Det här är HTML-versionen av Våra ord : deras uttal och ursprung. Klicka här för mer information om boken.

Den här boken är hämtad från Projekt Runeberg. Böcker kan vara maskinlästa utan korrektur.

---

Förord till den elektroniska utgåvan

Våra ord : deras uttal och ursprung av Lars Levander och Elias Wessén utkom första gången 1932 (345 sidor). En omarbetad och utvidgad upplaga med enbart Elias Wessén som angiven upphovsman kom 1960 (501 sidor, tryckt 1961, 1963, 1966, 1969), en andra och tillökad upplaga 1973 (530 sidor), även tryckt 1979 och 1991. Nya tryckningar 1997, 1998, 1999, 2002 och 2004 har alla samma 530 sidor, men har olika omslag och kallas omväxlande för nya tryckningar och "ny utgåva, första upplagan".

Ordbokens innehåll kan lätt dateras till cirka 1973 genom orden dator (datamaskin, sedan 1969) och diskotek (samling av grammofonskivor, men inte i betydelsen danstillställning eller danslokal) samt av att diskett (vanlig från 1980) saknas. Detta gäller även tryckningen 1997.

Ett exemplar tryckt 1979 scannades i november 2013. Projekt Runeberg digitaliserar ordböcker som denna under antagandet att de inte omfattas av upphovsrätt i 70 år, utan enbart av katalogskydd i 15 år.

Innehåll - A - B - C - D - E - F - G - H - I - J - K - L - M - N - O - P - Q - R - S - T - U - V - X - y - Z - Å - Ä - Ö

Förord till första upplagan

Ordförrådet i den nya utgåvan av »Våra ord» har blivit betydligt ökat. Det ansluter sig i huvudsak till »Svenska akademiens ordlista» (SAOL), 9 uppl. (1950). Dock icke helt och hållet. Uteslutna är bl. a. de flesta folk- och inbyggarnamn (t. ex. umebo, lundensare, kalmarit, färöing, bretagnare, etiopier, libanes; dock icke t. ex. skandinav, tysk, grek, jude), jämte en del avledningar och sammansättningar till person- och ortnamn (t. ex. israelit, svedenborgianism, japaneseri, hardangerväv, jerikoros). Vidare mera speciella vetenskapliga och tekniska termer, särskilt namn på läkemedel, kemiska preparat, vissa utländska växter och djur (t. ex. albyl, globin, solett, amin, leptit, lias, gladiolus, hibiskus, skorzonera). Av sammansättningar upptages endast ett mindre antal, nämligen sådana vilkas form eller betydelse avviker från de enkla ordens eller annars erbjuder något av speciellt etymologiskt intresse.

Å andra sidan upptager denna ordbok ett ganska stort antal ord, som icke finns i SAOL: dels nya ord (t. ex. antibiotikum, audivisuell, auktoritär, automation, bag, bungalow, chocka, doping, eufori, festival, integration, jet(plan), juice, kontroversiell, magnetofon, moped, nukleär, pares, skoter, stress, tejp, transistor, underutvecklad), dels många dialektord och vardagliga ord (t. ex. drätt, entrå, fnatt, grubba, killa, källing, rössja, skryp, sveg, ty, täv, yssja; hoj, kymig, lattjo, läskig, raggare, tuff).

Vad som har tillagts utöver SAOL och vad som har uteslutits väger nog — bortsett från sammansättningarna — ungefärligen jämnt mot vartannat.

Att ett ord finns här upptaget och förklarat, må emellertid icke alltid tolkas så, att utgivaren vill rekommendera det till användning. I flera fall är det avgjort icke så. Det kan tänkas, att en läsare av ordboken gärna vill veta härledningen av ett ord, som faktiskt förekommer, även om det med fördel skulle kunna undvaras. Alla nyförvärv kan i språkets värld icke utan vidare betraktas såsom vinster.

Artiklarnas antal har från första utgåvan nära nog fördubblats. Ramen för innehållet har också något vidgats, så att behandlingen här och var har kunnat göras fylligare. Men i stort sett kvarstår den gamla planen, och förf. har bemödat sig om att göraframställningen så knapp och koncis som möjligt, sålunda även utan diskussion av flera möjligheter, där sådana har kunnat tänkas, och utan anförande av motivering och skäl för den givna förklaringen. Det begränsade omfånget har icke heller lämnat utrymme för litteraturanvisningar, där sådana i och för sig skulle ha varit önskvärda och vägledande.

Källorna har varit många, alltför många för att här kunna redovisas. En enda må nämnas, därför att den alltid har tjänat som en jämförelse och ett korrektiv: Svenska akademiens ordbok. År 1932, då första utgåvan av »Våra ord» utkom, hade ordboken hunnit ett stycke in på bokstaven H, nu (1960) är arbetet snart framme vid slutet av bokstaven R. Jag har själv under de mellanliggande 28 åren oavbrutet fört anteckningar i mitt interfolierade exemplar av »Våra ord», vilket nu har kommit den nya utgåvan till godo.

Det finns här och var i denna bok ordförklaringar, som är helt nya eller åtminstone till någon del avviker från vad som hittills har varit känt och erkänt. Det är förf:s avsikt att på annan plats framlägga utförligare motivering. Oftare än vad som torde vara vanligt söker förf. ordens ursprung icke i uråldriga »ordrötter», utan i nyare spontan ordbildning, genom ljudhärmning eller ljudsymbolik, variation eller kontamination.

Ordboken, som visserligen har ett övervägande populärt syfte, utgår från övertygelsen, att en orientering om våra ords härkomst och ursprungliga betydelse icke blott svarar mot ett naturligt och allmänt spritt kunskapsbehov, utan också kan vara av betydelse för språkundervisningen och språkvården.

*

En av uppgifterna för »Våra ord» är att ge vägledning i fråga om korrekt och gott uttal. Ordboken anger sålunda i fråga om de ord, där någon osäkerhet eller tveksamhet kan råda, det uttal som är det vanligast förekommande eller det som bör rekommenderas, enligt förf:s uppfattning och erfarenhet. Icke så sällan anges två eller flera uttalsformer, där det icke är befogat att göra ett val eller finns tillräckliga skäl att beteckna det ena som mindre lämpligt än det andra. Exempel: konsert [kånsä'r, kånsärt', kång-], telefon [-få'n, -fo'n]. Då endast en uttalsuppgift lämnas för ett ord, behöver det emellertid ej utesluta, att också andra uttal faktiskt förekommer och att en avvägning ur språkvårdssynpunkt således har skett.Då första utgåvan av »Våra ord» kom ut (1932), torde den ha varit den fullständigaste uttalsordlista, som fanns att tillgå för en större allmänhet. Sedan dess har tillkommit 9 upplagan av »Svenska akademiens ordlista» (1950) och »Uttalsordlista utgiven av Nämnden för svensk språkvård» (1950). I båda dessa arbeten har förf. medverkat. I allmänhet råder också full överensstämmelse mellan uppgifterna om uttalet i de tre arbetena.

*

Om tillkomsten av »Våra ord» kan följande meddelas. Uppslaget till en »kortfattad etymologisk ordbok» kom från dr Lars Levander (d. 1950); han utarbetade även ett första manuskript. På anmodan av förlaget omarbetade och kompletterade jag sedan detta, så att arbetet fick den form som det hade i upplagan 1932. Artiklarnas innehåll och uppställning hade därvid ändrats rätt väsentligt, och ungefär 1/3 av ordbokens innehåll torde ha tillkommit som helt nytt. Dr Levander deltog icke i denna omarbetning. De båda författarna har sålunda arbetat var för sig, den ene först och den andre sedan.

Till sist vill förf. tacksamt erkänna den goda hjälp han har haft vid korrekturet, även i sakliga frågor, av förlagets lexikonavdelning. Professor Gösta Bergman tackar jag för flera goda uppslag i fråga om de nästan alltid besvärliga slangordens härledning.

Stockholm i maj 1960.

Elias Wessén

I andra upplagan har en del smårättelser gjorts, många artiklar har utvidgats och bortåt 400 nya uppslagsord har tillagts.

Av Ordlista över svenska språket, utgiven av Svenska Akademien (SAOL) hade vid föreliggande arbetes avslutande utkommit 9. uppl. (1950), 15. tr. (1970). Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) omfattade A—skallra (1893—1969). Anvisningar för begagnandet

Orden är uppställda i alfabetisk ordning med undantag av att sammansättningar och särskilt avledningar oftast har sammanförts under sina huvudord, i viktigare fall med hänvisning till dessa.

Stavningen följer i stort sett SAOL 9. Då stavnings-varianter förekommer (t. ex. av vissa lånord), anges detta i regel medelst hänvisningar. Vid transkription av grekiska ord har full konsekvens och enhetlighet icke varit möjlig att genomföra.

Översättning lämnas i allmänhet vid lånord och vid ålderdomliga eller av andra orsaker mindre kända ord. Likaså då det har kunnat vara av vikt för ordets identifiering eller för att särskilja ord med samma form men olika betydelse. I etymologiskt sammanhörande ordgrupper har följaktligen ofta endast ett ord försetts med utbytesord.

För många ord, särskilt lånorden, har uttalet angivits inom [ ]. Fonetiska bokstäver har emellertid ej använts. I många fall har ett aksenttecken i uppslagsordet ansetts vara tillräckligt. Detta änger dels vilken stavelse i ordet som har huvudtrycket, dels om vokalen i denna stavelse är lång eller kort. Aksenten har då, i likhet med vad som har praktiserats i andra arbeten, placerats omedelbart efter lång betonad vokal, däremot efter följande konsonant, då betonad vokal är kort. Exempel: a'ber, absolut med lång,1 men ablativ, absin't med kort betonad vokal, moln [main] med lång vokal. Dessa principer för aksentens placering har i stort sett även tillämpats för de i artiklarna förekommande främmande ursprungsorden.

1 uttalsbeteckningarna inom [ ] efter uppslagsorden står sj för sje-ljud, tj för tje-ljud, ng för ng-ljud och ngg för ng-ljud + g-ljud. å-ljud betecknas alltid med d, varför o anger vokalljudet i ho, ost.

Vid bokstavsförbindelserna rd, rt, rs, rn och rl har det bildade uppsvenska uttalet fått bestämma aksenttecknets plats (s. k. supradentalt uttal). Exempel: export', konkurs'. Dock t. ex. gar'de, kotur n, noktur n.

I ord med diftong, främst de svenska uppslagsorden, står aksenten efter första komponenten i förbindelsen. Exempel: a'ula, centa'ur.

VIAksent har ej utsatts i uppslagsord med ändelserna -era, -sion ocli -tion.

I adjektiv med ändelsen -iv Lar aksenten satts på denna ändelse, utan hänsyn till att variantuttal kan förekomma med betoning på annan stavelse. Exempel: aggressiv, definitiv, fiktiv, konservativ, naiv, restriktiv, suggestiv. Undantag: ak'tiv och <pass'iv, negativ och pofsitiv; relativ eller reVativ, successiv eller successiv. Ofta kan aksentframflyttning förekomma som ett alternativ, dels vid motsatsbetoning såsom objektiv och subjektiv, kvalitativ och kvantitativ, extensiv och intensiv, offensiv och defensiv, dels också vid ett expressivt uttal: det var definitivt slut, han är mycket produktiv (jfr med annat suffix: det är ab'solut förbjudet, han är koVossalt rik). På liknande sätt förhåller det sig med substantiv (och substantiveringar) på -iv: ett alternativ, ett initiativ, ett korrektiv, ett prerogativ, ett fotografiskt negativ, ett positiv (musikinstrument), ett recitativ. Grammatiska termer utgör undantag: substantiv, ad'jektiv, po'sitiv, komparativ, nominativ, konfjunktiv o. s. v. Detta beror på att de är lånade från latinet (som en lärd terminologi), under det att övriga ord på -iv (med betoningen -iv) i regel är lånade från franskan.

I allmänhet har ordens böjningsformer ej angivits. Undantag utgör pluralformer av vissa latinska och grekiska lånord, i synnerhet de med ändelserna -en och -um, t. ex. examen, pl. examina, specimen, pl. specimina el. specimen, faktum, pl. fakta, centrum, pl. centra, spektrum, pl. spektra, petitum, pl. petita, kuriosum, pl. kuriosa, samt vissa engelska lånord, t. ex. jumper, pl. jumprar.

Hänvisningar till andra uppslagsord i arbetet har tryckts med spärrad stil; likartade ord och uttryck däremot, som blott tjänar till att belysa ordbildningen, har tryckts med kursiv stil.

»Våra ord» har, liksom förut i den äldre utgåvan och liksom många andra ordböcker och ordlistor, tagit med vissa inregistrerade varumärken och andra för enskilda näringsidkare inarbetade kännetecken (namn på patenterade preparat, läkemedel, apparater och andra industriprodukter m. m.). Detta får icke feltolkas så, att ordens förekomst här och förklaring skulle ändra deras karaktär av skyddade kännetecken eller kunna anföras som giltigt skäl att beröva innehavarna deras lagligen skyddade ensamrätt till de ifrågavarande beteckningarna.

VII Förkortningar

ack. ackusativ

adj. adjektiv(isk)

adv. adverb

adverb. adverbiell

akad. akademisk

allm. allmän

amer., amerik. amerikansk

anaZ. analogisk

anslutn. anslutning

am>., användn. användning

arab. arabisk

assyr. assyrisk

avledn. avledning baltisk bestämd

tø. betydelse

beteckn. beteckning

tør. beträffande

fov. bevarad biblisk

foZdn. bildning

biol. biologi

fofør. boktryckarkonst död

da. dansk

dat. dativ

dial. dialekt(al)

dimin. diminutiv

d.o. detta ord dvs., d.v.s. det vill säga eg., egentl. egentlig(en) egypt. egyptisk ekon. ekonomisk

e.ICr. ' efter Kristus el. eller

el. dyl. eller dylikt

elektr. elektrisk

eng. engolsk

enl. enligt

estn. estnisk

europ. europeisk

/. femininum; form;

följande

fda. forndansk

fem. femininum

feng, fornengelsk

VIII

fgutn. forngutnisk

fhty. fornhögtysk

fin. finsk

fini.-sv. finlandssvensk

f.Kr. före Kristus

fno. fornnorsk folketymfolk-

etymolog. folketymologisk

folkl. folklig

fornda. forndansk

forneng. fornengelsk fornfrfornfra. fornfransk

fornfris. fornfrisisk

forngerm. forngermansk

forngotl. forngotländsk

forngrek. forngrekisk

fornhögty. fornhögtysk

fornlågty. fornlågtysk

fornno. fornnorsk

fornnord. fornnordisk

fornrom. fornromersk

fornry. fornrysk

fornsax. fornsaxisk

fornslav. fornslavisk

fornvästnord. fornvästnordisk

fr. från

fra. fransk

fris. frisisk

fr.o.m. från och med

fsv. fornsvensk

fys. fysisk

f.ö. för övrigt

följ. följande

föreg. föregående

förh. förhållande

förkort. förkortad

förkortn. förkortning

gemens. gemensam

gen., genit. genitiv

geolog. geologisk

germ. germansk

got. gotisk

gotl. gotländsk

gr., grek. grekisk

grundbet. grundbetydelse

hebr. hebreiskhöll. holländsk

högty. högtysk

ickegerm. ickegermansk

ieur. indoeuropeisk

imperf. imperfekt indoeur., indo-

europ. indoeuropeisk

interj. interjektion

internat. internationell

inträns. intransitiv

isl. isländsk

i st.f. i stället för

ital. italiensk

jap. japansk

jfr jämför

jur., jurid. juridik, juridisk

Tcèlt. keltisk

koll. kollektiv

kompar. komparativ

konj. konjunktion

kyrkolat. kyrkolatinsk

lat. latinsk

lett. lettisk

likabet., likhet. likabetydande, likbetydande

litt. litteratur, litterär

lågty. lågtysk

m. maskulinum

mat., matern. matematik, matematisk

medelhögty. medelhögtysk

medellågty. medellågtysk

medelnederl. medelnederlnndsk

medeltids gr ek. medel tidsgre kisk

medeltid si toll. medeltidsholJiindsk

me deltidslat. medel tidslatinsk

mÆ. mellersta

mellansv. mel) ans vensk

mholl. medelholländsk

?nlt., mlågty. medcllàgtysk

mod. modern

motsv. motsvarande

musik. musikaH.sk

mo]l, möjligen

n. neutrum; norr; norra

nationalekon. nationalekonomisk

neutr. neutrum

ngn nåuon

ngt något

nisl. nyisländsk

no. norsk

nord. nordisk

nordamerik. nordamerikansk

nordital. norditaliensk

nordl. nordlig

nordsv. nordsvensk

norrl. norrländsk

nsv. nysvensk

NT Nya Testamentet

nuv. nuvarande

n.v. nordväst; nordvästra

nyhögty. nyhögtysk

nyisl. nyisländsk

nylat. nylatinsk

nysv. nysvensk

näml. nämligen

n.ö. nordöst; nordöstra

o. och; omkring

o.a. och annat (andra)

obest. obestämd

obet. obetonad

oböjl. oböjlig

o.dyl. och dylikt

ombildn. ombildning

omkr. omkring

opersonl. opersonlig

osv., o.s.v. och så vidare

fart. particip

pass. passivum

perf. perfekt

pers. persisk; personlig

plplur. pluralis

poet. poetisk; i poetisk stil

portug. portugisisk

prep. preposition

pres. presens

pron. pronomen

prov., provens. provensalsk

psykol. psykologisk

reflex. ref le xiv

rel, relativ

resp. respektive

runsv, runsvensk

ry. rysk

s. söder; södra

sam,germ. samgermansk

samindoeurop. samindoeuropeisk

sammansättn. sammansättning

SAOB Svenska Akademiens Ordbok

SAOL Ordlista över svenska språket, utgiven av Svenska Akademien

IXschweiz. schweizisk

semit semitisk

sengrek. sengrekisk

senklass. senklassisk

senlat. senlatinsk

sg.y sing. singularis

slav. slavisk

spa. spansk

spec. speciell

språkvet. språkvetenskaplig

subst. substantiv

sup. supinum

superi. superlativ

supin. supinum

sv. svensk

s.v. sydväst; sydvästra

sydamerik. sydamerikansk

sydgerm. sydgermansk

sydskandinav. sydskandinavisk

sydsv. sydsvensk

sydty. sydtysk

sydvästsv. sydvästsvensk

särsk. särskild

sö. söder; södra

t. till; -tal(et)

tamul. tamulisk

tjeck. tjeckisk

träns. transitiv

trol. troligen

turk. turkisk

t.v. tills vidare

ty. 'tysk

täml. tämligen

ung. ungefär

urbet. urbetydelse

ur germ. urgermansk

urnord. urnordisk ursprursprungl. ursprunglig(en)

utomgerm. utomgermansk

uttr. uttryck

v. väster; västra

vanl. vanligen

vard., vardagl. vardaglig

vb. verb

värml. värmländsk

väsentl. väsentlig(en)

västgerm. västgermansk

västsv. västsvensk

y. yngre åld., ålderd.,

ålderdoml. ålderdomlig

ä. äldre

äv. även

ö. öster; östra

östeurop. östeuropeisk

östfris. östfrisisk

östno. östnorsk

östnord. östnordisk översöversättn. översättning

X A

à till (ett pris el. värde av); upp till, högst (i t. ex. à jour, à la carte): av fra. à till, av likbet. lat. ad; jfr åt abandon [abangdång'] otvungenhet, behagligt självsvåld: av likbet. fra. abandon, av germ. ursprung abbas (sydsv. dialektord) retas: isl. abbast reta sig (på ngt); trol. ljudhär-mande; jfr gnabb as abbé: av likbet. fra. abbé; av medeltidslat. abb'as (ack. abba'tem); se abbot abbediss'a föreståndarinna för nunnekloster: fsv. abbadissa, ytterst av medeltidslat. abbatissa; jfr abbot abborre: fsv. aghborre, av agh spetsigt föremål (jfr ag och medelhögty. ag abborre) och borre med liknande bet. (se borre och jfr ty. Barsch abborre) abb'ot [-åt] föreståndare för kloster: fsv. abbote; liksom isl. och fornno. aböti sannolikt närmast från forneng. abbot, av medeltidslat. abbas (ack. abba'tem), ytterst ett syriskt abba fader, munk (jfr Bibelns abba fader); jfr abbé, abbedissa

abbreviation förkortning: av fra. abrévi-ation förkortning, till lat. abbrevia're förkorta, bildn. av lat. brev'is kort (se brev). Härtill abbreviator förkortning (särskilt i äldre text) av bokstäver el. ord, förkortningstecken abderitisk förvänd, dum: bildn. på Ab-de'ra, forntida grek. stad, vars invånare sades vara särskilt enfaldiga abdikera avsäga sig kronan: av likbet. fra. abdiquer, av lat. ab-dicaWe säga sig fri från något, jfr predika. Härtill abdikation tronavsägelse: av fra. abdica-tion med samma bet. abdomen [abdå'men] buk, bakkropp: av lat. abdo'men, av osäker härkomst a'ber olägenhet, streck i räkningen: av ty. aber men (konj.)

aberration avvikelse; förvillelse: av lat. aberra'tio, till ab från och erra're irra omkring

abiturient lärjunge, som står i begrepp att avgå (från läroverk): av lat. abitu riens, pres. part. av abituriWe önska av-gå

ablativ (en kasusform): av lat. {ca'sus) ablatVvus kasus, som betecknar ett varifrån

abnorm [abnår'm] ej normal, onaturlig, missbildad, sjuklig: av lat. abnoWmis avvikande från regeln; jfr norm, enorm. Härtill abnormitet onaturlighet, missbildning

abolition beslut av regering att visst brott ej skall åtalas (ett slags benådning): av lat. aboli'tio upphävande, avskaffande, amnesti; till ole're lukta, dofta

abonnera: ytterst av fra. abonner, av fornfra. abosner avgränsa, bildat på fornfra. bosne (yngre börne) gränssten; jfr bornerad. Härtill abonnemang'; abonnent

abort [abårt'] missfall: av lat. åbor'tus med samma bet.

abrakada'bra ramsa av meningslösa ord: av lat. abracada'bra, ett medeltidslat. trolldomsord, troligen bildat genom sammansättn. av ett grekiskt och ett hebreiskt ord

abrupt tvärt avbruten; plötslig; osammanhängande: av lat. ab-rup'tus tvärt avbruten

abscess [absess'] varsamling, varhärd, bulnad: av lat. abscess'us bortgång; jfr cedera

absi d halvcirkelformig avslutning av en kyrkobyggnads mittskepp: av fra. abside, av lat. ab'sis rundning, välvning absint malörtslikör: av fra. absinthe, av lat. absin'thium malört abskiss'a [-sk-] (matern, term): av lat. absciss'a {linea) avskuren (linje), till verbet ab-scin'dere avskära, -skilja abskons [-skån's] (grön) ljusskärm (för att skydda ögonen mot ljuset): av medeltidslat. abscon'sa med samma bet.,

1absolut

ackompanjera

till lat. abs-con'dere dölja, gömma absoliTt fullständig, ovillkorlig: av lat. absoluftus, perf. part. av àb-soVvere eg. 'lösgöra' men även 'fullborda'; jfr absolvera. Härtill absolutist envälde; helnykterhet; absolutistisk enväldig; helnykter

absolution [apsålusjo'n] (syndaförlåtelse: av lat. absolu'tio, bildning till verbet ab-soVvere avlösa, frigöra; jfr absolut, absolvera absolvera avsluta; avlägga examen: av lat. ab-soVvere fullborda; jfr absolut, solvent

absorbera uppsuga: av lat. dbsnrbe're uppsluka. Härtill absorption uppsugning abstinens avhållsamhet (från alkohol, könsumgänge): av lat. abstinen'tia avhållsamhet, fasta, till verbet abstine're avhålla (sig); av ab- av, från och tene're hälla

abstrahera bortse från; avskilja: av lat. abstrah'ere rycka bort, draga ifrån; jfr trakt, subtrahera. Härtill abstraktion bortseende från; ren tankeskapelse, tomt begrepp: av lat. abstrac'tio; abstrakt icke konkret, ogripbar: av lat. perf. part. abstrac'tus abstru's dunkel, svårfattlig: över ty. och fra. av lat. abs-tru'sus gömd, dold, hemlig; sluten, abstrakt absur'd förnuftsvidrig, orimlig: av lat. ab-sur'dus, till adjektivet sur'dus, egentl, 'döv' men även 'som låter illa i öronen'. Härtill absurditet orimlighet; absurdist

acceleran do [atje-, akse-] (musikterm: med ökande hastighet): ital. ord, eg. gerundium av accelera're påskynda; till lat. ceVer snabb; jfr acceleration acceleration [akselerasjo'n] påskyndande, tilltagande hastighet: av lat. acce-lera'tio skyndande, till adjektivet cel'er snabb; jfr accelerando accent: se aksent

accept [aksep't] å växel tecknad förbindelse; växel med dylik förbindelse: av lat. accij)'ere mottaga; jfr kapabel, koncept, recept. Härtill acceptera godtaga, antaga; acceptant; accepta'bel godtagbar

accession [aksesjo'n] tillökning; nyförvärv: av lat. access'io tillökning; jfr accessit

access'it [aks-] mindre pris: över ty. och fra. av lat. access'it han har kommit nära, 3 sg. perf. av acce'dere komma nära, närma sig: sålunda: den tävlande har kommit nära (men icke uppnått) stora utmärkelsen: jfr accession, accessoarer, cedera accessoa'rer [aks-] (plur.) tillbehör: av likbet. fra. accessoire; ytterst bildn. till lat. acce'dere, se accessit. Härtill ac-cesso'risk

accidens- [aksiden's-1 tillfällighets- (i 'accidenstryckeri' m. m.): av lat. accidens, pres. part. av accid'ere, eg. 'falla ned' men även 'inträffa' accis [aksi's] tillverknings- el. förbrukningsavgift: av fra. accise, en under inflytande från cens ränta (ty. Zins; jfr census) uppkommen ombildn. av forn-fra. assise skatt

acetat salt av ättiksyra: ett av lat. ace'tum ättika avlett ord; jfr ättika aceton [-å'n] (kemiskt ämne): modern bihln. av lat. ace'tum ättika med grek. ändelsen -ön acety'1 (kemiskt ämne): modern bildn.

av lat. ace'tum ättika acetyle'n (ett gasformigt kolväte): av acetyl

ack: fsv. akk, av medsllågty. ach; jfr ah ackja lapsk åksläde: av fin. akkio, självt ett urnordiskt lånord; besläktat med åka

acklamation bifallsrop, bifallsyttring; röstning genom ja- eller nej-rop, öppen omröstning: av lat. acclama'tio, till verbet acclama're ropa bifall; jfr exkla-mation, pro-, reklamera acklimatisera vänja vid klimatet, ortvänja; anpassa: bildat på likbet. fra. a-cclimaier; jfr klimat ackommodera anpassa, lämpa: ytterst av likbet. lat. accommoda're (jfr kommod). Härtill ackommodation anpassning: av lat. acrorn moda'tio anpassning ackompanjera beledsaga (med musik): av fra. accompagner ledsaga, bildat på fornfra. compaing kamrat: jfr kom-

2ackord

administrera

panjon. Härtill ackompanjemang'; ackompanjatö r; ackompanjatri s ackord [akå'rd] samklang: överenskommelse: av fra. accord överensstämmelse, bildat på ett medeltidslat. verb ad-corda're bringa i samklang med; bildn. till cor (gen. cor'dis) hjärta, sålunda egentl, 'föra till hjärtat'; jfr k ord i al. Härtill ackordera underhandla, träffa avtal

ackreditera giva viss fullmakt (åt diplomatiskt ombud): av fra. accréditer rekommendera; jfr 2 kredit ackumulera hopa, uppstapla: av lat. accumula're med samma bet., til] cum'u-lus hög, stapel. Härtill ackumulation hopande; ackumulator element för uppsamling av elektricitet, kraftsamlare ackurat noggrann; fullkomlig: av lat. accura'tusy perf. part. av accurafrß punktligt utföra (något). Härtill ackuratess' punktlighet, noggrannhet accusativ (en kasusform): av lat. (ca'sus) accusati'vus (jfr accusa're anklaga); detta återger grek. (pto'sis) aitiatike' (kasus) som betecknar det åstadkomna (till aiti'a orsak), som man missförstått och förbundit med verbet aitia'omai anklagar

ackuschö'rska barnmorska: ytterst bildat på fra. verbet accoucher nedkomma med barn; förlösa; av lat. ad till, vid och colloca're lägga, placera ackvisition [-sjo'n] förvärv: av fra. acquisition, av lat. acquisi'tio förvärv; jfr inkvisition, rekvirera (rekvisition). Härtill ackvisltör kund-, an-nonsanskaffare

adagio [ada'djå] långsamt, lugnt (musikterm): av ital. ada'gio makligt, stilla, egentl, 'till ro*

adaptera anpassa: av lat. adapta're med samma bet.; jfr aptera. Härtill adap-tation (adaption) anpassning, tillämpning

addera lägga ihop, lägga till: av ty. addieren, av lat. add'ere tillägga. Härtill addition; adden'd tal som lägges till: av lat. adden'dus som skall läggas till; additament tillägg

adekvat likvärdig, träffande, fullgod: av lat. adaequa'tus, perf. part. av adae-qua're göra lika med. Härtill adekvation anpassning adel: fsv. adhel, av lågty. adel ädelt stånd, ädelhet, besläktat med odal och ädel (se dessa ord); grundbet. av stammen synes vara 'det fäderneärvda*. Härtill adla, adlig

adept (invigd) lärjunge: av lat. adetftus, perf. part. av adipi'sci uppnå aderton: fsv. adhartan, attartan, av atta åtta och -t[i]an tiotal (jfr ty. zehn, eng. ten)

adhesion [-sjo'n] vidhäftning, attraktion mellan kroppar i omedelbar beröring med varandra: bildat på lat. verbet adhaere're hänga fast vid adiatora likgiltiga ting: grek. ord, av nekande partikeln a- och dia'foros olikartad

adjektiv (en ordklass, 'egenskapsord'): av lat. {no'men) adjecti'vum (ord) som kan läggas till (till verbet adjic'ere lägga till); jfr objekt, subjekt, substantiv

adjungera [-jung-ge'ra] tillfälligt förordna: av lat. adjun'gere tillfoga, förena; jfr adjunkt, konjunktion. Härtill adjunktion adjun'kt medhjälpare; lärare vid vissa läroanstalter: av lat. adjun'ctusi perf. part. av adjun'gere foga vid, förena med; se adjungera. Härtill adjunkter

adjutant personligt biträde åt viss (militär) överordnad: ett trol. under trettioåriga kriget till de germ. länderna inkommet ord (spanska ayudante, ital. aiutante) stammande från lat. adjuta're hjälpa

adjö [adjö', ajö']: av fra. à Dieu (jag anbefaller dig) åt Gud (jfr uttrycket gudsfred)

administrera förvalta: av lat. administra'-re ombesörja, leda, bildn. till minis'ter tjänare (se minister). Härtill administration förvaltning; administratör styresman, förvaltare: från lat.; administratör förvaltare: från fra.; administrativ som tillhör förvaltningen

3admittera

affrikata

admittera lämna tillträde: av lat. admin'er e lämna tillträde (se mission). Härtill admitfitur försvarlig, nätt och jämnt godkänd: egentl, 'han släppes fram', 3 pers. av pres. passivum admonition varning: av lat. admoni'tio erinran, varning, till verbet mone're förmana, besläktat med mana adonis [-o'-, -å'-] vacker yngling: bildlig användning av grek. Ado'nis, en underskön yngling, som älskades av kärleksgudinnan Afrodite

adoptera upptaga som eget barn: ytterst av lat. adopta're utvälja, antaga (till något); se optera. Härtill adoption; adopti'v upptagen som barn; adoptan'1 den som adopterar

adress: av fra. adresse, bildat på verbet adresser; av lat. ad-directia're rikta sig till, jfr direkt. Härtill adressera;adressat brevmottagare

adstringerande [-ingge'-] sammandragande: av lat. adstrin'gere sammandraga; jfr stringent

aducera uppmjuka (metall): av fra. adoucir, bildat på adj. doux mjuk, av lat. duVcis mild; jfr dusör advent [advent, a'dvent] (den del av kyrkoåret, som föregår julen): av lat. ad-ven'tus ankomst, bildat på verbet ad-veni're ankomma; eg. adventus Christi Kristi ankomst (vid julen). Jfr äventyr. Härtill adventist medlem av en sekt som tror på Kristi snara återkomst adver'b (en ordklass): av lat. adver'bium

ord, som bestämmer verbet advers' framsida (på mynt o. dyl.): av lat. adver'sus vänd emot; jfr a vers, 2 revers

adversati'v betecknande motsats eller inskränkning: av lat. adversati'vus mot-stridande, bildn. till adver'sus emot; jfr vers, advers advokat rättegångsfullmäktig, sakförare: av lat. advoca'tus, egentl, 'tillkallad': jfr fogde, provocera, 1 vokal. Härtill advokaty'r spetsfundigheter; advo-kato'risk; advocera försvara med spetsfundigheter aero- [aerå-, aero-] luft-: avlat. a'ër, grek. ae'r luft; aerodrom [-drå'm] flygplats:

av grek. dröm'os löparbana; aerogram' flygpostbrev; aerona'ut luftseglare: av lat. na'uta, grek. na'utes sjöman (se astro-, kosmonaut, nautisk); aeroplan flygmaskin: av lat. pla'nus jämn, platt (se 3 plan); aerosol [-så'l] luft (el. annan gas) fylld av ytterst små droppar av vätska el. smådelar av fast ämne (vilken åstadkoms genom sprej-ning): av -sol, i farmaceutik gängse förkortning av lat. soln'tio lösning (se solution); aerostat luftballong: av grek. statos' ställd, stående afasi' förlust av förmågan att mottaga meddelanden eller själv meddela sig på språklig väg: grek. ord, av nekande partikeln a- och fas'is tal. Härtill afa'sisk som har förlorat talförmågan afe'lium (en planets största avstånd från solen): grek. ord, av prepositionen apo' från och he'lios sol; jfr heliogravyr, -trop

affekt sinnesrörelse: av lat. affec'tus tillstånd, (särskilt) sinnestillstånd; bildn. till affic'ere, se afficiera; jfr effekt. Härtill affektera låtsa; affektation tillgjordhet

affektion tillgivenhet, förkärlek: egentl, 'inverkan; känslostämning' (i 'affektionsvärde'); ytterst av lat. affec'tio inverkan, bildn. till affic'ere, se afficiera afficiera påverka; angripa: av lat. af-fic'ere inverka på; bildn. av ad till och fac'ere göra (se faktum); jfr affekt affida'vit försäkran: lat. uttryck med bet.

'han har försäkrat' affinitet (kemisk) frändskap: av likbet. fra. affinité; av lat. af fi'nitas grannskap, bildat av ad till och fi'nis gräns; se finit

affirmati'v jakande, bekräftande: av fra. affirmatif bekräftande:-jfr firmament

affisch': av fra. affiche, bildat på forn-fra. afichier, egentl, 'fästa vid', senare 'offentligen anslå' affix' (ljudelement, som endast i förening med annat ljudelement äger någon betydelse): av lat. affix'us, perf. part. av affi'gere fästa vid; jfr fix affrikata (förbindelse av ett explosivt

4affär

agnosticism

och ett på samma ställe bildat frika-tivt språkljud): till lat. verbet afjrica're stryka, gnida emot

affä'r: av fra. affaire, av uttrycket à faire (som är) att göra aforis'm tankekorn, -spån, tänkespråk: av fra. aphorisme: Över lat. av grek. aphorismos' tänkespråk, till verbet aphorit'sein begränsa, avskilja, av apo-av och horifsein begränsa; jfr. horisont. Härtill aforisTisk avbruten, lösryckt, avfattad i aforismer afton: fsv. afton, af tan, isl. aptann, spec. nord. ord, närbesläktat med ty. Abend och eng. eve (med avledningen evening); trol. avledning på apt efter (se efter) och isl. qnn arbete (se 2 and), sålunda egentl, 'tiden efter arbetets slut' (jfr kväll)

aftonkvist (i uttrycket pà aftonkvisten): jfr även på kvällskvisten (morgonkvisten); ett trol. från jägarspråk hämtat uttryck; till kvist aftonvard: se nattvard aftse, afse {i går a. o. dyl.): fsv. i aftons förliden afton; jfr i morse (se 1 morse), i somras och liknande ag (ett halvgräs, Cladium mariscus): av fsv. agh, urspr, 'spetsigt föremål' (växten har mycket spetsiga blad); jfr abborre, agg, egg; 1 akut

1. aga: av fsv. aghe (dat. ack. agha) fruktan; tukt, ett urgammalt germ. ord (lånat från nord. språk är eng. awe vördnad, fruktan)

2. aga: se åhåga

AGA-fyr, -ljus, -spis: AGA ärvarumärke för AGA Aktiebolag

ag a't genomskinlig ädelstensart: ytterst av Acha'tes, namn på en siciliansk flod agen't Jag-, aj-] ombud; försäljare: av lat. ag'ens (gen. ag en'tis), pres. part. av ag'ere; jfr agera. Härtill agentu'r agera [ag-, aj-] spela rollen (av), uppträda (som): av lat. agfere driva, föra, sätta i rörelse o. dyl. (se åka); jfr agent, 1 akt, aktie, aktion, aktör, aktör, exakt, reagera agg: nord. ord (i sv. och no.), i äldre sv. även med bet. 'stickande smärta, styng'; jämte verbet agga plåga, oroa, reta,

stinga trol. närmast bildn. till sv. dial. agg retsam; skarp, stickande; avledn. (med suffixet -ug) till ett ord ag spets (se ag), med anslutning till tagg, nagga m. fi.; härtill också no. agge tand, tagg, egentl, 'den spetsige' agglomera't (sammanhopning av kantiga bergartsfragment): bildn. till lat. verbet agglomera're sluta till; jfr konglomerat

agglutinera häfta vid: bildn. till lat. verbet agglviina're foga till aggregat (samling av med varandra hopvuxna kristaller; samling av samverkande maskiner): bildn. till lat. verbet aggregafre sluta till, upptaga i; av ad till och greif hjord. Härtill aggregation (i aggregationstillstånd, en fysikalisk term): av lat. aggrega'tio sammanhopning aggressKv angripande, utmanande: av fra. agressif, bildat på lat. aggressfus, perf. part. till agg'redi angripa, bestående av partikeln ad och verbet grad'i skrida, gå; jfr 2 grad, grassera. Härtill aggression a'gio [-gi-] prisskillnad (av olika slag); kursvinst på valutor o. värdepapper: av ital. agg'io mellangift; jfr disagio

agitera [ag-] bearbeta; uppvigla, hetsa: av lat. agitaWe sätta i hastig rörelse (avledning av ag'ere driva, röra, se agera). Härtill agitation uppvigling, hets; agitator uppviglare, hetsare

1. agn (på säd): fsv. aghn, da. avne, eng. awns (av en sidoform ty. Ahne), gemens. germ. ord (lånat i fin. akana), besläktat med grek. akh'ne agnar el. lat. ac'us agnar; till en ieur. ordgrupp med bet. Vass, spetsig'; jfr ag, ax, egg

2. agn (vid fiske): no., da., isl. agn, ett speciellt nord. ord av dunkelt ursprung

agnat [a-gna't] släkting på fädernet: av lat. agna'tus släkting på manssidan; motsats: kognat. Härtill agna'tisk agnosticism [a-gnåstisis'm] (den åsikten att man intet kan veta om det översinnliga), agnos'tiker: från eng.; bildat av Huxley 1869 av grek. ag'nostos okänd, omöjlig att känna; av nekande partikeln a- och ordet gno'sis kunskap; jfr gnosticism

5agoni

3. akt

agoni' dödskamp: av grek. agoni'a kamp agorafobi [agårafåbi'] torgskräck: av grek. agora' torg och joVos skräck; jfr fobi

ag räfY spänne: av fra. agrafe, bildat på verbet agrafer haka fast agra'r (medlem av parti, som arbetar för jordbrukets intresse): helt nytt ord, bildat efter ty. Agrafrier, som återgår på lat. adjektivet agraWius som hör till jordbruket, av lat. ag'er åker; jfr åker agrea'bel angenäm: av fra. agréable, till verbet agréer behaga, bildat på forn-fra. à gré till behag

agremang' regerings godkännande av utländsk diplomat; särskild förmån; behag: av fra. agrément egenskap, som gör någonting behagligt, bildat på verbet agréer; jfr ag re ab el agrikultlTr åkerbruk: av lat. agricultufra med samma bet.; se åker och kultur

agronom [agrånå'm]: av grek. agrono-m'os man som sysslar med åkerjorden, till agros' åker (se åker) och nemfein tilldela; bruka, bebo (jfr ekonom)

ah: fsv. a, ah ack! o!; som uttryck för förvåning el. välbehag i flera språk (t. ex. ty., eng., fra., ital.); dylik enkel in-terjektion kan äga mycket hög ålder, men man måste även räkna med ett ständigt nyskapande. Jfr 3 å, 2 o air: se 1 är

aj: fsv. ay ack! o ve!; liknande interjektioner i andra språk: no. ai, ty. ai. i, fra. ale, lat. ei ack!, eia åh!, välan! (se ej a). Jfr oj, uj

ajournera [asjorne'ra] uppskjuta (fortsättningen av ett sammanträde): av fra. ajourner, bildat på det fornfra. uttrycket a jorn till den bestämda dagen (se jour)

ajustera [asjyste'ra] ordna, snygga upp: av fra. ajuster anpassa, bildat till juste riktig

aka'cia (tropisk växt): av lat. aca'cia, grek. àkaki'a; ordets ursprung är omstritt

akademi' samfund av vetenskapsmän eller konstnärer; högskola: av grek. Aka-de'meia, namn på en invid Aten belägen

trädgård, där Platon undervisade; humanisterna upptog namnet (fr. o. m. 1400-t.) för nybildade samfund för vetenskap och konst. Härtill akade'misk; akademiker

akarTtus (ett växtsläkte) björnkloört: ytterst av likbet. grek. akanthos akatalek'tisk fullständig (om vers): av grek. nekande partikeln a och verbet kataleg'ein upphöra; jfr katalektisk, hyperkatalektisk aklej a (en trädgårdsväxt, Aquilegia): da. àkeleie, ty. Akelei; tidigt germ. lån från lat. aquile'gia; trol. en avledn. till aq'uila örn

akribi' noggrannhet, pålitlighet: av grek. akri'beia noggrannhet, punktlighet akroba't gymnastisk konstmakare: ettgrek. ord, till grek. ak'ros överst, ytterst och bai'no går, egentl, 'en som går på tåspetsarna*

akroma'tisk (som åstadkommer ofärgade bilder av ofärgade föremål): av grek. nekande partikeln a,- och subst. khro'ma färg, se kromatisk akrony'm (namn bildat av förstavelser, t. ex. Gestapo = (reheime $<aats Pøli-zei): av grek. ak'ros ytterst och on'yma namn; jfr pseudonym

akrostikon [akrås'tikån] namndikt (där versernas begynnelsebokstäver bildar ett namn): av grek. ak'ros ytterst och stikh'os rad

aksent, accent [aksent] betoning, tonvikt, brytning: av lat. accen'tus eg. 'klang, ton', men även 'betoning', en senklass, bildning av ad till och can'tus m. sång, till can'ere sjunga (se kantor). Härtill aksentuera, accentuera betona; framhålla

1. akt handling o. dyl.: av lat. ac'tus

handling (till ag'ere driva, handla, se agera); jfr aktuell, aktuarie

2. akt fredlöshet: fsv. akt, a^ lågty. acht, ett germ. ord av outrett ursprung

3. akt uppmärksamhet: fsv. akt, av lågty. acht; ett germ. ord, trol. besläktat med ett indoeurop. ord för 'öga' (lat. oc'ulus, se okular). Härtill akta; aktsam

6akter

albino

akter: fsv. akter, av lågty. adv. achter bakom, efter, motsvarande nord. aptr; jfr åter

akterseglad frånseglad, kvardröjd (i hamn): trol. från sjömansspråk, men känt först från senare tid (ej i SAOB) aktie [ak'tsie]: av ty. Aktie, av höll. actie, ytterst av lat. ac'tio (ack. actio'-nem) handling; jfr aktion. Härtill aktionär aktieägare aktion [aksjo'n] handling, uppträdande, drabbning: av lat. ac'tio handling (till ag'ere handla, se agera); jfr re-, transaktion ak'tiv verksam o. dyl.: av lat. actVvus praktiskt verksam (till stammen i ag'ere handla, se agera). Härtill aktivum; aktivitet; aktivis't

aktning: bildn. på verbet akta; se 3 akt aktör [ak'tår] åklagare: av lat. a'ctor verkställare, åklagare o. dyl. (till ag'ere handla, se agera); jfr aktör, aktris aktri's skådespelerska: av fra. actrice,

femininbildning till acteur; se aktör aktualitet full medvetenhet; betydelse för närvarande tid: av likbet. fra. actua-litè, av medeltidslat. aclualis, se aktuell. Härtill aktualisera förverkliga, göra aktuell: av fra. actualiser aktuarie (viss tjänsteman): av lat. actu-a'rius snabbskrivare, bokhållare (till ac'tus handling, se 1 akt) aktuell' fullt medveten; som är föremål för intresse för ögonblicket: av fra. actuel, till acte handling, av lat. ac'lus (se 1 akt); jfr aktualitet

aktör skådespelare: av fra. acteur, känt i bet. 'skådespelare' sedan 1200-talet, av lat. a'ctor\ se aktör

akustisk ljudverkan, ljudförhållanden: bildn. på grek. verbet akou'ein höra. Härtill akus'tisk ljud-(. aku't häftig; överhängande: av lat. acu'tus vass, spetsig, skarp; besläktat med ag, egg

2. aku't (aksent, i t. ex. dag, dagen, i motsats till grav, i t. ex. dagar): av lat. acu'tus skarp (se 1 aku t) i bet. 'hög' (om ton)

akvamari'n blågrön färgton; en viss berg-

art: bildn. av lat. substantiven aq'ua vatten och mar'e hav akvarell' målning, utförd med vattenfärg: av i tal. acquerell' o, bildat på lat. aq'ua vatten akva'rium vattenbehållare, i vilken vattenväxter och vattendjur förvaras: av lat. aqua'rium, bildat på lat. aq'ua vatten

akvatin'ta tusch, upplöst i vatten: av

lat. aq'ua tincta färgat vatten akvavi't (ett slags brännvin): av lat. aq'ua vi'tae livsvatten; urspr, om vin-destillat avsett att användas som medicin; jfr eau-de-vie akveduk't vattenränna över väg o. dyl.: av lat. aquaeduc'tus vattenledning; jfr viadukt

1. al (trädet): fsv. al, ett germ. ord, besläktat med lat. alnus med samma bet. och med jölster, ålder

2. al, alvatten gödselvatten (dial.): no. ale, da. ajle med samma bet.; gemensamt germ. ord (mit. adel, ty. dial. adel, eng. addle) av okänt ursprung

alabas'ter (ett slags mineral): bildat på namnet Alabaster, en egyptisk stad aladå'b (maträtt, inlagd i gelé): av fra. à la daube; ordet daube< betecknar ett visst sätt att stuva kött och är bildat på lat. verbet dealba're vitmena, be-stryka

al ag re c k' meanderslinga: av fra. à la grecque på grekiskt sätt alant [a'l-, -an't] (en växt, ålandsrot): av ty. Alant, med oviss härstamning: jfr ålandsrot alar'm varningssignal; oväsen: av fra. à Värme till vapen, av ital. alVarme till vapen; jfr larm, armé, armera. Härtill alarmera tillkalla genom alarm; oroa albatross [albatråss'] (en fågel): av eng. albatross, en förvrängning av spanska alcatraz, av arab. al-qadüs ämbaret; urspr, om pelikanen (på grund av den stora hudpåsen under näbben); om-bildn. efter lat. aVbus vit albigen'ser f-g-] (en sekt på 1200-talet): efter staden Albi i södra Frankrike albi'no person (el.'djur) med vitsjuka: av spanska albano vitaktig, avlett av

7album

alkov

lat. aVbus vit (se album). Härtill albi-nism vitsjuka album (pl. album): av ty. Album, av lat. al'hum det vita (pergamentet), matrikel, egentl, neutrum av aVbus vit; jfr albino

albumin äggvita: av fra. albumine, av

lat. albu'men äggvita alüehy'd: sammandragning av lat. al'co-hol dehydrogena'tus alkohol, berövat väte

ålder gråal (Alnus incana): sv. dial. ålder, isl. olr\ gemensamt germ. ord (ty. Erie, eng. alder)\ en annan form är al

aldrig: fsv. aldri, aldrigh, isl. aldrigi; av ne aldri-gi icke i någon tid; aldri är dat. av aldr liv, ålder (jfr ålder); den nekande partikeln ne har tidigt fallit bort, och -gi, som urspr, betytt ungefär 'någon gång', har då fått nekande innebörd (jfr ej) ale: sv. dialektord (t. ex. från Västergötland), betecknande 'dunge av alar'; jfr al

alert' livlig, vaken: av likbet. fra. alerte; av ital. aWerta eg. 'på vakt'. Härtill uttrycket vara på alerten (skämtsamt) vara pigg el. påpasslig; efter eng. ön the alert på sin vakt alexandria (versmått; i t. ex. Tegnérs »Svea»): av fra. alexandrin; trol. emedan versmåttet använts i en medeltida dikt om Alexander den store alf (mytiskt väsen): litterärt lån från isl. alfr, besläktat med älva och ty. Alp mara

alfa- (i alf af artiklar, -strålar): efter namnet på första bokstaven a i grek. alfabetet

alfabe't: av lat. alphabetum, bildat av de två första bokstavsnamnen i det grek. alfabetet, alfa (= a) och beta (= b); jfr

abc

alfres'ko (målning) på fuktig muryta: av ital. al fres'co; till fres'co frisk, fuktig, se fresk

alfågel: efter fågelns sång, som börjar a-a-l

alg: av fra. algue, av lat. al'ga tång, sjögräs

algebra [aijebra] (en viss del av matematiken): av medeltidslat. al'gebrat av arab. al-gabr (al-jabr, al-jebr) återförening

a'lias med annat namn, även kallad: av lat. adverbet aVias vid annat tillfälle, en annan gång alibi vistelse på annan ort: av lat. adverbet aVibi annorstädes alienation (den enskildes) känsla av främlingskap (i tillvaron, i samhället): ytterst av lat. aliena're göra främmande, till alie'nus främling (jfr Heidenstams Hans Alienus). Härtill alienerad alika kaja (sydsv.): da. allike; av lågty. al{l)eke med samma bet.; möjl. identiskt med Aleke, diminutivform till kvinnonamnet Ale, i djurfabeln förekommande som fågelnamn

al isar i' n krapprotens röda färgämne: ytterst av arab. al-asàra (krapprotens) saft

al ka (en havsfågel): av isl. och no. alka, en bildn. på samma rot som uppträder i alfågel, se d. o. al ka'is k (alkaisk vers, ett visst versmått): efter den grek. skalden Alkai'os (600-1, f. Kr.)

alkali [al'-, -ka'-] (vissa metalloxider): ytterst av arab. al-qali ört, av vilken soda erhålles; jfr kali. Härtill alka'-lisk; alkaloid (växtämne med alkalisk karaktär)

alkemi [al-tjemi'] (viss hemlig kemi; guldmakeri): av medeltidslat. alchemi'a, av arab. al-kimija, ett urspr. grek. ord (se kemi), med den arabiska artikeln al (liksom i algebra, alkali, alkohol m. fi.)

alkohol [al'kåhål, -hå'l]: ytterst av arab. alkohl pulver av antimon, därav medeltidslat. alcohol fint pulver, det finaste av ngt, spec. alcohol vini den finaste beståndsdelen i vin; senare genom ellips den nutida bet. (först hos Para-celsus); spa. alcohol, fra. alcool

alkov [alkå'v] (avskild avdelning för sängens plats): av fra. alcdve, av spanska alcoba sovgemak, av arab. al-qubba valv, tält

8I. all

allokution

1. all: fsv. ålder, isl. allr, gemens, germ. ord. (ty. all, eng. all) av omstridd uppkomst; jfr allra, alls

2. all slut, förbi (t. ex. nu är sagan a.; hans tid var a.): samma ord som 1 all med bet. utvecklad ur 'hel, färdig, fullständig, avslutad'; liknande i fsv. isl. ty. och andra språk

alldeles: fsv. aldeles; trol. ombildning av fsv. allaledhis på allt sätt; till fsv. ledh, isl. leid f. väg, sätt (se 2 led). Jfr framdeles alldenstund: da. aldenstund; trol. efter-bildn. av mit. al de wile (äldre ty. all-dieweil) med samma bet.; urspr, med temporal bet., numera endast med kausal (jfr enär, emedan m. fi.) allé: av fra. allée, bildn. till verbet äller gå

allegat bilaga, verifikation: av lat. allega'tum, part. av allega're anföra, åberopa, av legare förordna; jfr 1 legat

allegori' bild, bildlig framställning: av grek. allegori'a, av alVon annat och verbet agore'uein tala; sålunda eg. 'talande på annat sätt'. Härtill allegorisk [-o-] som innehåller bild[er]; allegorisera

allegro raskt, livligt, allegretto tämligen livligt: liksom flera andra musiktermer (t. ex. adagio, andante) lån från italienskan

allehanda (oböjl. adj.) olika slags, åtskilliga: fsv. allra handa, alla handa (gen. pl.) av alla slag; da. allehånds, ty. allerhand med samma bet.

alle'na: fsv. aliena; av lågty. allene endast, ensam (ty. allein, eng. alone); av förstärkande all- och en i bet. 'ensam'. Härtill allenast allergi [-gi'] förändrad reaktion mot vissa retmedel, överkänslighet: modern bildn. av grek. alVos annan, främmande och er'gon arbete, verk; jfr energi, syn-ergism. Härtill allergisk; allergen allestädes: fsv. alla städis, trol. en ad-verbiell ombildn. av alla stadhi (på) alla ställen; jfr annor-, ingen-, någonstädes

allfarväg: da. allfarvei, äldre adelfarwey; av adel- egentlig, förnämst (jfr adel och farväg)

allhelgonadag: till fsv. al hælghon alla helgon; se helgon

alliera sig sluta förbund: av fra. allier förbinda; av lat. alliga're med samma bet.; bildat av ad till och liga're binda (se ligament, ligatur, liera). Härtill allierad förbunden, bundsförvant; allians [aliang's] förbund: av likbet. fra. alliance

alligationsräkning (ett visst räknesätt): förra sammansättningsleden av lat. alli-gaftio fastbindning (till alliga're binda fast, se alliera sig) alliga'tor (ett krokodildjur): av eng. aili-gator, av spanska el lagar'to ödlan, av samma stam som lat. lace/ta ödla allitteration uddrim, bokstavsrim: av fra. allitteration, en bildn. av lat. ad åt, till och litt'era bokstav; jfr litteratur airmoge: fsv. almoghe, isl. almugi, egentl, 'hela hopen'; till moge el. muga hop, mängd i sv. och no. dialekter, ett ord av omtvistad upprinnelse. Från 1300-t. brukas a. som beteckning för bönderna, de ofrälse, i motsats till de högre stånden, adeln och kyrkans män air mosa frivillig gåva åt en fattig: fsv. almosa, isl. plmusa, över tyskan av grek. eleemosy'ne barmhärtighet, medlidande allmän: fsv. alinæn, almen, isl. almennr, no. ålmenn; av lågty. almen helt gemensam (ty. allgemein), se gemen, menig; i nord. språk anslutande sig till allmännelig, som det ersätter allmännelig: fsv. almænneliker ; nord. ord, bildat till almænne (tings)menighet, alla män; jfr allmänning allmänning: fsv. almænninger, isl. almen-ningr, no. älmenning; bildn. till fsv. allir mæn alla bönderna (i häradet), se allmännelig

allod [alo'd] (inom viss släkt ärftlig fast egendom, odaljord): av medeltidslat. alWdium fri, själ vägd egendom, av frankiska alöd, bildat av al- hel och öd egendom (se öd) allokution högtidligt tal, särskilt om påvens anförande i kardinalkollegiet: av

9allongeperuk

aluminium

lat. allocu'tio tilltal, av ad till och verbet Joqui tala

allongeperuk [alång'sj-] lockperuk: förra sammansättningsleden är bildad på fra. verbet allonger förlänga allopa't (motsats till homeopat): nybildn. på grek. alVos annan och patWos lidande

allra: fsv. aldra, gen. plur. av all; sålunda egentl, 'av alla, bland alla' alls (i t. ex. alls ingen, inte alls): fsv. alz, gen. sing. av all i adverbiell användning

allshärjarting allmänt folkting: fsv. ord med bet. 'hela härens ting' allsköns: egentl, 'alls köns' d. v. s. 'av

allt kön, alla slags'; jfr kön alludera anspela, hänsyfta: ytterst av lat. allu'dere leka med, skämta med (jfr illuderå). Härtill subst, allusion alluvia'1 sväm-, bildad genom översvämning: bildn. på lat. alluv'ies översvämning

allvar: fsv. isl. alvar[a], no. ålvara; till ett adj. fsv. alvar[a] allvarsam; lån från lågty. al war alldeles sann; jfr ty. wahr och lat. ve'rus sann (se veritabel, vårdtecken). Härtill allvarlig, allvarsam

alm: nord. ord, besläktat med eng. elm, ty. Ilme (Ulme) och lat. uVmus

armanacka (aimanack): över ty. av medeltidslat. almanachus, av sengrek. (300-t. e. Kr.) alemenichiakatrol. av egypt. (koptiskt) ursprung, men f. ö. dunkelt. Äldsta bev. sv. a. från 1585 al me: sv. dialektord (t. ex. Skåne) med bet. 'dunge av almar' aln: fsv. aln, alin, isl. gin; gemens, indo-europ. ord med bet. 'armbåge, underarm'; liksom fot och tum har underarmen använts som längdmått a'loe (en sydländsk växt): av grek. alo'e, av okänt ursprung

alp, pl. Alper: av ty. Alpe, vilket (liksom lat. Alpes) är ett keltiskt lånord; grund-bet. oviss: 'de vita' (jfr lat. aVbus) eller 'höjderna'. Härtill alpi'n; alpinis't alpack'a (ett lamadjur; tyger tillverkade av ull från detta djur): av spanska al-pac'a, från en indiansk dialekt i Peru

alpa'ri till parikurs: av ital. al pa'ri med samma bet., av lat. par lika god; jfr pari

a'lruna (en växt, Mandragora): tyskt lånord, besläktat med all och fornnord. run hemlighet; jfr 1 runa. Egentl, namn på den trolldomsande, som tänktes bo i roten

alsikeklöver [VI-]: efter den uppländska socknen Alsike, där den först odlades alster: fsv. alster, en bildn. på verbet ala föda; jfr ålder. Härtill alstra alt (kvinnoröst med djupt tonläge): över ty. av ital. al'to, av lat. aVtus hög; stämman sjöngs ursprungligen av män, för vilkas röst den ligger högt; jfr altan, altitud

alta'n (öppen utbyggnad på ett hus): över ty. av ital. alta'na terrass, platt tak, en bildn. på lat. aVtus hög; jfr alt

altarbrun från altarskivans kant nedhängande bård: i nutida textilkonst upptaget från likbet. fsv. altarbrun f.; om efterleden brun f. (pl. bryn) se bryn

altare: av lat. alta're med samma bet., av omtvistat ursprung alte'a (en läkeväxt): en bildn. på grek. verbet aVthein böta

alter e'go: av lat. al'ter eg'o andra jag alterera förskräcka, uppröra (särskilt part. altererad): av fra. altérer med samma bet.; av lat. altera're förändra, bildn. till al'ter den andre (se alter ego). Härtill alteration bestörtning, häpenhet: av fra. alteration

alternera omväxla, tura om: av likbet. fra. alterner; av lat. alterna're, bildn. på alter'nus omväxlande, avledn. på aVter den andre, se alter ego. Härtill alternativ (adj.) omväxlande; som en annan möjlighet och (subst.) möjlighet att välja på, val mellan olika utvägar altitud höjd över horisonten: av lat.

altitu'do höjd; jfr alt altruis'm oegennytta: nybildn. på fra. autrui andra människor, nästan; under anslutning till lat. al'ter annan aluminium (en metall): nybildn. (början av 1800-t.) på lat. alu'men alun

10alumn

ammonit

alum'n lärjunge, skyddsling: av lat. alum'nus person, som fostras el. fostrats av ngn

alun dubbelsulfat av kalium och aluminium: över lågty. av lat. alufmen med samma bet.

alv lager närmast under matjorden, den lösa jorden under myllan: av okänd upprinnelse. Härtill alvar (pl. almar) kal kalkstensmark (på Öland o. Gotland)

al ve o I [alveå'1] hålighet, tandhåla: av lat. alve'olus urholkning, tråg, avlång låda. Härtill alveoIa'r amalga'm legering av kvicksilver med annan metall: av medeltidslat. amal'garna, av arab. ursprung amanuen's (viss ämbetsman): av lat. amanuen'sis handsekreterare, bildat på lat. uttrycket a man'u till hands; jfr manuell

amaran't (en växt): av grek. amar'anlos, oförvissnelig, även namn på en växt amason [-å'n, -o'n] kvinna som krigare: av grek. amatso'n, av omtvistat ursprung

amatör älskare av ngt; icke yrkesmässig utövare av en verksamhet: av fra. amateur, ett vid början av nyare tiden på lat. ama'tor älskare bildat ord ambassa'd beskickning: av fra. ambassa-de, av provensalska ambaisada, bildn. på det keltiska ambac'tus tjänare; jfr ämbete. Härtill ambassadör diplomatiskt sändebud av högsta rangen

ambition målmedvetenhet, framåtanda; hederskänsla; självkänsla: av likbet. fra. ambition, av lat. ambi'tio, en bildn. på verbet ambi're gå omkring, sålunda eg. 'kringgående', spec. om ämbets-kandidaternas kringvandrande, 'röstvärvning, inställsamhet'; förleden amb-omkring även i ambulans. Härtill ambitiös [-sjö's] målmedveten; ärelysten, mån om sitt anseende: av fra. ambitieux ärelysten

ambivalent [-en't] tvehågsen, vacklande (i uppfattning el. strävan): av lat. ambivalens med dubbelt värde, av ambi- dubbel och val'ens, pres. part. av vale're vara värd. Härtill ambivalent

am'bra (en forntida parfym): ytterst av arab. anbar med samma bet. ambrosia de grek. gudarnas föda: av grek. ambrosia odödliggörande föda el. salva (jfr namnet Ambro'sins den odödlige); av negerande partikeln an- och brotos' dödlig; jfr mord ambulans [ambulang's, -an's] rörlig sjukvård; vagn inredd för sjuktransport: av likbet. fra. ambulance, nybildn. på lat. ambuWre, se ambulera ambulera flytta omkring: av lat. am-bula're gå omkring (jfr ambulans). Härtill ambulatorisk flyttande anTbult mindre städ: av lågty. ambolt städ, sammansatt av germ. prefixet ana-på och en bildn. till verbet bulta (se även bult)

am'en: av hebreiska amen visserligen, ske alltså

amendemang [amangdemang'] ändringsförslag, förslag till tillägg: av fra. amendement, en bildn. på fra. amenderf lat. emenda're förbättra, rätta ametist violett bergkristall: av grek. ameth'ystos, eg. 'som motverkar ruset* amfibie djur som lever tidvis i vatten och tidvis på land: av grek. amphi'- på två sätt, dubbel och bi'os liv amfiteater [am'-, amfi'-] skådebana med åskådarsätena ordnade runt själva scenen: av grek. amphithe'atron med samma bet. (till amphipå två sätt, åt två håll)

amtora (grek. rom.) krus med trång hals och två handtag (till förvaring av vin, olja o. dyl.): av lat. o. gr. am'fora; jfr ämbar

ami' ytterhalsduk: av fra. amict [uttal: ami'] prästens axelkläde

amira'l: av fra. amiral, av arab. amér äli hög ledare; jfr emir

amma: trol. av lågty. amme med samma bet.; ursprungl. ur barnspråket

ammo'niak: av medeltidslat. (saZ) am-monVacum salmiak, egentl, 'salt från Ammonium (Ammonsoasen i Libyen)'

ammonit (fossila bläckfiskarter): nybildn. efter lat. cor'nu Ammo'nis Am-monshorn; den egyptiske guden Am-

11ammonium

analys

mon avbildades ofta i vädursgestalt med spiralrullade horn ammonium (ingrediens i ammoniaksaltet: modern bildn. av ammoniak ammunition förnödenheter för skjutning: ombildn. av fra. {la) munition, av lat. muni'tio befästning, belägringsverk amnesti' (allmän) benådning: av grek. amnesti'a glömska

amok [amåkk'] raserianfall: över eng. från malajiskt språk amor'f okristallisk: av grek. a'mor jos, bildat av den nekande partikeln a- och mor fe' form

amori'n liten kärleksgud: bildn. på lat. am'or kärleksguden, kärlek (till ama're älska, se amatör)

amortera avbetala: av fra. amortir döda, bildn. på lat. adj. mor'tuus död; jfr mortalitet, mord

amorö's förälskad; kärleks-: av fra. amoureux med samma bet., medeltidslat. amoro'sus: bildn. till fra. amour, lat. am'or kärlek, till verbet ama're älska

1. am'pel hänglampa; hängfat för vissa växter: fsv. ampul, av lat. ampull'a liten flaska; se ampull

2. am'pel storartad, rundligt tilltagen: av lat. am'plus vid, rymlig, ansenlig, storartad

am'per skarp; bitter: av omtvistat ursprung; trol. lån från lågty. amper (jfr dock isl. apr)

ampere [angpä'r, am-] (enhet för elektrisk strömstyrka): efter den fra. fysikern Ampère (1775—1836); termen antogs på internat, kongressen för elektricitet

1 Paris 1881

amplitud omfång, svängningsvidd: en bildn. på lat. am'plus vid, rymlig; jfr

2 ampel

ampull' tillsmält glasrör för läkemedel:

av lat. ampull'a flaska; jfr 1 ampel amputera skära bort: av lat. amputaWe avkvista, bortskära. Härtill amputation amt danskt (fordom även norskt) län: i nord. språk ett lån från lågty. amt, besläktat med ämbete amulett" magiskt skyddsmedel: av lat. amule'tum med samma bet. amöba (encelliga djurarter): modern

bildn. av grek. amoibe' växling (efter de formförändringar av kroppen, varmed djuret rör sig)

an (i t. ex. lägga an, gå av och an; anse, anblick, anbud, anmarsch)', lågty. lånord, egentl, samma ord som sv. 1 å på

1. ana: se anor

2. ana: av lågty. anen, av omtvistat ursprung, möjl. en bildn. på prep. an på (mig anar det kommer ngt över mig)

anabaptis't vederdöpare: bildn. på grek. verbet anabaptiz'ein döpa på nytt anacka, an agg a: eufemistiska ombildningar av svordomen {jan) anamma anafor [-få'r] retorisk parallellism, upprepning, ett ords eL uttrycks hänsyftning på något föregående: av grek. anaphora' tillbakasyftning; upprepning. Härtill anafo'risk

anagram' bokstavsomkastning: av grek. ana'gramma uppskrivning; jfr dia-, monogram

anakolut brist på sammanhang i en språklig konstruktion: av grek. nekande partikeln an- och adjektivet akoVuthos följdriktig

anakoret eremit: bildn. på grek. verbet

anakhore'in dra sig tillbaka anakreon'tisk i Anakreons stil: bildn. på namnet Ana'kreon, grek. diktare från 500-talet f. Kr.

anakronism tidsförväxling; ngt otidsenligt: av grek. ana- tillbaka och khron'os tid (jfr kronisk). Härtill anakronistisk otidsenlig

ana'I- ändtarms-: bildn. på lat. a'nus ändtarmsöppning, se anus analfabet icke läs- och skrivkunnig person: av grek. nekande partikeln an- oeh • alfabet

analog [-lå'g] jämförlig med, motsvarande: av grek. anal'ogos överensstämmande med. Härtill analogi' [-g-] överensstämmelse; motsvarighet: av likbet. grek. analogi'a

analy's sönderdelning; sönderdelande undersökning: av grek. anaVysis upplösning, till ly'ein lösa (jfr katalys). Härtill analysera; analytisk upplösande, utredande: över ty. av grek. analytikos'; analytiker forskare som analyserar

12anamma

andre

anamm'a: fsv. anamma; av lågty. an-namen, besläktat med högty. annehmen taga emot; jfr angenäm, avnämare, förnimma anamne's en sjukdoms förhistoria, patientens redogörelse: över ty. av grek. anam'nesis erinran, hågkomst a'nan as (tropisk växt; denna växts frukt): lånat till de europ, språken över spanskan från ngt västindiskt eller sydamerikanskt språk

anapest (versfot av två obetonade och en betonad stavelse: x x x): av grek. anap'aistos återstudsande anarki' [-k-] upplösning, laglöshet: av grek. anarkhi'a, bildn. av nekande partikeln an- och subst, arkhe' herravälde; jfr monarki. Härtill anarkisk laglös, tygellös; anarkist; anarkist anastatisk oförändrad (om boktryck): till grek. anas'tasis uppståndelse anate'ma bannlysningsformel: av grek. anath'ema ngt som är vigt åt undergången

anatomi' vetenskapen om de organiska kropparnas byggnad: av grek. anatome' sönderskärning; jfr 1 tom. Härtill anatom [-tå'm], anatomiker [-å'-] person

som sysslar med anatomi; anatomisk [-&'-]

anbefalla påbjuda, förordna; anförtro; förorda, rekommendera: liksom da. an-befale efter likbet. ty. anbefehlen anbelanga: av lågty. anbelangen beträffa, egentl, 'nå fram till'; jfr a ni ang a anblick: känt fr. slutet av 1600-t.; av ty. Anblick med samma bet., till anblicken, egentl, 'blicka på'; jfr blick anbringa: av lågty. anbringen med samma bet.

an brott (i uttrycket vid dagens a.): efter ty. Anbruch frambrytande, inbrott anbud: efter ty. An[ge]bot med samma bet.

anciennitet [ansienite't] företräde med avseende på (tjänste)ålder, åldersrätt: av fra. ancienneté, bildn. på adj. anden gammal

I. and (fågel): fsv. and, isl. ond f.; gemens, germ. ord, besläktat med lat. an'as med samma bet. Jfr allin g

2. and skördetid: fsv. and, isl. onn, no. onn; egentl, 'ansträngande arbete', till verbet isl. inna arbeta anda: se ande

an'dakt: av lågty. el. ty. andacht, vars senare led är en bildn. på verbet denken tänka; alltså egentl, 'tänkande på ngt'. Härtill andäktig: av ty. andächtig andante (ett visst musikaliskt tempo): ital. ord, egentl, pres. part. av verbet andaWe gå; sålunda 'i gående tempo' ande (även anda): fsv. ande (dat. ack. anda), isl. andi, no. ande; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'andetag'; bet. 'själ; okroppsligt väsen' har tillkommit under den kristna missionen (ofta på runstenarna), efter mönstret av lat. spi'rüus andedräkt; ande, själ; besläktat med lat. an'ima luft, andedräkt, själ och an'imus själ (se animera), och grek. an'em os vind (se an em ön). Härtill andas: fsv. anda och (reflexivt) andas; andlig

andedräkt: fsv. andadrækt; ombildn. av äldre andadræt, bildn. till draga; sålunda egentl, 'dragande av andan'; da. åndedræt, no. andedrått, isl. andardrdttr; jfr dräkt

andel: av lågty. andel med samma bet. (ty. Anteil), egentl, 'del i något'; jfr anpart, antal

andfådd: trol. bildn. av ett neutralt, adverbiellt fsv. andafatt (honom cer a. för honom är det smått med andan), nsv. han talade andfått; jfr (om]bedd till sup. bett, skorna voro utgådda till sup. gått o. dyl.; se 2 få

andor (andur) den på undersidan med hårhud klädda högerskidan (nordsv. dial.): isl. qndurr, no. onder; trol. bildat till and- emot (se anlete); jfr andra andra beslag el. skoning under slädme-dar: sv. och no. dial. andra med samma bet.; till andor

andrake ankbonde, andhanne: av lågty. andrake (ty. Enterich) med samma bet.; slutleden -rake trol. besläktad med lat. rex konung och reg'ere härska (se regera)

andre, andra: se annan

13androgyn

anhängare

androgyn [-gy'n] tvekönad, hermafrodi-tisk: av grek. androg'ynos, eg. 'man-kvinnlig', till ane'r (gen. andros') man och gyne' kvinna

andtruten: bildat av ande andedräkt och perf. part. av tryta, sålunda egentl, 'för vilken andedräkten tar slut' andtäppa svårighet att andas: av sv. dial. täppa täppthet, se täppa andäktig: se andakt anekdot [anekdå't] kort berättelse: av fra. anecdote, av grek. anék'dota ännu ej utgivna skrifter (titel på ett verk av Proko'pios)

anemi' blodbrist: av fra. anémie, av grek. nekande partikeln an- och ha'ima blod (jfr hemoglobin). Härtill ane'misk blodfattig

anemome'ter vindmätare: av grek. artemos vind och metfron mått anemon [-må'n, -mo'n] sippa: av lat. anemofne med samma bet.; av likbet. grek. anemo'ne, bildn. av an'emos vind (se ande); kanske, med grundbet. 'de 8 vindarnas blomma', på grund av att blomman (med normalt 8 kronblad) liknar en vindros

aneroid [-ro-i'd] i vilken ingen vätska förekommer: bildn. på grek. nekande partikeln a- och neros' fuktig

anestesi' oförmåga att uppfatta sinnesintryck: av grek. anaisthesi'a okänslighet, av nekande an- och verbet aisthan'-esthai förnimma; jfr estetik. Härtill aneste'tisk bedövande, bedövningsanfall: av lågty. anval (ty. Anfall) med samma bet. anfang' begynnelsebokstav: av ty. Anfang begynnelse

anfart nedgång i en gruva: av ty. An-fahrt med samma bet. anflog [-å-] el. anflåg överdrag på en kropps yta: av ty. Anflug anstrykning; jfruppflåg

anförtro: efter ty. anvertrauen med samma bet.; jfr förtro

anförvant: av ty. adj. anverwandt släkt med; jfr förvant

ängel metkrok: trol. av lågty. ängel med samma bet.; jfr dock isl. gngull, no.

ongul med samma bet. Härtill angla fiska med krok

angelägen: av lågty., ty. angelegen, egentl, 'som ligger intill, om hjärtat', perf. part. av anliegen ligga på hjärtat. Härtill angelägenhet: jfr da. anliggende med samma bet.

angenäm: av ty. angenehm med samma bet., egentl, 'antagbar', till annehmen mottaga (se anamma); jfr förnäm, tacknämlig, förnimma, nim ang i na [ang-gi'na] akut katarr i svalget:

av lat. angifna halssjukdom angiosper'm gömfröig växt (motsats: gymnosperm): modern bildn. av grek. ange'ion kärl och sper'ma frö angiva: efter lågty. angeven el. ty. angeben med samma bet. angla: se ängel

anglicis'm engelsk språkegenhet; språkligt lån från engelskan: av lat. ang'licu$ engelsk; se engelsk anglika'nsk: av eng. Anglican, lat. angli-ca'nus engelsk; jfr engelsk an g läs [ang-glä's] (ett slags dans): av fra. fem. adj. anglaise engelsk; jfr engelsk angostura [ang-gå-] likör el. brännvin med tillsats av angosturabark: efter en stad Angostura (nu Ciudad Bolivar) i Venezuela

angripa: efter lågty. angripen, ty. an-greifen med samma bet. Härtill angrepp: efter likbet. lågty. angrepe, ty. Angriff

angöra (en hamn, en brygga o. dyl., om fartyg): sjöterm, bildad efter lågty. andön, holl. anmaken med samma bet.

an halt hållplats: av ty. Anhalt med samma bet.; till anhalten stanna; jfr 2 halt anhang: av ty. Anhang med samma bet.^ till hängen hänga; jfr anhängiggöra, anhängare, bihang, anhopa: efter ty. anhäufen med samma bet.

anhydri'd (oxid, som uppstår ur hydrat genom vattenförlust): av grek. nekande partikeln an- och hyd'or vatten

anhålla: efter ty. anhalten hålla fast,

kvarhålla; (enträget) hålla i; begära anhängare: av ty. Anhänger med samma bet.; jfr anhang

14anhängiggöra

annalkande

anhängiggöra överlämna (rättstvist) till domstols prövning: efter ty. anhängig machen med samma bet., till anhängig förbunden med, beroende av; bildn. till anhangen hänga vid, se anhang, av-hängig

anhörig: av lågty. adjektivet anhörich (ty. angehörig) tillhörande; släkt med anili'n (en viss organisk bas): ytterst en bildn. på arab. an-nil indigo an i mal djur-; sinnlig: av lat. animaflis levande; bildn. till an'ima anda, liv, se ande. Härtill animalier (plur.) födoämnen ur djurriket (kött, mjölk m. m.) animera egga; uppmuntra: av fra. ani-mer, lat. anima're giva liv; till an'ima anda, liv, se ande

animis'm själskult: modern bildn. på lat. an'ima själ, se ande animosite't ovilja, agg: bildn. på lat. adj. animo'sus blåsig; modig, stolt; till an'im.us själ, ande, se ande

a'nis (en kryddväxt: frukt av denna växt): fsv. anis, av lat. ani'sum med samma bet. anisett' anislikör: av fra. anisette, en bildn. på anis anka: sannolikt av ett and-hona, ankona andhustru (jfr ankbonde, gåskarl o. dyl.), där -ona har uppfattats som slutartikel (ack. fem.); härtill bildades en nom. anka (best. ankan). Jfr fränka, gråbo

1. ankare (på fartyg): fsv. ankare, av lat. an'cora, av grek. an'kyra med samma bet. Härtill ankra

2. ankare (ett slags laggkärl): av lågty. anker, av medeltidslat. anc[K]eria mindre kärl; av oviss härkomst

ankel: fsv. ankol, no. okkul, gemens, germ. ord, diminutiv av ett ord, som återfinns i medelhögty. anke fotled anklaga: av ty. anklagen med samma bet.; ursprungl. '(inför rätta) upphäva klagorop mot någon'; jfr klaga. Härtill anklagelse; jfr åklagare anklang: av ty. Anklang med samma bet.

anknyta: efter ty. anknüpfen; till knyta ankomma: av lågty. ankomen, ty. ankommen med samma bet.

ankommen ngt angripen, skadad, skämd: eg. part. av ankomma i äldre bet. 'angripa, ansätta (om sjukdom)'; jfr även subst, åkomma ankomst: av lågty. ankum/pst (ty. An-kvnft), till ankomma; jfr före-, här-, inkomst m. fi. ankra: se 1 ankare

anlag: efter likhet, ty. Anlage; till an-legen (se anlägga) i bet. 'lägga grund, upprätta'

anlanga angå, beträffa: av lågty. eller ty. anfangen med samma bet.; jfr langa, anbelanga

anledning: känt från o. 1600; efter ty. An-leitung vägledning, anvisning, tecken; jfr föranleda

anlete: fsv. andlite, isl. andliti; gemens, germ. ord (ty. Antlitz), bildat av and-mot och fsv. liter utseende, färg: jfr andor, ansols, -skrämlig, -svar, antvarda, änne, und-; rödlätt anligga: efter lågty. artliggen, ty. anliegen ligga emot; jfr åligga

anlita: se lita

anljud begynnelseljud: efter ty. Anlaut med samma bet. anlupen belagd med rost, imma o. dyl.: eg. part. av an löp a i bet. 'belägga, överdraga'; jfr ankommen anlägga: efter låety. anleggen el. ty. an-legen med samma bet.; jfr ålägga anlända: efter äldre ty. anländen med samma bet., bildn. till land; alltså egentl, 'lägga till land, landstiga' an löpa lägga till (vid en hamn): antaga färgskiftning: efter likbet. lågty. an-lojien, ty. anlaufen; se löpa. Härtill anlopp

anmoda: av lågty. anmåden el. tv. an-mvten med samma bet.; jfr 2 muta anmäla: efter tv. anwelden med samma bet., med anslutning till mäla; jfr 2 förmäla

anmärka: av lågty. el. ty. anmerken med samma bet.

anna'ler årsböcker: av lat. anna'les med samma bet., till ann'us år; jfr anno annalkande (en a. storm o. dyl.) pres. part.: till nalkas med prefixet an- (se an); jfr ty. sich annähern

15annan

anskrämlig

annan (best. andre): fsv. annar (ack. annan), isl. annarr (den nys v. formen är sålunda egentl, ackusativ); gemens, germ. ord (tv. ander* eng. other). 11 arf ill annor- (urspr. fem. form) i annorledes, -lunda, -slädes annars: egentl, genitiv sing. av fsv. annar; se annan annektera införliva med sitt område; tillägna sig: av lat. annectere fästa vid, förena med; sammansättn. av ad till och nec'tcre knyta, fästa; jfr annex. Härtill annexion [-ksjo'n] införlivning, tillägnande annex7 bihang; sidobj^ggnad: av lat. anner'us, perf. part. av annec'tere; se annektera

ann'o (t. ex. 'anno 1970'): en böjningsform av lat. ann'us år; jfr annaler, annuitet

annons [anång's, -ån's]: av fra. annon<cei bildat på verbet annoncer, av lat. adnuntia're förkunna; jfr nuntie, pro-, renoncera. Härtill annonsera annorledes: fsv. annorledh[is], av annor, fem. av annar (se annan), och ledh väg (se 2 led)

annorlunda: fsv. annorlund, av annor (se annorledes) och lund sätt (jfr inga-, någorlunda)

annorstädes: ombildn. av fsv. annars stads, gen. av annar (se annan) och staper ställe (se 2 stad); jfr allestädes

an notera anteckna: av fra. annoter, av lat. annota're anteckna; jfr nota, notera. Härtill annotation anteckning annueli årlig; ettårig: av fra. annuel, bildat på lat. ann'us år; se annuitet annuitet årlig avbetalning: av fra. an-nuité, av lat. adjektivet ann'uus årlig; se annaler, anno, annueli ann ullera upphäva, förklara ogiltig: av lat. annulla're förinta, bildn. på nulVus ingen; jfr noll anod [anå'd, -o'd] (positiv pol i elektrisk stapel): av grek. an'odos väg uppåt; jfr katod, elektrod

an'olja olja helt lätt: jfr ty. anölen olja, smörja

anomal oregelbunden, avvikande från regeln: av grek. nekande partikeln an-och Inomalos' jämn. Härtill anomali' oregelbundenhet, avvikelse anony'm okänd, utan namn: av grek. nekande an- och on'yma namn; jfr pseudonym, synonym, onomato-poetisk. Härtill anonymitet a'nor (pl.) förfäder å fädernet och mödernet: av lågty. anen (ty. Ahnen) förfäder anorak' vindtät blus med kapuschong: grönländskt ord anpart: se part och andel anpassa: av ty. anpassen med samma bet.; se passa an'rika skilja malm från det ofyndiga gråberget: av ty. anreichern med samma bet.

anrop: av lågty. anrop (ty. Anruf) med samma bet.; se ropa anrätta: efter lågty. el. ty. anrichten med samma bet.; jfr berätta, förrätta ansa sköta, vårda: isl. no. ansa bry sig om, lägga märke till; gemens, nord. ord med ursprungl. bet. 'arbeta, sköta om', avledn. på 2 and ansats: av ty. Ansatz med samma bet., till ansetzen ansätta; i sv. fr. o. m. 1700-t.; jfr föresats, tillsats m. fi. anse: av lågty. ansën (ty. ansehen) betrakta, pröva, granska, överväga ansenlig: av ty. ansehnlich; till anse ansikte: fsv. ansikte, av lågty. ansichte, av an på och en bildn. till verbet se, alltså med samma grundbetydelse som åsyn

ansj'0'vis kryddad (o. i burk inlagd) skarpsill: av eng. anchovies, plur. av an'chovy, sillfisk i Atlanten o. Medelhavet (Engraulis enchrasicholus), som mest ätes saltad (se s ar de 11); av spanska anchova, ett ord av omtvistad härstamning; på grund av likheten har namnet hos oss överförts på kryddad skarpsill; jfr skarpsill anskaffa: av ty. anschaffen med samma bet.; jfr skaffa

anskri ven: efter ty. angeschrieben med samma bet. anskrämlig: bildn. av prefixet and- emot (se anlete) och skrämma

16anslag

antibiotikum

anslag: av lågty. anslach (ty. Anschlag) med samma bet.; jfr anslå ansluta: efter ty. anschliesscn med samma bet., till sluta anslå: efter lågty. anslàn (ty. anschlagen); till slå; jfr anslag. Ursprungl. om kungörelser om torgpris och annat, som stadens myndigheter slog upp på rådhusets vägg

ansols motsols (från väster till öster, från höger till vänster; motsats: med-, rätt-sols): ombildn. (efter sol) av fsv. andsylis, isl. andsolis, en bildn. på sol med prefixet an- (fsv. and-) emot; jfr anlete anspann draghästar: av ty. Anspann med samma 'bet.; se 3 spann anspela: efter ty. anspielen med samma bet.

anspråk: av lågty. ansprake (ty. An-spruch) med samma bet.; till ansprechen tilltala

anstalt åtgärd; inrättning, institut: av ty. Anstalt med samma bet.; till anstellen ställa till; jfr anställa anstifta: av ty. anstiften med samma bet.; se stifta

anstränga: av ty. anstrengen med samma bet., till strengen spänna, strama åt; jfr

1 sträng

anstucken: particip av äldre sv. ansticka antända, sticka i brand; smitta, angripa; av lågty. ansticken med samma bet., se

2 sticka

anstå passa; stå stilla, uppskjutas: av lågty. anstän med samma bet. (ty. anste-hen). Härtill anstånd uppskov: efter lik-bet. lågty. anstant (ty. Anstånd); jfr anständig anställa antaga (i tjänst); inrätta, ordna, ställa till: av lågty. och ty. anstellen med samma bet.; jfr anstalt

anständig: av ty. anständig med samma bet., till Ansta7id höviskhet, till anstehen passa; se anstå anstöt: efter likbetydande lågty. anstöt (ty. Anstoss), med anslutning till stöt

ansvar: fsv. isl. andsvar svaromål, svar, ansvar, bildat av prefixet and- emot (se anlete) och svar; jfr eng. answer svar ansätta anbringa; börja; plåga, oroa;

sätta åt, ligga över: liksom da. ansætte av ty. ansetzen med samma bet. antaga: efter lågty. annemen, ty. anneh-men med samma bet. (se anamma), till taga

antag onis'm motsatsförhållande, fiendskap; motverkan: av grek. antagoniz'o kämpar emot; till anti' emot och agon' strid; motsats: synergism. Härtill antagonist motståndare antal: av lågty. antal (ty. Anzahl) med samma bet.; se tal antar'ktisk sydpols-: en bildn. av grek.

anti' emot och ar'ktos; se arktisk antasta: av lågty., ty. antasten med samma bet. (egentl, 'vidröra'); av romanskt ursprung: fornfra. taster (fra. täter), av osäker härkomst anteceden'tia [-tsia] (pl.) föregående öden, tidigare liv: lat. ord, till verbet antece'-dere gå före, föregå antecipera föregripa: av likbet. fra. anti-ciper, lat. antecipa're; av lat. an'te förut, på förhand och cap'ere taga, se kapabel. Härtill antecipation föregripande

anteckna: efter lågty. antekenen (ty. anzeichnen) med samma bet.; se tecken antedatera åsätta tidigare datum: av lat. an'te före och datera antediluvia'nsk äldre än syndafloden: av lat. an'te före och dilu'vium översvämning, »syndafloden» (1 Mos. 6) antenn känselspröt (hos insekter); luftledning (radio, TV); av ital. antenna med samma bet. (Marconi); av lat. antenn'a, antem'na rå (på segelfartyg) antepen'dium altarkläde: av lat. anrte framför och pende're hänga (inträns.) antepenurtima tredje stavelsen från slutet: av lat. an'te före och penultima anti- emot, i från grek. lånade ord el. i nyare tid efter mönster av dylika lånord uppkomna nybildningar: av grek. anti' emot; framför vokal ant-(t. ex. ant-arktisk)

antibiotikum [-biå'-] (pl. antibiotika) bakteriedödande medel (t. ex. penicillin): modern bildn. (med lat. ändelse) av grek. anti' emot och bi'os liv; jfr biologi

