.

Man lefver ej blott af vackert solsken och väder.

Man lefver medan man lefver och lefver en dag dess mindre. (Jfr Pred. 11: 9.)

Man lånar sin vän och kräfver sin ovän.

Man lär inte känna folk i kyrka och bön, utan i handel och vandel.

Man lär sig inte simma utan att gå i vattnet.

Man lärer så länge man lefver.

Man minnes ej skabben längre än den kliar.

Man må så gerna taga den första skadan som den sista.

Man måste göra skon efter foten.

Man måste krypa innan man kan lära sig att gå.

Man måste låta lag gå före slag.Man måste mer lyda Gud än menniskor.

Man måste mycket höra, innan öronen falla af.

Man måste ofta tåla att åsnan trampar en på foten.

Man måste rätta munnen efter matsäcken.

Man måste smida medan jemet är varmt.

Man måste taga dagen som han kommer.

Man måste tjerna tills man får smör.

Man njuter ej freden längre än grannen vill.

Man saknar ej det goda förrän det är borta.

Man saknar ej kon förrän båset är tomt.

Man ser grandet i sin broders öga, men icke bjelken i sitt eget.

Man skall ej binda munnen till på oxen som tröskar.

Man skall ej bruka en salfva till alla sår.

Man skall ej sälja skinnet förrän björnen är skjuten.

Man skall ej sätta ljuset under skeppan.

Man skall ej tala om den snön som föll i fjol.

Man skall ej tillsluta det öga, som Gud vill se.

Man skall hoppas det bästa. (Jfr Sal. Ordspr. 10: 28).

Man skall inte svara på hvart ord, sade mannen då de kallade honom en tjuf.

Man skall inte välja sköna qvinnor vid ljus.

Man skall sed följa eller land fly.

Man skall så hjelpa andra, att man ej stjelper sig sjelf.

Man skall taga tiden i akt, sa’ fan, plockade nötter vid jultiden.

Man skänker räfven en gås för att få hans skinn.

Man skär ej alltid guld med täljknifvar.

Man slår helst den viggen som gå vill.

Man stryker öfver med hartassen.

Man står eller faller sin egen herre.

Man stänger för en tjuf, men icke för en lögnare,

Man sörjer sig snarare gammal än rik.

Man tager ej af hatten, innan man ser mannen.

Man tager ofta törnen ur en annans fot och sticker dem i sin egen.Man tramjpar masken så länge, att han vill värja sig.

Man vet ej huru man sått förrän man skall skörda.

Man vet hvad man har, men icke hvad man får.

Man vet inte hvad folk duger till, förrän de äro borta.

Man vet inte hvad som kan ske innan aftonen.

Man väljer i väplingen, tills man fastnar i starren.

Man är sig sjelf närmast. (Jfr Matth. 22: 39).

Man äter inte bröd till ost, utan ost till bröd.

Med bannor ringes till djefvulens messa.

Med barnen måste man lalla.

Medborgares dygd är säkraste muren för staden.

Med ed svaras och icke klagas.

Med fem fingrar kan man taga mer än med två gafflar.

Med full mage är det lätt att hålla fastepredikan.

Med Gud är bäst att börja.

Med handskar fångar katten inga råttor.

Med hvad en enda last kostar, kunde man uppfostra tvänne barn.

Med hvarje dag man vandrar till sin graf.

Med sin pastor och sin fogde bör man ej kifva.

Med som sarfven i hvarje lek.

Med stillatigande kan mycket försvaras.

Med åren bytas håren.

Medan gräset gror, dör märren.

Medan min tunna rann, kände mig både qvinna och man; när hon hörde upp att rinna, kände mig hvarken man eller qvinna.

Medelvägen är svår att finna.

Medgång alstrar högfärd.

Medgång bör tänka på motgång.

Menige mans bästa är högsta lag.

Mening är ej alltid sanning.

Menniskan lefver blott en gång.

Menniskan spår och Gud rår.

Menniskan är menniskans glädje, menniskan är menniskans sorg.

Min son heter Hans efter Hans Majestät, sade käringen.Minska begäran ökar kassan.

Missbrukad frihet är värd att mistas.

Missräkning är ingen betalning.

Misstankar bryta vänskap.

Misstro gör oro.

Misstänksamheten tar en hvit pudelhund för en mjölnardräng.

Mjukaste riset svider värst.

Mjölgröt och kål är bondens läkedom.

Mod finnes ock under vallmarströjan.

Modershjertat är alltid ömt.

Modig häst aktar intet hundgläfs.

Mogen mö är svår att vakta.

Moget råd bär god frukt.

Morgonlöje är ofta aftongråt.

Morgonstund har guld i mun.

Mors gossar äro vi allesammans.

Motgång pröfvar sinnet.

Munnen och hjertat följas icke alltid åt.

Munnen talar ofta det halsen får betala.

Mutor vränga lagen.

Mycken mat är i Guds skafferi.

Mycken prakt gör förakt.

Mycken predikan gör kroppen trött.

Mycket af munnen, litet af ullen.

Mycket blir allt, när litet räcker till.

Mycket borga gör svag lofven.

Mycket borga och gå till rätta är nästa steget till armod.

Mycket fult i fagert skinn.

Mycket hästar, folk och hundar gör snart herreman till bonde.

Mycket vill alltid hafva mer.

Mycket vin i flaskan, inga pengar i taskan.

Mycket vänskap i vinfatet.

Myggan flyger så länge kring ljuset, att hon slutligen sveder vingarna.

Målare och poeter ljuga fritt.Många bäckar små göra en stor å.

Många fjädrar görar en säng.

Många gäster göra dåligt herberge.

Många herdar vakta illa.

Många hugg fälla kan.

Många hundar äro harens död.

Många händer göra arbetet lätt.

Många korn göra en skäppa.

Många kunna hjelpa en.

Många munnar göra tomma fat.

Många om en gerning blir snarast ogjord.

Många råttor binda icke katten.

Många rätter, många krämpor.

Många skatter äro många nät.

Många slag göra stockfisken mjuk.

Många vänner, när minst tränger.

Många äro vägarne: säll den som väljer den rätta.

Mången begråter i år det han belog i fjol.

Mången bryter med foten ned, hvad han med handen bygger upp.

Mången bryter ris till sitt eget straff.

Mången flyr röken och kommer i elden.

Mången får beröm för litet och skam for alls intet.

Mången förlåter, men sällan någon förgäter.

Mången gagnar som svinen, först efter sin död.

Mången gåfve gerna sitt ena öga, att en annan måtte mista båda.

Mången går ut efter ull och kommer klippt hem.

Mången har för mycket, men ingen har nog.

Mången har goda kort, bara han visste att spela dem.

Mången häfves högt till sitt eget fall.

Mången lofvar i sin nöd, men håller icke för sin död.

Mången släcker så sin harm, att han blir både usel och arm.

Mången smeker barnet för ammans skull.

Ordspråk. 5Mången sopar för sin grannes dörr och går sin egen förbi.

Mången spottar i kålen och får sedan supa den sjelf.

Mången står vid ljuset och skymmer sig sjelf.

Mången söker ett öre och bränner tre fyraskillingsljus.

Mången är inte så halt som han linkar till.

Mångtalig qvinna gör mannen trött.

Måste är en bitter ört.

Måttlig aftonvard sparar mycken krankhet.

Måttliga korfvar äro bäst.

Mät ej din egen lycka med en annans aln.

N.

Naken qvinna drifver nöden att spinna.

Nakna komma vi hit, och nakna fara vi hädan.

Narrskeppet finnes i alla hamnar.

Nattgammal is är ej att lita på.

Naturen vill hafva en god ledsven.

Nitton handtverkare, tjugo olyckor.

Njugg spar och fan tar.

Nordanvinden är kall, den komme från hvad håll som helst, sa’ gumman.

Nu sitta vi alla bra, sa’ katten, satt på fläsket.

Ny herre, nya lagar.

Ny läkare, ny kyrkogård.

Nya fat behålla första smaken länge.

Nya qvastar sopa väl.

Nya vänner äro som nya skor; de gamla äro trefligast.

Nykommen är icke alltid kärkommen.

Nykommet är oftast kärkommet.

Nykter själ trifs alltid väl.

Nytta med nöje förenad ger bästa trefnad.

Nyttja det goda medan du har det.

Nyttja, vinden, du vet ej hur länge den varar.

Nytämd häst, nygift hustru och nybakade löjtnanter äro tre stolta ting.Någonting bör det väl bli, antingen ägg eller ungar.

Något for något, intet för intet.

Något för ögonen, intet för baken.

Något hvar vill gerna vara det högsta hönset i korgen.

Något är dock mera än intet.

Några sjukdomar kureras med medicin, men flera med tålamod.

När Adam plöjde och Eva spann, enhvar var då en adelsman.

När alla andra fåglar flyga bort, stannar kråkan qvar.

När armen krökes, då gapar munnen.

När barnet får sin vilja fram, gråter det ej mer.

När barnet är dödt, är fadderskapet allt.

När brunnen är torr, vet man dess värde.

När buken blir trind, blir tjenaren styf.

När citronen är utpressad, kastar man skalet på gatan.

När den blinde bär den lame, komma de begge fram.

När den onde sjuknar, vill han bli munk.

När det regnar på presten, så dryper det på klockarn.

När det regnar välling, så är skeden borta.

När det skjutes med silfverlod, är fästningen lätt vunnen.

När djefvulen vill skörda, utsår han högfärd.

När du vill göra ondt, så sök ett ställe der Herren ej ser dig.

När dålig tjenare får råda, så är herr’n i våda.

När en blind skall leda en blind, falla de begge i gropen.

När en gås dricker, så dricka alla de andra.

När en hund tjuter, så tjuta de alla.

När ett lass stjelper, falla alltid smulor derutaf.

När fattig man blir glad, får man höra många oläten.

När fingret är ringadt, är flickan tingad.

När flugan kommer för nära ljuset, sveder hon sina vingar.

När fåret retas med ulfven, står dess pels i våda.

När fåret är stulet, säger herden att vargen har tagit det.När gamla mor böljar skumpa, står hon icke att stilla.

När gammal giga får nya strängar, så knarrar hon ock.

När glädjen står i taket, står sorgen i förstugan.

När grannens vägg brinner, står din egen i fara.

När grodorna greto efter en kung, så fingo de en stork.

När Gud vill straffa en hederlig man, så gifver han honom en vacker dotter.

När guldet förer ordet, gäller ingen visdom.

När gåfvor tagas är friheten såld.

När gåsen tror på räfven och räfven på vargen, så äro begge om en hals.

När gåsen vill ge en fjäder åt hvar och en, så fryser han sjelf ihjäl.

När hand fyller hand, trifves både folk och land.

När herden felar, fara ock fåren vill.

När hin håle blir gammal, så gör han sig till munk.

När hin håle har fått ett finger, tar han gerna hela handen.

När hin onde predikar passionen, är han minst att tro.

När hoen är tom, så bitas grisarna.

När hufvudet värker, så är hela kroppen sjuk.

När hunden skäms, gömmer han rumpan.

När hunden är död, hoppar haren trygg på hans rygg.

När hvar och en gör sitt, blir allting gjordt.

När hvar och en gör som han vill, så gör han som han är till.

När hvar och en sopar för sin dörr, blir gatan snart ren.

När hvar täckes sitt, så blir all mat äten och alla flickor gifta.

När höken vaktar kycklingarna, blir hönsehopen tunn.

När kalfvar ej finnas, rifvas vargarne inbördes.

När katten är borta, dansa råttorna på bordet.

När katten är mätt, så leker han med råttan.

När kon inte har hö, så äter hon agnar.

När kråkan manar ut örnen, gäller det hennes kappa.När kung David blef gammal, sjöng han fromma psalmer.

När kungarna slåss, få undersåtarne släppa till skinnet.

När kärare kommer, måste kärt vika.

När leken är som bäst, skall man sluta.

När lerkrukan får griller, så vill hon åka.

När lyckan är som bäst, skall man frukta mest.

När man ej vill se, hjelpa hvarken ljus eller glasögon.

När man fångar en lax, kan man gerna mista kroken.

När man fått gult hår, vill man ock hafva krusadt.

När man ger tiggar’n ost, så vill han steka’n också.

När man klår svinet, lägger det sig i solen.

När man målar djefvulen på väggen, kommer han.

När man ser öronen på vargen, är han inte långt borta.

När man snyter ljuset för nära, så slocknar det.

När man spar på hafran, blir gåsen ej fet.

När man tager in med händer och gifver ut med säckar, är det snart gjordt.

När man talar om trollet, är det icke långt borta.

När mjölnaren är utan bröd, är helt säkert missväxt i landet.

När modet stiger, sjunker lyckan.

När många spotta på en sten, blir han snart våt.

När många tigga i en påse, blir den snart full.

När nöden är störst, kommer hjelpen först.

När nöden är störst, är hjelpen närmast.

När ockraren dör, gläda sig fyra: arfvingarna åt pengarna, klockaren åt liket, den fattige åt godt köp på bröd, och fan åt själen.

När olyckan vill till, bryter man så lätt ett ben på golfvet som i skogen. (Jfr Syr. 3: 27—29).

När paddan kommer till välde, vet hon intet återhälle.

När penningen talar, tiger gemenligen hvar man.

När rimfrost är på berget, är det visserligen kallt i dalen.När råttan är mätt, smakar mjölet bäskt.

När räfven predikar för gåsen, så är hennes hals i fara.

När sannt kommer fram, får lögnen skam.

När silfver och guld är förtärdt, griper man till jernet.

När skrifvaren icke duger, så ger han pennan skulden.

När skräddaren hvilar, så rostar nålen.

När solen skiner, behöfves ingen lykta.

När solen skiner, frågar ingen efter månen.

När solen skiner, tag din kappa.

När spelmannen ler, går harpan väl.

När stoltheten äter middag med fåfängan, äter hon afton med föraktet.

När stora herrar träta, sätter fattig man håret till.

När suggan ej vill vall, har hon många förfall.

När svärd drages ut, står segren i Guds hand.

När säcken är full, knyter man till den.

När tiggaren ger stackaren, så är glädje i himmelen.