17antidot

antåg

antidot [-då't] motgift: av likbet. eng. o. fra. antidote; ytterst av grek. antid'oton n., av anti- mot och dot'os given; jfr dos, donera antifebri'n (ett febernedsättande läkemedel): av grek. anti' emot och lat. je'bris feber (se feber) antik från forntiden; ålderdomlig: av fra. antique; av lat. anWquus gammal; jfr antikva, antikvarie, antikvitet, antikverad antiklerika'1 prästfientlig: av grek. anti' emot och klerikal antikrist Kristi motståndare: av grek. anti' emot och Christos' Kristus antikrifik motkritik: av grek. anti' emot och kritik

antikva latinsk tryckstil: böjningsform av lat. anti'quus gammal (egentl, anti'-qua litfera den gamla bokstaven, den gamla stilen); jfr antik antikvarie fornforskare: av lat. anti-qua'rius person, som intresserar sig för det gamla, till anWquus gammal (se antik). Härtill antikvariat bokhandel med gamla böcker: från ty. antikverad föråldrad, gammalmodig: efter ty. antiquiert, eng. antiquated; eg. part. till ett verb bildat efter lat. antiqua're göra gammal, av adj. anWquus gammal (se antik) antikvitet fornsak: av fra. antiquité forntid; fornsak, av lat. anti'quitas, till adj. anti'quus gammal, forntida; jfr antik

antilop [-o'p] (ett hovdjur): av eng. antelope, ytterst av grek. anthiVops

antimakass' överkast på soff- eller stols-rygg: av eng. antimacass'ar, av grek. anti' emot och namnet på en olja från Makassar, rättare Mankassar (ort på Celebes); alltså egentl, 'duk, som skyddar mot (hår)olja' anti militärisk militärfientlighet: av grek. anti' emot och militarism antimon [antimå'n, -mo'n] (en metall): i de moderna europ, språken lånat från medeltidslat. antimo'nium antingen: fsv. ann'at-tvigg'ia den ena av två möjligheter; -tviggia, tvæggia är gen. av tve två; jfr tveggehanda

antinomi [-nåmi] motsägelse mellan två (var för sig sanna el. nödvändiga) tankelagar el. åskådningar: av grek. antinomi'a, av anti' emot och nom'os lag antipati' motvilja: av grek. anti' emot och path'os lidande (se apati, patos); bildat som motsats till sympati. Härtill antipatisk motbjudande; fientlig antipod [-på'd, -po'd] person, som bor på motsatta sidan av jordklotet; fullständig motsats: bildn. av grek. anti' emot och pu's (gen. podos') fot antipyrin (ett febernedsättande läkemedel): av grek. anti' emot och py'r eld, feber

antisemit judehatare: av grek. anti' emot och semit

antiseptisk bakteriedödande: bildn. på grek. anti' emot och sep'sis förruttnelse (jfr septisk, aseptisk). Härtill antiseptik antiseptiskt behandlingssätt antite's motsättning: av grek. anti'thesis motsättning; jfr tes. Härtill antitetisk antologi [-lågi'] väld samling av dikter (och prosastycken): grek. bildn. av an'thos blomma och verbet leg'ein samla

antracit (ett slags stenkol): bildn. på grek. an'thrax kol

antropofa'g människoätare: grek. bildn. på an'thropos människa och fage'in äta

antropologi [-lågi] läran om människan: bildn. av grek. anHhropos människa och log'os lära. Härtill antropolog [-lå'g]

antropomorfism uppfattning av ngt som likartat med människan: bildn. av grek. an'thropos människa och morphe' form, gestalt

anträda: av lågty. antreden (ty. antreten) med samma bet.; se 1 träda antvarda: fsv. antvardha, möjl. ett inhemskt ord, dock trol. påverkat av lågty. antwarden; av prefixet and- emot (se anlete) och ett med varda besläktat ord

antyda: efter ty. andeiden med samma bet.; till tyda

antåg: efter ty. Anzug med samma bet.; till 3 tåg

18anus

apotek

a'nus ändtarmsöppning: av likbet. lat. a'nus; jfr anal

anvisa: efter ty. anweisen med samma bet.; till 2 visa

använda: av lågty. anwenden med samma bet.; egentl, 'vända emot' aorta [aårt'a] stora kroppspulsådern: ytterst av grek. aorie' med samma bet. (Aristoteles), eg. 'ngt upplyft, upphängt'

apa: isl. api (dat. ack. apa), gemens, germ. ord (ty. Affe, eng. ape) av oviss härstamning

apacher [apasj'er] (pl.) indianstam i Nordamerika; franska ligister (i Paris): namnet är hämtat ur ett indianspråk; urspr. bet. trol. 'fiender' apanage [-na'sj] underhållsanslag åt furstlig person: av fra. apanage, av medeltidslat. appana'gium, av verbet appana're förse med bröd, utrusta apart' egenartad, originell: av ty. och eng. apart med samma bet.; från fra. à part avsides, särskilt apartheid: holl. subst, 'särskildhet, avskildhet', till adj. apart avskild, separat (se apart); slagord för den sydafrikanska segregationspolitiken gentemot infödingarna, infört 1948 av dåvarande premiärministern D. Malan apati' håglöshet: grek. bildn. av nekande a- och path'os sinnesrörelse (se patos). Härtill apa'tisk känslolös; försoffad, liknöjd

apatit (en bergart): bildat 1786 av tyska mineralogen A. G. Werner av grek. apat'e bedrägeri, svek med den i mineralnamn vanliga ändelsen -it; namnet avser bergartens skiftande former o. färger

apel: fsv. apald, isl. apaldr; gemens, germ. ord, avledn. på en beteckning för frukten (ty. Apfel, eng. äpple); se äpple. Härtill apelgrå, -kastad (om häst) med ljusgrå fläckar som stammen på vissa äppelträd: da. abildgrå, ty. apfel-grau, fra. pommelé; med avseende på bildningen jfr smutskastad, -stänkt, gråsprängd o. dyl.

apelsin: trol. lågty. el. holl. lån från ett ord, sammansatt av appel äpple och Sina Kina, sålunda 'äpple från Kina';

jfr nygrek. portokaVi apelsin (eg. frukt från Portugal, som infördes av portugisiska köpmän)

aperitif [-iff'] aptitretande dryck före måltid, cocktail: av likbet. fra. apéritif; bildn. till lat. aperi're öppna, börja aplomb [-åm'b] eftertryck: av fra. aplomb, av à plomb i blylodets riktning; jfr plomb

apodik'tisk oemotsäglig: en bildn. på grek. verbet apodeikny'nai bevisa apokalyp's uppenbarelse: av grek. apo-kaVypsis avslöjande, det grek. namnet på Uppenbarelseboken. Härtill apoka-lyp'tisk hörande till Uppenbarelseboken; mystisk

apokope [apå'kåpe] bortfall av ljud el. stavelse i ordslut: ytterst av grek. apokope' borthuggning, av apo bort och kop'tein hugga

apokry'f biblisk skrift av icke kanoniskt anseende: ytterst av grek. apok'ryfos undanlagd (för att icke användas vid gudstjänsten), fördold, hemlig; besläktat med krypta, kryptogram. Härtill apokryfisk av tvivelaktig äkthet, otillförlitlig

apologi [-lågi'] försvarstal, -skrift: ytterst av grek. apologi'a med samma bet. Härtill apologet [-g-] försvarare (av en viss tro): av grek. apologe'tes med samma bet.; apologetik

apoplek tisk slagartad; med anlag för slaganfall: ytterst av likbet. grek. apo-plektikosHärtill apoplexi' slaganfall: av grek. apoplexi'a med samma bet. apostel: ytterst av grek. apos'tolos sändebud, budbärare. Härtill apostolisk [-sto'-]

aposteriorisk [-o'r-, -å'r-] (utgående) från erfarenheten: bildn. på det lat. uttrycket a posterio'ri [par'te] från den senare delen; jfr apriorisk

1. apostrof [-strå'f] utelämningstecken: ytterst av grek. apos'trofos bortvänd, syftande på tecknets form (')

2. apostrof [-strå'f] (högtidligt) tilltal: ytterst av grek. apostrofe' bortvändande, hänvändelse till någon. Härtill apostrofera tilltala

apote'k: y.fsv. apotek n. av mit. apoteke f. ställe där specerier o. läkemedel för-

19apoteos

arabesk

säljes; över mlat. av grek. apothe'ke förvaringsställe, magasin; jfr butik, bodega; samma efterled i bibliotek, hypotek m. fi. apoteos [apåteå's] förhärligande: av fra. apothéose, av grek. apothe'osis förgud-ning, bildning till iheos' gud (i teologi m. fi.)

apparans [aparang's] sken, utseende: av fra. apparence yttre sken, av lat. appa-ren'tia företeelse, fenomen; jfr apparition

apparat: av lat. appara'tus tillrustning, anrättning, anstalt; jfr parat. Härtill apparatu'r

apparel'j redskap: av fra. appareil, bildat på verbet appareiller tillreda, utrusta

apparition utseende; framträdande: bildn. på lat. verbet appare're synas, vara att se, visa sig; jfr apparans appellera vädja, hänskjuta till högre instans: av lat. appelWre tilltala, anro* pa (jfr interpellera, rappellera). Härtill appell' vädjan, tystringssignal: av fra. appel med samma bet.; app'ellativ artnamn (i motsats mot egennamn): av lat. appellati'vus utgörande en benämning

appen'dix bihang, tillägg: av likbet. lat. appen'dix\ bildn. av ad till, vid och pen'dere hänga (jfr pendel). Härtill appendicrt blindtarmsinflammation apperception medveten uppfattning: modern bildn. av lat. ad till och percep'tio inhämtande, begripande applicera anbringa; tillämpa: ytterst av lat. applica're foga vid, närma till, av ad till och plica're vika (jfr pl i, ex-, komplicera). Härtill applikation påläggssöm; applikatuxr fingersättning applådera: över franskan av lat. appla'u-dere klappa (jfr plausibel, explodera). Härtill applå'd handklappning, bifall: sv. nybildn.; jfr da. no. applaus med samma bet.; av lat. appia'usus apportera hämta, bära fram: ytterst av lat. apporta're föra till, medföra; jfr portör

apposition (ett slags attribut): av lat. apposVtio tilläggande, tillfogande

appreciera värdesätta, uppskatta; höja värdet av ett lands valuta (motsats: depreciera): av likbet. fra. apprécier, av senlat. ad-pretia're, bildat till lat. premium n. pris (se 3 pris, pretiosa) appretera ge styvhet eller glans åt en vävnad: av fra. apprëter göra i ordning. Härtill apprety'r, appretu'r styvhet och glans på tyg approba'tur (betyget) godkänd: böjningsform (3 sg. pres. pass.) av lat. verbet approbafre godkänna (se approbera); sålunda: '(han) godkännes'; jfr improbatur

approbera godkänna; gilla: av lat. ap-proba re godkänna (jfr approbatur), av lat. ad till och proba're pröva, gilla (se probera). Härtill approbation; approba'bel möjlig att godkänna approximativ nära det rätta värdet, ungefärlig: bildn. på lat. verbet approxi-ma're komma nära, till prox'imus närmast. Härtill approximation tillnärmelse

aprikos [-o's] (en frukt): över ty. och holl. ur pluralformen av fra. abricot; av arab. albirqüq; av lat. præ'cox tidigt mogen (persika) april [-ill', -i'l]: av det lat. månadsnamnet aprilis, möjl. till ett etruskiskt gudinnenamn Apru (motsvarande romarnas Venus), jfr Afrodite apriorisk [-o'r-, -å'r-] (utgående) från medvetandet, grundad på förnuftsskäl; förutfattad: av det lat. uttrycket a prio'ri [pårte] från den förra delen, på förhand; jfr aposteriorisk apropå [apråpå'] på tal om: av fra. à propos, det senare ordet bildat på verbet proposer föreslå; jfr proposition aptera avpassa, anpassa: av lat. aptarre anpassa, lämpa efter, till ap'tus lämplig, passande

aptit: av fra. appétit, av lat. appeti'tus åtrå, begär, bildn. titf pet'ere begära, bedja (se petition) ar (ytmått): av fra. are, ett under fra. revolutionen nybildat ord, utgående från lat. a'rea jämn plats, yta arabes'k bladslinga, växtornament: över fra. av ital. arabes'co, egentl, 'arabisk'

20arbete

arkiater

arbete: fsv. arbeide, arbete, av lågty. arbeit möda; jfr arvode. Härtill arbeta: av lågty. arbeiden, ty. arbeiten arbiträ'r godtycklig: av fra. arbitraire, av lat. arbitra'rius beroende på skiljedomares utslag

arborr [a'r-] (stång med skärborr i spetsen, för utborrning av cylindrar, rör o. dyl.): av eng. arbor huvudaxel i en maskin, stativ, hjulaxel; av lat. ar'bor träd, stam; ordet brukas särskilt om borrmaskiner och har därför i sv. uppfattats som innehållande ordet borr. Härtill arborra arbeta med arborrmaskin, svarva invändigt areal ytvidd: bildn. på lat. a'rea jämn plats, fält, yta; jfr ar are'kapalm, betelpalmen Are'ca Catechu' (Sundaöarna): över portugisiskan av ett ord i tamilspråket adaikay are'na skådebana: av lat. are'na sand, sandfält, skådebana

areometer (ett instrument för bestämmande av fasta ocb flytande kroppars specifika vikt): bildn. av grek. araios' tunn och rnetWon mått areopa'g domstol: av grek. Areiop'ägos, nan in på en kulle i Aten, på vilken en berömd domstol sammanträdde arg: fsv. isl. argr, da. arrig, gemens, germ. ord av okänt ursprung argbigga argsint kvinna: efterleden (även i etter-, surbigga) möjl. ett som appella-tiv brukat kortnamn Bigga (till Birgitta); kanske till uttrycket arg som ett bi bildat ord; jfr också dial. bägga fårhona, tacka, fsv. bäggia, till bagge argument bevis, skäl: av lat. argumen'-tiim bevis. Härtill argumentera; argumentation

ar'gusögon skarpa och misstrogna blickar: av Argus, lat. namnet på en jätte i grek. mytologien med hundra ögon, av vilka alltid några var vakna a ria solosång (i en opera): av ital. a'fia luft; utseende; aria; till lat. aër'ius luftig; jfr aeroplan ariacTnetråd ledtråd: efter grek. Aria'dne, en kungadotter på Kreta, som räddade hjälten Theseus ur Labyrintens irrgångar genom att ge honom ett tråd-

nystan, med vars hjälp han kunde hitta ut igen

aria'n (anhängare av en viss lära om Kristus): bildn. på Ari'us, en på 300-ta-let e. Kr. levande presbyter i Alexandria a'rier indoiranier: indoeuropé: över t}', av sanskrit a'rya, folknamn använt om Vedadikternas folk. Härtill a'risk aristokrati' adelsvälde; adel: av grek. aristokrati'a de bästas herradöme (till ar'istos bäst, förnämst och krate'in härska); jfr demo-, teokrati, fysio-, autokrat. Härtill aristokrat ädling, förnäm människa; aristokratisk aritmetik räkning; räknelära: av grek. arithmetike' räknekonst; till arithmos' tal.- Härtill aritmetrisk

1. ark (i uttrycket »Noaks ark»): fsv. ark, isl. Qrk kista; trol. ett gammalt germ. lån från lat. ar'ca kista

2. ark pappers- o. dyl.: av lågty. ark med samma bet., av lat. ar'cus båge; det båg-böjda pergamentbladet

arka'd (en rad av pelare med emellan dem slagna valvbågar): av fra. ar cade, av provensalska arcado brovalv, en bildn. på lat. ar'cus båge arka'disk idyllisk, okonstlad: en bildn. på Arka'dien, ett landskap i det forntida Grekland, bebott av gammaldags herdar och fiskare

arkatsk fornåldrig: ytterst av grek. arkhaikos' gammaldags, forntida, till likbet. arkha'ios (se arkeolog), bildn. till arkhe' början, regering (se arkiv, anarki). Härtill arkaisera efterhärma ålderdomlig stil; arkais'm ålderdomligt ord el. uttryck arka'num hemligt medel: av lat. arca'-num hemlighet, mysterium arkebusera avrätta genom skjutning: av fra. arquebuser, bildat på arquebuse, ett under 1500-talet från ital. archibu'so lånat ord, ytterst av ty. eller holl. hakebus hakebössa (ett slags gevär) arkeolog [arkeålå'g] fornforskare: av grek. arkhaiolog'os med samma bet.; jfr arkaisk. Härtill arkeologi' fornforsk-ning

arkiater (äldre ämbetstitel) förste livmedikus: ytterst av grek. arkhi'atros, bildn. av arkhi- förnämst (se arkitekt,

21arkipelag

arrogant

ärke-) och iatros' läkare (se pediatrik)

arkipelag [arki-, artji-] övärld; av öar fyllt hav: av ital. arcipe'lago, av medeltidsgrek. arkhipeVagos centralhav arkitekt [arki-, artjitek't] fackman i byggnadskonst, vetenskapligt utbildad byggmästare: av lat. architec'tus, av grek. arkhitek'ton byggmästare; bildn. av arkhi- förnämst (se arkiater, ärke-, monark) och tek'ton timmerman (se tektonisk). Härtill arkitekter byggnadskonst, -stil; arkitektonisk med avseende på arkitekturen arkitrav [-k-] bjälklag vilande på pelare: av ital. architrafve med samma bet. arki'v [-k-] samling av urkunder; plats, där urkunder förvaras: av lat. archi'vum, av grek. arkhe'ion byggnad för överheten, till arkhe' början; överhet. Härtill arkivalier (plur.) urkunder förvarade i arkiv; arkivarie tjänsteman i arkiv arktisk nordpols-; nordlig: en bildn. på grek. Ar'ktos, namn på stjärnbilden Stora björnen

a'rla tidigt: fsv., isl. arla, bildn. på ad-verbet dr tidigt, besläktat med ty. eher förut, er st först; jfr sär la

1. arm (subst.): fsv. armber, isl. ar mr, gemens, indoeurop. ord

2. arm (adj.): fsv. armber, isl. armr olycklig; bet. 'fattig' inlånad från ty.; gemens. germ. ord av omstridd härkomst; jfr armod

arma'da flotta; av spanska arma'da väpnad makt; krigsflotta; jfr armé armatu'r utrustning: lat. armatu'ra utrustning; jfr armé, armera armborst (ett med båge försett kastvapen): fsv. armborst, närmast av lågty. armborst, vilket är en folketymologisk ombildn. av medeltidslat. arcubali' sta (ett slags skjutmaskin) armbåge: folketymologisk ombildn. av fsv. alboghi, isl. alnbogi, da. o. no. albue\ till aln i bet. underarm (se aln) armé: känt från 1500-t.; av fra. armée - (motsv. spanska arma'da), en bildn. på verbet armer beväpna, av lat. arma're utrusta, beväpna; jfr arm a da, armera, armatur

armera beväpna; utrusta: ytterst av lat. arma're utrusta, till ar'ma vapen; se armé

armod fattigdom: fsv. armodh, no. armod; av lågty. armot (ty. Armut), till arm fattig; i sv. felaktigt uppfattat som en sammansätta, med mod (arm-mod) arom [arå'm] vällukt: av grek. ar'oma vällukt. Härtill aromatisk doftande: efter grek. aromatikos' med samma bet. arpeggio [-äd'jo] brutet ackord (på stränginstrument): ital. ord, bildn. till arpeggiare spela harpa, av arpa harpa arr'ak brännvin, tillverkat av ris el. palmsaft: av eng. arr'ack, av arab. 'araq saft

arrangera [arangsje'ra] anordna, ställa till: av fra. arranger, en Tornfra. bildn., besläktad med rang. Härtill arrangemang' anordning: av likbet. fra. arrange-ment; arrangör [arangsjö'r] anordnare: av fra. arrangeur

arrendera: av medeltidslat. arrenda're, en växelform av arrenta're utlämna jord mot ränta (jfr 2 ränta). Härtill arrendator person som arrenderar: från medeltidslat.; arren'de: över ty. av medeltidslat. ärren'da

arrestera häkta: över (låg)ty. av forn-fra. arrester fasthålla, hindra; av lat. ar-resta'™, bildat av ad till och resta're stanna (se restera). Härtill arrestant häktad; arrest häkte: över (låg)ty. av fornfra. arrest hinder, fasthållande arrivist lycksökare: av likbet. fra. arriviste, bildn. till verbet arriver komma; hända, inträffa; (bildligt) lyckas; av mlat. arripare anlända, landa, till lat. ad till och ri'pa strand. Härtill arrivism arriä'rgarde eftertrupp: en fra. sammansätta. av arrière tillbaka, bakåt och garde vakt (se garde, gardera) arrogant [-gang't, -gan't] dryg, retsam, anspråksfull: över fra. av lat. arrogans (gen. arrogan'tis), pres. part. av arroga're göra anspråk; av ad till och roga're fråga, begära (jfr interroga-tiv). Härtill arrogans [-gang's, -gan's] förmätenhet: av fra. arrogance, av lat. arrogan'tia anspråksfullhet, övermod

22arrondera

I. ask

arrondera [arångde'ra, -rånd-] avrunda; utvidga: av fra. arrondir med samma bet.; jfr rund

arsel ända, bakdel: sv. dial. arsel (best. f. ar selet, ar sele), ursprungl. ars-hol n; sammansättn. av fsv. isl. ars m. med samma bet. (ty. Ar sch, eng. ar se) och hol n. (se hål)

arsenal rustkammare; vapenförråd: över fra. av ital. arsena'le, av arab. as-sina'a konstruktion

arseni'k (ett gift): av grek. arsenikonav omtvistad upprinnelse ar'sis (den betonade delen av en versfot): av grek. ar*sis höjning art: fsv. art, ardh; av lågty. art, ard, urspr. 'vistelseort, hemvist', möjl. med inflytande från lat. ars (gen. artis) konst; yrke; idrott och fra. art med samma bet. (jfr artist) arteriell: se artär

arterioskleros [-å's] åderförkalkning: modern bildn. av grek. arteri'a pulsåder och skleros' hård; jfr artär och skleros arte'sisk (artesisk brunn = borrbrunn): en bildn. på det fra. landskapsnamnet Artois, där vid ett kloster den första brunnsborrningen i Europa utfördes 1126

artificiell' konstgjord, konstlad: över fra. av lat. artificiaflis konstmässig (jfr artist)

artig: av ty. artig väluppfostrad, behaglig, egentl, 'av god beskaffenhet', till art; bet. 'förbindlig, hövlig' utvecklad i sv.

artik'el avdelning; uppsats; varuslag m. m.: av lat. artic'ulus led; vändpunkt; avdelning

artikulera bilda ledgång, leda mot; uttala tydligt: ytterst av lat. articula're leda, forma, till artic'ulus led, se föreg. Härtill artikulation ledförbindelse; uttal, ljudformning artilleri': känt fr. slutet av 1500-t.; av fra. artillerie, en bildn. på verbet artiller utrusta; bestycka; uppkommet på 1200-talet i anslutning till art (jfr art), för äldre atillier utrusta, se attiralj. Härtill artillerist

artist konstnär: av fra. artiste med samma bet., vilket i äldre fra. betydde 'hantverkare'; till lat. ars (gen. artis) konst; jfr artificiell, art. Härtill artistisk arton: se aderton

artä'r pulsåder: av fra. artère, av lat. artefria luftstrupe; pulsåder; ytterst ett grek. ord. Härtill arteriell' pulsåder-

1. arv: fsv. arf, isl. arfr; ett nord. ord, nära besläktat med tv. Erie m. arvinge och Erie n. arv; med motsvarighet i keltiska språk och samhörigt med lat. or'-bus, grek. oryhanos' föräldralös, vilket torde ha varit ordets urspr, innebörd (jfr ärva). Härtill arvinge

2. arv (en växt, Stellaria): fsv. arve, isl. -arvi; av okänt ursprung

arvode: fsv. arvope, jfr isl. erfidi, båda äldst med bet. 'arbete, möda', gemens, germ. ord (ty. Arbeit; jfr arbete), med ovisst ursprung. (I sin nuvarande bet. uppträder arvode först på 1700-talet.)

1. as (fornnord. gud): ett litterärt lån från isl. ass; sannolikt besläktat med 1 ås och urspr, betecknande gudabild av trä; jfr åska

2. as lik: av lågty. ds bete, lockmat, besläktat med åtel och äta

asa glida, släpa sig i sittande ställning: sv. dial. även arsa; fcrol. med anslutning till hasa (se has) och sv. dial. kasa glida, slinta bildat till sv. dial. ars, as bakdel, stjärt

as'best (ett mineral): av grek. asfbestos oförbrännelig aseptisk bakteriefri, infektionsfri: bildn. av grek. negerande partikeln a- och septikos' åstadkommande förruttnelse (jfr septisk, antiseptisk). Härtill asepti'k kirurgisk behandling, som avser att utestänga smitta; asepti'n borsyrelösning

as'falt: av grek. as'faltos jordbeck. Härtill asfaltera

asimut (ett astronomiskt begrepp): ytterst av arab. as-sami vägen asjett: se assiett

I. ask (ett träd): fsv., isl. askr; ett gemens. germ. ord (ty. Esche, eng. ash)

232. ask

astma

2. ask låda: fsv., isl. askr; egentl, samma ord som 1 ask, alltså 'låda av ask-trä'

aska: gemens, germ. ord, bildat på en indoeurop. rot med bet. 'förtorka, förbränna'

aske's [-k-] späkning, avhållsamhet: ytterst av grek. as'kesis övning (särskilt om yrkesatlet). Härtill aske't person som ägnar sig åt askes; asketisk; asketisk

askonsdag (onsdagen efter fastlagssöndag): fsv. asknopensdagher, översättn. av lat. di'es cin'eris, så kallad efter bruket att strö aska på sitt huvud vid fastans början; senare genom förväxling namn på onsdagen före påsk asocia'1 samhällsfientlig, -oduglig: modern bildn. av grek. negationsprefixet a- och social

1. asp (ett träd): fsv. asp, isl. gsp; gemens. germ. ord; jfr äsping

2. asp (en karpfisk): trol. förkortning av ett 'aspfisk'; se 1 asp

aspek't synpunkt, synvinkel: av lat. asp ec'tus anblick; synförmåga; utsikt aspirera eftersträva: av lat. aspira're andas; närma sig, eftersträva (jfr spirant, inspirera, konspirera). Härtill aspiration, aspiran't sökande (till en tjänst o. dyl.): av lat. pres. part. aspi'rans (gen. aspiran'tis); aspira'ta ljud åtföljt av stark luftstöt: egentl, 'andat (ljud)', av lat. perf. part. (i fem.) aspirin (internationellt namn på ett läkemedel, av acetylsalicylsyra): modern bildn. till lat. aspira're andas (se aspirera); egentl, 'ngt som hjälper en att andas (friare)' assemblé [asamble'] sammankomst; festtillställning; församling: av fra. as-semblée, en bildn. på verbet assembler församla, förena; till lat. adverbet sim'ul tillsamman

assess'or (pl. assesso'rer) (ett slags domare): av lat. assess'or bisittare; jfr session

assiett [asjett'] liten tallrik: av fra. assiette med bl. a. samma bet.; av ett lat. ord adse'dita placering, besläktat med sitta

assignera [-singne'ra, -sinje'ra] anvisa: ytterst av lat. assigna're med samma bet., av ad till och signa're teckna (se signera). Härtill assi g nation anvisning: av likbet. lat. assigna'tio assimilera ombilda till likhet, sammansmälta: ytterst av lat. assimiWre göra lika, bildat av ad till och sim'ilis lik (jfr simili-; dissimilera). Härtill assimilation likdaning; sammansmältning

assistera biträda, hjälpa: av fra. assister med samma bet., av lat. assis'tere ställa sig hos; bildat av ad till och sis'tere ställa sig (jfr existera, insistera, konsistens). Härtill assisten't biträde, medhjälpare: av lat. pres. part. assis'tens närvarande; assistans [-stang's] hjälp, biträde; pantbank: av likbet. fra. as-sistance

associera sig sluta sig samman: av fra. associer med samma bet., av lat. as-socia're göra till medlem, bundsförvant, bildat av ad till och soc'ius bundsförvant (se social). Härtill association [asåsiasjo'n] sammanslutning; anknytning: av fra. association assonans [asånang's] halvrim; vokalrim: av fra. assonance, ytterst bildat på lat. verbet assona're ljuda lika; instämma; se sonor

assurera försäkra: av fra. assurer försäkra, bildat på lat. adjektivet secu'rus säker. Härtill assurans [-rang's] försäkring: av likbet. fra. assurance\ assura-dö'r försäkringsgivare asteni' kraftlöshet: ytterst av likbet. grek. asthen'eia; av negationsprefixet a- och sthen'os kraft, styrka. Härtill astenisk svag, kraftlös as'ter (växtsläkte): över lat. as'ter av grek. aste'r stjärna (jfr t. ex. sv. skogsstjärna, växtnamn)

asteris'k hänvisningsstjärna: av grek. asteris'kos liten stjärna; se aster astigma'tisk (lidande av ett visst fel i ögats brytningsförmåga): en bildn. av grek. nekande a- och stig'ma punkt; jfr stigmatisera

as'tma andtäppa: av grek. as'thma med samma bet. Härtill astma'tisk som lider av astma; astmatiker

24astrakan

attestera

astraka'n äppelsort; tygsort; lammskinnssort: av det ryska stadsnamnet Astracha'n

astrai- (i astralkropp m. m.) stjärn-: bildn. på lat. as'trum stjärna; jfr aster astrolog [astrålå'g] stjärntydare: bildn. av grek. aste'r stjärna (se aster) och log'os tal. Härtill astrologi' stjärntyd-ningskonst astrona'ut rymdseglare: modern bildn. av grek. aste'r stjärna (se aster) och nau'tes sjöman (lat. nan'ta) till grek. näns skepp (lat. na'vis); jfr aero-, kos-monaut; nautisk astronom [astrånå'm] stjärnkunnig person: av grek. astronom'os en som ordnar stjärnorna, till as'tron stjärnbild (jfr aster, stjärna) och nem'ein ordna. Härtill astronomi' stjärnkunskap asur: se azur

asy'l fristad; ett slags vårdanstalt: ytterst av grek. as'ylon något okränk-bart

asymmetrisk olikformig: av grek. nekande a- och symmetrisk asymptot [-tå't] icke sammanfallande: bildn. av grek. nekande a- och verbet sympip'tein sammanfalla asyn'deton (utelämnande av bindeordet och): grek. ord, bildat av nekande a-icke och syn'deton samband. Härtill asyndetisk

asyn ja fornnordisk gudinna: litterärt lån från isl. asynja gudinna, feminin-bildn. till dss; se 1 as atavis'm (arv från tidigare släktled): bildn. på lat. at'*avus stamfader (i femte led)

ateis'm gudsförnekelse: en bildn. på grek. nekande a- och theos' gud. Härtill ateis't

ateljé verkstads-, arbetslokal: av fra. atelier, av äldre astelier hög av spånor, därav snickarverkstad; bildn. på lat. [K]asteWa spån (eg. litet spjut) atenienn' hylla för prydnadssaker: av likbet. fra. athénienne, egentl, 'atensk (möbel)', till Ate'n

atlantisk (i namnet Atlantiska oceanen): efter lat. Atlan'ticus, grek. Atlantikos', adj .-bildn. till grek. Aflas, namn på en bergskedja i nordvästra Afrika

1. aflas kartbok: efter namnet på en. jätte Atlas som enl. grek. sagan bar himlavalvet på huvud och händer; benämningen först använd av holl. kartografen G. Mercator (d. 1594)

2. aflas (tygsort): av arab. atlas utan hår, slät

atle't: av grek. athlete's deltagare i tävling. Härtill atletisk atmosfä'r luftkrets; luft; stämning: bildn. av grek. atmos' ånga och spha'ira klot;, jfr sfär

atoll' ringformigt korallrev: av ett dialektord från Malediverna (Oceanien) atom [atå'm] minsta mängd av ett grundämne: av grek. afomos odelbar, bildn. på nekande a- och verbet tem'nein skära; dela

atona'l (om musik) som ej är uppbyggd

1 bestämd tonart: modern bildn. på -al av grek. a- icke och ton'os ton se

2 ton). Härtill atonalitet

atrofi' förtvining, avmagring: av grek.. atrofi'a, bildn. på grek. nekande a- och trofé' näring, kost

atropi'n belladonnagift: bildn. på lat. aVropa, nybildat namn på belladonna

1. att (infinitivmärke): fsv., isl. at; av prepositionen at åt, till, se åt (jfr med samma användning ty. zu, eng. to, egentl, 'till')

2. att (konjunktion): trol. av fsv. isl. pat det (samma ord som ty. dass, eng. thot att, egentl, 'det'); med bortfall av p- i trycksvag ställning, liksom i jämförande partikeln än (se 1 än)

attaché [atasje'] (tjänsteman anställd vid beskickning): av fra. attaché, perf. part. av verbet aitacher fästa vid (jfr attack) attack' anfall; angrepp: av fra. attague, bildn. på verbet attaquer angripa; av likbet. ital. attaccare hopfästa; indraga i strid, anfalla, besläktat med fra. aitacher (se attaché)

attentat mordförsök; lömskt anslag: över ty. och fra. av lat. attenta'tum, perf. part. neutrum av verbet attenta're angripa; försöka; av ad- och tenta're; se tentera attestera vitsorda: över ty. och fra. av lat. attesta'ri intyga; av ad till och te'stis vittne (se testamente, protestera).

25

Härtill attes't skriftligt intyg: av likbet. ty. Attest

attika (ett visst dekorativt byggnadsparti): bildat på grek. landskapsnamnet Attika

attila (ett slags uniformsrock): efter hun-nerkonungen Attila

attiral'j tillbehör, utrustning: av fra. attirail tillbehör, avlett av fornfra. ati-rier utrusta; jfr artilleri att isk påminnande om Ättika (Aten): bildn. på grek. landskapsnamnet Att'ika attity d kroppsställning: av fra. attitude hållning; av likbet. ital. attitudine; av lat. aptitu'do lämplighet, avledn. till ap'tus lämplig, passande

attrahera draga till sig: ytterst av lat. attrah'ere, bildat av ad till och trah'ere draga (se dis-, kontrahera, trakt, extrakt). Härtill attraktion dragningskraft, lockelsemedel: av lat. attracftio dragande till; attraktiv

attrapp' föremål avsett att imitera, vilseleda el. överraska, efterbildning, fälla: av fra. attrape fälla, bildat på verbet attraper fånga; ordet avser urspr, ett fångstredskap, en fälla, vari villebrådet trampade; besläktat med trampa attribu't grundegenskap; särmärke; till-lagd bestämning: av lat. attribu'tum, perf. part. neutrum av attribu'ere tilldela (varav attribuera) audien'S företräde hos högtstående person: av fra. audience, av lat. audien'tia åhörande; uppmärksamhet, till verbet audi're höra; jfr auditiv, auditorium, auditör auditi'v som rör hörseln: av likbet. lat. auditi'vus, bildn. till audi're höra och audi'tus hörsel (jfr audiens, auditorium, auditör)

audito'rium hörsal; samling åhörare: av lat. auditorium med samma bet., närmast bildat på audi'tor åhörare; jfr följ. ^

auditö'r rättslärd medlem av krigsrätt: av fra. auditeur åhörare; auditör, av lat. audi'tor åhörare, till verbet audi're höra; jfr auditorium, audiens audivisuell' (audiovisuell') som riktar sig till hörseln och synen (t. ex. television, ljudfilm): modern bildn. (o. 1955) av stammen i lat. audi're höra (jfr audiens) och visuell

auerlampa: efter österrikaren Auer von Weisbach, uppfinnare av det moderna glödljuset (1880-talet)

augi'asstall: enligt den grek. sagan hade Augei'as (lat. Augi'as), konung i Elis, ett stall med 30,000 kreatur, som på 30 år ej varit rengjort; Herakles rensade det på en enda dag

augmen't tillökning: av lat. augmen'tum tillväxt, tillägg; till verbet auge're, se auktion, auktor, 2 öka augu'r teckentydare: av lat. a'ugur fågelskådare, teckentydare; präst; jfr inaugurera

augusti: av lat. augustus [me'nsis], uppkallad så år 7 e. Kr. till ära för romerske kejsaren Augustus; jfr juli

augusti'n(er)orden: uppkallad efter kyrkofadern Augusti'nus (d. 430) auktion [auksjo'n]: av lat. afuctio tillökning; auktion; till auge're; se augment, auktor, 2 öka

a'uktor författare; upphovsman: av lat. a'uctor upphovsman, befordrare; sagesman; författare (till auge're befordra, öka; se auktion). Härtill auktoritet myndighet; sagesman, källa: av fra. autorité, av lat. aucto'ritas myndighet; auktorisera (autorisera) bemyndiga: av fra. autoriser, av medeltidslat. aucto-rizza're bekräfta (fra. autoriser), jfr ok-troj; auktoritati v vederhäftig; auktoritär (autoritä'r) maktfullkomlig a ula högtidssal: av lat. a'ula gård; större sal, från grek.

aurik'el (en trädgårdsväxt, Primula auricula): av lat. auric'ula litet öra (trol. efter bladens form)

auripigment svavelarsenik: av lat. auripigmen'tum, av a'urum guld och pigmen'tum färgämne; jfr pigment auskultera åhöra: av lat. ausculta're lyssna; höra på. Härtill auskultation lyssnande, undersökning; auskultant åhörare

auspicier (pl.) förebud; skydd: pluralbildning av lat. auspic'ium teckentydning; ledning, styrelse; egentl, 'fågelskådning', bildn. till av'is fågel och verbet spec'ere se, skåda; jfr augurautarki

avers

autarki' envälde, diktatur; ekon. självförsörjning: av grek. avtarkhi'a självstyre, av avto- själv, egen och ar'khein styra (jfr monarki, demokrati m. fi.) autentisk äkta, tillförlitlig: av lat. authen'ticus med samma bet., från grek. Härtill autenticitet tillförlitlighet, äkthet

auto- [autå-, auto-] i sammansatta ord, av grek. avtos' själv

autodafé högtidligt avstraffande av kättare och otrogna: av portug. auto da fé (lat. ac'tus fid'ei) handling av tro autodidakt självlärd: ytterst av grek. avtodi'daktos med samma bet. autograt egenhändig skrift: ytterst av grek. avtog'raphos med samma bet.; jfr grafisk

autokrat självhärskare: ytterst av grek. avtokrate's egenmäktig; jfr aristokrati. Härtill autokrati' envälde; autokratisk

autokton '[-å'n] inhemsk, ursprungligen hemmahörande: bildn. av grek. avtos' själv och khton jord automat: av grek. avtom'atos som rör sig av sig själv. Härtill automatis'm att röra sig mekaniskt, maskinmässigt; automatisk; automatisera; automation industriell automatisering av högt avancerad typ (o. 1950) automobil: bildn. av grek. avtos' själv och lat. mo'bilis rörlig (jfr bil, mobilier). Den med bensin drivna bilen uppfanns o. 1865 av tysken S. Markus och förbättrades 1885 av tysken Daimler. I Sverige tillverkades första bilen 1898, och regelbunden biltrafik började 1905

autonom [autånå'm] självständig, självbestämmande: av grek. avton'omos självstyrande (jfr agro-, astronom). Härtill autonomi' självständighet, självstyrelse

autopsi' iakttagelse med egna ögon; likbesiktning: bildn. på grek. avtos' själv och ops öga (jfr optik) autorisera, autoritär: se auktor autostra'da motorväg, storväg för biltrafik: modern ordbildning, tidigast (1922) i italienskan, av auto(mobil) och ital. stra'da väg

autotypi' (ett visst fotografiskt reproduktionsförfarande): bildn. på grek. avtos' själv och typ'os avtryck; jfr typ av: fsv. isl. af, även 'från'; gemens, germ. ord (ty. ab, eng. of) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (lat. abt grek. apo)

avancera [avangse'ra] rycka framåt; göra framsteg: av fra. avancer med samma bet., till avant framåt, framför (av folkligt lat. ab ante). Härtill avancemang': av fra. avancement framtyckning; befordran

avans [avang's] vinst, förtjänst: av fra. avance försprång, fördel, till verbet avancer, se föreg.

avantgarde [avang'tgar'de] förtrupp: av fra. avant-garde, bildat av avant framför, före (se avancera) och garde vakt avantscen [avang'tse'n] (del av scenen närmast åskådaren): av fra. avant-scène, bildat av avant framför (se avancera) och scène scen

avbräck: av lågty. afbrek med samma bet., bildat på verbet breken bryta; jfr 1 bräcka avbränning avgång, minskning, förlust: egentl, 'bortbränning', till bränna av genom bränning förstöra avbön bön om tillgift: till fsv. afbidhia bedja om nåd; a. kunde i äldre tid (till 1864) av domstol åläggas en skyldig avbörda: efter lågty. afbürden till börda;

sålunda eg. 'befria från börda' avdanka: av lågty. afdanken (ty. abdan-ken) med samma bet., till danken tacka, jfr tack

avdrift: efter ty. Abtrift med samma bet.; se drift

avel: fsv. isl. afl, no. avi kraft; avkastning; gemens, germ. ord, besläktat med ämne; jfr ävlas. Härtill avla avenbok (ett träd): da. avnbøg, ett sydskandinav. ord av omstritt ursprung, möjl. lågty. lån aveny' trädplanterad gata: av fra. ave-nue med samma bet., av fornfra. avenue ankomst, bildn. på verbet avenir ankomma

avers' framsida (på mynt, medalj o. dyl.), av likbet. fra. avers, av lat. adver'sus vänd emot; jfr advers, 2 revers

27aversion

avrad

aversion [-sjo'n] motvilja: av fra. aversion, av lat. aver'sio bortvändande; jfr version avfyra: se 3 fyr

avfäliig: av lågty. afvellich (ty. abfällig) med samma bet., till avfalla, avfall. Härtill avfälling avföring: efter ty. verbet abführen avföra, purgera avgift: sammansättn. av av och fsv. gipt, gift givande; gåva (se 1 gift), gemens, germ. ord

avgrund: av lågty. af grunt med samma

bet.; jfr 1 grund avgud: fsv. afgup, no. avgud, isl. af god; antingen ett inhemskt nord. ord (jfr sv. dial. avgud hård, ondskefull man) eller ty. lån (jfr ty. Abgott)-, jfr av- i avund. Härtill avguda; avguderi' avgäld avgift för innehav av tomt

el. annan fast egendom: se gä Id avhandla överlägga; utreda, behandla: av likbet. mit. afhandelen, ty. abhan-deln. Härtill avhandling utförlig framställning, vetenskaplig skrift (av större omfång än uppsats) avhysa vräka, tvinga att flytta: bildn. till hus

avhända fråntaga: jfr fsv. hænda i bet.

'gripa, taga, nå', till hand avhäng ig: av ty. abhängig med samma bet.; jfr anhängiggöra avi' meddelande: av fra. avis mening, åsikt, av fornfra. a och vis, det senare av lat. vi'sum i uttrycket mihi vi'sum est det har synts mig. Härtill avisera underrätta, lämna avi: av fra. aviser med samma bet.

aviati'k flygkonst: modern bildn. på lat. av'is fågel. Härtill avia't, avia'tiker, aviatö'r flygare, luftseglare avig vänd av, bort, åt fel håll: fsv. avugher, avigher, isl. Qfugr, gemens, germ. ord, trol. besläktat med av; jfr avog. Härtill aviga avigsida avi'sa tidning: trol. ombildn. av en äldre pluralis aviser till avis tidning; se avi avisera: se avi

avis'taväxel: bildn. på ital. a vis'ta vid första påseendet; vid uppvisandet avkall i uttrycket ge a. på ngt avstå från ngt: under 1900-1, lånat från da.

och no.; bildn. till ett numera föråldrat verb, da. afkalde återkalla, avstå från avknappa: jfr 2 knapp avkomling: efter ty. Abkömmling med samma bet.

avkomma barn, avkomlingar: fsv. afkoma f. med samma bet., till verbet koma af härstamma från

avkunna högtidligt el. officiellt tillkännage: efter likbet. ty. abkünden; jfr förkunna, kungöra avla: jfr avel

a'vlat: fsv. aflat, av lågty. aflat (ty. Ab-lass) med samma bet., egentl, 'efterlå-tande', till lågty. aflåten (ty. ablassen) efterskänka; jfr låta avlida: fsv. aflipa gå bort, fara hädan (ur världen); bildat på fsv. lipa gå, se 1 lida

avliva: jfr fsv. af live taka taga från livet

och nsv. taga av daga avljud (en från indoeur. urtid ärvd vokalväxling hos besläktade ord el. ordformer, t. ex. fara for, skjuta skotty. av ty. Ablaut med samma bet. avlång: fsv. aflanger, trol. närmast av lågty. aflang (ty. ablang), bildat efter lat. oblong'us avlång

avlägsen: trol. en ombildn. (efter andra adj. på -sen: tilltagsen, efterhängsen m. fi.) av det äldre likabetydande aflägen (jfr ty. abgelegen), möjl. med anslutning till fsv. och äldre nysv. aflägse som kan avläggas, utsliten: jfr under-, överlägsen

avlöpa: efter lågty. aflopen el. ty. ablau-fen med samma bet.; se löpa avlösa: efter lågty. aflösen el. ty. ablösen med samma bet.

avmätt reserverad, stel, högtidlig: eg. part. till mäta av avpassa avnämare köpare, konsument: av lågty. afnemer el. ty. Abnehmer med samma bet.; till verbet nehmen taga (se anamma, förnimma) avog [a'vog] vänd åt orätt håll: fsv. avugher, avoghet, en sido form till avigher] se avig

avrad årlig avgift, arrende; avkastning: fsv. afrap; jfr isl. afrad; ett nord. ord av omstritt ursprung

28avrätta

azur

avrätta: till fsv. rætia med samma bet., ombildat efter lågty. africhten; jfr berätta

avsats: efter ty. Absatz med samma bet., till avsätta; i sv. fr. o. m. 1700-t. Jfr 1 sats

avse: efter lågty. af sen, ty. abséhen med samma bet. Härtill avseende avsides åt sidan; långt borta: fsv. afsidhis adv.-bildn. på -is (jfr inrikes, inbördes, särdeles, baklänges m. fi.) till af bort och sidha sida avsigkommen: part. till komma av sig

råka i förfall avsikt: efter ty. Absicht med samma bet.; till abséhen avse; jfr avse, insikt, åsikt m. fi.

avsked skilsmässa; entledigande: äldre sv. även 'besked, avgörande' (ännu i uttr. ord och avsked); av lågty. afschët (ty. Abschied) med samma bet.; till schëden (ty. scheiden) skilja; se besked, sked. Härtill avskeda avskräde avfall, skräp; egentl, 'det som blivit avskrätt, bortrensat (genom skrädning av virke, säd o. dyl.)', till av skräda, skräda av, se skräda avskudda: se skudda avskum dragg, slödder, slyngel: eg. 'det som man skummar bort'; även da. af skum, ty. Abschaum används bildligt avsky: efter lågty. afschuw, ty. Abscheu

med samma bet.; se 2 sky avsnitt: av ty. Abschnitt med samma bet.; jfr snitt

avspisa avfärda ngn med otillräcklig el. underhaltig föda, med falska löften, vackra ord o. dyl.: efter ty. abspeisen med samma bet.; se spisa avstyra: efter lågty. af sturen (ty. ab-sieuern) med samma bet.; se styra avstå (i uttrycket a. från något o. dyl.): efter likbet. lågty. af stån, ty. abstehen, egentl, 'ställa sig på avstånd'; jfr avstånd

avstånd: efter ty. Abstand med samma bet., trol. bildat efter lat. distanftia stående åtskils; se distans avsätta: efter lågty. afsetten (ty. abset-zen) med samma bet.; jfr avsats avsöndra: jfr söndra och ty. absondern med bl. a. samma bet.

avtala överenskomma: liksom da. aftale efter ty. abreden med samma bet. Härtill avtal

avträda: fsv. aftrædha gå bort från; av lågty. aftreden med samma bet. (ty. abtreten); jfr 1 träda. Härtill avträde: egentl, 'bortgående; tillbakaträdande; plats där man drar sig tillbaka': av lågty. aftrede, ty. Abtritt avtäcka: efter ty. abdecken med samma bet.; till täcka avtärd: se tära

avund: fsv. afund, isl. ofund, no. ovund; en bildn. till ett av prefixet af- och verbet unna sammansatt verb med betydelsen 'icke tycka om'; jfr av- i avgud

avveckla: efter ty. abwickeln med samma bet.; till veckla avvika: till vika av; jfr lågty. afwiken, ty. abiveichen avvika, vika av (t. ex. från pliktens väg)

avvita svagsint, förryckt: fsv. afvita; en bildn. av av i bet. 'från' och fsv. vit vett; se vett, ursinnig avvittra frånskilja: en bildn. av av i bet. 'från' och fsv. vitra göra veterligt, alltså egentl, 'göra veterligt vad som bör avskiljas'; se vitter. Härtill avvittring avväga: efter lågty. afwegen, ty. abwägen med samma bet.

avyttra: efter ty. entäussern med samma bet., jfr föryttra

ax: fsv. isl. ax; gemens, germ. ord, till en indoeurop. ordgrupp med bet. 'vass, spetsig; nål, tagg'; jfr 1 agn

1. axel hjulaxel: fsv. axul, isl. Qxully ett nordiskt ord med nära släktingar i andra germ. och indoeurop. språk

2. axel skuldra: fsv. axl, isl. gxl, no. oxl; gemens, germ. ord med nära släktingar i latinet

axiom [axiå'm] självklar sats: av grek. axi'oma värdering. Härtill axioma'tisk självklar

azale'a (en prydnadsväxt): ytterst en bildn. på grek. atsaléos torr azur [a'sur] rymden; himmelsblå färg: av fra. azur, av arab. läzaward, av ett persiskt namn på lasurstenen

29 B

babbla: ljudhärmande; jfr lågty. babbeln (ty. pappeln, eng. babble) med samma bet. och sv. dial. habbla pladdra; snubbla, fabbla snava; fumla

babia′n (ett apdjur): av fra. babion, babouin, redan på 1200-talet i bet. ’dumbom’; bildn. på baboue mun, käft

ba′bord: äldre bakbord, isl. bakborð (även i andra nord. och germ. språk); i sv. kanske närmast lånat från lågty.; eg. ’den sida av skeppet, som styrmannen (vilken satt längst akterut) vänder ryggen åt’; jfr styrbord

baby [bä′bi, bäj′bi] spädbarn, litet barn: av eng. baby; jfr sv. dial. babbe litet barn; barnspråksord

bacill′: diminutivbildn. till lat. bac′ulum käpp, stav; den ty. naturforskaren F. J. Cohn använde ordet 1872 om de stavformade bakterierna; jfr bakterie

1. back matbunke (även backe); matlag (»backlag»); upphöjt däck i fören: da. bakke bunke, bricka; av lågty. back eller holl. bak med samma bet.; trol. av keltiskt ursprung; jfr brödbacke

2. back bakåt: av eng. back med samma bet.; jfr bak. Härtill backa köra, styra bakåt

3. back bakre försvarsspelare: av eng. back med samma bet.; urspr. samma ord som 2 back

backa (ett slags långrev) (västsv.): no. bakka; eg. om det tråg vari reven ligger i båten, sålunda samma ord som 1 back

backana′l vilt dryckeslag: ytterst av lat. bacchana′lia vinguden Bacchus’ fest; orgier. Härtill backana′lisk

backan′t, backantinna prästinna i Bacchus’ tjänst: bildn. till verbet lat. baccha′ri, av grek. baccha′ein fira Bacchusfest

backe sluttning; (s. och s.v. Sverige) kulle, höjd: fsv. bakke, isl. bakki m.; gemens. nord. ord, trol. besläktat med bak

back′fisch flicksnärta: av ty. Backfisch egentl. ’stekfisk’ (d. v. s. småfisk, endast lämplig att steka); i bet. ’ung flicka’ uppträdande i Tyskland på 1600-talet; betydelseutvecklingen okänd

backlag: se 1 back och jfr bunkalag; för efterleden se 2 lag

bacon [bä′ken, bej′ken] (lättsaltat o. rökt) sidfläsk: av likbet. eng. bacon; från fornfra., men av germ. ursprung; samma ord som ty. Backe skinka, nära besläktat med bak och eng. back (se 2 back)

bad: fsv. badh, isl. bað; gemens. germ. ord (urspr. ’varmt bad, ångbad’) av ovisst ursprung

badda: trol. en biform till verbet bada, vilket i äldre språk och i dialekterna även har betydelsen ’badda’

baddare: egentl. ’en som kan klå på’, till badda i bet. ’basa, prygla’; jfr huggare, överdängare

bad′minton (tennisliknande spel med fjäderboll och räcket): uppkallat efter slottet Badminton i v. England, hertigens av Beaufort herresäte

bag el. bagg [bagg, bägg] bärsäck: av eng. bag påse, väska, säck; nordiskt ord, inlånat i eng. under vikingatiden, samma ord som bagge i bet. ’bylte, knyte, packe’

bagage [-ga′sj]: av fra. bagage, kollektivavledning av bagues (pl.) packning, fornfra. bague bylte; sannolikt av germ. ursprung, jfr isl. baggi bylte, packe (se bag, bagge), eng. bag säck, påse

bagare: fsv. bakare, baghare, till baka

bagatell′ småsak, struntsak: av fra. bagatelle, diminutivavledning av lat. ba′ca bär (jfr sv. ’ett ruttet lingon’). Härtill bagatelliserabaggböla skövla (skog) hänsynslöst: efter sågverket Baggböle i Västerbotten, vars ägare på 1860-talet beskylldes för olaglig avverkning i kronans skogar

bagge: med bet. ’gumse’ urspr. ett Götalandsord; samma ord som isl. baggi, no. bagge bylte, packe (jfr bag, bagage); egentl. ’tjockt, klumpigt djur’; jfr norrbagge, rotabagge, skalbagge

baggsöta (en växt, Gentiana, ’stålört’): fsv. baggsøta, efter öknamnet bagge norrman; växten har införts från Norge

bahytt′ kvinnlig huvudbonad med hakband: efter fra. bahut skrin, låda, kista; trol. därför att huvan liknade ett kistlock; av medeltidslat. baggu′tum försedd med packning; jfr bagage

baisse [bä′s] prisfall; lågt pris: av fra. baisse, till verbet baisser sänka, av ett folkl. lat. bassia′re, bildat på adj. bass′us låg (fra. bas); jfr 1 bas

bajadä′r indisk danserska: av fra. bayadère, av portug. bailadeira, till bailar (fra. baller) dansa; jfr 2 bal

bajonett′: av fra. bayonette; av staden Bayonne, centrum för bajonettillverkningen

bak rygg; baksida; ytterbräda: fsv. baker, isl. bak; gemens. germ. ord av okänt ursprung; jfr babord, tillbaka, back

baka: fsv. isl. baka, gemens. germ. ord (eng. bake, ty. backen), besläktat med grek. pho′go jag rostar, steker; jfr bagare

bakdanta: av bak rygg och ett trol. från lågty. lånat danta, som återfinnes i sv. dial. i bet. ’klandra’

bakeli′t (ett slags konstharts): uppkallat efter uppfinnaren, den amerik. kemisten L. H. Baekeland

bakhåll försåt: till hålla i bet. ’uppehålla sig, vistas’ (ty. Hinterhalt); jfr tillhåll, uppehåll

baklänges: fsv. baklængis, adverbbildn. till bak och adj. lång

bakom: fsv. bak um, till bak bakom, baktill, egentl. en kasusform av baker m. rygg (se bak); jfr bland

bakte′rie: av grek. bakte′rion, diminutiv av bak′tron stav, käpp; i nutida bet. först använt av tyske naturforskaren C. G. Ehrenberg 1828; jfr bacill. Härtill bakteriologi [-lågi′]; bakteriolog [-lå′g]; bakteriologisk [-lå′g-]

1. bal packe: över lågty. av fra. balle packe; kula; av germ. ursprung; jfr ty. Ballen boll och boll, ballong, emballera

2. bal dans: känt fr. mitten av 1600-t.; av fra. bal, till verbet baller (av lat. balla′re) dansa; jfr balett, ballad, bajadär. Härtill balleri′na ledande solodansös

balalaj′ka: ryskt ord för ett urspr. folkligt stränginstrument

balans [balang′s] jämvikt; skillnad mellan utgifter och inkomster; kassabrist: av fra. balance, av lat. bil′anx (ack. bilan′cem) våg (med två vågskålar). Härtill balansera

baldaki′n tronhimmel; urspr. ’ett dyrbart sidentyg’ (så i fsv.): av ital. baldacchi′no, bildat på staden Bagdads medeltida namn Baldac

baldersbrå (en växt, Matricaria, Anthemis): da. baldersbrå, no. balderbrå; »guden Balders ögonbryn», till fsv. isl. brá bryn; kant, bräm. Måhända är dock förledens balder-, baller- ett annat ord, som först folketymologisk uppfattats som Balder

bale fågelrede: fsv. badhul (pl. badhlar) med samma bet., besläktat med bädd

balett′ (en av musik ledsagad konstdans): känt fr. mitten av 1600-t.; av fra. ballet, ital. ballett′o, diminutiv till ball′o dans (fra. bal), bildat på verbet balla′re; jfr 2 bal

1. balja kärl: fsv. balia, av lågty. ballie, av fra. baille, stammande från lat. baj′ula liten så

2. balja skida: fsv. balia, ett trol. danskt lånord, besläktat med bälg

1. balk (tvär)bjälke; avbalkning: fsv. balker, isl. bǫlkr, ett i växlande avledningar gemens. germ. ord, besläktat med bjälke

2. balk huvudavdelning av lagen: fsv. balker, fno. bǫlkr med samma bet.; samma ord som 1 balk i bet.’skiljevägg (mellan bås, spiltor, logrum), del (av dike, gärdesgård, kyrkogårdsmur o. dyl.)’balkong′ (ett slags utbyggnad): ytterst av ital. balco′ne, av ett langobardiskt balko bjälke (ty. Balken)

balla′d (episk-lyrisk dansvisa, från medeltiden el. romantiken, folkvisa, folklig sångdans): av fra. ballade; av provensalska ballada dansvisa, sångdans, till verbet ballar dansa; jfr 2 bal

ballast: se barlast

ballerina: se 2 bal

ballisti′k (läran om avskjutna kroppars rörelse): modern bildning på grek. verbet ball′ein kasta

ballong′: av fra. ballon, av ital. pallo′ne stor boll, avledning av pall′a boll, kula, med samma bet.; av germ. ursprung (ty. Ball boll); jfr boll, 1 bal

ballop′tikon (ett slags projektionsapparat, episkop): namn på ett amerikanskt fabrikat

ballotera omrösta med kulor: av fra. ballotter, till ballotte (diminutiv av balle boll, av germ. ursprung), redan på 1400-talet känt i bet. ’kula använd vid hemlig omröstning’

ballra sladdra, skvallra: med motsvarigheter i andra nord. och germ. språk, ljudhärmande liksom det besläktade bullra

balneologi [-ålågi′] läran om bad: bildn. av lat. bal′neum bad och grek. log′os lära

bal′sam välluktande olja el. salva, lindring (på sår): över ty. Balsam, ital. balsamo av grek. bal′samon med samma bet.; ytterst av semitiskt ursprung, jfr bisam. Härtill balsamera

balsami′n (en prydnadsväxt, Impatiens): av fra. balsamine, av medeltidslat. balsami′na, en bildn. på balsam; av växten bereddes fordom en sårbalsam

baltisk som hör till Östersjön (Baltiska havet; även baltiska länderna, b. språken): liksom ty. baltisch, eng. Baltic av lat. (mare) Balticum; ett hithörande subst, ingår i ortnamnen Stora o. Lilla Bält; möjl. besläktat med bälte, sålunda: ’havet som utgör ett bälte (kring de nordliga länderna)’

balustra′d bröstvärn, räckverk: av fra. balustrade, bildat på fra. balustre (ital. bala′ustro) pelare i balustrad, av grek. bala′ustion granatblomma (kolonnkapitälet liknade granatblommans foder)

bam′bu (ett trädliknande gräs): ytterst ett malajiskt ord

ban slagyta på hammare: av lågty. bān den flata delen av hammarhuvudet; möjl. samma ord som bana

bana: fsv. bana, da. bane; av lågty. bane (ty. Bahn) öppen o. jämn plats el. väg; av ovisst ursprung

bana′l alldaglig, utsliten, platt: av fra. banal, urspr. med bet. ’påbjuden till allmänt bruk, gemensam för ett större område, allmännyttig (motsats: originell)’; till fornfra. ban påbud, befallning; förbud; rättsområde, av germ. ursprung; jfr bann. Härtill banalite′t; banalisera

bana′n: av spanska eller portug. bana′na, trol. ett från Kongoområdet stammande ord

band: fsv. isl. band; gemens. germ. ord, besläktat med binda; se bända

bandage [banda′sj] förband: av fra. bandage, avledning av verbet bänder förbinda, av germ. ursprung; jfr binda

banderoll′ liten flagg, vimpel; band el. remsa kring förpackning: av fra. banderole; av ital. banderola, eg. ’litet band’

bandi′t stråtrövare; skurk, bov: av fra. bandit, av ital. bandito förvisad, av germ. ursprung; jfr bann

ban′dy (ett bollspel på is): av eng. bandy slå fram och åter (om boll); bildn. på fra. bander binda om, upp, ut; av germ. ursprung (se bandage). Härtill bandyklubba: eng. bandy

bane dråpare; död: fsv. isl. bani; gemens. germ. ord med osäker härledning. Härtill baneman, -sår

bane′r fana, fälttecken: ytterst av fra. bannière med samma bet., bildat på ett ord ban′da tecken, av germ. ursprung

bang rädd, ängslig (vard., dial.): av likbet. ty. bange; av prefixet be- och ånge rädd, besläktat med ånger, ångest

ban′jo gitarrartat instrument, urspr. brukat av negrer i Afrika: av ett senegambiskt ord för luta1. bank sandbank o. dyl.: av lågty. bank, samma ord som ty. Bank bänk; jfr bänk

2. bank penninginrättning: över fra. banque av ital. ban′co, ban′ca penningutlånares bord, av germ. ursprung (ty. Bank bänk, se föreg.); jfr banko, bankrutt

1. banka slå, bulta: trol. avledning av ett fornnord. verb banga slå, möjl. dock helt eller delvis ljudhärmande

2. banka i en sväng el. kurva motverka centrifugalkraften (i bil el. flyg): av likbet. eng. bank; a t subst. eng. bank sluttning, samma ord som 1 bank. Härtill bankning lutning

bankett′ festmåltid: av fra. banquet, av ital. banchett′o liten bänk, måltid, som på kvällen åts på en bänk; jfr bank, bänk

banki′r: av fra. banquier, avledning av banque penningbank; jfr 2 bank

ban′ko bankmynt (i banko = en halv gång till så mycket): av ital. ban′co penningbank; jfr 2 bank

bankrutt′ konkurs; ruinerad: av fra. banqueroute, av ital. banca rotta sönderbruten bänk, egentl. om det till tecken på betalningsinställelse sönderbrutna växelbordet; jfr 2 bank

bann: fsv. isl. bann, n., ett i de germ. språken mångenstädes förekommande ord med urspr. bet. ’förbud, påbud’; härav medeltidslat. bannum först ’bötesstraff’, sedan ’kyrkligt straff, bann’; jfr bandit, banal. Härtill bannlysa lysa i bann

banna förbanna; tillrättavisa, gräla; svärja: fsv. banna, da. bande; ursprungl. bildn. till bann. Härtill förbanna

banta genomgå avmagringskur: av eng. bant, efter W. Banting, som på 1860-talet först införde bantingskuren vid vissa sjukdomar

ban′tam viktklass; hönsras: av ban′tamhöns, dvärghöns från provinsen Bantam på Java

bantlä′r (ett slags axelgehäng): ytterst av fra. bandoulière, avlett av banderole gevärsrem

baptis′t: av grek. baptiste′s neddoppare, döpare

1. bar sandbank: över eng. bar av fra. barre med bl. a. samma bet.; av medeltidslat. barra, av okänt ursprung

2. bar disk; utskänkningsställe; självservering (vid disk): av eng. bar med samma bet., av fra. barre i bet. stång, skrank, identiskt med 1 bar; jfr 1 barr

3. bar (fys. term, enhet för tryck): modern bildn. av grek. bar′os tyngd; jfr barometer

4. bar blottad, naken: fsv. bar, isl. berr; gemens. germ. ord med släktingar i andra indoeurop. språk

bara endast: no. bara; trol. en form av adj. bar (se 4 bar), som uppfattats som adv.

barack′ lägerhydda; skjul: av fra. baraque, trol. bildat på ett (ej belagt) lat. barr′um lera

barbacka (i uttrycket rida b. utan sadel): egentl. barbaka, d. v. s. på hästens bara rygg; med förkortning av ä-ljudet i obetonad ställning; för bildningen jfr barfota

barba′r ociviliserad människa; rå person: ytterst av grek. bar′baros person, som babblar, som ej talar grekiska. Härtill barbari′; barba′risk

barbe′rare: ytterst av fra. barbier med samma bet., av medeltidslat. barba′rius, avledning av lat. bar′ba skägg

1. bard hornskiva i munnen på vissa valar: trol. ett ty. el. holl. lånord; jfr ty. Bart skägg (lat. barba); jfr barberare

2. bard skald: litterärt lånord, urspr. ett keltiskt ord bard sångare

bardalek strid: bildn. av fsv. bardaghi, isl. bardagi strid och lek

bardisa′n korsgevär: ytterst av ital. partigia′na med samma bet.

bardu′n (ett slags stag): av ital. bardu′ne, möjl. besläktat med 1 bord

barege [-ä′sch] (ett slags tunt, glest kamgarnstyg): av likbet. fra. barège; efter orten Barèges i s. Frankrike, där tyget först tillverkades

barett′ (ett slags mössa utan skärm): av fra. barrette, av ital. barett′a, avlett av ett folkligt lat. birr′um (ett slags kapuschong)ba′rium (en metall): modern bildn. på grek. barys′ tung

1. bark (båt): av fra. bärque, av ital. el. provensalska bar′ca med samma bet.

2. bark (på träd): fsv. barker, isl. bǫrkr; ett nord. ord (besläktat med ty. Borke) av omstritt ursprung

barka (b. ihop, i väg): trol. till 2 bark, sålunda: ’rusa åstad, så att barken ryker av träden’; jfr flänga, kvista, 1 skala

barkaröll′ roddarsång: av venetianska barcaro′la med samma bet., till barcaro′lo gondoljär; jfr 1 bark

barkass′ storbåt till örlogsfartyg: av fra. barcasse dålig båt, av ital. barcacc′ia stor båt; jfr 1 bark

barkis: se bergis

ba′rlast (ballast): no. barlast, trol. av lågty. holl. eng. ballast, med ombildn. efter adj. 4 bar i nord. språk

barm: fsv. barmber, no. barm; gemens. germ. ord av omtvistat ursprung, möjl. besläktat med bära

barmhärtig: av lågty. barmhertich, motsv. ty. barmherzig, äldst armherzi, en i kyrkospråket gjord efterbildn. av lat. miser′icors (av mis′er arm, eländig och cor hjärta); jfr erbarmlig, förbarma sig

barn: fsv. isl. barn; gemens. germ. ord med släktingar i flera indoeurop. språk, bildat till bära i bet. ’föda’

barnförlamning (sjukdom, polio): da. børnelammelse; från omkr. 1900; numera ersatt av polio

barnmorska: trol. ombildn. av ett äldre barnamoder, med samma bet., efter lågty. bademodersche baderska

barock′ (stilriktning inom konsten under 1600- och 1700-t.) även: ’befängd, orimlig’: av likbet. fra. baroque; av portug. barro′co oregelbunden pärla, trol. av ett keltiskt ord med bet. ’sten’

barome′ter: modern bildn. av grek. bar′os tyngd och met′ron mått

baron [-o′n]: av fornfra. barun, baron konungens man, vasall, trol. av germ. ursprung, med grundbet. ’stridbar man’. Härtill baronessa

1. barr stång: fsv. bar, av fra. barre (ital. barra) med samma bet.; jfr 1 och 2 bar, barrikad, barriär, embargo

2. barr (på barrträd): fsv. bar, isl. barr; nord. ord, trol. besläktat med barsk, borst m. fl. och återgående på en rot med bet. ’något spetsigt’

3. barr (ett gymnastikredskap): av fra. barre stång, se 1 barr

barrika′d tillfällig förskansning: av fra. barricade; av ital. barrica′ta, avledning av verbet barrica′re spärra, till barra stång (jfr 1 barr); möjl. med anslutning till fra. barrique, prov. o. spa. barrica vintunna (sådana användes bevisligen vid första kända b.-bygget i Paris 1588)

barriä′r räcke, bröstvärn: av fra. barrière, kollektivavledning av barre stång; jfr 1 barr

barsk: av lågty. ty. barsch (egentl. ’stickande, sträv’); jfr 2 barr

bartolome′inatt: blodbadet på hugenotterna i Paris natten före Bartolomeus’ dag 24 aug. 1572

bary′t (ett mineral): modern bildn. på grek. barys′ tung; jfr barium

baryton [bar′ytån] (ett röstläge, mellan tenor och bas): av ital. barit′ono; bildn. av grek. barys′ djup, tung och ton′os ton

1. bas (djupt tonläge, i mansröst el. musikinstrument): av ital. bass′o, av folkligt lat. bass′us låg; jfr baisse

2. bas arbetsförman: av lågty. bas husbonde; jfr amer. eng. boss förman

3. bas grundval; grundplan; utgångspunkt: av grek. bas′is gång, steg

4. bas (kemisk term): av fra. base, först använt i denna bet. av kemisten Rouelle 1754; samma ord som 3 bas; basen uppfattades som grundlaget för ett salt

basa: fsv. no. basa; med grundbet. ’värma, hetta upp’ (jfr badda), därav dels ’ge stryk’, dels ’rusa, springa’. Härtill base stor inmurad kittel

basal′t (en vulkanisk bergart): av lat. basal′tes med samma bet.

basa′r: av fra. bazar, uppträdande på 1600-talet, ytterst av persiska bāzār offentlig marknadsplatsbaseball [bä′sbål, bej′sbål] amerikanskt bollspel: eng. base-ball, till base hörn, mål

ba′sedowsk (om en viss sjukdom): uppkallad efter en tysk läkare K. A. Basedow, som beskrev den (1840)

basera: av fra. baser; jfr 3 bas

basi′lika gammalkristen kyrka: av lat. basil′ica kungshus; offentlig byggnad; kristen kyrka, lån från grek. basilikos′ kunglig; jfr basilisk

basilis′k: av lat. basilis′cus, av grek. basilis′kos liten konung, diminutiv av basilevs′ konung; ursprungl. ett forntida fabeldjur, ett slags ödla el. orm; i grek. bibelöversättningen överfört på en i bibeln omtalad giftig orm; i nyare tid överfört på en grupp leguanödlor i Amerika

basis grund (på b. av): se 3 bas

bask, basker rund, mjuk mössa utan skärm: upptagen som ett modeplagg (o. 1925) från baskernas nationaldräkt

basrelief [bareljef′] halvupphöjt arbete: av fra. bas-relief, av bas låg och relief; jfr relief

basse: fsv. basse vildgalt, sv. dial. även ’stor oxe’; därav ’grovt vuxen karl’ och ’tölp’; jfr bjässe

bassäng′: av fra. bassin bäcken; bildn. på ett galliskt-latinskt bacc′a vattenbehållare

bast: fsv. isl. bast; germ. ord, möjl. besläktat med lat. fasc′is knippa; jfr fascism

bas′ta nog, tillräckligt: av ital. bas′ta det räcker till, 3:e pers. pres. singularis av basta′re räcka till

bastan′t kraftig, stadig: av ital. bastan′te, pres. part. av basta′re räcka till; jfr basta

basta′rd avkomma av två olika arter; oäkta barn: av fornfra. bastard, egentl. ’sadelbarn’, till medeltidslat. bas′tum sadel (trol. samma ord som bast); sadeln användes som tillfälligt nattläger, och bastard kom att stå i motsats till barn avlat i äkta säng

bastinge′ring (relingspåbyggnad på seglande örlogsfartyg): bildn. på fra. bastingue skansklädsel; av provensalska bastengo (ett slags linnematta)

bastion [bastio′n] (ett slags försvarsverk): av fra. bastion; av ital. bastio′ne, bildat på bas′tia bastion

bastona′d prygel, avbasning: av fra. bastonnade, av ital. bastona′ta, till basto′ne (medeltidslat. bas′tum) käpp; jfr batong

bastu: sammandragning av badstuga

basu′n (ett blåsinstrument): fsv. isl. basu′n; ytterst av fornfra. bosine, av lat. bu′c[c]ina lur, horn

batal′j strid; slagsmål: av fra. bataille, av ett folkligt lat. batta′lia, motsvarande lat. batua′lia fäktning, batalj (till batu′ere slå); jfr bataljon, batteri

bataljon [-o′n]: av fra. bataillon, av ital. battaglio′ne, avledning av battagl′ia (fra. bataille); jfr batalj

batis′t mycket fint linne: av fra. batiste, trol. av Baptiste, en textilfabrikant i Cambrai på 1200-talet

batong′ kort och tjock poliskäpp: av fra. bâton, avledning av senlat. bas′tum käpp; jfr bastonad

batt′ens (ett slags plankor): av eng. battens, plur. av batten, till fra. bâton; jfr batong

batteri′: av fra. batterie, bildat på verbet battre slå

batt′ing pojkbyting: möjl. av ett äldre (ej belagt) banting, besläktat med ty. Banze och eng. bantling barn; eller kanske snarare en ljudsymbolisk bildning i vardagl. språk; jfr knatting

bautasten minnessten utan inskrift: litterärt lån från isl. bauta[r]steinn, av omtvistat ursprung

baxa rubba, flytta: av lågty. el. holl. baksen (ty. backsen) med bet. ’slå’

baxna häpna: känt fr. o. m. 1600-t.; äldre baxas med samma bet.; trol. bildat på adv. bak, jfr sv. dial. baxa driva tillbaka; ombildn. med inkoativsuffixet -na (som i häpna, hisna, kikna m. fl.)

be-: fsv. da. be-; av lågty. be-, samma ord som 1 bi

beck: fsv. isl. bik, gemens. germ. ord, lånat från lat. pix (gen. pic′is) tjära, kåda, beck

beckasi′n (en vadarfågel): av fra. bécassin, diminutivform av bécasse snäppa, morkulla, bildn. på bec näbbbedagad: efter ty. betagt med samma bet.

bedarra: no. bedara seg; av lågty. sik bedaren eller holl. zich bedaren lugna sig; av ovisst ursprung

bedja: fsv. isl. biðja; gemens. germ. ord (ty. bitten, eng. bid), trol. besläktat med bida

bedraga: av lågty. bedrêgen (ty. betrügen) med samma bet.; ombildat efter draga. Härtill bedräglig (lågty. bedrechlik) och bedrägeri

bedriva: fsv. bedriva; av lågty. bedriven (ty. betreiben), till driva. Härtill bedrift

bedröva: av lågty. bedröven (ty. betrüben); till dröve (ty. trübe) grumlig, mulen. Härtill bedrövlig; bedrövelse

bedui′n ökenarab: ytterst ett arabiskt ord, bildat på bedu öken

bedyra: efter lågty. bedüren (ty. beteuern) med samma bet.; jfr dyr

bedåra förtrolla, -tjusa: liksom da. bedåre av mlt. bedoren, eg. ’göra till dåre’ (ty. betören). Härtill part. bedårande betagande, förtjusande

beediga med ed styrka: liksom da. beedige efter ty. beeidigen, avledn. av Eid ed

befalla: av lågty. bevalen (ty. befehlen) med samma bet.; egentl. ’anförtro’, till ett germ. verb med bet. ’gömma’; jfr fjälster

befara vara rädd, frukta: av likbet. lågty. sik bevâren, ty. befahren; jfr 2 fara

befatta (b. sig med) ta hand om, bry sig om, syssla med: fsv. befata sik; liksom da. befatte sig från mlt. sik bevaten med samma bet. (ty. sich befassen), egentl. ’inveckla sig i ngt’; med prefixet be- till verbet fatta. Härtill befattning

befinna: fsv. befinna; av mlt. bevinden med samma bet. Härtill befintlig: av ty. befindlich

befogad: efter ty. befugt med samma bet.; jfr 1 fog. Härtill befogenhet

befordra: av lågty. bevorderen (ty. befördern) med bl. a. samma bet.; jfr fordra

befrynda sig: v lågty. sik befründen; jfr frände

befäl: av lågty. bevel (ty. Befehl); till bevelen (bevalen) befalla (se befalla)

befängd: fsv. befængdher besatt av en ond ande; trol. lågty. lån; jfr eldfängd

begabba: fsv. begabba, till fsv. gabba, lågty. gabben; trol. ett ljudhärmande ord; jfr gaffla

begei′strad hänförd: av likbet. ty. begeistert

begine-rå [begi′ne-] understa rån på aktersta masten: efter beginnunnorna (fra. béguines); anledningen till benämningen är okänd

1. begiva, bege (sydsv., västsv. dial.) uppgiva, avstå från ngt, låta vara: fsv. begiva; av likbet. lågty. begeven (ty. begeben)

2. begiva sig gå, färdas: efter lågty. sik begeven (ty. sich begeben) med bl. a. samma bet.

3. begiva sig hända, inträffa: imperf. det begav sig, i biblisk stil; efter ty. es begab sich, vilket återger likbet. grek. egen′eto i Nya Testamentet; jfr da. begivenhed händelse (o. 1750), efter ty. Begebenheit

begivande (i uttr. med ngns begivande) medgivande, tillstånd: till äldre sv. begiva eftergiva, avstå, se 1 begiva

begiven (b. på ngt) (överdrivet) fallen för ngt: eg. part. till äldre sv. begiva sig hänge sig åt ngt (jfr hängiven till ge sig hän)

bego′nia (en rumsväxt): av fra. bégonia, efter fransmannen Bégon, på 1600-talet generalintendent på San Domingo

begrava: av lågty. begraven (ty. begraben) med samma bet.; jfr äldre sv. grava gräva

begrepp: av lågty. begrîp, begrêp (ty. Begriff) begrepp; begripande; till begripa

begripa: av likbet. lågty. begrîpen (ty. begreifen), eg. ’gripa (med tanken)’ med samma bet.-utveckling som i (upp)fatta; jfr begrepp, gripa

begrunda övertänka, -väga, besinna: efter likbet. ty. begründen, ombildat efter 1 grund; jfr också grunda

begynna: av lågty. beginnen (ty. beginnen); av ovisst ursprung. Härtill begynnelse

begå: efter lågty. begân (ty. begehen)beträda; gå över; begå; jfr likbegängelse

begåvad (rikt) utrustad (särskilt i fråga om anlag): liksom da. begavet efter likbet. ty. begabt; till subst, gåva (av ty. Gabe). Härtill begåvning (da. begavelse)

begära: av lågty. begeren (ty. begehren); besläktat med gärna. Härtill begärlig, begärelse

behaga: av lågty. behagen (ty. behagen); till senare leden besläktat med bohag; jfr också misshaga. Härtill behag, behaglig

behaviorism [biheviåris′m] (en amerikansk psykologisk forskningsriktning, som studerar mänskliga beteenden o. beteendemönster): av amer.-eng. behavior beteende

behov: av lågty. behôf (ty. Behuf); jfr behöva, 2 hov

behå brösthållare (damplagg): efter förkortad skrivning b. h.

behäftad: av äldre ty. (lågty.) beheftet med bl. a. samma bet.; jfr 2 häfta

behändig: av lågty. behendich med samma bet. (ty. behendig), eg. ’som är till hands’; jfr händig

behörig: av lågty. behörich (ty. behörig) med bl. a. samma bet.

behöva: av lågty. behöven; jfr behov

beige [bä′sj] ljust grågul: av fra. beige, av ital. bamba′gia bomull

beivra nitälska för, ivrigt främja; skarpt uppträda mot, söka få bestraffat: efter ty. beeifern med samma bet.; till ty. Eifer iver, se iver

bej (turkisk titel): ytterst av turk. beg furste; herre; jfr bergamott

bekajad behäftad, ansatt, besvärad: trol. av ett lågty. verb, motsvarande holl. bekaien, av oviss härledning

bekant: av lågty. bekant (ty. bekannt); egentl. part. av bekänna

beklaga klaga över ngt o. dyl.: fsv. beklagha; av likbet. mlt. beklagen; se klaga. Härtill beklaglig, beklagansvärd

beknip (komma i b. i klämma, i trångmål): sannolikt ett från lågty. lånat uttryck; mlt. beknijpen sätta i kläm; jfr 1 knipa

bekräfta: av lågty. bekreften taga med våld; skydda med våld (ty. bekräftigen bekräfta); jfr kraft, inkräkta

bekväm: av lågty. bequême (ty. bequem), besläktat med 2 komma, eg. ’lämplig att komma’

bekymra: av lågty. bekümmeren (ty. bekümmern); av lågty. kummer sorg

bekyttad rådvill, bekymrad; ängslig: syd-sv. ord, möjl. sammansmältn. av bekymrad och betuttad

bekänna: av lågty. ty. bekennen, egentl. ’göra känd, bekant’; jfr bekant, känna

belacka: trol. av ett lågty. ord, motsvarande holl. belakken; jfr 1 lack

belamra: av lågty. belammern med samma bet., möjl. besläktat med lam

belanga angå, beträffa: av mlt. belangen; jfr ty. belangen, eng. belong med liknande bet.

belemni′t vätteljus (ett slags förstening): bildn. på grek. bel′emnon pil

belevad: av lågty. belewt, egentl. ’omtyckt’ (ty. beliebt); även ’hövlig, med fint sätt’. Härtill belevenhet: av lågty. belewthed

belladonn′a (en växt, Atropa belladonna): ett från 1700-talet i litteraturen infört ord, utgående från ital. bella donna skön dam; folketymologisk ombildn. av medeltidslat. blado′na Solanum nigrum

belletris′t skönlitterär författare: bildn. på fra. belles lettres skönlitteratur

belling (det avdragna) skinnet på renens ben: samma ord som benling

bell′is tusensköna: av lat. bell′is med samma bet.

belli′t (ett sprängämne): modern bildn. på lat. bell′um krig

belopp: av likabetydande lågty. belôp el. ty. Belauf, med anslutning till det inhemska lopp; jfr belöpa sig: av lågty. belôpen (ty. belaufen)

belvedä′r utsiktstorn: av ital. belvede′re egentl. ’vacker utsikt’ (till bello vacker och vede′re se)

belåten: fsv. belatin, perf. part. av verbet belata överlämna, förse, från mlågty. belaten; jfr låtabelägen: fsv. beläghin, av lågty. (ty.) belegen med samma bet., egentl. perf. part. av lågty. beliggen ligga, befinna sig

belägg bevis, exempel, citat: av ty. Beleg

belägga: fsv. belæggia omgiva; betäcka; av lågty. beleggen med samma bet.

belägra: av lågty. belegeren (ty. belagern) med samma bet.; jfr läger

be′läte: fsv. bilæte, isl. bilæti; av fornlågty. bilithi med anslutning till läte i bet. ’uppförande’; egentl. samma ord som bild

belöpa: se belopp

bemedlad försedd med (ekonomiska) medel, förmögen, välbärgad: efter likbet. ty. bemittelt, egentl. part. till bemitteln förse med medel

bemyndiga ge myndighet, fullmakt åt ngn: trol. efter mönster av da. bemyndige till myndig

bemäktiga sig: av likbet. ty. sich bemächtigen, bildn. till mächtig, se mäktig

bemäld (bemält) omtalad, nämnd: efter likbet. ty. bemeldet, ombildat efter mäla

bemänga uppblanda, tillblanda: fsv. bemængia; från likbet. lågty. bemengen

bemärka innebära, betyda; iakttaga; påpeka: trol. efter mlt. och ty. bemerken med samma bet. Härtill bemärkelse innebörd, betydelse

bemästra behärska, övervinna: efter ty. bemeistern med samma bet.

ben: fsv. ben, isl. bein; gemens. germ. ord (ty. Bein, eng. bone), trol. substantivering av adj. isl. beinn rak (se bena); f. ö. av dunkelt ursprung

bena (i håret): bildn. på adjektivet sv. dial. ben rak (no. bein, da. ben); ursprunget dunkelt; jfr ben

benedikti′nmunk: efter Be′nedikt av Nur′sia, det västerländska munkväsendets grundläggare (förra hälften av 500-talet)

beneficeföreställning [benefis′-] föreställning till förmån för ngn: förra sammansättningsleden fra. bénéfice, av lat. benefic′ium välgärning

benign′ godartad (om sjukdom, svulst o. dyl.): av likbet. lat. benig′nus; jfr malign

benling (belling) del av en djurhud, som suttit på benen: av lågty. beenlink diminutivform av been ben

benrangel: no. beinrangel med samma bet.; till rangla vackla, ragla

bensi′n: modern bildn. 1834 (ty. Benzin, fra. benzine) på medeltidslat. benzoe; se bensoe

ben′soe (namn på vissa välluktande hartser): medeltidslat. benzoe, trol. av arab. lubên-gāwî bensoe-harts

bensol [-så′l]: modern bildn. på bensoe; se d. o.

benägen: fsv. benäghin, trol. ett lågty. lånord (jfr likabetydande holl. genegen); till verbet nîgen böja sig (jfr niga), alltså egentl. ’böjd’

berama: av lågty. beramen med samma bet.; jfr ramma

ber′beris (en buske): av medeltidslat. ber′beris med samma bet., möjl. av arab. ursprung

bereda: fsv. beredha, av mlt. berêden (ty. bereiten) med samma bet.; jfr redo

beredd redo, färdig; villig: av likbet. mlt. berêde (ty. bereit), med anslutning till part. av verbet bereda

beredvillig: efter likbet. ty. bereitwillig, adj.-bildning på -ig till bereit beredd och Wille vilja

berg: fsv. bærgh, isl. berg; gemens. germ. ord med släktingar i andra indoeurop. språk; besläktat med borg

bergamott′ (ett slags päron): av fra. bergamotte, av ital. bergamott′a; trol. av turk. beg-armudi furste-päron; jfr bej

bergis franskbrödslimpa beströdd med vallmofrön, även barkis (Göteborg): egentl. judiskt sabbatsbröd, över vilket välsignelse läses; av hebr. beracha′ välsignelse

bergslag: sammansättn. av berg och det neutrala ordet 2 lag, vars bestämda pluralform lagen fattats som singularis; därav Bergslagen; jfr Roslagen; se rospigg

bergtagen förtrollad, ifrån sig, fängslad av ngt: egentl. ’lockad in i berget av trollen’ (enl. äldre folktro)

beribe′ri (en sjukdom): över eng. från singalesiskt (Ceylon) beri-beri mycket svag, av beri svagberlin[er]blått: färgen upptäcktes 1704 av Diesbach i Berlin

berlock′ hängsmycke: ytterst av fra. breloque av okänt ursprung

bernfisk saltad el. torkad fisk, utskeppad från Bergen: fsv. bärenfisker; av norska stadsnamnet Bergen (äldre även Bären, Bern)

bero: av ty. beruhen med samma bet.

berså′: av fra. berceau vagga; lövsal; avledning av äldre bers vagga

berusa: avledn. av rus efter ty. berauschen

beryll′ (ett mineral): av grek. be′ryllos sjögrön ädelsten; jfr brillor

beråd: av lågty. berât övervägande; jfr följ.

berådd (med berått mod): perf. part. av verbet fsv. beradha rådslå, av lågty. berâden (ty. beraten) med samma bet.

berätta: fsv. berætta, av lågty berichten visa till rätta, meddela, med anslutning till adj. rätt (lågty. recht); jfr av-, för-, under-, uträtta

berättiga: efter likbet. ty. berechtigen

berömma: av lågty. (sik) berömen (ty. berühmen); till lågty. rôm (ty. Ruhm) rykte. Härtill beröm, berömlig

besa (nysv. dialektord) springa för bromsen: fsv. bisa, trol. ett ljudhärmande ord (jfr biss som hetsningsrop till djur); jfr kesa

besatt tokig, vansinnig: egentl. ’tagen i besittning (av djävulen, en ond ande, en fix idé)’; sålunda ursprungl. part. av besätta

besegla bekräfta: fsv. besighla, av lågty. besegelen förse med sigill; jfr försegla, insegel, sigill

besick′ (ett kortspel): av fra. bésigue, ett 1700-talsord av okänd härstamning

besiktiga: av lågty. (ty.) besichtigen med samma bet.; jfr 1 sikt

besinna: av lågty. (ty.) besinnen med samma bet.; jfr sinne. Härtill besinning

besitta: av lågty. besitten (ty. besitzen) med samma bet.; jfr besutten

besjäla: efter ty. beseelen med samma bet.; jfr 2 själ

besk: fsv. besker, isl. beiskr; nord. ord, besläktat med bita och bitter

beskaffad: efter ty. beschaffen med samma bet., ombildat med sv. participial-ändelse. Härtill beskaffenhet. Jfr rättskaffens

besked: av lågty. beschêd (ty. Bescheid); till verbet beschêden särskilja, urskilja, förklara; ursprungl. sålunda: ’förmågan att särskilja, förnuft, förstånd’; jfr skeda, avsked. Härtill beskedlig: i äldre sv. ’förståndig, som det är besked med’, fsv. beskedheliker

beskicka ombestyra, förordna; blanda malmer (för att underlätta smältningen): av mlt. beschicken med samma bet. Härtill beskickning: även ’legation, ambassad’, till verbet i äldre betydelse ’utskicka i uppdrag’

beskydda: av lågty. beschüdden med samma bet., egentl. ’kasta upp en vall (jfr ty. Schutt grus[hög]) till skydd, kringdämma’; jfr också lågty. beschütten skydda (ty. beschützen), se skydda

beskylla: se skylla

beskäftig: av lågty. bescheftich; jfr ty. beschäftigen sysselsätta

beskällare hingst: av ty. Beschäler med samma bet.; av omstritt ursprung

beskänkt berusad: av lågty. beschenkt med samma bet.

beskära ge, förunna: av lågty. bescheren med samma bet., eg. ’tilldela (genom att skära av t. ex. ett bröd)’

beskärma beskydda: av lågty. beschermen (ty. beschirmen) med samma bet.; beskärma sig egentl. ’skydda sig, fäkta, strida’

beslag: av lågty. beslach (ty. Beschlag) med samma bet.; jfr beslå

beslut: av lågty. beslut (ty. Beschluss) med samma bet.; jfr sluta

beslå förse med beslag; överkläda; ertappa, överbevisa (b. ngn med lögn): av mlt. beslân (ty. beschlagen); jfr beslag

bes′man (ett slags handvåg): fsv. bisman, lån från ett slaviskt språk; jfr ry. bezme′n, polska bezmian med samma bet.

besparing sparande; vad som sparats: bildn. till verbet bespara; även: ’linning, isättning (på klänning, linne, skjorta o. dyl.)’, därför att man därmed sparade på tygbespeja: fsv. bespeia; av likbet. lågty. bespên (ty. bespähen); se speja

bespetsa sig (på ngt) säkert vänta på ngt: till spetsa i motsv. användn.

bespisa: se 3 spis

bess′emer-: efter uppfinnaren av en berömd metod för tillverkning av stål eller smidbart järn, engelsmannen H. Bessemer (1813—1898)

best [be′st, bes′t] av lågty. bêst, av ett folkligt lat. be′stia djur, kreatur; vilddjur; jfr bet. Härtill bestia′lisk

bestick: av ty. Besteck med samma bet.

besticka muta: av ty. bestechen med samma bet. Härtill bestickande förledande, lockande

besticka sig bestå i, ha sin grund i, utgöras av (ålderd., finländskt): av likbet. lågty. sik bestikken

1. bestrida strida emot, bekämpa; förneka; frånkänna, förvägra: fsv. bestridha; av mlt. bestriden (ty. bestreiten) med samma bet.