När tjufvarne komma i träta, får bonden sin ko igen.

Nar tjufven kastat bördan, är han lik annat folk.

När tokigt skall gå, hjelper man gerna sjelf till.

När trädet faller, hemtar hvar och en ved åt sig.

När trädet fallit, vilja alla på det med yxan.

När två hundar bitas om ett ben, kommer en tredje och tager det bort.

När två träta, säga de ej båda ett.

När töserna komma till torgs, få krämarne pengar.

När ulfven och herden sjunga ett, så är inte fårets ofärd långt borta.

När ulfven tjuter, vänder han gapet mot himmelen.

När vattnet står upp i munnen, lärer man snarast simma.

När veden är slut, slocknar elden.

När viljan spelar mäster, har rätten föga att säga.

När våld går för lag, är bättre vara herre än slaf.

När väl är gjordt, tackar hvar sig.

När åkern blir gödd, så blir bonden född.När äpplet är moget, så faller det.

Nära vid målet bör man ej vända om.

Närmast elden blir först bränd.

Nässlan bränner både vän och ovän.

Näst intill är icke träffadt.

Nästan slår ingen man af hästen.

Näsvisers knif är alltid först i smöret.

Nöd gör tilltagsen.

Nöd gör tvungen vänskap.

Nöd lärer bedja.

Nöden har ingen lag.

Nöden är den bästa läromästaren.

Nödens väg och brottets löpa hvarandra nära.

Nödvändigheten är uppfinningens moder.

Nöjet lättar bördan, vällust ökar den.

O.

Obevist är snart dömdt.

Objuden gäst blir alltid försmådd.

Objuden till går otackad ifrån.

Odygden hjelper ingen smink.

Ofeg man reser trygg genom land.

Ofta blifver allvar af narri.

Ofta får grisen umgälla det soen gjorde.

Ofta letas efter det man ej vill finna.

Ofta ligger ormen under rosenbusken.

Ofta synda ökar straffet.

Oftast gifver den mest, som minst eger.

Oförtjent banna biter ej.

Oförtänkta gäster få oförtänkta rätter.

Oförvägenhet är genaste vägen till förderfvet.

Ogjordt blir ospordt.

Ogräs växer i hvars mans trädgård.

Ogräs växer ofta, der hvete var sådt.

Ogräs växer på den väg som ingen trampar.

Ogräset växer ovattnadt.Ogräset är ej så lätt utrotadt.

Oket drages lättast i ungdomen.

Okänd man gifves intet vitsord.

Okänd sjuka är svår att bota.

Okär gäst kommer alltid i otid.

Olaga fång är ofång.

Olika ök göra krokiga fåror.

Olyckan kan äfven göra klokt folk rådlöst.

Olyckan kommer sällan ensam.

Olyckan rider fort.

Olyckan rider till bys, men går till fots derifrån.

Olyckan är ingen fröjd.

Olydigt barn blir sorgebarn.

Om afund vore feber, så vore hela verlden sjuk.

Om alla dårar vore döda, räckte ingen visdom till.

Om allt folk vore klokt, såldes inga narrbjellror.

Om dagen är aldrig så lång, så blir det afton en gång.

Om du är förargad, så räkna till tio, innan du talar.

Om inga gömmare vore, man inga tjufvar försporde.

Om inte dåren begick dårskapen, så vore de vises klokhet obekant.

Om inte hönan kacklade, så visste man icke att hon hade värpt.

Om inte lögn funnes, så taltes det mindre vid hofvet.

Om inte »om» varit emellan, hade käringen bitit björn' och icke björn’ käringen.

Om klaga vore nog, så funnes ej mången oskyldig.

Om man ock lägger ett tusen höns på äggen, så kläckas de ändå ej ut på åtta dagar.

Om skälmar kände alla fördelar af att utöfva det goda, skulle de bli hederligt folk af uträkning.

Om tack kostade penningar, tackades ej så mycket.

Om åskan ej vore, hade man ingen fred för småtroll.

Om åsnan klädes i lejonhud, förlåda henne dock öronen.

Ombyte förnöjer sinnena.

Ombyte är icke alltid förbättring.Ombytt arbete gör mödan lättare.

Omogen frukt ruttnar snart.

Omsorg är icke sorg.

Ond begynnelse tar sällan god ända.

Ond gerning har vitte i barmen.

Ond gerning älskar mörkret.

Ond rot foder ingen god frukt.

Ond tunga gör vänskillnad.

Onda flugor förderfva god salva.

Onda seder göra goda lagar.

Onda örter skall man af örtagård utrota.

Ondt barn qväder elak visa.

Ondt blir ej godt, förrän halfva värre kommer.

Ondt botas icke med hälften värre.

Ondt för husbonde, när drängen skall lära honom.

Ondt krut förgås icke så lätt.

Ondt måste tidigt dämpas.

Ondt rykte kommer snart ut.

Ondt råd är rådaren värst.

Ondt samvete fruktar alltid det värsta.

Ondt samvete har aldrig ro.

Ondt samvete har ulfvatänder.

Ondt samvete tittar ut ur ögonen.

Ondt samvete är en försmak af helvetet.

Ondt samvete är ett ris för hjertat.

Ondt samvete är ett upprördt haf.

Ondt skall med ondt fördrifvas.

Ondt snack kränker goda seder.

Ondt sallskap är ungdoms förderf.

Ondt är snart gjordt, men sent botadt.

Ondt öga kan intet godt se.

Onödigt arbete att föra ved till skogs.

Ord fylla icke magen.

Ord gör köp, men pengarne betala.

Ord hafva vingar.

Ord slå icke ihjäl någon utan att handen följer med.

Orena barn får man ej heller kasta bort.

Orsak nog till krig, när man måste värja sig.Orättfånget gods går ej till tredje arfvingen.

Orätt må man lida, men ej gilla.

Oskipad lag, klocka utan kläpp.

Oskuld är bästa värn.

Oskyldig är snart rentvagen.

Osmord vagn knarrar gerna.

Ostraffad skam lockar mer fram.

Osvuret är bäst.

Otack är verldens lön.

Otacksam menniska är den tyngsta börda jorden bär.

Otidig gåfva förtjenar ingen tacksägelse.

Oviss kur, när läkaren blir arfvinge.

Ovurpna ägg äro ovissa ungar.

Oväntad lycka ger största fröjd.

Oxen drar nog, fastän han dröner.

Oxen har ock varit kalf.

Oxen hittar nog vägen till krubban.

Oxen hugnas hos kon i bås.

Oxen kallas inte brokig om det ej finnes en fläck på honom.

Oxen kan man väl leda till bronnen, men ej tvinga honom att dricka.

P.

Pack slåss och pack förlikes.

Papperet rodnar icke.

Peder hjelper sig sjelf.

Pennan har godt minne.

Penning i pungen gör glad i hågen.

Penningar förklara texten i lagen.

Penningar förmå mycket, kärleken allt.

Penningar och ära locka många till att lära.

Penningar tala mer än tolf nämndemän.

Penningar äro den bästa reskamrat.

Penningar äro goda varor: de gälla både vinter ock sommar.

Penningen har många vänner.Penningen pröfvar mannen.

Penningen är en god tjenare, men dålig herre.

Penningen är en vandringsman.

Perlan ligger stundom i smutsen.

Pilgrimsfärd gör sällan helig.

Plöja och gräfva ger röda kinder.

Prakt foder afund.

Presten, klockarn och hunden tjena födan med munnen.

Prisa ingen lycksalig, förrän han är död.

Prisa varsamt, lasta sparsamt.

Pruta nätt och betala rätt gör bästa sätt.

Prydd krigsman skrämmer ingen fiende.

Pröfva guld i glöd och vän i nöd.

På andra sidan om berget bor också folk.

På den sten som ofta vältas, växer ingen mossa.

På dålig åker skär man sällan godt korn.

På främmande hundar och andras barn kastas allt bröd förgäfves.

På höga stolar sitter man illa.

På klorna igenkännes lejonet.

På mycket skratt känner man dåren.

På pengarna kan man ej lukta, hvarmed de äro förtjenta.

På stora sjöar gå stora vågor.

På villig häst skall man ej bruka sporrar.

På örat kännes åsnan, på talet narren.

Q.

Qvarnen kan ej mala med det vatten som runnit förbi.

Qvinna är snart bedragen.

Qvinnan är mannens ära.

Qvinnokärlek är farande gods.

Qvinnolist har ingen brist.

Qvinnolist öfvergår all list.

Qvinnoprål är fåfängt, när dygden är borta.

Qvinnor hafva långa kläder, men kort sinne.Qvinnoråd kan ock stundom vara godt.

Qvitta är god betalning.

R.

Rak ved är lätt att klyfva.

Rakt fram är närmaste vägen.

Rasker ung blir gammal tung.

Raskt vågadt är halft vunnet.

Ratar man agnen, går man lätt miste om kärnan.

Redlighet rosar sig sjelf.

Regera är lysande träldom.

Regn och besök äro goda, när de icke komma i ötid.

Ren hand går säker genom land.

Renlighet är en god sak, sade käringen, när hon vände sin särk julafton.

Rent hjerta och friskt mod passar bra till alla kläder.

Rent är snart tvättadt.

Ridande sven vill hafva åkande mö.

Rifna kryddor lukta väl.

Rik man spörjer alltid, hur fattig man mår.

Rik mans dotter och fattig mans föl komma snarast i bruk.

Rik nog den som nöjd är.

Rik på ord, fattig på gerning.

Rik qvinna och kornfet häst yttra snart mod.

Rike dårar äro vise mäns skattmästare.

Rikedom blir väl lastad, men aldrig förkastad.

Rikedom gör oro.

Rikedom har ock sin plåga.

Rikedom hindrar icke dårskapen.

Rikedom är Guds lån.

Rikedomen är tjenare hos en vis, men herre hos en dåre.

Rikt folk är hemma öfverallt.

Rikt folks döttrar och fattigt folks kalfvar bli snart stora.

Ringa kall har tryggan vall.Ris gör dåren vis.

Ris gör godt barn.

Rom byggdes icke på en dag.

Rosa bergen, men stanna på slätten.

Rosa inte fisken förrän du har den på disken.

Rosad last är dubbel synd.

Ruskigt här, sa' fan, föll i vigvattensfunten.

Ryktet dräper mannen.

Ryktet går längre än mannen.

Ryktet ljuger sällan (äfven: ofta).

Ryktet sofver icke.

Ryktet växer medan det löper.

Råd är intet råd, om det ej gifves i tid.

Råd är lättare att gifva än taga.

Råttor trifvas ej i öde hus.

Rädd man bockar sig för smällen.

Rädd man vinner ingen stad.

Rädd man är lyckan tunn.

Rädda gossar ha icke framgång hos vackra flickor.

Rädda hundar skälla mest.

Räddhåga ger fötter.

Rädsla gör landet otryggt.

Räf fångas stundom med räf.

Räfven byter sitt hår; men icke sin gamla art.

Ränta är en gnagande mask.

Räntor och hyror sofva aldrig.

Rätt blir rätt, om än orättvisan sitter på domarestolen.

S.

Sagdt och gjordt uträttar saken fort.

Sakta vind för skeppet säkrast i hamn.

Saktmod gör herren trygg.

Saktmod stillar vrede.

Saligare är gifva än taga.

Samlad makt har större kraft.

Samvete är mer än tusende vittnen.Samvetet ljuger icke.

Sanning består när lögn förgår.

Sanning föder dygd.

Sanning föder hat.

Sanningen har en fast botten.

Sanningen har ett segt hufvud.

Sanningen har ingen värre fiende än lögnen.

Sanningen har svårt för att finna herberge.

Sanningen kan icke stickas under stolen.

Sanningen kommer slutligen i dagen.

Sanningen tränger igenom såsom en åskvigge.

Sanningen älskar ljuset.

Sanningen är svår att höra.

Sax gör barnet blindt, och knif enögdt.

Se först, tala sedan.

Sedan skadan är skedd, vet hvar man råd.

Seden tager man, dit man kommer.

Sedvänja gör ofta lag.

Sen bättring är sällan ren.

Ser du icke vattnets botten, så sätt ej din fot deri.

Sig sjelf till straff och androm till varnagel.

Sila mygg och svälja kameler.

Silfver och guld är hvar man huld.

Sillfjerdingen mister aldrig sin lukt.

Sista sticket gäller.

Sitta på sten är ock hvila.

Sjelf är bästa dräng.

Sjelfklok blir aldrig vis.

Sjelfklok är största tok.

Sju timmar sofva är nog för både gammal och ung.

Sjudande gryta kan stillas med litet (kallt) vatten.

Sjuk mun smakar allting bittert.

Sjuk är svår att göra i lag.

Sjukdom är dödens sändebud.

Sjukdomen kommer till häst och går bort till fots.

Sjukt öga ser ej gerna solen.

Ska’ vi betala fiolerna, så vill vi också dansa.

Skabbig häst tål ingen skrapa.Skadan är snart gjord, men sent botad.

Skall det vara gille, sa' käringen, så låt oss steka den andra sillen med.

Skall man bära hora, så är de åtminstone godt att de äro förgyllda.

Skall man slåss med huqdar, bör man hafva en käpp i hvardera handen.

Skam att tigga en vitt en af en stackare.

Skamlös mun stryker ingen odygd ut.

Skammen går stundom på torra landet.

Skarlakanshjerta finnes ofta under vallmarströja.

Skatan flyger aldrig så långt, att ej stjerten följer med.

Skatta honungen så, att också bien hafva sin näring.

Skicka barn i by och gå sjelf efter.

Skingrad makt är snart besegrad.

Skinnet är det bästa på räfven.

Skjortan är mig närmare än tröjan. (Jfr Filipp. 2: 4).

Skjuter man ofta, så träffas väl målet.

Skog och olycka växa medan vi sofva.

Skogen har öron och marken ögon.

Skogen är fattig mans tröja.

Skomakare blif vid din läst.

Skomakarens hustru och smedens märr äro alltid sämst skodda.

Skon skall vara efter foten, men icke foten efter skon.

Skrattar bäst som skrattar sist.