2. bestrida sköta (en tjänst); bekosta, betala: efter likbet. ty. bestreiten; samma ord som 1 bestrida; bet.-utvecklingen till ’övervinna (svårigheter), rå med, sköta’ har skett i ty.

bestycka: av ty. bestücken med samma bet.

bestyra ombestyra: av mlt. bestüren med samma bet. Härtill bestyr syssla, göromål: av mlt. bestür med samma bet. (jfr besvära — besvär o. dyl.)

bestå: av lågty. bestân (ty. bestehen) med samma bet. Härtill bestånd; jfr beständig

beställa: av lågty. (ty.) bestellen med samma bet. Härtill beställsam

bestämma: av lågty. bestemmen med samma bet., besläktat med 4 stämma sammankomst

beständig: av lågty. bestendich med samma bet.; till verbet bestå och subst, bestånd

bestört: av lågty. bestört (ty. bestürzt); jfr störta

besudla: se sudla

besutten som äger fast egendom, varav han har sin bärgning: egentl. ’bofast’; urspr. part. av besitta, med bet. överförd från motsv. mlt. form beseten

besvika förföra, förvilla; gäcka, narra: fsv. beswika; av likbet. mlt. beswîken; jfr svika. Härtill besviken (eg. perf. part.); besvikelse missräkning (huvudsakligen efter likbet. da. besvigelse)

besvära: av lågty. beswêren (ty. beschweren) med samma bet., bildat på lågty. swâr (ty. schwer) tung; se svår

besvärja: efter lågty. besweren (ty. beschwören) med samma bet.

besynnerlig: av lågty. [be]sunderlik (ty. besonderlich) med samma bet., besläktat med sönder

besätta: efter lågty. besetten (ty. besetzen) med samma bet. (jfr besatt)

besöka: av lågty. besöken (ty. besuchen) med samma bet.

bet (i uttrycket bli b. komma till korta, misslyckas): urspr. term i kortspel ’förlora, tappa’; av fra. bête djur (av folkligt lat. be′stia); jfr best

1. beta subst, (munsbit; avbrutet stycke): fsv. isl. biti (dat. ack. bita), gemens. germ. ord (ty. Bissen), egentl. ’det avbitna’, till verbet bita; jfr minnesbeta

2. beta verb (om kreatur): fsv. beta, isl. beita, bildn. till bita, med urspr. bet. ’komma ngn att bita’

3. beta verb (t. ex. hudar): av lågty. bêten garva (ty. beizen); egentl. samma ord som 2 beta

4. beta subst, (en näringsväxt): av lat. be′ta med samma bet.

betaga beröva; hänföra, gripa: da. betage; efter mlt. benemen meå samma bet. (till nemen taga); jfr obetagen

betala: av lågty. betalen (ty. bezahlen) med samma bet.

1. bete huggtand: fsv. isl. biti (egentl. ’bitare’), till verbet bita

2. bete betesmark: fsv. bete, isl. beiti, bildn. till 2 beta

3. bete lockmat (särsk. vid fiske), agn: urspr. samma ord som 2 bete

4. bete stycke väg, omgång, tag (i ett b. utan uppehåll) (vard., dial.): eg. väg mellan två betesraster; sålunda samma ord som 2 bete; för bet. jfr rast

bete sig: se te sig. Härtill beteende

be′tel (frukt av en viss palm): avportug. betel, trol. från ngn indisk dialekt

be′ting balk el. järnrör på däck, kring vilket ankarkättingen läggs: av likbet. lågty. el. höll. beting

betinga: av lågty. (ty.) bedingen med samma bet. Härtill beting′ ackordsarbete; betingelse

betjänt: av likbet. ty. Bediente[r]

betong′ (ett slags konstgjord stenmassa): av fra. béton, av lat. bitu′men jordbeck; jfr bitumen

betrakta: av lågty. (ty.) betrachten taga i övervägande; jfr trakta

betsa: av lågty. beizen med samma bet., samma ord som 3 beta

betsel: fsv. bezl, isl. beizl, nord. ord, bildn. till bita

bett: fsv. isl. bit; besläktat med bita

bettla: av ty. betteln med samma bet., besläktat med bedja (ty. bitten)

betuttad förbryllad, förlägen: ett sydsv. dialektord (da. betuttet), växlande med betyttad; jfr bekyttad

betyda: fsv. bethydha; av lågty. bedüden (ty. bedeuten) med samma bet.

betyga vittna, styrka: fsv. betygha, av lågty. betügen (ty. bezeugen) med samma bet.; jfr intyga, övertyga, 1 tyg. Härtill betyg

betänka: fsv. bethänkia; efter mlt. bedenken. Härtill betänklig oroväckande, allvarlig: efter mlt. bedenklich; betänksam försiktig, tveksam

beundra: efter ty. bewundern med samma bet.

bevara: av lågty. bewaren (ty. bewahren) med samma bet.; se varsel

bevars: sammandragning av (Gud) bevare oss; jfr gubevars, gunås, vars

beveka: av lågty. bewêken uppmjuka; jfr vek

bevilja: av lågty. bewillen (ty. bewilligen) med samma bet.

bevillning: av lågty. bewillinge medgivande, ty. Bewilligung bevillning

bevisa: av lågty. bewîsen (ty. beweisen) med samma bet.

bevåg: av lågty. bewach övervägande, besläktat med ty. bewegen övertänka; jfr väga

bevågen: fsv. bewogen benägen; av lågty. bewogen, perf. part. av bewegen röra; jfr ty. gewogen med samma bet., se väga

bevänt (därmed är så b. att . . .; det är inte mycket b. med honom o. dyl.): fsv. bevænt; av mlt. bewent med samma bet., egentl. part. av bewenden förhålla sig, bero (egentl. ’vända om’)

beväring: efter ty. Bewehrung beväpning, besläktat med gevär och 1 värja

1. bi (i stå bi m. fl. och i bi-accent m. fl.): av lågty. bî bredvid (ty. bei, eng. by); en obetonad sidoform är be- som prefix (i tyska lånord); jfr bi′stå — bestå′, ty. bei′stehen — beste′hen

2. bi- dubbel-, tve- (i ord av lat. härstamning): av lat. bi- två-, tve-, äldre dvi-; urbesläktat med sv. tve-

3. bi (en insekt): fsv. bi, by, isl. bý, gemens. germ. ord (ty. Biene, eng. bee); ljudhärmande med bet. ’surra’

bibel: ytterst av grek. bibli′a (pl.) små böcker (till bib′los papyrusbast); fr. o. m. 200-talet använt om hela Bibeln

bibelot [-å′t] småsak: av likbet. fra. bibelot; ursprungl. ett barnspråksord

bibliofi′l bokälskare: av grek. bibli′on bok (se bibel) och fil′os vän

bibliografi′ bokförteckning: av grek. bibli′on bok och graf′ein skriva

bibliote′k boksamling: av grek. bibli′on bok (se bibel) och the′ke förvaringsrum; jfr apotek

bida: fsv. isl. biða; gemens. germ. ord (eng. abide), trol. besläktat med bedja

bidé liten häst; ett slags tvättställ: av fra. bidet liten häst; tvättställ; av okänt ursprung

bidevin′d (segla b. »segla så nära vinden som möjligt»): av lågty. bi de wind invid vinden; jfr fördevind

bidraga: efter ty. beitragen med samma bet.; jfr 1 bi. Härtill bidrag

bienn′ tvåårig: bildn. på lat. bienn′ium tid av två år. Härtill bienna′l tvåårsperiod; fest som firas vartannat år

bifalla: av mlt. bivallen (ty. beifallen) med samma bet. Härtill bifall

biff: av eng. beef nötkött, av fornfra. boef, av lat. bov′em, ack. till bo′s oxe

bifurkation en flods tveklyvning; förbindelse (genom en flodarm) mellan tvåfloder: bildn. på lat. adjektivet bifur′cus tvekluven

bigami′ tvegifte: av 2 bi och grek. gam′os äktenskap

bigarrå′ (ett slags körsbär): av fra. bigarreau, av provensalska bigarra′do, av verbet bigarra göra brokig, fläcka

bigott′ överdrivet from; religiöst trångbröstad: av fra. bigot; urspr. öknamn på normanderna, av forneng. bî god vid Gud. Härtill bigotteri′

bi′hang: av lågty. bihanc (ty. Beihang) med samma bet.

bijouterier [bisjoteri′er] (plur.) smycken, nipper: bildn. på fra. bijou juvel

bikarbona′t (en kemisk term): bildn. av 2 bi och lat. car′bo kol

biki′ni (tudelad baddräkt): efter atollen Bikini i Stilla havet, där kärnvapenprov utfördes 1946

bi′konka′v inbuktad på båda sidorna: sammansättn. av 2 bi och konkav

bikt syndabekännelse, som avlägges enskilt inför präst: av lågty. bîcht[e] (ty. Beichte) bekännelse; till fornty. bijehan bekänna (jfr genera). I sv. först fr. o. m. 1600-talet; förut i samma bet. skrift

bil: efter da. bil; förkortad form (föreslagen o. först använd i da. tidningen Politiken 1902) av automobil

bila yxa: av lågty. bîle (ty. Beil) med samma bet., nära besläktat med 1 bill

bilaga: efter lågty. bilage (ty. Beilage) med samma bet.

bilatera′l tvåsidig, ömsesidig: modern bildn. av 2 bi och lat′us (gen. lat′eris) sida; jfr unilateral och multilateral

bilboké leksak av skål och kula: av fra. bilboguet, sammansatt av bille kula och bouquer stöta, avlett av bouc bock

bild: av ty. Bild med samma bet., egentl. samma ord som det från lågty. lånade beläte; jfr inbilla

bildning: efter ty. Bildung, med nutida innebörd från slutet av 1700-t. Översättningslån från likbet. lat. forma′tio (se forma). Likaså bildad, efter ty. gebildet (i denna bet. hos Herder o. a. klassiker)

bildstod: se 1 stod

bilja′rd (ett spel med elfenbenskulor): känt fr. slutet av 1600-t.; av fra. billard, av provensalska bilhard lång stav

biljett′: av fra. billet, äldre billette, ombildn. av fornfra. bullette certifikat, till bulle, av lat. bulla; jfr bulla

1. bill plogbill: fsv. bilder, isl. bíldr; liksom bila trol. ur en germ. rot med bet. ’klyva’

2. bill lagförslag (i England o. Amerika): av eng. bill, av fornfra. bille, av medeltidslat. bill′a, växelform till bulla

billa getingbo (dial.): eg. bulle, svulst, böld; besläktat med sv. dial. bjälle knöl (se fotabjäll); jfr etterbilla

billig: äldre sv. ’rättvis, skälig’; av lågty. o. ty. billich (senare billig) med samma bet.; avledn. på -lig, äldre -lik; förleden bil- av dunkelt ursprung; urspr. ’skälig, rimlig, tillbörlig, rättvis, förnuftig, lämplig’; den nutida bet. ’prisbillig, icke dyr’ relativt sen (1800-t.), trol. genom påverkan från ty.

billion [-o′n]: (en million millioner): bildn. med 2 bi efter million

bi′ltog fredlös, landsflyktig: fsv. biltogha (fara b., döma b. o. dyl); av dunkelt ursprung. Trol. ’en som hastigt måste draga i väg (till skogen)’; till isl. bil ögonblick och -togi, -toga en som drager (se 3 ty)

biläger furstligt bröllop: efter ty. Beilager med samma bet.; se 1 bi och 1 läger

binda: fsv. isl. binda; gemens. germ. ord (ty. binden, eng. bind) med nära släktingar i andra indoeurop. språk; jfr band, bandage, förbund, bunt, bås. Härtill binda (subst.): av likbet. ty. Binde; bindel; bindsle

bindsula (tunn) innersula: efter likbet. ty. Binn(en)sohle, till binnen inom och Sohle sula; med anslutning i sv. till sammansättn. på bind- och verbet binda

binga hög, mängd: av en äldre böjningsform till fsv. binge m. (dat. ack. binga), se binge

bingbång: ljudhärmande ord

binge avbalkning, lår; hög; packe: fsv. binge, no. binge; av oviss härledning; jfr bingabinni′kemask (en inälvsmask): av lågty. bindiken, diminutiv till binde binda

binokel [-nåk′-] ögonglas utan bågar, pincené: av fra. binocle, bildn. av lat. bini dubbla (jfr 2 bi) och lat. oc′ulus öga; jfr monokel

binom [binå′m] (en algebraisk term): bildn. av 2 bi och grek. nom′os avdelning; jfr monom, polynom

binä′r som förekommer i två delar, dubbel: av fra. binaire, av lat. bina′rius som innehåller två; jfr 2 bi

bio (gå på b.): kortform av 2 biograf

biocid [-si′d] (kemiskt medel mot skadedjur o. -växter): modern ordbildn. (1950-t.)

1. biogra′f levnadstecknare: modern bildn. av grek. bi′os liv och graf′ein skriva (jfr grafisk). Härtill biografi′ levnadsteckning

2. biogra′f lokal för filmförevisning: förkortning av biografteater, dvs. teater där det visas levande bilder; sålunda bildat på samma sätt som 1 biograf

biologi [biålågi′] läran om det organiska livet: av grek. bi′os liv och log′os lära; jfr logisk. Härtill biolog [-lå′g]; biologisk [-lå′g-]

bir öl: av ty. Bier, möjl. av ett folkligt lat. biber, biver dryck (jfr lat. bib′ere dricka), ett genom klostren förmedlat ord. Härtill birfilare dålig fiolspelare: efter ty. Bierfiedler fiolspelare på ölstuga, till fiedeln spela fiol (jfr fela)

bi′sam mysk; skinn av bisamråtta: av medeltidslat. bi′samum, ty. Bisam mysk; handelsord, inlånat i lat. från semit, språk, ytterst samma ord som balsam. Härtill bisamoxe myskoxe; -råtta, -skinn

bisarr′ besynnerlig, egendomlig: av fra. bizarre; trol. ytterst bildat på ett baskiskt ord bizar skägg. Härtill bisarreri′

bischoff [bisj′åf] dryck av rödvin, socker, pomerans och vatten: av ty. Bischof biskop (’dryck för biskopar’; jfr munk ett slags likör): se biskop

bisektri′s linje som skär en vinkel mitt itu: av fra. bissectrice, bildat av lat. bis två gånger och sec′trix (linea) skärande (linje); sectrix är fem. form av sec′tor (se sektor)

bisittare: efter lågty. bisitter (ty. Beisitzer) med samma bet.

bis′kop: ytterst av grek. epis′kopos uppsyningsman, av epi- på och skopei′n se, besiktiga; jfr episkopal, episkopat

biskvi′ skorpa; käx: av fra. biscuit, av lat. bis coc′tum två gånger kokat

bi′slag utbyggnad, förstugukvist: särskilt i s. och v. Sverige; da. bislag; av likbet. lågty. bislach (ty. Beischlag), eg. ’något vid sidan uppslaget’

bison- [bi′sån-] (en art nötdjur): av lat. bison, av dunkelt ursprung; jfr visent

bispringa: efter ty. beispringen med samma bet.

1. bisse liten gubbe, särskilt i sammansättn. tomtebisse: sv. dialektord, hypokoristisk ordbildn.

2. bisse liten tand (hos småbarn): smekord i barnspråk, med anslutning till verbet bita

bissera ta om igen, upprepa: av fra. bisser, bildn. på lat. bis två gånger

bister: av lågty. bister vilsekommen; usel; förvirrad; bister; av ovisst ursprung

bisträcka: av likbet. lågty. bistrecken

bisturi′ (ett slags operationskniv): av fra. bistouri; till verbet bistourner kastrera

bistå: av lågty. bistân (ty. beistehen) med samma bet. Härtill bistånd

bisätta: efter lågty. bisetten sätta åt sidan; bilägga; avsluta; avgöra; ty. beisetzen (bl. a.) begrava; jfr bysätta

bit: trol. bildat till bita

bita: fsv. isl. bíta; gemens. germ. ord (ty. beissen, eng. bite) med nära släktingar i andra indoeurop. språk

biträda: efter lågty. bitreden, ty. beitreten med samma bet.; egentl. ’träda till, ställa sig på ngns sida’. Härtill biträde hjälp, understöd; medhjälpare (affärs-, hem- o. dyl.); jfr av-, in-, tillträde

bitsk som bits (om hund): da. bidsk; av likbet. lågty. bitsk, bildn. till verbet bita

bitter: trol. inhemskt i bet. ’skarp; argsint o. dyl.’, men lån från ty. bitter i bet. ’besk’; gemens. germ. ord med grundbet. ’bitande’; till verbet bita

bittersta (i uttrycket icke det b.): avlågty. nicht dat bitterste, en förstärkt form av nicht en bitte icke en bit (jfr da. bitte liden)

bitt′ida: av lågty. bitîde (jfr ty. bei Zeiten) i tid; jfr da. betids i rätt tid

bitumen [-u′-] (mörkfärgat, tjockt el. fast material, bl. a. jordbeck, asfalt, petroleum): av lat. bitu′men n. jordbeck; jfr betong. Härtill bituminös [-ö′-]: av lat. bitumino′sus rik på jordbeck

bivack′, bivuak′ en trupps nattläger under bar himmel: av fra. bivouac, trol. av ett lågty. (holl.) bîwake fältvakt

bivalen′t tvåvärdig: bildn. av 2 bi och lat. val′ens värd

bjuda: fsv. biuþa, isl. bjóða; gemens. germ. ord (ty. bieten, eng. bid) med grundbet. ’meddela’, varav dels ’befalla’, dels ’erbjuda’, dels ’inbjuda’; med besläktade bildningar i andra indoeurop. språk; jfr bud, 1 båda, 1 både

bjugg korn (sädesslag, Hordeum): numera levande blott i sydvästliga dial.; fsv. biug, isl. bygg; da. byg, no. bygg; trol. bildat på roten till orden bygga och 2 bo i bet. ’odla, så’

bjäbba: känt fr. 1526; ett ljudhärmande ord, egentl. om hundars gläfsande. Härtill bjäbbig; bjäbber

bjäfs grannlåt: äldst ’frans, bård, garnering’; sv. ord, känt fr. o. m. 1600-t.; av okänt ursprung

bjälke: fsv. biælke, isl. bjalki; nord. ord, nära besläktat med balk

bjällra: en trol. från dial.-verbet bjällra utgående ombildn. av fsv. biælla, ännu i dial.; besläktat med ty. betten skälla

bjärkörätt (medeltida stadsrätt): fsv. biärkøa rätter, fda. biärkerät, fno. biarkeyiarréttr. Förleden är gen. av ortnamnet Biarkøy, fsv. Biärkö, nu Björkö i Mälaren, där under vikingatiden en viktig handelsplats låg. I latinska källor (Rimbert, Adam av Bremen) omformades namnet till Birca. Efterhand (och särskilt efter Birkas undergång på 900-t.) fick b. en allmän, appellativ betydelse av regler och lagar som gällde på en handelsplats (köping, stad), t. ex. Nidaros, Lödöse, Slesvig, Stockholm

bjärt: fsv. biærter, isl. bjartr; gemens. germ. ord (eng. bright) med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr börting

bjässe: no. besse stor, grov karl, trol. samma ord som sv. dial. bjässe björn, isl. bersi

björk: fsv. biork, isl. bjǫrk; gemens. germ. ord (ty. Birke, eng. birch) med släktingar i andra indoeurop. språk

björkna (en karpfisk): nära besläktat med björk (beroende på fiskens färg)

björn: fsv. biorn, isl. bjǫrn; nord. ord med nära släktingar i andra germ. språk (ty. Bär, eng. bear); trol. även besläktat med adj. brun

björntjänst (göra ngn en b.): efter La Fontaines fabel om en björn, som för att jaga bort en fluga från en sovande man kastade en sten i hans panna och därmed dödade honom

1. black (i uttrycket en b. om foten): urspr. träklump, för att hindra betande hästar att löpa bort och fångar från att rymma: fsv. blak, nisl. blökk f. träkloss, no. blokk; besläktat med block

2. black (om hästars färg) blekgul, blekbrun (särsk. Svealand och Norrland): av fsv. isl. blakkr; nord. motsvarighet till ty. blank, varav sv. blank; för betydelseväxlingen ’blekfärgad’ — ’glänsande, vit’ jfr blek

blacka (tidnings-): sv. dial. blakka stort blad (t. ex. av kål, näckros), isl. blaðka, avledning av blad

blad: fsv. isl. blað; gemens. germ. ord (ty. Blatt, eng. blade), avlägset släkt med blomma; ta bladet från munnen säga sin mening rent ut (efter en tids tystnad), sjunga ut ordentligt; bildl. uttryck, trol. i motsats till hålla mun, urspr. hålla handen (bladet?) för munnen

bladas′ka stor smutsfläck (vard.): utvidgad, expressiv form av blaska; ljudmålande; jfr pladask

bladdra prata strunt, svamla (vard.): sv. o. no. dial. bladdra med samma bet.; variantbildn. till pladdra, sladdra; ljudhärmande; jfr också blarra

1. blaffa kluns (snus-, spottblaffa) (vard.): sv. dial. blaffa koruka; ljudmålande2. blaffa flamma upp och slockna: da. blaffe, lågty. blaffen; ljudhärmande

blaggarn av blånor spunnet garn: fsv. blagarn; sammansättn. av blår och garn

bla′m skam, skamfläck: av fra. blâme; till verbet blâmer klandra, av lat. blasphema′re; jfr blasfemi. Härtill blamage [-a′sj]; blamant [-ang′t]; blamera

blancmangé [blamasje′, blamangsje′] (ett slags kall gräddefterrätt): av fra. blanc-manger, känt sedan 1200-talet; av blanc vit (av germ. ursprung, se blank) och fornfra. mangier mat

bland (ibland) (prep.): fsv. [i]bland, i bland mæþ i blandning med, av subst, fsv. bland blandning (se blanda); sålunda ett uttryck, som förlorat sin fulla betydelse och sjunkit ned till ett grammatiskt ”formord”: jfr bakom, emot, hos, 1 kring

blanda: fsv. isl. blanda; gemens. germ. ord, möjl. besläktat med blind; jfr bländing

blank: av lågty. (ty.) blank vit, glänsande; den nord. motsvarigheten är 2 black; besläktat med blinka; jfr blänka

blankett′ formulär att fylla i (jfr formulär): av ty. Blankett, fra. blanquet, avlett av blanc vit, av germ. ursprung; jfr blank

blan′ko oinskränkt, öppen: av spa. blanco, ital. bianco vit; oskriven; liksom fra. blanc av germ. ursprung; jfr blank

blankvers femfot ad orimmad jambisk vers: av eng. blank verse med samma bet.; till eng. blank i bet. ’tom, öde’, d. v. s. ’utan rim’

blar (en kortspelsterm): av okänt ursprung

blarra prata strunt, bete sig fånigt: ljudhärmande; jfr bladdra. Härtill blarr narr, tok

blase′rad världstrött, levnadsmätt: av fra. blasé, perf. part. av blaser göra slö; nöta

blasfemi′ hädelse: av grek. blasfemi′a med samma bet.; jfr blam. Härtill blasfe′misk

1. blaska: trol. ett ljudhärmande ord: jfr plaska, slaska. Härtill blaskig

2. blaska (tidnings-): vardagl., nedsättande; trol. ombildning av blacka i anslutning till 1 blaska

blast (bläster): sv. dialektord, besläktat med blad och bläda

blazer [blä′ser, bläj′ser] (kulört sportkavaj): av eng. blazer med samma bet.; till eng. blaze lysa, flamma

bleck: fsv. blæk, av lågty. bleck (ty. Blech) med samma bet., egentl. ’det blänkande’; samma ord som fsv. isl. blik glans (se bläcka); besläktat med blek och blick

blecka hugga in märken i trädstammar: se bläcka

blek: fsv. bleker, isl. bleikr; gemens. germ. ord (ty. bleich), besläktat med fsv. isl. blik glans (se blickstilla), isl. blíkia (bleik) glänsa, se bläcka, bleck. Härtill bleke blekning (ligga på b.); kalkhaltig jord

blemma: fsv. blema, no. blemma; av en indoeurop. rot med bet. ’svälla’

blessera såra: av fra. blesser såra, avlett på ett ord av germ. ursprung med bet. ’fläck, blånad’. Härtill blessy′r sår

blicka: känt i sv. fr. o. 1600; av lågty. (ty.) blicken med samma bet.; besläktat med bleck, blek. Härtill blick: av likbet. lågty. (ty.) blick; jfr anblick, ögonblick

blickstilla (urspr. om vattenyta): ombildn. av blekstilla, till sv. dial. blek havsstilla, vindstilla med blank vattenyta, fsv. isl. blik sken, glans; jfr blek, bleck, bläcka

blid: fsv. isl. bliðr, gemens. germ. ord av en indoeurop. rot med bet. ’glänsa’; jfr bly. Härtill blidka

bliga glo, stirra (vardagl.): fsv. bligha; till en germ. stam med bet. ’glänsa’; jfr no. bligra glimta, blinka

blind: fsv. isl. blindr; gemens. germ. ord (ty. eng. blind), besläktat (genom avljud) med blunda och blända. Härtill blinding blind person; blindbroms, -knagg

blindpipa: eg. stum prydnadspipa i orgelfasad; ofta överfört: onyttig medlem (av sångkör o. dyl.)

blinka: no. blinka; trol. lågty. eller ty.lånord; jfr ty. blinken, lågty. blinkeren glimta och sv. dial. blunka blinka

blister: se plister

blistra vissla: no. blistre (plystre) med samma bet.; ljudhärmande

bliva: fsv. no. bliva; av lågty. blîven förbliva (ty. bleiben), besläktat med liv, leva, kvarleva, lämna

blixt: uteslutande sv. ord (da. och no. lyn), bildat på fsv. blixa blinka; blixtra, en avledning på fsv. blika vara synlig, besläktat med bleck. Härtill blixtra

block: no. blokk; trol. av lågty. block med samma bet.; möjl. besläktat med balk, bjälke; jfr blockera

blockera avspärra, avstänga: av fra. bloquer blockera, vars stam är ett lån från holl. blok (lågty. block); jfr block. Härtill blocka′d

blod: fsv. bloþ, isl. blóð; gemens. germ. ord (ty. Blut, eng. blood) av okänt ursprung

blodvite: sammansättn. av blod och fsv. -þvite n. sår; besläktat (genom avljud) med sv. dial. tvet m. hugg, huggspån, tveta hugga av

blomma [-o-]: fsv. blome (ack. bloma), isl. blómi; gemens. germ. ord (ty. Blume, eng. bloom), besläktat med lat. flos; jfr flora

blommeran′t blomstrande, äldre sv. även ’mattblå’: av fra. bleu mourant ljusblå, med anslutning i form och bet. till blomma

blomster [-å-]: fsv. blomster, isl. blómstr; nära besläktat med blomma

1. blond [blångd, blånd] ljus(hårig): av fra. blond, trol. av germ. ursprung, besläktat med blind och blunda. Härtill blöndi′n ljushårig kvinna: av likbet. fra. blondine

2. blond [blångd, blånd] spets (vanl. i pl.): av fra. blonde lätt sidenspets, avledning av 1 blond; trol. efter råsilkets ljusgula färg

blossa: fsv. blusa; ett germ. ord (eng. blush), besläktat med bläs

blota verkställa offer på forntida skandinaviskt sätt: fsv. blota, isl. blóta; gemens. nord. ord av omtvistat ursprung

1. blott (adj.) naken; blottställd; utblottad (b. och bar); bara, allenast (på blotta misstanken): fsv. blotter; av likbet. lågty. blot (ty. bloss); samma ord som blöt. Härtill blotta avkläda, -hölja; blottställa, -lägga; utblotta; jfr 2 blott

2. blott (adv.) endast, bara: bildn. till adj. blott (se 1 blott), liksom da. blot, ty. bloss; som adv. först känt omkr. 1600

bluff bedrägeri, vilseledande: av eng. bluff; jfr förbluffa

blunda: fsv. isl. blunda; till samma rot som blind

blunder misstag, fel: av likbet. eng. blunder

blus: av fra. blouse, möjl. av provensalska lana blouso kortull

bly: fsv. isl. blý; gemens. germ. ord (ty. Blei) av dunkelt ursprung, möjl. besläktat med blid, sålunda urspr. ’glänsande’. Andra ord för bly se lod, molybden, plomb

bly′erts: av ty. Bleierz blymalm

blyg: fsv. bliugher, blygher, no. bljug; nord. ord med nära släktingar i andra germ. språk, trol. besläktat med blöt. Härtill blygas; blygsel; blygd blygsel; skam, vanära; könsdelar: urspr. ’blyghet’ (jfr tyngd: tung o. dyl.)

blå: fsv. isl. blár; gemens. germ. ord (ty. blau, eng. blue) av okänt ursprung

blåklint: se 2 klint

blåkulla djävulens hemvist (enligt folktron): sammansättn. av blå (i äldre bet. ’svart, mörk’) och kulle

blånor (pl.): se blår

blår (pl.) avfall efter skäktning och häckling av lin och hampa: fsv. blar, plur. av bla; gemens. germ. ord, möjl. besläktat med blöja

1. blåsa (verb): fsv. isl. blása; gemens. germ. ord (ty. blasen) med släktingar i andra indoeurop. språk (jfr lat. fla′re blåsa); jfr bläster. Härtill blåst [blå′st]

2. blåsa (subst.): no. blåsa; besläktat med 1 blåsa

blåstrumpa kvinna med lärda el. litterära anspråk: liksom ty. Blaustrumpf, fra. bas-bleu efter likbet. eng. blue-stocking; först använt vid 1700-talets mitt om medlemmarna i ett litterärt kotteri hos lady Montague

bläck skrivbläck: fsv. blæk, isl. blek,av forneng. blæc svart; svart färg (eng. black)

bläcka (blecka) märka träd: sv. dial. även blika; samma ord som isl. blika skina, blänka, bildn. till fsv. isl. blik glans (se blickstilla); jfr bleck, blek

bläckhorn: som behållare för bläcket användes urspr. ett horn; motsvarande ord i flera andra språk

bläda gallra ut vissa träd el. trädgrupper i en skog (urspr. bet. ’avblada’): fsv. blædhia, isl. bleðja; bildn. på blad

1. bläddra (verb): trol. av lågty. blädern med samma bet., nära besläktat med blad

2. bläddra (subst.) blåsa: fsv. blædhra, no. blæra (av äldre blæðra); gemens. germ. ord (ty. Blatter, eng. bladder), besläktat med blåsa

blända: av lågty. blenden med samma bet., nära besläktat med blind

blände (beteckning för vissa mineral med stark glans): av ty. Blende med samma bet., besläktat med blind

bländing (blänning) person av blandras, bastard, hybrid: bildn. till blanda

blänga: av dunkel upprinnelse, möjl. besläktat med bliga

blänka: av lågty. blenken med samma bet., bildn. på blank. Härtill blänkare ljussignal på fartyg; kort förberedande meddelande, trevare

bläs vit fläck i pannan på häst: jfr no. blesa med samma bet.; trol. besläktat med blossa

bläster smidesfläkt: bildn. på verbet 1 blåsa

blöda: bildn. på blod

blödig: fsv. blødhogher; jfr fsv. blodher blödig, rädd, isl. blauðr; besläktat med blöt

blöja: fsv. blea, bløia, isl. blǽia; besläktat med ty. Blahe presenning och trol. även med blår

blöt: fsv. bløter, isl. blautr; gemens. germ. ord (ty. bloss; se blott) med släktingar i andra indoeurop. språk; besläktat med blödig

1. bo (subst.): fsv. bo, isl. bú n.; gemens. germ. ord (ty. Bau) med bet. ’boplats’ till 2 bo; jfr bohag, bolag, boskap, bosätta sig

2. bo (verb): fsv. bo[a], isl. búa; gemens. germ. ord (ty. bauen) med bet. ’bo, bebo, odla, ordna’ samt med nära släktingar i andra indoeurop. språk; jfr bonde, nabo, åbo; bod, bol, bur, by; redobogen, bonad; bygga, bjugg

bo′a (ett slags orm; en ormlik pälskrage): av lat. bo′a; av oförklarat ursprung

boasera brädfodra, förse med höga paneler: av fra. boiser, bildat på bois trä

bobb: förkortning av bobsleigh

bobba (en insekt; även: stor finne): ljudsymbolisk bildning, betecknande ngt tjockt och runt

bobin [båbi′n] spolstomme, spolrulle: av fra. bobine

bobsleigh [båb′sle] backåkningskälke: eng. (amerik.) sammansättn. av bob kort kälke och sleigh släde

1. bock (djur): fsv. bukker, bokker, isl. bokkr; gemens. germ. ord (ty. Bock, eng. buck) med släktingar i andra indoeurop. språk. I överförd användn. om träställning på fyra ben: sågbock, kuskbock (urspr. upphöjd sittplats bakpå åkdon)

2. bock (språk)fel: av ty. Bock med samma bet.; sannolikt från början ett skämtsamt uttryck

bocka: av lågty. bukken (ty. bücken) med samma bet.; möjl. släkt med buga

bod: fsv. boþ, isl. búð; gemens. germ. ord (ty. Bude) med nära släktingar i andra nordliga indoeurop. språk; till stammen i 2 bo

bode′ga (spansk) vinstuga: av spa. bode′ga vinkällare; över lat. av grek. apothe′ke förvaringsrum, se apotek

bodmeri [bådmeri′] försträckning av penningar mot pantförskrivning av fartyg el. last: av lågty. bodmerij med samma bet., bildat på lågty. bodem[e] (fartygs)botten

bodräkt (jur. term) bedrägligt undandragande av egendom som tillhör samfällt bo el. bolag: fsv. bodrät f. hustjuvnad; eg. ’dragande ur boet’; se 1 drätt

boett′ fickursfodral: av fra. boîte dosa, av medeltidslat. bux′ida låda av buxbom

bofink: av lågty. bôkvink (till 1 bok), da.bogfinke; fågeln lever till stor del på bokträdets knoppar och nötter

bofällig förfallen, skröplig (om byggnad): efter lågty. bûvellig, ty. baufällig med samma bet.; till 1 bo och -fällig fallfärdig; jfr bristfällig, förfalla

bog: fsv. isl. bógr; gemens. germ. ord (ty. Bug, eng. bough gren) med nära släktingar i andra indoeurop. språk

boggi [bågg′i] (ett slags underrede till järnvägsvagn el. spårvagn): av eng. bogie, vars ursprung är dunkelt

bogsera [bokse′ra]: av lågty. bôgsêren med samma bet., av portug. puxar draga, stöta; med folketymologisk anslutning till bog

bohag: fsv. bohagh, no. buhag; till 1 bo och stammen i fsv. verbet hagha ordna, inrätta; jfr behaga

bohe′m sorglöst och oregelbundet levande person: av fra. bohème zigenare (egentl. ’bömare’)

1. boj (ankar-): av lågty. boie med samma bet.; möjl. besläktat med båt

2. boj (tygsort): av ty. Boi med samma bet., lån från fra. boie, äldre baie, till bai rödbrun; sålunda urspr. ’grovt brunt ylletyg’; i sv. från 1600-t. (bl. a. Lex. Linc. 1640)

boja: fsv. boia, av lågty. boie, av lat. boj′a halsjärn. Kanske hör ordet b. samman med folknamnet Boii (germ. stam i nuv. Böhmen), sålunda ’bojiskt järn’ och syftar på detta folks behandling av sina fångar

boja′r (rysk ädling): av ryska boja′rin med samma bet.

boj′kott överenskommelse att ej taga befattning med ngt, avspärrning: av eng. boycott, egentl. namn på en godsförvaltare på Irland, som ådrog sig befolkningens ovilja och blev ’bojkottad’ (år 1880)

1. bok (ett träd): fsv. isl. bók; gemens. germ. ord (ty. Buche, jfr eng. beech), vilket återfinns även i andra indoeurop. språk (lat. fa′gus); till grek. fage′in äta, sålunda urspr. ’träd med ätliga frukter’

2. bok (att läsa i): fsv. bok, isl. bók; gemens. germ. ord (ty. Buch, eng. book), egentl. samma som 1 bok. Kanske urspr. ’tavla av bokträ med runor på’ (jfr grek. bib′los papyrusbast, bok; se bibel)

1. boka [-o′-] bokföra, anteckna; beställa plats (i flyg el. båt) (1947): av eng. book med samma bet.; till subst, book bok. Härtill bokning (1947)

2. boka [-o′-] slå sönder större malmstycken: av lågty. boken bulta (ty. pochen), besläktat med sv. böka

boken halvskämd: trol. besläktat med baka och alltså med en urspr. bet. ’uppvärmd’. Härtill bokna surna och rötas upp

boklåda bokhandel: da. boglade; efter ty. Buchladen, till Laden handelsbod, butik, urspr. ’låda’ (se 1 låda)

bokstav: fsv. bokstaver, isl. bókstafr; trol. efter forneng. eller fornlågty. mönster (ty. Buchstabe); urspr. om runor (stafir), inristade på skivor el. kavlar av bok; sammansatt av 2 bok och stav i bet. ’vertikalt streck (i en runa)’

bol boställe; gård, hemman: fsv. isl. ból, med motsvarigheter i andra germ. och indoeurop. språk; bildn. till 2 bo

bola öva samlag: av lågty. bôlen med samma bet. (ty. buhlen), till bôle (ty. Buhle) broder, vän, älskare; trol. ett smekord

bolag: fsv. bolagh, isl. búlag n.; sammansätta. av 1 bo och 2 lag (samman)läggande (till lägga); i nutida bet. ’gemensamt ekonomiskt företag, kompani’ spec. svenskt (medeltidslagar, 1734 års lag); för bet. jfr matlag, no. samlag bolag, ekon. förening, isl. félag n. félagi m. bolagsman, kamrat, varav da. fælles gemensam

bolde [bål′de, bå′lde] böld: fsv. bolde m., no. bolde; nära besläktat med böld

bole′ro kort, öppen damjacka (av spansk modell): kortform av bolero-jacka; av spa. bolero, namn på en spa. nationaldans

boli′n (sjöterm): av lågty. bolinen (pl.) el. holl. boelijne med samma bet.; av dunkelt ursprung. Fsv. boghlina folketymologisk ombildat i anslutning till bog och lina

boll: fsv. balder, isl. bǫllr, gemens. germ. ord (ty. Ball, eng. ball), besläktat med bulle; jfr 1 bal, ballongbolma [-å-]: trol. en bildn. till bolm- svällande, stor, i sv. dial. bolmstark m. fl. och i sjönamnet Bolmen

bolmört [-å-]: äldre bolma, bölma, da. bulmeurt med besläktade former i andra germ. språk; av okänt ursprung

bolsjevik [bålsjevi′k]: av ryska bolsjevik, avlett av bolsjij större (d. v. s. ’tillhörande majoritetsriktningen’). Härtill bolsjevis′m

bolster [-å-]: fsv. isl. bolstr; gemens. germ. ord (ty. Polster, eng. bolster) med bet. ’ngt svällande’, besläktat med bolma, bulna och bälg

1. bom [bom′] stång: av lågty. bôm med samma bet. (motsv. ty. Baum träd); jfr bomolja, bomull, buxbom

2. bom [bom′] (i skjuta bom o. dyl.): ljudhärmande

bomb [båmb]: av fra. bombe, av ital. bom′ba, nära besläktat med medeltidslat. bom′bus larm; urspr. ljudhärmande; jfr 2 bom. Härtill bombardera, bombardemang′

bombas′t svulstigt framställningssätt: över ty. av eng. bombast (svällande) vadd, som över fornfra. lånats från ital. bamba′gia bomull. Härtill bombas′m: ombildn. efter sarkasm m. fl.; bombas′tisk

bomolja [bom′-]: fsv. bomolia, av lågty. bomolie (ty. Baumöl) (sämre) olivolja, till lågty. bom träd (se 1 bom)

bomull [bom′-]: av lågty. bomwulle med samma bet. (ty. Baumwolle), till bom träd (se 1 bom)

bomärke ägarmärke på husgeråd el. kreatur: till 1 bo i bet. ’bohag, boskap’

1. bona (golv) [-o′-]: av lågty. bônen (ty. bohnen) glätta

2. bona (bona om) [-o′-]: trol. bildn. till bonad (i dess äldre bet. ’inredning, utrustning’)

bonad [bo′-]: fsv. bonaþer, även ’utrustning, inredning’, isl. búnaðr; bildn. till 2 bo i bet.’bereda’

bonbonjär [bångbånjä′r] konfektask, -skål: av fra. bonbonnière, bildn. på bonbon konfekt, urspr. ur barnspråket (jfr namnam), av bon god

bonde: fsv. isl. bóndi, egentl. pres. part. av 2 bo; alltså med bet. ’(fast) boende, bofast’, i motsats till löskerkarl o. dyl.

bondvissjan landsbygden: upptaget i slang och vardagsspråk från zigenarspråkets visj skog; av asiatiskt ursprung

bong [-å-] anvisning (el. kvittens) från kassaapparat, rekvisition, kontrollmärke: av likbet. fra. bon, substantivering av adj. bon god, giltig (jfr bonbonjär). Härtill bonga

bonite′t värde, beskaffenhet (om jord el. vara): över ty. och fra. från lat. bon′itas godhet, av bon′us god. Härtill bonitera beräkna värdet (av skog, husdjur o. dyl.)

bonjour [bångsjo′r, -sju′r] långrock: av ty. Bonjour med samma bet.; av fra. bonjour goddag; alltså egentl. ’visitdräkt’

bonmot [bångmå′] kvickt infall: av fra. bon mot, egentl. ’gott ord’

bonne [bånn] utländsk barnfröken: av fra. bonne, fem. av bon god

bonus [bo′-] omsättningsrabatt, vinstutdelning, tillägg: modern bildning av lat. bon′us god

bonvivant [bångvivang′] goddagspilt: av fra. bon vivant, av bon god, gott och vivant pres. part. av vivre leva, sålunda: ’som lever gott’

bookmaker [bo′kmeker, bok′mejker] förmedlare av vad vid kapplöpning: av likbet. eng. ord, till book bok, räkenskap

bor [bo′r, bå′r] (ett metalloidgrundämne): modern bildn. på borax

borax [bo′-, bå′-] borsyrans natriumsalt: ytterst av arab. bôrak med samma bet.

1. bord: fsv. borþ, isl. borð, gemens. germ. ord (ty. Bord, eng. board), urspr. med bet. ’bräde’, med vilket ord det är besläktat; se bräde

2. bord (skepps-): identiskt med 1 bord; egentl. ’den av bräder bestående övre kanten av en skeppssida’; jfr inbördes, ombord, babord, styrbord, skibord

bordell′: av fra. bordel hydda; bordell; bildn. på borde bondgård, av germ. ursprung, till 1 bord i bet. ’bräde’

bordstudsare bordspendyl, finare pendelur att stå på ett bord: efterledenombildning av ty. Stutzuhr med samma bet., till stutzen avskära, förkorta, kapa, Stutzer kort och brett föremål; jfr studsare

boren [-å′-] född: fsv. burin, borin, perf. part. av bära i bet. ’föda’ (i denna användning dock snarast lån från likbet. lågty. boren, ty. geboren född)

borg: fsv. isl. borg; gemens. germ. ord (ty. Burg, eng. borough), besläktat med berg

borga ansvara för; låna: fsv. borgha, av likbet. lågty. borgen (ty. borgen), urspr. ’giva akt på, skona’; trol. besläktat med bärga; jfr borgen, borgenär

borgare: fsv. borghære, av lågty. borgere stadsbo, bildn. på borg. Härtill borgerlig, borgerskap

borgen: fsv. borghan, isl. borgan; subst, bildat på verbet borga (möjl. efter lågty. mönster)

borgenä′r [el. bår′j-] fordringsägare: bildn. till borga i den äldre bet. ’låna ut’

borgfred inom en borg gällande rättsskydd; överenskommelse att t. v. inställa partistrider: efter lågty. borchvrede, ty. Burgfriede med samma bet.

borgis [bår′gis, bår′jis] (ett slags tryckstil; kägeln mäter 9 punkter): av ty. Borgis med samma bet.; av fra. bourgeois borgare

borgmästare: fsv. borghamästare, äldre borgharamästare den främste bland (stadens) borgare; efter mlt. borgermester (ty. Bürgermeister) med samma bet.; jfr jägmästare

bo′ricka åsna: av fra. bourrique dålig åsna eller spanska borri′co, borri′ca åsna; av senlat. burri′cus liten häst

bornera [bårne′ra] fradga: jfr holl. borneeren med samma bet., en bildn. på subst, born brunn. Härtill borny′r skum, fradga; bornerad uppblåst, pösande

bornerad inskränkt: av fra. borné, perf. part. av borner begränsa, bildat på borne gränssten, fornfra. bosne; av ovisst ursprung

borra: fsv. isl. bora; gemens. germ. ord (ty. bohren, eng. bore), som återfinns i andra indoeurop. språk; jfr näsborr, perforera

borre: fsv. no. borre; av en rot med bet. ’spetsig; sticka’, som återfinns bl. a. i borst och borste; abborre, kardborre, ollonborre

borst: fsv. borst, isl. burst, gemens. germ. ord (ty. Borste, eng. bristle); se borre

borste: fsv. borste, isl. borsti, avledning av borst

bort: fsv. bort, brot; egentl. ack. av fsv. bröt (isl. braut) (uppbruten) väg, alltså ’i väg’; besläktat med bryta; jfr väck

borta: fsv. borto, isl. brottu; egentl. dat. av fsv. bröt, se bort

bortovaro: böjd kasusform av fsv. bortovara (gen. dat. ack. -varu) med samma bet.; oftast i prepositionsuttryck som under hans bortovaro; fsv. vara varande, vistelse, till 1 vara; jfr från-, när-, sam-, tillvaro; värjo, salu, utsaga

bortskämd: egentl. perf. part. till skämma bort genom för stor efterlåtenhet skada; se skämma

bo′rup (en kortspelsterm): trol. efter ett personnamn Borup

bosch [-å-] strunt, skräp: trol. av eng. bosh, av turkiska bosch oduglig, värdelös

boskap: fsv. boskaper hushåll, bohag, boskap, no. buskap; sammansättning av 1 bo och den vanliga senare sammansättningsleden -skap beskaffenhet o. dyl.

1. boss [båss] ledare av ett partis valorganisation (valboss): av amer. eng. boss med samma bet., av holl. baas bas, mäster, eg. farbror

2. boss [båss] halmavfall o. dyl.: fsv. bos, no. bos; av oviss härledning; jfr byssja

bostad: sammansättn. av 1 bo och 2 stad i betydelsen ’ställe, plats’

boston [bås′tån] (en dans): efter den amer. staden Boston

bosätta sig: även sätta bo, vartill part. bosatt och subst, bosättning; da. bosætte sig (bosat, bosættelse), no. busetja seg (busetning); till 1 bo i bet. ’bostad, hem’; jfr boflytta, -föra m. fl.

bot: fsv. isl. bót, gemens. germ. ord (ty. Busse, eng. boot) med grundbet.’förbättring’, besläktat med båta och bättre; jfr böter. Härtill botfärdig

botani′k växtlära: av grek. botanike′ växtkännedom. Härtill bota′niker, botanis′t, botanisera

botten: fsv. isl. botn; gemens. germ. ord (ty. Boden, eng. bottom) med nära släktingar i andra indoeurop. språk (lat. fun′dus; se fond)

bottenfock: se 2 -fock

bottin [båti′n] ytterstövel: av fra. bottine, diminutivform av botte stövel, av outrett ursprung

bouclé [bokle′] garn el. tyg för mattor o. dyl.: av likbet. fra. bouclé, eg. ’försedd med öglor’; av ovisst ursprung

boudoir: se budoar

bouillabaisse [bojabä′s] soppa på fisk, musslor och grönsaker (från s. Frankrike): fra. ord, bildat av bouillir koka (se buljong) och abaisser sänka ned, sålunda: ’det som man lägger ned i kok’

boulevard: se bulevard

bouquet [boke′] doft, arom på vin o. dyl.: av fra. bouquet bukett; doft (på vin)

bourgeoisie [borsjoasi′] borgarklass: av fra. bourgeoisie, bildn. på adj. bourgeois borgerlig, till bourg köping, sannolikt av germ. ursprung (ty. Burg befäst ort, stad; jfr borg)

boutique [botik′] (finare) mindre butik med utvalda varor (damkläder o. dyl.): se butik

bov [-o′-]: jfr fsv. bove; av lågty. bôve, vars urspr. bet. trol. är ’gosse’ (ty. Bube)

boven- [-å-] (i sjötermer): av lågty. boven, av bi-oban upptill; jfr ovan

bo′vete (en växt, Fagopyrum esculentum): av lågty. bôkwête (ty. Buchweizen), vars båda sammansättningsleder motsvarar 1 bok (frukterna liknar bokollon) och vete

bowling [bå′ling] kägelspel: av amer. eng. bowling med samma bet. (eng. bowl kula, klot; jfr boll och bulle)

box [-å-] ask, låda; kolhink o. dyl.: från eng. box; ytterst av grek. pyk′sis ask av buxbom; jfr boett, buxbom, 1 bössa

boxas [-o-]: av eng. box, bildat på samma stam som lågty. boken slå; se 2 boka

boxkalv [-å-, -o-] (ett visst slags kalvskinn för skodon): av eng. boxcalf med samma bet.; efter de fyrkantiga figurer (eng. boxes, se box) som uppkommer på narven vid skinnens beredning

boyscout [båj′skaut] scout: av likbet. eng. boy scout, av boy gosse och scout spejare; se scout

bra: no. bra; av lågty. brav (ty. brav); av ital. bra′vo; jfr bravo

bracka: har i flera dialekter ännu sin äldre betydelse ’byxor’; trol. av lat. bracca, braca med samma bet.; detta är trol. lånat från ett keltiskt språk, som i sin tur lånat det från germanerna (fsv. isl. brók med samma bet.); den nuvarande bet. kanske över ett föraktligt skinnbracka, alltså ’en som bär (tarvliga) skinnbyxor’, studenters o. djäknars skymford för borgare

brackvatten bräckt (blandat salt och sött) vatten: av lågty. brackwater med samma bet. (lågty. brak salthaltig)

1. bragd (fiske)redskap: fsv. braghþ hastig rörelse; påfund, knep, isl. bragð, till ett fsv. verb breghþa förvandla; förebrå (se förebrå), egentl. ’hastigt röra’, nära besläktat med brås på och helbrägda

2. bragd hjältedåd, bedrift: litterärt lån (omkr. 1700) från likbet. isl. bragð f. (se 1 bragd); den nutida bet. först i romantisk o. götisk diktning i början av 1800-t.

bragebägare (fornnord.) löftesbägare: efter det isl. gudanamnet Brage

braka: isl. no. braka; nord. ord, besläktat med ty. brechen bryta (se 1 bräcka), med talrika släktingar i andra indoeurop. språk; urspr. ljudhärmande

braktea′t runt, medaljlikt hängsmycke av guld el. brons: lat. bildn. på brac′tea tunn skiva

brakved (en växt, Rhamnus frangula): till subst, brak brakande ljud, då ngt bräckes; jfr braka

brakycefa′l kortskallig: modern bildn. av grek. brachys′ kort och kefale′ huvud

bram- [bramm-] (i sjötermer: bramrå,-segel m. fl.): av lågty. holl. bram med samma bet., trol. besläktat med fsv. bram prakt, ståt

brami′n (brama′n) person tillhörande den indiska prästkasten: bildat på fornindiska brahmâ, besläktat med Brage

brand: fsv. isl. brandr; gemens. germ. ord (ty. Brand, eng. brand), bildat till brinna; jfr kallbrand

brandskatt lösepenning som ett land (en stad) tvingas gälda för att undgå skövling och brand: fsv. brandskatter m., efter mlt. brantschatt

brandstod ersättning för genom eld liden skada: fsv. brandstuþ; senare sammansättningsleden en bildn. till stödja, alltså ’stöd, hjälp’; jfr stod

bran′dy (en spritdryck): av eng. brandy brännvin, förkortn. av brandy-wine, från holl. brandewijn brännvin

bransch [bran′sj] (affärs- el. yrkes)gren, fack: av fra. branche gren, av lat. bran′ca tass, fot

brant (adj.): fsv. branter, isl. brattr; gemens. germ. ord med släktingar i andra indoeurop. språk

brasa: spec. sv. ord; till verbet sv. och no. dial. brasa spraka, knastra, brinna; jfr isl. brass m. eldvaktare, kock; ljudhärmande; jfr 1 brassa

braska larma; knastra; vara kallt, frysa på; skrävla, skryta: fsv. no. braska; trol. nord. ord, besläktat med lågty. brâsch buller, larm. Ljudhärmande (liksom brasa, prassla). Härtill braskande skrytsam

brasklapp: biskopen i Linköping Hans Brask skall enl. traditionen i sin sigillkapsel under riksrådets beslut 1517 mot Gustav Trolle ha insmusslat en lapp med reservation: »Härtill är jag nödd och tvungen»

brass mängd, hög: av lågty. brass med samma bet.

1. brassa (i brassa på o. dyl.): biform till verbet brasa brinna; se brasa

2. brassa rikta, styra segel, vrida seglen med brassarna (sjöterm): över lågty. brassen av fra. braser, bildn. på bras arm. Härtill brass tåg på rånock

brav: se bra

brava′d skryt; bedrift vittnande om överdåd: av fra. bravade, av ital. brava′ta (eller spanska brava′da) skryt, skrävel; bildn. till bra′vo duktig, tapper, se bravo. Härtill bravera skryta

bra′vo: av ital. adj. bra′vo vacker, präktig; som bifallsrop spritt med den ital. musiken; jfr bra, bravad, bravur

bravu′r säkerhet, manhaftighet: av fra. bravoure, av ital. bravu′ra tapperhet bildat på bra′vo i betydelsen ’tapper’, se bravo

braxen: fsv. braxn; jfr no. brasme; gemens. germ. ord (ty. Brassen), trol. bildat på ett germ. verb med bet. ’glimta, glänsa’ och besläktat med brås på; jfr brosme, bräsma

bred: fsv. breþer, isl. breiðr; gemens. germ. ord (ty. breit, eng. broad). Härtill bredd; breda sträng av hö till torkning

bredvid: fsv. [a] breþ viþ, egentl. ’på det breda med, på jämbredd med’, se bred och 1 vid

bresil′ja (ett slags färgträ): av lågty. bresi′lien- motsvarande fra. brésil, avledning av ett folkligt lat. brais glödande aska; jfr spanska brasil och Brasilien, färgämnets hemland

brev: fsv. isl. bréf; av lat. brev′e, neutr. av brev′is kort, alltså ’kort skrivelse’

brevia′rium katolsk bönbok: lat. bildn. på adj. brev′is kort, alltså ’samling av korta böner’

bricka: av lågty. bricke, som återfinns även i fra. brique tegelsten; besläktat med 1 bräcka

bridge [brid′sj] (ett kortspel): av eng. bridge, förkortning av bridgewhist

bridong′ (ett slags betsel): av fra. bridon, avledning av bride tygel (eng. bridle), till fsv. isl. verbet bregða hastigt röra (se 1 bragd)

briga′d den största truppavdelningen av ett och samma truppslag: av fra. brigads, av ital. briga′ta stridande skara, av bri′ga (pl. brighe) strid (jfr brigg)

briganti′n (segelfartyg): se brigg

brigg (ett tvåmastat segelfartyg): av eng. brig, förkortning av brigantine, av ital. briganti′no sjörövarskepp (till brigan′te rövare, av bri′ga strid)

brikett′ genom pressning av pulverformigt material åstadkommet stycke: avfra. briquette, diminutivform av brique tegelsten; se bricka

briljant [-ang′t, -an′t] glänsande: av fra. brillant med samma bet., pres. part. av briller, av ital. brilla′re lysa; av senlat. berilla′re, avledn. av beryll′us (se beryll). Härtill briljant (slipad) ädelsten; briljera lysa; utmärka sig

brillor (pl.): över lågty. brille av ital. barell′e glasögon, av lat. beryll′us; se beryll

1. bringa (subst.): isl. no. bringa; sannolikt med grundbet. ’ngt framskjutande’, besläktat med brink

2. bringa (verb, särskilt i sammansättn.: an-, fram-, tillbringa m. fl.): av lågty. bringen (ty. bringen) med okänd härledning

bring(e)bär (västsv. dial.) (skogs)hallon: no. bringebær, trol. till no. bringe älgtjur; jfr da. hindbær hallon (ty. Himbeere, eng. hindberry) bär som hinden äter

brink brant backe, sluttning: ursprungligt i ö. Sverige, motsvarande västsv. o. nordsv. bräkka, no. brekka; da. brink; även i västgerm. språk: mlt. brink rand, kant, ty. Brink gräskulle, eng. brink rand, kant, brädd

brinna: fsv. isl. brinna; gemens. germ. ord (ty. brennen, eng. burn) med släktingar i lat.

bri′o livlighet, glöd: av ital. bri′o eldighet, av keltiskt ursprung

bris vind; lagom stark kultje: av lågty. brise med samma bet., möjl. lånat från fra. brise med samma bet.

brisans [brisang′s, -an′s] explosionskraft: bildn. på fra. briser sönderbryta. Härtill brisera, brisan′t, brisa′d

brissling västsv. (o. no.) namn på skarpsill (Clupea sprattus): av no. brisling, av lågty. brêtling, möjl. avledning av bred

brista: fsv. brista, isl. bresta; gemens. germ. ord (ty. bersten, eng. burst) med släktingar i iriskan. Härtill brist: fsv. brist spricka, fel; bristfällig behäftad med brister, skröplig; eg. ’som är nära att falla på grund av brister’

brits: av lågty. britsche, briske, besläktat med bräde

brittsommar: av den heliga Birgittas dag den 7 oktober

bro: fsv. bro, isl. brú; nord. ord, äldst ’av sten, grus, stockar, ris lagd väg el. brygga’; nära besläktat med subst. 2 brygga

1. brock (bråck) (en sjukdom): av lågty. brok (jfr ty. Bruch), besläktat med 1 bräcka

2. brock lockbete (i jakt): trol. av ty. Brocken (avbrutet) stycke

brockfågel: av lågty. brokvogel med samma bet.; av mlågty. brake, broke (ty. Bräcke) träda; jfr 1 bråk

brockoli [bråck′åli] sparriskål, italiensk blomkål: av ital. broccolo pl. (broccoli), diminutiv av brocca bröstnål, spets

brodd [-å-]: fsv. brodder, isl. broddr; gemens. germ. ord, besläktat med brädd

broder: fsv. broþer, isl. bróðir; gemens. germ. ord, som återfinns i övriga indoeurop. språk (lat. fra′ter)

brodera [bro-, brå-] utsy, sy el. sticka figurer på tyg: av fra. broder, av germ. ursprung, nära besläktat med brodd. Härtill broderi′, brody′r, brodö′s

broiler [bråj′-] stekt gödkyckling: av likbet. eng. broiler, av broil halstra, rosta

1. brok [-o-] byxor (även i uttr. maken till broken): se bräcka

2. brok [-o-] grovt tåg el. kätting: av lågty. brok med samma bet., trol. urspr. samma ord som 1 brok

broka′d (ett slags tungt sidentyg): trol. av spanska broca′do, ital. brocca′to, av vilket senare även fra. brocart med samma bet.; av ital. broccare smycka, till brocco spets, pinne (jfr brosch)

brokig: ombildn. av fsv. brokoter; jfr sv. dial. brok, no. broka brokigt djur, möjl. besläktat med brok

brom [brå′m, bråm′] (ett till metalloiderna hörande grundämne): av grek. brom′os stank

1. broms (insekt): jfr fsv. isl. no. brims; gemens. germ. ord, ljudhärmande

2. broms (på vagnar o. dyl.): av lågty. bromese (jfr ty. Bremse); möjl. bildn. på ett verb pråmen, som i holl. betyder ’betrycka’bronker [brång′ker] (pl.) luftrör: av grek. bron′chia, pl. luftrör. Härtill bronki′t

brons [brångs, bråns] legering av koppar och tenn: av fra. bronze, av ital. bron′zo; trol. bildat på ital. stadsnamnet Brundusium, nu Brindisi, sålunda urspr. ’koppar från B.’

bronsålder: efter da. bronzealder, först av historikern C. J. Thomsen 1836; härefter även ty. Bronzealter, eng. bronze-age; jfr sten-, järnålder

brorslott (i uttrycket taga brorslotten av ngt det mesta el. det bästa): eg. ’del som som vid arvskifte tillkommer broder’; enl. äldre lag (o. 1260—1845) var på landet broders lott i arv efter föräldrar dubbelt så stor som systers

brosch [brå′sj]: av fra. broche med samma bet. (ital. brocco); av lat. brocc′us törne, av keltiskt ursprung

broschy′r häfte; småskrift: av fra. brochure, bildat på brocher häfta; av broche (se brosch)

brosk: fsv. brusk; jfr no. brjosk; egentl. ’det som knastrar mellan tänderna’; besläktat med bryta

brosme [brås′me] (en karpfisk): av no. brosma; besläktat med sv. dial., no. brasma braxen; jfr braxen

brotsch [-å-] (ett skärverktyg för hål): av eng. broach med samma bet. (från fra. broche)

1. brott brytande (ben-, sten-, avtalsbrott m. fl.); brottställe; -stycke; brottsjö, bränning: fsv. brut, isl. brot; besläktat med bryta; jfr målbrott, skeppsbrot (till skeppsbruten), genom-, ut-, in- uppbrott (till bryta igenom, ut, in upp)

2. brott förbrytelse: eg. ’brytande (av lag, stadga)’, fsv. brut, isl. brot; samma ord som 1 brott; jfr 2 förbryta. Härtill brottslig: fsv. brutliker (med inskott av s mellan t och l); brottsling

brottas: fsv. brutas, brotas; besläktat med bryta

brouillerad [broje′-] osams (med): av fra. brouillé, perf. part. av brouiller göra osams, av ovisst ursprung

browallia (prydnadsväxt från Sydamerika): av C. v. Linné uppkallad efter Johan Browallius, naturforskare o. politiker, biskop i Åbo, d. 1755

browning [bra′un-]: elliptiskt för browning-pistol, efter konstruktören, den amerik, ingenjören J. M. Browning (d. 1926)

bruckla (vard.) bråka, gräla: ljudhärmande, jfr bråka

brud: fsv. bruþ, isl. brúðr; gemens. germ. ord (ty. Braut, eng. bride) men utan säkra anknytningar i andra ieur. språk

brudgum: fsv. isl. brúðgumi, gemens. germ. ord (ty. Bräutigam, eng. bridegroom), till isl. gumi man, identiskt med lat. hom′o människa; se gumma

brudnäbb barn i spetsen av brudfölje: efter likbet. lågty. brudnibbe; till näbb i bildl. bet. ’spetsen, det främsta av ngt’

brugd (en stor hajart i Nordatlanten, Selache maxima): av likbet. no. brugde; sannolikt till no. brugd uppåtböjd kant el. list (t. ex. på ridsadel), på grund av den stora ryggfenan

bruka: av lågty. brûken (ty. braucken) med samma bet.; jfr frukt

bruljerad: se brouillerad

brumma: trol. av lågty. brummen; ljudhärmande

brun: fsv. brun, isl. brúnn; gemens. germ. ord (ty. braun, eng. brown), lånat till romanska och baltiska språk. Härtill brunett′

brunkulla (norrl. orkidé, Nigritella nigra): på grund av de täta, runda blomaxen (se kulla) och de svartröda blommorna

brunn: fsv. brunder, isl. brunnr; gemens. germ. ord (ty. Brunnen, eng. bourn); sannolikt med grundbet. ’sjudande’, besläktat med brinna; alltså egentl. om källsprång, där vattnet liksom bubblar och kokar

brunst: av lågty. brunst (ty. Brunst) brand; parningsdrift; bildat till brinna

brunte brun häst: bildn. på brun

brusa: fsv. brusa fara våldsamt fram, sv. dial. storma, svalla, sjuda (b. fram, upp); lågty. brûsen (ty. brausen) med samma bet.; ljudhärmande (liksom susa m. fl.); jfr rödbrusig. Härtillbrushane (vadarfågel med yvig halskrage)

bruta′l grov, rå, hänsynslös: av fra. brutal, bildat på adj. brut rå, av lat. bru′tus tung, känslolös, oförnuftig. Härtill brutalite′t råhet; motsats: humanitet

brutt′o med förpackningen medräknad; utan avdrag (jfr netto): av ital. brutt′o, egentl. ’rå, smutsig’; av lat. bru′tus; jfr brutal

bry: känt fr. början av 1600-t.; äldre även bryda (jfr da. bryde, brød); trol. av lågty. brüen, brüden plåga, oroa; jfr huvudbry. Härtill bryderi; brydsam′

1. brygga (verb): fsv. bryggia, no. bryggja; jfr isl. brugga; gemens. germ. ord (ty. brauen, eng. brew), besläktat med bröd. Härtill brygd

2. brygga (subst.) landningsplats för båtar, kaj (båt-, landnings-, tvättbrygga o. dyl.): fsv. isl. bryggia f. med samma bet.; gemens. germ. ord, men med bet. ’bro’ i ty. o. eng. (ty. Brücke, eng. bridge); besläktat med bro

brylépudding karamellpudding: av fra. brûlé, perf. part. av brûler bränna; jfr brylå

brylling släkting i fjärde led, sysslingars barn: fsv. bröþlunger, bryllunger kusin på fädernet, farbrors el. fasters barn, isl. bræðrungr, avledning av broder. Jfr syssling, småkusin

brylå′ dryck av konjak med tillsats av socker och kryddor: av fra. brûlot, bildn. på brûler bränna; jfr brylépudding

bryn (skogs-, ögonbryn): fsv. brun, bryn f. (pl. bryn), isl. brún f. (pl. brýnn) kant, rand, skogs-, ögonbryn; nord. ord med besläktade bildn. i flera indoeurop. språk. Jfr altarbrun

1. bryna göra brun: bildn. på brun

2. bryna vässa: trol. bildat på bryn. Härtill bryne brynsten

bryngebär (brynbär): se bringebär

brynja skjorta av järn- el. stålfjäll el. -ringar: litterärt lån från isl. brynja, trol. ett keltiskt lånord

bryologi′ läran om mossorna: modern bildn. av grek. bry′on mossa och log′os lära. Jfr geologi, psykologi m. fl.

brysk häftig, tvär: av likbet. fra. brusque; av ital. brus′co med samma bet.

bryta: fsv. bryta, isl. brjóta; gemens. germ. ord, möjl. ljudhärmande (liksom braka, brista, 1 bräcka m. fl.); jfr brott, bort, bråte, brottas

bråck: se 1 brock

bråd hastig: fsv. braþer, isl. bráðr; nord. ord, egentl. ’het’, besläktat med ty. braten steka; jfr villebråd, tjärbrå. Härtill bråddjup; brådrasket, sv. dial. även i (bråd)brasket; brådrappet (i b.): se 3 rapp

brådska: bildn. på bråd

1. bråk (i räkning): av lågty. brok (ty. Bruch); egentl. ’brytning’ (till breken bryta, se 1 bräcka)

2. bråk krångel: se 1 bråka

1. bråka krångla: sannolikt av lågty. braken bullra, besläktat med braka, sålunda urspr. ljudhärmande. Härtill bråk, bråkig

2. bråka (lin): av lågty. braken med samma bet.; jfr 1 bråka, rådbråka

brånad brunst: äldre bråna, fsv. isl. bruni m. brand; bildn. till brinna

bråne svedjeland, skogsfälla (sv. dial.: Småland, Blekinge): fsv. bruni m. brand; sålunda etymologiskt samma ord som brånad och (genom avljud) besläktat med brinna

brås på: äldre brå (brådde); fsv. bradhe bråddes (imperf.), ombildn. av äldre bra med samma bet.; detta är egentl. imperf. av breghþa kasta, svänga; förvandla, isl. bregða; gemens. germ. ord; jfr 1 bragd, förebrå, påbrå

brå′spel (maskin, med vilken ett fartygs ankare vindas upp): äldre brådspel; av lågty. brâtspil med samma bet.

bråte: fsv. brote, isl. broti m. fällda el. kullblåsta träd, vindfälle, förhuggning (jfr bröt); nära besläktat med bryta

bråttom: sammansättn. av neutralformen av bråd samt om

1. bräcka bryta sönder: av lågty. breken (ty. brechen) bryta; jfr 1 bråk. Härtill bräckt (b. vatten salthaltigt, halvsalt): ombildn. av äldre brack (brackt) av mlt. brack med samma bet.; (mur)bräcka (subst.); bräckage [-a′sj]2. bräcka steka svagt: av okänt ursprung, möjl. samma ord som 1 bräcka

bräda: se bräde

brädd: fsv. brædder (härtill en sidoform i sv. och no. dial. brädd); med motsvarigheter i andra germ. språk; trol. besläktat med brodd

bräde (pl. bräden): fsv. brædhe, no. bræde; trol. av lågty. bret, gen. bredes (ty. Brett) planka; besläktat med 1 bord. Härtill bräder (pl.) en mängd försågat virke (kollektivt): fsv. brædher; av mlt. breder (pl. av bret); jfr kläder

bräka: fsv. brækia, no. brækja; ljudhärmande ord

bräken (bräkne) ormbunke: sydsv. ord (jfr ormbunke); fsv. bräkne; nord. ord, möjl. besläktat med braka, 1 bräcka

bräm: av lågty. breme med samma bet.

bränna: fsv. bränna, isl. brenna; gemens. germ. ord (ty. brennen, eng. burn), med grundbet. ’komma att brinna, göra att ngt brinner’, bildn. till det starka verbet brinna

bränning brytande sjö: efter lågty. holl. brandung med samma bet., till verbet branden stå i brand, svalla

brännmärka vanära, skämma ut: egentl. ’märka (en förbrytare) med brännjärn’; fsv. brænnas meþ iarni, brænnemærke n. brännmärke

brännvin: fsv. brænnevin (slutet av 1400-t.), av mlt. bernewîn bränt (destillerat) vin, till bernen (äldre brennen) bränna

bräsch′ bräcka, öppning i mur: av fra. brèche, av germ. ursprung, till ty. brechen bryta (se 1 bräcka)

bräsera steka i gryta under lock: av fra. braiser steka i glödpanna, rosta på glödande kol, till braise glöd, trol. ljudhärmande, liksom sv. brasa

bräsma (en växt, Cardamine pratensis): avledning på sv. dial. brasma braxen (se braxen)

bräss: jfr sv. dial. bres, briss; no. bris; trol. tyskt lånord; ty. Kalbsbries, -brissel, -brieschen med samma bet.

brätte (hatt-, skid-): till sv. dial. brätta vika upp (isl. bretta), bildn. till sv. dial. bratt brant; jfr brant

bröd: fsv. brøþ, isl. brauð; gemens. germ. ord (ty. Brot, eng. bread), besläktat med 1 brygga. Möjl. är ordet b. i nord. språk ett tidigt lån från ett västgerm. språk (fris., fornsax.); ett äldre ord för samma sak är lev

brödbacke brödkorg: sydsv. och västsv. ord; till 1 back (backe)

brödstil (stilsort som användes till den egentliga texten, huvudstilen i ett tryckalster): efter likbet. ty. Brotschrift, egentl. ’den tryckstil, varmed boktryckaren väsentligen förtjänade sitt bröd’

bröla ryta, vråla (t. ex. om hjortar): da. brøle; trol. lånat av ty. brüllen med samma bet., ljudhärmande

bröllop: fsv. bruþløp, isl. brúdhlaup (med besläktade former i andra germ. språk); sammansättn. av brud och stammen i verbet löpa. Sålunda urspr. ’brud-lopp’; om de festliga upptåg som sammanhängde med ”brudfärden”, brudens hämtande till brudgummens gård

broms: se 1 broms

bröst: fsv. bryst, isl. brjóst; gemens. germ. ord (eng. breast, ty. Brust) av omstritt ursprung

bröstgänges: egentl. ’gående med bröstet mot fienden’: bildning till gång gående och gånga (jfr baklänges, avsides m. fl.)

bröt timmerbråte: sv. dial. bröt hop, hög av kullfallna el. fällda träd, nybruten åker, fsv. bröt, isl. braut f. väg (egentl. ’brytande i skogsmark’); bildn. till bryta, jfr också bråte

brötling (en svamp): av ty. Brötling med samma bet.; av ovisst ursprung

bua ropa bu!, uttrycka sitt ogillande: till interjektionen bu!, för att härma oxens el. kons läte; delvis kanske efter mönster av eng. boo med samma bet.

bubbla: trol. av lågty. bubbeln; ljudhärmande

bubon [-o′n] inflammation i ljumskkörtlarna: av grek. boubo′n körtel

bucka′l språkljud bildat i »ansatsröret» (munnen o. svalget): modern bildn. till lat. bucc′a mun. Jfr 1 vokal

buckla: trol. av lågty. bokele, ytterst av ett lat. ord bucc′ula, diminutiv av bucc′a uppblåst kindbuck′ram tyg (klot) till bokband: av likbet. eng. buckram; av ovisst ursprung

buckskin [buck′skin] (ett slags skinnliknande tyg): av eng. buck bock och skin skinn

bud: fsv. buþ, boþ n., isl. boð; bildn. till bjuda; jfr ombud

buddis′m: efter religionstiftaren Buddha (»den upplyste», »den väckte»)

budget [bud′jet] inkomst- och utgiftsstat: av eng. budget; av fra. bougette kappsäck, avledn. av bouge, av ett galliskt bulga lädersäck, besläktat med bälg. Ursprungl. om den portfölj med handlingar och räkenskaper, som den eng. skattkammarkanslern förde med sig inför parlamentet

budoa′r mindre rum för damer: av fra. boudoir, avledning av verbet bouder vara vid dåligt humör

buff′a- (i teatertermer) komisk: från ital. [opera] buff′a skämtsam (opera)

buffé: se byffé

buffel: av fra. buffle, av ital. bu′falo, av en dialektform för lat. bu′balus med samma bet. Härtill bufflig

buff′ert fjädrande stötinrättning på järnvägsvagn: av eng. buffer med samma bet., bildat på buff stöt, slag

buga: trol. av lågty. bûgen med samma bet., besläktat med böja och bågna

buggla: sv. dialektord; variantform till buckla

bugna: se bågna

buk: fsv. isl. búkr; gemens. germ. ord (tv. Bauch), trol. besläktat med buga

buké: se bouquet

bukett′: av fra. bouquet; av fornfra. boschet, diminutivform av bois trä; skog, av germ. ursprung; jfr buske

bukolisk [-å′-] pastoral, herde-: ytterst av grek. boukolikos′, till boukol′os herde

bukrev kolik, häftiga magplågor: se 5 rev

1. bukt böjning, krök; havsvik: av mlt. bucht (ty. Bucht) med samma bet.

2. bukt (få b. med ngn övervinna): efter motsv. lågty. uttryck; ursprungl. använt om övertag i brottning; samma ord som 1 bukt

bula: trol. av lågty. bûle med samma bet.; av en rot med bet. ’svälla’; jfr böld, bölja

bulb klot: av eng. bulb, av lat. bulbus lök

bulda′n säckväv: av outredd härkomst

buleva′rd bred, trädplanterad gata: av fra. boulevard, av ty. el. holl. bolwerc fästningsvall; jfr bålverk

buljong′: av fra. bouillon, avledning av bouiller koka (lat. bulli′re, till bull′a bubbla, se bulla)

bulla påvlig skrivelse: av lat. bull′a bubbla, buckla; kapsel, som bars kring halsen; påvlig bannbulla; urspr. om det runda (vax)sigillet under pergamentsbrevet

bulldogg: eng. sammansättn. av bull tjur och dog hund

bulle: identiskt med fsv. bulle, isl. bolli rund dryckesskål (jfr 2 bål); egentl. ngt uppsvällt; besläktat med boll

bullerblomster (växt) smörboll, Trollius europeus: förra sammansättningsleden hör till bulle (märk blommornas form!)

bullersten större rund sten, kullersten: trol. till bulle; jfr den flerstädes förekommande benämningen bullersten på stora flyttblock (till ball stor, se båld)

bulleti′n periodiskt avgiven redogörelse, rapport: av fra. bulletin, av ital. bulleti′no, diminutivbildning till bulla

bullra: fsv. no. buldra; ljudhärmande liksom sv. dial. ballra; jfr även bjällra Härtill buller; bullrig; bullersam

bulna: fsv. bulna; avledning av adj. bulin, bulghin uppsvälld (isl. bolginn); besläktat med bälg

bult: fsv. bult, bolt; trol. av lågty. bolte (tv. Bolz) med bl. a. samma bet.; möjl. inhemskt i bet. ’knöl, klump’; jfr fyllbult

bulta: fsv. bulta; jfr no. bolta stoja o. dyl.; trol. bildn. till bult kloss (se bult); besläktat med bullra

bulva′n lockfågel; lejd ansvaring: baltiskt lånord; jfr lett. bulwans med delvis samma bet.

bumerang′ (ett kastvapen): av ty. Bumerang, enl. uppgift efter ett australiskt ord woómera

bummel, bumling stor sten: ljudsymbolisk ordbildningbums: av lågty. bums, ljudhärmande ord; jfr plums, 2 bom m. fl.

bundsförvant: av ty. bundesverwandt med samma bet.

bungalow [bung′-galå] enplansvilla: av likbet. eng. bungalow, egentl. om tillfälligt sommarhus (i Indien); av hindostani bangla, avledn. av Bengal

bunkalag matlag: till 1 bunke; jfr backlag

1. bunke (bleck-, mjölkbunke o. dyl.): no. bunka; trol. samma ord som fsv. bunke lastrum, last (isl. bunki) och hög, packe (no. o. da. bunke); jfr binge ’lår’ och ’hög, packe’; gemens. germ. ord med bet. ’ngt klumpigt, runt, buckligt’; se även filbunke

2. bunke (växtnamn, Artemisia): trol. med grundbet. ’hög, mängd’, samma ord som 1 bunke; se ormbunke

1. bunker kölrum, kolbox på fartyg: av likbet. eng. bunker; besläktat med 1 bunke. Härtill bunkerkol; bunkra ta in förråd av kol (el. olja)

2. bunker skyddsrum (i berg): egentl. samma ord som 1 bunker; benämningen uppkom under första världskriget

bunt: av lågty. bunt (ty. Bund) med samma bet.: besläktat med binda

buntläder: av lågty. puntleder (ty. Pfundleder) läder som säljes (skål)pundvis, ombildat efter buntmakare o. dyl.

buntmakare hantverkare, som förfärdigar pälsverk: av lågty. buntmaker med samma bet. (till bunt pälsverk)

bur: fsv. isl. búr förrådshus, kammare (jfr fatabur, jungfrubur, stabbur), gemens. germ. ord (eng. bower veranda, villa); till roten i 2 bo; bet. (fågel)bur även i lågty. bûr (ty. Bauer)

burdu′s tvär(t), brådstörtad (-at): av lågty. pardus, perdus, holl. pardoes; ljudhärmande

burgen [bur′jen]: egentl. perf. part. av bärga

burk: fsv. isl. buðkr; besläktat med eng. body kropp, trol. även med botten

burles′k tokrolig; grovkornig: av fra. burlesque, av ital. burles′co, bildat på bur′la skämt, spratt

burnu′s arabisk mantel: av fra. burnous, bournous; av arab. burnus kapuschong

1. burra (b. upp sig bli yvig, svälla): trol. ljudsymbolisk bildn.; jfr 2 burra. Härtill burr yvig mängd av hår o. dyl.; burrig rufsig

2. burra brumma, surra: ljudhärmande; jfr bullra, 1 surra m. fl.; trol. samma ord som 1 burra

burschikos [-ko′s, -kå′s] ystert och oborstat levnadsglad: av ty. burschikos, ett ord ur studentspråket, bildat på Bursche i betydelsen ’student’

bu′rskap borgarrätt; allmänt erkännande: fsv. burskap; bildn. på lågty. bûr borgare

burspråk utbyggnad (på rådhus o. dyl.): fsv. burspråk offentlig kungörelse (från ett burspråk); sammankomst av borgerskapet; av lågty. bûrsprâke, urspr. ’borgerskapets sammankomst och överläggning’; till lågty. bûr borgare (se burskap) och språk

bus burdus o. dyl.: av lågty. bûs med samma bet.; ett ljudhärmande ord, möjl. bildat i anslutning till busa rusa

buse: no. buse; av lågty. bûsemann tomte, spöke; utklädd person

buskage [buska′sj] busksnår; grupp av buskar: med anslutning till buske bildat på äldre fra. boscage (nuv. bocage), till fra. bois skog, ital. bos′co, av germ. ursprung; jfr buske

buske: fsv. buske; gemens. germ. ord (ty. Busch, eng. bush), sannolikt till en rot med bet. ’svälla’

1. buss krigsbuss; kamrat: av lågty. burs, buss (ty. Bursche) kamrat, gosse, ytterst av medeltidslat. bursa penningpung; kassa; jfr 1 börs; trol. urspr. bursar pl. (student)kamrater med gemensam kassa. Härtill bussig hygglig, bra: urspr. vardagl. med spridning från Sthlm; i litteraturen tidigast efter 1850

2. buss tobaksbuss: no. buss avskuret stycke, stump; av omtvistat ursprung

3. buss omnibus: förkortad form (från omkr. 1875) av omnibus

4. buss (tillrop): ljudhärmande

bussarong′er (pl.) överdragsbyxor: da. busseronne; av lågty. busseru′nsjömansskjorta (av bomull); av fra. bourgeron arbetsblus, linnerock

bussning hylsa (kring axel el. annan maskindel), isoleringsrör (för elektr. ledningstråd): liksom bussa förse med bussning till buss bussning; av lågty. busse el. holl. bus cylindrisk dosa, se 1 bössa

butel′j: av fra. bouteille; av medeltidslat. buttic′ula, diminutivum till buttis, butis fat, bytta; jfr bytta

buti′k: av fra. boutique; trots ljudutvecklingens oklarhet ytterst av grek. apothe′ke, varav också bodega och apotek

butta (en flundrefisk): av lågty. butte flundra (ty. Butt)

butter: av lågty. butt grov, klumpig; butter; möjl. besläktat med sv. dial. but klimp

buttig trind, rund, fyllig (sydsv.): da. buttet, utvidgning av likbet. butt; av lågty. butt klumpig

bux′bom (en buske): av lågty. bussbôm (ty. Buchsbaum), vars första led återgår på lat. bux′us, grek. pyk′sos buxbom; jfr box, 1 bössa

1. by regnby o. dyl.: av holl. bui eller lågty. bö (ty. Bö) häftig vindstöt; måhända ljudhärmande

2. by grupp av gårdar: fsv. byr m. (ack. by), isl. býr, bær; bildn. till verbet bo (se 2 bo), sålunda urspr. ’boplats, odling’ (så i många nord. ortnamn); en spec. nord. ordbildning (ej i ty. o. eng.)

byffé skänk; matsalsskåp; lokal för förfriskningar: av fra. buffet; i fornfra. ’ett slags pall eller bänk’; av okänt ursprung

bygd: fsv. byghþ, isl. bygð f.; bildn. till bygga

bygel: fsv. böghil, trol. = isl. bygill, no. bygel; möjl. är de nord. formerna lånade eller påverkade av lågty. bögel, ty. Bügel; till roten i båge, böja m. fl.

bygga: fsv. isl. byggia bo, bebo; odla; bygga (hus); besläktat med 2 bo och bjugg; jfr bygd. Härtill bygge, byggning, byggnad

byka: av lågty. büken; osäkert är om fra. buer, ital. buca′re med samma bet. lånats från germ. språk eller tvärtom

byke pack: av lågty. büke; till byka

byling (glåpord för) polis: ur förbrytarspråket; av ovisst ursprung

bylte: da. bylt; av lågty. bülte med bl. a. samma bet.; trol. besläktat med bult

bynke avfall av hö el. halm (sydsv.): trol. samma ord som sv. dial. (grå)bynke växten Artemisia vulgaris (se gråbo), fsv. bynke, da. bynke ogräs; till sv. dial. bunk(e) ogräs med torra och hårda stjälkar, se ormbunke; sannolikt besläktat med sv. dial. buna stjälk, isl. buna benpipa, se gråbo

1. byrå förvaringsmöbel med lådor (1700-t.): av fra. bureau (tygbeklädd) skrivpulpet; urspr. ’grovt ylletyg (till beklädnad av bord o. dyl.)’ av bure grovt ylletyg, vadmal; med sådant var pulpeten urspr. överklädd

2. byrå kontor, arbetsrum; avdelning av ämbetsverk: av likbet. fra. bureau, urspr. ’rum med skrivpulpet’, samma ord som 1 byrå, i överförd användning

byråkrat: av fra. bureaucrate, en lärd nybildning (efter aristokrat, demokrat o. dyl.), till grek. krate′in härska. Härtill byråkrati′ ämbetsmannavälde, -klass; byråkra′tisk

bysanti′nsk utmärkande för Bysans (och det östromerska riket) under medeltiden: bildn. till By′sans, Bysan′tium, äldre namn på Konstantinopel, nuv. Istanbul

byssja enkel sommarstuga o. dyl. (väst-sv.): fsv. bysia f. svinläger; sv. dial. byssja svinstia, hundkoja; bildn. till 2 boss. Härtill byssjig (bo byssjigt primitivt, enkelt)

byst: av fra. buste; av ital. bus′to bröst; bål, av ovisst ursprung

bysätta beröva (ngn) friheten, till dess att han betalat en skuld: fsv. bysætia, bisætia; av lågty. bisetten, ombildat efter by köpstad, sålunda ursprungligen egentl. identiskt med bisätta

byta: fsv. isl. býta; av lågty. büten, möjl. en bildn. på ut, alltså ’lämna ut’; jfr byte, utbyte, fribytare

byte: fsv. byte; av lågty. büte, till byta; egentl. ’vad som skall bytas (skiftas), rov’

byting: egentl. ’bortbyting, barn somtrollen lagt i vaggan i stället för det rätta barnet’; till byta

bytta: fsv. isl. bytta; trol. romanskt lånord; jfr medeltidslat. buti′na flaska, av butis fat, se butelj; dock möjl. delvis med inhemskt ursprung (jfr no. butt träkloss; sv. dial. butt rund träask)

byxa (pl. byxor): no. buksa; av lågty. buxe, boxe, av buck-hose byxor av bockskinn; jfr hosor

1. båda (verb): fsv. isl. böða, bildn. till bud

2. båda (pron. pl.): fsv. baþir, isl. báðir; gemens. germ. ord (ty. beide, eng. both), av en stam ba- (även i lat. am-′bo, grek. am′-pho båda) och pron. de; sålunda urnord. pl. bai-þai båda de, varav fsv. baþir

bådadera: se någondera

1. både, båda (allmänt i skärgården både på Östkusten och Västkusten) undervattensskär, under vattenytan eller i havsbrynet liggande klippa: isl. boði vågornas brytning över ett blindskär, samma ord som fsv. buþi budbärare; sålunda eg. ’vågornas brytning som ger varnande bud om ett grund’; besläktat med bud, bjuda

2. både (i förbindelsen både ... och): fsv. baþe, neutr. (’bådadera’) av baþir, se 2 båda

båg fusk, skoj (vard.): slangord, av okänt ursprung

båge: fsv. boghi, isl. bogi m., gemens. germ. ord (ty. Bogen, eng. bow), besläktat med buga, bygel och böja

bågna [bå′gna, bång′-na], även bugna: fsv. bughna; bildn. på ett perf. part. isl. boginn, no. bogen böjd, till ett starkt verb, som återfinns i ty. biegen och eng. bow; besläktat med båge och böja

båk: no. båke; av lågty. bâke sjömärke (jfr eng. beckon teckna, vinka), ett för flera germ. språk gemens. ord

1. bål stam; kropp o. dyl.: fsv. bol, isl. bolr; besläktat med boll, bulle m. fl.

2. bål dryckesskål: av eng. bowl, egentl. identiskt med bulle (no. bolle)

3. bål brinnande hög av ved, ris el. stockar, kase: fsv. bal, isl. bál n.; gemens. germ. ord med släktingar i andra ieur. språk och med grundbet. ’ngt glänsande, skinande’, kanske: ’eld’

4. bål- (i bål-geting, bål-stor m. fl.): fsv. bul[svarter], till ett i sv. dial. förekommande adj. bål stor, präktig o. dyl., besläktat med 1 bål

båld djärv, rask, duktig: fsv. balder, isl. ballr; gemens. germ. ord (eng. bold), trol. släkt med boll och bulle

bålverk skans; försvar, skydd: fsv. bolverk (bulverk), da. bolværk; av mlt. bolwerk med samma bet. (ty. Bollwerk); av mlt. bole planka, trästam, påle (ty, Bohle); jfr bulevard

bång (mest i uttr. buller och bång): fsv. isl. bang; ljudhärmande (jfr bing bång och fsv. bunga trumma)

bånge (bange) grov, krokig trädgren (dial.): till fsv. baghn stockfälla, gillerstock; trol. till got. bagms m., isl. baðmr m. träd

bångstyrig: ombildn. (efter bång) av dial. ballstyrig; av lågty. balstürich svår att styra

bår: fsv. bar, no. bår; gemens. germ. ord (ty. Bàhre), till bära

bård: trol. av lågty. borde med samma bet. (ty. Borte); dock trol. även påverkat av fra. bord bård, vilket självt är ett germ. lånord

bås: fsv. bas, isl. báss; med besläktade former i andra germ. språk (t. ex. ty. Banse); trol. till binda

båt: fsv. isl. bátr; trol. av frisiskt eller fornengelskt bát (eng. boat); det inhemska ordet var fsv. isl. skip n. (se skepp)

båta hjälpa: fsv. bata; av lågty. baten, besläktat med bättre. Härtill båtnad

bäck: fsv. bækker, isl. bekkr; gemens. germ. ord (ty. Bach) av omtvistad upprinnelse

bäcken: av lågty. becken, av ett medeltidslat. bachi′num; jfr bassäng

bädd: fsv. bædder, en genom inverkan från lågty. bedde ombildad form av äldre bædher, isl. beðr; gemens. germ. ord (ty. Bett, eng. bed), möjl. besläktat med båle och med grundbet. ’(djurs) liggplats, grävd grop (som liggplats)’; jfr lat. fod′ere gräva, foss′a gravbägare

bönhas

bägare: fsv. bikare, beghare, äldre likar, isl. bikarr; av medeltidslat. bica'rium, besläktat med bäcken bägge: fsv. bæggia, isl. beggja; egentl, genitiv av stammen èa- i 2 båda bälg: fsv. bælgher, isl. belgr m., även 'avflådd, hel djurhud'; gemens, germ. ord (ty. Balg) med grundbet. 'ngt uppsvällt', besläktat med bulna. Härtill bälg a (b. i sig) äta, dricka omåttligt, fylla buken: isl. belgia uppblåsa, få att svälla

bälte: av lat. baVteus, baVteum gördel; av okänt ursprung; jfr baltisk bända: fsv. bænda, isl. benda spänna (en båge, genom strängen, bandet); bildn. till band

bängel: av lågty. bengel stor käpp; lymmel; till ett verb bangen slå, besläktat med bång

bänk: fsv. bænker, isl. bekkr; gemens, germ. ord (se 1 bank), besläktat med backe

bänkvälling dålig anrättning: eg. välling tillredd av i väggbänken hopsamlad och surnad mat

bär: fsv. bær, isl. ber; gemens, germ. ord (ty. Beere, eng. berry) av omtvistat ursprung

bära: fsv. bæra, isl. bera; gemens, germ. ord (eng. bear; jfr ty. gebären föda), som återfinns i övriga indoeurop. språk (lat. jer're bära, se fertil): jfr bår, börja, börd, börda, boren, nyburen, barm, barn m. fi.

1. bärga gömma; tillvarataga, föra under tak; ta ned (seglen); (om solen) b. sig gå ned: fsv. bærgha, isl. bjarga; gemens, germ. ord (ty. bergen) med grundbet. 'gömma'; jfr burgen, förborgad, härbärge. Härtill bärgning upphälle, utkomst; bärgsel (dial.) skörd

2. bärga sig klara sig; behärska sig (i uttrycket "inte kunna b. sig för skratt" o. dyl.): urspr.samma ord som 1 bärga

bäring riktning, avvikelse (från en till sitt läge känd punkt): av likbet. eng. bearing, bildn. till bear bära bärling handspak: diminutiv till ett germ. ord, som föreligger i lågty. barre slå (ty. Barre) och bar bjälke bärm vägren, slänt; avsats i skyttegrav:

av likbet. fra. berme, av holl. herm med samma bet., besläktat med bräm bärnsten: av lågty. bernstën; till bernen bränna, smälta, samma ord som sv. bränna; om ett annat ord med samma bet. (sydsv. dial. da. rav) se radband bäTsärk (fornnordisk) kämpe, som stundom angreps av ursinnigt raseri: litterärt lån från isl. berserkr, egentl, 'man klädd i björnskinn'; jfr björn bättre (bäst): fsv. bætre, bæzter, isl. betri, beztr; gemens, germ. ord (ty. besser, best, eng. better, best), till den stam bat-, som återfinns i båta (se också bot) bäva: fsv. bæva, beva, isl. bifa; gemens, germ. ord (ty. beben), trol. till en rot med bet. 'frukta'

bäver: av lågty. bever, motsvarande det inhemska bjur, som ännu finns i dial. (och i ortnamn); gemens, germ. ord (ty. Biber, eng. beaver) med släktingar i flera indoeurop. språk

bävergäl I körtelsekret av bäver: fsv. bævergel; av lågty. bevergeil med samma bet.; till geil testikel böckling saltad och rökt sill el. strömming: av lågty. bückling, trol. besläktat med 1 bock

bödel: känt i sv. från 1400-t.; av lågty. bödel med samma bet., egentl, 'tjänare, bud', besläktat med bjuda böja: fsv. bøghia, isl. beygja; gemens, germ. ord (ty. beugen), besläktat med buga, båge, bågna böka: isl. no. sv. dial. bauka; besläktat med 2 boka

böla: fsv. bøla, isl. baula; ljudhärmande böld: fsv. byld, da. byld; nära besläktat med b o Ide; av en rot med bet. 'svälla' bölja: fsv. bylghia, isl. bylgja, gemens, germ. ord till en rot med bet. 'svälla'; jfr bälg

bön: fsv. bon, isl. bøn; gemens, germ. ord med släktingar i grek. och lat; grek. fone' röst, stämma (se fonetik, telefon m. fi.)

böna: fsv. bøna, no. bauna; gemens, germ. ord (ty. Bohne, eng. bean) med outredda släktskapsförhållanden bÖ'nhas fuskare i ett yrke: av lågty. bönhase med samma bet.; av böne loft, vind (ty. Bühne) och hase hare; alltså

61böra

cedera

ungefär 'vindsråtta'; betydelseutvecklingen oklar böra: fsv. børa (mik hyr mig tillkommer); inhemskt ord, besläktat med bära och börja, dock delvis påverkat av lågty. hören böra (ty. gehühren) börd: fsv. hyrp f., isl. burdr m.; gemens, germ. bildn. (ty. Geburt, eng. birth) till bära i bet. 'föda'; jfr järn-, vittnes-, neder-, upp-, inne-, åtbörd, återbörda

börda: fsv. hyrpe, byrdha, isl. byrör; nära besläktat med bära; jfr påbörda

1. bördig fruktbar: till börd i en äldre bet. 'avkastning, det som jorden bär'

2. bördig härstammande från: bildn. till börd

börja: fsv. hyria, børia, isl. byrja; besläktat med bära och trol. med grund-bet. 'lyfta'

1. börs penningpung: av lågty. börs, av medeltidslat. bur'sa penningpung; av-grek. byr'sa djurhud, lädersäck; jfr 1 buss, remburs

2. börs fondbörs, hus där köpmän möts för affärer: av lågty. börs, holl. beurs, ty. Börse med samma bet. Urspr, namn på ett handelshus i Brügge, uppkallat efter köpmansfamiljen van der

Burse, som i sitt vapen förde tre penningpungar; där möttes lombardiska köpmän och gjorde affärer med flandriska. Senare blev ordet namn på liknande samlingslokaler för köpmän och mäklare i andra nederländska o. tyska städer. Sålunda egentl, samma ord som 1 börs, som på en omväg hade fått en ny bet. börting laxöring (norrl.): trol. av äldre birtinger, till adj. isl. biartr bjärt, glänsande; se bjärt

1. bössa dosa (t. ex. sparbössa): fsv. byssa; av likbet. lågty. busse (jfr ty. Büchse), egentl, 'cylindriskt träkärl, urholkad stock (av buxbom)'; av medeltidslat. bux'is dosa av buxbom; jfr buxbom, box, bussning

2. bössa skjutvapen: fsv. byssa; av likbet. lågty. busse; egentl, om järnröret; överförd användn. av 1 bössa

bösta slå, stöta: fsv. hösta, isl. beysta med samma bet., möjl. besläktat med isl. bauta slå; jfr bautasten böta: bildn. på bot böter: pl. av bot i bet. 'gottgörelse' bövel djävul: möjl. en äldre biform till bödel med bet. genom påverkan av djävul

C

cafete'ria: se kafeteria camembert [kam'angbär] (en fransk mjukost): efter staden Camembert i Normandie camouflage: se kamouflage oampa: se kampa cancer: se kancer

cande la (måttsenhet för ljusintensitet): modern bildn. till lat. cande're lysa, glänsa, glöda, vartill också candela ljus (se kandelaber, kyndelsmässa), adj. can'didus ljus (se kandidat) cape [kä'p, kejp] (pälskrage): av likbet. eng. cape; av medeltidslat. ca'pa kappa med hätta; jfr kappa

ca'rdigan (ett slags stickad ylletröja): efter en engelsk Earl of Cardigan (d. 1868)

carte blanche [karrt blansj] oinskränkt fullmakt; fra. uttryck: carte kort och blanche vit; sålunda vitt, icke ifyllt kort

Caterpillar larvtraktor, bandtraktor: av likbet. eng. Caterpillar, eg. 'kålmask, larv'

ce'der (österländskt barrträd): av lat. ced'rus, av grek. ked'ros, som brukades om flera träd och buskar; jfr c edra t, citron

cedera avstå från: av fra. ceder; av lat.

62 böra

cedera

ungefär 'vindsråtta'; betydelseutvecklingen oklar böra: fsv. børa (mik hyr mig tillkommer); inhemskt ord, besläktat med bära och börja, dock delvis påverkat av lågty. hören böra (ty. gehühren) börd: fsv. hyrp f., isl. burdr m.; gemens, germ. bildn. (ty. Geburt, eng. birth) till bära i bet. 'föda'; jfr järn-, vittnes-, neder-, upp-, inne-, åtbörd, återbörda

börda: fsv. hyrpe, byrdha, isl. byrör; nära besläktat med bära; jfr påbörda

1. bördig fruktbar: till börd i en äldre bet. 'avkastning, det som jorden bär'

2. bördig härstammande från: bildn. till börd

börja: fsv. hyria, børia, isl. byrja; besläktat med bära och trol. med grund-bet. 'lyfta'

1. börs penningpung: av lågty. börs, av medeltidslat. bur'sa penningpung; av-grek. byr'sa djurhud, lädersäck; jfr 1 buss, remburs

2. börs fondbörs, hus där köpmän möts för affärer: av lågty. börs, holl. beurs, ty. Börse med samma bet. Urspr, namn på ett handelshus i Brügge, uppkallat efter köpmansfamiljen van der

Burse, som i sitt vapen förde tre penningpungar; där möttes lombardiska köpmän och gjorde affärer med flandriska. Senare blev ordet namn på liknande samlingslokaler för köpmän och mäklare i andra nederländska o. tyska städer. Sålunda egentl, samma ord som 1 börs, som på en omväg hade fått en ny bet. börting laxöring (norrl.): trol. av äldre birtinger, till adj. isl. biartr bjärt, glänsande; se bjärt

1. bössa dosa (t. ex. sparbössa): fsv. byssa; av likbet. lågty. busse (jfr ty. Büchse), egentl, 'cylindriskt träkärl, urholkad stock (av buxbom)'; av medeltidslat. bux'is dosa av buxbom; jfr buxbom, box, bussning

2. bössa skjutvapen: fsv. byssa; av likbet. lågty. busse; egentl, om järnröret; överförd användn. av 1 bössa

bösta slå, stöta: fsv. hösta, isl. beysta med samma bet., möjl. besläktat med isl. bauta slå; jfr bautasten böta: bildn. på bot böter: pl. av bot i bet. 'gottgörelse' bövel djävul: möjl. en äldre biform till bödel med bet. genom påverkan av djävul

C

cafete'ria: se kafeteria camembert [kam'angbär] (en fransk mjukost): efter staden Camembert i Normandie camouflage: se kamouflage oampa: se kampa cancer: se kancer

cande la (måttsenhet för ljusintensitet): modern bildn. till lat. cande're lysa, glänsa, glöda, vartill också candela ljus (se kandelaber, kyndelsmässa), adj. can'didus ljus (se kandidat) cape [kä'p, kejp] (pälskrage): av likbet. eng. cape; av medeltidslat. ca'pa kappa med hätta; jfr kappa

ca'rdigan (ett slags stickad ylletröja): efter en engelsk Earl of Cardigan (d. 1868)

carte blanche [karrt blansj] oinskränkt fullmakt; fra. uttryck: carte kort och blanche vit; sålunda vitt, icke ifyllt kort

Caterpillar larvtraktor, bandtraktor: av likbet. eng. Caterpillar, eg. 'kålmask, larv'

ce'der (österländskt barrträd): av lat. ced'rus, av grek. ked'ros, som brukades om flera träd och buskar; jfr c edra t, citron

cedera avstå från: av fra. ceder; av lat.

62cedilj

ceremoni

ce'dere vika undan; avstå m. m.; jfr cession, accessit, recess, succession, abscess, discessus, excess cedil'j hake under bokstaven c [g], angivande att denna uttalas s: av fra. cédille; ett lärt ord, bildat på spanska cedilVa litet c cedrat kanderat citronskal: modern bildn. på lat. ced'rus citronträd; ceder; med sidoformen citfrus; jfr ceder, citron

cele'ber ryktbar: av lat. ceVeber namnkunnig. Härtill celebrera högtidlighålla, celebritet berömdhet celest himmels-: av lat. cæles'tis himmelsk, till cæ'lum himmel celibat ogift stånd: av lat. cæliba'tus, av cæ'lebs ogift

1. cell: av lat. celia (liten) kammare

2. cell- (i cellull, -stoff m. fi.): förkortning av cellulosa

cell'0 violoncell: av ital. cell'o, förkortn. av violoncello; jfr violoncell. Härtill cellist

csllofa n genomskinligt papper av cellulosa: modern bildn. av cello- (till cellulosa) och -fan genomskinlig, till grek. pha'inein göra lysande celluloi'd (en konstmassa, först framställd i Amerika omkr. 1865): modern bildn. av cellulosa, med den i ämnesnamn vanliga ändelsen -id

cellulo'sa cellämne; kemisk trämassa: bildn. på nylat. cellulo'sus rik på små celler, av ceWula, liten cell, diminutiv av celia, se cell \

cembalo [tjem'-] (ett musikinstrument): av ital. cembalo; av lat. cym'balum, ett slaginstrument

cement: av lat. cæmen'tum stenmassa, till cæ'dere hugga

cena'kel (antik) matsal; trångsint nykterhetsförening: av lat. cena'culum matsal; vindsrum

cendré [sangdre', sandre'] askfärgad; askblond: av fra. cendré, till cendre aska, av lat. cin'is aska cenotatium minnesvård på en plats, där den döde icke är begravd: ytterst av grek. Tcenotafion, av Jcenos' tom och tajos gravvård

cen'sor (pl. censo'rer) granskare (av

böcker, av examina o. dyl.): av lat. cen'sor viss ämbetsman; granskare, till cense're granska, värdera; jfr censur, census, recensera censu'r granskning; presstvång: av lat. censu'ra granskning, till cense're; se censor

census värdering; viss förmögenhetsställning som villkor för valrätt: av lat. cen'sus folkräkning; förmögenhet, till cense're; se censor cent hundradelen av en dollar: av lat. cen'tum (fra. cent) hundra; jfr centi-centa'ur, kenta'ur (mytiskt väsen, hälften människa och hälften häst): av lat. centa'urus, av grek. hen'tauros med samma bet.

center mitt; mittparti: ytterst av lat. cen'trum medelpunkt; se centrum. Härtill centerpartiet (1957) centi- (i centiliter m. fi.) hundradels:

till lat. cen'tum hundra centner 100 kilo; (förr) 100 skålpund: av ty. Zentner med samma bet., ytterst av lat. centena'rius som innehåller hundra; jfr centi-

centra l mitt-, mellan-: av lat. centra'lis hörande till centrum centrifugat riktad från medelpunkten utåt: modern bildn. av lat. cen'trum medelpunkt och fug'ere fly; motsats: centripetal. Härtill centrifug maskin för att genom centrifugalkraften skilja tyngre o. lättare partiklar åt centripeta'1 riktad inåt mot medelpunkten: modern bildn. av lat. cen'trum medelpunkt och pefere söka; motsats: centrifugal

centrum (pl. centra) mitt, medelpunkt: av lat. cen'trum med samma bet., av grek. hen'tron spets, medelpunkt, till Jcente'in sticka; jfr koncentrera, central cerat (ett slags salva): modern bildn. på lat. ce'ra vax

cerea'lier (pl.) spannmål: bildn. på lat. cerea'lis som hör till säden (egentl, till Ceres sädesgudinnan) cerebra l hjärn-: modern bildn. på lat. cer'ebrum hjärna

ceremoni' högtidlig handling; pl. krus, fjäsk: av lat. cærimo'nia helighet; heligt bruk, möjl. av etruskiskt ursprung.

63cernera

chartra

Härtill ceremonie/l; ceremoniell'; ceremoniös

cernera innesluta: av fra. cerner; av lat. circina're, besläktat med cirkel cert [särt'] slag, typ (av fartyg): av ty. Zerte kontrakt om fartygsbygge, cert, ytterst av lat. char'ta papper; jfr karta certeparti' fraktavtal: ytterst av lat. char'ta parti'ta delat papper; jfr föreg. certifika't intyg: bildn. på medeltidslat. certifica're göra säker, till lat. cer'tus-säker

cervelatkorv lättrökt korv av svinkött: av ital. cervellato, ett slags korv; avledn. på ital. cervello hjärna cession [sesjo'n] konkurs: av lat. cess'io

avträdande; till ce'dere; se cedera cesiTr taktvila i versrad: av lat. cæsu'ra med samma bet., egentl, 'avhuggning', bildning på cæ'dere hugga av chagrin, chagräng [sjagräng'] (ett slags skinn): av fra. chagrin, av turkiska sägry (ett visst slags skinn) champagne [sjampan'j]: vin från franska landskapet Champagne, av lat. cam-pa'nia slätt; jfr kampanj champinjon [sjampinjo'n] (ett slags svamp): av fra. champignon, bildn. på champ fält, lat. cam'pus; jfr champagne

champion [tjäm'piånn, sjam'-] den främste i viss sportgren, mästare: från eng. champion med samma bet.; av senlat. cam'pio (ack. campio'nem) kämpe (i en arena), avledn. av lat. cam'pus fält; se champinjon, kampa changera [sjangsje'ra, sjangse'ra] förändras, blekas, förlora färgen: av fra. changer med samma bet., av senlat. cambia're växla

chans [sjangs, tjangs] utsikt; möjlighet; gynnsamt tillfälle: av fra. chance, äldre cheance, av folkligt lat. caden'tia fall (se kadens), till cad'ere falla chanson [sjangsång'] sång, visa: av likbet. fra. chanson; av lat. can'tio sång, till canta're sjunga; se kantat, kantor chansonett [sjangsonett'] liten visa; offentlig vissångerska: av fra. chanson-nette, diminutivbildn. av chanson visa chapeau-claque [sjapåklack'] hopfällbar

cylinderhatt: fra. chapeau hatt och claque smäll, ljudhärmande char [sja'r] (ett slags tvåhjulig vagn): av fra. char, av lat. carr'us; jfr kärra charabang' [sj-] öppen vagn med säten längs sidorna, vurst: av fra. char-à-bancs vagn med bänkar; jfr char charad [sjara'd] stavelsegåta: av fra. charade, av provensalska charrado småprat

charge [sjar'sj] tjänst, syssla: av fra. charge med samma bet., egentl, 'börda', bildn. på charger lasta; av folkligt lat. carrica're med samma bet. (jfr karikera); till carr'us vagn (se char) chargé-d'affaires [sjarsje'-dafä'r] diplomatiskt ombud (av lägre rang): fra. uttryck, av charge belastad, part. till verbet charger (se charge, ch arge ra) -f prep. de av, med + aff aires (pl.) göromål, uppdrag (se affär) chargera [sjarsje'ra] överdriva: av fra. charger med samma bet., egentl, 'lasta'; se charge charkuteri [sjarkuteri'] köttvaruhandel: av fra. charcuterie; till charcutier kötthandlare, av chair cuite kokt kött charlatan [sjarlata'n] bedragare: av fra. charlatan: av ital. ciarlata'no skrävlande bedragare, pratmakare; kontamination av ciarla're prata med cerreta'no avlatshandlare, skojare. Härtill charlatanen

charlottenlök: se schalottenlök charm [sjar'm] behag; tjusning: av fra. charme, av lat. car'men (troll)sång. Härtill charmera tjusa, fängsla; charmant [-mang't, -man't] förtjusande, intagande; charmö'r charmeuse [sjarmö's] (ett slags tyg): av likbet. fra. charmeuse, femininbildn. till charmeur intagande person; se charm charner: se scharner Charpi [sjarpi'] linneskav: av fra. charpi med samma bet., bildn. på charpir rycka, plocka, till lat. car'pere med samma bet. Jfr harv Chartra [tja'-] hyra (fartyg el. flygplan) för viss tid: av likbet. eng. charter; över fornfra. av lat. char'tula litet papper, dimin. av char'ta, se karta. Härtill charterflyg (1950-t.)

64chartreuse

chintz

chartreuse [sjartrö's] (en likör): efter kartusianordens moderkloster Chartreuse (20 km n. om Grenoble i sö. Frankrike), där likören ursprungl. (och till 1903) tillverkades Chassi [sjasi'] underrede (på automobil): av fra. chåssis ramverk; ytterst avlett av lat. cap'sa infattning; se kapsel chateaubriand [sjatå'briang] tjock biffstek av oxfilé: av fra. chateaubriand med samma bet.; efter författaren Chateaubriand (1768—1848) chaufför [sjåfö'r] bilförare: av fra. chauffeur, egentl, 'eldare (vid ångmaskin)', till chauffer värma, elda; till lat. calefac'ere med samma bet.; jfr kalfaktor

chaussé [sjåse'] bred landsväg: av fra. chaussèe; sannolikt med urspr. bet. 'väg belagd med kalksten', till lat. calx (kalk)sten

chauvinism [sjåvinis'm] överdriven, skrytsam fosterländskhet: av fra. chauvinisme, bildat på chauvin, trol. från början ett personnamn ur ett skådespel från 1831

check [tjeck] bankanvisning: av eng. check (cheque) med samma bet.; egentl, 'bankpapper som möjliggör kontroll', sålunda från början om den kontrollkupong, som sitter kvar i kuponghäftet och som "checkar" (förhindrar) missbruk; ursprungl. om den del av en eng. statsobligation som statsverket behöll som skydd mot förfalskning; till verbet check hejda, stoppa; förpricka, kontrollera; överförd anv. av check schack; av fornfra. eschec; över arab. av pers. shah konung (se schack) checka in visa upp biljett o. pollettera bagage (vid flygresa), 1950-t.: av eng. check kontroll; hejda, stoppa, se check

cheddar [tjedd'ar] (en engelsk ost): efter staden Cheddar i s.v. England chef [sjä'f, sje'f]: av fra. chef; av lat. cap'ut huvud (se 1 kapital); jfr hövding (av huvud) chemis [sjemi's] linntyg, linne: av fra. chemise; av folkligt lat. cami'sia, trol. ett germ. ord, besläktat med ty. Hemd skjorta

chemisett' bröstveck; besparing: av fra. chemis ett e, diminutiv av chemise skjorta; se chemis chevaleresk [sjevaleres'k] ridderlig: av fra. chevaleresque: av ital. cavälleres'co med samma bet., med anslutning till fra. chevalier riddare; jfr kavaljer chevelyr [sjevely'r] huvudhår: av fra. chevelure; bildn. på fornfra. chevel huvudhår, av lat. capiWus med samma bet.

cheviot [sjeViåt] (ett slags tyg): av eng. cheviot, egentl, 'tyg tillverkat av ull från Cheviot-får', uppkallade efter Cheviot Hills, en bergstrakt mellan England och Skottland

chevrå [sjevrå'] läder av killingskinn: av fra. chevreau killing, diminutiv av chèvre get, av lat. cap'ra med samma bet.

chic, chick [sjick] stilfull, flott, elegant: av fra. chic; möjl. av lågty. schick ordning, skick, god sed chiffer [sjiffer] hemlig skrift: av fra. chiffre siffra; äldre: 'noll'; av arab. sifr tom; jfr siffra. Härtill chiffrera chiffong [sjifång'] (ett mycket tunt sidentyg): av fra. chiffon trasa, tyglapp, avledn. av chiffe lump chiffonjé [sjifånje'] klaffbyrå: av fra. chiffonier, egentl, 'liten byrå för tyglappar', av chiffon (se chiffong) chikanera [sjikane/ra] förolämpa, skämma ut: av fra. chicaner krångla, trakassera; möjl. av germ. ursprung. Härtill chika'n

chimär [sjimä'r] drömbild, inbillnings-foster: av fra. chimère, av grek. khim'-aira, namn på ett visst sagodjur (lejon, get, drake)

chinchilla (ekorrliknande djur i Sydamerika; lämnar ett dyrbart pälsverk): av likbet. spa. chinchilla, med oklart ursprung

chinjong [sjinjång'] hårpung: av fra. chignon, fornfra. chaignon liten kedja; nacke, diminutiv av chaine kedja, av lat. cate'na kedja chintz (blommigt el. mönstrat kattun-tyg, till gardiner, förhängen o. dyl.): av likbet. eng. chintz, ursprungl. troligen ett indiskt ord

65chips

clairobscur

chips (tjipps] pl. potatisskivor kokta i olja, potatisspån: av likbet. eng. chip (pl. chips) tunn skiva, spån, diminutiv-bildn. till chop skiva, stycke chock [sjåck] anfall, stöt m. m.: av fra. choc, bildat på choquer stöta till, av lågty. schokken stöta. Härtill chockera, chocka; jfr shocking ch o ka [tjå'ka] använda startspjället på motor: av likbet. eng. choke, egentl, 'kväva, strypa'. Härtill choke [tjå'k] startspjäll på motor choklad [sjokla'd]: av fra. chocolat; av spanska chocola'te, ett indianskt ord från Mexico

Choser [sjå'ser] (pl.) konster, tokigheter, puts: av fra. chose sak, ital. cosa; av lat. ca'usa orsak (senlat. 'sak, ting'); även stavat sjåser och till bet. påverkat av sv. ord med pejorativt sjt-ljud. Härtill ch osa sig (sjåsa sig) göra sig till, krångla; chosig (sjåsig) tillgjord; chose-fri (sjåsfri) chuck [tj-, sj-] (en tekn. term: apparat för att fasthålla ett metallstycke under svarvning): av likbet. eng. chuck; av fra. choc stöt; se chock cTcero (ett slags tryckstil; kägeln mäter 12 punkter): efter den lat. författaren Cicero, vars verk först trycktes med dylika typer

ciceron [-o'n] vägvisare: av ital. cicero'ne vägvisare för främlingar, trol. en skämtsam benämning på grund av dessa personers vältalighet, som liknats vid Ciceros

ci'der äppelvin: av fra. cidre; av lat. si'cera sorbet; ytterst ett hebreiskt ord cif inberäknat omkostnader, försäkring och frakt: eng. ord, bildat på begynnelsebokstäverna i cost kostnad, insurance försäkring, freight frakt cigarr': känt i sv. från slutet av l'700-t.; över ty. och fra. av spanska cigarr'o; trol. av ett indianord med bet. 'bränna'. Härtill cigarrett' (cigarett): o. 1850; av fra. cigarette, eg. 'liten cigarr' (jfr balett, statyett m. fi.); cigarill' liten cigarr, 1958 införd ersättning för cigarrcigarrett

ciko'ria (ett kaffesurrogat): av medel-

tidslat. cicho'rea, av grek. kikho'reia; av okänt ursprung

cinno'ber (ett färgämne): av lat. cinnab'-aris, av grek. kinnab'ari, av österländskt ursprung

cir ka omkring, ungefär: av lat. cir'ca omkring

cirkel: av lat. cir'culus med samma bet., diminutiv till cir'cus; jfr cirkus cirkulera: över fra. circuler med samma bet. av lat. circulaWi vandra omkring, gå runt, till cir'culus; se cirkel. Härtill cirkulation

cirkulär rundskrivelse: av fra. [lettré] circulaire; av lat. circula'ris cirkelfor-mad, till cir'culus; se cirkel cirkus: av lat. cir'cus krets; cirkus cirrusmoln fjädermoln, lätta skyar: av lat. cirr'us hårlock, frans ciselera mejsla, driva (i metall): av fra. ciseler, avledning av fornfra. cisel (fra. ciseau) mejsel; ytterst en bildn. till lat. cæ'dere hugga. Härtill cisel ör cistern [sistä'rn] vattenbehållare: av lat. cister'na underjordisk vattenbehållare; jfr kista

citadell' liten fästning: av fra. citadelle; av ital. cittadella, diminutiv till città (äldre cittade) stad (fra. cité, eng. city), av lat. ci'vitas samhälle; jfr civil citera anföra; hänvisa till: av lat. cita're sätta i rörelse; framkalla; åberopa; jfr incitament, recitera. Härtill cita't citron [-o'n]: av fra. citron, i anslutning till limön bildat till dat. cit'rus citronträd. Härtill citra't. Jfr cede*, cedrat cittra: av lat. cith'ara, av grek. kithar'a (jfr gitarr); av omstritt ursprung city [sitt'y, sitfi] affärscentrum (i en stad): efter Londons City (den centrala stadsdelen); av fornfra. cité stad; av lat. ci'vitas (ack. civila'tern) samhälle, till ci'vis medborgare (se civil). Härtill citydress civil [sivi'l] icke militär; borgerlig: av lat. civi'lis borgerlig, medborgerlig, till ci'vis medborgare; jfr citadell civilisera: av fra. civiliser (från 1500-t.) införa ordnat samhällsskick, av civil, lat. civi'lis; jfr civil. Härtill civilisation

clairobscur: se klärobskyr

66clairvoyance

cyklon

clairvoyance: se klärvoajans clearing [kli'ring] klarerande, avräkning: av eng. clearing, till clear klarera; av clear klar; jfr klar. Härtill cleara clip (pl. clips) smycke som klämmes fast i öra: av likbet. eng. clip klämma, till clip hålla fast clou [klo] glanspunkt, mest "dragande" nummer: av fra. clou med samma bet., egentl, 'spik', av lat. cla'vus spik Clown [kla'un] pajas: av eng. clown klumpig person; gycklare, urspr, 'klump, kluns'

cocktail (en bianddryck): av amerik, eng. cocktail med samma bet.; av ovisst ursprung

coda [kå'-] musikterm: en i olika musikaliska formtyper ofta förekommande avslutningsdel: av likbet. ital. coda, egentl, svans code: se kod

collage (kålla'sj) bild sammanställd av urklipp, fotografier o. dyl. (på överraskande sätt): av likbet. fra. collage, eg.'uppklistring'(frånö. 1920); till coller klistra, limma; av grek. kolla lim collier: se koljé

container [kåntej'ner] godsbehållare, stor låda för godstransport: eng. ord, inlånat under 1940-1.; till eng. contain innehålla; över fra. contenir av likbet. lat. contineWe hålla ihop; se kontinent, kontinuitet copyright [kåpp'irajt] litterär äganderätt, förlagsrätt: eng. ord, sammansatt av copy avskrift (av lat. co'pia, se kopia) och right rätt (se 1 rätt) cornflakes [kå'rnfleks, -flejks] majs-flingor: från amer. eng., av com majs (jfr korn) och flake flaga, flinga corps-de-logi [kår-de-losji'] huvudbyggnad (på slott el. herrgård): från fra.; jfr kår och logi

cortison [-så'n] (läkemedel byggt på avsöndring från binjurebarken): modern ordbildning, av lat. cor'tex bark courtage [korta'sj] mäklararvode: se kurtage

cowboy [ka'ubåj] boskapsherde: om de amerikanska ryttarherdarna, av eng. cow ko och boy gosse

covercoat [kåv'erkåt] ljust ylletyg, regnrock av sådant tyg: av eng. cover täcka, hölja och coai röck

crawl [krå'l] sim(sätt) med framåtkast-ning av armarna: av likbet. eng. crawl; trol. av nord. ursprung, av nord. kraf la (se kravla)

crëpe de chine [kräp-de-sjinn'] (ett slags sidentyg): eg. 'kräpp från China' crescendo [kresjen'do] med stigande styrka (musikterm): av ital. crescendo egentl, gerundium av cresc'ere växa, tilltaga

cricket: se kricket croquis: se kroki

cu'mulusmoln stackmoln, sommarmoln: av lat. cu'mulus hög, massa; jfr ackumulera cup [kupp] pokal som pris vid tävling: eng. ord, trol. av lat. cupp'a bägare curacao [kyrr'aså] (en likör): efter den västindiska ön Curagao, där likören ursprungl. tillverkades curare: se kur are

curling [kö'r-] (skotskt) spel på isen med flata, runda stenar: av likbet. eng. curling, till curl ringla, rulla; urspr, samma ord som k rulla curry: se kurry

cya'n (en förening av kol med kväve): modern bildn. till grek. ky'anos blå cybernetik (kybernetik) vetenskapen (konsten) att leda och samordna mänskliga o. mekaniska reaktioner o. förlopp: termen lanserad av amerik, matematikern Norbert Wiener; av grek. kyber'-nesis konsten att styra (ett skepp), kyber'netes styrman

1. cykel [syck'el, sy'kel] krets, omlopp, följd: av lat. cyc'lus, av grek. kyk'los ring, krets; jfr Cykladerna. Härtill cyklisk

2. cykel [syck'el] velociped: förkortning av bicykel tvåhjuling, till lat. ey c'lus ring, se 2 bi och 1 cykel. Härtill cyklist

cykla'men (ett växtsläkte): över lat. av av gr. kyklam'inos alpviol cyklon [-å'-, -o'-] virvelstorm: av eng. cyclone, bildat av lat. cyc'lus ring, krets, virvel; se 1 o. 2 cykel

67cyklop

dahlia

cyklop [-å'p] jätte med öga i pannan: av grek. kyk'lops egentl. 'rundögd', till kyk'los krets (se 1 cykel) och ops öga; se optik

cyklotron [-trå'n] apparat för atomsprängning: ordet bildat o. 1950 av lat. ey dus krets, ring (se 1 cykel) och elektron

cykloty'm (psykisk människotyp, karakteriserad av livlighet o. praktisk läggning): termen bildad av tyske läkaren E. Kretschmer 1921; motsats: schizo-tym

cylin'der: av lat. cylin'drus; av grek. kyVindros vals, rulle, bildn. till kylin'-dein rulla

cymba'1 antikt slaginstrument: av lat. cym'balum, av grek. kym'balon med samma bet. cynisk [sy'nisk] snuskig,osnygg; rå, fräck: efter likbet. lat. cyn'icus, av grek. kyni-kos'; urspr, bildn. till Kynos'arges i Aten, den plats där den »kyniska» filosofskolan höll till; häntydde också till det djuriska, »hundaktiga» i deras levnadssätt o. åsikter; till grek. ky'on (gen. kynos') hund (se hund). Härtill cy'niker; cynis'm; ky'nisk, ky'niker, kynis'm cypress': av lat. cupress'us med samma bet.

cysta [sys'ta] (ett slags svulst): av nylat. cys'ta, av grek. kys'te (urin)blåsa

D

dabb avklappningsborste; läskpapperspress: àv eng. dab med samma bet. dabba sig bära sig fumligt el. dumt åt, dumma sig: upptaget (slutet av 1800-t.) ur sv. dial.; trol. av dial. dabb, dabbe klump, dumbom

dadais'm (riktning inom konst o. litteratur, som använder barnsliga uttrycksmedel): modern bildn. (o. 1917) till barnspråkets jollerord dada som kan betyda diverse: haklapp, gunghäst osv. dadda barnsköterska: bildn. ur barnspråk; jfr amma, mamma, pappa dad'el (en frukt): av lågty. dadele; ytterst

av grek. dak'tylos finger; jfr d ak t yl dag: fsv. dagher (ack. dagh), isl. dagr; gemens, germ. ord (ty. Tag, eng. day)t sannolikt med urspr. bet. Varm tid', besläktat med dygn; jfr dager. Härtill dagas

dager: den gamla nominativen av fsv. dagher (se dag), bevarad i uttryck sådana som det är dager dagerroty'p (ett slags fotografisk bild): av fra. daguerréotype; efter uppfinnaren, fransmannen L. J. M. Daguerre (1787— 1851)

I. dagg (vätska): fsv. dag, isl. dggg; speciellt germ. ord (ty. T au, eng. dew); besläktat med dugg

2. dagg (ett straffredskap): jfr da. dag; från holl. dag (ty. Bagge); av okänt ursprung

dagg'ert dolk: av holl. daggert, eng. dagger med samma bet. daggkåpa (växten Alchemilla vulgaris): trol. en sammansmältning av två namn för samma växt, daggskål och Jungfru Marias kåpa

dagrand gryning, morgonrodnad: fsv.

daghrand f.; da. dagrand horisont dagsmeja solvärmen under senvintern, solens inverkan på föret: äldre sv. daghsmäyan, isl. dagsmegin full dag (jfr fsv. solmäghin solvärme); till fsv. mäghin kraft, isl. megin n., besläktat med makt, må dagteckna: da. o. no. dagtegne, holl. dagteekenen; i Sverige först använt av V. Rydberg (1873) i st. för lånordet datera

dagtinga: fsv. daghpinga, efter lågty dagedingen utsätta dag dagvard frukost: se davre, nattvard

da'hlia (en trädgårdsväxt): namnet bildat 1791 av den spa. botanisten Cavanilles för att hedra den sv. botanisten A. Dahl (1751—1789); jfr georgin

68 cyklop

dahlia

cyklop [-å'p] jätte med öga i pannan: av grek. kyk'lops egentl. 'rundögd', till kyk'los krets (se 1 cykel) och ops öga; se optik

cyklotron [-trå'n] apparat för atomsprängning: ordet bildat o. 1950 av lat. ey dus krets, ring (se 1 cykel) och elektron

cykloty'm (psykisk människotyp, karakteriserad av livlighet o. praktisk läggning): termen bildad av tyske läkaren E. Kretschmer 1921; motsats: schizo-tym

cylin'der: av lat. cylin'drus; av grek. kyVindros vals, rulle, bildn. till kylin'-dein rulla

cymba'1 antikt slaginstrument: av lat. cym'balum, av grek. kym'balon med samma bet. cynisk [sy'nisk] snuskig,osnygg; rå, fräck: efter likbet. lat. cyn'icus, av grek. kyni-kos'; urspr, bildn. till Kynos'arges i Aten, den plats där den »kyniska» filosofskolan höll till; häntydde också till det djuriska, »hundaktiga» i deras levnadssätt o. åsikter; till grek. ky'on (gen. kynos') hund (se hund). Härtill cy'niker; cynis'm; ky'nisk, ky'niker, kynis'm cypress': av lat. cupress'us med samma bet.

cysta [sys'ta] (ett slags svulst): av nylat. cys'ta, av grek. kys'te (urin)blåsa

D

dabb avklappningsborste; läskpapperspress: àv eng. dab med samma bet. dabba sig bära sig fumligt el. dumt åt, dumma sig: upptaget (slutet av 1800-t.) ur sv. dial.; trol. av dial. dabb, dabbe klump, dumbom

dadais'm (riktning inom konst o. litteratur, som använder barnsliga uttrycksmedel): modern bildn. (o. 1917) till barnspråkets jollerord dada som kan betyda diverse: haklapp, gunghäst osv. dadda barnsköterska: bildn. ur barnspråk; jfr amma, mamma, pappa dad'el (en frukt): av lågty. dadele; ytterst

av grek. dak'tylos finger; jfr d ak t yl dag: fsv. dagher (ack. dagh), isl. dagr; gemens, germ. ord (ty. Tag, eng. day)t sannolikt med urspr. bet. Varm tid', besläktat med dygn; jfr dager. Härtill dagas

dager: den gamla nominativen av fsv. dagher (se dag), bevarad i uttryck sådana som det är dager dagerroty'p (ett slags fotografisk bild): av fra. daguerréotype; efter uppfinnaren, fransmannen L. J. M. Daguerre (1787— 1851)

I. dagg (vätska): fsv. dag, isl. dggg; speciellt germ. ord (ty. T au, eng. dew); besläktat med dugg

2. dagg (ett straffredskap): jfr da. dag; från holl. dag (ty. Bagge); av okänt ursprung

dagg'ert dolk: av holl. daggert, eng. dagger med samma bet. daggkåpa (växten Alchemilla vulgaris): trol. en sammansmältning av två namn för samma växt, daggskål och Jungfru Marias kåpa

dagrand gryning, morgonrodnad: fsv.

daghrand f.; da. dagrand horisont dagsmeja solvärmen under senvintern, solens inverkan på föret: äldre sv. daghsmäyan, isl. dagsmegin full dag (jfr fsv. solmäghin solvärme); till fsv. mäghin kraft, isl. megin n., besläktat med makt, må dagteckna: da. o. no. dagtegne, holl. dagteekenen; i Sverige först använt av V. Rydberg (1873) i st. för lånordet datera

dagtinga: fsv. daghpinga, efter lågty dagedingen utsätta dag dagvard frukost: se davre, nattvard

da'hlia (en trädgårdsväxt): namnet bildat 1791 av den spa. botanisten Cavanilles för att hedra den sv. botanisten A. Dahl (1751—1789); jfr georgin

68dakapo

2. dank

daka'po: av ital. dacca'po en gång till, från början igen, eg. 'från huvudet', till ca'po huvud, se kap, kapitel dakty'1 (versfot av en betonad och två obetonade stavelser: xxx): av grek. ddk'tylos finger; jfr dadel dal: fsv. dal, isl. dalr; gemens, germ. ord (ty. Tal) med grundbet. 'urholkning'; jfr däld

daler: av ty. Thaler (jfr holl. daler, eng. dollar); förkortning av Joachimsthaler; präglades först i Joachimsthal i Böhmen dalj smörj, stryk (vard., dial.): av okänf ursprung

dal k jusa: se kjusa dalkulla: se kulla

dallra: jfr no. daldra, dalla dingla; trol. ljudsymbolisk bildn. dalmas: till sv. dial. mas trög och lat människa; se mas

dalta kela, klema (vard., dial.): av okänt ursprung

1. da'm förnäm kvinna: av fra. dame; av lat. dom'ina härskarinna; jfr madam, madonna, primadonna; dominera

2. dam [damm] damspel, ett slags brädspel: egentl, samma ord som 1 dam ("ett spel för damer")

damas'k: av ty. Gamasche, av fra. ga-mache, ytterst av spanska guadamaci, ett slags lä<‡er från staden Gadames i Tripolis

damaskener- [-sje'ner-], damaskerad

[-sje'rad] (om svärdsklinga) prydd med inläggningar i guld och silver: efter staden Damaskus i Syrien, berömd bl. a. för sin ståltillverkning dam'ast (ett slags vävnad): ytterst av ital. damas'co med samma bet.; efter staden Damaskus i Syrien damejeanne [damsjan'] stor och ballong-formig glasflaska: av fra. dame-jeanne; trol. en skämtsam benämning, 'fru Johanna'

1. damm fördämning, vall: fsv. damber, fornno. dammr; möjl. av lågty. dam (ty. Damm) med samma bet. och omstridd härledning

2. damm vattensamling, sump, göl (fisk-, kvarn-, plaskdamm): fsv. damber; sam-

ma ord som 1 damm med bet. överförd till det uppdämda vattnet 3. damm stoft: äldre sv. även 'ånga, dunst', fsv. no. damb; nord. ord. (besläktat med ty. Dampf, eng. damp ånga, rök); besläktat med isl. no. dumba damm(moln), dimma och dum dammsugare: da. støvsuger; omkr. 1900 efter likbet. ty. Staubsauger damoklessvärd [-måk'-] överhängande fara: efter hovmannen Damok'les i Syrakuse, som sattes vid ett rikt dukat bord med ett skarpslipat svärd hängande på ett tagelstrå mitt över sin hjässa dampa fukta kläder med vatten el. ånga före pressning: av likbet. eng. damp; av damp fukt, ånga och fuktig; jfr ty. Dampf ånga dan [da'n], dann beskaffad; särskilt: illa beskaffad, bedrövlig, galen (t. ex. han är så dan; det är så dant där; det är för dant): av mit. dån, eg. perf. part. av dön göra (ty. tun, eng. do); ingår även i sådan, hurudan, likadan, halvdan

dana: av da. danne med samma bet., bildn. till dan beskaffad (sydsv. dial. dan, dann) i sådan m. fi.; se dan da'n aar v kvarlåtenskap, som i brist på laga arvinge tillfaller statsverket: fsv. dana[r]arver, isl. danararfr; innehåller trol. genitiv av ett ord dan f. död (jfr danarclægr dödsdag); se 2 dåna dan'dy sprätt, snobb: av eng. dandy; möjl. av Andrew Anders daner (pl.), folknamn: fsv. isl. danir; av omstritt ursprung; jfr dansk, danism dangla (i uttrycket dingla och d.): no. dangla; liksom dingla en ljudsymbolisk bildning

danis'm dansk språkegenhet, av danskan påverkat uttryck: modern bildn. på folknamnet daner (lat. Dani), som ingår i Danmark och varav dansk urspr, är en adjektivbildn. (liksom svensk till svear)

1. dank dåligt ljus: sv. dialektord, trol. med urspr. bet. 'ngt slankigt'; till danka, se 2 dank

2. dank (i slå dank): till sv. dial., no. danka gå sysslolös, gå och slänga; möjl. besläktat med dangla, dänga

69danne-

dechiffrera

dan ne- (i danneman) enkel men redbar: fsv. donde man, från början av 1300-t. etfc modeord, betecknande en fullgod man efter riddartidens krav: 'redbar, rättrådig, duglig, aktad o. ansedd'; trol. av mit. donde, eg. pres. part. av dön göra (ty. tun). Även skrivet dande, med a för mit. å-ljud (ö); senare blev detta utläst med ä-ljud i sv. Ordet är i huvudsak litterärt; därför i fsv. ofta omtolkat till doghande dugande. Senare sjönk danneman socialt; 1700-t. ung. 'redbar lantman'

dansa: av fra. danser, fornfra. dancier med samma bet., av germ. ursprung, möjl. lån från fornty. dansön draga. Härtill dansö'r; dansön dansk: se daner, danism darra: fsv. no. darra; jfr da. dirre, no. dirra med samma bet.; trol. en ljudsym* bolisk bildn. (liksom dallra) darwimYm (utvecklingslära): efter den eng. naturforskaren Charles Darwin (1809—1882)

daska: no. daska, da. daske; gemens, germ. ord (ty. tatschen, eng. dash); ljudhärmande, liksom sias kam. fi. daskig: se grådaskig dass avträde (gå på d. o. dyl.): även da. das; eufemistisk förkortning av ty. das Häuschen det lilla huset dat bragd, duktig handling: av lågty. dat (ty. Tat), identiskt med sv. dåd

data uppgifter (tids-, sak-); pl. av datum. Härtill databehandling, datamaskin (1957) maskin för behandling av data m. m. Jfr även dator datera: se datum

da'tiv (en kasusform): av lat. (ca'sus) dati'vus, bildn. till dar'e giva dato: se datum

da'tor (pl. dato'rer) datamaskin (eng. computer). Ordet kom hastigt i bruk 1969. Jfr data

da'tum (pl. data): av medeltidslat. dat'um, perf. part. av dar'e giva; använt i officiella skrivelser (jfr sv. [detta brev är] Givet å Stockholms slott etc.). Härav datera angiva datum; a dato från en viss dag

davre (daver) morgonmål, frukost (sydsv. dial.): fsv. dagvardher, isl. dagverÖr, da. davre med samma bet.; jfr nattvard de- (i decentralisation m. fi. ord): av fra. dé-, som uppkommit dels ur lat. de- av, från, dels ur lat. dis- åtskils, sönder; jfr des-

debacle [deba'kel] sammanbrott: av fra. débäcle, till bader spärra debarkera gå i land, landstiga: av fra. débarquer; bildn. till barque, se 1 bark debatt' överläggning, meningsbyte: av fra. débat ordstrid, bildn. till débattre gräla, äldre 'slå, stöta'. Härtill debattera, debattö'r

debauche [debå'sj] utsvävning, festande: av fra. débauche, till verbet débaucher locka ur tjänsten; av okänt ursprung debenture [deben't-jur] obligation med föränderlig ränta: eng. ord, egentl. participating debenture (i aktievinsten) deltagande obligation; av lat. deben-tu'rae (litferae) skuldebrev, till debe're vara skyldig, se debet de'bet skuld; skuldsida: av lat. de'b et han är skyldig, 3 sg. pres. av debe're vara skyldig (jfr 2 kredit). Härtill debitera påföra skuld: av fra. débiter; de bitor (pl. debito'rer) gäldenär debil efterbliven, svag (till förståndet): av lat. de'bilis lam, ofärdig; kraftlös, svag

debu't första uppträdande inför offentligheten: av fra. début, bildn. till debuter, självt bildat på det adverbiella uttr. (jouer) de but kasta mot ett mål, spec. 'göra första kastet'; till fra. but mål. Härtill debutera, debutant

decem'ber: av lat. decem'ber, egentl, 'den tionde månaden' (det romerska året började urspr, med mars); jfr decennium

decennium (pl. decennier) årtionde: av lat. decenn'ium årtionde; av dec'em tio (se deci-) och ann'us år decharge [desjar'sj] ansvarsfrihet: av fra. decharge, bildn. på décharger, egentl, 'befria från en börda'; jfr charge dechiffrera [desjifre'ra] tolka, tyda (hemlig el. svårläst skrift): av fra. déchiffrer; bildn. på chiffre chiffer; jfr chiffer

70deei-

dekan

de'ci- (i decigram m. fi.) tiondels: bildn. till lat. dec'em tio; jfr december, decennium, decimal; dekan, dekad; tio

decidera sig bestämma sig: av fra. dé-cider, av lat. deci'dere, egentl.-'hugga av'; jfr precis. Härtill decisi'v avgörande: av likbet. fra. décisif decimal: av fra. decimal; bildn. på lat. dec'imus tionde (se deci-). Härtill decimera förminska: av fra. décimer, egentl, 'uttaga en tiondel' deckare detektiv; detektivroman: modern förkortning i vardagsspråk decrescendo [-kresjen'do] med avtagande styrka (musikterm): av prefixet de- av, från och crescendo dedikation tillägnan: av lat. dedica'tio, egentl, 'invigning (till en gud)'. Härtill dedicera: av ty. dedizieren; jfr indicera

deducera härleda; leda i bevis: över ty. av lat. dedu'cere draga ut; draga ifrån; härleda m.m.; jfr in-, pro-, reducera. Härtill deduktion härledning av en slutsats ur en allmän regel; deduktiV, jfr induktion, induktiv defaitism [-fätis'm] modlöshet, själv-uppgivelse: av fra. défaite nederlag defekt ofullständig; ofullständighet, brist: av lat. defec'tus, perf. part. av de-fic'ere fattas; jfr deficit defensi'V försvar; försvars-: av fra. défensive, adj. bildat på défense försvar; ytterst till lat. defen'dere försvara deficit brist: av lat. de'ficit det fattas, 3 sg. pres. av verbet defic'ere fattas; jfr defekt

defilera marschera förbi: av fra. défiler

gå i rad, till file rad; se 1 fil definiera förklara, angiva vad ngt är: ytterst av lat. defini're avgränsa (till fi'nis gräns, se final), även 'fastställa, bestämma'. Härtill definition; definit; definiti v slutgiltig, bestämd; jfr in-definit

deflation ökning i penningens köpkraft: modern bildn. på lat. defla're blåsa bort; jfr inflation deformera vanställa: av fra. déformer; av lat. dejorma're med samma bet.; jfr formera

deg: fsv. degher, no. deig; gemens, germ. ord (ty. Teig, eng. dough), med släktingar bl. a. i lat.; se figur degel [-g-]: fsv. deghil, isl. digull, gemens, germ. ord ('formningsredskap'), besläktat med deg

degeneration [dejenerasjo'n] urartning: av fra. dégénération, bildn. på lat. degenera're vansläktas; bildn. till genus degradera nedflytta till lägre grad: av fra. dégrader, av lat. degrada're med samma bet.; jfr 2 grad. Härtill degra-dation

degression tillbakagång, nedgång (motsats: progression): av lat. degress'io nedgång, till deg'redi gå ned; av grad'i gå, vandra och grad'us steg, gång (se 2 grad)

deiktisk [dej k'-] utpekande, om pronomen (motsats: anaforisk): efter grek. deiktikosadj. till verbet dei'knymi visa deis'm (en viss filosofisk åskådning): modern bildn. på lat. de'us gud deja lagårdspiga: fsv. deghia, isl. deigja, no. budeie mjölkpiga; bildn. till deg, alltså egentl, 'bakerska'; jfr eng. lady, av forneng. hlæfdige brödbakerska dejeuné [desjöne'] frukost: av fra. dé-jenner äta frukost; frukost; egentl, 'upphöra att fasta', av dé- (lat. dis-) och lat. jejuna're fasta dejlig vacker: fsv. dægheliker, da. deilig; av lågty. degelik duktig, som frodas, trives, besläktat med gedigen deka'd tiotal samt de ka- i dekagram' m. fi.: bildn. på grek. dek'a tio, identiskt med lat. dec'em (se deci-) och sv. tio. Härtill deka'disk dekadans [-dang's, -dan's] urartning, förfall: av fra. décadence, av lat. decaden'tia med samma bet., bildn. på cad'ere falla. Härtill dekadent urartad; deka ner sig (vard.) förfalla, vara på glid

dekalogen [-lå'g-] (best. f.) tio Guds bud: ytterst av grek. dekaVogos tio ord; jfr dekad och logisk deka'n, deka nus ordförande i universitetsfakultet: av lat. deca'nus anförare för tio man; senare (medeltid) katolsk titel; bildn. på dec'em tio (se deci-); samma ord som fra. doyen. Se doyen

71dekantera

demimond

dekantera hälla av (vin o. dyl.) på nya kärl och därigenom avskilja bottensatsen: av likbet. fra. décanter, av medeltidslat. decantha're; alkemistord bildat av de från och can'thus pip, tut på kanna

de'kis (han är få d. o. dyl.) (vardagl.): förkortad ordbildn. på dekadans deklamera läsa upp (poesi): av lat. declama're ropa högt; hålla talövning; jfr nomenklatur, reklamera. Härtill deklamation

deklarera förklara o. dyl.: av lat. decla-ra're göra klar, visa; ådagalägga; jfr klar. Härtill deklaration deklinera förfalla; bli mindre vacker; (som språklig term) böja: av lat. de-clina're avvika; boja åt sidan; böja (i grammatisk mening); jfr inklinera. Härtill deklination dekokt [dekåk't] avkok: av lat. decoc'ta med bl. a. samma bet., till coq'uere koka; se 1 koka

dekolleterad barhalsad, urringad: av fra. décolleté, perf. part. av décolleter; bildn. till collet halskrage; jfr collier dekonfity'r motgång, förödmjukelse: av fra. déconfiture; bildn. på déconfire illa tilltyga

dekorera [-å-] smycka; pryda med en orden: av fra. décorer, av lat. decora're, bildn. till dec'us (genitiv dec'oris) prydnad. Härtill dekoration, dekorativ, dekor [-å'r] utsmyckning dekorum [-å'-] yttre anständighet: egentl, neutrum av lat. adj. deco'rus prydlig; anständig; passande; jfr dekorera

dekre'pitus orkeslös, utlevad: av lat. decrep'itus utlevad, av ovisst ursprung dekre't påbud: av lat. decre'tum beslut; förordning

del: fsv. del, no. deil; av lågty. dél (ty.

Teil); av dunkelt ursprung; jfr delo delea'tur bör tagas bort, bör utgå (i korrektur): form av verbet lat. dele're förstöra

delegation befullmäktigade ombud: av lat. delega'tio, bildn. till delegare skicka bort m. m. Härtill även delegat, delegerad ombud

delfi'n (ett slags valdjur): ytterst av grek. delphis' (genitiv delphi'nos) deliciö s läcker: av fra. délicieux, bildat på lat. delic'ia nöje, förlustelse delikat läcker: av lat. delica'tus kräs-lig, vällustig; veklig, bortskämd. Härtill delikatess': av fra. délicatesse delikt förbrytelse, brott (jur.): av lat. delic'tum med samma bet.; jfr uttrycket cor'pus delic'ti, kärnan i ett brottmål

delinkvent brottsling, som just skall avstraffas: ytterst av lat. delin'quens, pres. part. av delin'quère fela, förgå sig deli rium fyllerigalenskap: av lat. delirium vansinne, bildn. till deWrus förryckt, eg. 'urspårad', av li'ra fåra; jfr dille

delkre'derekonto konto för osäkra fordringar: sammansättn. av ital. del cre'-dere på tro och loven (se 1 kredit) med konto

delo (i uttr. som råka i delo med): egentl, böjningsform av fsv. dela f. tvist, till dela tvista, isl. deila; samma ord som ty. teilen stycka, dela; bildn. på del; jfr vederdeloman dels—dels: av lågty. dels med samma bet. (ty. teils), egentl, genitiv av dél; se del delta (pl. deltan): av namnet på grek. bokstaven A (del'ta); ursprungl. namn på landet vid Nilens nedersta lopp på grund av dess likhet med bokstavs-figuren

demagog [-gå'g] folkledare; folkuppviglare: av grek. demagogos' folkledare (till de'mos folk); jfr pedagog. Härtill demagogi'; demagogisk [-å'-] demarsch' diplomatiskt inskridande: av fra, démarche med samma bet. dementera förklara för osant, bestrida: av fra. démentir beslå med osanning; bildat på mentir ljuga. Härtill dementi' bestridande, förnekande: av fra. dementi demimond [-mång'd] halvvärld, blandat sällskap; dam med tvivelaktigt rykte: av fra. demimonde med samma bet.; ordet bildat av A. Dumas d. y. som 1855 gav ut skådespelet "Le Demi-Monde"; av demi halv och monde värld; societet (jfr mondän)

72demission

depå

demission avgång, avsked: av fra. demission, av lat. demiss'io, bildat på de-mitfere släppa ned; skicka ned demografi' befolkningslära: bildn. av grek. de'mos folk och grafein skriva (jfr bio-, foto-, geografi m. fi.). Härtill demografisk demokrati' folk välde: ytterst av grek. demokrati'a folkvälde (till de'mos folk); jfr aristokrati, fysiokrat, teo-krati. Härtill demokrat; demokratisk demolera nedriva, förstöra: av fra. démo-lir, av lat. demoWri riva ned demon [-må'n] ond ande: ytterst av grek. dai'mon gudom, gudaväsen, eg. 'tilldelaren' (av ont o. gott, öden o. missöden). Härtill demonisk demonstrera förevisa; uppträda för att avge en meningsyttring: av lat. demon-strame utvisa, framställa, ådagalägga, förklara. Härtill demonstrant; demonstrativ; demonstration demoralisera moraliskt fördärva: av fra. démoraliser; se de- och moral den, det [dä't, de]; pl. de [de', di], deras, dem [däm', dåm']: fsv. (ack.) pæn, pæt, pe, pera, pem; isl. pann, pat, peir, peira, peim; gemens, germ. ord (ty. der, die> das, eng. the) med släktingar i de flesta andra indoeurop. språk denaturera göra odrickbar: av fra. dé-naturer; bildn. av dé- (lat. dis-) och na-ture natur

dendrologi' läran om träden: nutida bildn. av grek. den'dron träd och log'os lära (jfr logisk)

denne (detta, dessa): fsv. ack. pænna, isl. penna; gemens, germ. ord (ty. diesert eng. this), utvidgad form av den dennes i denna månad (t. ex. den 14:de d.): gen. av denne; efter ty. am 14:ten dieses (Monats); efter nylat. huius (men-sis) gen. denna månads denta'1 tandljud: bildn. till lat. dens (genitiv den'tis) tand (se tand) dentist tandläkare: bildn. på lat. dens tand (se dental); jfr odontologi denudera blotta: ytterst av lat. denuda're blotta, bildat på nu'dus naken deodorant' luktborttagande medel: modern ordbildning (o. 1957), av lat. de från, bort och o'dor lukt (se odör)

departement [-men't]: av fra. departement område; verkningskrets; bildn. till départir i den föråldrade bet. 'skilja' depens [depang's] utgift, kostnad: av fra. dépens, dépense, bildat på dépendre utgiva, av lat. dispen'dere utbetala, egentl, 'väga av'; jfr pensum. Härtill depensera ge ut (pengar), kosta på depesch [-pä'sj, -pe'sj] brådskande skriftligt meddelande: av fra. dépéche befordran; expressbrev; bildn. på dépécher befria från hinder

deplacement [-semen't] den rymd en flytande kropp undantränger i en vätska: av fra. déplacement, bildn. på place plats; jfr plats

deponens [-å'-, -o'-] verb med passiv form men aktiv betydelse: pres. part. av lat. depo'nere nedlägga, uppgiva (här: sin passiva betydelse); jfr deponera deponera lämna i förvar: ytterst av lat. depo'nere nedlägga; jfr po ne ra, depå. Härtill deposition överlämnande till förvaring; insättning i bank på viss tids uppsägning: av lat. deposi'tio nedläggande

deportera förvisa: av lat. deporta're föra bort; jfr portör depravera fördärva (ngns seder): av lat. deprava're förvrida; förvränga; fördärva depreciera nedskriva värdet av ett lands valuta (motsats: appreciera): av likbet. fra. déprécier; av lat. depretia're, av prefium värde (se 3 pris, pre ti o sa) depression [-sjo'n] sänka; tryckt affärsläge, lågkonjunktur; läge under horisonten (havsytan); nedstämdhet, tryckt sinnesstämning: av lat. depress'io nedtryckande; bildn. på deprim'ere (part. depress'us); jfr deprimera. Härtill depressiv nedtryckt; deppad, deppig (vard.) nedtryckt, nedstämd deprimera nedstämma: av lat. deprim'ere nedtrycka; förtrycka o. dyl.; jfr depression

deputation [-sjo'n] samling av ombud: bildn. på lat. deputa're avkvista (jfr amputera); utvälja, bestämma. Härtill även deputerad utvald representant, ombud

depå' upplag; upplagsplats: av fra. depot med samma bet., av lat. depos'itum,

73derangera

destinera

bildn. på dernere nedlägga; jfr deponera

derangera [derangsje'ra] bringa i oordning: av fra. déranger; sammansättn. av dé- (se de-) och det på rang rad, ordning bildade ranger ordna; jfr rang, rangera

derby [da'rbi] kapplöpning för treåriga hästar: efter Derby i mellersta England; hertigen av D. grundade derbyloppet år 1780

derivera härleda: av lat. deriva're avleda; härleda

dermatologi' läran om huden och dess sjukdomar: bildn. av grek. der'ma (genitiv der'matos) hud och log'os lära dervisch' (medlem av ett visst muhammedanskt brödraskap): ytterst av persiska deruis fattig des- (i desarmera, desavuera m. fi.): av fra. dés-, framför vokal stående biform till det ur lat. dis- isär, itu uppkomna dé-; jfr de-

desertera rymma: av fra. déserter, egentl, 'göra öde', av désert, lat. deser'tus öde, övergiven. Härtill desertö'r rymmare: av fra. déserteur med samma bet. deshabillé [desabije'] nattdräkt: av fra. déshabillé, egentl, perf. part. ('avklädd') av déshabiller kläda av; jfr habit desidera'tum önskemål: egentl, perf. part. ('önskat föremål') av lat. desiderafre önska

desarmera avväpna: se des- och armera desavuera, desavouera [-voe'ra] icke kännas vid: av fra. désavouer; av prefixet dés- (se des-) och avouer tillstå, till vouer lova, bildn. till væu, lat. vo'tum heligt löfte; jfr de v o t, votum descenden's [desj-, des-] (i sammansättn. descendenslära härstamningslära): modern bildn. till lat. descen'dere härstamma, egentl, 'stiga ned'; jfr descendent descendent [desjenden't, des-] avkom-ling: egentl, pres. part. av lat. descen'-dere nedstiga; jfr descendens designer [disaj'ner] formgivare (o. 1950): av likbet. eng. designer, till design teckna, göra utkast, mönster; ytterst av lat. designare utmärka; se designera designera [desinje'ra, desingne'ra] utse (ngn till ngt): av lat. designa're utmärka; utnämna; jfr signera, dessäng

desillusion besvikelse: se des- och illusion

desinfektion befriande från smittämnen: se des- och infektion. Härtill desinfektera, desinfic[i]era förstöra smittämnen: se des- och inficiera desintegration upplösning, sönderdelning (fysiskt, kemiskt; nationalekon.): av des- isär och integration deskalera "trappa ned", stegvis minska (de militära insatserna): modern ordbildning (omkr. 1965), efter likbet. eng. descalate; jfr eskalera deskription beskrivning: av lat. descrip'-tio uppritning; beskrivning, till scri'-bere, se skriva. Härtill deskriptiv beskrivande

desorganisation upplösning: se des- och organisera

desorientera förvilla: se des- och orientera

despera'do vildsint brottsling: av spa. desesperado förtvivlad; formen förkortad antingen genom haplologi el. genom påverkan av desperat despera t ursinnig, utom sig: av lat. despera'tus förtvivlad; till lat. spes hopp. Härtill desperation förtvivlan despot [-spå't] envåldsherre: av grek. despofes husbonde, härskare. Härtill despo tisk enväldig, tyrannisk; despotisk; despoti' dess: fsv. pæs; egentl, gen. sing. neutr. av pæn; jfr den

dessert [desä'r] efterrätt: av fra. dessert, äldre desserte, bildn. till desservir duka av bordet; jfr des- och servera dessäng plan, avsikt, beräkning, utkast: av fra. dessin, av ital. diseg'no utkast, ritning; bildn. till lat. designa're utstaka, göra utkast m. m.; jfr designera destillera förvandla vätska till ånga och genom avkylning åter till vätska: av lat. destilla're droppa, av still'a droppe. Härtill destillation; destillat destillationsprodukt: av lat. destilla'tum, perf. part. av destilla're

destinera bestämma, avsända (spec. sjömansspråk): av lat. destina're fastgöra, binda; bestämma, utse. Härtill destination

74desto

dialektik

desto: fsv. deste; av lågty. deste (ty. desto); former av pronomenet den destruktiv förstörande: av fra. destructif, lat. destructi'vus, bildn. till destru'ere nedriva, förstöra; jfr konstruera, instruera, struktur det: fsv. pæt, neutr. till pæn (se den) detachera [-sje'ra] avdela för särskilt ändamål: av fra. détacher lösgöra, bildat som motsats mot attacker; se attaché. Härtill detachement avdelad trupp detai'j enskildhet; närmare omständighet: av fra. détail; bildat på détailler avdela, sönderdela, till tailler skära detekti'v: av eng. detective, till detect upptäcka, bildn. av lat. detec'tus avtäckt, till deteg'ere avtäcka; jfr pro tegera. Härtill detektor apparat (i radiomottagare) som gör signaler uppfatt-bara: modern ordbildn. till eng. detect determinera bestämma, fastställa: ytterst av lat. determina're avgränsa, till ter'minus gräns (se term, termin). Härtill determination bestämning, de-terminati'v (en grammatisk term), de-termiRis'm (åskådning som förnekar viljans frihet)

detonation en av knall åtföljd explosion: bildn. på lat. detona'rc dundra ut detronisera avsätta: se de- och tron devalvera nedsätta (värdet av) en valuta: efter ty. devalvieren, modern bildn. på eng. value värde; jfr revalvera deviation avvikelse: av lat. devia'tio, bildn. till devia're vika av vägen, till vi'a väg; se viadukt devi's tänkespråk, valspråk: av fra. de-vise, egentl, 'indelning', bildn. på deviser indela, till lat. divid'ere; jfr dividera devot [-vå't] from (särskilt i uppträdande): av lat. devo'tus hängiven, egentl, 'invigd, bortlovad', till vove're lova; se desavuera, votum dextri'n stärkelsegummi (ett slags bind-ämne): modern bildn. på lat. dex'ter höger (ämnet vrider polarisationsplanet åt höger)

dia: fsv. di, dia; gemens, germ. ord med släktingar i de flesta indoeurop. språk, bl. a. lat. fe'mina kvinna och fi'lius son; besläktat med dägga

diaba'S (en vulkanisk bergart): modern bildn. på grek. diaba'inein genomtränga

diabe'tes sockersjuka: sjukdomens fullständiga medicinska namn är diabe'tes meUi'tus, "genomsläpp av socker"; av grek. dia' genom och -le'tes genomgång, passage; mellitus lat. avledn. på mette socker. Härtill diabetiker sockersjuk diabolisk [-bå'lisk] djävulsk: bildn. på lat. dia'bolus; jfr djävul diade'm pannsmycke: av grek. dia'demaf bildat på diade'in binda omkring diafrag'ma mellangärde: lat. diaphrag'-ma, bildn. av grek. dia' genom och phrag'ma stängsel

diagnos [-gnå's] bestämning av en sjukdoms art: av grek. diag'nosis undersökning, av dia' sär- och gno'sis kunskap; jfr gnosticism, prognos. Härtill diagnostisera diagonal linje från hörn till hörn: av lat. diagonalis, av grek. dia' genom och goni'a vinkel, gon'y knä (se knä) diagram' figur, som avser att förtydliga ngt: av grek. diag'ramma, bildn. på grek. diagrafein anteckna; jfr ana-, monogram

diakon [-kå'n], diakoniss'a (manlig, resp. kvinnlig) församlingstjänare för sjuk-och fattigvård: ytterst av grek. diak'onos tjänare, diakon'issa tjänarinna; jfr djäkne

diakri'tisk särskiljande (om vissa tecken i skrift: aksenter o. dyl.): ytterst av grek. diakritikos' som åtskiljer, till verbet diakri'nein skilja (jfr kris, kritik) diakronisk [-å'-] som går igenom tiderna, historiskt orienterad (jfr synkronisk): modern bildn. av grek. dia' genom och khron'os tid; jfr kronisk dialek't bygdemål: ytterst av grek. dia-Vektos samtal; munart, bildn. på dia-leg'esthai samtala. Härtill dialektal; dialektolog [-lå'g] dialektforskare; dialektologi'

dialekti k (spetsfundig) bevisföring: ytterst av grek. dialektike' (tek'ne) (konsten) att diskutera, till diaVektos samtal; se dialekt. Härtill dialektisk; dialektiker person som är skarp och snabb i

75dialog

digression

bevisföring el. bemötande av argument

dialog [-lå'g] samtal mellan två personer, av grek. diaVogos samtal, utredning, till dialeg'esthai, se dialekt, monolog diamant (ett slags ädelsten): av medeltidslat. diamas (genitiv diamantis), trol. under inflytande av grek. ord på dia' försiggången ombildning av lat. ad'amas (genitiv adaman'tis) diamant, egentl, 'den obetvinglige'

diameter [dia'- el. -me'-] genomskärningslinje, medelpunktslinje (i en cirkel): ytterst av grek. diam'etros med samma bet., till dia' genom och met'ron mått; se meter. Härtill diametra'1 (särskilt i uttrycket diametralt motsatt rakt motsatt)

dia'rium dagbok: av lat. dia'rium med samma bet., av di'es dag diarré: av fra. diarrhée; ytterst av grek. diar'rhoia, bildn. av dia' genom och rhe'in rinna

diaskop [-å'p] projektionsappararat för genomskinliga bilder, skioptikon(appa-rat): modern bildning av grek. dia'-isär, genom och skopei'n skåda, se; jfr episkop. Härtill diapositiv, diabild dias'pora (judar i) förskingringen, först i Assyrien och Babel, sedermera i hela världen: av grek. diaspora' kringströende, till dia'- isär och spei'rein strö, sprida

diasta's (enzym som sönderdelar stärkelse): av grek. dias'tasis klyvning diatermi' medicinsk värmebehandling med elektrisk ström: modern bildn. av grek. dia' genom och ther'me värme diato'nisk (d. skala tonföljd som endast omfattar de i tonartens melodier ingående tonerna; motsats: kromatisk): ytterst av grek. diatonikos' gående genom toner, adj. bildat av dia' genom och ton'os ton (se 2 ton) diatri'b hätsk el. hånfull motskrift: av ty. Diatribe, fra. diatribe med samma bet.; ytterst av grek. diatribe' tidsfördriv, studium; tvist, eg. "söndergnuggning", av dia' isär och trib'ein nöta, gnugga dibbla gruppså: av eng. dibble plantera med sättpinne

didaktisk undervisande: ytterst av grek. didaktikos' lämplig att undervisa, till didas'kein undervisa; jfr au to di d ak t. Härtill didaktik undervisningslära dieselmotor [di'sel-] förbränningsmotor driven med komprimerad luft och olja: efter den tyske ingenjören R. Diesel (d. 1913)

die't levnadsordning i fråga om mat och dryck: av fra. diète; av lat. diae'taf grek. di'aita med samma bet. differens [-rang's, -ren's] skillnad: av lat. differen'tia olikhet, skillnad; jfr indifferent. Härtill differentiera difflTs utbredd åt olika håll; oklar: av lat. diffu'sus vitt utbredd; spridd, oordnad, perf. part. av diffun'dere sprida. Härtill diffusion (ljusets) spridning difteri': av fra. diphtérie, modern bildn. på grek. difthe'ra hud diftong' tveljud: av lat. diphtong'us med samma bet., av grek. difthongos dubbelljudande

dig [dej; i högtidligt språk: dig] (dat.-ack.-form av du): fsv. isl. pik; gemens, germ. ord (ty. dich), utvidgad form av indoeurop. te dig (bl. a. lat. te) digel (en boktryckeriterm): av ty. Tiegél; av senlat. teg'ula med samma bet., egentl, 'täckskiva, tegel'; se tegel diger fet, tjock, tung: omkr. 1700 upptaget dels från sv. dial. (spec. dalmål), dels från fsv. och isl.; fsv. digher, degher, isl. digr; gemens, germ. ord, besläktat med deg, degel och digna. Härtill digerdöden, eg. 'den stora döden'; ödesdiger

digestion [digesjo'n] matsmältning: av lat. diges'tio fördelande; matsmältning; till diger'ere fördela, ordna digitalis [-g-] (en giftig växt): av lat. adj. digita'lis, bildat till dig'itus finger digna [ding'na] falla ihop: isl. digna bli mjuk; bildn. på en motsvarighet till no. digen seg, tjock, besläktat med deg dignitet [dingn-] värde; en matematisk term: av fra. dignité, av lat. dig'nitas värdighet, till dig'nus värdig. Härtill även dignitä'r storman, rangperson: av fra. dignitaire

digression [-sjo'n] avvikelse från ämnet: av lat. digress'io skilsmässa; avvi-

76dike

dingla

kelse; till dig'redi gå isär; jfr degres-sion, progression

dike: fsv. dike, isl. diki; gemens, germ. ord (ty. Teich vattendamm, Deich fördämning, eng. ditch dike) dikotyledon [-då'n] tvåhjärtbladig växt: modern bildn. av grek. di- dubbel och kotyledon' skål; jfr monokotyledon

1. dikt (subst.): av lågty. dicht, dichte (jfr ty. Gedicht); till dickten dikta, av lat. dictafre; jfr diktera. Härtill dikta; diktare; diktning

2. dikt (adv.) tätt: av lågty. ty. dicht tät. Härtill dikta täta: av lågty. ty. dichten

diktafon [-få'n] apparat som kan upptaga och återge diktat (varumärke): modern ordbildn. av diktat och -jon (i tele-, grammofon m. fi.) dikta/men (pl. diktafmina el. diktad-men) föresägning: ^av medeltidslat. dicta'men med samma bet., bildat på dicta're; jfr diktera diktan (i uttr. diktan och traktan): bildn. på dikta i bet. 'uttänka, eftersträva'; se 1 dikt diktat vad som dikteras för nedskrivning: av lat. dicta'tum, perf. part. av dictafre; se diktera diktator (tillfällig) envåldshärskare: av lat. dicta'tor av dictafre i bet. 'föreskriva' (jfr diktera). Härtill diktatu'r diktatorsmakt, oinskränkt makt: av lat. dictatufra diktera läsa upp för nedskrivning; föreskriva: av lat. dicta're diktera; föreskriva, till di'cere säga (se diktion); jfr 1 dikt, diktamen, diktat, diktator diktion [-sjo'n] framställningssätt: av fra. diction, av lat. dic'tio talarkonst; framställningsart; till di'cere säga dilemm'a trångmål: av grek. diVemma; av di- dubbel och lemma sats, antagande

dilettant icke fackman; klåpare: känt från slutet av 1700-1., ursprungl. också med bet. 'amatör'; av likbet. fra. dilettante, av ital. dilettan'te pres. part. av diletta're glädja (sig), av likbet. lat. delecta're

diligens [-sjang's] postvagn: av fra. [voiture de] diligence hastighet(sfordon), av lat. diligen'tia noggrannhet; aktsamhet

dill: fsv. dil, da. dild; gemens, germ. ord (ty. Dill, eng. dill) av omstritt ursprung

dille delirium; häftigt begär, fånig vurm: i vardagligt språk bildad kortform av delirium. Härtill dilla prata smörja diluti'n (ett tvätt- och rengöringsmedel, varumärke): bildat på lat. dilu'tus borttvättad, upplöst, part. av verbet di-lw'ere tvätta bort

diluviat hörande till kvartärperiodens äldre avlagringar: bildn. på lat. dilu'-vium översvämning; syndaflod dimension [-sjo'n] mått; utsträckning: av lat. dimen'sio uppmätning; jfr mensur

diminutiv förminskningsord; ytterst liten: av lat. diminuti'vus med samma bet.; till diminu'ere minska. Härtill diminuendo med avtagande styrka (musikterm): från ital. dimission avfärdande; entledigande, utexaminerande: av lat. dimiss'io avskedande; utsläppande; till dimitt'ere sända bort; jfr demission, permission

dimma: fsv. dimba; nord. ord; till verbet sv. dial., no., nyisl. dimba ånga, ryka, besläktat med 3 damm och dum dimpa: ljudhärmande ord, jfr sv. dial., no. dumpa falla tungt, gå klumpigt, no. dampa stampa din: fsv. pin, isl. pinn; gemens, germ. ord (ty. dein, eng. thy, thine), utan närmare släktingar i andra indoeurop. språk; jfr du diné middag: av fra. diner, fornfra. disner, urspr, 'intaga frukost': av lat. dis- isär och jejuna're fasta, alltså samma ord som déjeuner; se dejeuné dinge julle, lillbåt: av eng. dinghy, dingey med samma bet.; upptaget ur en indisk dialekt

dingla: no. nyisl. dingla; ljudsymbolisk ordbildn. liksom dangla; jfr dingel-dangel (dingelidang) något som dinglar (och skramlar), dingdång

77dingo

disjunktiv

ding'o (en vild hund i Australien): över eng. från ett infödingsspråk dinosa'urie skräcködla; modern bildn. av grek. deinos' fruktansvärd och sau'ros ödla

diony'sisk hänryckt, livsberusad: av grek. gudanamnet Dionysos diopter [diåp'ter] sikt- el. syftskiva: av grek. diop'tra; av dia' genom och -optra redskap att se med; jfr optik. Härtill dioptri' enhet för linsers brytningsförmåga; antagen som term på läkarkongressen i Bryssel 1875: ytterst av grek. diop'tra något som man ser igenom; se diopter. Härtill dioptri'k läran om ljusets brytning diora'ma (ett slags rundmålning): bildn. av grek. dia' genom och ho'rama syn; jfr panorama

diori't grönsten (en bergart): bildn. på grek. dioros' lätt igenkännlig dioskiirer (pl.) två oskiljaktiga kamrater: efter den grek. myten om brödraparet Kastor och Pollux, Dios'kuroi "Zevs' söner"; Dios- är genitiv av Zevs diploi'd med två kromosomuppsättning-ar: modern bildn. till grek. diplo'os dubbel och e'idos form

diplom [-å'm] urkund, brev, dokument (om examen, pris o. dyl.): av fra. diplome med samma bet.; över lat. diplo'ma av grek. dip'loma brev, egentl, 'ngt dubbelt sammanvikt', till diplo'os dubbel. Härtill diplomati'k vetenskapen om historiska urkunder; diplo-matarium samling av urkunder o. brev (jfr akvarium, herbarium, inventarium m. fi.); diplomata^isk (d. avskrift, utgåva i alla detaljer noggrann, bokstavstrogen)

diploma t: av fra. diplomate med samma bet.; bildn. vid slutet av 1700-t. till diplome, diplomatique, egentl, 'person utrustad med diplom (fullmakt, ackre-ditiv)\ Härtill diplomati' diplomatisk verksamhet; samling av diplomater: av likbet. fra. diplomatie; diploma tisk som hör till diplomati; beräknande, smidig: av likbet. fra. diplomatique dipsoma'n periodsupare: modern bildn. av grek. dip'sa törst och mani'a raseri

dipty'k (ett slags medeltida altarpryd-nad): av grek. dip'tykon dubbeltavla direk t: av lat. direc'tus riktad rätt fram, perf. part. av dirig'ere; se dirigera, adress

direktion styrelse; riktning: ytterst av lat. direc'tio riktning, till dirig'ere styra; se dirigera

direkti'v ledning, rättesnöre: av ty. Di-rektive, bildl. till lat. dirig'ere styra; se dirigera

direktri's kvinnlig direktör: av fra. directrice, femininbildn. till directeur; se direktör

direktÖ'r: av fra. directeur; av lat. director ledare; till dirig'ere (se dirigera) dirigera [-sje'ra, -ge'ra] styra, leda: ytterst av lat. dirig'ere styra; rikta; rätta, av 1 dis- och reg'ere (se regera); jfr direkt, direktion, direktiv, direktör. Härtill dirigent [-sjen't, -gen't] (musik) anförare

dir k tåg varmed ett gaffelsegel upphissas: av lågty. el. holl. dirk med samma bet.; trol. från början en skämtsam användning i sjömansspråk av mansnamnet Dirk, Didrik, sålunda eg. samma ord som dyrk dirra (ljudlöst) darra, dallra: da. dirre, no. dirra; ljudsymbolisk bildn.; jfr darra

1. dis'- (i disa'gio, disharmoni m. fi.): av lat. dis- med bet. 'åtskils, isär'; i allmänhet med upphävande bet.

2. dis lätt dimma: av da. dis med samma bet., lånat från lågty. eller holl.

3. dis (pl. diser) (övernaturligt väsen i fornordisk gudatro): se distingen

disa'ijio [-gi-] förlust vid växling, mellan-gift, underpris: av likbet. ital. disagg'io; jfr agio

discessus [dis-sess'us] omröstning genom att gå åt skilda sidor: av lat. discess'us gående åtskils; skilsmässa, av 1 dis- och ce'dere vika; jfr cedera discipel [disipp'el, disj-] lärjunge: av lat. discip'vlus lärjunge. Härtill discipli'n [disipli'n, disjipli'n] lydnad, ordning: av lat. discipWna uppfostran disjunktiv särskiljande: av lat. disjunc-ti'vus, till verbet disjung'ere upplösa,

78I. disk

dissertation

åtskilja, sammansatt av dis isär (se 1 dis-) och jung'ere förena; jfr adjungera, konjunktiv m. fi.