Skryt aldrig af ett fel, det blir dock alltid ett lyte.

Skyldig är alltid rädd.

Skällsord äro vanligen lögn.

Skälm den som gör mer än han kan.

Skämta ej med helgonen, de göra järtecken.

Skämta i tid är stor klokhet.

Sköna kläder skyla ofta stora sorger.

Skönhet får många domare.

Skönhet och kyskhet, visdom och rikedom, ungdom och måttlighet, ålderdom och helsa, finnas sällan tillhopa.Skönt blomster vissnar snart.

Skörlefnad får ond trefnad.

Slagta inte mer än du kan salta.

Slå ej ut det orena vattnet, innan du fått det rena.

Släck ljuset, så äro alla qvinnor lika vackra.

Slägt och vänner värst.

Slö sax gör snedmunt skräddare.

Slösa i guldmynt, hushålla i strösand.

Smeden har derföre tänger, att han ej skall bränna sina händer.

Smedens barn ä’ inte rädda för gnistorna.

Smickrare äro inga saliggörare.

Smolk har kommit i smöret.

Små barn, små sorger, stora barn, stora sorger.

Små brunnar släcka ock törsten.

Små brunnar äro snart östa.

Små båtar flyta, då stora skepp stå på grund,

Små bäckar hafva ock sin fisk.

Små djur hafva också galla.

Små droppar bilda oceanen.

Små fåglar, små nästen.

Små fåglar värpa små ägg.

Små grytor hafva också öron.

Små grytor koka också mat.

Små grytor koka snärt öfver.

Små helgon göra ock järtecken.

Små hugg falla stora ekar.

Små hundar göra ofta största skadan.

Små klockor hafva ock sitt ljud.

Små olyckor varna för större.

Små smulor ä' också bröd.

Små sår och fattiga fränder bör man icke förakta.

Små sår svida också.

Små ting göra små menniskor stolta.

Små tjufvar göra väg för större.

Små trätor orsaka stundom stora krig.

Småfolk får värja sig med munnen.Småhat är också hat.

Småningom faller födan bäst.

Smått folk har ofta stort sinne.

Smått gnabb ökar vänskapen.

Smått ogräs växer fort.

Smått regn gifver också vatten.

Smått regn stillar ofta stort väder.

Smäda icke den döda.

Snabb i mål, snäll i gerning.

Snafvande häst måste hållas i tygeln.

Snafvar en häst på fyra fötter, mycket mer en man på en tunga.

Snigeln kommer också fram.

Snålheten bedrager visheten.

Snälle som ormar, enfaldige som dufvor.

Sockermun har gift i grund.

Soen vädrar strax det som stinker.

Sofvande hund skall man ej väcka.

Sofvande orm tro icke.

Sofvande räf fångar ingen gås.

Solen har ock sina fläckar, och guldet sitt slagg.

Solen skiner äfven uti orena rum.

Som de gamla sjunga, så qvittra de unga.

Som hampan är till, blir ock tråden.

Som köpmannen är till, gälla ock varorna.

Som man bäddar åt sig, får man ock ligga.

Som man kokar, får man supa.

Som man ropar i skogen, får man svaret till.

Som man sår, får man också uppskära.

Som man tror, så lefver man, — som man lefver, så dör man, — som man dör, så far man hädan, — som man far hädan, så blifver man.

Som man vandt sig som barn, blir man äfven som man.

Som man är klädd, blir man hädd.

Som synden är, måste ock näpsten vara.

Som trädet faller, ligger det.

Ordspråk.Sommaren foder, vintern öder.

Sommarfågeln glömmer att lian varit en kålmask.

Sonen träder gema i fadrens fotspår.

Sopa först rent för egen dörr, innan du sopar for andras.

Sorg betalar ingen skuld.

Sorg gör bleka kinder och röda ögon.

Sorg göj lefvemet surt.

Sorg och år göra gråa hår.

Sorgen är svår att dölja.

Sorgfullt hjerta lider intet skämt.

Sotig snö gör ingen konst hvit.

Spara vid brädden, så har du något på botten.

Spara vid svicken och låta löpa vid tappen är dålig hushållning.

Sparad penning är så god som vunnen.

Sparliga lofva och rundliga hålla gör god kredit.

Sparsamhet är mer än löspengar i hushållet.

Spe och spott göra ingen godt.

Spendera så på fars son, att äfven mors dotter får något med.

Spisa din välling och håll din käft.

Spisa honungen när den är ung och drick vinet när det blifvit gammalt.

Sporren lär hästen att trafva.

Sprucken klocka har ingen klang.

Spåmannen har blott tvänne vilkor, antingen ljuga eller säga sannt.

Späckad börs gör den bästa kredit.

Spänner man bågen för högt, så brister han. Stapplande man stöder sig med käpp.

Staten skall föras, om än man skall färdas på skottkärran.

Stekta sparfvar flyga ingen i munnen.

Sticken tål ej att solen skiner i vattnet.

Stilla och from kommer sällan för dom.

Stilla stå är tillbaka gå.

Stillastående vatten blir snart stinkande.Stjäla är ett indrägtigt handtverk, men lönas illa.

Stoft är stoft, flöge det än till himmelen opp.

Stoltheten frukosterar med öfverflödet, äter middag med fattigdomen och afton med vanäran.

Stoppa hålet medan det är litet.

Stor i orden, feg i hjertat.

Stor i orden, liten på jorden.

Stor lofven och okrympt kläde minskas alltid.

Stor lycka, stor fara.

Stor ära kostar mynt.

Stor ära, stora sorger; stora synder, stora straff.

Stora dygder, stora fel.

Stora fåglar bygga stora bon.

Stora herrar och vackra qvinnor skall man tjena väl och tro illa.

Stora ord fylla icke pungen.

Stora ord och liten makt har hin onde sammanbragt.

Stora oxar ska’ ha stora brok.

Stora städer, stora synder.

Stort folk färdas stora vägar.

JStort hopp faller så snart ned som opp.

Stort hufvud och litet vett.

Stort vett, litet samvete.

Straffa din vän, men smäda honom icke.

Straffet kommer fram långsamt, men hinner nog.

Strax neka är bättre än länge lofva.

Sträng a herrar regera icke länge.

Studentgods är tullfritt.

Stulet bröd smakar väl blott i början.

Styra lusta är dygdeprof.

Sund man är rik man.

Surt äpple gör ömma tänder.

Sus och dus gör tomt hus.

Svalg och slarf ger magert arf.

Svanen behöfver såväl sina fjädrar som sparfven sina.

Svarta körsbär äro de bästa.

Svarta pigor bli också gifta.

Svarter sven får äfven någon gång en hvit mö.Svart ko mjölkar hvit mjölk.

Svart och. hvitt göra intet band.

Sviker du hästen i häcken, så lägger han dig i

bäcken.

Svinet bär ej oket för sin dygds skull.

Svinet drömmer alltid om draf.

Svinet, tvaget, sölar sig åter i träcken.

Svinet äter nog okryddadt.

Svulten lus biter värst.

Svårt att draga tillsammans med otuktadt ök.

Svårt att drunkna på torra landet.

Svårt att dölja det hvar man vet.

Svårt att flyga, förrän man fått vingar.