1. disk (i bodar, banker, barer): fsv. isl. diskr tallrik, fat, bord; gemens, germ. ord (ty. Tisch bord), tidigt lån från lat. dis'cus skiva, av grek. dis'kos diskus. Härtill diska rengöra tallrikar och fat

2. disk mellankotskiva (av brosk): nyare lån från lat. dis'cus skiva; jfr 1 disk, diskbråck

1. diska: kortform för diskvalificera (i idrottspråk)

2. diska: kortform för diskontera diskan't högt tonläge: av medeltidslat.

discan'tus; av 1 dis- och can'tus sång; jfr kantor

diskbråck missbildning av brosk mellan (rygg)kotor, ryggskott: till ordet disk i betydelsen 'broskskiva'; se 2 disk diskofi'1 samlare av grammofonskivor: till ordet disk, av lat. dis'cus skiva; diskote'k samling av grammofonskivor: efter mönster av bibliotek, kartotek m. fi.

diskontera avdraga förskottsränta, lämna lån med avdrag av förskottsränta: av ital. disconta're avräkna, av 1 dis- och conta're räkna (se konto). Härtill diskont, diskonto ränteavdrag diskrepans [-ang's, -an's] brist på överensstämmelse, avvikelse: av likbet. ty. Diskrepanz; av lat. discrepan'tia, till discrepa're missljuda (om musikinstrument); jfr krepera, krevera diskret grannlaga; tystlåten: av medeltidslat. discre'tus som förmår särskilja, ursprungl. 'avskild', part. av lat. discer'-nere sålla, skilja åt, av dis- isär och cer'nere sålla (jfr exkret, 1 sekret, koncern). Härtill diskretion: av lat. discre'tio bortskiljande, urskillning diskriminera göra skillnad (mellan olika raser el. medborgargrupper, mellan olika länder betr. tullar osv.), behandla olika: av lat. discrimina're avskilja, bildat på discri'men skillnad, olikhet, vilket i sin tur är bildn. till verbet discer'nere (med part. discre'tus) skilja isär (se diskret). Härtill diskrimina-tion

diskurs' samspråk: av fra. discours med samma bet.; av lat. discur'sus löpande hit och dit; jfr kurs, konkurrera dis'kus: se disk diskussion: se diskutera diskutera dryfta, avhandla, rådslå: av likbet. fra. discvier; av lat. discu'tere skaka isär; undersöka, pröva. Härtill diskussion [-kusjo'n] meningsutbyte: av fra. discussion; av lat. discuss'io eg. 'skakning'; diskutabel omtvistlig disparat olikartad: av lat. dispara'tus, perf. part. av dispara're skilja; jfr separat

dispasch' haveriutredning: av fra. dis-pache; av ital. dispacc'io avgörande, beslut, trol. besläktat med depesch. Härtill dispaschö'r

dispens [dispang's] befrielse (från att fullgöra ett prov el. dyl.): av fra. dispen-se, bildn. på dispenser fördela; befria (ngn) 'från ngt; av lat. dispensa're utväga, utdela; jfr expenser, kompensera, pensum. Härtill dispensera [-pangse'ra, -pense'ra] befria från skyldighet; dispensär [-pangsä'r, -pen'sär] understödsbyrå för (lung)sjuka: av fra. dispensaire ställe där läkemedel utlämnas

disponera förfoga över, förvalta; göra mottaglig för: av lat. dispo'nere placera på särskilda platser; anbringa; ordna (jfr ponera). Härtill disponerad böjd för ngt, disponent bolagschef, disponibel tillgänglig, disposition anordning; förfogande; anlag

disputera tvista, växla ord; försvara en avhandling: av lat. disputa're överväga; utreda; avhandla. Härtill disputation; dispyt ordväxling: av fra. dispute

dissekera i studiesyfte sönderdela död djur- el. människokropp: av lat. disse-ca're sönderskära. Härtill dissektion; jfr sektion

dissenter främmande trosbekännare: av eng. dissenter, bildat på dissen't tänka avvikande, av lat. dissenti're med samma bet.

dissertation [-sjo'n] avhandling: av lat. disserta'tio, bildat på disserta're om-orda, utveckla

79dissimilera

djäkne

dissimilera göra olik: bildn. till lat. dis-$im'ilis olika; jfr siraili-; assimilera. Härtill dissimilation

dissonans [-nang's, -nan's] missljud: av fra. dissonance med samma bet., bildn. till lat. dissona're ljuda olika, av dis-och sona're ljuda; jfr assonans, resonans, sonor m. fi. distans [distang's, -tan's] avstånd: av fra. distance, av lat. distan'tia avstånd, till dista're vara avlägsen, av dis- och sta're (se stå)

dis'tikon (en metrisk term): grek. bildn. av di- dubbel och stich'os rad distingen (en marknad i Uppsala): fsv. disaping, urspr, neutr. plur.; sammansättn. av 3 dis och 2 ting distingerad [disting-ge'rad] förnäm, fin: egentl, perf. part. av fra. distinguer särskilja, urskilja; av lat. disting'uere avdela; särskilja; jfr instinkt o. följ. distin'kt tydlig: av lat. distin'äus, perf. part. av disting'uere, se distingerad. Härtill distinktion skillnad distorsion (led)vrickning: ytterst av lat. distor'sio (ack. distor sio'nem), till distor que're vrida isär, på sned (se torsion)

distrahera förströ, störa: av lat. distra'-here draga åtskils; göra tvehågsen el. förströdd; jfr attrahera, kontrahe-ra, dis trä. Härtill distraktion tankspriddhet

distribuera sprida, fördela: av lat. distri-bu'ere fördela, utdela; jfr tribut distrikt område: av fra. district; av medeltidslat. distric'tus med liknande bet. disträ, distrait [disträ', distre'] tankspridd: egentl, perf. part. av fra. distraire frånskilja; distrahera; förströ; av lat. distra'here; jfr distrahera disö'r (konstnärlig) uppläsare, disö's (konstnärlig) uppläserska, vissångerska: av fra. diseur, diseuse med samma bet., bildn. till dire (pres. part. disant) säga, av lat. di'cere, se diktera; för ordbildn. jfr lisös

dit: fsv. pit, no. dit; trol. sammandragning av pi (kasusform av det) och at åt, till

dito: av fra. dito; av ital.detto sagt, under inverkan av fra. dit med samma bet.;

båda av lat. dic'tum sagt; jfr 1 dikt ditt och datt: av lågty. dit un dat (ty. dies und das) det här och det där dityram'b jubelsång: av grek. dithyZambos sång till vingudens ära di'va firad skådespelerska el. sångerska: av ital. di'va med samma bet.; egentl, fem. av lat. di'vus gudomlig diva'n låg vilsoffa: ytterst av arabiskt-persiskt dlwån statsråd; bok, samling skrifter; praktrum med låga soffor divergera [-ge'-] sträcka sig i olika riktningar; vara av skilda meningar: av lat. diver'gere med samma bet.; jfr konvergera. Härtill divergen's meningsskiljaktighet

divers'e varjehanda: av ty. divers(e), av lat. diver'sus vänd åt olika håll, till diver'tere vända bort, se diversion diversion ombyte; manöver för att avleda någons uppmärksamhet: av lat. di-ver'sio, till diver'tere vända bort; jfr diverse, divertissemang divertissemang' förströelse: av fra. di-vertissement, bildn. på divertir avleda, underhålla; av lat. diver'tere vända bort; jfr diversion

dividera: av lat. divi'dere dela. Härtill dividen'd: av lat. dividen'dus som skall delas; divi'sor: av lat. divi'sor den som delar; division: av lat. divi'sio delning divination [-sjo'n] aning: av lat. divi-na'tio spådomsgåva. Härtill divinato'-risk

divi's bindestreck (i boktryckarspråk): av likbet. ty. Divis, av lat. divi'sus delad, till verbet divi'dere dela (se dividera)

djungel [dj-, j-] snårskog: av eng. jungle;

av hindostanska jangal öde, obebodd djup (adj.): fsv. diwper, isl. djüpr; gemens. germ. ord (ty. tief, eng. deep), besläktat med doppa och döpa. Härtill djup (subst.); djupfryst 1946 (G. Bergman, E. Wellander) djur: fsv. diur, isl. dyr (vilt) djur; gemens. germ. ord (ty. Tier, eng. deer rådjur) av outrett ursprung djäkne (åld.) lärjunge i lärdomsskola: fsv. diækn, diækne diakon; djäkne, da. degn klockare; ytterst av grek. dia'-konos tjänare; jfr diakon

80djärv

dombjällra

djärv: fsv. düerver, isl. djärft; nord. ord, besläktat med ty. deri grovkornig; av omstritt ursprung. Härtill djärvas djävul: fsv. diævul, isl. djgfull; ar lat. dia'bolus, grek. dia'bolos; egentl, 'förtalare, anklagare* (se t. ex. Job 1: 6 f., Uppenb. 12: 10); jfr diabolisk dobbla [dåbb'la] spela (kort el. tärning): av lågty. dobbélen med samma bet.; möjl. besläktat med dubbel docera tala i överlägsen och undervisande ton: egentl, 'undervisa'; av lat. doce're med samma bet.; jfr doktor, doktrin, dokument. Härtill docent (universitetslärare): av lat. doc'ens (ack. docen'tem), eg. pres. part. av doce're; docentu'r docentbefattning: bildat efter professur, adjunktur m. fi.

dock: av lågty. dock (ty. doch); motsvarande ett inhemskt fsv. isl. på; bildn. på stammen i den, det, de

1. docka leksak; knippa tråd el. garn: fsv. isl. dokka; gemens, germ. ord (mångenstädes med bet. 'liten flicka'); av ovisst ursprung

2. docka (skepps-): av lågty. docke (holl. dok, eng. dock); av ovisst ursprung

doffel [dåffel] el. duffel (ett slags tjockt ylletyg) (1940-t.): av lågty. el. holl. el. eng. duffel; trol. efter den belgiska staden Duffel doft: av ty. Duft ånga, vällukt; samma ord som fsv. dopt, dupt damm, stoft, isl. dupt

doge [då'sj] (högsta överhetspersonen i den forna republiken Venedig): av ital. doge, en venetiansk form av duce anförare, av lat. dux (ack. du'cem), till du'cere leda (jfr dukat, de-, pro-, reducera)

dogg: av eng. dog hund

dogm [dåg'm] lärosats: av grek. dog'ma mening; lärosats; till doke'in mena, lära (jfr lat. doce're lära, se docera); jfr ortodox. Härtill dogmati'k; dogma'-tisk; dogmatiker

dok: av lågty. dok (ty. Tuch) kläde, tyg; jfr duk

dok'tor (pl. dokto'rer)i av lat. doc'tor lärare; till doce're lära (jfr docera)

doktri'n lärosats; lärdomsgren: av lat. dodri'na undervisning; lärdom; lära. Härtill doktrinär som ensidigt håller fast vid en åsikt, dogmatisk. Jfr indoktrinera

dokumerTt urkund, handling, skrivelse: av lat. documen'tum lärdom; föredöme; bevis; till lat. doce're (se docera). Härtill dokumentera; dokumentation; dokumentär (t. ex. d.-film); dokumenta'-risk stödd på dokument dolikocefa'1 långskallig: modern bildn. (av Anders Retzius) av grek. dolikos' lång och kefale' huvud dolk: av lågty. dolk (ty. Dolch)-, möjl. besläktat med isl. ddlkr spänne; kniv doirar: av eng. dollar; se daler

1. dolma: se kåldolma

2. dol'ma (dolma'n) husarrock: av ungerska dolmåny, av turk. dolama släpande klädnad

dolomit (en bergart): efter fra. geologen D. G. S. Dolomieu (1750—1801)

1. dolsk [då'lsk, dål'sk] lömsk, bakslug: till fsv. isl. dul vägran, nekande; förtegenhet; se dölja

2. dolsk [dålsk, dål'sk] trög, slö, liknöjd: fsv. dulsker trög, bildn. till fsv. dol trög, gemens, germ. ord (ty. toll galen, eng. dull slö), besläktat med dvala och dölja; jfr 1 dolsk

1. dom [då'm] domkyrka: av ty. Dorn; av ital. duomo; av lat. dom'us (Dei) (Guds) hus; jfr 1 domestik, domicil, dominera. Härjämte dom- [domm'-] (i domkyrka, -kapitel, -prost), fsv. dorn-, av lågty, dorn-, av lat. dom'us i den medeltida bet. 'hus bebott av en biskopskyrkas kaniker'; jfr domherre, -kapitel

2. dom dömande; domslut: fsv. domber, isl. dåmr; gemens, germ. ord med grund-bet. '(fast)ställande, bestämmelse', besläktat med dåd; bildn. till ett germ. verb. 'göra' (ty. turi, eng. do); jfr döma; före-, omdöme; duma. Samma ord är -dom i t. ex. barndom, egendom, fattigdom, gudom, kristendom, kännedom, spådom, svordom, ynkedom,

dombjällra klocka på seldon: jfr no. dumbjølla; till fsv. dumber (se dum) i bet. 'dov'

81domdera

dorn

domdera [dåmde'ra] dundra: sannolikt en folklig ombildn. av dominera domesticera tämja: modern bildn. på lat. domes'ticus hörande till huset; jfr domestik

1. domesti k tjänare: av fra. domestique, av lat. domes'ticus hörande till huset; till lat. dorn'us (se 1 dom)

2. domestik tygsort: av eng. domestic hemvävt, av lat. domes'ticus; se 1 d omestik

domherre [domm'-]: fsv. domhærra kanik, domkapitelsledamot (se 1 dom); fågeln har namnet efter sin röda fjäderskrud och svarta huva, som liknar en katolsk kaniks dräkt, jämte den tjocka figuren domicil hemvist, uppgift (å en växel) om betalningsort: ytterst av lat. domicil'ium hemvist, till dom'us hus, hem (se 1 dom)

dominera [dåmine'ra] härska, förhärska, betyda mest: av lat. domina'ri härska, bildat på dom'inus husbonde (se domino, domän; 1 dam), till dom'„us hus (se 1 dom). Härtill dominant kvinten i en viss tonart: eg. 'som dominerar', av lat. pres. part. dom'inans (gen. do-minan'tis)

dominika'n: medlem av en munkorden, instiftad 1216 av spanjoren Dominicus

domino [dåmm'ino] person i maskeraddräkt; ett spel: av fra. ital. domino svart prästkappa; av lat. dom'inus herre; se dominera

domkapitel [domm'-]: till kapitel i bet. 'stycke bibeltext'; ett sådant upplästes och utlades vid domkyrkokanikernas sammankomster; se 1 dom dom kraft [domm'-]: av lågty. dumkraft (ty. Daumkraft) med samma bet.; till düme (ty. Daumen) tumme; hjulkugge (se tumme) domkval: till uttrycket kvälja dorn; se

kval, kvälja domkyrka: se 1 dom domna: fsv. dof na, domna, isl. dof na; bildn. till adj. dovin, se doven, duven domptür djurtämjare: av likbet. fra. dompteur, av verbet dompter behärska; av lat. domita're; jfr dominera

domvärjo (i uttr. under [i] någons dom-värj o) domsrätt, se värj o domä'n gods; område: av fra. domaine, av lat. domi'nium äganderätt; egendom; till lat. dom'inus herre, se dominera don [-o'-]: av lågty. don göromål, göra, substantiverad infinitiv av dön göra (ty. tun, eng. do); jfr dåd. Ingår i bet. 'redskap, verktyg, tillbehör' i flera sammansättn.: skodon, åkdon; fiske-, for-, seldon m. fi. Härtill dona syssla, stöka (vard.); doning göromål, verktyg, redskap (vard.) dona [-o'-] fågelsnara: av lågty. done med samma bet. (ty. Dohne); besläktat med tänja donera [-å-] giva bort: av lat. dona're skänka bort. Härtill donation: av lat. dona'tio bortgivande; donator: av lat. dona'tor givare donläge [-o'-] en malmfyndighets lutning i förhållande till horisontalplanet: av ty. Donlage med samma bet.; av oklart ursprung

dop: av lågty. dope (jfr ty. Taufe); se döpa

dopa ge stimulerande medel (åt häst) (1950-t.): av likbet. eng. dope; trol. av holl. doop dop, vätska; döpa, samma ord som dop dopfunt: se funt

doping [do'p-] (användning av stimulerande medel för att höja prestationsförmågan hos hästar vid tävlingar): av likbet. eng. doping, till dope stimulans, smörjolja

doppa: fsv. doppa, no. duppa; gemens, germ. ord (jfr eng. dip), besläktat med djup, dop, döpa

doppsko: da. dopsko; bildat på lågty. dop, doppe metallhylsa (jfr ty. Topf gryta)

dormettestol [dårmett'-] sovfåtölj: mod. bildn. till fra. dormir sova, av likbet. lat. dormi're dormito'rium sovsal (i kloster, internatskola o. dyl.): lat. ord, bildn. till verbet dormi're sova dorn [do'm, då'rn] (ett slags järn- eller stålten): av ty. Dorn tagg; törne; ett slags mejsel; samma ord som 1 torn

82dorsal

drastisk

dorsal [dårsa'l] rygg-; av fra. dorsal; av lat. dorsua'lis rygg-; till dor'sum rygg dorsk [dårs'k]: av da. dorsk slö, trög; möjl. till sv. och no. dial. dur a slumra dos [do's], do'sis bestämd mängd, sats: av grek. do'sis gåva; så mycket som gives; besläktat med doter a, donera. Härtill dosera, dosering dosa: av lågty. dose med samma bet., möjl. bildat till dos dosse'ring, dose'ring sluttning, lutning: bildat på dosera göra sluttande, till fra. dos rygg, av folkligt lat. doss'um (lat. dor'sum) med samma bet. dossié, dossier [dåsie'] samling handlingar (om visst ärende): av fra. dossier ryggstycke, bunt; bildn. till dos rygg; jfr dossering

dosta [dås'ta] vildmejram (Origanum): av lågty. do st, samma ord som sv. och no. dial. tusta knippa, klunga dotera giva en donation: av lat. dota're förse med hemgift, besläktat med donera, dosis

dotter: fsv. isl. döttir; gemens, germ. ord (ty. Tochter, eng. daughter) med släktingar i de flesta indoeurop. språk dov: trol. av lågty. döf, identiskt med sv. döv

doven [-å-] slö, dåsig (dial.): sidoform till du ven; jfr da. doven lat. Härtill dovna

dovhjort: av da. dalijort (jfr da. då, fsv. da dovhind); trol. lån från forneng. (eng. doe)

doyen [doajäng'] ålderspresident, den äldste i sin kår: av fra. doyen med samma bet., även: domprost, dekan; av lat. deca'nus, se dekan drabant livvaktssoldat: av lågty. dra-vant, ty. Trabant; av ital. traban'te; ett i en mängd europeiska språk förekommande ord av ovisst ursprung drabba: av äldre da. drabe, av lågty. dråpen träffa, besläktat med dräpa; jfr dråplig

draga: fsv. isl. draga; gemens, germ. ord (ty. trägen bära, eng. draw), trol. med släktingar i lat. och ryska; jfr dräkt, vapendragare

drag an't (en utsöndring från vissa växters stam): av fra. tragacanthe, av lat. tragacan'tha, en underavdelning av växtsläktet Astragalus dragé [-sje'] (ett slags pastill): av fra. dragée med samma bet.; möjl. av grek. trage'mata pl. godsaker, dessert dragg mindre ankare: av lågty. dragge el. eng. drag, besläktat med draga. Härtill dragga, draggning

drag om an tolk vid ett österländskt hov: av ital. dragoma'no, ytterst av arab. targumån tolk

1. dragon [-o'n] lätt ryttare: av fra. dragon, eg. 'drake'; urspr, namn på ett eldvapen ('eldsprutande drake'), sedan därmed utrustade ryttare

2. dragon [-o'n] (en kryddväxt, Artemisia dracunculus): över ty. och fra. av lat. dracun'culus, grek. drakon'tion, eg. 'liten drake' (på grund av de ormlikt krypande rötterna)

drake: fsv. draki, isl. dreki; gammalt lån av lat. drac'o orm; drake; av grek. drak'on med samma bet. drak ma (grek. mynt- och viktenhet): av lat. drach'ma, av grek. drakhme' med samma bet.

drako'nisk ytterligt sträng: efter den grek. lagstiftaren Dra'kon, som verkade i Aten på 600-talet f. Kr. och vars lagar utmärktes av gammaldags stränghet dra'ma skådespel: av grek. dra'ma skådespel; till grek. dr an handla; jfr drastisk. Härtill dramatisk: över ty. och fra. av grek. dramatikos' hörande till ett drama; dramati'k skådespelsdiktning: av ty. Dramatik, fra. dramatique med samma bet.; dramatur'g skådespelsförfattare, dramatisk teoretiker dränk urkokad mäsk; uselt brännvin: av lågty. dränk dryck (ty. T rank), besläktat med dricka (ty. drinken) drapa (ett slags fornnordiskt skaldekvä-de): litterärt lån från isl. dräpa, trol. med urspr. bet. 'dråpsång, ärekväde om en dräpt'; till dräpa drapera: av fra. dräper; bildn. på drap kläde. Härtill draperi' drastisk livligt målande, grovkornig; snabbt och kraftigt verkande: av grek.

83drasut

dromedar

drastikos' verksam, till årån handla; se drama drasut: möjl. sammansättn. av pass. dras dragas och ut (jfr blåsut, krypin o. dyl.)

drav svinmat, avskrap: fsv. isl. draf; gemens, germ. ord av omtvistat ursprung

drawback [drå'-] återgångstull, tullresti-tution; avbräck, olägenhet: av eng. drawback minskning; avbräck; olägenhet, till draw (se draga) och back (se tillbaka). Även stavat dråback dravel: fsv. isl. drafl; bildn. till drav dregla [-e'g-, -egg'-], drägla [-ägg'-] no. drigla; till fsv. drighü dregel, segt slem; nord. ord av okänt ursprung dreja: av lågty. dreien (ty. drehen) vrida, sno; besläktat med 2 drill och tråd; jfr lurendrejare

dress dräkt, kostym (vard.): av eng. dress med samma bet.; till dress kläda sig; av fra. dresser göra i stånd, se dressera

dressa klistra varpgarn: av likbet. eng. dress, se dress

dressera skola, lära, drilla: av fra. dresser göra rät, bildn. av lat. direc'tus (se direkt); jfr adressera. Härtill dressy'r inövning, drill

dressi'n: av fra. draisine, efter uppfinnaren, tysken K. v. Drais (d. 1851) f. drev (vid jakt): fsv. isl. drif drivning, bildn. till driva

2. drev (att täta med): fsv. drif, till driva täta springor; samma ord som 1 drev

3. drev drivhjul (i maskin): samma ord som 1 drev

dribbla småsparka (i fotboll): av eng. dribble med bl. a. samma bet.; eg. 'droppa, drypa'

dricka: fsv. drikka, isl. drekka; gemens, germ. ord (ty. trinken, eng. drink, se drink) utan kända släktingar i andra språk; jfr drinkare, dränka, drunkna, dränk, dryck drickspengar (pl.): äldre sv. även dryckes-penningar, fsv. drykkiapæningar; egentl, 'pengar att använda till dryck'; efter

ty. Trinkgdd (fra. pourboire o. s. v.). Härtill elliptiskt dricks drift: fsv. isl. drift drivande; gemens, germ. ord (ty. Trift, eng. drift), till driv a; i vissa bet. lån från lågty. el. eng. drift. Härtill driftig energisk: av lågty. driftich

1. drill (en musikterm): av ital. trilVo med samma bet.; jfr da. trille, ty. Triller, eng. trill; ljudhärmande

2. drill (borr): till verbet drüla svänga, vrida; borra med drill, av lågty. driUen hastigt vrida omkring; jfr 3 drill. Härtill drilla svänga, lirka

3. drill exercis: av ty. Drill, till verbet drillen exercera, egentl, 'hastigt vrida omkring', jfr 2 drill

4. drill upphöjd bädd för sådd (drillharv m. m.): av likbet. eng. drill; av ovisst ursprung, men möjl. samma ord som 2 drill. Härtill drillså så i rader

drilling trepipigt jaktgevär: av likbet. ty. Drilling, i anslutning \ill Zwüling tvilling (till zwei två) bildat till drei tre drink: av eng. drink dryck; se dricka drinkare: av lågty. drinker med samma bet., bildat på drinken dricka; se dricka

dristig: fsv. dristogher; av lågty. dristich (jfr ty. dreist) med samma bet., av ovisst ursprung. Härtill drista sig dritfel kärl, vari smör packas för export (egentl. */» tunna): över da. från ty. Drittel tredjedel

driva (verb): fsv. driva, isl. drif a; gemens, germ. ord (ty. treiben, eng. drive) av dunkelt ursprung; jfr drift, drev. Härtill drivbänk, -hus; driven övad, väl-formad, skicklig; egentl, 'pådriven, forcerad, energiskt övad'

1. drog [drå'g] läkemedel, gift: av fra. drogue; av lågty. droge- torr (eng. dry) i droge-fate torra fat, i det att droge-felaktigt troddes beteckna fatens innehåll

2. drog [-o'- el. -å'-] dalsänka (dial.); jfr no. drog [-å-] med samma bet. och isl. drog strimma, långt spår; två olika bildningar till verbet draga

dromeda'r enpucklig kamel: av lat. dromedar iu,s med samma bet., till grek. drömas' löpare

84droppe

dränka

droppe: fsv. isl. dropi; gemens, germ. ord (ty. Tropfen, eng. drop), bildat på drypa

droska (Finland: droschka): känt från början av 1800-1.; av ryska drogki lätt vagn

drots [dråt's] (fornsvensk) hög ämbetsman: fsv. drotseti, isl. dröttseti, egentl, 'den som sitter över krigsskaran', till drott och sitta

drott [drått] konung; storman, herre (t. ex. jorddrott): fsv. drotin, isl. dröttinn; gemens, germ. ord, bildat på isl. drott f. (konungens) krigarfölje, besläktat med dryg

drottning [dråtfning, äldre: drånning]: fem.-bildning på fsv. droten (se drott) på samma sätt som käring till karl drucken berusad, eg. som har druckit: isl. drukkinn, perf. part. av dricka; urspr, av en med (redan förlitterärt bortfallet) prefix sammansatt form av detta verb; jfr ty. betrunken med samma bet.

drui'd keltisk präst: av lat. drv/idae (pl.), ett galliskt (keltiskt) ord drul (tfrulle): no. drul tölpig person, som gärna sätter sig på tvären; till sv. dial. drula, dröla, no. draula söla drummel: trol. bildn. till drumla vara tölpig, fumla, no. drumla halvsova; jfr sv. dial. drumlig slö; tung i huvudet drunkna: fsv. drukna, drunkna, isl. drukkna; bildat på perf. part. drucken av dricka drus (en mineralbildning): av ty. Druse med samma bet., trol. identiskt med Drüse körtel

druva: av lågty. drüve med samma bet. (ty. Traube); egentl, 'klump' och trol. besläktat med trubbig drya'd trädnymf: av grek. dryas', bildat på drys ek; högstammigt träd dryck: fsv. isl. drykkr; gemens, germ. ord, bildn. till dricka. Härtill dryckjom: eg. dat. pl. av fsv. drykker; urspr, i uttrycket svika i d. dryckenskap: efter lågty. drunkenschap med samma bet.; till dricka dryfta: sv. och no. dial. dryfta rensa säd från agnar genom att skaka den; besläktat med drypa och droppe

dryg: fsv. drygher, isl. drjügr, egentl, 'uthållig, varaktig'; till ett germ. verb 'göra krigstjänst, utföra arbete', nära besläktat med drott; jfr dröja drypa: fsv. drypa, isl. drjüpa; gemens, germ. ord (ty. triefen), nära besläktat med droppe dråback: se drawback dråg: se 2 drog

dråp: fsv. isl. drap; besläktat med dräpa dråplig: fsv. drapliker; av lågty. drapelik som träffar målet; jfr drabba, förträfflig

dråsa falla, ramla (tungt el. vårdslöst): sv. dialektord av hög ålder; se dr åse dråse hög, hop: no. drose; bildn. till ett starkt verb no. drjosa falla, med motsvarighet i flera germ. fornspråk; jfr sv. dial. drösa, da. drysse falla tätt, se dråsa, drösa

drägg: fsv. dræg, isl. dregg; nord. ord av ovisst ursprung drägla: se dregla

dräglig: av lågty. dregelik som kan bäras; till draga dräkt: av lågty. dracht med samma bet. (ty. Tracht), bildn. till dragen bära (se draga); jfr drätt, andedräkt, en-, tvedräkt, samdräkt, indräktig, vapendragare dräktig: av lågty. drechtich; till dracht i bet. 'havandeskap'; jfr dräkt dräll (tygsort): av lågty. drelle treskäftad linneväv; urbesläktat med tre drälla: sv. dialektord ('spilla, tappa') av ovisst ursprung

drämma till: sv. dialektord, no. dremba; av ovisst ursprung

dränera täckdika, grunddika; av fra. drainer; av eng. drain tappa, torrlägga, besläktat med dry torr. Härtill dränage [-a'sj] dräng: fsv. drænger ung man, isl. drengr; trol. med urspr. bet. 'stolpe; tjock käpp'; nord. ord utan säkra släktingar i andra språk

dränka: fsv. drænkia, isl. drekkjà; gemens. germ. ord (ty. tränken, eng. drench), egentl, 'komma någon att dricka'; besläktat med dricka och drunkna

85dräpa

duktig

dräpa: fsv. dræpa, isl. drepa slå; gemens, germ. ord (ty. treffen); jfr träffa, dra-pa, dråp, drabba, dråplig drätsel skatt, skattkammare; finansväsen: fsv. träsel av lågty. tresel, trol. av fornfra. tresor skatt, ytterst av grek. thesauros' skatt

1. drätt plats för fiske, notdragning, t. ex. åldrätt (sydsv. dial.): fsv. dræt f. dragande (fiska-, kælkadræt); samma ord som mit. dr afd (ty. Trakt), se dräkt; bildn. till verbet draga

2. drätt väggbonad, vävnad som vid högtidliga tillfällen upphängdes (el. spändes över taket) (sydsv. dial.): samma ord som 1 drätt; till draga i bet. 'överdraga, bekläda'

drög arbetssläde: fsv. drø, drygh; bildn. till draga dröja: fsv. drøghia; uteslutande sv. och da. ord, trol. besläktat med dryg; jfr no. dryg ja dröja

dröjsmål: till 4 mål i den äldre bet. '(bestämd) tid'

dröm: fsv. drømber, isl. draumr; gemens, germ. ord (ty. Traum, eng. dream), möjl. besläktat med ty. trügen bedraga

1. dröna råma, böla: sv. dial. även drynja, dryna; sannolikt samma ord som dröna råma, böla, no. drynja; urspr, ljudhärmande. Härtill drönare bihanne: möjl. ombildn. av lågty. drone, ty. Drohne (eng. drone) med samma bet.

2. dröna vara långsam, söla (vard.): trol. urspr, samma ord som 1 dröna

dröppel (en venerisk sjukdom): trol. lågty. lånord; till lågty. dröppeln droppa; jfr droppe, drypa drösa falla tungt, falla tätt: no. drysja, da. drysse falla tätt (t. ex. om löv); besläktat med dråsa

du: fsv. isl. pü (ty. du, eng. thou); gemens. indoeurop. ord, t. ex. lat. tu, forniriska tu, fornslav. ty; jfr dig, din du al [du'-, -a'l] tvåtalsform: av lat. adj. dua'lis två-, som har att göra med två; till lat. du'o två

dualis^m åsikt som utgår från två grundkrafter; tvåfaldighet; motsatsförhållande: av lat. dua'lis; se du al

dubb tapp, plugg: no. dobb järnbult; möjl. besläktat med no. dublung träplugg, sv. dymling

1. dubba slå till riddare: isl. dubba, trol. av fornfra. adouber med samma bet., av germ. ursprung, med urspr. bet. 'slå, stöta,' besläktat med 1 duva

2. dubba överföra talfilms dialog till annat språk: av eng. dub i samma användning; möjl. till eng. double (fra. doubler, ty. dublieren) dubblera, fördubbla; se dubbel

dubbel: av fra. double; av lat. dup'lus dubbel. Härtill dubblera fördubbla: av fra. doubler (d. en udde, egentl, 'segla på båda sidor'), dubblett' dubbelexemplar; tvårumslägenhet; över ty. av fra. doublä

du bier (pl.) tvivel: pluralbildn. till lat. dub'ium tvivel. Härtill dubiö's tvivelaktig: av lat. dubio'sus med samma bet. duchatel: se dyschatell duell' tvekamp: av fra. duel; av lat. duell'um strid (äldre form för hellum, se rebell)

duenn'a sällskapsdam: av spa. duena, motsvarande ital. donna dam, jfr dam duett' musikstycke för två: av ital. duetfo med samma bet., bildn. till lat. du'o två; jfr tersett, kvartett, kvintett, sextett duffel: se doffel

duga: fsv. isl. duga; gemens, germ ord (ty. taugen) med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr dygd, duktig, odåga, döja

dugg smula (inte ett dugg o. dyl.): egentl, 'daggdroppe', sv. dial. dugg dagg, bi-form till dagg dugga: bildn. på dugg duk: fsv. isl. dükr; av lågty. dök (ty Tuch), varav även dok duka under: av lågty. underduken dyka ned (ty. tauchen); jfr dyka duka't (ett visst guldmynt): av fra. ducat, av ital. duca'to; trol. 'av en hertig (ital. duca, se doge) präglat guldmynt' dukt osnodd del av ett rep, sträng i tross o. dyl.: av ty. Bucht med samma bet. duktig: av lågty. duchtig med samma bet. (jfr ty. tüchtig), nära besläktat med duga

86dum

I. duva

dum: av ty. dumm; samma ord som fsv. isl. dumbr (döv)stum; dov; gemens, germ. ord (eng. dumb stum), egentl, 'oklar', besläktat med dimma. Härtill dumbom: trol. nybildning av J. H. Kellgren (i dikten »Dumboms leverne» 1791) efter familjenamn på -born. du'ma (rysk) rådsförsamling: av ryska du'ma råd, representation; germ. lånord, jfr 2 dom

dumbe stum person (ålderdoml.): fsv. isl. durnbi, av adj. dumbr, se dum dumdumkula sönderspringande gevärskula: efter staden Dum Dum i Bengalen, Indien, med stor ammunitionsfabrik dumpa sälja (en vara) på utländsk marknad till lägre pris än i hemlandet: av eng. dump vräka i en hög; kasta ut (på marknaden); samma ord som sv. dial. dumpa falla tungt; stjälpa, besläktat med dimpa. Härtill dumping dun: fsv. dun, isl. dünn; besläktat bl. a. med duns t; med bet. 'något som yr' dunder: av lågty. dunner, donder åska (ty. Donner, eng. thunder), samma ord som tor- i tordön och gudanamnet Tor. Härtill dundra: fsv. dundra åska dunge: i bet. 'grupp av träd el. buskar, lund' ett uteslutande svenskt ord; jfr no. dunge hop; hög; besläktat med dynga dunk behållare: no. da. dunk; möjl. av lågty. tunneke liten tunna; se tunna dunka: no. dunka; trol. bildn. till 1 dåna

dunkel: av lågty. dunkel med samma bet. och okänt ursprung dunsa: no. dunsa (lågty. dunsen); bildn. till 1 dåna eller självständigt ljudhär-mande ord dunst: av lågty. dunst med samma bet.; jfr dun

duode's bokformat med tolvbladigt ark: bildn. till lat. duod'ecim tolv dupera [dupe'ra] föra bakom ljuset: av fra. duper, bildat till dupe enfaldig, egentl, 'härfågel'; ljudmålande ombildn. av lat. up'upa härfågel duplett' dubbelexemplar: se dubblett duplicera fördubbla, mångfaldiga; förrätta dubbel (prästerlig) tjänst: av lat. duplica're fördubbla; av dup'lex dubbel; jfr dubbel. Härtill duplikà't

dubbelexemplar, kopia; duplika'tor kopieringsmaskin; du pl i'k den andra svarsskriften, som inges av svarandeparten i en process

dur (en musikterm): av ital. du'ro, lat. du'rus hård; jfr 1 moll dura'bel varaktig, hållbar: av lat. dura bilis varaktig, till verbet dura're härda; hårdna; fortfara, bestå; till adj. du'rus hård (se dur)

du'rativ varaktig, fortgående, om vissa verb (motsats: momentan): modern bildn. till lat. dur a're fortgå; se du rabe 1

1. durk golv över kölrum i båt el. skepp: av lågty. dork el. höll. durk med samma bet. och ovisst ursprung

2. durk- (i durkdriven m. fi.): av lågty. durk, ty. durch genom

durka (om häst): bildn. till ty. durch igenom (jfr ty. durchgehen skena, durka) dur'kslag grövre blecksil: da. dørslag; av likbet. lågty. durkslag, till durk genom; se 2 durk-

durra (ett sädesslag): från afrikanska språk

1. dus (i uttr. i sus och dus): fsv. dus larm, stoj, sv. dial. dus susning; trol. besläktat med dåsa

2. dus (i tärningsspel): Över lågty. av fornfra. dus med samma bet.; av lat. du'os, ack. till du'o två

dusch: av fra. douche; av ital. docc'ia; av lat. duc'tio ledning dus ka småregna, ruska: no. duska småregna. Härtill dusk, -väder; duskig dussin: av lågty. dosin (ty. Dutzend); av fra. douzaine med samma bet., bildn. till douze tolv; med samma bet. det inhemska t o lf t

dust: fsv. duster strid mellan två lans-beväpnade riddare (till häst); av likbet. lågty. dust; av fornfra. joste fäktning, (lans)strid, bildat till verbet jo st er drabba samman, eg. 'närma sig'; till lat. iux'ta bredvid

dusö'r penninggåva: av fra. douceur mildhet, bildat till doux mild: av lat. duVcis; jfr aducera I. duva stampa (om fartyg): trol. identiskt med fsv. duva, no. duva böja sig; doppa, besläktat med djup och doppa

872. duva

dysenteri

2. duva grundligt förhöra, gnugga (ge någon en duvning): trol. samma ord som 1 duva

3. duva (fågel): gemens, germ. ord (ty. Taube, eng. dove), trol. av ljudhärman-de art

du ven: fsv. duvin, dovin (se do ven), isl. dof inn; till en rot med bet. 'vara förvirrad'; jfr dov, domna duvning: se 2 duva

dvala: fsv. isl. dvala (även 'dröjande'); gemens, germ. ord, besläktat med dväljas

dväljas vistas: fsv. dvælias; egentl, re-flexiv-(passiv-)bildn. till fsv. dvælia, isl. dvelja fördröja, gemens, germ. ord (eng. dwell vistas), besläktat med dvala, dolsk och dölja

dvärg: fsv. dværgher, isl. dvergr; gemens, germ. ord (ty. Zwerg, eng. dwarf) utan säkert uppvisade släktingar i andra språk

dy: fsv. dy, isl. dy; nord. ord av dunkelt ursprung

dyck'ert (ett slags trådspik): av likbet. lågty. dücker, till verbet dücken, düken dyka, sjunka ned. Härtill dycknagel dyft: fsv. döf t stoft, biform till doft dygd: fsv. dyghp, isl. dygd; gammal bildn. till duga

dygn: fsv. døghn, dyghn, isl. dægn; endast i de nord. språken förekommande ord för 'dag och natt', besläktat med dag dyka: av lågty. duken med samma bet., biform till düken (se duka under), ty. tauchen

dykdalb pålknippe till förtöjning av fartyg: efter fra. duc d'Albe, hertig(en) av Alba (d. 1582), som skall ha använt sådana anordningar dylik: fsv. pyliker, sammansättn. av py, dat. sing. av det (— 1 ty), och 3 lik; egentl, 'lik detta'

dymedelst därigenom: känt fr. o. m. slutet av 1600-t.; sammansättn. av dy- (se dylik) och medelst, efter ty. mittels (se medelst)

dymling (ett slags träplugg): bildn. till sv. dial. dymbel träplugg, isl. dymbill träkläpp; se dymmel-dymmel- (i dymmelveckan, veckan före påsk): fsv. dymbil-; till sv. dial. .dymbel

träplugg, isl. dymbill träkläpp; sådan användes i kyrkklockorna under denna vecka för att dämpa ljudet dyn (pl. dyner): av lågty. diine; jfr forn-eng. dun (eng. down) sandkulle; av omstritt ursprung dyna: fsv. isl. dyna, bildn. till dun dyna'misk som har avseende på rörelse, kraft: ytterst av grek. dynamikos' kraftig, verksam, till dyn'amis kraft; motsats: statisk. Härtill dynamik läran om kroppars rörelse

dynamit: modern bildn. (av Alfred Nobel) till grek. dyn'amis kraft; se dynamisk

dynamomaskin (vanl. = likströmsgenerator): egentl, dynamo-elektrisk maskin, till grek. dyn'amis kraft; se dynamit dynasti' härskande ätt: av grek. dyna-ste'ia härskarmakt. Härtill dynastisk dynga: fsv. isl. dyngja; ett i olika former i flera germ. språk uppträdande ord, trol. med grundbet. 'ngt täckande'; besläktat med dunge dyning: av lågty. düning, dining med samma bet. och okänd härledning dynt (ett slags blåsmask): av okänt ursprung

dyr: fsv. dyr, isl. dyrr; gemens, germ. ord (ty. teuer, eng. dear) av dunkelt ursprung. Härtill dyrbar (med i huvudsak samma bet.): liksom da. dyrebar lån från likbet. mit. dürbar; dyrd härlighet, ära (Stiernhielm, V. Rydberg, Karlfeldt m. fi.): av likbet. isl. dyrd f. dyrgrip dyrbarhet, klenod: av isl. dyr-gripr m. med samma bet., till isl. gripr, fsv. griper (bl. a. Västgötalagen), sv. dial. grep sto, märr (västg. enl. S. Hof); egentl, 'ngt som man har gripit, tagit i besittning', till verbet gripa dyrk: av lågty. dirk (ty. Dietrich), samma ord som namnet Didrik; jfr dirk dyrka fördyra; hålla i vördnad: fsv. isl. dyrka, bildn. till dyr dyschatell, duchatel [dysjateli] bäddsoffa: efter namnet på en fransk minis-ster i Köpenhamn på 1800-t., greve Duchatel. Härtill dyscha, förkortad form dysenteri' rödsot: av grek. dys- dålig och en'teron tarm

88dyspepsi

2. död

dyspepsi' dålig matsmältning: av grek. dys- dålig och pep'tein smälta dyster: av lågty. duster med samma bet.

och dunkelt ursprung dyvelsträck (ett slags gummiharts): av lågty. düvels-dreck, egentl, 'djävulsträck'; jfr dyvla, träck dy vi ka propp (i avtappningshålet i en båt): dial. även dövika, devika, också propp i bottenhålet på tunna el. kar; av lågty. dövicke med samma bet., besläktat med dubb dyvla (på): av lågty. verbet düveln, bildat på diivel djävul; jfr dyvelsträck då: fsv. isl. pd, besläktat med den dåd: fsv. isl. daS; gemens, germ. ord (ty. Tat, eng. deed), besläktat med dat, don och 2 dom; jfr odåd, illdåd dådra (en växt, Camelina): av omstritt ursprung, möjl. besläktat med no., sv. dial. dudra skaka; yra m. m. dålig: isl. ddligr, no. dàleg; bildn. till ett i isl. belagt adj. dar som gör ett starkt intrj^ck; i da. ombildat till dårlig dåmera: trol. nybildning efter numera

1. dåna dundra: isl. no. duna; ett i flera germ. språk belagt ord, nära besläktat med döna

2. dåna svimma: fsv. dana, no. dåna; bildn. på ett adj. (part.), belagt i isl. ddinn död; jfr dana arv

dåre: fsv. isl. däri; av lågty. doré (ty. Tor), egentl, 'omtöcknad, förvirrad' dåsa: jfr no. dosa vila, stanna och sv. dial. dusa slumra, no. isl. dusa; möjl. besläktat med 1 dus. Härtill dåsig däven: se doven

1. däck golv på fartyg: av lågty. deck, egentl, 'betäckning'; till decken (se täcka)

2. däck ytterring (av gummi) på cykel eller bil: egentl, samma ord som 1 däck

däckel (en teknisk term): av ty. Deckel med bl. a. samma bet., bildat på decken täcka; jfr däck

däcker tiotal (skinn): ytterst av lat. decur'ia tiotal; avdelning på tio dädan (dän): fsv. pæpan (jfr isl. padan); av samma pronominalstam som i den, då, med ett suffix, som betecknar riktning från ngt; jfr hädan, nordanm.fl.

dägga giva di: fsv. dæggia, besläktat med dia. Härtill däggdjur dä ja: se dej a

däld: bildn. på stammen i dal dämma: bildn. till 1 damm. Härtill dämma (liten) damm (sydsv., västsv.); fördämma, fördämning dämpa: fsv. dæmpa; av lågty. dempen, bildn. till damp ånga, rök (ty. Dampf); egentl, 'komma att ånga'; därav 'kväva, undertrycka (elden); dämpa' dän: se dädan

dän g a: fsv. dængia, isl. dengja; besläktat med fsv. diunga slå; trol. urspr, ljud-härmande

dän ka stänka tvättkläder: da. dynke, no. dynka med samma bet.; sannolikt om-bildat efter stänka där: fsv. pær (jfr isl. par); av pronominal-stammen i den, då, dädan och ett suffix -r, som betecknar plats, läge; jfr 1 här

däran' (i uttiyck som han måste d.; han är illa d.; det var nära d.): efter tv. dar an därvid, därtill, i liknande användning

därest: bildn. till där, trol. efter mönster av varest

däst [dä'st]: trol. samma ord som isl. dàstr utmattad och besläktat med no. dæsa vara vanmäktig däven: fsv. dcevin; jfr fsv. dæver; i övrigt dunkelt

dävert (lyftkran för livbåtar): med om-bildn. efter andra ord på -ert (buffert, hävert m. fi.) av eng. davit med samma bet. (fornfra. daviet); da. david; troligen av mansnamnet David; jfr dyrk

dö: fsv. døia, døa, isl. deyja; gemens, germ. ord med släktingar i andra indo-europ. språk; jfr död, 2 dåna, danaarv

döbattang' dubbeldörr: av fra. pörte à deux battants dörr med två flyglar

1. död (subst.): fsv. døper, isl. dauör, gemens, germ. ord (ty. Tod, eng. death), verbalsubst. till dö

2. död (adj.): fsv. døper, isl. dauår, gemens. germ. ord (ty. tot, eng. dead); gammal participialbildn. till dö

89döddagar

2. ed

döddagar (pl.): i uttrycket till döddagar, äldre til döddagha till dödens dag; genitiv av fsv. dödha daghi dödnicke, dövnick(e) slöfock, odåga (var-dagl.): av da. och no. døgenikt med samma bet., av lågty. dögenicht (ty. Taugenichts) person som icke duger till något

dödsbo avlidens efterlämnade egendom: sv. ord (V. Rydberg, o. 1875), ersättning för det från ty. lånade stärbhus dödvikt vikten av last (och bränsle) som ett fartyg förmår frakta: (slutet av 1800-t.) efter likbet. eng. dead weight döja (sydsv.) utstå, genomgå, lida: da. døje; av likhet, mit. dogen, kausativ verbbildning till duga dölja {dolde, dolt): fsv. isl. dylja; till subst, dul döljande, nekande, besläktat med dolsk, dvala döma: fsv. isl. døma; bildn. till 2 dom

döna dåna: fsv. dy nia; till fsv. dyn, isl. dynr dån; jfr sv. och no. dial. dun, se 1 dåna

döpa: fsv. døpa; av fornsax. döpian, lågty. döpen (jfr ty. taufen); av got. daupjan döpa, egentl, 'doppa', identiskt med fsv. döpa, isl. deypa doppa; gemens. germ. ord, besläktat med djup och doppa dör j (ett fiskredskap): upptaget ur västsv. dialekter; samma ord som isl. no. dorg med samma bet., besläktat med draga dörr: fsv. dyr, isl. dyrr f. pl. (dörren bestod urspr, av två delar); gemens, germ. ord (ty. Tür), besläktat med ty. Tor port, eng. door dörr; med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr forum dös (ett slags stenåldersgrav): fsv. isl. dys med samma bet., besläktat med sv. dial., no. dos hop, hög o. dyl. döv: fsv. døver, isl. daufr; gemens, germ. ord (ty. taub, eng. deaf); jfr dov

E

e- (i eho, ehuru, evad, evar m. fi.): fsv. e, æ, isl. ei, æ, sv. dial. ä alltid; egentl, en form av ett subst, med bet. 'tid, tidsålder', besläktat med lat æ'vum ålder, grek. aio'n (se eon); jfr ej, evig, evärdlig, evinnerlig eau-de-cologne [ådökålån'j] (ett luktvatten): av fra. eau de Cologne vatten från Köln; efter tillverkningsorten eau-de-vie [ådövi'] svensk konjak: av fra. eau de vie (om alla destillerade spritdrycker), eg. 'livsvatten', övers, av lat. aq'ua vi'tæ med samma bet. (se akvavit)

ebb: av lågty. el. holl. elbe (ty. Ebbe), nära besläktat med ävja; bildn. på av (ty. ab) med grundbet. 'återgång, bort-vikande'; jfr fjära

ebenholts [e'benhålts] (ett träslag): av ty. Ebenholz; av lat. eb'enus ebenholts och ty. Holz trä; se hult eboni t härdad kautschuk, hårdgummi: av eng. ebonite, bildn. till ebony ebenholts

echappera [esjappe'ra] fly, komma undan: av fra. échapper med samma bet., egentl, 'lämna sin kappa i sticket'; jfr sjappa

echaufferad [esjåfe'rad] upphettad, varm: av fra. échauffer värma; se chaufför, kalfaktor echelong [esjelång'] marschtrupp: av fra. échelon; bildn. till échelle stege; av lat. sca'la med samma bet.; jfr 2 skala, eskalera

ecklesiasti'k- kyrko-: till grek. ekklesi'a församling, kyrka

1. ed landtunga, näs: fsv. ep, isl. eid, no. eid; nord. ord med. urspr. bet. '(övergång', besläktat med lat. i're gå

2. ed edgång: fsv. eper, isl. eidr; gemens, germ. ord (ty. Eid, eng. oath) av omstritt ursprung; möjl. från början samma ord som 1 ed i bet. 'gång'. Bet. torde då ha varit antingen 'högtidlig gång' eller 'framträdande (för att avlägga ed)'. Härtill edsvuren som har svurit ed: efter mit. eitsworen, ty.

90 döddagar

2. ed

döddagar (pl.): i uttrycket till döddagar, äldre til döddagha till dödens dag; genitiv av fsv. dödha daghi dödnicke, dövnick(e) slöfock, odåga (var-dagl.): av da. och no. døgenikt med samma bet., av lågty. dögenicht (ty. Taugenichts) person som icke duger till något

dödsbo avlidens efterlämnade egendom: sv. ord (V. Rydberg, o. 1875), ersättning för det från ty. lånade stärbhus dödvikt vikten av last (och bränsle) som ett fartyg förmår frakta: (slutet av 1800-t.) efter likbet. eng. dead weight döja (sydsv.) utstå, genomgå, lida: da. døje; av likhet, mit. dogen, kausativ verbbildning till duga dölja {dolde, dolt): fsv. isl. dylja; till subst, dul döljande, nekande, besläktat med dolsk, dvala döma: fsv. isl. døma; bildn. till 2 dom

döna dåna: fsv. dy nia; till fsv. dyn, isl. dynr dån; jfr sv. och no. dial. dun, se 1 dåna

döpa: fsv. døpa; av fornsax. döpian, lågty. döpen (jfr ty. taufen); av got. daupjan döpa, egentl, 'doppa', identiskt med fsv. döpa, isl. deypa doppa; gemens. germ. ord, besläktat med djup och doppa dör j (ett fiskredskap): upptaget ur västsv. dialekter; samma ord som isl. no. dorg med samma bet., besläktat med draga dörr: fsv. dyr, isl. dyrr f. pl. (dörren bestod urspr, av två delar); gemens, germ. ord (ty. Tür), besläktat med ty. Tor port, eng. door dörr; med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr forum dös (ett slags stenåldersgrav): fsv. isl. dys med samma bet., besläktat med sv. dial., no. dos hop, hög o. dyl. döv: fsv. døver, isl. daufr; gemens, germ. ord (ty. taub, eng. deaf); jfr dov

E

e- (i eho, ehuru, evad, evar m. fi.): fsv. e, æ, isl. ei, æ, sv. dial. ä alltid; egentl, en form av ett subst, med bet. 'tid, tidsålder', besläktat med lat æ'vum ålder, grek. aio'n (se eon); jfr ej, evig, evärdlig, evinnerlig eau-de-cologne [ådökålån'j] (ett luktvatten): av fra. eau de Cologne vatten från Köln; efter tillverkningsorten eau-de-vie [ådövi'] svensk konjak: av fra. eau de vie (om alla destillerade spritdrycker), eg. 'livsvatten', övers, av lat. aq'ua vi'tæ med samma bet. (se akvavit)

ebb: av lågty. el. holl. elbe (ty. Ebbe), nära besläktat med ävja; bildn. på av (ty. ab) med grundbet. 'återgång, bort-vikande'; jfr fjära

ebenholts [e'benhålts] (ett träslag): av ty. Ebenholz; av lat. eb'enus ebenholts och ty. Holz trä; se hult eboni t härdad kautschuk, hårdgummi: av eng. ebonite, bildn. till ebony ebenholts

echappera [esjappe'ra] fly, komma undan: av fra. échapper med samma bet., egentl, 'lämna sin kappa i sticket'; jfr sjappa

echaufferad [esjåfe'rad] upphettad, varm: av fra. échauffer värma; se chaufför, kalfaktor echelong [esjelång'] marschtrupp: av fra. échelon; bildn. till échelle stege; av lat. sca'la med samma bet.; jfr 2 skala, eskalera

ecklesiasti'k- kyrko-: till grek. ekklesi'a församling, kyrka

1. ed landtunga, näs: fsv. ep, isl. eid, no. eid; nord. ord med. urspr. bet. '(övergång', besläktat med lat. i're gå

2. ed edgång: fsv. eper, isl. eidr; gemens, germ. ord (ty. Eid, eng. oath) av omstritt ursprung; möjl. från början samma ord som 1 ed i bet. 'gång'. Bet. torde då ha varit antingen 'högtidlig gång' eller 'framträdande (för att avlägga ed)'. Härtill edsvuren som har svurit ed: efter mit. eitsworen, ty.

90eda

eidgeschworen med samma bet.; edsöre: av fsv. ep-söre edsavläggelse, till -söre svärjande, bildn. till verbet svärja eda, ida bakström: fsv. idha, isl. ifla, bildn. på partikeln id- åter, tillbaka, omigen; jfr idelig, idissla, idrott e'damerost holländsk ost: efter staden Edam i Holland

edda namn på en av Snorre (o. 1220) författad lärobok för skalder; sekundärt också på en samling folkliga dikter om gudar och hjältar: trol. samma ord som isl. edda farfars mor, den gamla; S. har gett sin bok detta namn, därför att den innehåller gammal dikt och lärdom

eder, er (objektsform av I): fsv. iper, isl. ySr; gemens, germ. ord (jfr ty. euch, eng. you) av ovisst ursprung. Härtill eder, "er (possess. pron.): fsv. ipar, isl. yfivarr; gemens, germ. ord (jfr ty. euer, eng. your) av dunkelt ursprung edik't påbud: av lat. edic'tum kungörelse, påbud; till edi'cere utsäga, kungöra; påbjuda

edi'l romersk ämbetsman (som hade uppsikt över staden, dess gator och byggnader): av lat. ædi'lis med samma bet., till æ'des byggnad edition upplaga: av lat. edifio utgivande; uppgift, till verbet e'dere giva ut edukation uppfostran; levnadsvett: av lat. educa'tio fostrande; uppfostran, till educa're uppfostra efemä'r kortvarig: av grek. efe'meros,

egentl, 'som varar endast en dag' effek't verkan; intryck; i plur. = resgods: av lat. effec'tus utförande, verkan, till effic'ere verkställa, utföra; jfr profit, faktisk, affekt. Härtill effektiv verkningsfull, verksam: av lat. effecti'-vus med samma bet. effektuera utföra, verkställa: av fra. effectuer med samma bet., av medeltidslat. effectua're; av effec'tus; se effekt

effeminerad förkvinnligad: egentl, perf. part. av fra. efféminer göra kvinnlig; bildn. på lat. fe'mina kvinna e forus uppsyningsman: av lat. eph'orus; av grek. eforos uppsyningsman, hög ämbetsman (i Sparta)

efter: fsv. æftir, isl. eptir; till runsv. aft, isl. apt efter; trol. bildn. på av; jfr åter, afton eftergift avdrag, lindring, medgivande: bildn. till giva efter

eftergiven medgörlig, undfallande: eg. perf. part. av giva efter, men med bet. av pres. part. 'eftergivande'; möjl. på grund av försvagning i subst, eftergivenhet; jfr närgången, påflugen m. fi.

1. efterhand (e. i kortspel; i efterhand efteråt, efter andra): urspr, kortspelsterm, efter likbet. ty. Hinterhand; bildat som motsättning till förhand

2. efter han'd (även sammanskrivet efterhand) adv. småningom, konj. e. som: da. efterhånden; efter lågty. na der hand, ty. naoh der Hand med samma bet.

eftermäle: bildn. till fsv. mæla æptir tala efter, se mäla, 1 mål, vedermäle ega'l likgiltig: av fra. egal; av lat. aequa'lis jämn; lika; jfr ekvation égard [ega'r, ega'rd] aktning, hänsyn: av fra. égard hänsyn; bildn. till fornfra. esgarder betrakta; till gärder (se gardera)

egen: fsv. eghin, isl. eiginn; gemens, germ. ord (ty. eigen, eng. own), egentl, perf. part. av äga. Bet. 'säregen, egendomlig, besynnerlig, konstig' har motsvarighet i andra språk (bl. a. da. och ty.)

egendom: efter mit. egendom med samma bet., ty. Eigentum

egendomlig: efter ty. eigentümlich med samma bet.

egennamn: närmast efter ty. Eigenname, vilket i sin tur återger likbet. lat. no'men prop'rium egenskap: efter ty. Eigenschaft egentlig [ejen't-]: av lågty. ëgentlik (ty. eigentlich), bildn. till egen; sålunda ursprungl. 'tillhörande som egendom'; se egen

egg: fsv. æg, isl. egg; gemens, germ. ord (ty. Ecke kant, hörn, eng. edge) med urspr. bet. 'något spetsigt', till roten i ag, ax, akut m. fi. Härtill egga uppmuntra, driva på

egi d [-g-] skydd; ledning: ytterst av grek. aigis' guden Zevs' sköld

91egocentrisk

ekvator

egocen'trisk upptagen av sig själv: modern bildn. av lat. eg'o jag och cen'trum medelpunkt. Härtill egocentricitet egois'm själviskhet, egennytta, egois't egennyttig person: modern bildn. till lat. eg'o jag. Härtill egoistisk eho: sammansättn. av e- och 1 ho ehuru: sammansättn. av e- och huru ej: fsv. eighi, æi, isl. eigi; bildn. av fsv. e, æ alltid (se e-) och det nekande suffixet -gi; jfr aldrig eja (utropsord, i poet. o. arkaiserande stil: e., vore vi där!): av lat. eia åh! välan!

ejder: av lågty. eider, vilket (liksom holl. och eng. eider) är lån från nyisl. ædur (jfr no. ærfugl), i samband med dunhandeln; nära besläktat med åda ek: fsv. ek, isl. eik; gemens, germ. ord (ty. Eiche, eng. oak) med släktingar i lat. och grek.; jfr eka, eker. Härtill eke ekvirke eka ett slags båt: fsv. ekia, isl. eikja; bildn. till ek, egentl, 'båt, gjord av en ekstam, "ekstock" '; jfr ökstock ekarté (ett slags kortspel): av fra. ecarté, bildn. på écarter kasta korten, av carte spelkort

e ker (pl. ekrar) de stänger som strålformigt förenar nav och ring i ett vagnshjul: eker är trol. urspr. pl. (av ek i bet. 'ekpinne'), utvidgad till ekrar, vartill senare sg. eker; pl. har givetvis varit mest använd; da. ege (pl. eger), no. eik, eika ekipera utrusta: av fra. équiper med samma bet., äldre esquiper utrusta ett skepp; av germ. ursprung (jfr isl. skipa utrusta ett skepp, till skip skepp, se skepp, skipa). Härtill ekipage [-pa'sj] finare åkdon: av fra. équipage, egentl, 'utrustning' ekivok [-vå'k] tvetydig: av fra. ëquivoque, av lat. aequiv'ocus likalydande; som kan förstås på två olika sätt eklatera offentliggöra: av fra. éclater springa i stycken, brista, knalla, bli allmänt bekant. Härtill eklatant [-tan't, -tang't] slående, påtaglig, uppenbar: av fra. éclatant glänsande, effektfull, pres. part. av éclater

eklektisk som rör sig med lånade idéer el. motiv, som sammanför delar av olika åsikter: av grek. eklektikos' som väljer ut det bästa. Härtill eklektiker

eklip s förmörkelse: av grek. ek'leipsis uteblivande. Härtill ekliptika den skenbara solbanan: av nylat. li'nea eclip'tic,i förmörkelselinje (så kallad emedan förmörkelse inträffar, då månen kommer nära ekliptikan)

eklog [-lå'g] herdedikt, idyll: av grek.

ekloge' urval (av dikter) eklärera (festligt) upplysa: av fra. éclairer med samma bet.; av folkligt lat. exclariafre; till cla'rus ljus (se klar) e'ko (pl. ekon) genljud: av grek. ekho' genljud; även namn på en bergnymf, som tänktes vara upphov till genljudet. Härtill eka genljuda; ekolod ekologi [ekålågi'] läran om djurens o. växternas levnadssätt, deras förhållande till miljön, anpassning till klimat, näring m. m.: modern bildn. av grek. o'ikos boning, hus och log'os lära; jfr ekonom. Härtill ekotyp särtyp utvecklad i viss miljö

ekonom [ekånå'm] hushållare, förvaltare: ytterst av grek. oikonom'os med samma bet.; till o'ikos hus (se ekologi) och verbet nemrein tilldela, fördela, ordna (jfr agronom); ordet avser ur-sprungl. familjefaderns fördelning av sysslor o. dyl. i sitt hus. Härtill ekonomi' hushållning: av likbet. grek. oikonomi'a; ekonomisk; ekonomisera ekorre [e'k-, eck'-]: fsv. ikorne, ekorne, isl. ikorni, no. ikorn; gemens, germ. ord (ty. Eichhorn) av okänt ursprung; ombildning genom association med ek i både sv. och ty.

ekse'm hudutslag: modern efterbildn.

av grek. ek'zema utdrivet genom hetta ekume'nisk allmännelig, för hela kristenheten: ytterst av grek. oikumenikos' som angår hela den bebodda världen ekvation (en matematisk term): av lat. aequa'tio jämn fördelning; till ae'quus jämn (jfr egal); en ekvation uttrycker likvärdigheten av två algebraiska storheter

ekvator jordens mittlinje, dagjämnings-linje: bildn. till lat. aequa'ri göra lika;

92ekvilibrist

eljest

till ae'quus lika; egentl, 'den som delar i lika delar' ekvilibrist balanskonstnär: av fra. équi-libriste, modern bildn. till lat. aequili'-brium jämvikt: till ae'quus jämn och li'bra våg

ekvivalent likvärdig: av fra. équivalent med samma bet. Härtill ekvivalera uppväga, motsvara: efter fra. équivaloir vara av samma värde

el- (i elkraft, -verk m. fi.): en från o. 1940 införd förkortning av elektricitet; även som enkelt ord (förbrukningen av gas ocK el o. dyl.)

elak [e'lak, e'lack]: fsv. elaker, no. ilak; möjl. av förstärkande e- alltid (se e-) och fsv. läker, no. Iak dålig eller no. Iak, isl. lakr dålig, lågty. Iak slapp (se 2 lake, moloken) elan [elang'] fart, hänförelse: av likbet. fra. élan, till élancer störta fram; av lat. ex från, ur och lancia're slunga en lans, till lan'cia lans elastisk tänjbar, spänstig: modern bildn. till grek. elaste's som Sätter ngt i rörelse. Härtill elasticitet

eld: fsv. isl. eldr; gemens, germ. ord med dunkla släktskaps- och ursprungsförhållanden

eldbegängelse: nybildn. (o. 1890) efter likbegängelse

eldfängd: sv. dial. eldfäng; egentl, 'som får eld', till 1 få; jfr fåfäng eldora'do guldland, lyckoland: av spa. el dora'do det gyllene, de spanska eröv-rarnas namn på ett lockande guldland i Sydamerika

eldstad: till 2 stad i den ursprungl. bet. 'plats, ställe'

elefant: ytterst av grek. elefas (gen. elefantos) med samma bet. elegant [-gang't, -gan't]: av fra. elegant med samma bet., av lat. e'legans granntyckt, förfinad; smakfull, till elig'ere utvälja; jfr elit. Härtill elegans [-gang's, -gan's]: av fra. élégance, av lat. elegan'tia elegi [-sji', -gi'] klagodikt: av fra. élégie, av lat. elegi'a med samma bet. Härtill ele'gisk [-gisk] klagande, sorgmodig: närmast av ty. elegisch

elektor [-år] (pl. elekto'rer) särskild utsedd väljare: av lat. elec'tor väljare; till élig'ere utvälja; jfr elit elektrisk: av ty. elektrisch, fra. électrique, modern bildn. (omkr. 1600) på grek. e'lektron bärnsten. Härtill elektricitet, elektrisera, elektriker, elektro- (i talrika sammansättn.), elektrod [-å'd] elektrolyt sönderdelning av vätska genom elektrisk ström: av grek. ly'sis upplösning; jfr analys

elektron [-å'n] (minsta enhet elektricitet, elektriskt laddad elementarpartikel): modern bildn., först hos den eng. fysikern Johnstone Stoney 1891. Härtill elektronisk läran om elektroner (elektronrör, transistorer m. m.); elektronisk; elektroniker element: av lat. elemen'tum grundbeståndsdel. Härtill elementär grundläggande, enkel: av fra. élémentaire, lat. elementa'rius; elementar- (i sammansättn.): av ty. elementar, lat. elementa-rius

ele v: av fra. élève, bildat på verbet élever lyfta, uppfostra, efter mönster av ital. allievo lärjunge elevator hiss: bildn. till lat. eleva're lätta; lyfta. Härtill elevation lyftning, höjd

elfenben: av ty. Elfenbein; Elfen- ytterst av lat. el'ephas elefant; se elefant

elfte: se elva

elidera utstöta, utelämna: av lat. eWdere utstöta; jfr elision, kollidera eliminera avlägsna, utesluta: av lat. élimina're visa bort från tröskeln; avlägsna; till lat. Wmen tröskel, gräns elision [-sjo'n] utelämnande: av lat. eWsio utstötning; till eWdere (jfr elidera)

elit urval; utvald skara: av fra. Slite, part. till élire utvälja; av lat. élig'ere utvälja; jfr elegant, elektor elixi'r (benämning på läkemedel av olika slag): ytterst av arab. al-iksir de vises sten

eljest: fsv. ællighis; av ett æl- annan, som är identiskt med lat. aVius annan (jfr eller, elände); senare leden möjl.

93eilande

emendera

en form av fsv. læghe läge; egentlig bet. alltså 'vid annat läge* eliande: e. röd eldröd; förlängd form med expressiv innebörd; jfr mjällande vit mjällvit; beckande mörkt beckmörkt m. fi.

eller: fsv. æller (även ællar, celia), trol. svagtonsform av ællighar annars, isl. elligar (ettar), bildn. till ett æl- annan; se eljest

ellip's utelämnande (av ord), förkortat ord el. uttryck; långrund figur: ytterst av grek. eWeipsis utelämnande, till ellei'pein utelämna. Härtill elliptisk elmseld (ett elektriskt ljusfenomen): efter ital. helgonnamnet Elmo el. Er mo, sammandragning av Erasmus eloge [elå'sj] lovord, beröm: av fra. èloge; av medeltidslat. eulo'gium; av grek. eulogi'a beröm, bildn. av eu väl (se eufoni m. fi.) och log'os ord (se logisk)

elokvens [-en's] vältalighet: av ty. Elo-quenz, fra. éloquence med samma bet., av lat. eloquen'tia, bildn. till verbet e'loqui uttala

el'ritsa (en fisk): av ty. Elritze, trol. bildat till Elre, biform till Erie al; jfr björkna

elsevi r: bok tryckt av de holl. boktryckarna Elzevier (1500- och 1600-talen)

el uderå slingra sig ifrån, kringgå: av lat. elu'dere övervinna i spel; narra elva: fsv. ællivu, ællova etc., isl. eilifu; gemens, germ. ord (ty. elf, eng. eleven); trol. sammansättn. av en och ett med lämna besläktat ord med bet. 'rest, vad som blir över'; sålunda 'en över (tio)'

elyselsk himmelsk, paradisisk: bildn. till grek. elys'ion, lat. elysium de saligas land

elände [e'lände, elän'de]: fsv. ælænde; av lågty. ellende (ty. Elend) med samma bet., egentl, 'landsflykt, vistelse i främmande land'; av æl- annan (se eljest) och land. Härtill eländig emarj: av fra. émail; av germ. ursprung, besläktat med smälta och med ty. Schmelz emalj emanation: se emanera

emancipera frigöra, förklara myndig: ytterst av lat. emancipafre förklara fri; frigiva. Härtill emanciperad (utmanande) frigjord, fördomsfri; emancipation frigörelse

emanera utgå från; utströmma: av lat. emana're strömma ut; härflyta, härstamma. Härtill emanation utflöde, utströmning

emballera [ang-, em-] packa in, förpacka: av fra. emballer, bildn. till en in och balle varupacke, bal (se 1 bal). Härtül emballage [-a'sj] omslag, förpackning: av fra. emballage

embar'go beslag, kvarstad: av spanska embar'go med samma bet., bildn. på embarga'r spärra, hindra; till lat. barr'a tvärstång, bom; se 1 barr, barrikad em barkera [ang-, em-] gå ombord: av fra. embarquer; bildn. till prefixet en-in- och barque båt; se 1 bark embarras [angbara'] b^deri, förvirring: av fra. embarras med samma bet., bildn. till embarrasser bringa i förlägenhet; av ital. imbarrazza're eller spanska embara-zar, bildningar till lat. barr'a; se embargo

embellera [angbelle'ra, em-] förskönas: av fra. embellir med samma bet.; till fra. bel vacker

emblem [angble'm, em-j sinnebild: över fra. av grek. em'blema inlagt arbete, ornament

embonpoint [angbångpoäng'] gott hull, fetma: av likbet. fra. embonpoint, eg. en bon point i gott stånd em'bryo fosteranlag; första början: av grek. em'bryon växtämne; foster. Härtill embryologi' läran om fosterutvecklingen emedan: fsv. æ mæpan, av æ (se e-) och mæpan (se medan) emellan: fsv. i mællan; av prepositionen i (som i obetonad ställning blivit e) och mellan

emellanåt: fsv. mællan at, av (e)mellan och åt

emellertid: av lågty. middeler tit under mellantiden

emendera förbättra, rätta: av lat. emen-da're rätta, förbättra. Härtill emen-dation rättelse, förbättring

94emeritus

endräkt

eme'ritus pensionerad, som tjänat ut: av lat. emeritus, perf. part. a v emere're tjäna ut, tjäna slut, jfr merit emfa's eftertryck: av grek. em'fasi$ bildn. av en i och fas'is uttryck; utseende; jfr 2 fas. Härtill emfatisk uttrycksfull: efter grek. emfatikos' med samma bet.

emigrera: av lat. emigra're flytta ut, utvandra, av e[x] ur, ut och migra're flytta. Härtill emigrant utvandrare: av fra. émigrant; emigration utvandring eminent framstående, utomordentlig: av lat. c'minens framstående, utmärkt, pres. part. av emine're höja sig; jfr prominent. Härtill eminen's (titel för höga katolska ämbetsmän) emif (muhammedansk) furste: ytterst av arab. amir anförare, furste; jfr amiral

emittera släppa ut i marknaden: av lat. emitfere släppa ut; utgiva, av e[x] ut och müfere sända (se mission). Härtill emissa'rie sändebud: av lat. emissa'-rius; emission utsläppande i rörelsen: av lat. emiss'io

emma (ett slags stol): möjl. av kvinnonamnet Emma, vars ursprung är oklart emot: fsv. i mot, isl. I möt; av obetonat i och mot; jfr emellan emotion [emåsjo'n] känsla, sinnesrörelse: av fra. emotion, bildat till émouvoir uppröra, röra; jfr motion. Härtill emotionell' känslobetonad empir(e) [angpi'r, em-] kejsarstil (stilriktning som blomstrade under Napoleon I:s kejsardöme): av fra. empire kejsardöme; av lat. imper'ium välde; kejsarmakt

empiri' erfarenhetskunskap: av grek. empeiri'a erfarenhet. Härtill empi'risk grundad på erfarenheten, empiris'm erfarenhetsfilosofi, empi'riker empyré eldhimmel, översta världsregionen: av fra. empyrée, bildn. på grek. em'pyros brinnande, till pyr eld, se pyro-

ernser- (i emservatten o. dyl.): efter den ty. badorten Ems

emulsion tjockflytande, mjölkliknande läkemedel: av fra. émulsion, bildn. till

lat. emuVsus, perf. part. av lat. emulge're mjölka

1. en (träd): fsv. ene[r], en, isl. einir, no. eine; nord. och ty. ord av dunkelt ursprung

2. en (räkneord m. m.): fsv. en, isl. einn; gemens, germ. ord (ty. ein, eng. one, a) av indoeurop. ursprung (lat. vfnus en, grek. oinos' etta på tärning o. s. v.)

enbär ensam, oblandad: da. enbär, no. dial. och nyisl. einberr idel, uteslutande; trol. en nordisk nybildning, där -bar har enbart förstärkande innebörd (jfr dyrbar till dyr); möjl. till bet. påverkat av mit. einparich, holl. eenparig enhällig, likformig. Härtill enbart (adv.) uteslutande en bett: trol. av äldre sv. enbäe, no. einbeite körredskap för en häst; till 2 beta i bet. 'betsla' en ey k'Ii ka påvlig rundskrivelse: av lat. encyc'lica, bildat på grek. enkyk'lios rund

encyklopedi [ensyklåpedi', ang-] uppslagsbok, sammanfattning av alla vetenskaper: av fra. encyclopédie, lat. encyclopædia, bildn. av grek. enkyk'lios kretsformig (jfr encyklika) och pai-de'ia undervisning (se pedagog); sålunda egentl, 'kunskaper som bilda en krets'

endast: superlativbildn. till ende ende: fsv. ende; bildn. på 2 en efter mönster av åttonde m. fi. ordningstal på -de

ende'misk inhemsk: modern bildn. till grek. en i, hos och grek. de'mos folk endera: sammansättn. av 2 en och fsv. pera (gen. plur.) av dem endi'v, endi'via salladsväxt, Cichorium endivia: av ital. endivia, av senlat. inty'bea, ett ord av arab. ursprung (egypt. tybi januari) endossera [angdåse'ra, en-] påteckna (en växel) på baksidan: av fra. endosser, egentl, 'skriva på ryggen' el. 'taga på ryggen', bildn. till dos rygg endräkt: fsv. endrækt, da. endrägt; av lågty. éndracht (ty. Eintracht) med samma bet., bildat till uttrycket over ën dragen vara ense, egentl, 'bära (en

95ene

ens

börda) jämnt (fördelad)'; jfr dräkt, tvedräkt ene en virke: sydsv. dialektord, bildn. till 1 en

energi [enärsji']: av fra. énergie; ytterst av grek. ener'geia handlingskraft, av en i, hos och er'gon verk; jfr allergi, synergism. Härtill energisk [-gisk]: närmast av ty. energisch; energetik [-g-] läran om energien: modern bildn. efter mönster av matematik o. dyl. enervera göra nervös, oroa: av fra. énerver; egentl, 'beröva senorna'; bildn. på nerv

en face [ang fass'] rakt framifrån: av fra. en face, av en i och face ansikte enfaldig menlös: fsv. enfaldogher, äldre enfålder (med tillägg av den vanl. adj.-ändelsen -ig, fsv. -ogher), isl. einfaldr; urspr, 'enkel' (jfr mångfaldig); till stammen i fåll. Härtill enfald engagera [ang-gasje'ra] anställa; inblanda; starkt intressera: av fra. engager, egentl, 'pantsätta'; verbalbildn. på uttrycket (mettre) en gage (sätta) i pant (se gage). Härtill engagemang' anställning; starkt intresse: av fra. en gagement engelsk: fsv. ængilsker, eng. English; adj.-bildn. till folknamnet 'angier', lat. Angli, forneng. Engle (efter landskapet Ängeln i Slesvig, därifrån anglerna på 400-talet utvandrade till England); jfr anglicism, anglikansk, angläs. Härtill engelsman: av lågty. engels-mann, eng. Englishman, eg. 'engelsk man'

en gros [ang grå'] i stort, i parti: av fra. en gros, av en i och gros tjock, grov, av lat. gross'us tjock; jfr 1 gross. Härtill engrossis't grosshandlare enhällig: av (låg)ty. einhellig, egentl, 'samstämmig', till hellen ljuda, instämma; jfr ty. hell klar, klingande; jfr misshällighet enhörning: fsv. enhyrninger sagodjur med ett horn i pannan; till horn enig: av lågty. enig (ty. einig); bildn. till 2 en

enjambemang [angsjangbemang'] "över-klivning", övergång från en vers till den nästa utan paus: av fra. enjambe-

ment; till enjamber kliva (över ett dike), bildn. på jambe ben enkannerligen i synnerhet: fsv. enkan-nelika, isl. einkanliga; bildn. till isl. einkanna utvälja, av 2 en ensam och isl. kanna lära känna (besläktat med känna); alltså urspr, 'som bör utväljas' enkel: av lågty. enkel, bildn. till 2 en; jfr fsv. enkil änkling en kla'v del av stat, som ligger omgiven av annan stats område: av fra. enclave, bildn. på enclaver innesluta; till lat. cla'vis nyckel

enkli'tisk (om en ordform) som i uttalet ansluter sig till föregående ord, vidhängande: ytterst av grek. enklitikos' som lutar sig emot något, till kli'no luta, böja; jfr klinik enkom [en'kåmm, eng'-]: fsv. enkom, isl. einkum; egentl, dat. plur. på -om till det fsv. adj. enka (isl. einka) ende; bildn. till 2 en; jfr också 2 ynka; för bildningen jfr ömsom, lagom, sinom, stundom enkät: se enquete

enlevera [angleve'ra] röva bort, föra bort: av fra. enlever lyfta upp, föra bort; av en därifrån (lat. in'de) och lever lyfta (lat. leva're)

enligt: egentl, neutralform av ett fsv. adj. enliker ensam; särskild enlätt enfärgad: fsv. enliter, till fsv. liter m. färg, se 2 -lätt

enorm [enår'm] ofantlig: av lat. enor'mis av e[x] ur, från och nor'ma mått, regel (se norm); jfr abnorm en passant [ang pasang'] i förbigående: av fra. en passant; av partikeln en under och pres. part. av passer; se passera enquete, enkät [angkä't, en-] rundfråga: av fra. enquete, bildat på lat. inqui'rere undersöka, efterfråga; jfr inkvisition enrollera [angråle'ra] skriva in: av fra. enröler, egentl, 'införa i rullorna', av en i och röle lista; se roll, rulla ens: fsv. ens, isl. eins; adverbiellt använd genitiv av 2 en; gemens, germ. ord med bet. 'en gång' (ty. einst, eng. once); med ens = på en gång (jfr ty. auf eins, eng. at once), icke ens = icke en gång; jfr överens, ense

96ensajn

enzym

ensaj'n (officer i frälsningsarmén): av eng. ensign fänrik

ensak {det är min e. o. dyl.): fsv. ensak f. böter som odelade tillfaller ngn (målsäganden, konungen); jfr sak, saker

ensam [en'-, e'n-]: fsv. ensamler, trol. ombildning av äldre ensamin, ensaman, isl. einsamann, urspr, einn sarnan ensam tillsamman (motsatt t. ex. 'tre tillsamman'), av 2 en och samman

ense [en'-, e'n-]: fsv. ens enahanda, lika, isl. eins; urspr, en adverbiellt använd genitiv av 2 en (jfr ens); bet. 'ense' trol. lånad från lågty. ens (ty. eins); formen ense är väl egentl, en plural {de äro ense med mig o. dyl.); jfr överens

ensemble [angsam'bel] samverkan; hela personalen, (teater)sällskap: av fra. ensemble tillsammans; bildn. av lat. in i och sim'ul på samma gång, tillsammans

ensilage [ensila'sj] (beredning av) pressfoder: av fra. ensilage, bildn. på ensüer, av spanska si'lo sädesmagasin, av lat. si'rus grav, vari säd vinterförvarades; jfr silo

enskifte delning av byalags jord, varigenom ägarna fick sina ägor sammanlagda i ett enda skifte (1803—27): se skifta

e'nskild: fsv. enskylder, eg. 'ensamt skyldig, ensamt tillkommande'; sammansättn. av 2 en och fsv. skylder skyldig (se skyld); ombildat efter avskild, särskild m. fi., vilka innehåller perf. part. av skilja

enslig [e'nslig, en'slig]: fsv. enseliker, isl. einsligr ensam, avsides; till ens. Härtill ensling (liksom brottsling till brottslig)

enstaka [e'n-, en'-]: fsv. enstaka, isl. ein-staka; sammansättn. av 2 en och subst, stake

enständig [e'n-] enträgen, envis: av lågty. instendich el. ty. inständig, besläktat med stånda (jfr till bet. ståndaktig); möjl. efter lat. in'stans envis

enstöring [e'n-]: fsv. enstøpinger en som står ensam, isl. einstædingr; till ein-stædr ensamstående; av einn ensam

(av 2 en) och standa, imperf. stöd (se stånda)

entent(e) [angtang't] politiskt samförstånd, förbund; av likbet. fra. entente; till entendre höra, förstå; av lat. inten'dere sträcka, åsyfta, rikta entle'diga: av (låg)ty. entledigen, bildn. till ledig fri; jfr ledig entomolog [entåmålå'g] insektforskare: modern bildn. av grek. enjomon insekt och grek. log'os lära. Härtill entomologi'

entré [angtre'] ingång; inträdesavgift: av fra. entrée, till entrer inträda; av lat. intra're med samma bet.; jfr äntra

entrecote [angtrekå't] oxhare, mellan -rev: av fra. entre-cöte med samma bet., av entre mellan och cöte revben; jfr kotlett

entreprenad [angtreprena'd] arbetsbe-ting av större omfattning: bildn. till fra. entreprendre företaga sig. Härtill entreprenör*. av fra. entrepreneur entresol(l) [angtresåli] mellan-, halvvåning: av fra. entresol, äldre entresole, bildn. till fra. sole i bet. 'trossbotten'; förkortn. av solive bjälke entrå envis (dial.): se trå enträgen: egentl, 'på samma sätt trägen'; se trägen

entusias'm [ang-, en-] hänförelse: av grek. enthousiasmos', egentl, 'gudain-givet tillstånd, att vara uppfylld av guden', av en i och theos' gud. Härtill entusiast; entusiastisk enveten envis: till äldre sv. envett envishet, egensinne; jfr förveten envig tvekamp: litterärt lån från fornspråken (fsv. envighe, isl. einvigi); till fsv. vigh strid, besläktat med vig environger [angvirång'er] omgivningar: sv. plur. av fra. environ omgivning, sammansättn. av en i och fornfra. viron rund, krets

envis: egentl, '(som tror sig) ensam vis'; till 2 en ensam (jfr enveten) envoyé [angvoaje'] (diplomatiskt) sändebud: egentl, perf. part. av fra. envoyer sända, av lat. invia're, bildn. till vi'a väg

enzym [ensy'm] (kemiskt ferment i

97eocen

eremit

djur- och växtorganismer): bildn. av grek. en i och zy'me jäst eoce'n (en geologisk period, den äldsta i tertiärformationen): modern bildn. till grek. e'os dagning och kainos' ny; jfr miocen, pliocen eoli t (enkelt stenverktyg från äldsta kvartärlagren): modern bildning, egentl, 'morgonrodnadssten', till grek. e'o$ dagning (jfr eocen) och lith'os sten (se litografi)

eolsharpa [e'åls-] vindharpa: av lat. Æ'olus vindarnas gud eon [eå'n] världsålder: av grek. aio'n tidrymd, världsålder; jfr e-, evig epidemi' farsot: ytterst av grek. epide'-mios spridd bland folket, av epi' i, på och de'mos folk. Härtill epide'misk epider mis överhud: bildn. av grek. epi' på, utanpå och der'ma hud epify's tallkottkörteln: av grek. epi'fysis, av epi' i, på och fy'sis växande epigon [epigå'n] efterföljare, efterapare: av grek. epig'onos ättling, av epi' efter och gon'oè födelse (se genus) epigra'f inskrift på sten: av grek. epi-grafe\ av epi' på och grafein skriva; se grafisk. Härtill epigrafi'k inskrifts-kännedom; epigra'fiker; epigra'fisk epigram [epigram'] kortfattad (uddig) dikt: av grek. epig'ramma påskrift, inskrift, till gramm'a skrift (se grammatik)

epik: se episk

epikuré njutningsmänniska: efter den grek. filosofen Epiku'ros (341—270 f. Kr.)

epilepsi' fallandesjuka: av grek. epüepsi'a anfall. Härtill epilep'tiker person som lider av epilepsi: av grek. epüeptikos' epileptisk

epilog [-lå'g] avslutning: av grek. epi-l'ogos slutord; av epi' på, efter och log'os tal; jfr prolog, dia-, monolog e'pisk berättande: av ty. episch, fra. épique; av lat. ep'icus; av grek. epikos', till epos. Härtill epi'k berättande diktning: av ty. Epik; av fra. épique episk; e'piker: från ty. episkop [-å'p] projektionsapparat för ogenomskinliga bilder, balloptikon: mo-

dern bildn. av grek. epi' på och skopei'n se, skåda; jfr diaskop episkopa'1 biskops-; högkyrklig: bildn. till lat. epis'copus biskop; jfr biskop episkopa't biskopsämbete, biskops äm-betstid: bildn. till lat. epis'copus biskop; jfr biskop

episod [-o'd] underordnad händelse, ngt övergående: av grek. epeisod'ion något utifrån inkommande, inskott, egentl, dialogiskt parti inskjutet mellan körsångerna i ett grekiskt drama epis'tel brev: ytterst av grek. epistole' brev, egentl, 'något översänt', av epi' på och stelVein sända

epitafium gravskrift; minnestavla över en avliden: av lat. epitaph'ium, egentl, 'begravningstal'

epitel ytligt belägen cellvävnad: bildn. av grek. epi' på och grek. thele' bröstvårta

epite't benämning, tillnamn: av grek. epitWeton tillägg

epizooti [-sååti'] farsot bland djur: bildn. av grek. epi' på, bland och zo'on djur; jfr epidemi

epok [epå'k] tidsskede; vändpunkt: av fra. époque; av grek. epokhe' vilopunkt epopé [epåpe'] hjältedikt: av fra. épo-pée, av grek. epopoWa, till ep'os (se epos) och poie'in göra (se poesi) e'pos berättande dikt: av grek. ep'os ord, berättelse; jfr episk epålett' axelstycke på uniform: av fra. épaulette, bildn. på épaule axel; av lat. spafula skulderblad er- [ä'r-, e'r-] (i erfordra, ersätta m. fi.): av lågty., ty. er-; obetonad partikel, ursprungl. samma ord som sv. 4 ur e'ra tidevarv: av lat. æ'ra med samma bet.

erbar'mlig: av ty. erbärmlich med samma bet.; till erbarmen förbarma; jfr barmhärtig

erbjuda: efter lågty. erbëden, ty. erbiden med samma bet. eremi't ensamt levande person; enstöring: ytterst av grek. eremi'tes med samma bet., bildn. till grek. ert'mos ensam. Härtill eremitage [-a'sj] eremitboning; ensligt liggande gård $1. slott: av fra. ermitageerfara

esperanto

erfara: känt fr. mitten av 1600-t.; av ty. erfahren med samma bet.; egentl, 'uppnå (genom att fara)'. Härtill erfaren: av likbet. ty. erfahren; jfr förfaren

ergonomi' arbetskunskap, anpassning av arbetsmiljö: modern bildning (1961) av grek. er'gon arbete, verk och -nom,'os ordnare, till verbet nem'ein ordna. Härtill ergonom ergoti n (giftigt ämne i mjöldrygan): modern bildn. till fra. ergot mjöldrvga, sporre; fornfra. argot något skarpt, vasst, nål; av ovisst ursprung. Härtill ergotis'm mjöldrygef örgif tning eriksgata (den fornsvenske) konungens färd genom landskapen: fsv. eriksgata, trol. sammansatt med Erik i dess urspr, appellativa bet. 'allhärskare' erinn'yer (pl.) hämndgudinnor (i grek. mytologien): av grek. Erinys', av oviss härledning. Jfr eumenider erinra: av lågty. er inner en, ty. erinnern med samma bet., till inner inre; jfr inre

e'risäpple stridsäpple, tvisteämne: efter, grek. E'ris, tvedräktens gudinna erkänna: av lågty. ty. erkennen med samma bet.; till kennen känna (jfr känna). Härtill erkänsla; erkännsam erodera nöta bort: av lat. ero'dere gnaga bort, fräta bort. Härtill erosion av-nötning: av lat. ero'sio med samma bet. eroti'k kärlek; läran om kärleken; konsten att älska: bildn. på grek. er'os kärlek. Härtill ero'tisk kärleks-; sinnlig; erotiker; erotoma'n

erratisk flytt-: av lat. erra'ticus kringirrande; regellös

ertappa: av ty. ertappen med samma bet.; till ty. Täppe bred fot, brett spår; trol. smekordsbildn. (jfr fra. potte tass, sv. 1 labb m. fi.)

eruption [-sjo'n] utbrott: av lat. erup'-tio utbrott. Härtill erupti'v vulkanisk: av fra. éruptif erövra: av lågty. erövern (ty. erobern) med samma bet., egentl, 'bli den övre, få överhand'

eselhuvud (en skeppsbyggnadsterm): av lågty. eselhooft, egentl, 'åsnehuvud' (jfr ty. Esel åsna)

eska'der del av en krigsflotta: av fra. escadre med samma bet., av ital. squa'dra, urspr, 'fyrkantig slagordning'; jfr kvadrat, skvadron, kvart, 4 kvarter

eskalera "trappa upp", stegvis öka, förstärka (de militära insatserna): nytt ord (omkr. 1965) i samband med Vietnam-kriget; närmast efter eng. escalate med samma bet.; bildn. till fra. escalade uppklättring, stormning, escalier trappa; av lat. scala'rium trappa; ytterst av lat. sca'la stege; jfr 2 skala, echelong. Motsats: deska-lera. Härtill eskalation stegring, förstärkning (av stridshandlingar) eskamotera bort smussla undan: av fra. escamoter med samma bet.; trol. bildn. på lat. squa'ma (fisk)fjäll eskapa d snedsprång, äventyr: över fra. från spa. escapada med samma bet. eskapis'm verklighetsflykt: från fra.; avledn. av fra. escaper försvinna; av medeltidslat. excappa're kasta av sig kappan

eskar p innersluttning av en fästnings-grav: av fra. escarpe med samma bet.; av ital. scar'pa, ett ord av germ. ursprung

eskatologi [-tålågi'] läran om de yttersta tingen: bildn. av grek. es'khaton det yttersta och grek. log'os lära eskimå': av fra. esquimau; fra. form för ett indianskt ord med bet. 'den, som äter rått kött' eskort [eskårt'] skyddsvakt; hedersvakt: av fra. escorte med samma bet.; av ital. scor'ta, substantiverat part. av scor'-gere ledsaga; av folkl. lat. excorri'gere ge akt på; se korrigera eskula'p läkare: av lat. Æscula'pius (grek. AskWpios) läkekonstens gud esote'risk inre, avsedd för de invigda: bildn. på grek. eso'teros inre; jfr esoterisk

esparsett' (spansk klöver): av äldre fra. esparcette med samma bet.; trol. besläktat med fra. èpars spridd, av lat. spar'-sus

esperanto (ett konstgjort språk): efter den pseudonym Doktoro Esperanto 'doktorn, som hoppas', varunder upphovs-

99esplanad

etyd

mannen, d:r L. Zamenhoff, 1887 utgav sin första lärobok; jfr spa. espera'r hoppas; fra. espérer, med s. k. prote-tiskt e-, av lat. spera're esplana d bred, trädplanterad gata: av fra. esplanade, av ital. spiana'ta, bildn. till spiana're utjämna; av lat. explana're med samma bet.; jfr plan espri' kvickhet; ett slags hatt- el. hårprydnad: av fra. esprit med samma bet.; av lat. spi'ritus ande (jfr 2 sprit) essay [essä'] el. essä' litterär uppsats, kåseri: eg. 'försök'; av fra. essai; av lat. exag'ium prov, försök. Härtill essayis-tisk, essayistik esse (i uttrycket vara i sitt e.): efter ty. (in seinem) Esse; av medeltidslat. ess'e tillstånd, väsen, substantivering av inf. esse vara; jfr fra. étre à son aise, eng. to be at ease, da. være i sit es essens [esang's, essen's] välluktande olja: av fra. essence med samma bet.; av lat. essen'tia väsen; väsentliga beståndsdelar; bildn. på esse vara; jfr k vin t essens

essentieli väsentlig: över fra. av ett modernt lat. essentia'lis; jfr essens essä: se essay

esteti'k vetenskapen om det sköna: bildn. på grek. a'isthesis uppfattning; jfr anestesi, synestesi. Härtill este'-tiker person som ägnar sig åt estetik; este'tisk skönhets-, smakfull; este't estimera värdera, högakta: av fra. esti-mer med samma bet.; av lat. aestima're uppskatta, värdera

estra'd upphöjning, tribun: av fra. estrade med samma bet.; av provensalska estra'-da gata; av lat. stra'ta, egentl, plur. av stra'tum stenläggning etablera upprätta, anlägga, grunda: av fra. établir uppställa; grundlägga; av lat. stabili're göra stadig, av stab'ilis stadig (se stabil). Härtill etablerad inarbetad, erkänd^ stadgad, säkerställd; etablissemang' inrättning, anläggning: av fra. etablissement; jfr eng. establishment etage [eta'sj] våning: av fra. étage, bildn. till lat. stare stå

etagére, etagär [etasjä'r] prydnadshylla: av fra. etagére, avledn. av étage (se etage)

etalong' likare, normalmått: av fra. étalon ined samma bet.; av germ. ursprung

etapp' upplagsplats; del av vägsträcka el. företag: av fra. étape; av germ. ursprung (jfr lågty. stapel stapelplats). Härtill etappvis etcefera: av lat. et ce'tera och det övriga e'ter rymd; (även) en vätska: ytterst av grek. aithe'r det tunnaste, luften; till a'itho bränner. Härtill ete'risk luftig eternell' evighetsblomma: bildn. till lat. aeter'nus evig

eterni't (ett slags takskiffer): modernt varunamn, bildat till lat. aeter'nus evig eti'k sedelära: bildn. på grek. ethikos' som har att göra med sederna, till e'thos bruk, sed; jfr sed. Härtill e'tisk sedlig; e'tiker

etikett' umgängesregler; påskrift om innehåll: av fra. étiqudte, urspr, 'i marken nedstucken nätpåle'; bildn. på ett verb av germ. ursprung; jfr lågty. steken sticka in, sv. 1 sticka etiologi' framställning av orsaker o. uppkomst: av likbet. grek. aitiologi'a, av aili'a orsak och log'os lära. Härtill etiolo'gisk

etnograf forskare i naturfolkens liv och kultur: bildn. av grek. eth'nos folk och grek. grafein beskriva. Härtill etnografi'; etnografisk

etnolog [-å'g] folklivsforskare: bildn. av grek. eth'nos folk och log'os lära. Härtill etnologi' (jämförande) folklivsforskning; etnologisk

etologi' vetenskapen om djurens beteenden o. förhållande till miljön (Konrad Lorenz m. fi.): av grek. e'thos sed, vana och log'os lära

etsa: av ty. otzen med samma bet.; egentl, 'låta äta', bildn. till äta, ty.

essen

etter: fsv. eter, isl. eitr; gemens, germ. ord (ty. Eiter var) med släktingar i grek. m. fi. språk. Härtill ettrig etterbilla argbigga, argsint kvinna: se billa

etui' fodral; bestick: av fra. äui; bildn. till fornfra. estuier innesluta, motsvarande lat. stude're; jfr studera ety'd (musikaliskt övningsstycke): av fra.

100etyl

ex-

étude; av lat. stud'ium vetenskaplig sysselsättning; se studera ety'l (kemiskt ämne): ordet bildat av J. Berzelius; av eter och grek. hy'le materia

etymologi [-målågi'] läran om ordens ursprung: bildn. av grek. et'ymos verklig, sann, säker och grek. log'os lära, sålunda egentl, 'läran om ordens verkliga betydelse'. Härtill etymologisk eudemonis'm åsikten att människans strävan efter lycka är grundval för etiken: av grek. eudaimoni'a lycka; av eu väl och da'imon ande. Jfr hedonism eufemis m förskönande omskrivning: av grek. eufemismos' användning av ett vackert ord för en dålig sak; av eu väl och †e'me ord eufoni [evfåni'] välljud: av grek. eufo-ni'a med samma bet.; av eu väl och fone' ljud; motsats: kakofoni. Härtill eufonisk [-få'-] eufori' välbefinnande, lyckokänsla: mod. bildn. av grek. eu god och fer'ein bära. Härtill euforisk [-få'-] eugenTk [-g-] läran om rasförädling: modern bildn. (av engelsmannen Galton 1883) av grek. eugene'$ av god ras; av eu väl och gen'os släkt (se kön) euhemeris'm (tolkningen av myterna som förvanskade minnen av verkliga händelser och personer): bildn. till Euhe'meros, grek. filosof (slutet av 300-t. f. Kr.), som utvecklade en sådan åsikt om den grek. mytologien

eumenider (pl.) hämndgudinnor (i grek. mytologien): eg. 'de välvilliga', av grek. evmeni'des (pl.), bildn. av eu god och men'os sinne; eufemistisk benämning på erinnyer

eunuck' snöping, som är haremsvakt: av grek. eunu'khos med samma bet., egentl, 'sovrumstjänare'; till e'une bädd

europé: av lat. Europæ'us med samma bet., till Euro'pa, grek. Evro'pe; av ett assyr. ord med bet. 'solnedgång'; jfrda. europæer, ty. Europäer, fra. européen, eng. European eurytmi' harmoni i ett konstverk: modern bildn. av grek. eu god och rhythmos' rytm

eusta'kisk (e-a röret, mellan svalget och örat): efter ital. läkaren Eustachio (d. 1574)

eutanasi' lätt och smärtfri död: ytterst av grek. euthanasi'a med samma bet.; bildn. av eu god och tha'natos död evad: se e-

evakuera tömma; utrymma: av lat. eva-cua're göra tom; utrymma; jfr vakuum evalvera uppskatta; omräkna: över ty. av fra. évaluer uppskatta; bildn. till fornfra. value värde; jfr valuta, valvera

evangelium: av grek. euange'lion gott budskap; av eu god och an'gelos budbärare; ängel (se ängel). Härtill evangelisk, evangelisk evar, evart, evem: se e-evenemang' märklig händelse: av fra. événement; bildn. till lat. eveni're ske; jfr eventuell

eventuell' möjligen inträffande: av fra. éventuél med samma bet., bildn. till lat. even'tus utgång; till eveni're avlöpa, hända. Härtill eventualitet möjligen inträffande fall, möjlighet: av fra. éventualüé evertebrat ryggradslöst djur: samman-sättn. av lat. nekande e- (ex ur, från) och vertebrat

evident uppenbar, solklar, påtaglig: av lat. e'videns (gen. eviden'tis); av lat. e[x] ur, ut och vid'ens, pres. part. av vide're se. Härtill eviden's uppenbar visshet: av lat. eviden'tia med samma bet.

evig: fsv. evogher, ævogher (1400-t.); av lågty. ëwich (ty. ewig); bildn. till ett forngerm. subst, med bet. '(lång) tid, tidsålder', se e-. evinnerlig: fsv. ævinneliker, isl. æfinligr, bildn. (med suffixet -lig) av ett adj., bildat på ett forngerm. subst, med bet. '(lång) tid, tidsålder', se e-. evolution utveckling: av lat. evolu'tio upprullande; till evoVvere upprulla, utveckla (jfr revolution, konvolut) evärdlig: fsv. eværpeliker, fornno. æverd-ligr; efter lågty. iewer[l]de alltid, med anslutning till 'alltid' (se e-) och værpa-bliva (se varda)

ex- (i exkejsare, exkommunicera o. dyl.): av lat. ex ur; från

101exakt

exkommunicera

exak t noggrann, fullt riktig: av lat. exac'tus (väl) utförd; noggrann, egentl, perf. part. av exig'ere fullborda; av ex-och ag'ere driva, handla (se agera, examen)

exalterad överspänd: bildn. till lat. ex-

alta're höja; fördjupa; till ex- och aVtus hög (se alt)

examen [eksa'-, äksa'-] (pl. exa'minà): av lat. exa'men vägning; prövning; bildn. till ag'ere driva, föra; jfr exakt. Härtill examinera: av lat. examina're undersöka; examina'tor förhörare: av lat. examina'tor undersökare; examinan'd person som skall examineras: av lat. examinan'dus som skall undersökas excellera [eksele'ra] utmärka sig: av lat. excelVere höja sig. Härtill excellent [ekselen't] förträfflig: av lat. excellens (gen. excellen'tis) höjande sig, hög; utmärkt, pres. part. av excelVere; excellens [ekselen's] titel för vissa höga ämbetsmän: av lat. excellen'tia höghet, upphöjdhet

excentrisk [eksen'trisk] belägen utanför medelpunkten; underlig i sitt uppträdande: bildn. av lat. ex från, ur, ut och cen'trum medelpunkt. Härtill excentricitet överspändhet, egenhet: av fra. excentricité med samma bet. exceptionell [eksepsjonell'] undantags-:

bildn. på lat. excep'tio undantag excerpera [ekserpe'ra] göra utdrag ur: av lat. excer'pere plocka ut; taga ut; taga bort. Härtill excer'pt utdrag: av lat. ex-cer'ptum med samma bet. excess [eksess'] överdrift, utsvävning; ofog: av lat. excess'us utgång; avvikelse; till lat. exce'dere överskrida; se cedera. Härtill excessi'v överdriven: av likbet. fra. excessif

excitera [eksite'ra] uppegga: av lat. excita're kalla ut; liva upp; jfr citera exege'S utläggning, tolkning: av grek. exe'gesis utförande; exege't (bibel)tol-kare: av grek. exegete's förklarare. Härtill exegeti'k läran om bibelns tolkning exekution utförande; indrivning; verkställande av kroppsstraff: av lat. ex-secu'tio fullgörande; rättslig handling, till ex'sequifullfölja, se exekvera. Härtill exekuti'v verkställande; exeku'tor

verkställare (av dom, testamente o. dyl.): av lat. exsecu'tor med samma bet. exekvera utföra (musik): av lat. ex'sequi fullfölja, av ex- och seq'ui följa (se sekvens); jfr exekution exem'pel: av lat. exem'plum prov; föredöme, mönster; bildn. till exim'ere uttaga; taga bort. Härtill exempla'r: av lat. exem'plar (gen. exempla'ris) med samma bet; exempla'risk; exemplifiera exercera: av lat. exerce're sätta i verksamhet, öva, sysselsätta, egentl, 'taga ur ur vila'; av ex- och arce're innesluta (besläktat med 1 ark). Härtill exerci's: av lat. exercifium (vapenövning

exhibitionis m sjuklig lust att framträda, väcka uppmärksamhet, blottställa sig: till lat. exhibi'tio utställande, visning, till verbet exhibe're framställa, visa, av ex ut och habe're hava exi'l landsflykt: av fra. exil; av lat. ex[s]i'lium, ett ord av okänt ursprung, möjl. besläktat med so'lum mark; jfr exulant

existera finnas till; leva: av lat. exsis'-tere träda fram; visa sig, av ex- och sis'tere ställa sig (jfr assistera, insistera). Härtill existen's tillvaro: av fra. existence med samma bet.; till lat. exis'tere (jfr konsistens); existensia-lis'm (en riktning i nyare tysk och fransk filosofi); existentiell' exklamation utrop: av lat. exclama'tio utrop; till exclama're utropa (jfr acklamation, pro-, reklamera) exkludera utesluta, utestänga: av likbet. lat. exclu'dere, till cla'udere stänga; jfr exklusiv, klausul exklusi'v förnämt avskild; som utesluter den stora mängden: av fra. exclusif; bildat på lat. exclu'dere (perf. part. exclu'-sus) utesluta; jfr exkludera, inklusive, klausul; sluss. Härtill exklusivitet kräsenhet, ensidighet; exklusi've med uteslutande av, frånräknat exkommunicera utesluta, bannlysa: bildn. av lat. ex (se ex-) och communi-ca're göra delaktig, upptaga i ett samfund; till commu'nis gemensam (se kommun)

102exkrementer

I. express

exkrementer (pl.) avföring: sv. pl. till lat. excremen'tum avsöndrat ämne; till ex-cer'nere avsöndra (se exkret) exkret utsöndrat ämne: av lat. excre'-tum (ngt) avsöndrat; egentl, perf. part. av excer'nere utsöndra (jfr diskret, 1 sekret, koncern). Härtill exkretion utsöndring: av lat. excre'tio med samma bet. (jfr sekretion) exkurs' utvikning från ämnet: av lat. excur'sus utflykt (jfr kurs, konkurs). Härtill exkursion utflykt, strövtåg: av lat. excur'sio med samma bet. exli'bris bokägarmärke: av lat. ex lib'ris 'ur (N. N:s) böcker' exorcism [eksårsis'm] djävulsbesvärjelse: av grek. exorkismos' besvärjelse; till ex ut, från och orkifsein besvärja exote'risk avsedd för den stora allmänheten: av grek. exoterikos' yttre; jfr esoterisk

exotisk [ekso'-, ekså'-] utländsk, från fjärran land: av grek. exotikos' utländsk, främmande

expandera utvidga (sig): av lat. expan'-dere utbreda, utsträcka. Härtill expansion [ekspangsjo'n, -pansjo'n] utvidgning: av lat. expan'sio med samma bet.; expansi'V benägen att utvidga sig: av fra. expansif med samma bet. expediera verkställa; avsända; betjäna: av fra. expédier, av lat. expedi're utreda, egentl, 'lösgöra (fötterna)', av ex- och pe's (gen. ped'is) fot (jfr impediment). Härtill expedition: av lat. expedi'tio lösgörande, verkställande; expedit rask, flink; bodbetjänt: av lat. expedi'tus fri, obehindrad, rask; expeditö'r person som expedierar; varuavsändare: av fra. expéditeur; jfr speditör expektoration upphostning; ordrik utgjutelse: bildn. till lat. expectora're rycka ur sitt bröst; till lat. pec'tus (gen. pec'toris\ bröst

expenser [-pen'ser] (pl.) utgifter, omkostnader; sv. pl. till lat. expen'sum utgift; till lat. expen'dere utbetala (jfr pensum, spendera) experiment försök: av lat. experimen' -tum rön, försök, bildn. till experi'ri; jfr expert. Härtill experimentera, experimentator

expert sakkunnig: av lat. exper'tus erfaren, förfaren, egentl, perf. part. av experi'ri försöka, pröva (se experiment). Härtill experti's sakkunskap: av fra. expertise med samma bet. explicera översätta: av lat. explica're utveckla; av ex- och plica're vecka (jfr applicera, komplicera. Härtill ex-plikation förklaring, (muntlig) översättning: av lat. explica'tio utveckling exploatera utnyttja, dra (oskälig) vinst av; utsuga: av fra. exploüer, fornfra. esploitier uträtta, vända till sin fördel; bildn. till exploit, lat. explic'itum fullständigt utförande; resultat, vinst explodera [-å-, -o-] springa sönder, springa i luften: ytterst av lat. explo'dere jaga bort (med handklappning), av ex- och pla'udere, se applådera. Härtill explosion [-plåsjo'n, -plosjo'n] häftigt utbrott, sprängning: av lat. explo'sio utjagande (med handklappning och larm); exp!osi'V lättantändliga, av fra. expbsif med samma bet. ex'po utställning: förkortad form (o. 1945) för exposition exponera utsätta; blotta: av lat. expo'-nere sätta ut, ställa ut, av ex- och po'-nere sätta, ställa (jfr ponera, imponera). Härtill exponent karakteristiskt uttryck; en matematisk term: av lat. expo'nens (gen. exponen'tis), pres. ^art. av expo'nere; jfr exposition, exposé, expo

exportera utföra ur landet: av lat. exportöre, till ex- och porta're bära (se portör). Härtill export': modern bildin., närmast från eng.

exposé utveckling, redogörelse; översikt: av fra. exposé med samma bet.; till exposer utveckla (jfr exponera) exposition utställning; utredning: ytterst av lat. exposi'tio utställning, utläggning; till expo'nere (se exponera) I. express' (adv.) direkt, skyndsamt: av likbet. ty. o. eng. express, fra. exprès, även 'enkom, särskilt, uttryckligen'; av lat. express'e adv. uttryckligen, bestämt, till express'us utpräglad, tydlig, eg. perf. part. av verbet ex-prim'ere uttrycka, av ex ut, ur och

1032. express

exulant

prem'ere trycka, pressa (jfr 2 express, expression, expressiv, pressa) 2. express' (subst.) ilbud, iltåg: elliptiskt för expressbud, -tåg m. fi.; liksom motsv. ord i ty., fra. o. eng. bildn. till 1 express

expression [-presjo'n] uttryck; uttrycksfullhet: efter ty., fra. o. eng. expression med samma bet.; av lat. express'io (ack. -io'nem,), verbalsubst. till verbet exprim'ere uttrycka (se 1 express). Härtill expressionism konstriktning som lägger vikt vid uttrycksfullhet o. det för konstnären väsentliga: nybildn. från omkr. 1900 (jfr impressionism) expressi'V uttrycksfull: av fra. expressif med samma bet.; bildn. till lat. expressus (se 1 express). Härtill ex-pressivitet expropriera av hänsyn till det allmänna tvinga ngn att sälja, tvångsinlösa: bildn. av lat. ex från, av och prop'rius egen exsicka't pressad växt: av lat. exsicca tum, perf. part. av exsicca're torka, till sicc'us torr

exspektans [ekspektang's] förhoppning, väntan, avvaktan: från fra.; ytterst bildn. på lat. exspecta're motse, vänta; jfr spektakel

exspiration utandning: bildn. på lat. exspira're utdunsta; utandas exstirpera upprycka (ogräs) med rötterna; skära bort (en svulst): av lat. exstirpa're utrota, utplåna; till ex- och stirps stam, rot

exsudat blodbeståndsdelar, som sipprat ut genom en inflammerad kärlvägg: av lat. exsuda'tum, perf. part. av exsuda're svettas ut

exta'Sv, hänryckning: av grek. ék'stasis bortryckande. Härtill extatisk

extemporera förrätta ngt utan förberedelse: bildn. på lat. ex tem'pore efter stundens behov; improviserat extensi'V vitt omkring utsträckt, omfattande, vidlyftig; som bedrives med ringa kostnad och arbete i förhållande till jordarealen: av fra. extensif med samma bet.; bildn. till lat.* exten'dere

tänja ut, sträcka ut; utvidga; till ex-och lat. ten'dere sträcka (se intensiv, tendera)

exteriöT utsida, yttre: av fra. extérieur med samma bet.; av lat. exter'ior yttre; till ex ut (se ex-); jfr interiör

extern [-tä'rn] yttre, utvärtes: av lat. exter'nus med samma bet.; jfr intern, exteriör

exterritorialrätt rätt att vara fritagen från den stats överhöghet, där man vistas: ytterst bildn. av lat. ex ur och territoWium område

extra: av lat. ex 'trå utanför; utom; utöver; bildn. till ex ut (se ex-)

extrahera utdraga, utkoka: ytterst av lat. extra'here utdraga, av ex ut, ur och tra'here draga; jfr abstrahera, attrahera; extrakt, extraktion

extrakt utdrag; även som medicinsk term: bildn. på lat. extrac'tus, perf. part. av extra'here draga ut; jfr extrahera

extraktion utdragning, härkomst: av lat. extrac'tio, verbalsubstantiv till extra'here, se extrahera; jfr abstraktion, attraktion

extravagant [-an't, -ang't] slösaktig, utsvävande: av fra. extravagant, medeltidslat. extravagans, pres. part. av extravaga'ri ströva utom gränserna; till lat. vaga'ri vandra omkring, vara ostadig (jfr vag). Härtill extravagans [-an's, -ang's] överdåd, överdrift: av fra. extravagance med samma bet.

extravert' utåtvänd (psykol.): modern bildn. till lat. extraver'tere vända utåt; jfr introvert

extrem f-e'm, -ä'm] ytterliggående, överdriven: av lat. extre'mus ytterst, bildn. till ex ut (se ex-). Härtill extremitet lem (om armar och ben): ytterst av lat. extre'mitas det yttersta; ex-tremist ytterlighetsman

exulant landsflykting: ytterst av lat. ex'ulans (ack. exulan'tem), part. av exula're leva i landsflykt, av ex'ul landsflyktig, trol. av ex ut, ur och sof-lum mark; jfr exil

104 F

fa'bel djursaga; sedelärande berättelse; hopdiktad historia: över ty. Fabel och fra. fable av lat. fab'ula tal; prat; fabel; saga; bildn. till verbet fa'ri tala, förkunna (jfr fatal). Härtill fabulera; fabulös otrolig fabri'k: av fra. fabrique, bildat på lat. fabrica're förfärdiga, uppföra, åstadkomma; bildn. till fab'er hantverkare Härtill fabricera; fabrikation; fabrikant; fabrikat; fabrikö'r facil billig; medgörlig: av fra. facüe lätt tillgänglig; av lat. fac'üis med samma bet.

fa'cit svar (på räkneuppgift), lösning: egentl. 3 pers. sing. pres. av lat. fac'ere, alltså 'det utgör'; jfr faksimile, faktotum; faktum, faktor, faktura, fakultet; afficiera, effekt, profit

fack: av lågty. fack (ty. Fach) låda; avdelning, egentl, 'sammanfogning'; urbe-släktat med kompakt fackla: över lågty. fackel el. ty. Fäckel av lat. fac'iila liten fackla fadd: av fra. fade med samma bet.; äy ett medeltidslat. (ej belagt) fat'idus, bildat på lat. fat'uus slö, smaklös, under påverkan av vap'idus skämd, unken

fadder: av lågty. vadder med samma bet., även gevadder, ty. Gevatter; återger lat. compater, "medfader"; dopet uppfattades som ny födelse, och dopvittnena som andlig fader och moder; jfr gudfar

fader: fsv. isl. faöir; gemens, indoeurop. ord (lat. patfer), bildat på barnspråkets pa (jfr pappa)

fadermördare överdrivet hög stärkkrage, förr: krage med skarpa, snett uppåtriktade snibbar: efter ty. Vatermörder med samma bet.; enl. en anekdot skulle en ung sprätt, då han omfamnade sin fader, ha dödat denne med de skarpa kr&gspetsarna

fading [fä'-, fej'-] ljudstyrkans variation i radioutsändning, borttoning: av likbet. eng. fading, till fade tona bort, försvinna, blekna; trol. till ett adj. motsvarande fra .fade, se fadd fadä'S platthet, dumhet: av fra. fadaise, av provensalska fadeza dumhet, nära besläktat med fadd fager: fsv. fagher, isl. fagr; gemens, germ. ord med grundbet. 'passande', besläktat med foga och fägna faggorna (pl. best. f.; i uttrycket ha ngt i /., det är i /.): trol. med urspr. bet. 'kläderna, paltorna'; sv. dial. faggor paltor, klutar, no. fagg bylte; av dunkelt ursprung

f ag ott' (ett blåsinstrument): av fra. fagot el. ital. fagotVo, urspr, 'knippa, bunt'; av dunkelt ursprung faiblesse: se fäbless fajans [-ang's, -an's] (ett slags lergods): av fra. faience med samma bet., egentl, 'porslin från Faenza;' (stad i Italien) faki'r indisk tiggarmunk och självplågare: av arab. faqir fattig; tiggare faksimil, faksi mile noggrann efterbildning, faksimiltryck: av lat. fac sim'ile gör (det) lika!; se facit faktisk verklig: bildn. på lat. fac'tum, se faktum

1. faktor (pl. fakto'rer) teknisk ledare vid ett tryckeri; sågverksförman: i äldre tid mer allmänt i industri och hantverk förman, verkmästare, efter tyskt mönster; av lat. fac'tor den som uträttar arbetet; bildning till fac'ere göra; se facit, faktori, faktum, faktur

2. faktor (pl. fakto'rer) medverkande omständighet; viktig beståndsdel: formellt samma ord som 1 faktor, i lärt språk direkt från lat.; jfr prim-faktor

faktori' (utomeuropeisk) handelskoloni; (i äldre tid:) organisation för hemindustri {gevärsfaktori o. dyl.): till faktor i en äldre bet. 'ombud, agent; arbetsledare,

105faktotum

I. fan

verkmästare'; jfr faktur, manufaktur

fakto'tum person som gör allt möjligt, hjälpreda: av lat. fac gör! (till fac'ere göra, se facit) och to'tum allt faktum (pl. fakta) fastslaget, säkert förhållande: av lat. fac'tum något gjort, färdigt, verkligt, perf. part. av fac'ere göra, se facit, faktisk faktuT formgivning (i ett konstverk): av ty. Faktur, fra. facture med samma bet.; av lat. faclu'ra förfärdigande, se faktura, manufaktur faktlTra räkning: över ty. av ital. fattu'ra med bl. a. samma bet.; ombildat efter lat. factu'ra förfärdigande, tillverkning (jfr faktur, manufaktur), till fac'ere göra; se facit. Härtill fakturera fakultativ frivillig, valfri: av fra. factd-tatif, till faculté förmåga, av lat. facuV-tas; se fakultet

fakultet avdelning av ett universitet: av lat. facvl'tas förmåga; skicklighet; bildn. till fac'ere göra, se facit, fakultativ

fal till salu; som kan köpas: fsv. /a/, isl. falr; nord. ord med släktingar bl. a. i ty. (feil), grek. och sanskrit, av en stam med urspr. bet. 'sälja' fala slätt, ljunghed, skoglös mark: sv. ord (ingår i Falun, Falköping) med besläktade former i grek. och i slav. språk

falang' slagordning; skara: av fra. pha-lange; av grek. phaVanx i djup uppställning ordnad krigarskara falaska vitgrå aska över slocknande glöd: ombildn. av äldre falska (ännu i sv. dial.), bildat på ett adj. fal blek, färglös (isl. fglr), med släktingar i de flesta indoeurop. språk; se falna; jfr t. ex. grönska till grön falk: fsv. falker, falke, isl. falki; gemens, germ. ord av dunkelt urspr, fal ka efter spana efter, trakta efter: urspr, 'köpslå om ngt'; bildn. till fal; den nutida bet. genom anslutning till falk

falkonett' lätt fältkanon: av ital. fal-conetfo, diminutivum'av falco'ne fältkanon, egentl, 'falk'

fall händelse, tillfälle (jfr olycks-, döds-, sjukdomsfall, i fall att; nödfall): samma ord som fatt fallande; se falla, tillfälle

falla: fsv. isl. fatta; gemens, germ. ord (ty. fallen, eng. fatt); jfr förfall, mässfall, nödfall; 2 fälla fallen lämpad, skicklig: fsv. isl. fallinn med samma bet., perf. part. till falla i bet. 'lämpa sig, passa'. Härtill fallenhet

fallera fattas, slå fel: av ty. fallieren, ital. faili're fela; slå fel; klicka; av lat. falVere bedraga. Härtill fallissemang' konkurs

fallrep rep att hålla fast i, när man utombords »faller» från skeppet ned i båten: efter likbet. holl. valreep; på fallrepet nära sin undergång falna blekna, vissna: till adj. fal blek; se falaska

fals kant: av ty. Falz med samma bet., grundbet. trol. 'slagen knut'. Härtill falsa

falsarium förfalskning: jfr lat. falsa'Hus förfalskare, bildn. till fal'sus falsk falsett' (mycket högt tonläge): av ital. falsetfo, egentl, 'falsk röst'; av lat. fal'-sus falsk

falsifika't förfalskad vara, efterapning: till medeltidslat. falsifica'tus förfalskad falsk: fsv. falsker, av lågty. valsch (ty. falsch); av lat. faVsus; eg. perf. part. av falVere bedraga, se fallera; jfr falsarium, falsett famirj: av lat. famiVia med bl. a. samma bet., urspr, skara av tjänare, husfolk, koll.-bildn. på,fa?n'ulus tjänare, ett ord av dunkelt ursprung. Härtill familjär

famla: äldre sv., sv. dial. fambla; ordet, som återfinns i da., lågty. och eng., är möjl. ljudhärmande famn: fsv. famn, isl. faömr; gemens, germ. ord (ty. Faden tråd, eng. fatbom famn), besläktat med lat. pate're stå öppen; jfr patent famö'S beryktad: av fra. fameux, en bildn. på lat. fa'ma rykte, bildn. till verbet fa'ri tala (se fabel, fatal) I. fan (på fjäder): av lågty. fån (jfr ty. Fàhne) med samma bet.; jfr fana

1062. fan

farstu

2. fan djävulen: äldre sv. fånen; av frisiska fannen frestaren, äldre fandiand, pres. part. av ett verb med bet. 'fresta* fana: av lågty. vane (ty. Fahne) med samma bet., urspr, 'tygstycke' (lat. pann'us duk; jfr pannå) fanatisk överdrivet trosviss, ytterligt ofördragsam el. ivrig: av lat. fana'ticus hänryckt; förryckt; bildn. på fa'num helgedom; jfr profan. Härtill fanatiker; fanatis'm fanera bekläda med tunt trä: över holl. eller ty. av fra. fournir förse med; jfr furnera. Härtill fane'r faneroga'm växt med tydliga ståndare: bildn. av grek. faneros' tydlig och gam'os äktenskap; jfr kryptogam fanfa'r kort smattrande musiksats: av fra. fanfare med samma bet.; bildn. till fra. fanfarer blåsa i trumpet fanjunkare: efter ty. Fahnenjunker, till Fahne fana; se fana och junker fanken: lågty. diminutivbildning till 2 fan

fant (västsv. och nordsv. ord) skälm, tattare: fsv. färder tjänare, narr, no. fant landstrykare, trol. över lågty. av ital. fante pojke, dräng, av lat. injans barn, egentl, 'icke talande' (jfr infanteri) fantasi' inbillningskraft; hugskott: av grek. fantasi'a, bildn. på fantaz'ein göra synlig. Härtill fantisera: efter ty. phantasieren, med anslutning till verb på -isera (t. ex. praktisera); fantast svärmare: över ty. av grek. fantaste's; fantastisk; fantasteri' fantom [-tå'm] (-en, pl. -er, el. -et, pl. fantom) drömbild: av fra. fantöme med samma bet.; av grek. fan'tasma skenbild; drömbild far: i trycksvag ställning utvecklad form av fader

1. fara (verb): fsv. isl. fara; gemens, germ. ord (ty. fahren, eng. fare) med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr erfara, farsot, fartyg, fart, färd; 1 för, föra, 1 före, fora

2. fara (subst.): av lågty. vare fara; fruktan (jfr ty. Gefahr, eng. fear fruktan), besläktat med lat. peric'ulum med samma bet.; den äldre bet. 'fruktan,

oro' ännu i uttrycket det är f värt; jfr farhåga, befara. Härtill farlig fara'd (enhet för elektrisk kondensators kapacitet): efter den eng. fysikern M. Faraday (d. 1867) f arg alt avelsgalt: fsv. fargalter; far- är ett germ. ord med bet. 'svin', samma ord som lat. por'cus med samma bet. farhåga: sammansättn. av 2 fara och fsv. hughi, hoghi, en växelform till hug, båg

fari'n pudersocker: av fra. farine mjöl; av lat. fari'na med samma bet. farisé: ytterst av hebreiska peru&m de avsöndrade. Härtill farise'isk; fariseis'm farkost: fsv. farkoster dragare, ök; fartyg; till 1 fara och kost i bet. 'tillfälle, medel'

farlig: se 2 fara

farm: (slutet av 1800-t.) av eng. farm med samma bet.; av fra. ferme arrendegård, till fermer sluta kontrakt, av lat. firma're stadga; bekräfta; jfr firma farmaceut [-sev't] apoteksanställd: bildn. till grek. far'makon läkemedel. Härtill farmaci [-si'] läran om läkemedlens beredning; farmaceutisk farmakologi [-kålågi'] läkemedelslära: bildn. av grek. far'makon läkemedel och log'os lära. Härtill farmakolog [-lå'g] farmakopé (auktoriserad) läkemedelsförteckning: bildn. av grek. far'makon läkemedel och en avledn. till verbet poie'in laga, beskriva, författa (se poesi)

farnöte: i uttrycket i flock och farnöte; fsv. farunöte, isl. fgruneyti sällskap, till fsv. far färd; senare leden besläktad med njuta

fars uppsluppet lustspel: av fra. farce; bildn. till/arct> fylla, proppa full; av lat. farci're stoppa; göda; jfr färs; infarkt. Härtill farsÖ'r farsförfattare, -skådespelare

farsa (mest i best. f. farsan) (vard.): endast i sv., känt från slutet av 1800-t., trol. en hypokoristisk bildning på grundval av far sin sin far; jfr morsa farsot: sammansättn. av 1 fara o. 2 sot; sålunda: 'sjukdom som far fram' farstu: fsv. farstugha, fornno. farstofa; sidoform till förstuga

107fart

fatal

fart [fa'rt]: av lågty. vart färd; fart, till våren fara (ty. jahrén); samma bildn. som färd. Bet. 'färd* i sammansättn. som förbi-, in-, över-, vatt-, skeppsfart m. fi.

fartyg: av lågt Jr. fartüg eller holl. vaar-tuig (ty. Fahrzeug åkdon) med samma bet.; jfr 1 tyg farväl: nord. o. germ. välönskan (eng. farewell) 'må din resa gå väl'; jfr lev-väl

1. fas skifte, skede: av fra. phase, av grek. fas'is med samma bet.

2. fas framsida; avsneddad kant: av fra. face ansikte, framsida (jfr en face, med ansiktet vänt framåt), av lat. fac'ies med samma bet.

fasa (subst.): fsv. fasi (dat. ack. fasa);

av omstritt ursprung. Härtill faslig fasa'd framsida: av fra. fogade; av ital. faccia'ta med anslutning till fra. face ansikte; se 2 fas fasa'n (en hönsfågel): grek. ord med bet. 'fågel från Fa'sis* (nuv. staden Poti, vid Svarta havet) fascinera [fasjine'ra, fasine'ra] tjusa, förtrolla: av lat. fascina're förtrolla. Härtill fascination

fascism [fasjis'm] (politisk rörelse, urspr. i Italien 1922): modern bildn. på lat. fasc'es plur., en liktors (ämbetsmans) spöknippe (symbol av hans makt att bestraffa); jfr fas k in. Härtill fascis't

fasett' slipad rutformig yta: av fra. facette, diminutivbildn. till face ansikte; se 2 fas

fashionabel [fasjona'bel] besökt av den förnäma världen: av eng. fashionable, bildn. på fashion, av fornfra. fazon; se fason

faskikel [fasjik'el] bunt; häfte: av lat. fasciculus litet knippe; liten bunt, di-minutivbildn. till fasc'is; jfr fascism

faskin [fasji'n] risknippa: av fra. fascine; över ital. fascina av lat. fasci'na med samma bet., bildn. på fasc'is; se fascism

fason [-o'n] form; sätt; skick: av fra. fagon; av lat. fac'tio handlingssätt o. dyl.

1. fast (adj.): av fsv., isl. fastr; gemens, germ. ord (tv. fest, eng. fast) med släktingar i sanskrit; jfr fastän, 1 och 2 fasta, fästa. Härtill fastna

2. fast (adv.) nästan: av ty. fast med samma bet.

1. fasta laga stadfästelse på försäljning (byte, gåva): egentl, i jurid. fackuttryck som taga (söka, få) fasta på ett köp; ursprungl. plur. av fsv. fäste vittne vid köp, byte o. dyl.; trol. närmast till fsv. fast stadfästelse och liksom detta till 1 fast i bet. 'orubblig, giltig'

2. fasta avhålla sig från mat: fsv. isl. fasta; gemens, germ. ord (urspr, 'hålla fast, iakttaga en föreskrift'), nära besläktat med 1 fast; jfr fastlagen

fastage [-a'sj] stort laggkärl: av ty. Fastage, ombildn. av likbet. fra. fustage, trol. ytterst återgående på lat. fus'tis stake, käpp

faster: fsv. fapursystir, isl. fqöursystir; sammansättn. av fader och syster fastighet fast egendom: sv. ord, känt från 1700-1.; äldre även: 'fasthet, styrka'; trol. ombildn. av fasthet (möjl. efter ty. Festigkeit fasthet), till 1 fast; jfr rättighet, svårighet fastlagen fastlagstiden, fastan (från fastlagssöndagen till påskveckan): fsv. fastelaghen (-laven) dagen (dagarna) före fastan, av lågty. vastel-avent med samma bet., till avent (ty. Abend) afton; jfr julafton dagen före jul o. dyl.; jfr 2 fasta fastnagla: se 2 nagel fastän: till 1 fast såsom förstärkande

adv.; urspr. bet. 'hur mycket än' fat: fsv. no. fat; gemens, germ. ord (ty. Fass, eng. fett), nära besläktat med fatta; egentl, 'det, som omfattar el. omsluter ngt' fa't[a]bur förrådshus: fsv. fatabur; ar-kaiserande ord, bildat av fat (i den äldre bet. 'kläder, husgeråd') och bur (i bet. 'förrådshus') fatal olycksbringande; obehaglig: av lat. fata'lis ödesbestämd; ödesdiger, till lat. fa'tum orakelord, gudarnas vilja, öde, bestämmelse, eg. perf. part. av verbet fa'ri tala, förkunna, sålunda: 'det (av gudarna, ödet, oraklet) sagda'.

108fatal ier

fender

Härtill fatalite't förarglig el. obehaglig händelse

fatalier laga tid (för ansökan, besvär o. dyl.): av lat. (tem'pora) fata'lia den bestämda (tiden), till fata'lis; se fatal fatalis'm tron på ett oundvikligt öde: bildn. till lat. fa'tum öde; se fatal. Härtill fatalist tata morga'na hägring: av ital. fota Morgana fen Morgana (se fe), som ansågs bo i berget Etna och orsaka de ofta förekommande hägringarna kring Messina

1. fatt (i t. ex. hur är dä /.? det var Ula /.): spec. sv. och da. ord, brukat mest predikatet i neutr.; y. fsv. fatt (thet var nu sva /. o. dyl.); möjl. part. i neutr. av verbet 1 få; jfr ofatt

2. fatt (i uttryck som ta fatt, springa i fatt): av lågty. fat i uttr. fat krigen få fatt på, där fat betyder 'grepp, tag'; jfr fatta

fatta: fsv. isl. fata; trol. dels inhemskt nord. (i bet. 'fatta om, rymma'), dels lånat från lågty. vaten (ty. fassen) gripa; jfr uppfatta fattas: fsv. fotas, fattas; bildn. på fat (neutr. av adj. far) som fattas, som brister, finlandssvenska fått (t. ex. klockan är en kvart fått i tolv); jfr fattig, 2 få fattig: fsv. fatøker, fattigher, isl. fdtøkr; sammansättn. av far litet, föga (jfr fattas, 2 få) och tøker (isl. tøkr), bildn. till taga; alltså egentl, 'som har föga att taga av' fa'un skogsgudomlighet: av lat. Fa'unus, en skogs-, herde- och fruktbarhetsgud fa'una djurvärld; av lat. Fa'una, kvinnlig motsvarighet till Fa'unus (se faun); av Linné använt som beteckning för ett lands djurvärld ("Fauna Svecica" 1746) faute: se fåt

favorisera (obehörigt) gynna, omhulda: av likbet. fra. favoriser, bildn. till faveur, se favör, favorit favori't gunstling, älskling: av äldre fra. favorit (nu favori); av ital. favori'to egentl, perf. part. av favori're gynna; till lat. fav'or gunst; jfr favorisera, favör

favö'r ynnest; förmån: av likbet. fra. faveur; av lat. fav'or; se favorit

fe kvinnligt övernaturligt väsen: av fra. fée med samma bet. (ital. fata, se fata morgana); av lat. fa'ta ödesgudinna (till fa'tum öde, se fatal). Härtill feeri'

feber: av lat. fe'bris med samma bet.; av dunkelt ursprung. Härtill febri'l februari: av lat. fehruarius; egentl, 'reningsoffrets månad', till februa're rena, försona, av omtvistat ursprung federation [-sjo'n] förbund, sammanslutning: en bildn. på lat. fädus (gen. fæ'deris) fördrag, förbund; jfr konfederation. Härtill federati'v feg: fsv. fegher, isl. feigr bestämd att dö (så även i sv. dial.); gemens, germ. ord, vars nutida bet. är lån från ty. feige; av dunkelt ursprung feja: trol. en sammansmältning av ett inhemskt ord (isl. fàgja göra blank) med lågty. vegen (ty. fegen) rengöra, sopa. Härtill skorstensfejare fejd strid: fsv. feghp, feyd; av lågty. veide med samma bet., besläktat med eng. foe fiende

fel: no. da. feil; av lågty. feil, fél med samma bet.; av fornfra. faille, bildn. till faülir fattas; fela; av lat. falVere bedraga; jfr fallera

fela fiol (dial.): fsv. fipla, ä. nsv. fedela (1640), av mit. vedele (ty. Fiedel), av medeltidslat. vitala, den vandrande spelmannens stråkinstrument under tidig medeltM; jfr fiol fem: fsv. fam, isl. fimm (ty. fünf, eng. five); gemens, indoeurop. ord (lat. quin'-que, grek. pen'te, fornslav. pent, sanskrit pan'ca); andra stavelsen (i lat. -que, grek. -te, sanskrit -ca) är ett tillagt 'och'; grundordet pen(k) 5 torde vara besläktat med finger; fingrarna spelade stor roll i primitiv räkning; jfr punsch. Härtill femte, femton (jfr aderton, fjorton), femtio fe'minin kvinnlig: av lat. femini'nus, bildn. på fe'mina kvinna fena: fsv. fina; av outrett ursprung (jfr lat. pinna fena)

fender dyna som hänges ut över ett fartygs sida för att skydda mot stötar: av eng. fender, till eng. fend försvara

109fennoman

fiffa upp

fen no ma'n finskhetsivrare: sammansättning av lat. fenn'us finsk och grek. mani'a vurm

fenol [-å'-] karbolsyra: modern bildn. på grek. fai'nein upplysa fenologi (läran om de periodiska växlingarna i djurens och växternas liv): modern bildn. av feno-, av grek. fai'nes-thai visa sig (se fenomen) och log'os lära (se logisk)

fenome'n (natur)företeelse, märklig händelse; underverk; underbar människa: av grek, fainom'enon som visar sig (till fai'nein visa; se fenol). Härtill fenomenal

fenoty'p företeelsetyp (de individuella variationerna inom en genotyp): av da. rasbiologen W. Johannsen skapad term; till fenomen feoda'1 hörande till länsväsendet: av medeltidslat. feoda'li$, bildn. på fe'udum besittning av boskap, trol. av germ. ursprung. Härtill feodalism (medeltida) länsväsen

ferrie ledighet, fritid: av lat. plur. fe'-riae religiösa festdagar; besläktat med fest (jfr också 1 fira) fermat (i musiken) vilotecken: av ital. ferma'ta uppehåll, stillastående fermen't jäsämne: av lat. fermen'tum jäst, surdeg, jäsämne

ferniss'a: över lågty. av fra. vernis (jfr vernissage); trol. av medeltidslat. vero'nice välluktande harts ferti'1 bördig, fruktsam (motsats till steril): över fra. av lat. fer'tili$ med samma bet., bildn. till fer're bära (se bära). Härtill fertilitet fest: av lat. fes'tum med samma bet., besläktat med ferie. Härtill festivite't festlighet: över ty. av lat. festi'vitas med samma bet.

festival (stor, periodiskt återkommande) musikfest, festspel (1949): liksom fra. o. eng. festival av ital. festival; av lat. festivalis hörande till fest, festlig, bildn. till fes'tum, se fest feston[g] [festång'] blomster- el. blad-slinga: av fra. feston med samma bet.; av ital. festo'ne, avledn. av ital. fes'ta fest; jfr fest

fet: fsv. fäer, isl. feitr; gemens, germ. ord (ty. fett, eng. fat) med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr fetma, fett fetaliebroder (ett slags medeltida sjörövare): av lågty. väalie livsmedel (se viktualier)

fetera fira (part. feterad firad): av fra. féter fira, göra fest; av fete fest (äldre sv. fät); av lat. fes'tum (pl. fes'ta) fest, högtid, se fest

fetisch' (ett slags magiskt föremål): ytterst av portug. feiti'go trolldom; amulett, av lat. factic'ius konstgjord; eftergjord

fetma [fett'-]: fsv. fitme; bildn. till adj. fet (liksom sötma till söt) fett: trol. av lågty. fett, substantivera t neutr. av lågty. adj. fett fet (se fet); i sv. anslutet till neutr. av fet, därför länge med adjektivisk böjning, best. form det feta o. s. v.; jfr vilt, gotter fe'z rund filtmössa med tofs, använd i Orienten: till staden Fez i Marocko fi a'I smal och spetsig tornspira, som pryder en strävpelare: av ty. Fiale med samma bet.; av ovisst ursprung fias'ko fullständigt misslyckande: av ital. fias'co, egentl, 'flaska* (av germ. ursprung, se flaska); ital. uttrycket far fiasco göra fiasko kommer trol. från glasblåsningen, där det angav ett misslyckande

fi'ber: ytterst av lat. fib'ra tråd; växt-fiber. Härtill fibrig; fibri'n; fibrö's fib(b)ia (benämning på flera korgblomstriga växter): jfr no. fivel ängsull; av okänt ursprung

fi'bula spänne: av lat. fi'bula med samma bet.

ficka: av lågty. ficke med samma bet., möjl. besläktat med fack fideikommiss [fidekåmiss'] oavytterlig släktegendom: av lat. fid'ei commis$'um anförtrott (åt ngn) på tro och heder. Härtill fideikommissa'rie fiende: fsv. fiande, fiænde, isl. fjàndi; gemens, germ. ord (ty. Feind, eng. fiend djävul), egentl, pres. part. till ett verb med bet. 'hata'. Härtill fientlig fiffa upp: no. fiffa pynta; trol. ljudmålande; jfr fiffig, piffa

110fiffig

fimp

fiffig: av ty. pfiffig knepig, till Pfiff

knep; trol. ljudmålande; jfr piffig fiffla smussla: modern bildn.; trol. en kontamination av fiffig och f uf fens. Härtill fiffel smussel, fuffens, knep figu'r: av lat. figu'ra skapnad; skepnad; bild

fika efter: fsv. fikia hasta, skynda sig; eftersträva; bruka (jord), isl. fikia, da. fige (jfr likbet. hige)\ nordiskt ord, sannolikt ljudsymbolisk bildning; jfr nyfiken fi'kon: av lat. fi'cus; se fikus fiktion [-sjo'n] inbillning, påhitt; skönlitteratur: av lat fic'tio dikt; bildn. till verbet fing'ere; jfr fiktiv, fingera fikti'v inbillad, uppdiktad: bildn. till verbet lat. fing'ere föreställa, inbilla (se fingera) med part. fic'tus inbillad fi kus (en rumsväxt): av lat. fi'cus fikonträd

1. fil rad: av fra. füe, substantivbildn. på filer i bet. 'förena till en tråd, en rad'; till fil tråd, av lat. fi'lum med samma bet.; se filé, filigran, defilera, profil

2. fil (ett verktyg): av lågty. vile (ty. Feüe, eng. füe) med samma bet., motsvarande likbet. fsv. fæl, fel; av okänt ursprung

3. fil (i filbunke o. dyl.): nordsv. dialektord (no. file) av okänt ursprung. Härtill filbunke skål med filmjölk,se 1 bunke

fil- (i t. ex. filantrop), filo- (i t. ex. filosof), -fil (i t. ex. bibliofil): ytterst av grek. fiVos älskande, vän; till füe'in älska

filantrop [-trå'p] människovän: grek. bildn. av fü'os vän och an'thropos människa

filatelist frimärkssamlare: modern bildn. av grek. fü'o$ vän och ateVeia skattefrihet

firbertsnöt: av likbet. eng. filbertnvt, till mansnamnet Philibert; nötterna brukade plockas vid Filiberts dag (22 aug.) i eng. almanackan

filé ländryggstycke: av fra. füet, dimi-

nutivbildn. till fil tråd (se 1 fil) filfras järv: av ty. Viélfrass, egentl, 'storätare'; jfr 2 frossa filharmo'nisk musikälskande: modern

bildn. ^v grek. fü'os vän och grek. harmoni'a samklang

filia'1: till medeltidslat. adj. füia'lis, bildat på fi'lius son, fi'lia dotter

filibuster maratontalare (i USA), ob-struktionsmakare: av eng. filibuster, eg. 'fribytare', av spa. filibuster o; ytterst av holl. vrijbuiter fribytare; jfr fribytare filigran guld- el. silvertråd: av fra. filigranen av ital. filigra'na, sammansättn. av lat. fi'lum tråd (se 1 fil) och gra'num korn (se korn)

filipi'n vadhållning med dubbelmandel: av fra. philippine, förvrängning av ty. Viélliebchen filipin (egentl, 'älskling') filippi'k angrepp i tal el. skrift: efter några tal av den grek. talaren Demosthenes, riktade mot konung Filip II av Makedonien filister kälkborgare: av ordet Philister i ty. studentslang; av omstritt ursprung, trol ur folknamnet filisté. Härtill filiströ's kälkborgerlig film: av eng. füm hinna, tunt skinn, besläktat med fäll

filologi [filålågi'] språkforskning: grek. bildn. av fiVos vän och log'os tal. Härtill filolog [-lå'g]

filosofi [filåsåfi'] den vetenskap, som söker åstadkomma en allmän världsförklaring: grek. bildn. av fü'os vän och sofi'a visdom. Härtill filosof [-å'f]; filosofisk; filosofera filt: av lågty. vilt (ty. Filz) med grund-bet. 'något hopstampat'; jfr filtrera filter: av fra. filtre, medeltidslat. fü'trum med samma bet., ett ord av germ. ursprung, besläktat med filt. Härtill filtrera: av fra. fütrer med samma bet.; filtrum

filu'r: ombildn. (efter figur o. a.) av fra. füou skälm; trol. av eng. féllow kamrat, besläktat med isl. félagi kamrat, egentl, 'bolagsman'

fi mbu I vinter sträng vinter: av isl. fim-

bulvetr, till fimbul- jätte fimmelstång (på vagn): av okänt ursprung

fimp cigarrettstump: möjl. av da. fimp kort svans, stump av olika slag; trol. ljudsymboliskt ord (jfr stump o. dyl.)

111fin

fix

fin: fsv. fin, isl. finn; av fornfra. fin, bildat på lat. fi'nis slut, alltså urspr, 'avslutad, fulländad'; jfr finit, final, finess, finans, affinitet, definiera, raffinera fina'1 avslutning; slutlopp: av lat. adj. fina'lis, bildn. till lat. fi'nis slut; se fin; i bet. 'sluttävlan' närmast från eng. idrottsspråk finans [-ang's, -an's] (vanl. i plur.) kassaställning, ekonomi: av fra. finance kontanta tillgångar, inkomster; avledn. av finir avsluta; betala; till lat. fi'nis slut. Härtill finansiell'; finansiera; finansiä'r

finess' finhet; ngt fint: av fra. finesse, bildn. till fra. fin fin; se fin finger: fsv. isl. fingr m.; gemens, germ.

ord, trol. urbesläktat med fem fingera [fing-ge'ra] låtsa; uppdikta: av lat. fing'ere forma i lera, giva form; göra sig en bild av, föreställa sig. Jfr fiktion, fiktiv fini't (i grammatiken) bestämd: av lat. fini'tus avslutad, perf. part. av fini're, till fi'nis slut; jfr inf ini t, fin fink: av lågty. vinke med samma bet., trol. urspr, ljudhärmande (jfr siska, kråka)

fin ka fängelse: av lågty. vinke med samma bet., trol. förkortning av venknisse fängelse

fin'kel ofullständigt renat brännvin: förkortn. av lågty. finkeljochen med samma bet., trol. av ett slangord fünkeln bränna och hebreiska jajin vin finna: fsv. isl. finna; gemens, germ. ord (ty. finden, eng. find) med släktingar i forniriska; trol. med urspr. bet. 'gå efter ngt, söka upp' (så ännu i dalmålet); jfr funder, fynd

1. finne (ett folknamn): fsv. finne (jfr isl. finnr, no. finn lapp); lat. Fenni (Tacitus); av omstritt ursprung, möjl. besläktat med finna, alltså 'vandrare; en som söker'; jfr fennoman. Härtill finsk

2. finne bildn. i huden: av lågty. vinne med samma bet., besläktat med fena; egentl, 'ngt spetsigt'

fint: över ty. av ital. finta låtsad stöt vid fäktning; förställning; fint; av lat.

fing'ere (fin'ctus); jfr fingera. Härtill fintlig

finurlig: sannolikt avledn. av fin efter

mönstret av figurlig, naturlig m. fi. fio'l: av lågty. viole, av fra. viole (provensalska, ital. viola), möjl. av medeltidslat. vit'ula jubel; till vituWri jubla; jfr viola, violin, fela fioritur [fiåritu'r] (musikalisk utsmyckning): av ital. fioritu'ra; bildn. på fiori're smycka med blommor, av fio're blomma; se flora

1. fira (i fira jul o. dyl.): av lågty. firen (ty. feiern); av lat. feria'ri hålla vilodag; jfr ferie

2. fira släppa efter: av lågty. firen; av dunkelt ursprung

fir'ma: av ital. fir'ma namnunderskrift, bildn. till ital. firma're bekräfta; jfr firmament

firmament himlavalv: av lat. firma-men'tum fäste, stöd, bildn. till firma're befästa; jfr konfirmera, affirmativ, firma, farm, färm fisch spelmark: av fra. ficke tapp i en ram, pinne; kännetecken; jfr affisch fischy' (ett slags damhalsduk): av fra. fichu med samma bet.; dunkelt fisk: fsv. isl. fishr; gemens, germ. ord (ty. Fisch, eng. fish) med släktingar i lat. och forniriska. Härtill fiska; fiske fiskafänge fiskfångst, fiske (ålderdoml., bibi.): äldre sv. fiskafänge Luk. 5: 9 i NT 1526 och Bibeln 1540; bildn. till fånga fisk, få fisk fiskat tjänsteman som är allmän åklagare: av lat. adj. fiscalis som angår statskassan, av fis'cus statskassa, eg. 'flätad korg, penningkorg'; jfr konfiskera. Härtill fiska'1, fiskalisk som åligger åklagaren (om åtal); som medför böter (fiskala brott o. dyl.) fiskebragd: se 1 bragd fissu'r spricka; benbrott: av lat. fissu'ra rämna

fistel (rörformigt sår): över lågty. vistel av lat. fis'tula rör; pipa; fistel, nära besläktat med sv. b list er, p lister. Härtill fistulö's fix fast, orubblig; outrotlig: av ty. fix med samma bet.; av lat. fi'xus fast, oföränderlig; till fi'gere fästa (jfr af-,

112fixeringsbild

pre-, suffix, krucifix). Härtill fixera bestämma, skarpt betrakta; fixa (vardagl.) klara av fixeringsbild: efter ty. Vexierbild med samma bet., eg. 'gäckande bild'; till vexieren narra, lura (varav äldre sv. fixera med samma bet.); av lat. vexa're oroa, plåga

fjant: ungt ord, möjl. besläktat med fant. Härtill fjantig fjol (i uttrycket i fjol, sydsv. i fjor förra året): fsv. i fiordh, fornno. [i] fiorÖ; germ. ord med släktingar i flera andra indeoeurop. språk fjolla: no. fjolla; möjl. utgående från fornfra. fol (fra. fou) dåraktig. Härtill fjollig

fjompig (vardagl.): trol. en kontamina-tion av fjollig och s lampi g, plumpig o. dyl.

fjor (i uttrycket i fjor, sydsv.): se fjol fjord [-o'-] havsvik (särskilt om norska förh.): västsv. dial. fjol (särskilt i ortnamn), med bet. 'havsvik' (Boh., n. Hall.), 'insjöfjärd' (n. Västergötl., s. Smål.), 'insjö' (Dalsl., v. Värml.); i sv. riksspråket väsentl. lån från no. fjord; fno. isl. figrår; samma ord som fjärd fjorton [fjo'rtån]: fsv. fiughurtan, fiortan, isl. fiogortan, fiårtdn; gemens, germ. ord, sammansättn. av en form av fyra och en med tio sammanhängande form f joskig svagsint, fnoskig: variationsbildn. till fnoskig, pjoskig m. fi., med samma uddljud som f jan tig, fjollig m. fL fjuka (fyka) (dial.) flyga omkring (om snöflingor, dun, sand): fsv. fiuka (fök), isl. fiuka (fauk), no. fyke (fok); nordiskt ord, sannolikt variationsbildning till ryka med ljudhärmande/-

f jun: no. fjon, fjun; av omstritt ursprung, trol. en kontamination av dun och ord på fj- (fjäder, sv. dial. fjuk dammkorn m. fi.) fjäder: fsv. fiædher, isl. fioör m; gemens, germ. ord (ty. Feder, eng. feather), besläktat med likabetydande lat. penn'a; se penna

I. fjäll högt berg: sv. dial. (Bohuslän) fjäll kält bergsområde; fsv. fiæll, isl. fiall; nord. ord av okänt ursprung

fjärsing

2. fjäll fiskfjäll: fsv. fiæll; sv. ord, motsvarande isl. fiall djurhud (ty. Feil, eng. feil) och besläktat med fäll; jfr också päls fjälla (slangord) flicka: över lösdrivar-språk från månsing (västgötaknallarnas hemliga språk); trol. av 2 fjäll hudfjäll, fnas

fjälster korvskinn: fsv. fiælster, no. fjelster gömställe; till fsv. fiæla, sv. dial. fjäla, isl. fela dölja; stoppa korv fjär stolt, avvisande: av fra. fier vild; stolt; av lat. fer'us vild

fjära strandbädd (dial.): eg. 'område av stranden som vid flod står under vatten men vid ebb torrlägges', no. fjæra, fjøra, isl. fiara f.; besläktat med fjärran, sålunda ursprungl. 'det att havet fjärmar sig'; i riksspråket ersatt av lånordet ebb fjärd: fsv. fiærdher, fno. isl. fiqrör, se fjord; nord. ord, besläktat med 1 fara, sålunda egentl, 'farled, vattenväg' fjärde: fsv. fiarpe, fiærpe (isl. fiordi); bildn. på stamformen i 'fyra', som även återfinnes i Fjärdhundra, fsv. Fiædhrun-daland 'land av fyra hund (härad)' fjärding: fsv. fiærpunger fjärdedel (av ett härad, en mil, en tunna o. s. v.); bildn. till fjärde

fjäril: fsv. fiæral[d], fiædhal[d], med starkt växlande former i sv. dial. (färil, färla, fjäråld, fjädervåll, fjädel m. fi.) och andra germ. språk; besläktat med lat. papWio fjäril; av en indoeurop. rot med bet. 'fladdra'

fjärmare: ombildn. av fsv. fiærmer mera fjärran, till fiær (se fjärran) och mer mera; jfr närmare, sedermera. Härtill fjärmast; fjärma avlägsna fjärn'del fjärdedel: av mit. verndel med samma bet., ombildat efter anslutning till fjärde

fjärran: fsv. fiærran, isl. fiarran; gemens. germ. ord (ty. fem); egentl, ad-verbbildn. till ett fsv. fiær (sv. dial. när och fjär) långt borta fjärsing (en saltvattensfisk): isl.fiorsungr, no. fjersing, besläktat bl. a. med lat. per'ca abborre och sv. forell

113fjäsa

flark

fjäsa krusa, göra sig till: sv. dial. fjasa, fjäsa, fjäsa beställsamt springa hit och dit o. dyl., no. fjasa larma, sladdra, fjäska; trol. ljudhärmande. Härtill fjäs beskäftighet, krus; fjäsig fjäska: trol. en avledn. till fjäsa. Härtill fjäsk; fjäskig fjät: fsv. fiæt, isl. fet n.; nord. ord med släktingar i andra indoeurop. språk, (genom avljud) besläktat med fot fjätter (vanl. i pl. fjättrar): fsv. fiætur, isl. fjqturr; gemens, germ. ord, besläktat med fjät och fot, alltså egentl, 'fotboja*

fjol sittbräde: fsv. fiol, fiol, isl. fiql f. bräde, da. fjæl; germ. ord med släktingar i andra ieur. språk. Undanträngt av det från mit. inlånade bräde fjös ladugård (västsv., mellansv., nordsv. dialektord): även fäjs, no. fjos, isl. fjås, av féhüs, sammansättn. av fä och hus; jfr fäjs

f jösbent med fjäderbeklädda ben: sydsv.. dialektord, besläktat med lågty. vese frans

flabb: egentl, 'stor mun, käft', no. flabb hängande mun; pratmakare; av lågty. vlabbe hängande mun flack: av lågty. flack (ty. flach) med samma bet.; jfr flak flacka: isl. no. flakka; till en indoeurop. rot med bet. 'slå'; jfr bl. a. lat. pla'ga slag

flacon: se flakong

flada (mellansv.) mindre, grund fjärd el. havsvik: sv. dial. även flad, flade, no. flade flat äng el. åker; besläktat med grek. platus' bred

fladdra: sannolikt av lågty. fladdem (ty. flattern) med samma bet.; jfr dock isl. fladra vifta med svansen, no. fladra (flara) vara inställsam flaga tunn skiva: isl. no. flaga med samma bet., sannolikt bildn. till flå med urspr. bet. 'något avfläkt' flagellant medeltida botgörare, gisslare: av medeltidslat. flagellantes (pl.), pres. part. av flagellare gissla flageolett [flasjålett'] liten spelpipa: av fra. flageolet med samma bet., bildn. till fornfra. flageol flöjt, till lat. fla're blåsa

flagga: av lågty. flagge el. ty. Flagge med samma bet.; till en germ. rot med bet. 'fladdra, slå' (i t. ex. äldre sv. vindflaga vindstöt). Härtill flagg (vanligare i sjömansspråk): da. flag, no. flagg, av lågty. flagg (holl. vlag, eng. flag)

1. flagra fladdra: sydsv. dialektord (jfr no. flagra, isl. flqgra); till samma rot som flagga

2. flagra falla av i flågor: verbbildn. till flaga

flagrant [-an't, -ang't] uppenbar, tydlig: av lat. flag'rans, pres. part. av flagra're låga, stå i låga flak stor, flat yta; skiva; flat(vagns)-botten: no. flak; flake: fsv. flaki plankverk; subst.-bildn. till det germ. adj., som föreligger i flack flakong [-ång'] liten flaska: av fra. flacon; nära besläktat med flaska flambera sveda, snabbt bryna: av likbet. fra. flamber, av fornfra. flamble liten låga, av lat. flamm'ula, avledn. till /lawm'a; se flamma flarn ing o [-ing'gå] (storkliknande sydländsk fågelart): av spanska flarnen'co el. portug. flaming'o, sannolikt avledn. av lat. flamm'a låga (fågelns vingar är intensivt röda); se flamma flamma: över lågty. och tv. av lat. flamm'a låga, besläktat med flagrafre; se flagrant

flamsa uppföra sig slarvigt och opassande, flina och sladdra: sv. och no. dial. flamsa; trol. variationsbildning till likbet. hamsa, f jämsä, slamsa, med anslutning till dial. flana vara ostadig, skratta bullersamt, flina m. fi. Härtill flamsig; flarns flanell' (ett slags tyg): av fra. flaneUe (eng. flannel); av ett keltiskt ord med bet. 'ull' (kymriska gwlan), besläktat med ull och lat. la'na ull flank sida: av fra. flanc med bl. a. samma bet.; trol. ett ord av germ. ursprung med egentl, bet. 'höft' flanöT dagdrivare: av fra. fläneur, bildn. till flaner driva omkring; slarva bort tid; av omstritt ursprung. Härtill flanera

flark (norrl. dial.) liten tjärn, gungfly: trol. besläktat med flada (jfr för ljud-

114flarn

floka

utvecklingen mark mask och burk) och med ursprungl. bet. 'flat yta' flarn: möjl. besläktat med sv. dial. flar, flå flöte till nät flaska: fsv. isl. flaska; germ. ord (ty. Flasche), även inlånat i de romanska språken (se fiasko, flakong); trol. urspr, 'träkärl till förvaring av mjölk eller annan vätska' (såsom ännu i no. och dalmålet samt eng. och Schweiz, dialekter)

flat: fsv. isl. flatr; gemens, germ. ord (eng. flat) med släktingar i lettiskan; besläktat med platt fla'u matt, trög: av lågty. ty. flau matt, svag, av fra. flou vek flaxa: no. flagsa; trol. nära besläktat med flacka. Härav flax tur fleg'ma sävlighet: av grek. fleg'ma kallt slem i blodet; tröghet. Härtill flegma'-tisk; flegma tiker

flektera böja (ord): av lat. flec'tere böja; se flexibel, flexion, reflektera

flen magsyra; svullnad: fsv. flen svulst, sv. dial. no. flein knuta, svulst; grund-bet. trol. 'ngt uppsvällt'; dunkelt flep mes, narr: till sv. dial. flepa lipa, hänga läpp, no. fleipa gapa; göra miner. Härtill flepig

flera (flest): fsv. flere (flæster), isl. fleiri (flestr); nord. ord, identiskt med lat. plvfs; se pius

flexibel böjlig: av lat. flexib'ilis med samma bet., till flec'tere böja; se flektera

flexion [-ksjo'n] böjning (av ord): ytterst av lat. flex'io med samma bet., till flec/tere böja; se flektera !. flicka ung kvinna: uteslutande svenskt ord (känt från slutet av 1500-talet), möjl. med urspr. bet. 'kjol'; eljest dunkelt

2. flicka lappa: av lågty. flicken med samma bet., till fleck lapp, fläck, se fläck. Härtill inflicka; skoflickare flik: fsv. fliker (jfr isl. flik, no. flik); av

omstritt ursprung flimra dallra, glindra: av ty. flimmem glittra, skimra; jfr no. flima fara oroligt fram och tillbaka. Härtill flimmerhår

mikroskopiskt små, rörliga hår till en cell

flina: no. flina; med urspr. bet. 'vara öppen, gapa*

flinga: no. flinga tunn skiva; nära besläktat med flänga flink: av lågty. flink rask, egentl, 'skimrande' (jfr äldre ty. flinkern skimra) flint- (i flintskallig): fsv. flinskalloter; jfr sv. dial. flenskallig (no. fleinskallad); av sv. dial. flen (no. flein) bar, naken (till flina)

flinta: fsv. flinta; jfr no. flint flinta; splittra; gemens, germ. ord med motsvarighet i grek. flirta: se flörta

flis: sv. och no. dial. flis, fornno. flis, lågty. vlise; till en rot med bet. 'klyva'; jfr flit. Härtill flisa: jfr 1 spiller och spillra

flit: av lågty. vlit iver, strid (ty. Fleiss); till en rot med bet. 'klyva'; jfr flisa, split

flitter: av lågty. flitter, ty. Flitter med samma bet., egentl, 'ngt fladdrande* (jfr eng. flitter-mouse flädermus)

1. flo lag, stapel, stack (t. ex. vedflo): fsv. isl. flo f. med samma bet.

2. flo vattenpöl, träsk i myr el. mosse (norrl.): sv. dial. flo, floe, isl. flài m. öppet vatten, till flöa flöda över, eng. flow; med besläktade ord i andra ieur. språk; jfr flod, flöda

1. flock hop: fsv. isl. flokkr; gemens, germ. ord, möjl. besläktat med flyga (och i så fall med grundbet. 'flygande svärm')

2. flock avfall (i ullflock m. fi.): av lågty. vlocke med samma bet.; av omstritt ursprung

flod: fsv. isl. fl68 i., sv. dial. flod flöde, översvämning (t. ex. syndafloden); bet. 'ström, älv' är lån från lågty.; gemens, germ. ord (ty. Flui), bildn. till isl. floa flöda över, eng. floio; se 2 flo, flöda

flogrönn [flå'g-]: se flågrönn floka (växt): trol. ombildn. av loka hundloka, i anslutning till sv. dial. flokig trasslig, flodig frodig, 1 flock m. fi.

115I. flor

fluster

1. flor [-o'-] tunt tyg, slöja: av lågty. flår (ty. Flor, fra. fleur), trol. av lat. flos (ack. flo'rem) blomma, i bet. 'det finaste av ngt' (se 2 flor)

2. flor [-o'-] blomstring: ytterst av lat. flos (gen. flo'ris) blomma; besläktat med blomma. Härtill florera blomstra. Jfr flora

flora [-o'-] växtvärld: av lat. Flora, blomstergudinnan; av Linné använt som beteckning för ett lands växtvärld; jfr 2 flor. Härtill floris't växtkännare florett' (ett stickvapen): över ty. av fra. fleuret med samma bet.; av ital. fioretVo, egentl, 'liten blomma' (efter den bloms-terformade knoppen på spetsen) florile'gium samling, urval: bildn. på lat. flos blomma; jfr antologi florshuva lätt rus: efter tv. Florhaube med samma bet.; eg. 'lätt ansiktsslöja' flos kel svulstigt uttryck: av lat. flos'-

culus liten blomma; grannlåt i talet flossa [flåss'a] (ett slags vävnad): till sydsv. dial. floss lång, lös lugg; av omstritt ursprung, säkerligen lånord flotation (metod för malmminerals avskiljande): av likbet. eng. flotation, egentl, 'flytning'

1. flott flytande: av lågty. flott, t. ex. i flott maken göra flott; besläktat med flyta

2. flott ledig, flytande; frikostig, icke småaktig: av da. flot, ty. flott med samma bet.; samma ord som 1 flott, använt i bildlig mening

3. flott fästing: no. flått; nära besläktat med sv. dial. flå, no. flå flat

4. flott fett: fsv. isl. flot; bildn. till flyta, egentl, 'det som flyter'. Härtill flottig; flotty'r stekflott, med fra. ändelse (jfr fritvr, frisyr m. fi.)

5. flott- (i flottbro flytande bro o. dyl.): fsv. flot flytande, ström; samma ord som 4 flott

flotta (subst.): fsv. isl. floti m. (ack. flota) flotte, flotta; bildn. till flyta; sålunda egentl, samma ord som flotte; betydelsen 'samling av fartyg, (krigs)flotta' från lågty. vlote. Härtill flottis't: efter gardist, artillerist m. fi. flotte sammanfogad ställning av stockar o. dyl. för sjötransport; flytande tim-

mer: fsv. isl. floti (dat. ack. flota) flotte; flotta, egentl, 'ngt flytande'; bildn. till flyta; jfr flotta. Härtill flotta transportera (timmer) över vatten; flottning

flottil j liten flotta: av fra. flottille; av spanska flotiUa, diminutiv av flota flotta, fra. flotte; av germ. ursprung, samma ord som flotta flottyr: se 4 flott

flottÖT flytande föremål, flytkropp: av fra. flotteur, bildn. på flotter flyta; bildn. till fornfra. flöte flotta av fartyg; jfr flottilj

fi OX' [-å-] (en trädgårdsväxt): av grek. phlox flamma, eld fluffig dunig, luddig: efter likbet. eng. fluffy, av fluff dun, ludd o. dyl.; möjl. kontamination av flue fjun, ludd och stuff stoff, material fluga: fsv. flugha, isl. fluga; nord. ord, nära besläktat med de likabetydande ty. Fliege och eng. fly; till flyga flugsnappare: se snappa fluidum flytande ämne, vätska: neutr.

av lat. adj. flu'idus flytande flukt (i uttrycket i /. med i rak linje med): av mit. vhicht, se 1—2 flykt. Härtill flukta undersöka om två höjder ligger i flukt med varandra; (slang) se, titta

fluktuera växla, stiga och falla: av lat. fluctua're svalla; gå i vågor; vackla. Härtill fluktuation flundra: fsv. no. flundra; gemens, germ.

ord, urbesläktat med flat flunsa plumsa: no. flunsa; ljudhärmande fluor [fluå'r] (ett grundämne): efter nylat. flu'or minera'lis flusspat (se flusspat), till lat. flu'or utflöde, utströmning, till flu'ere flyta (se fluidum) fluorescens [fluåresjen's] (en fysikalisk

term): av eng. fluorescence, till fluor fluss katarr (t. ex. halsfluss); smältningstillsats, lättsmält glasmassa: av likabetydande ty. Fluss, urspr, 'flytning', till verbet fliessen (se flyta) flusspat: av ty. Fluss-spath, till fluss smältningstillsats och sp a t fluster ingång till bikupa, flyghål: av omstritt ursprung

116flux

flux: av lågty. fluckes med samma bet., eg. 'i flygande fart'; besläktat med flyga; jfr hux flux (. fly (gungfly): fsv. no. fly; nord. ord, besläktat med flod och flyta

2. fly (ankarfly): jfr no. ankarfli med samma bet. och no. fli skiva, platta

3. fly (insekt): no. fly med samma bet.; trol. en kollektivbildn. till flyga, alltså äldre flygi flygfä

4. fly (adj.) odryg; obeständig; snabb: trol. ombildn. av sv. dial. flyt (neutr. flytt) snabb; till verbet flyta. Härtill fly hän t snabb i fingrarna, rask, rapp; rundhänt

5. fly (verb): fsv. flyia, fly, isl. fly ja; gemens, germ. ord (ty. fliehen, eng. flee) av dunkel härstamning; jfr 2 flykt

6. fly adv. förstärkningsord, särskilt i uttrycket /. förbannad: trol. efter da. fly ve- (t. ex. flyvegal rasande arg) och no. flyge[nde) (t. ex. /. sint)

1. flyg flygplan; (koll.) flygväsen, -vapen: kortform av flygmaskin, -vapen m. fi., bildn. o. 1930, delvis efter mönster av no. fly (till fly ve-), eng. fly

2. flyg- i flygblad, -sand m. fi.: till flyga

flyga: fsv. fliugha, flygha, isl. flinga; gemens, germ. ord (ty. fliegen, eng. fly), trol. besläktat bl. a. med lat. plufma fjäder; jfr plym, flykt, flygg, flux, fluga

flygel: av ty. Flügel, egentl, 'vinge'; till flyga (jfr flöjel); efter lat. a'la vinge; flygel, sidoparti (av trupp, av byggnad)

flygg flygfärdig: bildn. till flyga; jfr lågty. flügg[e] med samma bet.

1. flykt flygande fsv. flukt, flykt l, da. flugt; av mit. vlucht med samma bet. (ty. Flucht); bildn. till verbet flyga. Stavades före 1900 vanl. flygi till skillnad från 2 flykt

2. flykt flyende: fsv. flukt, flykt f., da. flugt; av mit. vlucht med samma bet. (ty. Flucht); bildn. till verbet 5 fly. Jfr till-, undanflykt m. fi. Både i ty. (det långivande språket) och i sv. och da. har orden 1 flykt och 2 flykt helt sammanfallit. Sv. formen med y beror

fläskhare

på anslutning till 5 fly och flyga. Härtill flykta (av mit. vlüchten); flyktig flyende, landsflyktig; snabb, obeständig, ombytlig (av mit. vlüchtig); flykting (efter ty. Flüchtling) flyta: fsv. flyta; isl. fljàta; gemens, germ. ord (ty. fliessen, eng. fleet) med släktingar i andra indoeurop. språk flytta: fsv. isl. flytia; bildn. till flyta med egentl, bet. 'låta flyta, föra över (en sjö, en älv el. dyl.)' flå: fsv. isl. fia; gemens, germ. ord (eng. flay) med ej fullt klarlagd historia; jfr flaga

flågrönn [flå'g-] (rönn som växer i stubbar el. i andra träd): no. flograun; till fsv. flogh, flugh flygande, flykt, isl. no. flog; till flyga; jfr uppflåg, anflog flåsa: ljudhärmande ord fläck: fsv. flækker, isl. flékkr; gemens, germ. ord (ty. Fleck[en]) av ej fullt utredd härstamning

fläder: av lågty. vleder (ty. Flieder) med samma bet.; av okänt ursprung. Jfr hyll

flädermus: fsv. flædhermus; av lågty. vledermüs (ty. Fledermaus) med samma bet.; till ty. fledern fladdra, nära besläktat med fladdra fläka: no. flækja, besläktat med flak fläkta: fsv. flæiäa; besläktat med flacka och flaxa. Härtill fläkt flämta: urspr, 'röra sig oroligt, fladdra', till no. fleima, flima driva omkring, sv. dial. flima glimta flänga rusa (vilt och vårdslöst): egentl, 'riva av, flå' (t. ex. flänga barken av ett träd, hudflänga); fsv. flængia, isl. flengja gissla; besläktat med flå; för betydel-seutveckl. jfr gno, barka i väg m. fi. Härtill fläng (t. ex. i flygande /.) fläns plåtkant, list: av eng. flange [flän(d)sj] med samma bet. flänsa hugga upp en valfisk: av no. flensa, flinsa, av dunkelt ursprung flärd: fsv. isl. flärd falskhet, svek; trol. nära besläktat med isl. fldr falsk fläsk: fsv. flæsk, isl. flesk; gemens, germ. ord (ty. Fleisch, eng. flesh kött), nära besläktat med flisa; grundbet. är 'ngt avskuret, köttskiva' fläskhare: se 2 -hare

117fläta

fläta: fsv. flætta, isl. fläta; gemens, germ. ord (ty. flechten), besläktat med lat. plec'tere fläta; jfr komplex flättja flyktighet, lättsinne (ålderdomligt): fsv. flætia till flat i bet. 'slapp, ytlig*

flöda flyta ymnigt: fsv. isl. flæöa; bildn. till flod i bet. 'översvämning, flöde'. Härtill flöde (till-, utflöde; vatten-, penning-, ordflöde)

flöj' vindflöjel: ombildn. (efter flöjel) av äldre flög, fsv. flögh flöjel, vimpel, isl. flaug f. flykt; flöjel; gammal bildn. med avljud till flyga flöja hoppa över stängsel: fsv. fløghta, isl. fleygja (egentl, 'låta flyga'); nära besläktat med flyga

flöjel vimpel el. dyl., som anger vindens riktning (vind-, väderflöjel): av lågty. vlögel flöjel; vinge (ty. Flügél); jfr flygel

flöjt: över lågty. vlöite från fornfra. flëuie; av oklart ursprung flÖris't blomsterhandlare; blomsterodlare: av fra. fleuriste, bildn. till fleur blomma; av lat. flos (se 2 flor) flörta, flirta [flört'a]: känt fr. o. 1890; av likbet. eng. flirt, även: 'svänga hit och.dit, vifta'; trol. en ljudmålande el. ljudsymbolisk ordbildn. Härtill flört, flirt, äldre flirtation (1887) flöt (vanl. pl. flöter) grädde (dial.): da. fløde med samma bet., isl. flauiir pl. skum av sur mjölk; eg. 'det som flyter ovanpå'; besläktat (genom avljud) med flyta

flöte: speciellt sv. ord, bildat till flyta flöts (bergartslager): av ty. Flötz med samma bet., motsvarande fsv. flæt, isl. flet n. jordgolv, bildn. till flat fnas avfall, skräp: trol. ljudhärmande. Härtill fnaska småsyssla, småäta; snatta; smyga omkring; fnaskig fnask skräp, smula: avledn. av fnas fnassel avfall, mjäll; avledn. av fnas fnatt (dial.) ekorre: till fnatta riva, klå, gnaga; ljudhärmande; jfr knatte, pjatt fnissa: ljudhärmande fnittra: ljudhärmande fnoskig: möjl. besläktat med fnosk, fnusk murket trä; jfr fnöske

118

I. fog

fnugg fjun, ludd: sv. dial. fnugg, fnagg av ovisst ursprung; kanske en variant-bildning till dugg med expressivt fn-

fnurra: äldre sv. även fnurr; härtill fnurr, fnurrig vresig; jfr sv. dial. knurra, kurra knut på tråden, da. kurre på tråden

fnuttig: blandningsform av futtig och fnatt

fnysa: isl. fnysa, no. fnysa; gemens, germ. ord, urspr, ljudhärmande (liksom grek. pnein blåsa, andas, pneu'ma blåst, ande, jfr pneumatisk) fnöske: till sv. dial. fnusk murket trä (se fnoskig), jfr isl. fnjöskr, hjnàskr, sv. dial. snjosk m. fi.; trol. ljudhärmande foajé sällskapssalong för publiken på en teater el. biograf: av fra. foyer härd av lat. foca'rium hörande till härden; jfr fokus

fob (handelsterm): bildat av begynnelsebokstäverna i eng. free ön board fritt ombord

fobi [fåbi'] tvångsföreställning, skräck: ytterst av grek. fobi'a fruktan, skräck; mest i sammansättningar: agorafobi torgskräck, hydrofobi vattenskräck m. fi. Se även malfobera

1. fock: av holl. fok el. lågty. fock med samma bet., grundbet. trol. 'kil' el. 'trekantigt segel'

2. -fock med bet. 'fyr, kurre' i skrän-, slöfock (vard.) och med bet. 'stor sup (som töms i botten)' i bottenfock (vard.): urspr, studentslang; av okänt ursprung

focka avskeda, köra bort (vard.): urspr, studentslang; av okänt ursprung

1. foder (åt kreatur): fsv. isl. föör; gemens. germ. ord (ty. Futter, eng. fodder), besläktat med föda

2. foder (i kläder): fsv. fornno. fàdr; trol. av lågty. vöder foder, fodral (ty. Futter)

fodermarsk: se marsk fodral: äldre sv. fotral, av ty. Futteral med samma bet., trol. bildat med lat. ändelsen -ale på Futter foder, fodral; se 2 foder

I. fog [-o'-] skäl: av lågty. vèch, våg- (ty. Fug) med samma bet.; jfr foga2. fog

form

2. fog [-o'-] fogning o. dyl.: av lågty. våge (ty. Fuge) med samma bet.; till vågen (se foga)

foga [-o'-]: av lågty. vågen med samma bet. (jfr ty. fügen), besläktat med fager. Härtill foglig

fogde [fog'de]: fsv. foghadhe; ytterst av medeltidslat. voca'tusy av lat. advoca'tus; se advokat

fogsvans (ett slags handsåg): ombildn. av likbet. ty. Fuchsschwanz, eg. 'rävsvans' (efter redskapets utseende) fo'kus brännpunkt: av lat. foc'us eldstad, härd. Härtill foka'l folder [fål'der] vikblad, ohäftad trycksak (för reklam): av likbet. eng. folder, av /øfcTvika, sluta ihop; gemensamt germ. verb (ty. fälten, isl. falda), se fåll foliant bok i helarksformat: bildn. på lat. foVium blad

folie metallbleck, bladmetall (särskilt för hushållsbruk, 1950-t.): av lat. foVium blad

foMio helarksformat: lösgjort ur uttrycket in folio 'i (helt) blad', av lat. foVium blad; jfr interfoliera folk: fsv. isl. folk; gemens, germ. ord (ty. Volk) med urspr. bet. 'mängd, skara'; utan säkra släktingar i andra språk; jfr fylke, fylking

foVklor(e) [-lår] (vetenskapen om) folkdiktning och folkliv, folkminnesforskning: av eng. folklore; sammansättn. av folk och lore vetande, lära (forneng. lär); jfr lära. Härtill folklorist folkvisa: liksom da. folkevise efter ty. Volkslied (Herder 1778); ordet var ganska nytt, då Geijer o. Afzelius 1814 utgav »Svenska folkvisor» folor [fo'l-] uppförande (ofta i sammansättn. folkfolor); bildn. till fsv. fordha föra, befordra. Biformen foror (fsv. fora beteende, no. folkeforor, da. fore) är möjl. lån från lågty. våren (pl.) beteende; se fora fon [-å'-] (ljudenhet): modern bildn. av grek. fone' ljud, stämma, se fonetik, telefon m. fi.

I. fond [fång'd, fån'd] bakgrund: av fra. fond bakgrund, botten; av lat. fun'dus botten; jfr 1 fundera

2. fond [fång'd, fån'd] kapital: av fra. fonds jordagods, förråd, kapital, fornfra. fonz; av lat. fun'dus; jfr 1 fond. Härtill fondera

fone'm ljud (och ljudförbindelse) i språket: av fra. phonème, av grek. fo'nema ton, ljud

fonetik [fåneti'k] läran om språkljuden: bildn. till grek. fone' ljud, röst; jfr symfoni. Härtill fonetisk fonograf [fånågra'f]: bildn. av grek. fone' ljud, röst och grek. grafein skriva fonologi' [fånå-] läran om ljudens och ljudförbindelsernas funktioner: bildn. av grek. fone' ljud, röst och log'os lära

fontanell' (mellanrum mellan skallens ben hos spädbarn): av fra. fontanelle (ital. fontanell'a); urspr, 'liten källa' (jfr fontän)

fontang' (hög damhårklädsel från 1600-talets slut): av fra. fontange, uppkallad efter hertiginnan de Fontanges fontän [fåntä'n] springbrunn: av fra. fontaine, av lat. [aq'ua] förda'na källvatten, bildn. på fons källa; jfr funt fora: fsv. no. fora; trol. av lågty. våre färd, lass, beteende (se folor), besläktat med 1 fara

force [fårs'] styrka, kraft: av likbet. fra. force, bildn. till lat. for'tis stark. Härtill force majeure [masjö'r] eg. 'större makt', övermäktiga omständigheter, laga hinder; forcera [fårse'ra] driva på, jäkta: av fra. for cer tvinga fordom [fo'rdom]: fsv. forpom, isl. for-dum; av omtvistad härledning

fordon: till fora färd, resa, last (se fora) och don redskap, i åkdon m. fi. (se don)

fordra: av lågty. vor'deren föra framåt (jfr befordra) och ty. /ordern kräva, bildat på komparativen vor'der främre forell' (en laxfisk): av ty. Forelie; diminutivbildning med suffixet -le av Fohre med samma bet.; grundbet. trol. 'spräcklig'

form [-å-]: av lat. for'ma med samma bet.; se formera, formell. Härtill forma; formlig; formligen

119formalin, formol [-å-] (lösning av formaldehyd, en produkt av myrsyra): modern bildn. till lat. formica myra

formalism formbundenhet, formstränghet: bildn. till lat. formalis; se formell, formalitet. Härtill formalist

formaliter formligen, med hänsyn till formen: lat. adverb, till adj. formalis formlig; se form

formalitet: jfr. ty. Formalität, fra. formalité; bildn. till lat. formalis formell; se form, formell

format: ytterst av lat. formatum det formade, till formare forma (se form)

formel [får-]: över ty. av lat. formula, diminutivum av forma; se form

formell: över fra. av lat. formalis formlig, till forma form; se form, formalitet

formera: av fra. former, av lat. formare till forma; se form, de-, in-, reformera. Härtill formation

formidabel ohygglig(t stor), kolossal, oerhörd: närmast efter eng. formidable fruktansvärd; av lat. formidabilis till verbet formidare rysa, vara förskräckt

formol; se formalin

formulera: av fra. formuler, till formule, lat. formula; se formel. Härtill formulär mönster, form (för skrivelse, fullmakt, kontrakt o. dyl.), jfr blankett: av likbet. fra. formulaire

forn [-o-] fsv. isl. forn; nord. ord, besläktat med 2 fjärran och förna, före

fors [fårs]: fsv. isl. fors (no. foss); nord. ord, ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'stänka'

forska [fårska]: av ty. forschen med samma bet., urspr, 'efterfråga', besläktat med lat. poscere fordra, begära; se postulera

forsla [-å-]: bildn. på fsv. forþa skicka, transportera; jfr folor

forst- [-å-] (i forstmästare m. fl.) skogs-: av ty. Forst vårdad skog; av medeltidslat. forestis, foresta; jfr fra. forét skog

1. fort [-å-] mindre fästning: av fra. fort med samma bet.; av lat. fortis stark

2. fort [fort, fort] hastigt: av lågty. fort (ty. fort) bort; vidare; strax; fram; besläktat med 2 före, forsla

3. fort- [fort-, fort-] (i fortbildning, fortfara, fortkomst, fortplanta, fortsätta m. fl.): samma ord som 2 fort

forte [fårte] starkt, fortissimo mycket starkt (musiktermer): av ital. adv. forte, fortissimo med samma bet.; av lat. fortis stark

fortifikation [fårtifikasjon] befästningskonst, befästningsväsen: av fra. fortification; bildat på lat. fortificare göra stark; befästa; se forte

fortissimo: se forte

fortkomst: av lågty. vortkumpst, till vortkomen komma framåt (ty. fortkommen); jfr 3 fort och ankomst

fortplanta: efter ty. fortpflanzen med samma bet.

fortsätta: av lågty. vortsetten el. ty. fortsetzen med bl. a. samma bet.

forum [fo-] (pl. fora) vederbörlig domstol: av lat. forum torg; öppen plats; medelpunkt för det offentliga livet, besläktat med dörr

forward [fårvard] anfallsspelare: av eng. forward framåt; anfallsspelare

fosfat (gemens, benämning för fosforsyrans salter): av fra. phosphate; bildn. på fosfor

fosfor [fåsfår] (ett grundämne): bildn. av grek. fos ljus och foros bärare

fosforist: egentl, medarbetare i den av Atterbom o. V. F. Palmblad 1810—13 utgivna månadsskriften Phosphoros (»ljusbringaren»); senare allm. 'anhängare av den sv. nyromantiken'

fossi1 [-å-] förstenad lämning av djur el. växt: av lat. fossilis grävd; utgrävd; till fossa grav

fostbrödralag: litterärt lån från isl. fóstbrøðralag; till fóstr uppfödande; jfr foster

foster [fos-]: fsv. foster, isl. fóstr; gemens, germ. ord, besläktat med föda. Härtill fostra (uppfostra)

fot: fsv. isl. fótr; gemens, germ. ord (ty. Fuss, eng. foot) med släktingar i andra indoeurop. språk (lat. pes, gen. pedis, grek. pus, gen. podos; se pedal, antipod)

fotabjäll

frankera

fotabjäll fotsula, fotblad (ålderdoml.): fsv. fotbälde; till sv. dial. bjälle knöl, samhörigt med boll (jfr da. fodbalde med samma bet.); jfr billa fotgängare: sammansättn. av fot och det från lågty. -genger lånade -gångare, nära besläktat med gån g foto [foto]: efter eng. photo; kortform av fotografi

1. fotogén [fåtåsje'n, foto-]: modern bildn. av grek. fo's (genitiv fotos') ljus och gen'ein föda; jfr genus

2. fotogén [-je'n], fotogenisk [-je'n-] ljusalstrande, -spridande: av grek. fo's (gen. fotos') ljus och -gene's frambringande, alstrande. En vanlig nutida bet. är 'som lämpar sig att bli fotograferad, som blir bra på fotografi': av likbet. eng. photogenic, fra. photogénique

fotografi [fåtågrafi', foto-]: modern bildn. av grek. fo's (genitiv fotos') ljus och grafein skriva, rista; jfr bio-, ge o-, lito-, monografi m. fi. fotsack: sammansättn. av fot och det från ty. Sack säck lånade -sack foxterrier [fåkstärr'ier] (ett slags hund): sammansatt av eng. fox räv och ter-rier

foxtrot [fåk'strått] (en dans): av eng. foætrot, egentl, 'rävlunk', till fox räv och trot lunk, till fra. trotter lunka, jfr trottoar

frack: över ty. Frack av fra. frac med samma bet. (från 1700-t.), äldre 'livrock, överrock' (jfr da. fràkke bonjour, överrock); av eng. frock livrock, äldre: 'munkkåpa', lån från fornfra. froc munkkåpa, möjl. av germ. ursprung fradga [frad'ga, fragg'a]: bildn. till fsv. fradha med samma bet., besläktat med frodig, 2 frö

fragil [-sji'l, -gi'l] bräcklig, ömtålig: av likbet. fra. fragile; av lat. fra'güis lätt att bryta, till verbet frang'ere bryta sönder; jfr fragment fragment brottstycke, spillra: av lat. fragmen'tum stycke, spillra, bildn. till frang'ere bryta, krossa; jfr fraktion, fraktur. Härtill fragmentarisk frakt: av lågty. vracht med samma bet. (varav också ty. Fracht, eng. fraught), trol. från början ett frisiskt ord

fraktion [-sjo'n] grupp, meningsflock: ytterst av lat. frac'tio brott, bildn. till frang'er e sönderbryta; jfr fragment, fraktur

fraktu'r tysk (och äldre svensk) tryckstil: av lat. fractu'ra brytning, brott (om den "brutna", kantiga stilen), till frang'ere sönderbryta; jfr fraktion fram: fsv. isl. fram; gemens, germ. ord, egentl, en böjningsform av ett adj. fsv. framber framstående, utmärkt; se främre

framdeles: ombildning (efter del) av fsv. framlepis, till fram a lep, egentl, 'längre fram på vägen', se 2 led. Jfr alldeles

framfaren framliden; förgången: fsv. framfarin med samma bet. framfusig: jfr fsv., sv. dial. framfus med samma bet., sammansättn. av fram och fsv. fus ivrig (isl. füss), besläktat med finna

framför: äldre sv. frammanför(e), d. v. s. 'framifrån sett före'; jfr isl. fyrir framan; jfr innanför, utanför, ovanför, nedanför framgent: eg. 'längre fram belägen', till 2 gen

framlänges: adverb, bildn. till adj. lång; jämförelsevis sen bildning (1800-t.) som motsats till det mycket äldre baklänges

framme: bildn. till fram; jfr inne, ute m. fi.

framstupa: sammansättn. av fram och fsv. adv. stupo, böjningsform av fsv. stupa (i ättestupa) framsynt med förmåga att se in i framtiden: av no. fremsynt franc [frang] (mynt): av fra. franc; efter inskriften Francorum rex 'frankernas konung' på de medeltida franska mynten

franciska'n medlem av en munkorden, instiftad 1209 av italienaren Franciscus från Assisi

frank frimodig: över ty. av fra. franc fri, av germ. ursprung; samma ord är folknamnet frank[er], se franc, fransk frankera sätta frimärke på: efter ty. franki' er en, bildn. på franko

121franko

friggerocken

frän'ko fritt på posten; fraktfritt: av ital. fran'co (di por'to) fri (från beford-ringsavgift); av germ. ursprung (se frank)

frans: över ty. Frånse av fra. frange, fornfra. vrenge; av lat. frimbia, äldre †im'bria med samira bet. fransk: av lågty fransch, trol. bildat till fra. France Frankrike; till folknamnet franker, se frank, franc. Härtill fransman (1500-t.): av lågty. fransman, till fransch fransk; fransos [-o's] fransman (ålderdoml.): över lågty. av fra. frangois fransk; fransys'k fransk (i uttrycket /. visit; fransyska fransk kvinna): äldre fransösk; av ty. franzö-sisch, till fransos fransäs [frangsä's, fran-] (en dans): av fra. frangaise, egentl, fem. av adj. frangais fransk

frappera slå med förvåning, överraska: av fra. frapper slå; trol. av germ. ursprung; jfr eng. rap slå, knacka. Härtill frappant [-ang't, -an't] påfallande, slående

fras uttryck m. m.: av grek. fras'is uttryck. Härtill frasera; fraseologi' frasa: fsv. no. frasa; trol. ljudhärmande; nära besläktat med fräsa frat (avgnagt) skräp, avfall; ohyra: av lågty. vråt ätande, gnagande; ätare (ty. Fra'ss, se filfras); till lågty. vreten (se fräta)

fraternisera förbrödra sig, umgås förtroligt: bildat på lat. fräter'nitas broderlighet (till frazer broder) fred: fsv. isl. friSr (jfr frid); gemens, germ. ord (ty. Friede) av en rot med bet. 'skydda; älska'; jfr fri, fria, frilla, frände

fredag: fsv. friadagher, freadagher, isl. frjadagr; lån från något sydgerm. språk (jfr ty. Freitag, eng. Friday); tidig germ. översättning av lat. di'es Ven'eris 'Venus' dag', varvid det lat. gudinnenamnet Venus ersatts med det germ. Fri (isl. Frigg). I Norden kan ordet fredag icke ha språklig anknytning varken med Frigg eller med Fröja fregatt' (ett slags krigsfartyg): av fra. frégate; av ital. frega'ta med samma bet.

frejd: fsv. fmghp, isl. fràgö; bildn. till adj. fsv. fræger ryktbar, nära besläktat med fråga

frejdig: av lågty. vreidich käck, modig; av ovisst ursprung

frekventera (ofta el. regelbundet) besöka: av lat. frequenta're ofta göra; ofta besöka; allmänt bevista ; av lat. freq'-uens ofta förekommande, vanlig, eg. 'packad, full'. Härtill frekvent [-en't]; frekvens [-en's]

frenesi' ursinne, raseri: av fra. phrénésie med samma bet.; av grek. fren'esis ursinne, bildn. på fren mellangärde; själsförmögenheter. Härtill frenetisk frenologi [frenålågi'] läran om själsegenskapernas lokalisation i hjärnan: modern bildn. av grek. fren själsförmögenheter (se frenesi) och log'os lära. Härtill frenolog [-lå'g] fresk väggmålning utförd på fuktig muryta: av fra. fresque; av ital. fres'co frisk (bl. a. om den ännu våta kalkväggen, på vilken målas); av germ. frisk; jfr alfresko

1. fresta pröva, försöka, locka: fsv. fresta, fræsta, isl. freista; ett i got. och nord. språk belagt ord; av omstridd härkomst. Härtill frestelse