Svårt att gildra för gammal räf.

Svårt att gå i dans på hal is.

Svårt att hålla den penning i pungen, som ut måste.

Svårt att kasta tung sten långt.

Svårt att lida nöd för den till välstånd föddes.

Svårt att lägga i två sängar, hvad som skall i en.

Svårt att lära gammal hund sitta.

Svårt att ropa högt med en hes hals.

Svårt att råda, der intet råd gäller.

Svårt att råda, när man sjelf står i våda.

Svårt att simma emot strömmen.

Svårt att sitta mellan tvänne eldar.

Svårt att skära vid mantel af litet kläde.

Svårt att spjerna emot udden.

Svårt att stjäla, der bonden sjelf är tjuf.

Svårt att stödja sig mot lutande vägg.

Svårt att tjena två herrar till nöjes.

Svårt att vakta det hvar man älskar.

Svårt att vakta sig för hustjufvar.

Svårt att vara hund åt hvar man som hvisslar.

Svårt att vara läkarens lärospån.

Svårt att vända på trånga vägar.

Svårt att äta körsbär i lag med herrskapsbarn.

Svält är den bästa kocken.Svärd lockar svärd ur skidan.

Svärja ökar synden.

Syn går for sägen.

Synden kommer med löje, men går bort med gråt.

Synden är ej fullbordad förrän den rosas.

Sysslolöshet är fans hufvudkudde.

Så går det: den ena släpper, den andra får det.

Så går det till i krig; den som är hemma, så är han fri.

Så herrligt som guldet är, så tungt är det äfven.

Så här har det suttit, sa’ pigan, passa’ ihop bitarna se’n hon hade slagit sönder porslinet.

Så länge dåren tiger, hålles äfven han för klok.

Så länge jag tiger, är hemligheten min fånge, när jag har talat om den, är jag dess fånge.

Så länge verlden står ha’ tiggarne löss och hundarna loppor.

Så länge ännu en gnista af hopp finnes, är man ej fullt olycklig.

Så mycket har jag läst, att aldrig blir jag prest.

Så många hufvuden, så många sinnen.

Så många svultna tjenare, så många tjufvar.

Så ofta gnäggar sto som föl.

Så olikt är väl förr vordet likt.

Så skeppa och få skeppa gör en fattig jordbrukare.

Så stort skepp har väl förr seglat omkull som en vällingsgryta.

Så är by som bonde.

Sådan bytta, sådant lock.

Sådan fader, sådant barn.

Sådan herde, sådan hjord.

Sådan herre, sådan dräng.

Sådana fiskar hör till sådant vatten, sa’ fan, när han fann munkar i räfkulan.

Sådana råttor kallar man för möss.

Sådant arbete, sådan lön.

Sådant läder bör sådan smörja ha.

Sårad kärlek har en vän i himmelen.Såret läkes aldrig så väl, att det inte blir ärr efter.

Säg icke allt det du vet.

Säg mig, med hvilka du helst umgås, och jag skall strax säga dig hurudan du är.

Säkerhet är ingen tro.

Sällan, rykte utan rot.

Sällan ser man hvita korpar.

Sällan vållar en, att två träta.

Sällsamt hålles för undersamt.

Sätt paddan på en guldstol, så hoppar hon åter ned i pölen.

Sök det som är bäst, ej det som brukas mest.

Söndagsspånad håller icke.

Söndrig skjorta finnes ofta under en ny rock.

Sörj ej för den dag, du aldrig sett.

Söt början får ofta en sur ände.

Sött dricka är surt att betala.

Sött vin gifver sur ättika.

T.

Tacka Gud för ditt och unna nästan sitt.

Tacklös gerning är alltid tung.

Tag emot lyckan, medan hon bjuds.

Tag en junfru på tjugo år, en vän på femtio.

Taganderätten är aflagder.

Tager man vatten öfver hufvudet, så rinner det ned

i ärmarna.

Tala ej om rep i hängd mans hus.

Tala ger naturen, men förstånd lärer tiga.

Tala ingenting så hemligt, att du ej törs säga det offentligt.

Tala mindre, tänk mer.

Tala mycket och derjemte väl faller sällan på en menniskas lott.

Tala mycket är icke tecken till godt förstånd.Tala utan att tänka är skjuta utan att sigta.

Tala är silfver, tiga är guld.

Tand för tunga gör helbregda lunga.

Tand för tunga passar väl både gamla och unga.

Tankarna i himmelen, handen i fatet.

Tankarna löpa tullfritt. (Jfr Ebr. 4: 12, 13).

Tankfull som en förlofvad mö.

Tid gifver ära och tro gifver bröd.

Tid, ord och ungdom kunna ej fås tillbaka.

Tid är pengar.

Tiden har vingar.

Tiden läker alla sår.

Tiden är den dyrbaraste af alla egodelar.

Tidig gåfva förtjenar dubbel tack.

Tidigt blomster vissnar tidigt.

Tidigt bröllop, långvarig kärlek.

Tidigt i säng och bittida upp gör en man sund, rik och vis.

Tidigt nog, när det är väl nog.

Tids nog att ropa »hej!» när man kommit öfver bäcken.

Tids nog att räkna kycklingarna, när de blifvit utkläckta.

Tids nog att sälja huden, när björnen är skjuten.

Tig sjelf, så tiga andra äfven.

Tiga kommer sällan till tings.

Tiga och lida stillar mycken qvida.

Tiga och tänka kan ingen kränka.

Tiggaren försmår ingen allmosa och hunden ingen korf.

Tiggarorden är den största orden.

Tiggarpåsen blir aldrig full.

Tiggarstafven är tung.

Till en hård knagg hörer en svår klubba.

Till ett hushåll höra fyra skillingar: en nödskilling, en sparskilling, en täreslrilling och en järeskilling.

Till ett träfat hör trälock.Till sanningens begrafhing behöfvas många spadar.

Till sådan vigg vill det sådan klubba.

Tillbjuden tjenst blir ofta försmådd.

Tillfället gör tjufven.

Tillslutes en dörr, så öppnas en annan.

Tio fattiga kunna sämjas i ett hus, men icke två kungar i ett land.

Tistel är den bästa sallaten för åsnan.

Tjensten går framför allt.

Tjock hundhud aktar ej loppbett.

Tjufven förstår ej hur ärligt folk föder sig.

Tjufven och gömmaren äro lika goda.

Tjufven tänker att hvar man stjäl.

Tjufvens värja är stjäla och svärja.

Tok blir sent klok.

Toker gjorde som galen bad.

Tom pung, bedröfvadt hjerta.

Tom säck kan illa stå upprätt.

Toma ax växa alltid högt.

Toma hundar jaga bäst.

Toma käril slamra mest.

Toma nötter simma ofvanpå.

Toma tunnor bullra mest.

Tomt hus står gerna öppet, men rikt stängs till.

Torr ved gör en stark eld.

Trampa inte katten på svansen, ty då vänder han klorna till.

Tre gånger byta om bostad går upp emot en husbrand.

Tre komma vanligen väl öfverens: boktryckare, bokbindare och bokhandlare.

Tre onda ting i ett hus: rök, vägglus och en arg qvinna.

Tre ting bör man hålla sig väl med: sin hustru, sin mage ooh sitt samvete.

Tre ting kunna illa styras när de få öfverhand: pö-beln, eld och vatten.

Tre ting äro alltid vissa.Tro ej din vän, förrän i ätit upp en halfspann salt tillsammans.

Tro ger bröd, otro ger nöd.

Tro icke allt hvad som säges, det ljuges stugor emellan.

Tro icke träguden, utan att han gör järtecken.

Tro ingen vän obepröfvad.

Tro och lofven bestå i gerning oeh icke i ord.

Troheten finner man snarast i hundkojan.

Trollen bo ock i heliga hus.

Trädet faller ej vid första hugget.

Trägen vinner.

Trätor och kif göra armt lif.

Trött oxe trampar tungt.

Tukt och lära ger bröd och ära.

Tukt och ära är den bästa hemgift.

Tungan hafver inga ben, dock knäcker hon stundom ryggkotan.

Tungan leker på tandasår.

Tungan är hjertats tolk.

Tungt sinne gör en trög lärjunge.

Tuppen styr lättare tolf höns än mannen en qvinna. Tvungen ed är Gud led.

Tvungen from vänder snart om.

Tvungen kärlek, sminkad skönhet och vårdagssnö vara icke länge.

Tvungen ära är ingen ära.

Tvunget äktenskap skaffar hjerteve.

Två hundar förlikas icke om ett ben.

Tvång gör lagen vrång.

Tvänne fåglar bygga bo, en lefver i oro.

Tvänne hårda stenar mala icke godt mjöl.

Tvänne kunna ljuga den tredje i galgen.

Tvätalig man gifves intet vitsord.

Tycke och smak kan ingen förta’.

Tyst hund är ej att lita på.

Tyst min mun, så får du socker.

Tystlåten man kan mycket betros.Tystlåten qvinna är guld värd.

Tystlåtenhet ar klokhetens nyckel och vishetens helgedom.

Tystnaden har ock sin vältalighet.

Tystnaden är icke långlifvad.

Tål och lid, så vinner du allting.

Tålamod är en kristens hj el temod.

Tålamod öfvervinner allt; öfvervinner starkhet; öfvervinner surkål.

Tålig man trifs.

Tårarna torka snart vid en annans olycka.

Tåren är uppriktighetens broder.

Tänk först och tala sen.

Tänk i dag, tala i morgon.

Tänk ofta på döden, så skrämmer han dig vicke.

Tänk på ändan, så gör du aldrig illa.

Tänkte tjufven på galgen, så stule han aldrig.

U.

Ugnen om sommaren och soldaten i fred aktas mindre.

Ulf är ökänd man.

Ulfhjerta döljes ofta under fårpelsen.

Ulfven aktar intet lejdebref.

Ulfven biter ej får på den mark han är född.

Ulfven biter ock räknade får.

Ulfven byter väl hår, men icke sinne.

Ulfven får nog orsak med lammet, fastän det dricker nederst i bäcken.

Umgänge med en är intet, med två lagom, med tre for mycket.

Undan regnet, under takdroppet.

Under hvit aska ligga ofta glödande kol.

Under låga tak bo ofta höga själar.

Under svår storm kastar man ock hvad kärast är öfver bord.Ung engel kan blifva gammal djefvul.

Ung hustru är gammal mans död.

Ung häst skall ha gammal ryttare.

Ung kan dö, gammal måste dö.

Ung rytare, gammal skrytare.

Ung spar, gammal har.

Ung van, gammal gör.

Unga dagtjufvar, gamla spetsbofvar.

Unga hundar hafva skarpa tänder.

Unga slösare (äfv. spelare), gamla tiggare.

Ungdom och visdom följas sällan åt.

Ungdomen rasar, sa’ käringen, sprang öfver ett halmstrå.

Ungdoms möda är ålderdoms ro.

Ungdoms planta är ålderdoms frukt.

Ungt blod har hämndfullt mod.

Ungt blod är fullt af mod.

Ungt träd låter lätt böja sig.

Ungt umgänge gör gammal vänskap.

Uppenbart straff är bättre än hycklad vänskap.

Uppror med skada gror.

Uppskjut aldrig till i morgon, hvad du kan göra i dag.

Uppätet bröd är surt att betala.

Ur askan, i elden.

Ur ett hvitt ägg kan ofta komma fram en svart kyckling.

Usel höna, som ej kan föda en kyckling.

Utan blygsamhet ingen heder.

Utan frestelse gifs ingen dygd.

Utan råd är oråd.

Utan sanning ingen frid.

Utan strid ingen seger.

Utan söndag ingen söckendag.

Utan vin och bröd varder kärleken död.

Utanpå blank, invändigt krank.

Utanskriften visar hvarthän brefvet skall.Utför backen går alltid lätt.

Uti den som ofta ler, man en dåres afbild ser.

Utur en mun kan både varmt och kallt blåsas.

V.

Vacker visa qvädes aldrig för ofta.

Vackert och väl slår ingen ihjäl.

Vackra visor äro aldrig långa.

Vada icke öfver vatten der du ej ser botten.

Valkar i handen pryda en hustru bättre än många guldringar på fingrarna.

Vanan är andra naturen.

Vanart har en lång stjert.

Var aldrig fåfäng, så blir tiden, aldrig för lång.

Var inte så arg, att du biter gäss, och inte så from, att gässen bita dig.

Var mild emot din underlydande, han kan snart bli din öfverman.

Var rädd om tiden som om pengar.

Var vänlig emot alla, men vän med få.

Varpa ej mera upp än du kan väfva neder.

Varsnad fara skadar minst.

Vatten tränger genom stöflar och kärleken genom handskar.

Vekt jem är lätt att smida,

Venstra handen bör icke veta hvad den högra gör.

Verket prisar mästaren.

Verldens lopp: den ene neder, den andre opp.

Verldslig ära, fåfäng lära.

Veta lag och göra rätt äro tväggehanda.

Vett brister gerna ut.

Vett finnes ock under vallmarströjan.

Vettet följer icke alltid med åren.

Vi presterskap, sa’ klockarn (äfven spögubbe).

Vi ä’ alla småländingar inför Vår Herre.

Vid Guds taffel spisa alla ur ett fat.Vid uppvärmd mat ledsnar man snart.

Vidjan är böjlig, men kan ändå binda andra träd.

Viggen måste dit klubban drifver.

Vigtig sak drifves bäst med mak.

Vilda hästar låta ock tämja sig.

Vildsvinet är inte så iarligt, när huggtänderna ä’ borta.

Vilja och kraft uträtta stora ting.

Viljan drar lialfva lasset.

Viljan är ingen landsrätt.

Vill du ega dottren, så sök vinna modren.

Vill du hafva drtt ärende väl uträttadt, så gack sjelf, — om illa, så skicka en annan.

Vill du hafva elden, så leta i askan.

Vill du kärt hafva, skall du kärt gifva.

Vill du undgå faran, så lek ej med snaran.

Vill man hänga en hund, nog finner man rep.

Villig häst bör man inte sporra.

Vin gör vältalig.

Vin och qvinnor göra visa män galna.