2. fresta (i uttr. /. livet, tillvaron): efter likbet. ty. fristen uppskjuta, förlänga, till subst. Frist (se frist); med-formell anslutning i sv. till 1 fresta

fri: av lågty. vri med samma bet. (ty. frei ); nära besläktat med frälsa. Härtill fria göra fri, rädda; frihet fria (till ngn): fsv. no. fria; av lågty. vrien fria; gifta sig med; identiskt med isl. fr ja älska (besläktat med fred). Härtill friare; frieri' fribytare (ett slags sjörövare): av lågty. vribüter, egentl, 'som har frihet att göra byte', därav 'privilegierad sjörövare'; jfr filibuster frid: fsv. friper (som normalt blivit f red) med i dels genom tradition i skriftspråket (bibeln, lagspråk), dels genom inverkan från ty. Friede friggerocken (stjärnbilden Orions bälte): känt från o. 1600, eg. Friggs spinnrock el. slända

122f rig id

frigi'd (sexuellt) kall, känslolös: av lat. fri'gidus kall. Härtill frigidite't

frihult, friholt rundträ, påle som hängs på fartygs yttersida till skydd mot stötar, stötskydd, fender: da. friholt; ombildning (efter fri) av lågty. wriftholt, eg. 'gnidträ', till wriven riva, gnida (ty. reiben) och holt trä (ty. Holz); jfr rundhult frikadell' (ett slags köttbulle): av äldre fra. fricadelle; samhörigt med lat. fri'gere rosta, bryna

frikassé (en maträtt): av fra. fricassée, nära besläktat med frikadell frikostig: sv. ord (känt från 1600-t.), 'som generöst kostar på', till fri i bet. 'liberal, rundhänt', möjl. efter likbet. ty. freigebig

friktion [-sjo'n] gnidning: av fra. fric-tion; av lat. frie'tio gnidning frilans politisk vilde; fri journalist (utan fast anställning): av eng. free lance, urspr, om militär äventyrare, legosoldat

frilla älskarinna: fsv. isl. fridia; fem. till isl. fridill älskare; nära besläktat med fred och fria frimickel (vard.): ellips av frikyrko-mickel; till mickel i bet. 'räv'; eg. mansnamnet Mikael, i djurfabeln använt om räven

frimodig dristig, käck, utan fruktan: av likbet. mit. vrimödich (ty. freimütig) till 1 mod i bet. 'sinnelag' frimurare: efter ty. Freimaurer, som i sin tur återger eng. freemason (fra. franc-maqon)\ första ordenssamfundet med detta namn instiftades i London 1727 under form av ett gille av "fria" byggmästare (murare). Härtill frimureri'

frimärke: da. frimærke (i Danmark från 1851, i Sverige från 1855), eg. 'märke om fri befordran', ersättande äldre påskrift "franko", "fritt" o. dyl. fris (en byggnadsterm): av fra. frise, urspr, 'något krusigt'; jfr frisera frisel (en sjukdom med feber och utslag): av ty. Friesel; ett urspr, lågty. ord av obekant ursprung frisera kamma och krusa (håret): av

2. frossa

fra. friser, bildn. till frise (se fris). Härtill frisy'r: av fra. frisure; frisö'r: av fra. friseur frisk: fsv. frisker; av lågty. ty. frisch (jfr färsk), eng. fresh; även i romanska språk; jfr fresk, fräsch frist uppskov, rådrum: av ty. Frist med samma bet.; av oviss härledning frity'r smör el. flott att steka i: av fra. friture; bildn. till fra. frire steka, fräsa (part. frit stekt i t. ex. pommes frites), av lat. fri'gere rosta. Härtill fritera steka i frityr

frivillig: av lågty. vriwillich, ty. freiwillig med samma bet.; känt i sv. från mitten av 1500-t.; jfr villig frivol [-å'-] lättsinnig, slipprig: av lat. fri'volus lumpen, simpel, värdelös. Härtill frivolitet

frodig: sv. ord, trol. dialektal form av sv. och no. dial. fraudig saftrik, frodig, till fraud fradga, se 2 frö. Härtill frodas

from: fsv. fromber; av lågty. vrome (ty. fromm) med samma bet., egentl, 'framstående'; besläktat med fram fromage [fråma'sj] (en efterrätt): av fra. fromage ost, äldre formage, av lat. [lac) forma'ticum 'formad (mjölk)' fromla [-o-] hyckla, fromleri' skenhelighet: efter likbet. ty. frömmeln, Frömle-rei

fromma fördel, gagn: fsv. frome (froma)y av lågty. vrome nytta, fördel, till adj. vrome; se from frondera [frångde'ra] sätta sig upp emot styrelsen: av fra. fronder, egentl, 'slunga', bildn. till fr onde slunga, äldre fonde; av lat. fun'da slunga front [frång't, från't] framsida; strids-linje: av fra. front; av lat. fröns panna; jfr konfrontera

frontespi's uppskjutande mittparti på en byggnads huvudfasad: av fra. fronti-spice, av lat. fröns panna (se front) och spic'ere se

1. frossa (en sjukdom): sv. dial. frosse, frusi, no. frose; bildn. till frysa

2. frossa äta överdådigt: av lågty. vrdt-zen med samma bet., besläktat med ty. fressen äta; jfr fräta

123frost

2. fräs

frost: fsv. isl. frost; gemens, germ. ord (ty. eng. frost), nära besläktat med frysa

frottera gnida: av fra. frotter med samma bet. Härtill frotté bomullstyg (till handdukar o. dyl.): nytt ord (omkr. 1920); av likbet. fra. frotté, eg. part. av frotter gnida fru: fsv. frugha, fru, isl. fru; av forn-saxiska frun, lågty. vrüwe (ty. Frau), samma ord som isl. [hüs]freyja (jfr hustru) och gudinnenamnet Frö ja fruga l tarvlig, enkel: av lat. fruga'lis av markens gröda; enkel frukost [fruck'-]: fsv. frokoster, no. frukost; av lågty. vrökost, sammansättn. av vrå tidig (ty. früh) och kost frukt: fsv. frukt; över lågty. vrucht (ty. Frucht) av lat. fruc'tus med bl. a. samma bet., besläktat med bruka frukta: av lågty. vruchten med samma bet.; med dunkel härledning. Härtill fruktan; fruktansvärd fruntimmer: da. fruentimmer; av lågty. vrüwentimmer (jfr ty. Frauenzimmer); egentl, 'frustuga' (jfr 1 timmer), därefter kollektivt om frustugans invånare (jfr hovfruntimret), slutligen individuellt; jfr kamrat, rekryt frusa häftigt välla fram, forsa: no. frusa; av en indoeurop. rot med bet. 'stänka; frusta'; jfr frusta, p rus ta frus'ta: bildn. till samma rot som frusa frustration missräkning, besvikelse: efter likbet. eng. frustration till frustrate bedraga, gäcka, fra. frustrer; ytterst av lat. frus'trå förgäves fryle (en växt, Luzula, Spergula, Sper-gularia): av ovisst ursprung fry na (i uttrycket fryna på näsan): no. fryna; sydsv. dialektord av omstritt ursprung

fryntlig: av lågty. früntlik vänlig (ty. freundlich); till lågty. frünt vän (ty. Freund)

frysa: fsv. frysa, isl. frjösa; gemens, germ. ord (ty. frieren, eng. freeze) med släktingar i andra indoeurop. språk fråga (verb): fsv. fragha; av lågty. vrågen (ty. frågen); samhörigt med forska och frejd

från: fsv. fran; jfr fsv. fra, isl. fra, da. fra; med -n av ovisst ursprung; sammanhängande med fram frånvaro: böjd kasusform av fsv. franvara med samma bet.; jfr bortovaro fräck: av ty. frech; samma ord som sv. dial. fräk glupsk; snäll, no. fr ek, isl. frekr glupsk, driftig fräken (en växt): av ouppklarat ursprung; möjl. nära besläktat med fräkne

fräkne: jfr fsv. fræknotter fläckig, isl. no. frékna fräkne; möjl. besläktat med fräken. Härtill fräknig frälsa: fsv. frælsa, till adj. fræls fri, isl. frjdls; gammal sammansättn. av fri och hals, sålunda 'med fri hals* frälse skattefrihet; adel (frälsejord, -man o. dyl.): fsv. frælse n., bildn. till adj. fræls fri, se frälsa

främja: fsv. fræmia, isl. fremja; gemens, germ. ord, bildat till fram främling: av ty. Fremdling med samma bet.; till fremd främmande; jfr främmande främmad: se främmande främmande: fsv. fræmmande, ombildn. av fsv. fræmadhe, nsv. främmad (Götaland; även i poet. språk t. ex. Atterbom, Hedborn, Levertin, Hj. Gullberg), da. fremmed; av lågty. vremede (ty. fremd), gemens, germ. ord, bildat till fram i bet. 'från'

främre: fsv. fræmbre, isl. fremr; kom-parativbildn. till fram frän: sv. dial. även fren, från stinkande, skarp, rå; jfr no. fræna lukta starkt och frøyna lukta; av dunkelt ursprung frände manlig släkting: fsv. frænde, isl. frændi; egentl, pres. part. av isl. fr ja älska (jfr fria), nära besläktat med ty. Freund, eng. friend vän (jfr fryntlig) frän ka kvinnlig släkting: fsv. frænka, ur äldre frændkona, sammansatt av frände och 1 kona

1. fräs halskrås: av fra. fraise med samma bet., bildat på fraiser krusa, vecka av provensalska frezar krusa; jfr fris

2. fräs roterande fil el. skärverktyg: av fra. fraise med samma bet., egentl, 'ett krusigt föremål'; formellt samma ord som 1 fräs

124fräsa

funt

fräsa: fsv. no. fræsa; besläktat med fr as a. Härtill fräs i uttrycket sätta /. ;på ngt (vardagl.) frä'sch frisk, blomstrande; obegagnad: av fra. (frais) fraiche, av germ. ursprung, samma ord som frisk. Härtill fräschö'r fräta: av lågty. vreten äta glupskt; fräta (ty. fressen, eng. fret); urspr, en bildn. med partikeln fra- och verbet äta; jfr 2 frossa

1. frö: fsv. frø, isl. fra, frjà; nord. och got. ord av dunkelt ursprung

2. frö groda (grodfrö grodunge): fsv. frødh[er], isl. fraud[r] med samma bet.; möjl. till sv. dial. frö[d] skum, fradga, isl. fraud, besläktat med frodig, fradga

fröjd: fsv. fryghp, frøgdh, isl. frygd; trol. lån av lågty. vröude (holl. vreugde, ty. Freude), bildn. till adjektivet ty. froh glad (isl. frar rask, sv. dial. frå morgonpigg)

fröken: av lågty. vröuken, diminutiv-bildn. till vrouwe, vrüwe fru (se fru); jfr ty. Fräulein med samma bet. fubbla: no. fulla; jfr sv. dial. febbla, f abb[a snubbla, fumla fuchsia [fuk'sia] (en prydnadsväxt): efter den ty. läkaren och botanisten Leonhard Fuchs (1501—1566)

f uf fens: sannolikt lånord, men ovisst varifrån

fuga (musikstycke för orgel, där ett tema upprepas i olika stämmor): av ital. fu'ga, med urspr. bet. 'flykt' fukt: fsv. fukt, no. fukt; av lågty. vucht fuktighet, till adj. vucht fuktig (ty. feucht), av ovisst ursprung. Härtill fuktig

fukter (pl.) upptåg, knep: trol. från tyskan; jfr ty. dial. Fucht häftig rörelse, till fechten fäkta

ful: fsv. ful, isl. full; gemens, germ. ord (ty. faul murken, lat; eng. foul rutten, oren) med urspr. bet. 'rutten, stinkande', och med släktingar i andra indoeurop. språk

full: fsv. fulder, isl. fullr; gemens, germ. ord (ty. voll, eng. full), med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr fylla; plenum

fullborda: fsv. fulbordha göra färdig, till fulbordha färdig, fullkomlig (egentl, med fulla bord, om skepp), isl. fullborda-, härmed har sammanfallit ett fsv. fulbordha gilla, bekräfta, av lågty. vul-borden med samma bet. fullkommen: fsv. fulkomin, egentl, perf. part. till fulkoma göra färdig, fullborda; gemens, germ"; ord (ty. vollkommen). Härtill fullkomlig [full'kom-, fullkorn'-] fullmakt: av lågty. vulmacht med samma bet. Härtill fullmäktig fullständig: av lågty. vulstendich, ty.

vollständig med samma bet. fullända fullborda, avsluta: efter lågty. vule.nden, ty. vollenden med samma bet., eg. 'föra till fullt slut' fumla: no. fumla; besläktat med sv. famla och no. fimla fingra på fundament grund; fotstycke: av lat. fundamen'tum grundval; jfr 1 fundera. Härtill fundamenta'1 funder (pl.) påhitt, knep: fsv. fund fynd, påfund, biform till fynd; även i uttrycket komma underfund; jfr påfund, samfund, ill-, spetsfundig, underfund, 2 fundera, fynd

1. fundera grundlägga: av lågty. funder en, av lat. funda're med samma bet.; till lat. fun'dus grund; se 1 fond

2. fundera grubbla, överväga: trol. ombildning av sv. dial. funda med samma bet. (jfr plantera för äldre planta, härbärgera för äldre härbärga), till fund påfund (se funder); till bet. påverkat! av konfundera. Härtill fundersam fungera (fung-ge'ra) tjänstgöra, vara i

gång, verka: ytterst av lat. fung'i fullgöra, utöva: av ovisst ursprung; jfr funktion

fun'kis (det är /. o. dyl.) (vardagl.): förkortad ordbildn. på funktionalism

funktion [fungksjo'n] förrättning; livsyttring: av lat. fun'clio med samma bet., till fung'i (se fungera). Härtill funktionera fungera; funktionell'; funktionär tjänstförrättande, (lägre) tjänsteman; funktionalism (konstriktning): nybildn. från o. 1925; funktionalistisk (även) ändamålsenlig, lämplig • funt dopfunt: fsv. funter, fonter, isl.

125funtad

fyraben

funtr; av lat. fons (genit. fon'tis) källa; jfr fontän

funtad: sv. dial. junta förfärdiga, no. junta göra färdig; med oviss härledning fura: fsv. isl. jura (gen. dat. ack. furu); gemens, germ. ord (ty. Föhre, eng. fir), besläktat bl. a. med lat. quer'cus ek. Härtill furu (av /.); furu- (furuträ, -skog m. fi.)

furage [fura'sj] hästfoder: av fra. fourrage foder; bildn. till fornfra. fuerre kreatursfoder, samma ord som 1 foder fu'rie hämndgudinna; rasande kvinna: av lat. fur'ia raseri; hämndeande; jfr furor

furioso [-iå'so] rasande, häftigt, vilt (musik, tempo): ital. ord, bildat till furia raseri, av likbet. lat. fur'ia; se furie, furor

furi'r: ytterst av fra. fourrier, egentl, person, som sörjer för foder; jfr furage furnera förse (med), anskaffa (åt): av fra. fournir förse med, av germ. ursprung (jfr fornhögty. frummjan befordra; till from). Härtill furnissö'r leverantör

furor [furå'r] stormande lycka: av ital.

furo're raseri, lat. fur'or (ack. furo'rem) furste: av lågty. vurste (jfr ty. Furst);

egentl, 'den förste' (se först) fusion [fusjo'n] sammansmältning, sammanslagning: av lat. fu'sio utgjutning; utbredning fuska: no. fuska; av ty. fuschen (pfuschen) med urspr. bet. 'utan tillåtelse arbeta inom ett yrke' futi'1 obetydlig, futtig: av likbet. fra. futil; av lat. fu'tilis, eg. 'som lätt tömmer ut sig'. Härtill f utilitet värdelöshet, futtighet

futtig: av lågty. futtig med samma bet., bildn. till lågty. fott- strunt-, skräp- (jfr hundsfott), trol. besläktat med ful; till bet. påverkat av futil futuris'm (en viss konst- och litteraturriktning): modern bildn. (o. 1910) på lat. futu'rus blivande, tillkommande; jfr futurum futu'rum tidsform av verbet, vilken avser framtid: eg. 'det som skall bliva'; neutr. av lat. futu'rus, se futurism. Härtill futura'1

1. fux röd häst: av ty. Fuchs räv; räv-färgad häst; av omstridd härledning

2. fux (pedantisk) skolmagister (skolfux): av likbet. ty. Schulfuchs; till Fuchs räv, se 1 fux

fy: isl. fy, ty. pfui, fra. fi, lat. fi, phy, fu;

"ljudhärmande

fy ka: se fjuka

fyl'gja skyddsande: litt. lån från isl. fylgja skyddsande, genius; till följa (isl. fylgja) med urspr. bet. 'följerska' fylke norskt län: litt. lån från isl. fylki häravdelning; landskap; avledn. av folk

fylking (fornnordisk) slagordning: litt. lån från isl. fylking med samma bet., till fylkja ordna till strid (varav sv. fylka); avledn. av folk i bet. 'här' fylla: fsv. isl. fylla; gemens, germ. ord,

avlett av full. Härtill fyllnad fyllbult drinkare: känt sedan 1600-t.; till bult i bet. 'klump, knöl, drummel', efter likbet. lågty. drunkenbolt (ty. Trunkenbold), som dock är bildat efter mansnamn på -boU fylle fullhet; fylleri, rus: fsv. isl. fylli, bildn. till full och fylla fyllest (numera endast i uttrycket till /.): fsv. fyllest ersättning, hjälp; av lågty. vulleist, eg. 'fullgörande', till voll-leisten fullgöra

fynd: fsv. fynd f., även fund (se funder) och f ander, isl. fundr, fyndr m.; gemens, germ. ord. (ty. Fund), bildn. till finna. Härtill fyndig: av lågty. vündich, ty. fiindig rik på fynd, malm-förande; uppfinningsrik, skarpsinnig

1. fyr skämt, gyckel: av lågty. fir (ty. Feier) högtid; till 1 fira

2. fyr (en glad fyr o. dyl.): närmast från da. fyr; trol. förkortn. av lågty. firburs gesäll utan arbete; jfr fyraben

3. fyr eld; fyrtorn: av lågty. für eld (ty. Feuer; eng. fire), jfr fyrbåk, fyrverkeri, pyroman. Härtill fyra elda (/. av en kanon o. dyl.): av likbet. lågty. furen

fyra (räkneord): fsv. fiurir, fyre, isl. fjörir (ty. vier, eng. four); gemens, indo-europ. ord; jfr kvadrat fy'raben ledighet efter slutat dagsarbete:

126fyrbåk

av lågty. viravent (ty. Feierabend, da. fyraften) helgdagsafton; till 1 fira fyrbåk: av lågty. fürlåke, urspr, eld till ledning för sjöfarten; se 3 fyr och båk fyrk gammalt mynt; skatteenhet: av lågty. véreken 1/4 skilling, egentl, dimi-nutivbildn. till fyra, lågty. ver (ty. vier)

fyrling barn, fött vid samma barnsbörd som tre andra: till fyra; jfr da. fyrling, ty. Vierling med samma bet. fyrskäftad (om vävnad) vävd med fyra skaft: efterleden är en avledning till 2 skaft

fyrsprång: da. firspring; egentl, 'galopp på alla fyra' fyrtio [förfi(o)]: ombildn. av fsv. fiura-tighi, isl. fiörir tigir fyra tiotal (ty. vierzig); senare leden besläktad med tio; jfr tjog fyrverkeri: av ty. Feuerwerkerei med

samma bet.; se 3 fyr fyrväppling klöverblad med 4 småblad: se väppling

fysi'k läran om naturen och dess krafter; kroppsbeskaffenhet: bildn. på grek. fys'is natur

fysiljera skjuta (en dödsdömd): av fra. fusiller, bildat på fusil bössa fysiokra't (anhängare av en viss nationalekonomisk åskådning på 1700-t.): bildn. av grek. fys'is natur och krate'in härska; alltså 'person med uppfattningen att naturen skall härska (utan statens ingripande)'; jfr aristo-, demo-, teo-krati

fysiologi [-lågi'] vetenskapen om de levande varelsernas normala livsföreteelser: bildn. av grek. fys'is natur och log'os lära. Härtill fysiolog [-lå'g]; fysiologisk [-lå'g-] fysionomi [fysiånåmi', fysjånåmi'] utseende, uppsyn: bildn. av grek. fys'is natur och gno'mon kännare

1. få (verb): fsv. isl. fa; gemens, germ. ord, med grundbet. 'fasthålla, fästa', nära besläktat med fång, fånga

2. få (adj. plur.): fsv. fa (plur.), neutr. fat (se fattas), isl. fdr fåtalig; gemens, germ. ord (eng. few), besläktat med lat. pauper fattig (se pauperism); jfr fattig, andfådd, tafatt

fåt

få'fäng: fsv. fafænger, no. fåfeng; egentl, 'som får (förvärvar) föga'; av 2 få och ett till 1 få hörande adj. fång; jfr eldfängd. Härtill fåfänglig; fåfänglighet fågel: fsv. fughl, foghl, isl. fugl; gemens, germ. ord (ty. Vogel, eng. fowl) av ovisst ursprung

fåkunnig: fsv. fakunnogher; till 2 få ringa

fåle: fsv. isl. foli; gemens, germ. ord (ty. Fohlen) med släktingar i lat. och grek.; jfr föl fåll: fsv. isl. faldr; bildn. till verbet fålla, fsv. isl. falda, gemens, germ. ord (ty. fälten, eng. fold), egentl, 'göra veck'; jfr enfaldig fålla inhägnad för kreatur: jfr da. fold med samma bet., gemens, germ. ord av dunkelt ursprung fållbänk träsäng som fälles ihop om dagen: da. foldebank; till fålla i bet. 'göra veck, fälla ihop'; se fåll fåmäld, -mält fåordig, ordkarg: isl. fdmæltr, till 2 få ringa och verbet mäla

fåne dumbom, dåre: fsv. fane, till äldre sv. fån enfaldig (no. fåen), egentl, 'fåmäld', till 2 få. Härtill fånig; fån n. fång famn; förvärv, näringsfång; rökfång, vindfång: fsv. isl. fang n., gemens, germ. ord, bildn. till verbet få (se 1 få) i flera sammansättn., t. ex. fisk-ved", näringsfång, vingfång; omfång; jfr fiskafänge

fånga: fsv. isl. fanga; av lågty. vången (ty. fangen), nära besläktat med 1 få; jfr fånge, fångst, fängelse, fiskafänge

fånge: fsv. fänge, isl. fangi; efterbildn. av lågty. vången fången, part. av vången fånga, gripa; se fånga fångst: av lågty. vangst med samma bet., till fånga

får: fsv. far, isl. fær (i Färöarna); nord.

ord, besläktat med isl. fax man, hår fåra (t. ex. plogfåra): fsv. isl. for; gemens. germ. ord (ty. Furche, eng. furrow) med släktingar i andra indoeurop. språk

få't fel(steg), misstag: av fra. faute fel, bildat på (vulgärlat.) falVita, perf. part. av lat.falVere bedraga (se fallera)

127fåtölj

farm

fåtöl j länstol: av fra. fauteuü med samma bet., av fornfra. faldestoél, egentl, 'hopfällbar stol'; av germ. ursprung; jfr fåll

få'vitsk: fsv. isl. fdvizkr; till 2 få ringa och vett (fsv. vit) fä: fsv. fæ, isl. fé kreatur; egendom; gemens, germ. ord (ty. Vieh, eng. fee lön), identiskt med lat. pec'u boskap; jfr pekoral, pekuniär

fäbless' böjelse, svaghet för ngt: av fra. faiblesse med samma bet., till adj. faible svag, av lat. fle'bilis beklagansvärd

fäderne: fsv. fæprine, fæpærne, isl. fa-

derni; bildn. till fader fägna: fsv. fæghna, bildn. till fsv. fæghin glad (sv. dial. fäjen), alltså egentl, 'göra glad'; jfr i 11 fän as. Härtill fägnad; jfr välfägnad

fägring: fsv. fæghrind, fæghring; bildn. till fager fäjs ladugård (dialektord: ö. Götaland m. m.): fsv. fæhus, fæus, varav fäjus och i best. form fäjuset, fäjset; jfr fjös fäkta: av lågty. vechten slå med armarna; fäkta (ty. fechten); av omstritt ursprung; jfr fukter, förfäkta fä'lad betesmark (jfr vång): sydsv. dialektord (fornda. fælap), da. fælled; sammansatt av fä och 2 led (eller ett därmed nära besläktat ord) fälb (ett slags sammetstyg, i fälbhatt): över ty. från romanska språk; jfr ital. spa. felpa schagg; plysch fälg (fälj) rännformig hjulring (på cykel el. bil), varpå gummiringen fastsättes: av ty. Felge (stycke av) hjulring fäll: fsv. fælder, isl. feldr; nord. ord, trol. med urspr. bet. 'betäckning'

1. fälla (subst.): fsv. isl. fetta; bildn. till falla

2. fälla (verb): fsv. isl. fella; gemens, germ. ord (ty. fallen, eng. feil), med grundbet. 'komma ngt att falla'; bildn. till starka verbet falla; jfr 1 fälla, tillfälle

fält: av lågty. veit (ty. Feld, eng. field),

identiskt med sv. -fjäll i urf jäll fältskär: av ty. Feldscher[er] en som klipper skägget i fält, till scheren klippa

fältspat (ett mineral): bildn. av fält och spat

fä'nad boskap: fsv. fænaper, isl. fénaör; bildn. till fä fäng- (i fänghål m. fi.): av lågty. feng- till fengen antända, bildn. till fangen fånga (se fånga) fängelse: fsv. fængélse, ombildn. av lågty. vengnisse (jfr ty. Gefängnis); jfr fånga, fånge

fångsel: fsv. fångsel, da. fængsel; om-bild. av föreg, efter nord. ord på -sel. Härtill fängsla, fängslande (adj.) fänkål [fäng'kål, fän'-] (en kryddväxt): fsv. fænikal; av lågty. veneköl, venikel, ombildat genom anslutning till köl kål; av lat. fenic'ulum med samma bet. (eg. 'finhö', till fe'num hö) fän'rik: av ty. Fähnrich, bildn. (trol. efter personnamn på -rich, såsom Friedrich, Dietrich) till Fahne fana fänta liten flicka: no. fenta kringströvande kvinna; bildn. till fant

färd: fsv. færp, isl. ferd; gemens, germ. bildn. (ty. Fahrt) till 1 fara; jfr fart; ofärd, välfärd; 1 färdig. Härtill färdas

1. färdig redo (att fara); frisk, i gott stånd [frisk och /.); skicklig, duglig; fullbordad, avslutad: fsv. færpogher frisk, skicklig, beredd; av mit. verdich (ty. fertig), eg. 'redo till färd'; avledn. på färd. För betydelseutvecklingen jfr 1 reda

2. -färdig: urspr, samma ord som 1 färdig, men i sammansättn. ofta med försvagad och allmän bet., nästan som ett suffix: ofärdig; fort-, sakt-, senfärdig; fall-, gråt-, slagfärdig; botfärdig; fingerfärdig; lätt-, rätt-, sannfärdig

färg: jfr fsv. færgha, sv. dial. färga färg; av lågty. verwe (ty. Farbe); om ett äldre inhemskt ord med samma bet. se 2 -lätt

färja (subst.): fsv. færia, isl. ferja; gemens. germ. ord (ty. Fähre), ytterst bildat till 1 fara

färla (ett straffredskap, ris): egentl, 'redskap att slå med'; av lat. fer'ula kvist, ris, till lat. feri're slå färm rask, flink: över lågty. av fra.

128färnbock

förbarma sig

ferme fast, av lat. fir'mus fast; jfr firmament. Härtill färmite't färnbock röd bresilja: jfr ty. Fernam-buck; av Pernambuco, stad och provins i Brasilien färs (i köttfärs 111. fi.): av fra. farce i bet. 'korvstoppning, köttfyllning'; alltså samma ord som fars; jfr också infarkt

färsk: av lågty. versch, sidoform till

vrisch (varav frisk) fästa göra fast: bildn. till 1 fast fäste fotfäste, fast läge o. dyl.: fsv. fæste, bildn. till 1 fast; i bet. 'fästning' efter likbet. lågty. veste (ty. Feste) fästing (kvalsterdjur): bildn. till verbet fästa, sålunda eg.: 'djur som biter sig fast'

fästman, -mö: fsv. fæsteman, -mö, till fæsta göra (lagligt) avtal, trolova, egentl, 'göra fast, orygglig', bildn. till 1 fast fästning: av lågty. vesteninge med samma bet. (jfr ty. Festung); bildn. till vesten göra fast, se fästa fäso'r (idéfattig) rutinförfattare: av fra. faiseur tillverkare, till faire göra, av lat. fac'ere med samma bet. fä't fest: se fetera

föda (verb): fsv. isl. føda, gemens, germ. ord (eng. feed), nära besläktat med 1 foder och foster. Härtill födelse, födsel födkrok: känt från 1600-t.; trol. bildlig användn. av krok metkrok vid fiske

1. föga litet: av lågty. vöge, egentl, 'passande, måttlig'; jfr foga

2. föga (i falla till föga): av lågty. uttr. in de vöae fallen; till vöge sammanfogande; se foga

fögderi': fsv. föghdheri, ombildn. av fögheti med samma bet., lån från lågty.; till fogde

föl: fsv. isl. fyt, diminutivbildn. till fåle följa: fsv. fylghia, isl. fylgja; germ. ord (ty. folgen, eng. follow), dock icke belagt i got., av outrett ursprung. Möjl. en västgerm. sammansättn. av full (fornty. full, foll) och gå (fornty. gén), som tidigt inlånats i nord. språk och där ombildats (fullgen > fulgian > fylgia); jfr fullborda, -ända, fyllest. Härtill följd, följe

följeslagare: ombildn. av äldre fölgeslage (fsv. fylghislaghi), till fsv. fylghe följe och laghe kamrat föijetong fortsättningsroman (i tidning): från 1840-t.; av fra. feuüläon tilläggsblad, underhållningsbilaga (från 1800), diminutivbildn. till feuillet blad; till feuille blad, av lat. foVium, se folie; i sv. anslutet till verbet följa fönster: fsv. fynster; över lågty. vinster (ty. Fenster) av lat. /enes'trå med samma bet.

1. för (i arbetsför, målför, frisk och för o. dyl.): fsv. før, isl. færr; bildn. till 1 fara, egentl, 'i stånd att fara'; jfr vanför, 1 före

2. för (prep. adv.): fsv. for, med nysv. ö återgivande ett dialektalt uttal av o; gemens, germ. ord (ty. vor, eng. for); nära besläktat med 2 före

3. för (på båt): substantivering av 2 för (jfr holl. in het voor i fören)

4. för-: som prefix i förarga, förbarma sig m. fi.; identiskt med 2 för i ett flertal växlande bet.; betonat i bet. 'framför; i vägen för; tidig; före', annars obet.; stundom med bet. 'försämring, försvagning, slut' (t. ex. förfalla, förgå, förgöra); vanl. lånat från lågty. vor- eller ty. vor-, ver- med liknande användning

föra: fsv. isl. feer a; gemens, germ. ord (ty. führen), med grundbet. 'komma ngt att fara'; bildn. till 3tarka verbet 1 fara

förakt: av lågty. voracht med samma bet. fö'ranleda ge anledning till, förorsaka: slutet av 1600-t.; till äldre sv. anleda Vägleda; leda till ngt; efter ty. anleiten med samma bet.; jfr anledning

föranlåta: efter ty. veranlassen; föranlåten: efter ty. veranlasst föranstalta: efter ty. veranstalten, se anstalt. Härtill föranstaltning åtgärd (vidtaga stora föranstaltningar); föranstaltande (få någons /.) förarga: av lågty. vorargen med samma bet., bildn. till arg förbanna: se banna förbarma Sig: av lågty. sik vorbarmen; jfr barmhärtig

129förbaskad

föresats

förbaskad: förmildrande ombildn. av

förbannad

förbehålla: efter likbet. mit. vorbehalden,

ty. vorbehalten. Härtill förbehåll förbi: av lågty. vorbi (ty. vorbei) förbistra: av lågty. vorbisteren förvirra m. m. (jfr bister). Härtill förbistring förbjuda: fsv. forbiupa, isl. fyrirbiöda; sannolikt lån från forneng. forbeodan (eng. forbid) el. fornsachsiskt farbeodan (jfr ty. verbieten)

förblommerad förtäckt: utvidgning — efter verben på -era — av äldre förblommad; av lågty. vorblomen, egentl, 'smycka med blommor', därav 'försköna; framställa på ett figurligt sätt' förbluffa: av lågty. vorbluffen (ty. ver-

blüffen); jfr bluff förborgad gömd; hemlig: efter lågty. vorborgen, perf. part. av vorbergen gömma

förbrylla: bildn. till sv. dial. brylla med samma bet. samt trol. med för- från förvilla o. dyl.

1. förbryta genom brott förverka (t. ex. förbrutet gods): fsv. forbryta med samma bet.; jfr förverka

2. förbryta begå brott (särskilt reflexivt /. sig mot): fsv. forbryta (sik) med samma bet.; jfr 2 brott. Härtill förbrytare; förbrytelse

förbund: av lågty. vorbunt med samma bet. (jfr ty. Bund), till vorbinden förbinda (se binda)

förbålt kolossalt; förbaskat: av för- alltför och sv. dial. bål stor, präktig; se 4 bål- i. t. ex. bålgeting fördel: av lågty. vordël (t}7. Vorteil), egentl, 'först tagen del'; jfr nackdel. Härtill fördelaktig fÖrdevin'd med medvind: av holl. lågty. vor de wind framför vinden; jfr bidevind

fördom: med nuv. bet. från mitten av 1700-t.; efter ty. Vorurteil med samma bet.; i sin tur efter likbet. fra. préjugé, till verbet préjuger på förhand avdöma, avgöra (utan stadgad prövning), av lat. praejudicafre med samma bet.; se prejudicera (med prejudikat). Bet.-utvecklingen har sålunda skett

hos det fra. substantivet och därifrån övertagits i de ty. o. sv. översättningarna. Härtill fördomsfri, -full fördraga tåla: av lågty. vordragen (tv. vertragen), besläktat med draga. Härtill fördragsam fördäck: av lågty. vordecke med samma

bet., sammansättn. med däck fördärva: av lågty. vorderven (ty. ver-derben); av oviss härledning

1. fore väglag: fsv. fore, isl. føri; sub-stantivbildn. till 1 för

2. fore (prep., adv., prefix): fsv. isl. fyri[r], ty. für; utvidgad form av fsv. for (ty. vor, eng. for); se 2 för

förebrå: fsv. imperf. forbradhe förebrådde, ombildn. av äldre forbra; detta är egentl, imperf. till forbreghpa förebrå, egentl, 'förekasta', se 1 bragd, brås på; jfr da. bebrejdc förebrå. Härtill förebråelse (till förebrå sig) förebygga avvärja, hindra: känt fr. 1500-t.; da. forebygge; efter ty. vorbauen, egentl, 'bygga framför', som i sin tur är till bet. påverkat av lat. obsirafere bygga i vägen, hindra (jfr obstruktion); i bildl. bet. (/. en olycka) påverkat av ty. vorbeugen avstyra förebära framföra som skäl el. ursäkt: fsv. forebæra; eg. 'bära framför sig'

1. föredraga hellre önska: efter ty. vor-ziehen med samma bet.

2. föredraga framställa: efter ty. vor-tragen med samma bet.

föredöme: känt från o. 1800 (J. A. Lindblom); äldre äfterdöme (fsv. æptir-döme, isl. eptirdæmi mönster; exempel, egentl, 'något som man kan döma efter'), ombildat efter förebild, -syn o. dyl.

förekomst: av lågty. vorkumpst, till förekomma; jfr ankomst m. fi.

föremål: känt från o. 1750; sv. ordbildn. till 5 mål, eg. 'mål för uppmärksamhet o. dyl.' (efter förebild, -syn m.fl.); jfr da. formål

förena: efter lågty. vorënen, ty. vereinen med samma bet.

föresats: känt från 1700-t.; efter ty. Vorsatz med samma bet., till verbet sich vorsetzen, varav sv. föresätta sig

130föreslå

förgänglig

föreslå framställa (väcka) förslag: efter mönster av likbet. ty. vorschlagen; eg. kasta fram för ngn; jfr förslag förete: jfr te sig. Härtill företeelse

1. företräda representera, ersätta: om-bildn. av äldre förträda; efter ty. ver-treten med samma bet., egentl, 'träda i stället för'; se 1 träda

2. företräda träda fram (inför rätta): äldre sv. även 'gå framför; överträffa'; efter ty. vortreten med samma bet., till vor fram, framför; se 1 träda. Härtill företräde

före'viga: egentl, 'göra evig, odödlig' (o. 1750); efter ty. verewigen med samma bet.; jfr evig

fö'revita: ombildn. av äldre förvita, av lågty. vorwiten (ty. verweisen) med samma bet.; jfr tillvita, vite, oförvitlig förevändning svepskäl, undanflykt: till förevända anföra som skäl, förebära; av likbet. ty. vorwenden förfall (laga) förhinder: fsv. isl. forfall, egentl, 'det som faller framför, i vägen'; gammal term i nord. rättsspråk; även i ty.: mit. vorval, varifrån det kan vara lånat

förfalla falla ned, omkull; försämras: fsv. förfalla; av likbet. mit. vorvallen (ty. verfallen). Härtill förfallen försämrad, förstörd; förfall

1. förfara fördärva, förskingra, förstöra: fsv. firifara, isl. fyrirfara med samma bet. (i fsv. även 'genom att fara förverka något'); jfr lågty. vorvaren fördärva

2. förfara gå till väga, handla: äldre sv. även: erfara, få veta; fsv. forfara; av likbet. mit. vorvaren erfara, utforska, undersöka; jfr förfaren

förfaren: av lågty. vorvaren erfaren; eg. part. av 2 förfara lära känna; jfr erfara, lagfaren författa: av lågty. vorvaten (ty. verfassen), egentl, 'sammanfatta innehållet av ngt'; jfr fatta. Härtill författare författning påbud, förordning: till författa i en äldre bet. 'förordna, stadga, utfärda påbud'

förflugen: av ty. verflogen, perf. part. av

verfliegen hastigt flyga ut förfoga: efter lågty. vorvogen med samma bet. Härtill förfogande (stå till /.)

förfång skada: no. förfång; trol. av lågty. vorvank övergrepp, skada, ingrepp i ngns rätt förfäkta: efter mit. vorvechten, ty. ver-fechten med samma bet.; jfr fäkta förfära: av lågty. vorvéren med samma bet., nära besläktat med 2 fara. Härtill förfäran; förfärlig av mit. vorvérlik med samma bet. förfärdiga: av lågty. vorverdigen (ty. verfertigen) med bl. a. samma bet. förföra: av lågty. vorvören (ty. verführen); eg. 'föra vilse, på avvägar'; till föra. Härtill förförare; förförelse; förförisk: efter ty. verführerisch förfördela: av lågty. vorvordélen beröva

någon en fördel; se fördel förgaddring (ett slags samlingssignal): bildn. till lågty. vorgaderen församla; jfr gadda

förgift: av lågty. vorgift förgiftning; gift; se 2 gift. Härtill förgifta förgripa sig: av lågty. sik vor gripen (ty. sich vergreifen); egentl, 'gripa fel, göra missgrepp; förgå sig, kränka'. Härtill förgripelse; förgriplig ärerörig, smädlig; jfr oförgriplig

förgrund: bildn. efter det likbetydande

ty. Vordergrund förgrymmad förtörnad, vred: till ä. nsv.

förgrymma sig vredgas, av ty. sich vergrimmen med samma bet.; jfr grym

förgrämd: efter ty. vergrämt, perf. part. av sich vergrämen sörja sig fördärvad, till Gram sorg; se gräma, grämelse förgylla: efter lågty. vor gulden (ty. ver-

golden) med samma bet. förgå[s]: fsv. forganga[s], no. forgangast med samma bet. (i fsv. även 'genom gående förverka'); jfr lågty. vor gån (ty. vergehen) med samma bet.; se förgänglig, förgängelse förgängelse: fsv. forgangilse; efter mit. vorgenknis undergång, bildn. till vorgdn förgås, gå under; jfr förgås, förgänglig, likbegängelse förgänglig: av lågty. vorgenklik (ty. ver-gänglich) med samma bet., till vor gån (se förgå[s]); jfr till-, oundgänglig

131förgäta

förlov

förgäta: av lågty. vorgeten (ty. vergessen), nära besläktat med gitta. Härtill (plikt)förgäten

förgätmigej (växt, Myosotis): liksom da. forglemmigej efter ty. Vergissmein-nicht; med samma bet. eng. forgetmenot, fra. ne m'oubliez pas, känt från början av 1400-t.; blommornas blåa färg uppfattades som symbol för troheten i kärlek

förgäves: av lågty. vorgeves (ty. verge-bens) till skänks; utan nytta, till vor-geven bortskänkt

förgöra: fsv. firigæra (genom brott) förverka; förgifta, förhäxa; förskingra; jfr förverka förhala skjuta upp, försena: lågty. holl. verhalen förflytta ett fartyg genom hal-ning; jfr hala

förhand (/. i kortspel; på förhand i förväg): ursprungl. kortspels term, av ty. Vorhand med samma bet.; jfr 1 efterhand förhandenvarande nuvarande: eg. pres.

part. till vara jör handen förhyda bekläda med plåt, papp o. dyl.: trol. av ett lågty. ord, motsvarande ty. verhäuten med samma bet., egentl, 'bekläda med hud'; till hud förhålla sig: av lågty. sik vorhalden (ty. sich verhalten) med samma bet. förhänge: av lågty. vorhenge (jfr ty.

Vorhang med samma bet.); jfr hänge förhäpna bli häpen; göra häpen; se häpen

förhäva sig: av lågty. sik vorheven resa sig, bli övermodig, till heven lyfta, se häva

förhöra: av lågty. vorhören (ty. verhören) med samma bet. förivra sig: efter ty. sich vereifern (i sv.

fr. o. m. 1600-t.); jfr iver förkasta: efter lågty. vorwerpen (ty. ver-werfen) med samma bet.; egentl, 'kasta bort'

förkert [-ke'rt], i uttrycket hålla /. 'hålla orätt kurs' o. dyl.: av ty. verkehrt orätt, felaktig, egentl, 'vänd i orätt riktning' förklena förringa, nedsätta, förtala: efter likbet. lågty. vorklënen, bildn. till adj. klén svag, se klen. Härtill förklenlig

förknippa: av lågty. vorknüppen (ty. ver-knüpfen) med samma bet. förkovra sig [förkå'vra]: av lågty. sik vorkoveren skaffa sig (jfr fsv. kofra upphjälpa, av lågty. koveren); över provensalska cobrar av lat. recupera're återvinna

förkunna: av lågty. vorkunden (jfr ty. verkünden) med samma bet.; jfr kungöra, avkunna förkyla: fsv. forköla, av lågty. vorköten

avkyla (ty. verkühlen); se kyla förkättra: efter ty. verketzern med samma bet.; till Ketzer kättare (jfr kättare) förlag (bokförlag o. dyl.): av ty. Verlag med samma bet.; eg. verbalsubst. till verlegen förlägga; se förlägga fo'rlaga handskrift som ligger till grund för avskrift, original, förlägg: efter likbet. ty. Vorlage, bildn. till verbet vor-liegen ligga framför; jfr in-, pålaga förleda: eg. 'leda orätt, vilse'; fsv. for-ledha; efter likbet. lågty. vorleden (ty. verleiten)

förlegad: eg. 'som har legat för länge', till förligga sig; ombildning av äldre förlegen (da. forlegen), av likbet. tv. verlegen; jfr förlägen, försutten förlida: av lågty. vorliden med samma

bet.; till 1 lida förlig (förlig vind): egentl, 'från fören kommande', av holl. voorlijk (se 3 för); numera oftast 'som för fartyget framåt', genom anslutning till föra förlika: av lågty. vorltken (jfr ty. ver-gleichen), egentl, 'göra lika' förlisa: av lågty. vorlisen, egentl, 'förlora'

(ty. verlieren); jfr förlora, förlust förljuda: efter lågty. vorluden kungöra

(ty. verlauten) förljugen lögnaktig: efter likbet. ty.

verlogen förlopp: se förlöpa förlora: bildat på lågty. vorloren förlorad (da. forloren), part. av vorlésen (-lisen) förlora, fördärva; se förlisa, förlust

förlossa: o. 1500 av lågty. vorlosen utlösa, friköpa (ur fångenskap). Härtill förlossare, förlossning förlo'v (i uttrycket med förlov sagt): efter lågty. vorlof tillåtelse, se förlova;

132förlova

förnöja

med /. återger ett äldre likbet. med permission, fra. avec votre permission om Ni tillåter det förlova: fsv. forlova utlova (jfr det förlovade landet); av lågty. vorloven (ty. ver-loben); nära besläktat med 2 lov förlust: av lågty. vorlust (ty. Verlust) med samma bet.; besläktat med vorlésen förlora (se förlisa, förlora) fÖ/r!åt förhänge: av lågty. vorlàt (jfr fsv. lata for hänga för) förlåta: fsv. forlata lämna; släppa efter;

förlåta; av lågty. vorlàten (ty. verlassen) förlägen: av ty. verlegen; egentl, perf. part. med bet. 'som legat för länge, förlegad' jfr förlegad

1. förlägga finansiera, bekosta utgivandet (av bok): fsv. forläggia betala, ersätta, av likabet. mit. vorlegen (ty. verlegen); jfr förlag. Härtill förläggare

2. förlägga lägga bort (på orätt plats), slarva bort: fsv. forläggia, av mit. vorlegen med samma bet.; formellt samma ord som 1 förlägga

förläna: av lågty. vörtenen med samma bet.; jfr län, lån förlöpa löpa vilse (förlupen kula); gå till ända, förgå; övergiva: fsv. forløpa; efter likbet. mit. vorlöpen (tv. ver-laufen); se löpa. Härtill förlopp: av mit. vorlöp (ty. Verlauf); förlöpning förmak: efter ty. Vorgemach; jfr gemak förmana: av lågty. vormanen med samma bet.; se mana

förmedla: efter lågty. vormiddéln (ty. vermitteln) med samma bet.

1. förmena hindra: fsv. förmena; till fsv. mena, isl. meina med samma bet.; till 2 men

2. förmena förmoda: fsv. förmena; av lågty. vormenen; jfr 1 mena

förmoda: av lågtv. vormåden (ty. ver-muten); till måden med samma bet., till möt mod; se 1 mod förmyndare: av lågty. vormünder med samma bet.; bildn. till vormünden vara beskyddare, till f ornsax. mund beskydd; jfr myndig

förmå: fsv. formagha, forma; trol. av lågty. vormögen (ty. vermögen), med anslutning till sv. må; jfr förmåga, förmögen, övermage

förmåga: fsv. formagha, -mogha; av lågty. vormoge med samma bet.; jfr förmå förmån: fsv. formon; till 1 mån. Härtill förmånlig

1. förmäla gifta bort: av lågty. vormälen el. ty. vermählen med samma bet.; jfr 2 mål, gemål

2. förmäla berätta: efter lågty. ror-melden med samma bet. (jfr ty. melden anmäla), med anslutning till mäla tala; jfr anmäla

förmäten: av lågty. vormäen med samma bet., egentl, perf. part. av sik vormeten överskatta sig (ty. sich ver-messen)

förmögen: av lågty. vormögen, egentl, pres. part. av vormögen (se förmå), sålunda: 'i stånd till något (jfr oförmögen); välmående'; jfr högmögen[de] forna visset fjolårsgräs: sv. dial. (norrl.) förna (fyrna), no. fyrna (fynna); bildn. till adj. forn

förnedra: efter lågty. vornederen med samma bet. förnimma: fsv. fornima; efter lågty. vornemen (ty. vernehmen) med samma bet.; till fsv. nima taga, fatta, isl. nema, ett gemensamt germ. ord (ty. nehmen); se nim, förnuft, -numstig förning gåva av matvaror (till kalas): fsv. förning, till föra ha med sig förnuft: av lågty. vornuft (ty. Vernunft) med samma bet.; till vornemen (se förnimma)

förnumstig: bildn. till fsv. fornumst förnuft; av likbet. lågty. vornumstt sidoform till vornuft, se förnuft fÖrnä'm: äldre fö'rnäm; av lågty. vornéme, ty. vornehm framstående, utmärkt, egentl, 'som kan tagas framför andra'; till ty. nehmen taga (se förnimma); jfr angenäm, tacknämlig förnärma: möjl. av da. fornærme med samma bet. (egentl, 'gå någon för när'); jfr närma

förnödenheter (pl.): till förnöden, da. fornøden nödvändig; ombildat av lågty. van nåden med samma bet.; till nöd förnöja: av lågty. vornögen (ty. ver-gnügen) med samma bet.; jfr nöja sig. Härtill förnöjd; förnöjsam

133förnöta

förslå

för nöta nöta ut; använda utan nytta, förspilla (/. tiden ): fsv. fornøta använda; utnöta; se nöta

fö'rolämpa: efter lågty. vorungelimpen, ty. verunglimpfen med samma bet.; jfr lämpa

förordna: efter ty. verordnen. Härtill förordning

fö'rorätta: efter lågty. vorunrechten med samma bet.; äldre sv. vanligen oförrätta med samma bet., av mit. un-vorrechten, till recht rätt (se rätt); jfr oförrätt

förpakta arrendera: efter ty. verpachten, se pakt. Härtill förpaktare arrendator förplikta: av lågty. vorplichten el. ty. verpflichten med samma bet.; se 1 plikt

förpläga: av lågty. vorplegen, ty. ver-pflegen med samma bet.; se pläga. Härtill förplägnad förr: fsv. fyr, isl. fyrr; egentl, komparativ av 2 för; jfr förre, först

förre: fsv. fyrre, isl. fyrri, adjektivbildn. till förr

fÖrrå'd: äldre fö'rråd; av lågty. ty. Vorrat, egentl, 'vad man har att råda över'

förråda: av lågty. vorràden (ty. verraten) med samma bet., egentl, 'råda till någons skada'. Härtill förrädare: av lågty. vorreder (ty. Verräter) förrätta utföra, uträtta: efter lågty. vorrechten (ty. verrichten) med samma bet., ursprungl. 'ställa i ordning, fullborda'; jfr berätta, oförrättad försagd: da. for sagt; av ty. verzagt, perf. part. av verzagen fälla modet försaka: av lågty. vorsàken med samma bet., egentl, 'bestrida'; till sak strid, tvist

församla: av lågty. vorsamelen med samma bet. Härtill församling sammankomst; sällskap, (kristen) gemenskap (1526)

förse, utrusta, tillgodose: fsv. forsea se till, ha försorg om; av mit. vorsën iakttaga, märka; sörja för, skaffa; förbise, försumma, vårdslösa; under nyare tid även påverkat av ty. versehen; jfr förseelse

förseelse: bildn. till äldre sv. förse (sig) begå ett fel, bryta, fsv. forsea försumma, vårdslösa; av likbet. lågty. (sik) vorsen, eg. 'underlåta att se, förbise' försegla: av lågty. vorsegelen förse med sigill (ty. versiegeln); jfr besegla, insegel, sigill försigkommen (väl) utvecklad, mogen: eg. perf. part. till uttrycket komma sig för komma i gån g, förmå sig till att göra ngt (t. ex. jag kom mig inte för att fråga honom); förkovras, göra framsteg; på grund av formen (sig) nästan endast i 3 person

försiktig: av lågty. vorsichtich med samma bet.; till vorsicht försiktighet; egentl, 'förutseende'; till vorsen förutse (ty. vorsehen); jfr se sig för och 1 sikt försitta försumma: fsv. firisitia med samma bet.; eg. 'sitta för länge och därigenom förlora'; delvis även efter mit. vorsitten (ty. versitzen) med samma bet. Härtill försutten försummad, förlorad

förskansa sig: av ty. sich verschanzen med samma bet.; se skans förskingra: fsv. förskingra; se skingra. Härtill förskingring utspridning; förslösande av anförtrodda medel, försnillning förskona: se skona förskott [förskått', fö'r-]: efter ty. For-schuss med samma bet.; till förskjuta lämna i förskott, ty. vorschiessen förskräcka: av lågty. vorschrecken; till schrecken (varav äldre sv. skräcka); jfr skräck

förskylla: efter lågty. vorschulden med samma bet.; jfr skylla förslag råd, anbud: å&.fo'rslag; efter ty. Vorschlag med samma bet., till vor-schlagen föreslå; med överflyttning av aksenten efter mönster av andra ord med trycksvagt för-, liksom i f örnäm, förråd

förslagen listig: av lågty. vorslagen el. ty. verschlagen med samma bet., möjl. med grundbet. 'grundligt slagen, ge-nompiskad' förslå räcka till: fsv. forsla; av lågty. vorslån, ty. verschlagen, egentl, 'göra slag i saken'

134försmå

förtegen

försmå: av lågty. vorsmàn (ty. verschmä-hen), egentl, 'göra ringa'; besläktat med små

försmäda, försmädlig: se smäda försmäkta: av lågty. vorsmechten med samma bet.; se smäkta försnilla på bedrägligt sätt tillägna sig: efter lågty. vorsnellen bedraga; bildn. till lågty. snel snabb, jfr undansnilla, snilla, 1 snäll försoffad slö, oföretagsam: ytterst av lågty. vorsuffet, egentl, 'domnad', besläktat med sova

försona: fsv. forsona, av lågty. vorsdnen bilägga en strid (ty. versühnen)

försorg: efter ty. Vorsorge, Fürsorge med samma bet.; äldst (1600-t.) med uttalet fö'r-; jfr försörja förspilla: fsv. förspilla med samma bet.; till spilla i äldre bet. 'förstöra, förlora'

först: fsv. isl. fyrstr; egentl, superlativ till 2 för; jfr förr, furste försticka sig gömma sig undan: av äldre

ty. sich v er sticken med samma bet.; jfr förstucken, undansticka, 1 sticka

förstockad: av lågty. vorstocket (ty. ver-stockt, egentl, perf. part. av vorstocken bli styv, bli stel; bildn. till stock förstoppning: efter lågty. vorstoppinge, ty. Verstopfung med samma bet.; jfr 2 stoppa

försträcka sträcka för mycket; bistå ngn genom lån: efter mit. vorstrecken, ty. v er strecken med samma bet.; jfr sträcka

förströ skingra; splittra, distrahera; underhålla, roa: efter lågty. vorstroien (tv. verstreuen) med bl. a. samma bet. Härtill förströdd tankspridd; förströelse

förstucken hemlig, dold: eg. part. av för stick a gömma förstuga: fsv. forstugha, isl. forstofa förrum; jfr farstu förstugukvist utbyggnad framför förstugan, bislag: da. och no. kvist vindskammare (som skjuter ut från taket), eg. 'utgrening'; samma ord som kvist förstulen: efter ty. verstohlen med samma bet.

förstå: av lågty. vorstån (ty. verstehen) med samma bet. förstånd: av lågty. vorstant[tj. Verstand) med samma bet. förställa sig: efter ty. sich verstellen med samma bet. förständiga befalla: av ty. verständigen i bet. 'underrätta' förstöra: av lågtj\ vorstören (för)störa; jfr störa

försumma: av lågty. vorsümen (ty. ver-

säumen) med samma bet. försumpa: efter ty. versumpfen, bildn. till sump

försutten: se försitta försvara: bildat efter lågty. vorantworden, ty. verantworten med samma bet. Härtill försvarlig

försvinna: av lågty. vorswinden (ty. ver-schwinden); jfr svinna, översvinne-

Hg

försy'n: fsv. no. forsyn, egentl, 'förutseende; omtanke'; liksom ty. Vorsehung påverkat av lat. providen'tia med samma bet.

försy'nt hänsynsfull, blygsam: bildn. till

försyn i bet. 'hänsynsfullhet' försåt (i försåt på lur): fsv. forsat, isl. fyrirsdt sittande i bakhåll, till fsv. sitia firi sitta framför, i vägen för någon. Härtill försåtlig

försäga sig råka säga ngt som man icke ämnat: fsv. forsighia förlora ngt genom ett yttrande; möjl. delvis efter likbet. ty. sich versprechen säga ngt oriktigt, säga annat än man ville försäkra: av lågty. vorsekeren (ty. ver-

sichern) med samma bet. försättsblad blad som vid bindning av en bok sättes före titelbladet, närmast pärmen: efter likbet. ty. Vorsetzblatt, till vorsetzen sätta framför försöka: efter lågty. vorsoken (ty. ver-suchen) med samma bet. försörja: efter lågty. vorsorgen, ty. ver-sorgen med samma bet.; jfr försorg förtala: fsv. förtala med samma bet. (jfr

isl. fyrirmæla tala till någons skada) förtegen förbehållsam, tystlåten, reserverad: egentl, 'benägen för att förtiga'; till förtiga, fsv. forpighia

135förtinga

förvunnen

förtinga bortlova, beställa i förväg: fsv. forthinga på förhand beställa; av mit. vordingen avtala (om ett arbete, en leverans o. dyl.) förtjusa: äldre förkiusa; se tjusa förtjäna: efter lågty. vordenen (ty. ver-

dieneri) med samma Jbet.; jfr tjäna förtona sig: egentl, 'avteckna sig' (urspr, om konturer av en kust); av lågty. vor-tdnen, till tonen visa, bringa till synes, bildn. av prefixet at- åt och öga (lågty. 6ge)

förtreta: av lågty. vordréten (ty. verdries-sen) med samma bet.; till drëten, samma ord som tryta förtro (/. någon något, f. sig åt någon): efter lågty. vortruwen, ty. vertrauen med samma bet.; jfr anförtro. Härtill förtroende: efter ty. Vertrauen; förtrolig

förtrogen: efter ty. vertraut, egentl, perf.

part. av vertrauen; se förtro förtrycka: efter lågty. vordrücken (ty. verdrücken) med samma bet. förtryta: ombildn. av lågty. vordréten (se förtreta) efter sv. tryta; jfr oförtruten. Härtill förtrytelse förträfflig: av ty. vortrefflich med samma bet.; jfr träffa förtrösta: efter lågty. vortrösten (ty. ver-irösten) med samma bet.; till lågty. tröst tillförsikt, hjälp, trygghet (se tröst)

förtvina: se tvina

förtvivla: av lågty. vortwivelen (ty. ver-zweifeln) med samma bet.; se tvivla förty därför, av den orsaken: fsv. for py för det; jfr 1 ty

förtycka: fsv. forthykkia, isl. fyrirpykkia misshaga, icke tycka om (till forpokki misshag); jfr också lågty. vordünken (ty. verdünken) med samma bet. förtäckt dold, undangömd (i förtäckta ordalag; f. utdelning o. dyl.): eg. part. av ett verb förtäcka skyla, dölja, fsv. forthækkia, efter mit. vordecken (ty. verdecken), eg. 'övertäcka' (jfr täcka) förtälja: efter lågty. vortéllen berätta; jfr 2 tälja

fÖrtän'ka undra över, klandra: av mit. vordenken (ty. verdenken) med samma bet.; jfr oförtänkt

förtänksam: bildn. till tänka sig för; jfr omtänksam

förtära: av lågty. vorteren (ty. verzehren) med samma bet. Härtill förtäring förtöja (en sjöterm): av lågty. vortöien med samma bet.; besläktat med töja, 2 tåg

fört örn a: av lågty. vortörnen med samma bet.; bildat på lågty. torn (ty. Zorn) vrede

förut tidigare; i förväg: efter lågty.

vorut, ty. voraus med samma bet. förvalta: av ty. verwaUen; till walten härska, råda; jfr vålla förvandla: av lågty. vorwandelen (ty. verwandeln) med samma bet.; jfr vandel

förvanska: fsv. förvanskas försvagas; se vansklig; i bet. 'vanställa' från da. forvanske

förvant: av lågty. adj. vorwant samhörig; besläktad med; jfr anförvant, konst-förvant

förvara: av lågty. vorwaren (ty. ver-

wahren); jfr varsel förveckling brytning, konflikt: till förveckla insnärja, hoptrassla; efter likbet. ty. verwickeln förverka: efter likbetydande lågty. vor-werken (ty. verwirken); med för- (ty. ver-) i samma bet. som i förbryta, -sitta, förfara, -gå[s], -göra förveten vetgirig, (otillbörligt) nyfiken: fsv. fornno. forvitin, egentl, 'ivrig att i förväg få veta något'; till forvit nyfikenhet, ett gemens, germ. ord (ty. Vorwitz)

förvilla: fsv. forvilla; till vill vild (se 1 villa)

förvirra: av ty. verwirren med samma bet.; jfr virrig förvisa: efter lågty. vorwisen (ty. ver-weisen) med samma bet.; jfr 2 visa förvissa sig (om något): från likbet. mit. vorwissen (ty. vergewissern) förvisso: fsv. for visso för visst; prep. för med dat. sing. neutr. av adj. viss förvränga: se vränga förvunnen överbevisad: perf. part. av fsv. forvinna överbevisa (jfr isl. fyrir-vinnask övervinnas); jfr också lågty. vor-winden med samma bet.

136förvåna

galant

förvåna: från 1600- eller 1700-talet stammande, speciellt svensk bildn. till v ån förvägen djäiv: av ty. verwegen; perf. part. av sich verwegen drista sig till; jfr oförvägen

förvålla: av lågty. vorwellen med samma bet.; se välla förvärva: fsv. forværva, efter lågty. vor-werven med samma bet. (jfr ty. erwer-ben); se värva. Härtill förvärv föryttra: av lågty. vorüteren (ty. veräus-sern) med samma bet.; jfr avyttra föräldrar: fsv. forældrar, isl. forellrar (även: 'förfäder', liksom ty. Voreliem); egentl, 'de äldre' (ty. EUern)\ se äldre

förändra: känt fr. o. m. 1600-t.; efter ty. verändern med samma bet.; med förstavelsen ver- (se 4 för-) till ändern (se ändra). Härtill förändring; föränderlig

förära: av likbet. lågty. voréren (ty. ver-ehren); egentl, 'hedra någon genom en gåva*

föröda: fsv. forødha (jfr ty. veröden); till ødha med samma bet.; jfr 1 öde

föröva begå: efter ty. verüben, med anslutning till öfa

fösa: fsv. føsa, no. føysa; av ouppklarat ursprung

G

gabarcJTn (ett slags vävnad): av fra. gàbardine

gabb'ro (bergart): av ital. gabbro med samma bet.

gacka (om alfågelns läte): ljudhärmande gadd: fsv. isl. gaddr; gemens, germ. ord (jfr ty. Gerte), besläktat med lat. has'ta spjut

gadda (ihop, samman): se sammangadda sig

gaffel: av lågty. gaffel (ty. Gabel); av omstridd härledning g aff la prata, babbla, skrävla; dial. även (gap)skratta: av lågty. gaffeln skratta, trol. besläktat med begabba och gapa

gagat (en varietet av brunkol): av grek. gaga'tes; efter Gagat, stad i Lykien; jfr 1 jet

gage [ga'sj] avlöning: av fra. gage pant; lön, fornfra. gage, wage, nära besläktat med 3 vad; jfr engagera gaggig senil, gubbig, larvig (vard.), studentslang i anslutning till likbet. fra. gaga senil (trol. ljudhärmande). Härtill gagga prata strunt, nojsa gagn: fsv. isl. gagn; med grundbet. 'sammanträffande; något passande, lämpligt'; nära besläktat med 2 gen

gaj stöttande tåg el. kätting: av eng. guy med samma bet.; av fornfra. guie, till guider leda, föra (se g id); av germ. ursprung, samma ord som isl. vita visa i viss riktning (se vetta)

1. gala (verb): fsv. isl. gala; gemens, germ. ord (kraxa, skrika, sjunga trollsånger); jfr galder, galen, 1 gall, gäll

2. gala festdräkt; fest-: över fra. gala av ital. spa. gala med samma bet.; möjl. av höll. wale rikedom; jfr galant

galak'tisk hörande till Vintergatan: bildn. till grek. galaxi'as (Jcyk'los). "mjölkvägen", till gal'a mjölk; enl. myten skulle Vintergatan ha uppkommit, då gudinnan Hera rev dibarnet Herakles från sitt bröst och mjölken sprutade ut över himlen (myten dock trol. sekundär till namnet); återgavs på lat. vi'a lac'tea, "mjölkvägen", varav ty. Milchstrasse, da. rruelkevejen (däremot eng. galaxy)

galalit (konsthorn): eg. 'mjölksten', av grek. gaVa mjölk o. lith'os sten

galant artig, ridderlig: över fra. galant av ital. spa. galan'te med samma bet.; se 2 gala. Härtill galanter|': av fra. galanterie älskvärdhet

137 förvåna

galant

förvåna: från 1600- eller 1700-talet stammande, speciellt svensk bildn. till v ån förvägen djäiv: av ty. verwegen; perf. part. av sich verwegen drista sig till; jfr oförvägen

förvålla: av lågty. vorwellen med samma bet.; se välla förvärva: fsv. forværva, efter lågty. vor-werven med samma bet. (jfr ty. erwer-ben); se värva. Härtill förvärv föryttra: av lågty. vorüteren (ty. veräus-sern) med samma bet.; jfr avyttra föräldrar: fsv. forældrar, isl. forellrar (även: 'förfäder', liksom ty. Voreliem); egentl, 'de äldre' (ty. EUern)\ se äldre

förändra: känt fr. o. m. 1600-t.; efter ty. verändern med samma bet.; med förstavelsen ver- (se 4 för-) till ändern (se ändra). Härtill förändring; föränderlig

förära: av likbet. lågty. voréren (ty. ver-ehren); egentl, 'hedra någon genom en gåva*

föröda: fsv. forødha (jfr ty. veröden); till ødha med samma bet.; jfr 1 öde

föröva begå: efter ty. verüben, med anslutning till öfa

fösa: fsv. føsa, no. føysa; av ouppklarat ursprung

G

gabarcJTn (ett slags vävnad): av fra. gàbardine

gabb'ro (bergart): av ital. gabbro med samma bet.

gacka (om alfågelns läte): ljudhärmande gadd: fsv. isl. gaddr; gemens, germ. ord (jfr ty. Gerte), besläktat med lat. has'ta spjut

gadda (ihop, samman): se sammangadda sig

gaffel: av lågty. gaffel (ty. Gabel); av omstridd härledning g aff la prata, babbla, skrävla; dial. även (gap)skratta: av lågty. gaffeln skratta, trol. besläktat med begabba och gapa

gagat (en varietet av brunkol): av grek. gaga'tes; efter Gagat, stad i Lykien; jfr 1 jet

gage [ga'sj] avlöning: av fra. gage pant; lön, fornfra. gage, wage, nära besläktat med 3 vad; jfr engagera gaggig senil, gubbig, larvig (vard.), studentslang i anslutning till likbet. fra. gaga senil (trol. ljudhärmande). Härtill gagga prata strunt, nojsa gagn: fsv. isl. gagn; med grundbet. 'sammanträffande; något passande, lämpligt'; nära besläktat med 2 gen

gaj stöttande tåg el. kätting: av eng. guy med samma bet.; av fornfra. guie, till guider leda, föra (se g id); av germ. ursprung, samma ord som isl. vita visa i viss riktning (se vetta)

1. gala (verb): fsv. isl. gala; gemens, germ. ord (kraxa, skrika, sjunga trollsånger); jfr galder, galen, 1 gall, gäll

2. gala festdräkt; fest-: över fra. gala av ital. spa. gala med samma bet.; möjl. av höll. wale rikedom; jfr galant

galak'tisk hörande till Vintergatan: bildn. till grek. galaxi'as (Jcyk'los). "mjölkvägen", till gal'a mjölk; enl. myten skulle Vintergatan ha uppkommit, då gudinnan Hera rev dibarnet Herakles från sitt bröst och mjölken sprutade ut över himlen (myten dock trol. sekundär till namnet); återgavs på lat. vi'a lac'tea, "mjölkvägen", varav ty. Milchstrasse, da. rruelkevejen (däremot eng. galaxy)

galalit (konsthorn): eg. 'mjölksten', av grek. gaVa mjölk o. lith'os sten

galant artig, ridderlig: över fra. galant av ital. spa. galan'te med samma bet.; se 2 gala. Härtill galanter|': av fra. galanterie älskvärdhet

137galder

gamasch

gal der (pl. galdrar) trollsång: fsv. isl. galdr; bildn. till 1 gala i bet. 'framsäga trollformler' galea'S (ett slags segelfartyg): av fra. galéace; av ital. galeazz'a, bildn. till ga lea galär; se g a lej a, galär, gallion

galej' skoj, festande: närmast från da. galej (se galej a) i bildliga uttryck (gå på galej o. dyl.) galeja (äldre benämning på galär): fsv. galeidha, da. galej; av lågty. galei[de] med samma bet.; över fornfra. från ital. ga'lea (se galeas, galär, gallion) galen: fsv. isl. galinn; egentl, perf. part. av 1 gala i bet. 'sjunga trollsång, förhäxa'. Härtill galning galge: fsv. galghe, isl. galgi; gemens, germ. ord (ty. Galgen, eng. gallows) med urspr. bet. 'gren, stång' galjo'n: se gallion

1. gall ofruktsam: fsv. galder, da. gold; gemens, germ. ord, trol. perf. part. av 1 gala i bet. 'förhäxa'; jfr gallra, 1 gälla

2. gall-: se galläpple

3. gall-: se gallskrik

galla: isy. gallé (dat. ack. galla); gemens. germ. ord (ty. Gallé, eng. gall), besläktat med grek. khole' galla (se kolerisk)

galler: fsv. (plur.) galdror, dunkelt ord; möjl. sammanhängande med fsv. gad-der galler; av lågty. gaddere med samma bet.

galleri': av fra. galerie; av ital. gallerna förhall i kyrka, möjl. avledn. på ga'lea skepp; se galeja gallfeber: se gallsprängd gallicis'm uttryck som beror på franskt inflytande: bildn. till lat. gaWicus gallisk, från landet Gallien (nuv. Frankrike)

gallimati'as meningslöst prat: av fra. galimatias med samma bet.; skämtsam sammansättn. av lat. galVus tupp; stridstupp i disputation vid medeltida universitetet i Paris och grek. -mathi'a vetande (jfr matematik) gallion [-o'n] (i gallionsbild o. dyl.): av fra. galion; av spa. galeon, ital. galeo'ne

stort roddskepp, bildn. till gaflea; se galeja, galär

gallra (i gallra rovor o. dyl.): äldst blott 'plocka bort gallhampan (de ofruktbara hanstånden)', no. galdr a med samma bet.; till 1 gall

gallskrik: sv. dial. gall n. gäll stämma, isl. gallr starkt ljudande; besläktat (genom avljud) med 4 gäll (jfr 1 skall till 2 skälla). Härtill gallskrika gallsprängd argsint, ilsken: egentl, 'full av galla'; gallan betraktades i äldre tid som grundval för koleriskt temperament (jfr kolerisk, hetlevrad och uttryck som utgjuta sin galla, gallan rann på honom; gallfeber; mjältsjuk) gallstekel: egentl, galläpple-stekel gallup- (g.-metod o. dyl.): efter amerikanske sociologen G. Gallup (f. 1901) galläpple: bildat på lat. galVa galläpple

galmej'a zinkspat, -karbonat: av ty. Galmei, äldre även Gadmei, över fra. av lat. cad'mia med samma bet.

1. galon [-o'n] snöre (träns) på uniform: av fra. galon; till verbet galonner galonera; trol. av garlander smycka; bekransa, nära besläktat med girland

2. galon [-o'n] (ett slags plastväv): handelsnamn (1950-t.) bildat med den i dylika vanliga ändelsen -ön

galoppera: av fra. galoper, fornfra. galoper, waloper; möjl. av germ. ursprung, besläktat med löpa galosch: av fra. galoche eg. '(av bönderna brukade) trätofflor*; av ovisst ursprung gält: fsv. galter, isl. ggltr; gemens, germ. ord med oklara släktskapsförhållanden galvanisera (på elektrolytisk väg) överdraga med metall: efter den ital. läkaren och naturforskaren L. Galvani (1737—1798), som upptäckte den "galvaniska" elektriciteten. Härtill galvanisk

galä'r roddkrigsfartyg: av fra. galère; av ital. spa. gale'ra, ombildn. av ital. ga'lea; jfr galeja, galeas, gallion gam [-a'-]: äldre sv. vanl. gamm, fsv. gamber, isl. gammr, gambr; av outrett ursprung

gamasch' elastiskt benskydd på häst: se damask

138game

gasel

game [gä'm, ge'm] spel i tennis: av eng. game med samma bet. (egentl, 'spel'), samma ord som gamman gamet könscell: bildn. till grek. gam'os bröllop; jfr monogami, polygami gammal: fsv. isl. gamall; gemens, germ. ord av dunkelt ursprung gamman glädje, munterhet: fsv. isl. gaman; gemens, germ. ord (eng. game, se game), trol. till en rot med bet. 'hoppa, springa'

gamäng' gatpojke: av fra. gamin med samma bet.; av dunkelt ursprung gån gäl; gom: sv. dial., no. gån; till gana .gapa. Härtill gana gäla, rensa (fisk); lägga huvudet bakåt och sträcka på halsen

g an äsch' underkäk på häst: av fra. ganache med samma bet.; av ital. ga-• nasc'ia, urspr, ett medeltidsgrek. ord g ang'lie nervknut: av grek. gang'lion nervknut (egentl, svulst) gangrä'n kallbrand: av fra. gangrène;

av lat. gangræ'na kallbrand gangster organiserad förbrytare: av likbet. eng. gangster, till eng. gang lag, gäng

gans garneringssnöre: av fra. ganse slinga, ögla

ganska: fsv. ganska mycket, högeligen, da. ganske; den nutida försvagade bet. 'tämligen' känd fr. o. 1760; av lågty. ganz, gans (ty. ganz) mycket, helt, av omstridd härledning ganyme'd kypare: efter grek. Ganyme'-des, Zevs' munskänk gapa: fsv. isl. gapa; gemens, germ. ord (ty. gaffen), besläktat med gaffla. Härtill gap

gara rena (koppar): till adj. gar renad; av ty. gar med samma bet., nära besläktat med garva garage [gara'sj] bilstall: av fra. garage, bildn. till garer förvara, av germ. ursprung, besläktat med -vara i bevara och förvara. Härtill garagera garant borgesman: av fra. garant skydd; skyddare o. dyl., till garer skydda, av germ. ursprung (se garage). Härtill garantera gå i borgen för något, garanti' borgen gargon: se garsong

gar'd färdigställning (vid fäktning): av fra. garde försvar, se garde gar'de (skydds)trupp: känt från 1500-t.; av fra. garde med samma bet., egentl, 'vakt', till gärder bevara, bevaka (se gardera), eller av likbet. ital. guar'dia. Härtill gardist gardera skydda: av fra. gärder bevara; av germ. ursprung (ty. warten sköta, se vårda); jfr garde, garderob, gar-dian

garderob [-å'b] förvaringsrum för kläder: av fra. garde-robe, sammansättn. av gärder bevara (se garde) och robe kläder. Härtill garderobiä'r gardia'n uppsyningsman för ett kloster: av medeltidslat. gardia'nus, bildn. till fra. gärder; se garde gardi'n: över ty. av ital. el. folkligt lat. cortona med samma bet. garfågel (simfågel, Alca impennis): sammansättn. av gar-, färöisk form av isl. geirr spjut, spets, och fågel; namnet syftar på fågelns långa näbb; jfr gering

garn: fsv. isl. garn; gemens, germ. ord (ty. Garn, eng. yarn), trol. med grund-bet. 'av tarmar flätad sträng' garnera kanta, pryda: av fra. garnir förse (med ngt till skydd); nära besläktat med varna

garnison [-o'n] förläggning; besättning: av fra. garnison utrustning; garnison, bildn. till garnir; se garnera garnityr uppsättning, tillbehör; prydnad: av fra. garniture, bildn. till garnir; se garnera

garsong' kypare: av fra. garqon gosse;

dräng; kypare; trol. av germ. ursprung garva: av lågty. garwen göra färdig, bereda (ty. gerben), egentl, samma ord som göra; jfr gara

1. gas (en tygsort): av fra. gaze; möjL efter staden Gaza i Palestina

2. gas (lysgas o. dyl.): av fra. gaz, ett av den belgiske läkaren och alkemisten J. B. van Helmont (1577—1644) nybildat ord; efter det holl. uttalet av grek. kha'os (se kaos)

gasel (ghasel) [-el] (österländsk versform): över ty. och fra. av likbet. arab. gazal

139gasell

gemen

gasell' (ett slags antilop): av fra. gazélle; ytterst av arab. gazàl med samma bet. g ask en spelterm; uppsluppen fest: egentl, en till Phombre-spelet hörande term; av fra. casque, samma ord som 2 kask

flaskonna'd skryt, skrävel: av fra. ga-sconnade, efter Gascogne, vars invånare ofta skildras som käcka men skrytsamma

gasol [-å'-] (ett slags komprimerad

flaskgas): bildn. till 2 gas gassa sig: no. gasa seg; trol. av lågty. gasseln bestryka varma bröd med vatten, innan de skjuts in i ugnen igen

1. gast matros: av lågty. holl. gast (ty. Gast), samma ord som gäst

2. gast spöke: fsv. gäster; trol. av fris. gäst (ond) ande (ty. Geist ande, se geist; eng. ghost vålnad). Härtill gasta, eg. 'skrika som en gast*

gastera giva gästroll: av ty. gastieren, bildn. på Gast gäst, se gäst gastrisk (i uttrycket g. feber, en magsjukdom): till grek. gaste'r måge, buk gastrit magkatarr: till grek. gaste'r måge gastron om [-nå'm] finsmakare; bildn. av grek. gaste'r måge och nom,'os lag gata: fsv. isl. gata väg (ännu i fä-, vinter-, isgata m. fi.); bet. 'stadsgata' redan i fsv. o. fda. (jfr ty. Strasse, eng. stred; se stråt); gemens, germ. ord (tv. Gasse liten gata, got. gatuoo), trol. besläktat med ga 11 flått sund; hål: av lågty. holl. gott hål, öppning; trång farled (i Kattegatt); eamma ord som sv. dial. gat (gärds-gårds)hål, isl. no. gat hål, skåra, fals; jfr spygatt

1. gavel: fsv. isl. gafl; nord. ord, besläktat med ty. Giebel gavel m. fi. och

f med urspr. bet. 'spets, tinne'

2. gavel (i uttrycket på vid gavel): trol. till isl. gaf a gapa, besläktat med begabba, gaffla, gapa

gavott' (en gammal dans): av fra. ga-votte; av provensalska gavot lymmel, öknamn bl. a. på alpborna i Provence

1. ge: se giva

2. ge-: i tyska lånord (t. ex. gedigen, gevär), urspr, ga- samman; ingår också i

det inhemska granne; möjl. besläktat med lat. com- (i t. ex. kommun) gebi't [j-, g-] område; fack: av ty. Gebiet område, till gebieten befalla, påbjuda; jfr bjuda

gecko [g-] (en ödleart i tropikerna): av malajiskt ge'kog, efter djurets läte gedi'gen [j-]: av ty. gediegen med samma bet., eg. perf. part. till ty. gedeihen trivas

gehenna [j-] helvete: ytterst ett hebreiskt ortnamn, Hinnoms dal (s. om Jerusalem), där de ondas pinorum troddes vara

gehäng' [j-] upphängningsanordning för värja o. dyl.: av ty. Gehänge med samma bet.

gehö'r [j-] förmåga att höra: av ty. Gehör med samma bet. geisha [gej'sja] japansk sångerska och danserska: över eng. av ett japanskt ord av kinesiskt ursprung geist [gajst] livlighet, flykt: av ty. Geist ande; jfr 2 gast

gejd [g-] styrlist, ledskena (för maskinhjul): av eng. guide, egentl, 'vägvisare', av fra. guide; se gid gej'ser [g-] varm springkälla: efter den isländska springkällan Geysir, egentl, 'den framvällande'

gelati'n [sj-] (ett slags lim): av fra. gé-latine, lärd bildn. till lat. gela'tus frusen; se gelé

gelé [sj-]: av fra. gelée; av medeltidslat. gela'ta, substantiverat part. av gela're frysa; jfr gelatin

gelike [j-] like, make (vanl. i nedsättande mening): av lågty. adj. gelike (ty. gleich) lik

1. gem omgång i tennis: se game

2. gem' [g- el. j-] (en ädelsten): av lat. gemma knopp; ädelsten

3. ge'm [g-] pappersklämma: av lat. gemma knopp; se 2 gem

gerna'k [j-] större rum: av lågty. gemak (ty. Gernach) bekvämlighet; bekvämt rum; jfr mak(lig)

gemen: av lågty. gemén (ty. gemein) gemensam; allmän, vanlig (jfr gemenligen); nedlåtande; besläktat med lat. commu'nis (se kommun); jfr allmän.