Vin speglar hjertat.

Vinna i äpplen, tappa i päron.

Vintern är sommarens arfvinge.

Vipan vill värja hvarje tufva och mister sitt eget näste.

Vis man binder lyckan vid hjulet.

Vis man forstår halfqväden visa.

Vis man hatar lättja.

Vis man är allestädes hemma.

Vis man är rik man.

Visdom allena gör ingen krigsman.

Visdom fångas ej med dvergnät.

Visdom har långa öron och kort tunga.

Visdom lider nöd, när rätten ligger död.

Visdom utan bruk är salt utan sälta.

Visste hästen sin kraft, han läte ej rida sig.

Vittne gör saken vigtig.

Vore det inga tjufvar, så funnes inga galgar.

Vred man finner snart vapen.Vred man ser ej sin egen näsa.

Vred man är som osläckt kalk.

Vrede är gammal mans död.

Vredens råd är sällan godt.

Vredens utgång är ångrens ingång.

Vrång dom drabbar domaren sjelf.

Vrångt tyda gör saken ond.

Våga och väg intet, så går det fort.

Våga vinna, våga tappa.

Våld har liten trefnad.

Våld styres med våld.

Vår Herre har många kostgängare.

Vår Herre är de dårars förmyndare. (Matth. 6: 34).

Väg bryter bygd.

Väggarna hafva öron.

Vägra litet är höfligt, för mycket är skadligt.

Väl bedet är hälften arbetadt.

Väl besinna kan mycket finna.

Väl börjadt och illa lyktadt får skam för alltsammans.

Väl börjadt är halfgjordt arbete.

Väl gjordt stillar vrede.

Väl lefvadt är länge lefvadt.

Väl rosadt är hälften såldt.

Väl stämdt är hälften speladt.

Väld är en ond rådgifvare.

Välde pröfvar mannen.

Välgerningar skrifver man inte i almanachan.

Välgång gör vänner.

Välkommen i det gröna, sa’ fan, satte mor sin i nässlorna.

Välkommen är bästa rätten.

Välkommet som salt i surt öga och vatten i nytt skepp.

Vällust gör lifvet kort.

Vällust är sjukdomens moder.

Välmening får ofta otack till lön.

Välmåga har dödsfruktan.Vända sig hur man vill, sä har man ändå rumpan bak.

Vängnabb varar icke länge.

Vänner och fränder ä’ värst, sa’ räfven om de röda hundarna.

Vänsår svida längst.

Värmen är halfva födan.

Värre gör det onda godt.

Värsta träl är syndens träl.

Växer min råg, så växer min håg.

Y. \

Yfs icke öfver lyckan, hon vänder snart ryggen till.

Ytan bedrager ofta.

Ytterligheterna ligga hvarandra nära (mötas).

Å.

Ålder kan ej döljas.

Ålderdom och sjukdom, de gingo sig om by; fattigdom mötte, så voro de syskon try.

Ålderdom skyddar inte mot dårskap.

Ålderdom är en sjukdom, hvaraf man kan dö.

Ålderdomen kommer sällan ensam.

Åldern kommer oformärkt.

Ånger kommer aldrig för sent.

Ånger är god, men bättre att icke göra det man behöfver ångra.

Ångern följer vreden i hälarna.

Ångra aldrig välgjordt.

Året är långt och målen äro många — tag vara på smulorna.

Årligt arbete gifver årlig lön.

Års gröda är års föda.

Åskregn och herregunst falla alltid ojemnt.

Asnan grånar i moderlifvet, men är ej klokare för det.Åsnan och näktergalen sjunga ej samma visa.

Åsnan, om ock bärande en guldsäck, äter likväl tistlar Åsnan är en dålig sångare, hon begynner alltid for högt.

Åsnor finnas ock på två ben.

Åt en elak ko ger vår Herre korta horn.

Åt en god hund skall man gifva ett godt ben.

Ä.

Ädelstenen gäller som man räknar den till.

Äfven skillingen är blank, när den kommer från myntet.

Äfven solen har fläckar.

Ägget vill lära honan värpa.

Äkta stånd är ärestånd.

Äktenskap slutas i himmelen.

Älska din broder, men hata hans fel.

Älska dina barn i ungdomen, så att de icke förakta dig i ålderdomen.

Älskar du mig, så älskar du äfven min hund.

Älskog och dryck äro närmaste fränder.

Än står stenen i grönan dal.

Ändan kröner verket.

Ännu kan vår Herre ge sill åt Göteborgarn.

Ännu lefver Gud.

Äpplet faller inte långt ifrån trädet.

Äpplet är rödt, men masken är derinne; flickan är skön, men har ett elakt sinne.

Är dricka en ära, så är heller ingen skam att spy.

Är godset borta, är också modet borta.

Är Gud inte med, går allting på sned.

Är Gud med dig, ho kan då vara emot dig ?

Är guldet din brud, blifva trasor din slutliga skrud. Är lyckan god, kalfvar så snart oxe som ko.

Är lyckan god, så kommer hon igen.Är sämjan god, nog är rummet godt (nog är sängen stor).

Är vinden emot, så lovera.

Är vinsten stor, är ock faran stor.

Är änden god, så är allting godt.

Ära den som äras bör.

Ära dig sjelf, så ära dig andra.

Ära och högmod äro tvillingbarn.

Ära utan inkomst mättar ej.

Äran är det vackraste trädet i skogen.

Äregirig blir aldrig nöjd.

Ärfd penning är snart förtärd.

Ärfva är icke förvärfva.

Ärlig gör rik.

Ärlig man aktar hvarken lof eller tadel.

Ärligheten är en säker staf att luta sig vid.

Ät fisken medan den är färsk och gift din dotter medan hon är ung.

Äta litet och ligga rent gör en sund kropp.

Äta med alla, hålla med ingen.

Ö.

Ödets lotter falla ojemnt.

Ödmjuk fattigdom är bättre än högmodig rikedom. Ödmjuk tjenst får hög lön.

Ödmjukhet är ungdomens prydnad.

Öfning ger färdighet.

Öfning gör mästaren.

Öfvadt vett är bästa vett.

Öfver höfvan, öfver nyttan.

Öfver krogvinning hvilar ingen Guds välsignelse. Öfverflöd gör hungersnöd (äfven gör matleda). Öfvergif ej din verkstad, så skall din verkstad ej öfvergifva dig.

Öfverläggningen är allt i allom.

Ordspråk, 7Öfvermod gör dig ej god.

Öfverstånden vedervärdighet är den största lycksalighet.

Ögat och äran tåla minst.

Ögat och örat blifva aldrig mätta.

Ögat tros mer än örat.

Ögat vill alltid hafva mer än magen tål vid.

Ögat är den största förrädaren.

Ögat är själens spegel.

Ögontjenst är ingen tjenst.

Öl gör blodet tjockt och tankarna tunga.

Öl och bröd gör kinder röd.

Öppna dörren för en liten last, så kommer snart en stor efter.

Öppen kista gör dristig tjuf.

Örnen fiskar inga flugor.

Ost, vest, — hemma bäst.

Östanväder och qvinnoträta böljas med storm och lyktas sällan utan väta.