140gemensam

genial

Den pejorativa bet.-utvecklingen till 'simpel, avskyvärd' även i ty. Härtill gemenskap

gemensam: efter ty. gemeinsam med samma bet.: jfr gemen gemyt [j-] lynne; varmt hjärtelag: av ty. Gemüt sinnelag, sinne, lynne; bildn. till Mut sinne, se 1 mod. Härtill gemytlig

gemål: av lågty. gemål (ty. Gemahl), egentl, 'genom avtal förbunden', med ett -mal motsvarande sv. -mål i giftermål; jfr också 2 mål, 1 förmäla

1. gen [j-] arvsenhet (i en organism): av da. rasbiologen W. Johannsen skapad term; till lat. gen'us härkomst, släkte, se genus. Härtill genoty'p anlagstyp (sammanfattningen av arvsfaktorerna i en organism); jfr fenotyp

2. gen (el. gin) rak: fsv. gen gin, isl. gegn, eg. 'rakt fram mot målet ledande'; gemens, germ. ord; se 3 gen, genast, framgent, genom, igen, ogin, gagn

3. gen- emot i gendriva, -gälda, -ljuda, -klang, -saga m. fi., igen, åter i gengångare: till fsv. gen tillbaka, emot, isl. gegn; gemens, germ. ord (ty. gegen emot, eng. again åter), till 2 gen

genant [sjenang't]: se genera genast: fsv. genast; egentl, superlativ av 2 gen

gen bo person som bor mitt emot (sydsv.): da. genbo; till 3 gen; jfr nabo gendarm [sjangdar'm] (ett slags lant-polis): av fra. gendarme, av gens d'armes folk med vapen

genealogi [jenealågi'] släktforskning: bildn. av grek. genea' härkomst, släkt (se genus) och log'os tal, lära. Härtill genealog [-lå'g]; genealogisk [-lå'g-] genera [sj-] besvära; göra förlägen: av fra. gëner störa, plåga, till gëne tvång, plåga, tortyr (för att avtvinga bekännelse), trol. till fornfra. gehir bekänna; av germ. urspr, (jfr fornty. jehan tillstå, se bikt). Härtill genant I. general- allmän, huvud- (t. ex. generalagent, -repetition): av lat. genera'lis, fra. gènéral allmän; till lat. gen'us släkte, se genus; jfr generell. Härtill generalisera göra allmängiltig

2. general (högre militär): av fra. gènéral, förkortat av colonel gènéral den främste översten; se 1 general generation [j-] släktled: av lat. genera'tio födande; släktled; jfr generera generator [j-] elektrisk strömalstrare: av lat. genera'tor frambringare; till generale, se generera

generell' [sj-] allmän; allmängiltig: av ty. generell allmängiltig (men med franskt uttal), ombildn. av lat. genera'lis allmän; se 1 general-generera [j-] frambringa, alstra: av lat. generale föda; frambringa; till gen'us släkt; se generation, generator, genus

generö's [sj-] frikostig: över fra. av lat. genero'sus ädel, förnäm, högsinnad; till genus. Härtill generositet genes [jene's] uppkomst, ursprung: av likbet. fra. genèse; ytterst av grek. gen'-esis (se genesis)

genesis [je'-, ge"-] uppkomst, ursprung; även namn på 1 Mosebok (efter de första orden "I begynnelsen ..."): av likbet. grek. gen'esis, besläktat med gen'os (lat. gen'us) släkte, art; jfr 1 gen, genes, genus, genealog, genetisk

genetisk [j-] uppkomst-, ursprungs-, härlednings-: bildn. på grek. gen'esis ursprung, besläktat med lat. gen'us; se genus. Härtill geneti'k ärftlighetsforskning; genetiker

genett' [j-] (ett rovdjur): av fra. genette; av spa. gineta; av arab. garnait med samma bet.

gene'ver [sj-] enbärsbrännvin: av holl. jenever; av fornfra. geneivre, genevre, av lat. juniperus enbuske; jfr gin gengas: kortord (o. 1940) för generatorgas

gengångare: da. gengånger, no. gjen-ganger; bildn. till gå igen vända tillbaka; se 3 gen-, gånga, -gångare

geni' [sj-] snille: av fra. gènie; av lat. gen'ius skyddsande; jfr genius genia'l [j-] snillrik: av ty. genial, till det från fra. lånade Genie; se g,eni. Härtill genia lisk; genialitet

141genitalier

gerilla

genita'lier [j-] könsorgan: av lat. [-[memb-ra]-] {+[memb- ra]+} genita'lia; till gig'nere föda och genus

ge'nitiv [j-] (en kasusform): av lat. [icasus] geneti'vus som utmärker släkte el. tillhörighet; till genus genius [j-] skyddsande: av lat. gen'ius med samma bet. (jfr geni), till roten i gig'nere föda; se genus genmäle: fsv. genmæle motsägelse; bildn till mæla gen säga emot, se mäla, 1 mål; jfr gensaga, -sägelse genom (igenom): fsv. ginom, genom (i genom), isl. gegnum (i gegnum); egentl, dat. plur. av 2 gen genompyrd: se pyra genomsnitt: belagt från början av 1800-t.; trol. närmast från da. gen-nemsnit, som är äldre; efter ty. Durck-schnitt med samma bet.; jfr snitt. Härtill genomsnittlig genotyp: se 1 gen

genre [sjang'er] slag, sort: av fra. genre;

av lat. gen'us (gen. gen'eris); se genus genrep: kortord (o. 1920) för generalrepetition

gensaga: sammansättn. av 3 gen- och saga i bet. 'det, som säges; yttrande' gensare [g-] stickad ylletröja (för sjömän): av eng. Guernsey, ö i Engelska kanalen

øenstörtig: fsv. genstyrtogher motspänstig, halsstarrig; trol. till styrta sik gen kasta sig mot (se störta), jfr genstridig, -strävig

gensägelse motsägelse: fsv. gensighilse till 3 gen-, jfr genmäle, -saga gentemot: se 2 gen gentil [sjangti'1] fin; artig; frikostig: av fra. gentil med samma bet., äldre 'högättad, förnäm'; av lat. genWlis tillhörande en släkt (en stam, ett folk), bildn. till gens (gen. gen'tis) släkt, stam, folk, besläktat med genus gentleman [j-] fin man, med ett i allo korrekt uppträdande: av likbet. eng. gentleman, ursprungl. 'adelsman' till gentle adlig; efterbildn. av fra. gentil-homme adelsman, av gentil (se gentil) och komme man

genui'n [j-] äkta; utpräglad; inbiten; ytterst av lat. genui'nus medfödd; in-

hemsk; bildat på samma rot som genus

ge'nus [j-] (en grammatisk term): av lat. gen'us (gen. gen'eris) härkomst; släkte; kön; slag, art; till roten i gig'nere föda och gens släkte (se gentil), grek. genea' (se genealogi), och gon'os födelse (se epigon), gen'esis (se genetisk), sv. kön m.fl.; jfr genre, 1 general-, generell, generös, genitiv, generera, generation, genitalier, genius, genuin

geocen'trisk med jorden som medelpunkt (i universum); motsats: helio-centrisk: efter motsvarande bildn. i ty., eng. och fra.; se centrum geodesi' [j-] jordmätningskonst: av grek. geodaisi'a jorddelning, till ge jord och dai'ein dela. Härtill geode't fältmätare geografi' [j-]: av grek. geographi'a jordbeskrivning; till ge jord och grafein skriva (jfr bio-, mono-, foto-, litografi m. fi.). Härtill geograf; geografisk

geologi [jeålågi'] vetenskapen om jordens byggnad och utveckling: av grek. ge jord och log'os lära. Härtill geolog [-lå'g]; geologisk [-lå'g-] geometri' [j-] vetenskaplig rumslära: av grek. geometri'a jordmätning, till ge jord och metrei'n mäta georgett(e) [sjårsjett'] (ett slags sidentyg): av fra. crëpe georgäte, till kvinnonamnet Georgette

georgin [jeårji'n] dahlia: av ty. Geor-gine; uppkallad 1803 efter professor 7. G. Georgi i Petersburg

gepäck' [j-, g-] packning; resgods: av ty. Gepäck med samma bet.; jfr packe

gera'nium [j-] (ett växtsläkte): över lat. av grek. gera'nion till ge'ranos trana; namnet beror på att fruktfästet liknar en (tran)näbb; jfr nä va geriatri'k läran om ålderdomens sjukdomar: modern bildn. av grek. ger'on gammal och iatrike' läkekonst geriira [g-] (i gerillakrig o. dyl.) krig av oordnade friskaror: ytterst av spa. guer-rilla litet krig, diminutiv till guerra krig; av germ. ursprung (jfr värja)

142gering

gigolo

gering [je'-] vinkelskarv, fog mellan två lister o. dyl.: av likbet. ty. Gehrung, till Gehren m. kilformigt stycke; gemensamt germ. ord (isl. geiri m. kil, vinkel, till geirr m. spjut, se garfågel). Härtill g era: av ty. gehren snedhugga, skära i spetsig vinkel germa'n [j-]: ytterst av lat. germa'nus germansk; av omstridd härkomst. Härtill germanis'm efterbildning av ett tyskt uttryckssätt: av germansk i den trängre bet. 'tysk* (jfr eng. Germany Tyskland)

gerontologi' utforskandet av åldrandets fenomen: modern bildn. av grek. ger'on (pl. ger'ontes) gammal och log'os lära gesan't [g-] sändebud: av ty. Gesandter med samma bet., egentl, perf. part. av senden sända

geschäft [g-] affär; sysselsättning: av ty. Geschäft med samma bet.; substan-tivbildn. till schaffen skapa, skaffa, uträtta (jfr skapa)

gesim's [j-, g-] kranslist: av ty. Gesims med samma bet., ytterst till lat. si'ma list

gest [sj-] åtbörd: av fra. geste; av lat. ges'tus åtbörd

gestalt: av ty. Gestalt med samma bet.; egentl, perf. part. till stellen i bet. 'fullborda, uträtta, ordna, gestalta'; jfr sv. dial. ställa

gestikulera [sj-] göra åtbörder: av lat. gesticula'ri spela pantomim; jfr gest gesvin't [j-, g-] hastigt: adv. till äldre sv. gesvind; av lågty. geswint med samma bet. (ty. geschwind) gesäll: av lågty. gesélle egentl, '(rums)-kamrat'; jfr sälle

get: fsv. get, isl. geit; gemens, germ. ord (ty. Geiss, eng. goat), besläktat med lat. haedus ung get. Om ett annat ord för 'get' se havre, kaprifol geting: fsv. getunger; sv. ord (no. och da. hveps), trol. besläktat med get (i en urspr. bet. 'spets', sålunda egentl, 'djuret med den lilla gadden') gett'0, ghett'0 [g-] judekvarter (särskilt i italienska och östeurop. städer): efter Ghetto, stadsdel i Venedig (där judekvarter inrättades 1516); samma ord som ital. getto gjuteri

gevaldiger [j-] fångvaktare: av lågty. gewaldiger (ty. GewaUiger) profoss; jfr gevalt

ge val't [j-, g-] makt: av ty. Gewalt våld, makt, myndighet, besläktat med sr. våld

gevär: av lågty. gewet^è\ (ty. Gewehr), egentl, 'försvar', till wehren värja; jfr beväring ghasel: se gasel

gid [gid', gi'd] vägvisare; resehandbok: av fra. guide; substantivbildn. till guider leda, styra, visa vägen: av germ. ursprung, nära besläktat med veta, vetta och med bet. 'se, ge akt'; jfr gaj, gejd, guide

giffel [j-] hornformigt bröd: möjl. från ty. Gipfel topp, spets

1. -gift i av-, efter-, till-, upp-, utgift, hemgift: fsv. isl. gipt i. givande, gåva, bildn. till giva. Jfr 2 gift, 3 gift, gifta, gifte, giftermål

2. gift giftigt ämne: av lågty. gift (ty. Gift), egentl, 'det som gives (in)'; samma ord som 1 -gift; jfr förgift. Härtill giftig

3. gift förenad i äktenskap (rikt g., nygift o. dyl.): eg. part. till gifta

gifta (g. sig, giftas): fsv. gipta, gifta, isl. gipta; bildn. till 1 -gift i bet. 'bortgivande' (om kvinnan) gifte giftermål: ombildn. av fsv. gipta f. med samma bet., avledn. av fsv. gipt f. bortgivande; se 1 -gift giftermål: fsv. giptarmal, sammansättn. av gen. sing. av gipt bortgivande, bortgiftande (se 1 -gift) och 2 mål i bet. 'avtal'

1. giga fiol: fsv. gigha, isl. gigja; av lågty. gige (ty. Geige); av dunkelt ursprung

2. giga draga upp ett segel till rån: av lågty. giken, holl. gijken med samma bet.; till lågty. gik rå

gigan t [gi-] jätte: av grek. gig'as, plur. gig'antes, ett jättelikt folkslag vid oceanens strand. Härtill gigan'tisk gigg tvåhjulig hög enbetsvagn; skeppsbåt: av eng. gig med samma bet., trol. besläktat med no. giga gå vacklande gigolo [ji'-] yrkesdansör (på restaurang): av likbet. fra. gigolo, närmast till gi-

143gigot

giv

golette gatflicka; trol. bildn. till fra. gigue ben, skänk (se gigot)

gigot [sjigå'] fårlår: av likbet. fra. gigot diminutiv av gigue ben, skänk; trol. av germ. ursprung (jfr gigolo) gikt: trol. av lågty. gicht (ty. Gicht); jfr sv. dial., no. ikt, trol. av lågty. holl. jicht; av omstritt ursprung g ii ja fria: fsv. isl. gilja locka, förföra; av sv. dial. gäl okysk, fsv. gælskaper otukt; jfr likbet. sv. dial. gel, ty. geü giljotin [giljåti'n] fallbila: av fra. guil-lotine; efter den fra. läkaren J. I. Guülotin (1738—1814) gill (i uttrycket gä sin gilla gång; sammansättn. mönster-, vittnesgill m. fi.): fsv. isl. gildr som skall gäldas (böter) för; fullgod; bildn. till gälda gilla: fsv. isl. gilda; till adj. gildr (se gill); sålunda eg. 'göra (anse, finna) fullgod'

gille: fsv. isl. gildi betalning, avgift; gästabud, brödraskap (de senare bet. möjl. lånade från något västgerm. språk); bildn. till gäld, egentl, 'sammanskott till dryckeslag'

giller: fsv. gilder; trol. besläktat med gilja i bet. 'locka'

giltig: av ty. giltig, biform till giiUig;

besläktat med gäld, 2 gälla gin [jinn] (eng. enbärsbrännvin): av eng. gin, kortord av genever gina hissanordning, grov talja med flerskiviga block: av likbet. lågty. eng. gin; av eng. engine maskin, hissverk; ytterst av lat. ingenium uppfinning; se ingenium ginst [j-, g-] (en buskväxt): av lat. ge-nis'ta med samma bet. gipa mungipa; till sv. och no. dial. gipa gapa, snappa efter andan, no. gipa gapande sår, geipa göra grimaser; jfr gäspa

gippa hoppa upp, guppa: samhörigt med guppa; sannolikt ljudhärmande gips: av ty. Gips; av lat. gyp'sum med samma bet.

gipy'r [g-] (ett slags spetsar): av fra. guipure, bildn. till guiper överspinna med silke; av germ. ursprung

gira [j-] avvika från kursen: av lågty. giren, holl. gieren med samma bet., av ovisst ursprung. Härtill gir giraff [sj-] (ett afrikanskt däggdjur): av fra. girafe; över ital. giraff'a av arab. zaràfa

girig: fsv. girugher, no. girug, till fsv. giri begär, lust, av samma stam som gärna, begära. Den nutida bet. 'penningkär' är möjl. lån från det motsvarande lågty. girich (ty. gierig). Härtill girigbuk; hämnd-, vetgirig girland [girlang'd] blomster- el. löv-ranka: av fra. guirlande, fornfra. guer-lande, garlande ring; krans; trol. nära besläktat med 1 galon gi'ro [j-] upp- och avskrivningsräkning: av ital. gi'ro gång; tur; varv; omlopp Härtill girera gissa: fsv. no. gissa; huruvida ordet är inhemskt eller lån av likbet. lågty. (holl.) gissen är ovisst; trol. besläktat med gitta

gissel: fsv. gesl, gisl, isl. no. geisl; gemens. germ. ord (ty. Geissel), nära besläktat med isl. geirr spjut; jfr garfå-gel

gisslan: fsv. gislan; även fsv. isl. gisl med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. Geisel) av osäker härledning gista i marken nedslagen stolpe med klykor eller tvärpinnar att hänga (nät) på (särskilt i sammansättn. gistgård torkställning för nät): dialektord i östra Sverige, fsv. gista; trol. med urspr, bet. 'kluven (stör)', jfr gisten gisten: fsv. gistin; till en rot med bet. 'torkad, torr, sprucken' (se gista); jfr isl. gisinn, no. gisin med samma bet. gitarr' [g-, j-]: av fra. guitare, av spa. guitarr'a; ytterst av grek. kitha'ra (ett stränginstrument); jfr cittra gitta: fsv. gata, gita, gitta kunna, förmå; omtala, isl. geta; gemens, germ. ord (ty. vergessen, se förgäta; eng. get få) med grundbet. 'gripa, fatta, förmå'; jfr gissa, gåta

gitter [j-, g-] fint galler, trådnät: av likbet. ty. Gitter; av ovisst ursprung giv (urspr, i kortspel): tur att dela ut korten: till giva; dial. även: utfodrings-portion

144giva

giva, ge: fsv. gæva, giva, isl. g ef a; gemens, germ. ord (ty. geben, eng. give) utan säkert uppvisade släktingar i andra språk; jfr 1 -gift, gåva, gäv. Den kortare formen ge (ger, gett) har i nsv. tid uppkommit i obetonad ställning; den längre giva (giver, givit) har bevarats i skriftspråket givetvis: trol. en bildn. till uttrycket ta något för givet

gjord (i bukgjord o. dyl.): fsv. giorp, isl. gjgrd; nära besläktat med gördel. Härtill omgjorda

gjuse (fiskgjuse): till sv. dial. gjud, no. gjod med samma bet.; dunkelt gjuta: fsv. giuta, isl. gjota; gemens, germ. ord (ty. giessen) med släktingar i flera andra indoeurop. språk g I acé( h an ds kar) glansskinns( handskar): av fra. glacé, perf. part. av glacer is-belägga; göra glänsande, av glace is; se glass

glacia'1- istids-: ytterst av lat. glacia'lis, adj. till glac'ies is(fält); jfr glaciär, glass

glacis [glasi'] fältvall: av fra. glacis, bildn. på fornfra. glacier glida; till glace (se glass)

glaciä'r jökel: av fra. glacier ismassa; till glace is, av lat. glac'ies is; jfr glacial-, glass

1. glad öppet ställe i skog; till 2 glad i bet. 'ljus'; jfr no. glada bli gles, öppna sig (om skog)

2. glad (till lynnet o. dyl.): fsv. isl. glaSr, även 'klar, skinande, blank'; gemens, germ. ord (eng. glad; jfr glatt) med släktingar i ett flertal indoeurop. språk; jfr glädja, glädje glada (en rovfågel): av sv. dial., no. glada

gå ned (om solen); egentl, 'glida'; namnet på grund av gladans glidflykt gladiator fornromersk fäktare: av lat. gladiator, bildn. till glad'ius svärd glamma: fsv. isl. glama; av dunkel härstamning; trol. ljudhärmande glamorisera dra till sig uppmärksamheten (1970): av eng. glamour förtrollning, förtjusning, glamourious förtjusande

gli

glana stirra, glo: sv. dial. även lysa svagt, no. glana stirra; lysa; besläktat med glo

glan'del körtel (på växter): av lat. glan'-dula körtel

glans: över lågty. av ty. Glanz, besläktat med glänta

glanskis: sv. dial. glansk glänsande; av lågty. glans, av ty. Glanz med samma bet.; till subst, glans glappa: jfr sv. dial., no. glapa vara öppen; ha mellanrum, isl. afglapi fåne, en som står och gapar; jfr glop, gläfsa

1. glas: fsv. glas; av lågty. glas (ty. Glas, eng. glass), samma ord som det inhemska fsv. glar, isl. gler; gemens, germ. ord med grundbet. 'glans', trol. urspr, 'bärnsten'

2. glas (i sjömansspråk) halvtimme, åttondelen av ett vaktpass (om 4 timmar): ursprungl. 'timglas', använda som tidmätare ombord

glasera överdraga med glasyr: av ty. glasieren, bildn. till 1 glas glass: av fra. glace is; till lat. glac'ies is; jfr glacé, glaciär

glasy'r glasartat överdrag: av ty. Glasur med samma bet.; bildat (med fransk ändelse) på 1 glas

glatt: av (låg)ty. glatt, egentl, samma ord som sv. glad

glaubersalt (ett läkemedel): efter den ty. kemisten J. Ii. Glauber (1604— 1668)

g I au kom [-å'm] grön starr: av grek. glau'koma med samma bet., till glaukos' blågrön

glav (el. gla'ven) svärd: fsv. glavin, ytterst av fra. glaive lans; av lat. glad'ius; jfr gladiator

gles: jfr no. glisen otät; sv. dial. glisa glänsa, glimta

glefscher jökel: av ty. Gletscher, över schweiz. dial. av lat. glac'ies is; jfr glaciär

gli (pl. glin) fiskyngel, småfisk (t. ex. småglin): jfr sv. dial. glia, isl. gljd glimma, glänsa; av samma rot som gles

145glida

glida: fsv. glidha, no. glida; gemens, germ. ord (ty. gleiten, eng. glide), i nord. språk kanske delvis av lågty.

gliden

glimma: fsv. no. glima; gemens, germ. ord (ty. gliminen), till en rot med bet. 'glänsa'; jfr glimra, glimta, gles, gli

glimmer kattguld: av ty. Glimmer, till

glimmern glänsa, se glimra glimra: fsv. glimbra, gemens, germ. ord (ty. glimmern, eng. glimmer); till glimma

glimta: nord. bildn. till glimma glindra: no. glindra plira med ögonen, speja, lura; möjl. en sammansmältning av glimma och tindra gliring: syd- och mellansv. dialektord; till sv. dial., no. glira plira med ögonen; hånle; lura; till samma rot som gles, gli, glimma glittra: isl. no. glitra, samgerm. ord (ty. glitzern, eng. glitter), bildn. till isl. no. glita glänsa; till samma rot som gliring. Härtill glitter glo stirra, bliga: sv. dial. även flamma, glöda, fsv. gloa, isl. glöa glöda, no. gloa lysa, tindra; gemens, germ. ord (ty. glühen, eng. glow); jfr glöd glob [-o'-] klot; klotformig avbildning av jorden el. himlavalvet: ytterst av lat. glob'us klot. Härtill globa'1 som omfattar hela jordklotet; jfr mon di al globetrotter [glå'btråtter, glo'b-] turist som (till fots) färdas runt jorden, långturist: av likbet. eng. globetrotter; till globe jordklot (se glob) och trot trava, lunka

glop: fsv. isl. glåpr fåne; jfr no. glop svalg; glupsk person; alltså egentl, 'som gapar och ser dum ut'; jfr glappa g I Opp snöglopp: sv. dial. gloppa (glåpa) snöa häftigt; gapa, sluka; häva ur sig; vara ovettig, no. glopa gapa, sluka, till sv. dial. glåp gap; se glåpord gloria [-o'-] strålkrans; ära: av lat. glo'-ria ära. Härtill glorifiera förhärliga: närmast av fra. glorifier; gloriö's glosa [-o'-] ord; ordförklaring; glåpord: ytterst av grek. gloss'a från vanligt språkbruk avvikande ord el. uttrycks-

gläfsa

sätt, egentl, tunga; språk. Härtill g l ossa'^ i um) ordlista med förklaringar glosögd [-o'-]: fsv. glosøgdher, till sv. dial., no. glosa lysa, tindra; titta; nära besläktat med glo

glufsa: no. glufsa; jfr sv. dial. gluffa sluka; sannolikt ljudhärmande, i anslutning till glupa och gloppa (se glopp) gapa, sluka

glugg: fsv. isl. gluggr; nord. ord, nära besläktat med glo

glunka: i sv. och no. dial. dels 'antyda', dels 'klunka'; trol. ljudhärmande (med samma bet. sv. dial. grunka) glunt: sv. och no. glunt pojke, av ovisst ursprung; jfr g lytt glupa: fsv. no. glupa gapa, sluka; jfr glopp, glåpord. Härtill glupsk gluten äggviteämne i sädeskorn: av lat. glu'ten kåda, lim, klister. Härtill glu-tinös

glutta: no. glutta titta, isl. glotta hånle, ty. glotzen glo; till no. glott glimt (mellan skyarna), springa glycerin (en fettbeståndsdel): modern bildn. på grek. glykys' söt

1. glycin blåregn (ärtväxten Wistaria chinensis): modern bildn. på grek. glykys' söt; rotknölarna är sötaktiga

2. glyci n limsocker: modern bildn. på grek. glykys' söt

glykos [-å's] druvsocker: modern bildn. på grek. glykys' söt

glyptote'k skulpturmuseum: modern bildn. till grek. glyptos' skulpterad och the'ke förvaringsrum glytt pojke, barn: sydsv. dialektord, trol. besläktat med glunt glåmig: sv. och no. dial. glàma stirra, isl. glamr måne, glameygdr glosögd; grundbet. trol. 'skina svagt'; besläktat med eng. gloom skymning glåpord: till sv. dial. glåp, no. glop gap, egentl, samma ord som glopp glädja: fsv. glæpia, isl. gled ja; bildn. till 2 glad

glädje: fsv. glæpi, isl. gleöi f.; bildn. till 2 glad

gläfsa: isl. no. glefsa med samma bet., äldre sv. även glaf sa; bildn. till glappa småskälla, nära besläktat med glappa gapa

146glänsa

glänsa: av lågty. glensen; av ty. glänzen med samma bet.; jfr glans glänta helt litet öppna dörren: sv. dial. glänta, glätta, även: lysa fram, skymta, no. gletta titta, kika; besläktat med ty. Glanz (se glans, glänsa). Härtill glänta öppning i skogen glätta: bildn. till glatt glättig: speciellt sv. ord av omstritt ursprung

glöd: fsv. gløp f.; jfr sv. dial. glo (plur. glor), isl. glöd; gemens, germ. ord (ty. Glut), bildat till glo. Härtill glödga glödhoppa kaka gräddad på glöd; även om halstrat fårkött: sv. dialektord; namnet syftar trol. på de rörelser som det halstrade gör på glöden; jfr 2 hoppa, kalops

glögg: äldre glödg, bildn. till verbet glödga, självt bildat på fsv. glødhoger glödande; till glöd

glömma: fsv. gløma, isl. gleyma, även: 'stoja, vara uppsluppen'; till isl. glaumr stoj ande glädje; speciellt nord. ord med släktingar i forneng. och fornslav. Härtill glömsk, glömska gnabbas: jfr sv. dial. gnapas och Tcnab-bas med samma bet.; jfr också gnaga smågräla och gnat a; ljudhärmande gnaga: fsv. gnagha, isl. gnaga; gemens, germ. ord (eng. gnaw); jfr nagga. Trol. ljudhärmande

gnata: möjl. med urspr. bet. 'gnaga'; jfr dock isl. gnata braka sönder; kanske ljudhärmande

gnejs (en bergart): av ty. Gneis, vars ursprung är dunkelt

gnet (pl. gnetter) lusägg: isl. no. gnit; nord. ord av ovisst ursprung; jfr dock ty. Niss, eng. nit med samma bet. gnetig petig, hopträngd (om skrift): trol. kontamination av gnet smula och petig. Härtill gneta skriva smått och hopträngt gnida: fsv. gnidha (jfr isl. gnida); trol. dels inhemskt, dels av lågty. gniden med samma bet.; kanske ljudhärmande. Härtill gnidig snål, småaktig gnissla: fsv. gnisla, gnistla; ljudhärmande gnista: fsv. gnista (jfr isl. gneisti, no. gneiste gnista); gemens, germ. ord (ty.

gods

Gneist), trol. ljudhärmande (om eldens sprakande). Härtill gnistra gno: fsv. gnoa, isl. gnüa; nord. ord med släktingar i andra indoeurop. språk, besläktat med gnugga och gny gnoding (fiskart, även kallad knorrhane, knot): dialektord; efter ett knorrande läte, som fisken ger ifrån sig, då den kommer upp ur vattnet gnola [-o'-]: jfr sv. och no. dial. gnåla jämra sig, kvida, sv. gnola, no. gnaula gnälla, knota, kälta och gnälla; sannolikt alla ljudhärmande

1. g nom [-å'-] jordande: av ny lat. gno-mus med samma bet. (Paracelsus, 1500-t.), möjl. till grek. gno'me, se 2 gnom

2. gnom [-å'-] tänkespråk: av grek. gno'me insikt, mening, tanke, besläktat med gno'sis (se gnosticism). Härtill gnomisk

gnosticis'm [-å-] (en mystiskt-religiös åskådning): bildn. på grek. gno'sis vetande; jfr diagnos, prognos, agno-sticism, 2 gnom

gnu (ett slags antilop): ett hottentottiskt ord

gnugga: no. gnugga; besläktat med gno gnutta grand, liten smula: av ovisst ursprung; jfr med samma bet. sv. dial. gnatta och no. gnita samt gnet gny (subst.): fsv. gny, isl. gnyr; hör nära samman med gno och är egentl, ljudhärmande

gnägga: fsv. gnæggia, isl. gneggja; ljudhärmande

gnälla: isl. no. gnella, nord. ord; ljudhärmande (jfr knall) gnöla: se gnola

gobeläng' [-å-] vävd tapet: efter mattfabriken les Gobelins i Paris god: fsv. isl. göSr; gemens, germ. ord (ty. gut,eng.good); möjl. med urspr. bet. 'passande', besläktat med (samman)-gadda sig godhällig lyckosam, som har tur; trivsam, som man tycker om: sydsv. dialektord; till 2 hell lycka, tur; jfr ohällig

gods: fsv. gops, isl. göz; trol. sing. neutr. genit. av god, utlöst ur syntaktiska förbindelser som fordrat genitiv

147godtycke

goutera

godtycke: ursprungl. tvåledat uttryck (adj. + subst.), t. ex. efter hans godha tyckio, senare sammansmält till sam-mansättn.: godhtyckia f. el. godhtycke n.; till bet. påverkat av ty. Gutdünken; jfr god tro, god vilja (se godvillig) m. fi. Härtill godtycklig godvillig: fsv. godhviliogher, isl. gàöviliaör egentl, 'som har en god vilja'; adj.-bildn. till uttrycket god vilja, fsv. godher vili m. (även sammansättn. godhvili m. välvilja, gunst; frivillighet, samtycke); jfr illvillig, motvillig, frivillig; eng. goodwill

g of f rera [-å-] krusa, vecka; av fra. gaufrer, bildn. till gaufre honungskaka; voffla; pressning av tyg; av germ. ursprung; jfr voffla

g öja struntprat, smörja: trol. förkortning av papegoja

1. golf [gål'f] havsvik: av ital. goVfo med samma bet.; av grek. kol'f os barm, bukt

2. golf [gål'f] (ett spel): av eng. golf med samma bet., av ovisst ursprung

golv: fsv. isl. golf; nord. ord utan säkert uppvisade släktingar i andra språk gom [gomm]: isl. gömr, no. gom; gemens, germ. ord (ty. Gaumen, eng. gums) med släktingar i andra indoeurop. språk gona sig: no. go[d]na seg; bildn. till god (jfr stelna, tystna m. fi. ) gondol [gåndå'l] venetiansk roddbåt; luftskeppskorg: av ital. gon'dola, ett venetianskt dialektord. Härtill gon-doljä r gondolroddare gong'gong: av eng. gong, urspr, ett malajiskt ord

gonorré dröppel, varbildning i könsdelarna; ytterst av grek. gonor'rhoia sädesflytning, av gon'os säd, avkomma och rhoi'a flytning; jfr diarré goodwill: se godvillig gordisk [går'disk]: efter staden Gor'dium i Mindre Asien, där i forntiden en konstfull knut förvarades, som med ett svärdshugg löstes av Alexander den store

gorgoner [-gå'n-] (pl.) (kvinnliga skräckväsen, vilkas blickar förvandlade till sten): av grek. Gorgon'es (pl.), till adj. gorgos' förskräcklig

gorgonzola [-så'-] (en italiensk ost): efter staden Gorgonzola i närheten av Milano

gorilfa: efter en i den grek. skildringen av kartagern Hannos upptäcktsresa (omkr. 500 f. Kr.) förekommande beteckning på ett starkt hårbevuxet, ap-liknande folk vid Afrikas västkust gorma vråla, ryta, gräla (vardagl.): sv. och no. dial. gorma; nord. ord, jfr no. garma vråla och isl. Garmr, helveteshunden i Eddan gorr tarminnehåll; siam, smuts (dialekt, vard., i vissa trakter uttalat gör): fsv. isl. gor; gemens, germ. ord av omstridd härkomst. I vissa trakter gorr-, gör-förstärkande: görfull o. dyl. gorå (pl. gordn): kaka som bakas när man har 'god råd'; i motsats till tunnrå

gosse: speciellt sv. ord, känt från omkr. 1575; jfr no. gosse stor, stark karl; gält; av okänd härkomst

got [-o'-] (pl. goter): i nutida form och uttal ett lärt lånord, av lat. Gothi (plur.); jfr fsv. isl. götar (plur.); etymologiskt identiskt med gute; jfr 1 göt goti'k spetsbågestil, gotisk stil: av fra. gotique, av ital. go'tico, egentl, 'gotisk* (stilarten ansågs under renässansen härröra från de barbariska germanerna). Härtill gotisk [-o'-, -å'-] gotta sig ha det skönt och bra, njuta: bildn. till gott, neutr. av god; känt från början av 1700-t.; även da. godte sig

gotter (plur.) godsaker: bildat på gott, neutr. av god; sålunda: 'olika slag av gott'; jfr fett, vilt gouache [goasj'] (målning med vattenfärg i viss teknik, jfr akvarell): av likbet. fra. gouache, av ital. guazzo; av lat. aqua'tio bevattning, till aq'ua vatten (se akvarell) gourmand [gormang'd, -man'd] läcker» gom: se gourmé

gourmé [gor-] finsmakare: av fra. gourmet, fornfra. gormet vinhandlardräng; genom suffixväxling även ombildat till fra. gourmand, varav gourmand goutera: se gutera

148grabb

grann

grabb pojke, kille: slangord från Stockholm; trol. = no. grabb grov, barsk person. Härtill sv. dial. gräbba flicka: no. gr ebba stor, grov kvinna grabba (t. ex. grabba tag i): no. grabba; gemens, germ. ord (eng. grab; jfr lika-bet. eng. grabble, ty. grabbeln); jfr grabb. Härtill grabbnäve, -tag

grace fgra's] behag; ynnest: av fra. grace, av lat. gra'tia med samma bet.; jfr gratie, gratis. Härtill graciö's behagfull: av fra. gracieux, lat. gratio'-

sus

graci'1 spenslig, smal (särsk. om växter): av lat. grac'ilis, äldre crac'ilis slank, mager

1. grad rät: av lågty. grade (ty. gerade) rak

2. grad jämförelsegrad o. dyl.; enhet vid mätning av temperatur o. dyl.; värdighet, rang: ytterst av lat. grad'us gång; steg; avsats (jfr grassera, in-, kongress, aggressiv). Härtill gradera (jfr degradera); gradation; gradual-(t. ex. g .-avhandling för doktorsgraden); gradueir gradvis skeende: av lat. gradua'lis

g rad u al psalm som sjunges efter episteltexten: så kallad därför att den katolske liturgen då stod på trappan till läs-pulpeten; jfr 2 grad gra'fisk som har en teckning till grund: bildn. till grek. grafein skriva, teckna; jfr bio-, epi-, telegraf, geo-, lito-, mono-, orto-, paleo-, steno-, fotografi m. fi.; gram. Härtill grafi'k; grafiker

grafi't blyerts: bildn. till grek. grafein skriva

grafologi [-lågi'] skriftexpertis: ordet bildat 1868 av fransmannen abbé Michon om konsten att av en persons handstil sluta sig till hans karaktär; av grek. grafein skriva (se grafisk) och log'os ord, lära. Härtill grafolog [-lå'g] grahamsbröd: efter den amerikanske vegetarianen S. Graham (1794—1851) gram': av fra. gramme; av grek. gramm'a bokstav; liten vikt; jfr grammatik, grammofon, parallellogram

grammatrk språklära: av grek. grammatika; till gramm'a bokstav, skrivtecken, skrift (jfr ana-, dia-, epi-, mono-, steno-, telegram); bildn. till graf ein skriva (se grafisk). Forntidens g. behandlade nästan uteslutande skriftspråken (gr., lat.); jfr litteratur grammofon [-få'n]: modern bildn. av grek. gramm'a skrivtecken och fone' ljud, röst

gramse: fsv. gramse, bildn. till fsv. gram-ber, isl. gramr vred, förbittrad, gemens, germ. ord; jfr gräma

1. gran (en vikt): av lat. gra'num korn (jfr granat, granit, korn), som i me-deltidslat. betecknar minsta viktsenhet

2. gran (ett träd): fsv. gran; som trädnamn uteslutande nordiskt (jfr isl. grgn mustasch); gemens, germ. ord med grundbet. 'ngt framstickande, spetsigt'. Härtill grane granris, granvirke (sydsv.)

1. grana't(äpple): ytterst av lat. grana'-tus kornig, fylld av frön; till gra'num (se 1 gran)

2. grana t (ädelsten): uppkallad efter granatäppleträdets blommor

3. grana't (ett slags projektil): över ty. från ital. grana'ta med samma bet.; av lat. grana'tus kornig (se 1 gran); jfr grenadjär

1. grand (t. ex. inte ett grand, lite grann, även vardagl. lite granna): fsv. isl. grand n. smula; gruskorn (jfr ty. Grand grov sand), besläktat med eng. grind mala

2. grand (g. av Spanien): av spa. gran'de med samma bet.; egentl, 'stor'. Härtill grandezza [-ess'a] värdighet (av spansk grand): av spa. grandeza, ital. grandezz'a

grandios [-å'-] storslagen: av ital. gran-dio'so med samma bet., bildn. till grande stor; jfr 2 grand granit: av fra. granit, av ital. grani'to med samma bet., egentl, 'kornig'; jfr 1 gran

grann tunn, fin; noggrann; vacker, stilig: fsv. gränder, isl. grannr fin, tunn, äldre även: noga, omsorgsfull (i man-, nog-, orda-, samvetsgrann); möjl. besläktat

149granna

gravyr

med 2 gran (med urbet. 'fin spets'). Härtill granneligen

granna (i vard. uttrycket lite g.): trol. en av rytmiska skäl förlängd form av likbet. lite grann (grand), se 1 grand granne: fsv. isl. granne; nord. ord, även belagt i gotiskan; sammansatt av ga-samman (se 2 ge-) och isl. rann hus (se rannsaka); jfr gränd grannlaga (oböjl. adj.): fsv. granlagha; sammansättn. av grann och 2 lag sätt, art; formen -laga är fsv. gen. pl. Härtill grannlagenhet grannlåt: sammansättn. av grann och fsv. lat skick, bruk (jfr låt, låter) granntyckt nogräknad: eg. 'som har ett noggrant tycke'; avledn. av grann och tycke

granska: fsv. granska; till grann i bet. 'noggrann' granulering finfördelning (av smält metall); (i guldsmedskonst) pålödning av små metallkulor: av lat. gra'nulum litet korn, till gra'num korn grapefruit [gre'p-, grej'p-frot]: eng. ord, sammansatt av grape druva, klase och fruit frukt; frukterna växer i klasar grassera: av ty. grassieren; av lat. gras-sa'ri ströva omkring, bildn. till grad'us gån g; jfr 2 grad, aggressiv gratia'1 understöd: av lat. gratia'lis gunstig; till gra'tia, se grace gra'tie [-tsie] behag: av ty. Grazie, av lat. gra'tia, se grace gratifikation penninggåva, belöning: ytterst av lat. graiifica'tio gunstbevis; till gra'tia, se grace gratin: se gratäng

gratis: av lat. gra't[i]is med samma bet.; en form av gra'tia ynnest; se grace gratulera: av lat. graiula'ri lyckönska, bildn. till stammen i gra'tia; se grace. Härtill gratulation; gratulan't gratäng' (maträtt): av likbet. fra. gratin, eg. skorpa över en stekt el. kokad maträtt

I. grav (subst.): fsv. graf, isl. grgf; gemens. germ. ord (jfr ty. Grab), bildn. till gräva. Härtill grava gräva (ålderd., dial.): fsv. grava (grov), isl. grafa (grof); gemens, germ. ord, se gräva; gravand

(fågeln gör en grop för sin häckplats); gravlax (se d. o.)

2. grav svår, allvarlig: av lat. grav'is tung, svår, allvarlig; jfr 2 gravera, gravid, gravitera

3. grav (aksent, i t. ex. 'stolar', i motsats till 2 akut, i t. ex. 'stolen'): av lat. grav'is tung (se 2 grav) i bet. 'låg' (om ton)

gravamen; gravation: se 2 gravera gravenstein(er) (en äpplesort): från ty.: efter slottet Gråste'n (ty. Grawenstein) i det numera danska Sönderjylland

1. gravera inrista: av likbet. fra. gräver; av germ. ursprung (lågty. holl. graven inrista, egentl, gräva, ty. gråben med samma bet., se gräva, grav-stickel). Härtill gravö'r ristare: av likbet. fra. graveur; gravy'r stick; bildtryck: av fra. gravure

2. gravera belasta, besvära: av lat. gravade med samma bet., till grav'is (se 2 grav). Härtill gravamen (pl. grava'-mina) besvärande omständighet: av likbet. lat. grava'men; gravations(bevis) inteckningsbevis: av lat. grava'tio betungande; graverande

gravi'd havande: av likbet. lat. grav'idus, avledn. av grav'is tung, se 2 grav. Härtill graviditet havandeskap: av lat. gravi'ditas

gravitera dragas (till); luta (åt): av fra. graviter; modern bildn. till lat. grav'itas tyngd; till grav'is (se 2 grav). Härtill gravitation tyngd, tyngdkraft, den dragningskraft som materiemassor utövar på varandra; modern ordbildn. gravite t värdighet: av fra. gravité med samma bet.; av lat. grav'itas, bildn. till grav'is tung, se 2 grav. Härtill gravitetisk värdig, högtidlig: efter ty. gra-vitätisch

gravlax: till 1 grav grop eller till äldre sv. grava gräva (kärlet med gravlax sattes ned i en grop i jorden) gravstickel (grafikerns stålverktyg): efter ty. Grabstichel med samma bet., till gråben gravera (se 1 gravera) och Stichel stickinstrument gravy'r stick; bildtryck: se 1 gravera

150gravöl

gro

gravöl gästabud vid begravning: fsv.

gravaøl; till öl i bet. 'gille' gravö'r ristare: se 1 gravera grecis'm grekisk språkegenhet: bildn. på lat. græ'cus grekisk gredelin: av fra. gridélin; av gris de lin lin-grå

gregoria'nsk: efter påvenamnet Grego'-

rius

grejor (pl.): no. greida ordning, i pl. redskap, verktyg; med prefixet ga- (se 2 ge-) till 2 reda; i sv. trol. lånat från no.

grek: av lat. Græ'cus, namn på en i Epi-

rus bosatt folkstam; jfr hellen. Härtill grekisk

1. gren (på träd): fsv. gren, isl. grein f.; nord. ord, bildat till grina gapa, alltså egentl, 'öppning mellan två skänklar, klyka'

2. gren skrev på byxor: eg. samma ord som 1 gren, i överförd användning

grenadi'n (en tygsort): av fra. grenadine,

bildn. till grenade granatäpple grenadjä'r: av fra. grenadier (egentl, 'handgranatkastare'), bildn. till grenade granat; se 3 granat grensle: jfr sv. dial. grens grensle; till grena i bet. 'spärra ut benen'; jfr gren grep: fsv. grep, isl. greip f.; bildn. till gripa

grepe handtag: isl. gripi m. handfull, no. gripe greppet i handen; till gripa grepp: fsv. isl. grip n.: bildn. till gripa. Jfr angrepp, begrepp grevar (pl.) talgklumpar vid fettsmält-ning: fsv. grevar pl.; av likbet. mit. greve, jfr ty. Griebe, eng. greaves; av ovisst ursprung greve: fsv. greve, isl. greifi; av lågty. greve (ty. Graf); urspr, en ämbetsmanna-titel; möjl. av medeltidsgrek. graf ev's, en ämbetsman vid det bysantinska hovet, eg. 'skrivare'; jfr grafisk griffel: av lågty. griffel (ty. Griffel); trol. av medeltidslat. graphi'olum litet skrivstift; till grek. grafein skriva; se grafisk

grift grav: fsv. grift, trol. över ty. ytterst från grek.-lat. cryp'ta; se krypta

griljera halstra: av fra. griller, bildn. till gril halster, av lat. crati'culum litet gallerverk

grill halster, grillrum: över likbet. eng. grill, av fra. gril; se griljera. Härtill grilla rosta på halster, griljera griller (plur.) inbillningar: av lågty. grille med samma bet., egentl, 'syrsa' (jfr sv. ha flugan på ngt, få myror i huvudet)

grillfängerier vurmerier, fantasier: efter likbet. ty. Grülfängerei, bildn. till uttrycket Grillen fangen, egentl, 'fånga syrsor'; se griller

grima's: av fra. grimace; av spa. grimazo panisk skräck, bildn. till grima fruktan; skräck, möjl. av germ. ursprung (jfr grimma)

grim ma: fsv. isl. grima; med mycket växlande bet.: nosgrimma; smutsrand; ansiktsmask m. m.; gemens, germ. ord av outredd härkomst grina gråta, lipa (n. och mell. Sverige) och skratta (s. Sverige, Värml.): isl. grina, no. grina gråta, da. grine skratta; gemens, germ. ord, med grundbet. 'gapa'; jfr gren. Härtill grin (grin-Olle); grinig

grind: fsv. isl. grind; gemens, germ. ord med släktingar i andra indoeurop. språk

grind val (ett slags valfisk): bildn. till grind i den färöiska bet. 'rad av valar* grip (ett sagodjur): isl. gripr; av lågty. grip (ty. Greif), av lat. gry'ps, gry'phus sagodjur bestående av lejon och örn i ett

gripa: fsv. isl. gripa; gemens, germ. ord (ty. greifen, eng. gripe); jfr grep, grepe, grepp, dyrgrip gris: fsv. gris, isl. griss; nord. ord av okänt ursprung

grissel brödspade: no. grisl; möjl. av lågty. gerstel med liknande bet. grissla (simfågel): sydsv. dial. gröttia (ö. Småland), grylla (Skåne), grautle (Gotland, Linné 1741); sannolikt avledn. t. gryt (el. dial. gröt, graut); fågeln vistas på steniga stränder; ti blir si som i nässla, vassla m. fi. gro: fsv. isl. gråa; gemens, germ. ord (eng. gro-w); jfr grodd, gröda, grön

151grobian

grundval

grobia'n rå människa, tölp: av ty. Grobian, från 1400-talet stammande, skämtsamt latiniserande bildn. till grob grov

groblad (en växt, Plantago): till gro läkas; bladen brukade läggas på sår groda: äldre sv. gro, no. gro med samma bet., av dunkel härkomst; sv. groda är trol. ombildat efter det likbet. lågty. krode (ty. Kröte) grodd: isl. grödr; bildn. till gro grogg: av eng. grog; efter Old Grog, öknamn på en amiral, som 1740 bestämde, att de eng. matrosernas romportion skulle blandas med vatten groll: av ty. Groll med samma bet.; av grollen mullra, knorra; vara misslynt; trol. ljudhärmande (jfr gräla, gräll) grop: fsv. isl. gröp; gemens, germ. ord, trol. besläktat med gräva

1. gross [-å-] tolv dussin: över lågty. av fra. grosse (fem. av gros stor, se 2 gross-) förkortn. av douzaine grosse stort dussin

2. gross- [-å-] (i grosshandlare m. m.): av fra. gros grov (särskilt i uttr. en gros) el. ital. gross'o stor, grov, båda av lat. gross'us tjock; jfr 1 gross, grossess. Härtill grossist (från ty.) o. grossö'r grosshandlare

grossess' havandeskap: av fra. grossesse, bildn. på lat. grossfus tjock; jfr 2 gross-

grotes k förvriden, befängd: av fra. gro-tesque; av ital. grottes'ca enkel grott-målning; jfr grotta

grott grovlemmad, kraftig (norrl. o. finl. dial.): äldre sv. grott med samma bet.; av mit. gråt stor (ty. gross, eng. great), eg. 'grovkornig', besläktat med gröt och gryt

grotta: av ital. grott'a; av lat. cryp'ta; se krypta

grov: fsv. grover; av lågty. grof stor, stark, klumpig (ty. grob); urspr. bet. trol. 'grovmalen, krossad'; jfr andra ord på gr- med bet. 'mala': grus, gryn, 2 gröpa, gröt grubba grop (i vägen) (norrl. dial.): no. grubba med samma bet.; jfr lågty. grubb litet avloppsdike mellan två åkerfält, eng. grub gräva, luckra upp

grubbla: da. gruble; trol. av lågty. gru-hein, gruveln (jfr ty. grübeln) med samma bet., urspr, 'rota i* g ruff a: sydsv. dialektord med urspr, bet. 'grymta'; ljudhärmande grumlig: till äldre sv., sv. dial. grum bottensats; orenlighet; jfr no. grumen grumlig och grymja hoprörd massa; med annan vokal äldre sv. groom bottensats och gromog grumlig (jfr grums). Härtill grumla

grums: trol. bildat på verbet grumsa göra grumlig; till grum (se grumlig). Härtill grumsig grumsa knota: parallellbildnin^ till grymta; jfr också sv. dial. grumma brumma, braka

1. grund (subst.) botten; mark; grundval; orsak: i fsv. dels grunder m. med stam gr unn-, dels grunder m. med stam grund- (därtill även neutralt grunn och grund), isl. grunnr m. botten och grund f. mark, fält; gemens, germ. ord (ty. Grund, eng. ground), nära besläktat med 2 grund, trol. också med 1 grand

2. grund (adj.): fsv. grunder (grunn-), isl. grunnr; nord. ord, nära besläktat med 1 grund

3. grund (neutr. subst.) grunt ställe: fsv. grund, isl. grunn n., substantivering av 2 grund

grunda, grunna meditera, fundera: fsv. isl. grunda; trol. till bet. påverkat av fsv. grun, isl. grunr misstanke, aning (jfr no. gruna fundera, förmoda); jfr begrunda, utgrunda, outgrund-

Hg

grundlag: bildn. till 1 grund i bet. 'fundament, grundval'; ordet ersätter från mitten av 1700-t. det äldre fundamentallag; jfr da. grundlov, ty. Grund-gesetz

grundlig: fsv. gruncUiker som går till grunden, djupgående, till 1 grund; efter mit. grundlik (ty. gründlich), jfr da. grundig

grundval: fsv. grundval; efter forneng. grundweall med samma bet., av lat. valVum mur, vägg (se 1 vall); i fsv. anslutet till ordet valer m., sv. dial. val rund stav, här: grundstock; i isl.

152grunkor

grundvqllr, da. grundvold till isl. vqllr mark, slätt (se 2 vall). Nsv. grundval (med ä) kan dock även vara en ren utläsningsform (redan fsv. och Gustav Vasas Bibel 1541) av ett äldre -val, d. v. s. -vall grunkor (pl.) grejor, saker: sydsv. dial. grunker (pl.) tillhörigheter, småsaker, hopsparade slantar, da. grunker; trol. samhörigt med grunk grums, bottensats, grumla m. fi. grunna: se grunda

grupp: av fra. groupe; av ital. grwpp'o med urspr. bet. 'knut* grus: av lågty. gr&s grovt krossade stenar; jfr gryn, gryt, gröt gruva (subst.): fsv. gruva grop, håla, av lågty. gruve; bet. 'gruva* (redan fsv.) av ty. Grube; besläktat med gräva gruva Sig: fsv. gruva sik; av lågty. grü-wen frukta, ängsla sig (ty. granen); av dunkelt ursprung. Härtill gruvlig: av lågty. grüwelik (ty. greulich)

1. gry (en stenarts) beskaffenhet; virke, stoff (t. ex. det år gott gry i honom): äldre gryt (trol. sedan uppfattat som best. form, varav obest. gry); se gryt

2. gry dagas: trol. besläktat med grå: jfr sv. dial., no. gråna, ty. grauen dagas, trol. med syftning på det första begynnande dagsljuset (det grånar även om skymningen). Härtill gryning

grym: fsv. grymber; trol. samma ord som fsv. grimber, isl. grimmr förbittrad, bister, barsk; gemens, germ. ord (ty. grimm, eng. grim), besläktat med gram; se gramse

grymta: fsv. no. grymta; gemens, germ. ord (jfr likbet. da. grynte, ty. grunzen); av ljudhärmande ursprung (jfr grum-sa)

gryn: fsv. gryn, isl. gr jon med samma bet., urspr, 'något söndermalt, krossat': besläktat med gryt gryning: se 2 gry

gryn na undervattensgrund: avledn. till

1 grund (med fsv. stam grunn-) gryt stenig mark, stenrös: fsv. gryt, isl. grjåt; gemens, germ. ord (ty. Griess, eng. grit grus; gryn) med släktingar i flera indoeurop. språk; urspr, 'något

gräsänka

krossat', besläktat med gröt, gryn, grus, grott; jfr 1 gry gryta: fsv. isl. gryta; bildn. till gryt (de äldsta grytorna torde ha varit gjorda av sten)

grå: fsv. isl. grar; gemens, germ. ord (ty. grau, eng. gray), möjl. med släktingar i lat.

gråbo (växten Artemisia vulgaris): sv. dial. [grå]buna, fsv. gråbo, gråböna, buna, innehåller ett ord buna (ihålig) stjälk; benpipa

grådaskig: sv. dial. daskig, även 'smutsig'; trol. till dask a, med anslutning i bet. till sjaskig m. fi.

1. gråna eka, runga: sv. dialektord, trol. ljudhärmande

2. gråna bli grå: bildn. till grå

gråta: fsv. isl. grdta; gemens, germ. ord, möjl. med släktingar i sanskrit. Härtill gråt grädda (verb: g. bröd, pannkakor o. dyl.); speciellt sv. ord (no. bake, steke, da. bage), möjl. till grädde i en urspr. bet. 'överdrag, hinna, skinn' grädde: fsv. grædde; speciellt sv. ord (no. fløte, da. fløde), av okänd härkomst; jfr flöt gräla: no. græla; jfr no. gråla med samma bet.; möjl. ljudhärmande (liksom groll, gräll). Härtill gräl gräl I bjärt, skarp: av da. ty. gréll med samma bet., urspr, 'skrikande', besläktat med groll gräma: fsv. græmia, græma, isl. gr em ja; bildn. till adj. gram; se gramse, förgrämd. Härtill grämelse gränd: fsv. grænd, no. grend, egentl, 'grannelag'; bildn. till granne gräns: av lågty. gr ense (ty. Grenze), urspr. ett slaviskt ord gräs: fsv. græs; jfr isl. no. sv. dial. gras; gemens, germ. ord (ty. Gras, eng. grass), trol. till samma rot med bet. 'spetsig' som 2 gran

gräslig: fsv. græsliker; av lågty. grese-lik, bildn. till grese rysning, gresen rysa; jfr också no. grosse, ty. grausen rysa (sålunda bildat som ryslig, faslig m. fi.)

gräsänka: känt från början av 1700-t.; efter lågty. graswed(e)we förförd och

153grätten

övergiven flicka (eng. grasswidow, jfr ty. Strohwitwe); förleden trol. åsyftande ett förförande i det fria. Härtill gräs-änkling

grätten granntyckt, kräsmagad: isl. grettinn, no. gretten surmulen, grinig; till isl. grettast grina gräva: fsv. grava, græva, isl. grafa; gemens. germ. ord (ty. gråben, eng. grave); jfr 1 grav, 1 gravera grävling: av lågty. grevel och grevink grävling, egentl, 'grävare' gröda: fsv. grødhe (dat. ack. grødha), no. grøda; bildn. till stammen i grodd gröe (ett gräs): trol. en dialektform av gröda

grön: fsv. grøn, isl. grønn; gemens, germ. ord (ty. grün, eng. green), bildn. till gro

gröngöling: sammansättn. av grön och ett subst, göling, bildat till gol, dialektal biform till gul

1. gröpa (ur): fsv. grøpa, isl. greypa, no. grøypa; av en germ. rot med bet. 'göra hål i'; besläktat med grop

2. gröpa grovmala: med sidoformer sv. dial. grjopa, grypa, no. grjupa m. fi.; nord. ord, avlägset besläktat med gryn, gryt, gröt. Härtill gröpe

gröt: fsv. grøter, isl. grautr; besläktat med ty. Grütze gryn; gröt och med gryt, grott; grundbet. 'grovmalet, krossat'

g röt myn dig dryg, pösande, överlägsen: av lågty. grötmündig stor i munnen, av gröt (ty. gross) stor och mund mun; ombildat genom anslutning till gröt gua'no (ett slags gödningsämne): av spa. gua'no, av indianskt (Peru) huanu gödsel

gubbe: no. gubbe; nord. ord av omstritt ursprung; grundbet. sannolikt 'tjockt, klumpigt föremål' (t. ex. jordgubbe, molngubbe, näsgubbe, Svartbäcksgubbe); trol. en smeknamnsbildn. i barn- och vardagsspråk

gubevars: förkortn. av Gud bevare oss; jfr bevars, vars, gunås guckusko toffelblomma (Cypripedium): sammansättn. av gucku, dialektal form av kuku, och sko

gumse

gud: fsv. gup, isl. god, gud n.; gemens, germ. ord (ty. Gott, eng. god) av omtvistat ursprung; möjl. particip till en indoeurop. rot med bet. 'ropa; åkalla'. Härtill gudom

guddotter: fsv. gupdottir; jfr gudfar gudfar (guffar): fsv. gupfapir, isl. guS-faSir; med kristendomen infört ord, trol. efter forneng. godfceder (eng. god-father); till gud, sålunda egentl, 'andlig fader'

gudfruktig: äldst känt i 1500-talets

bibelspråk; av lågty. godevrüchtich guding, gudunge ejderhanne: sv. dialektord efter östersjökusten från Östergötland—Uppland—Finland; av okänt ursprung; jfr åda

gudmor (gummor): fsv. gupmopir; jfr gudfar

gudson: fsv. gupson; efter forneng. god-sunu (eng. godson); jfr gudfar guide [gaj'd, gäj'd] vägvisare, ciceron: av eng. guide med samma bet.; av fra. guide, se gid

gul: fsv. gul, gol (jfr gröngöling), isl. gulr; speciellt nord. ord; besläktat med likabetydande eng. yellow och ty. gelb samt med lat. heVvus (honungs)gul gulasch' (en maträtt): av ty. Gulasch; av ungerska gvlyashus starkt pepprad kötträtt; därav ty. Gulaschbaron, sv. gulaschbaron (förkort, gulasch), egentl, 'person, som blivit rik genom massförsäljning av dåliga (kött)varor' guld (gull): fsv. isl. gull n.; gemens, germ. ord (ty. Gold, eng. gold), bildn. på gul gullviva: till ä. nsv. hvifva huva gumma: av dunkelt ursprung, trol. sammansmältning av flera olika ord; jfr no. gumma farmor, mormor, sv. dial. gumma gudmor

gummi: av lat. gumm'i[s], grek. komm'it möjl. ytterst ett egyptiskt ord gump: isl. gumpr, no. gump; trol. liksom en del besläktade ord med grundbet. 'något runt och välvt' gumpa (g. i väg) skumpa, guppa: da. gumpe; ljudhärmande (jfr skumpa, klump), med anslutning till gump gumse: mellan- och nords v. ord (jfr bagge, vädur); smeknamnsbildn. (lik-

154gunga

gånga

som t. ex. fölse fölunge) av fsv. gumar, isl. gumarr med samma bet.; av okänt ursprung

gunga: da. gynge; trol. av ljudhärmande ursprung

gunnrum officersrum på fartyg: av eng. gunroom, av gun kanon och room rum gunst: av lågty. gunst (ty. Gunst) med samma bet., bildn. på gunnen, sidoform till giinnen, varav sv. gynna. Härtill gunstig; gunstling

gunås: förkortn. av Gud nåde oss; jfr gubevars guppa: trol. av ljudhärmande el. ljud-symboliskt ursprung; jfr gippa; kanske också en kontamination av gunga och 1 hoppa

gurgla: trol. lånat från lågty. görgeln el. ty. gurgeln med samma bet.; till ty. Gurgel strupe, ljudhärmande bildn., möjl. lån från likbet. lat. gurguVio. Härtill gurgel gräl, gruff gurka: trol. av lågty. gurke (ty. Gurke), ett urspr, slaviskt ord gurkmej'a (en växt, Curcuma longa; ett av dess rötter berett färgämne): av äldre ty. Gurkumey; av ital. el. spa. curcu'ma; av arab. kurkuma saffran g ut (ett slags tråd, av tarmar): se katt-gut

g Ute gotlänning: fsv. gutar (plur.), isl. götar (härav Gotland gutarnas land); etymologiskt samma ord som got och besläktat med 1 göt gutera (goutera) tycka om, uppskatta: av fra. goüter, av lat. gusta're smaka; få smak

guttaperka: enl. uppgift ett malajiskt ord, sammansättn. av getah gummi och pertcha ett gummigivande träd gutå'r: av gott år, en gammal välgångsönskan vid dryckeslag guvernant [guvernang't] hemlärarinna: av fra. gouvernante; till gouverner styra; av lat. guberna're med samma bet., ursprungl. 'styra ett fartyg' g u ver ne men t förvaltningsområde: av fra. gouvernement, till gouverner, se guvernant guvernö'r ståthållare; (furstes) informator: av fra. gouverneur, till gouverner, se guvernant

gyckla: äldre sv. även göckla; av lågty. gokelen; härstammande från el. starkt påverkat av lat. jocula'ri skämta gylf [j-] byxsprund: se julp gyllen (äpplesort: grå-, vitgyllen m. fi.): efter fra. pomme dorée med samma bet., egentl, 'guldäpple'; det gyllene gyllene: fsv. gyllene; av lågty. gulden; bildn. på guld

gylta (dial.) ung sugga: fsv. gylta, isl. gyltr f. med samma bet.; besläktat (genom avljud) med gält gymna'sium högre avdelning av läroverk: ytterst av grek. gymna'sion idrottsplats, till gymnos' naken. Härtill gymnasist gymnast i'k: ytterst av grek. gymnastike' kroppsövningar, till gymnos' naken; jfr gymnasium. Härtill gymnast: av grek. gymnaste's lärare i kroppsövningar

gymnosper'm nakenfröig växt (mötsats: angiosperm): modern bildn. av grek. gymnos' naken och sper'ma frö gynekologi [gynekålågi'] läran om kvinnosjukdomarna: bildn. av grek. gyne' kvinna och log'os lära. Härtill gynekolog [-lå'g] gynna: av lågty. günnen (ty. gönnen); jfr gunst och unna gyroskop [-skå'p] (apparat för att mäta rotation): av fra. gyroscope, bildat 1852 av uppfinnaren J. B. L. Foucault; av grek. gy'ros ring och skope'in se. Härtill gyrera; gyration

gyttja: egentl, 'utgjutning'; besläktat med gjuta gyttra: trol. en bildn. till gjuta, med iterativ bet. Vilket som är det ursprungligaste, verbet el. subst, gytter, kan ej avgöras. Härtill gyttrig; gytter konglomerat, anhopning, massa gå: fsv. ga, gemens, germ. ord (lågty. gån, fornhögty. gån, gen, ty. gehen, eng. go), dock ej i isl. och gotiska; jfr gånga gång: fsv. isl. gangr; gemens, germ. ord (ty. Gang, eng. gäng sällskap, lag, se gäng); bildn. till gånga gånga (vartill gick, gingo, gången; inf., pres. och sup. numera föråldrade och ersatta av gå): fsv. isl. ganga; gemens, germ. ord med släktingar i sanskrit och

155går

litauiska; jfr gång, gängse; -gångare, bröstgänges, förgänglig m. fi. går (i i går, gårdagen m. m.); fsv. gar, isl. gær; besläktat med likabet. ty. gestern och eng. yesterday (samt fra. hier i går)

gård: fsv. isl. gar dr; med grundbet. 'inhägnad, gärdesgård'; gemens, germ. ord (eng. yard; jfr ty. Garten trädgård) av omstridd uppkomst; jfr gärda, skärgård

gårdfarihandlare: trol. till ett äldre fara gårdfari[t), perf. part. i adverbiell användn. av gårdfara fara från gård till gård (gårdfarande knalle o. dyl.) gårding (ett slags rep: av holl. gording;

av gorden omgjorda gårdvar vakthund: fsv. gardhvari; sammansättn. av gård och fsv. vari vaktare (jfr 2 värja)

g år kö k enklare matservering: efter ty. Garküche, till gar färdig(lagad), jfr gara

gås: fsv. isl. gas; gemens, germ. ord (ty. Gans, eng. goose) med släktingar i ett flertal indoeurop. språk g åt sidoträ i dörrkarm, dörr- el. fönsterpost: isl. gdtt f. fals i dörrkarm; bildn. till vb. g ånga, urspr, 'gående, gång' gåta: fsv. isl. gata; bildn. till fsv. gata (se gitta) i bet. 'gissa' gåva: fsv. gava, isl. gdfa; trol. lån från lågty. gåve (ty. Gabe), bildat till giva; jfr också begåvad gäck narri, skoj: fsv. gæk narr, dåre; av lågty. geck, med dunkel härledning gädda: fsv. gædda, isl. gedda; nord. ord av omstridd härledning, trol. bildat till gadd

gäl: fsv. gel; jfr da. gælle, no. gjelle, isl. gjglnar (pl.) med samma bet.; trol. besläktat mod isl. no. geil trång dal, isl. gil klyfta; namnet avser i så fall gälspringan gälbgjutare tillverkare av arbeten av gul metallkomposition: av ty. Gélbgies-ser gjutare av gul metall gäld skuld: fsv. giæld, giæl, isl. gjald; gemens, germ. ord (ty. Géld pengar, eng. yield avkastning) med urspr. bet. 'betalning'; jfr 1 gäll, gälda, gille

156

gängse

gälda betala: fsv. giælda, giælla, isl. gjalda (gält, gvldinn); gemens, germ. ord (ty. gelten lämna; gälla, eng. yield lämna) utan säkra anknytningar i andra språk; jfr 2 gälla, gäld, 1 gäll, gilla, giltig, gille gäldenär [el. jäTd-] person som är skyldig en annan pengar: fsv. giældenær, trol. i sv. bildat efter borgenär

1. gäll pastorat: egentl, samma ord som gäld, urspr, 'betalning (till prästen)'

2. gäll (i hanegäll): fsv. (hönsa]gæl, [-(kor-pa]gæld,-] {+(kor- pa]gæld,+} substantivbildn. till gala

3. gäll: se bävergäll

4. gäll (adj.) skarp, genomträngande (om ljud): isl. gjallr; till sv. gälla, isl. gjalla ljuda skarpt, skrika (ty. géllen, eng. yell), besläktat med 1 gala; jfr gallskrik

5. gäll (adj.) halvsur: se gällen

1. gälla snöpa: fsv. gælda, gælla, isl. g elda; speciellt nord. ord, bildat på adj. 1 gall

2. gälla vara giltig; angå: fsv. giælla; egentl, samma ord som gälda (vara värd lika mycket som), möjl. även påverkat av lågty. gélden med samma bet.

gällen, gäll (mellansv.) (om mjölk) syrlig, bruten i smaken: möjl. bildn. till galla, på grund av skiftningen i färgen. Härtill gällna bli halvsur (om mjölk)

gäms stenget, alpget: av ty. Gemse med samma bet., identiskt med fra. chamois gäms; sannolikt ett icke indoeurop. alp-ord

gäng sällskap, lag: trol. av eng. gang med samma bet. (se gång) under påverkan av sv. dial. gänge sällskap, samkväm, kalas (jfr umgänge) gänga: av ty. Gänge, egentl, plur. till Gang gång. Härtill gänga förse med gängor

-gängare (i fot-, ror-, partigängare m. fi.): av ty. Gånger gångare; till Gang (se gång)

gänglig: besläktat med sv. dial. gängla stylta; lång smal kvinna; jfr ty. Gängel vaggmed; bildn. till g ånga gängse: fsv. gængse, bildn. till fsv.gärd

2. göt

gænger, isl. gengr gångbar, egentl, 'som kan gå'; till g ånga gärd (minnes-, tacksamhetsgärd, g. av beundran): fsv. gærp, isl. gerd f.; bildn. till göra, med egentl, bet. 'vad som göres' (så ännu i sv. dial.); jfr åtgärd, huvudgärd, tidegärd gärda: fsv. gærpa, isl. g er da; bildn. till gård i bet. 'inhägnad'. Härtill gärde: fsv. gærpe stängsel; (inhägnad) åkerjord; jfr mellangärde; gärdesgård inhägnad kring ett (åker)fält

gärdsel (gärdsle): fsv. gærpsl, gærpsle; bildn. till gärda bygga gärdesgård gärna: fsv. giærna, isl. g jama; gemens, germ. ord (ty. gem), besläktat med girig och begära

gärning: fsv. gærning, isl. gerning; bildn. till göra

gärs (en fisk): äldre sv. även girs, g ers; av dunkel härkomst gäspa: fsv. gespa, isl. geispa; av omstritt ursprung; möjl. till no. geipa (se gip a) gässling gåsunge: fsv. gæslinger; sydsv. dialektord, bildn. till gås; jfr älling gäst: fsv. gæster, isl. gestr; gemens, germ. ord (ty. Gast, se 1 gast, gastera), identiskt med fornslav. gosti gäst och lat. hos'tis fiende (främling); jfr hospital

gäta gå i vall med kreatur (norrl. dial.): no. gjeta valla kreatur, fsv. isl. gæta vakta, vårda, ge akt på; trol. med förstavelsen ge- till det verb som föreligger i ty. achten, varav inlånat i sv. akta (se 3 akt). Härtill gätare vallhjon; gätarjänta vallflicka gäv utmärkt: fsv. isl. gcefr; egentl, 'som kan givas' (jfr gill); gemens, germ. ord (ty. gäbe), adjektivbildn. till giva göda: fsv. isl. gøSa göra god, förbättra; bildn. till god. Härtill gödsel: fsv. göpsl

göjemånad februari: sv. dial. göja, isl. gæ, no. gjö (även isl. goi, no. go) andra månvarvet (från nymåne räknat) efter trettondagen (midvintern); jfr torsmånad; av dunkel härkomst gök: fsv. gøker, isl. gaukr; gemens, germ. ord; ljudhärmande

göktyta (-tita): efter fågelns läte; jfr tita

g Öl liten sjö, tjärn (s. och ö. Sverige, Finland); djup grop i sjö- el. havsbotten: fsv. gøl; möjl. urbesläktat med no. gil klyfta; se gäl göling (gylling): se gröngöling gömma: fsv. gøma, isl. geyma; gemens, germ. ord, bildn. till isl. gaumr uppmärksamhet, aktgivande på ngt göpa lodjur (dial.): fsv. göpa, isl. gaupa f.; nord. ord, av okänt ursprung göpen så mycket, som rymmes i två till ett öskärl hoplagda händer: fsv. gøpn, isl. gaupn; gemens, germ. ord av oklar härkomst gör [g-]: se gorr

göra: fsv. gæra, gøra, isl. gerva, gørva; gemens, germ. ord (ty. gerben, se garva), bildat på ett adj. fsv. gør, isl. ggrr färdig, ty. gar (se g ar a, gårkök), egentl, 'färdigställa'; jfr gärd, gärning. Härtill görning (i uttrycket i görningen): möjl. från början 'jäsning (om öl)' till göras i bet. 'jäsa (om öl), bli färdigt'; göromål: se 6 -mål; gärning gördel: isl. gyrdill; gemens, germ. ord (ty. Gürtel, eng. girdle), nära besläktat med gjord

1. gös (en sötvattensfisk): fsv. gins, fomda. gys; av dunkelt ursprung, dock möjl. till no. gjosa strömma, spruta fram; då fisken drages upp, brukar mag-innehållet rinna ut ur munnen

2. gös tackjärnsstycke: vallonskt ord, av fra. gueuse med samma bet.; av omstritt ursprung

3. gös (mindre, i fören av ett fartyg hissad) flagga: av holl. geus; av dunkelt ursprung

1. göt (göte i öst-, västgöte): fsv. gøtar (plur.), isl. gautar, besläktat med gutar (se gute) och götar goter (se got); härtill isl. Gautr, namn på Odén (egentl, såsom götarnas gud och stamfader), Gauiland och Gautelfr (senare ombildade till Götaland och Göta älv); möjl. till gjuta och med urspr. bet. '(manbar) man, befruktare'

2. göt gjutet stycke järn: bildn. till gjuta

157 H

ha: se hava

habil skicklig, smidig: av fra. habile lämplig; skicklig; av lat. hab'ilis med samma bet.; till habe're hava; jfr rehabilitera. Härtill habil ite't

habi't dräkt: känt från o. 1600; av fra. habit med samma bet.; av lat. hab'itus beskaffenhet; utseende; dräkt, till habére hava; jfr deshabillé

habitué stamgäst, -kund: av fra. habitué med samma bet., egentl, perf. part. av habituer vänja, bildat till habiiude vana; av lat. habitu'do utseende; bildn. till haVitus, se habit. Härtill habitueli' sedvanlig: av fra. habituel med samma bet.

habitus yttre skick, hållning: av lat. hab'itus med samma bet.; jfr habit, habitué

hack (i uttr. i hack och häl): av lågty. hacke häl (ty. Räcke el. Häcken häl), möjl. besläktat med hake

1. hacka (verb): fsv. no. hakka; trol. av lågty. häcken med samma bet. (ty. häcken, eng. hack), möjl. besläktat med hake. Härtill subst, hacka (redskap): av lågty. hacke; hackelse: av lågty. hackelse med samma bet.

2. hacka lågt spelkort: av lågty. hacke med samma bet., egentl, 'hackmat', därav 'strunt, skräp, ngt värdelöst'; till 1 hacka

hackspett: da. hakkespæt, no. hakkspät[a], sammansättn. av 1 hacka och fågelnamnet spett (da. spætte, no. spett[a], ty. Specht hackspett); kanske besläktat, med lat. spi'ca ax, spi'culum spets, gadd och pi'cus hackspett; namnet iså fall på grund av den spetsiga, kraftiga näbben

haffa: fsv. haffa taga fast; jfr sv. dial. habba rycka till sig, lågty. haff en hantera och happen nafsa; trol. ljudhärmande bildn.

haf sa: no. haf sa, hapsa slarva, slamsa; trol. en helt ung bildn. Härtill hafsig hage: fsv. haghi stängsel, inhägnad betesmark, isl. hagi bete (da. have trädgård); gemens, germ. ord (eng. haw inhägnad, täppa); jfr 2 haj, hejd, hägn, hägg, 1 häck hagel: fsv. haghl, isl. hagl; gemens, germ. ord (ty. Hagel, eng. hail). I bet. 'gevärshagel' ellips ur sammansättn. hagelskott

hagtorn [hakk'torn]: fsv. haghthorn, isl. hagporn; gemens, germ. ord (ty. Hagedom, eng. hawthorn), sammansatt av hage inhägnad och 1 torn tagg; sålunda 'tagg växt som brukas till häck'

1. haj (en havsfisk): trol. över ty. Hai av holl. haai, vilket självt är nord. lån; jfr isl. har, no. hå, sv. dial. M haj; trol. samma ord som fsv. isl. har årtull, egentl, 'vinkelböjt trästycke, hake'; jfr hå, häl

2. haj rädd: möjl. av en interjektion haj oj. Härtill haja till

haka (del av ansikte): fsv. isl. haka; uteslutande nordiskt ord, trol. nära besläktat med hake ('som har form av en hake, en vinkel')

hake: fsv. hdki, no. hake; gemens, germ. ord (jfr ty. Haken, eng. hook med samma bet.), trol. besläktat med haka hal: fsv. hal; med annan vokal isl. hall, no. hål; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'frusen'; jfr halka hala draga i tåg (t. ex. h. en flagga); dröja, draga ut på tiden: av lågty. holl. hälen med samma bet.; besläktat med ty. hölen hämta

hal al i' (rop el. signal vid jaktritt): av ty. eller fra. hallali, av ovisst ursprung halka: bildn. på hal

halkyonisk [-å'n-] (i uttrycket halkyo-niska dagar dagar av vindstilla o. klarhet): efter grek. halkyo'n isfågel, kungs-

158I. hall

hammock

fiskare (Alce'do is'pida), vars häck-ningstid infaller i dec., då lugnt och klart väder råder

1. hall häll, klippa: fsv. hal, sidoform till 1 häll; jfr isl. hallr sten; gemens, germ. ord med släktingar i flera andra indoeurop. språk, bl. a. lat. colVis höjd, kulle

2. hall (i byggnad): fsv. hal, isl. hgll sal, gemens, germ. ord (ty. Halle, eng. hall), av ovisst ursprung. I bet. 'täckt galleri, stort halvöppet rum' (saluhall, banhall, simhall o. s. v.) lån från ty. Halle; i bet. 'förrum (i modern villa el. våning)' lån från eng. hall. Möjl. är också hall i bet. 'stor sal' (t. ex. Valhall) i de nord. fornspråken ett lån från forn-eng.

halleluja' (ett religiöst jubelrop): av hebreiska hallelu loven! och jak, förkortning av Jahve (Jehova); sålunda "lovén Herren!" halling (en dans): efter no. Hallingdalen hallon: speciellt sv. ord av omstritt ursprung, dock trol. besläktat med 1 hall hallstämpel: egentl, 'stämpel som på hallrättens tid (1722—1846) åsattes fabriksvaror, innan dessa fick försäljas'; till hall besiktningsrum hallucination sinnesvilla: av lat. hallu-cina'tio drömmande tillstånd hallå: äldre hallo (ännu som subst, med bet. 'larm, oväsen'), av lågty. hallo; som modernt ord (särskilt i telefon) av angloamerikanskt ursprung (eng. halloo) halm: fsv. halmber, isl. halmr strå; halm; gemens, germ. ord (ty. Halm strå, eng. halm) med släktingar i de flesta indoeurop. språk, t. ex. grek. TcaVamos halmstrå; rör

hal ma (ett spel); över tyskan av grek. haVma språng, hopp ha'lo solgård (mångård): ytterst av grek.

ha'lon eg. 'rundning, tröskplats' hals: fsv. isl. hals; gemens, germ. ord (ty. Hals), samma ord som lat. colVum hals (fra. col); jfr dekolleterad halsstarrig: av ty. hàlsstarrig, egentl, 'styv i halsen'; jfr 1 starr halster: fsv. halster; av omstritt ursprung, möjl. besläktat med hålla ('redskap att hålla med')

1. halt innehåll; värde: av ty. Halt med samma bet.; till halten hålla. Härtill •haltig i vatten-, järn-, fosforhaüig, underhaltig m. fi.

2. halt (ett kommandoord): av tv. hali[e] håll!, imperativ av halten hålla; jfr 1 halt, anhalt

3. halt ofärdig: fsv. isl. haltr; gemen», germ. ord (eng. halt) med släktingar i slav. språk; jfr häl t a

halv: fsv. isl. halfr; gemens, germ. ord (ty. halb, eng. half), trol. med grundbet. 'kluven'; besläktat med lat. scal'pere skrapa; rista; skära ut; jfr hälft halvdan, -dann halvgjord; medelmåttig, icke fullgod: se dan hal'vmesyr halvhetsåtgärd, halv hjälp: sammansättn. av halv och fra. mesure mått, steg, åtgärd

halvsula (h. skor): 'förse skodon med sulor som endast täcker halva undersidan, sålunda med halva sulor' (jfr h. och klacka)

ham skepnad, hölje: se 1 hamn hanVbo (en dans): förkortning av hambopolska, d. v. s. polska från Hanebo socken i Hälsingland ham i't (en människoras): efter Noas son Ham, i Gamla Testamentet skildrad som representant för de söder om hebreerna boende folken

ham I a kvista (träd), topphugga: fsv. hambla, isl. hamla stympa; gemens, germ. ord med grundbet. 'stympa'; jfr hammel

hammarband (översta timmervarvet i korsvirkeshus el. stavkyrka): till hammare tvärslå, -bjälke; eg. samma ord som hammare

hammare: fsv. isl. hamarr, gemens, germ. ord (ty. Hammer, eng. hammer), egentl, 'stenredskap'; grundbet. 'sten' (isl. hamarr m. sten; klippa, brant stupande berg), ännu i sv. dial. dammar stenbacke och i ortnamn som Hammarby, Östhammar m. fi.; besläktade ord för 'sten' i flera indoeurop. språk hammel: kött av bagge el. får: av ty. Hammel kastrerad gumse, nära besläktat med hamla

hamm'ock trädgårdsgunga: av eng. hammock hängmatta; av spa. hamaca med

159I. hamn

hangar

samma bet.; ytterst av ett indianskt (karibiskt) ord amaca; jfr hängmatta

1. hamn, ham skepnad: fsv. no. hamn; med annan form fsv. hamber, isl. hamr beklädnad, hud, hölje (jfr lekamen); gemens, germ. ord, besläktat med ty. Hemd skjorta

2. hamn (i uttrycket i hamn och häl): äldre i ham och häl (jfr sv. dial. [-ham-[iboge]-] {+ham- [iboge]+} knäveck, isl. hqm lår på en häst); gemens, germ. ord (eng. ham skinka) med bet. 'baklår, knäveck'

3. hamn (för fartyg): fsv. hamn f., isl. hofn; gemens, germ. ord (ty. Haf en, eng. haven) med grundbet. 'behållare'; av oklart ursprung; ofta sammanställt med lat. cap'ere taga, alltså med ursprungl. bet. 'det som omfattar, innesluter'. Härtill hamna (ofta med bildlig bet.)

hampa: fsv. hampa (jfr isl. hampr); gemens. germ. ord (ty. Han], eng. hemp) med motsvarigheter i andra indoeurop. språk, t. ex. grek. (lat.) kann'abis hampa sig: jfr sv. dial. happa sig med samma bet., happ tur, lyckträff (eng. happy lycklig); se oförhappandes hamsa slarva: no. hamsa hastigt samla ihop; bildn. till no. hama med samma bet.

hamster (en gnagare): av ty. Hamster, ett ord av dunkelt ursprung hamstra samla förråd: under världskriget 1914—18 inlånat av ty. hamstern; bildn. till hamster, sålunda urspr, 'göra som en hamster' han (subjektsform), hans (gen.), honom [hån'åm, ho'-] (objektsform): fsv. isl. hann, hans, hönum; speciellt nordiskt ord av omstritt ursprung, trol. uppkommet av pronominalstammen i got. jains, ty. jener den där, med tillsats av h från ett annat pronomen (jfr eng. he han); jfr hon, hanne han bjälke vågrät bjälke mellan två tak-sparrar, ung. mitt över takstolen; till 1 hane; tuppen brukade nattetid flyga upp dit

hand: fsv. hand, isl. hqnd; gemens, germ. ord (ty. Hand, eng. hand) av dunkelt ursprung, möjl. nära besläktat med got. hinpan fånga (sv. hinna); jfr hända, händig, -hänt

handel: av ty. Handel, bildn. till verbet handeln (se handla) handfallen: till uttr. låta händerna falla (av modlöshet el. rådlöshet) handgemäng: av ty. Handgemenge med samma bet.; till mengen blanda handgriplig: eg. 'som man kan gripa med handen', känt från 1600-t.; möjligen efter likbet. ty. handgreiflich han'dikapp utjämning genom försprång: av eng. handicap; av hand in cap handen i mössan, urspr, namn på ett hasardspel. Härtill handikappad belastad, hämmad

handla: av lågty. handelen, ty. handeln; urspr. bet. 'hantera, handskas med', vilken återfinns i fsv. handla, isl. hgndla (eng. handle); bildn. till hand. Härtill handling

handlag: se 2 lag handlove: se love

handskas med [han'skas]: jfr sv. dial., no. handska gripa tag (i); bildn. till hand

handske [han'ske]: fsv. handske, isl. hanzki; av lågty. hantschå, hantsche (ty. Handschuh), sammansättn. av hand och sko

handsöl första försäljningen för dagen (och pengarna därför); traktering efter ett köp: pl. av fsv. handsal gåva, handpenning, eg. 'överlämnande i någons hand'; efterleden -sal till sælia överlämna (se sälja, salu)

1. hane tupp: fsv. isl. hani; gemens, germ. ord (ty. Hahn), besläktat bl. a. med lat. can'ere sjunga; även: 'gala, kraxa, skrika'; jfr höna, höns; kantor, aksent

2. hane (på gevär el. pistol): överförd användning av 1 hane (på grund av en äldre bösshanes likhet med en tupp); i da. även 'krän' (vand-, gashane); jfr krän

3. hane djur av mankön: se hanne hanegäll: se 2 gäll

hang bergssluttning: av likbet. ty. Hang, till hängen hänga

hangar [hang-ga'r] flygmaskinsstall: av fra. hangar vagnslider; av medeltidslat.

160hangare

harkla

anga'rium hästskosmedja, trol. av me-deltidsholl. ham-gaerd hägnad omkring

huset

han g'are (ett visst tåg på ett fartyg): av lågty. holl. hänger med samma bet.; till hängen hänga (se hänga) hang la vara hängsjuk: sv. dial., no. hangla; bildn. till fsv. hanga hänga; jfr hanka, hångla hank vidja (på gärdsgårdsstör, på bytta o. dyl.; även i uttrycket h. och stör): sv. dial. hank, hank (vidje)ring använd som handtag, krok, störband, fsv. hanker (jfr isl. hqnk handtag); trol. besläktat med fsv. no. hanga hänga; jfr livhank hanka (i uttr. som hanka sig fram): no. hanka; trol. besläktat med fsv. no. hanga hänga (jfr hangla). Härtill (tras)hank

hanne (hane): sen bildn. till pron. han; jfr hona; ä. nsv. en han[n) och en hon (Linné o. a.), han-ax, hon-blomster m. fi., med anslutning till 1 hane (i orrhane m. fi.)

ha'nrej äkta man, vars hustru är honom otrogen: av lågty. hanerei (ty. Hahnrei), egentl, 'kapun'; sammansatt med hane tupp (se 1 hane)

hansea't medlem av hansan: efter lågty. hanse, medeltidslat. hansa, benämning på ett medeltida förbund av nordeuropeiska köpstäder, äldst 'skara, följe'; av ovisst ursprung

hantel handvikt för hemgymnastik: av ty. Hantel, bildn. till hand hantera: av lågty. hantéren (ty. hantie-ren) ofta besöka, driva handel; behandla; av fornfra. hanter ofta besöka; utföra, utöva; i germ. språk till bet. anslutande sig till det egentl, ej besläktade hand. Det fra. hanter är av nord. ursprung (isl. heimta, se hämta). Härtill hantering handhavande; näringsgren

hantlangare: av lågty. el. ty. Handlanger med samma bet., till handlangen hant-langa, sammansättn. av hand och langa

hantverk: av lågty. hantwerk el. ty.Handtverk; i sv. först från medeltidens slut (tidigare i samma bet. gärning och

ämbete); jfr fsv. handaværk arbete med händerna; jfr också manufaktur. Härtill hantverkare haplografi' överhoppande av bokstäver el. ord (skrivfel): bildn. av grek. haplo-enkel och grafein skriva haplologi' överhoppande av ljud el. stavelser (uttalsfel): bildn. av grek. haplo- enkel och log'os ord, tal; ordet är bildat av O. Jespersen (d. 1943) happa råka; slumpa sig: trol. en dialektal sidoform till hampa sig; jfr oförhappandes har: se hektar

haraki'ri (rituellt självmord (i Japan) genom maguppristning): av japanska harakiri, av hara måge och kiri skära harang' uppskruvat tal; lång ramsa: av fra. harangue; medeltidslat. hareng'a församling, tal, ett ord av germ. ursprung. Härtill harangera [-angge'-]

1. hare: fsv. hari, isl. heri; gemens, germ. ord (ty. Hase, eng. hare) med släktingar i flera andra indoeurop. språk, trol. med grundbet. 'grått djur' (jfr lat. ca'nus grå; gråhårig)

2. -hare filé (av oxe, svin m. m.) strax under njurarna (fläsk-, oxharé): efter lågty. hase med samma bet.; trol. från början om harens filé, sedan överfört på liknande köttstycken; jfr k al v kyckling, kalvjärpe, karré

ha'rem (den del av en muhammedans boning, där kvinnorna bor; kvinnorna i en muhammedans hem): ytterst av arab. harim kvinnogemak (egentl, 'det förbjudna')

haricots verts [arrikå vä'r] (ett slags bönor): av fra. haricot böna (av okänt ursprung) och vert grön, av lat. vi'ridis med samma bet.

1. harka kratta, räfsa: no. harka; trol. av lågty. harke (ty. Harke) räfsa; nära besläktat med 2 harka

2. harka (i uttr. harka sig): no. harka rossla, skrapa; ljudhärmande ord med grundbet. 'skrapa'; jfr harkla, har-ska, harskla

harkla: fsv. harkla rossla, no. harkla; bildn. till 2 harka

161har k rank

haubits

harkrank (en myggliknande insekt): fsv. harkrank-; sammansättn. av fsv. har hår och sv. dial. kränk ngt smalt och bräckligt; mygga (med spinkiga ben) ha'rlekin (en lustspelsfigur; gyckelmakare): av fra. [h]arlequin, fornfra. helle-quin; trol. ytterst från en flamländsk beteckning för djävulen; till helle (ty. Hölle) helvetet

harm: fsv. harmber sorg, skada; förtrytelse, isl. harmr sorg, skada; gemens, germ. ord (ty. Harm, eng. harm sorg) med släktingar i slav. språk. Härtill harmas; harmsen, äldre harmse harmlös oförarglig: av ty. harmlos; av eng. harmless med samma bet. harmoni' samstämmighet; jämnmått: av grek. harmoni'a sammanpassande, jämnmått. Härtill harmonisk, harmoniera; harmo'nium kammarorgel: av grek. harmon'ion det harmoniska, substantivering av ett adj.; harmo'nika (musikinstrument): av lat. harmon'ica den harmoniska, substantivering av ett adj.

harmynt med harmun: se 2 -mynt ha'rnesk (skydd av metallplåt för en krigares bröst och rygg): över lågty. harnesch av fornfra. harnas (fra. har-nais), trol. ytterst ett keltiskt ord

1. harpa (ett musikinstrument): fsv. isl. harpa; gemens, germ. ord (ty. Härje, eng. harp) av dunkelt ursprung

2. harpa (sädesrensningsmaskin): trol. av 1 harpa i bildl, användning

harpalt: se palt

har'pojs blandning av linolja, talg och vax: över lågty. harpois av fornfra. harpois, bildat av ty. Harz harts och fra. poix beck (lat. pix)

harpu'n (ett slags spjut, försett med hul-lingar): över tyskan av holl. harpoen; av fra. harpon, diminutiv till harpe klo, av omtvistat ursprung harpy'ja (ett grekiskt sagoväsen, ett slags straff gudinna med rovfågelskropp): grek. ord, bildat till verbet harpaz'ein röva bort

harr (en laxfisk): no. harr; svenskt-norskt ord med släktingar i litauiskan, egentl, 'den mörkfläckiga'

harska (i uttr. harska sig): trol. ljudhärmande ombildning av 2 harka harskla: bildn. till harska ha'rt (i uttr. hart när): neutr. av fsv. harper hård, trol. dock med påverkan från lågty. hart (jfr ty. hart), som användes på samma sätt harts: av ty. Harz kåda, harts; av okänt ursprung

harv: fsv. harf, no. horv; trol. av en indoeurop. rot med bet. 'kratsa, krafsa', vartill även ch arpi has (vanl. i plur. hasor): fsv. no. has hälsena; av dunkelt ursprung. Härtill hasa släpa sig fram hasa'rd slump; högt spel: av fra. hasard; av arab. az-zar tärning hasch'isch (ett slags berusningsmedel): ytterst av arab. hasjisj blad av indisk hampa. Från samma ord kommer arab. hasjäsj haschischrökare, pl. hasjäsjin, namn på en muhammedansk sekt under korstågstiden, vilkens medlemmar under haschischrus mördade kristna; därav ital. assassino, fr. assassin mördare. Härtill kortformen hasch hasp[e]: no. hasp (jfr isl. no. hespa); gemens, germ. ord (ty. Haspe, eng. hasp), trol. med urspr. bet. 'ngt krokigt' haspe| [has'pel] garn vinda; handspel, vindspel: av (låg)ty. haspel med samma bet., trol. bildat till hasp. Härtill, haspla (i uttr. h. ur sig): med urspr. bet. 'vinda (upp, av)'

hassel: fsv. isl. hasl; gemens, germ. ord (ty. Hasél, eng. hazel) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. cor'ylus. Härtill hässle hasseldunge hast: fsv. hast, no. hast; av lågty. hast (ty. Hast) med samma bet.; av fornfra. haste (fra. håte), ett ord av germ. ursprung, besläktat med häftig. Härtill hastig

hat: fsv. no. hat (jfr isl. hatr); gemens, germ. ord (ty. Hass, eng. hatred) med släktingar i grek. och iriska; jfr hätsk, hetsa

hatt: fsv. hatter, isl. hgttr; nord.-forneng. ord (eng. hat) med släktingar i andra germ. språk (t. ex. ty. Hut) ha ubits (ett slags kort kanon): av ty.

162hausse

Haubitze; av tjeckiska houfnice sten-slunga

hausse [hå's] prisstegring, kursstegring: av fra. hausse med samma bet.; sub-stantivbildn. till verbet hausser höja; till lat. aVtus hög (fra. haut). Härtill haussa upp

hautelisse [åtliss'] (ett slags konstvävnad): sammansättn. av fra. haut hög och lisse varp, av lat. Wcium tråd hautrelief [årelief'] helupphöjt reliefarbete: sammansättn. av fra. haut hög och fra. relief relief; se relief hav: fsv. isl. haf n.; nord. ord (lågty. haf, varav ty. Haff strandsjö; kan vara lånat från nord. språk); jfr sjö, mar-; trol. besläktat med häva, sålunda ursprungl. '(sjö)hävning, det som lyfter sig', om havsytan, det öppna havet (i motsats till det lugnare vattnet i vikar och fjordar)

hava, ha, pres. har, imperf. hade [hadd'e], sup. haft: fsv. hava, isl. haf a; gemens, germ. ord (ty. haben, eng. have); jfr häv, hävd havann'a (ett slags cigarr): efter staden Havanna (Habana) på Cuba haveri' skeppsbrott; sjöskada: över lågty. haverie el. holl. haverij av fra. avarie; av ital. avari'a, trol. av arab. awår skada, fel. Härtill haverera; haveris't haverrot (havrerot) (en trädgårdsväxt, Tragopogon): jfr ty. Haferwurzel; förleden är urspr, ordet isl. hafr m. bock (jfr kaprifol) havre: fsv. hafre, isl. hafr i m.; gemens, germ. ord (ty. Haf er), trol. bildat på ett ord för 'bock' (isl. hafr m., lat. cap'er, se kaprifol), alltså egentl, 'bockfoder' havsband (havet kring) yttersta skärgården: ordet, spec. svenskt, känt från slutet av 1600-t.; till band i bet. 'remsa, rand (av skär, skog o. dyl.)' hagtorn [-o-] (en växt): ty. Haffdorn; till torn törne, se 1 torn heat [hi't] löpning; grupp av tävlande, som på en gång ställer upp: av eng. heat hetta; upphetsning; löpning; nära besläktat med het

hed: fsv. hep, isl. heiSr, no. hei (öde) fjällplatå; gemens, germ. ord (ty. Heide,

hejd

eng. heath) med släktingar i kelt. språk; i mellansv. folkmål o. ortnamn 'skogklädd grusmark el. sandås'; bet. 'skoglös slätt' från ty. och da. heden hednisk: fsv. hepin, isl. heiSinn; gemens, germ. ord (ty. Heide, eng. heathen), med bet. 'icke kristen' stammande från gotiskan; trol. avledn. av hed, sålunda urspr, 'till ödemarken hörande, ohyfsad'; formellt identiskt med inbyggarnamnet fno. heiSnir (invånarna i Hedemarken), fsv. hedhnir (i Henamora, nu Hedemora) 'hedborna, de på heden'. Härtill hednisk; hedning; hedendom

hedenhös: fsv. af hedhnom hös från urminnes tid; till hös huvudskalle, isl. hauss (ofta i sammansättn. betecknande 'karl'), sålunda "från hednisk karls tid"; jfr med samma bet. äldre sv. af heden hög, fornno. fra heiÖnuin haugi, no. dial. fra heiinghaugen heder: fsv. hedher, isl. heiSr; uteslutande noi:d. ord, till ett germ. adj. med bet. 'klar' (ty. heiter munter), besläktat med ändelsen -het (t. ex. trohet), av lågty. -het (ty. -heit), urspr, subst, med bet. 'sätt, beskaffenhet', äldre 'heder, glans'. Härtill hedra; hederlig; hedersam

hedersknyffel: senare leden trol. ett ord med bet. 'påk, käpp' hedonis'm åsikt enligt vilken sinnlig njutning är det högsta goda: bildn. av grek. hedone' njutning, nöje; jfr eude-monism

hegemoni [-gemåni'] övervälde: av grek. hegemoni'a ledning, anförarskap hej (interj.): trol. av lågty. el. ty. hei med samma användning; jfr hejsan hejare tyngd i pålkran, fallhammare: jfr ty. Heier med samma bet.; av dunkelt ursprung

hejd: sv. dial. hägd måtta, sparsamhet, no. hegd med samma bet. (jfr fsv. ohægdhom utan hejd), trol. samma ord som sv. dial. häjd stängsel, gärdesgård, besläktat med hage, hägnad. Härtill hejda: sv. dial. hägda spara (jfr fsv. firihægpa slösa), isl. hejda styra, hålla måtta; hejdlös

163hejduk

hem

hej'duk hantlangare, redskap: av ty. Heiduck betjänt i ungerskt livré, ett från hovet i Wien utgånget ord; av ungerska haidük (plur.) stråtrövare hejsan (interj.): efter lågty. ty. heisa med samma bet.

hekatomb [-tåm'b] stort offer: av grek. hekatom'be offer av hundra oxar, bildn. till hekaton' hundra

hekta'r (har) (ett ytmått): sammansättn. av hekto och ar

hektisk kronisk, tärande (om feber); lungsiktig: ytterst av grek. hektikos' som har en viss egenskap; bröstsjuk hek'to: ellips av hsktogram (jfr kilo); av fra. hectogramme, modern bildn. till grek. hekaton' hundra hektogra'f (apparat, varmed man mångfaldigar skrivelser): sammansättn. av hekto och en bildn. till grek. grafein skriva

hel: fsv. hel, isl. heill; gemens, germ. ord (ty. heil oskadd, frisk, eng. whole) med släktingar bl. a. i grek. och slav. språk; jfr 1 hell, hälsa, helbrägda, helig, 2 hell helbrägda [helTbräjda, he'l-] frisk: fsv. helbrægdho, helbryghpa (jfr fsv. hel-brygdher, fornno. heilbrigSr); sammansättn. av hel och stammen i 1 bragd, isl. bragd, som bl. a. betyder 'utseende, sätt, tillstånd'

helg [häl'j]: fsv. hælgh, isl. helgr; bildn. till adj. helig

helgeflundra [häl'je-]: jfr isl. heilagr fiskr; namnet syftar på att den fick ätas under katolska fastan

helgon [hel'gån]: fsv. hælghon; av forn-lågty. (thie) hëlagon (de) heliga; i fsv. med formell anslutning till de neutrala orden på -ön; till helig helgsmå! [häl'js-] sammansättn. av fsv. hælghe helgd, helighet, bildn. till hel-aglier helig (se helig) och 4 mål i bet. 'tid(punkt)'

helig: fsv. helagher, isl. heilagr, egentl, 'okränkbar, fridlyst, som ej får skadas'; bet. 'helig' torde vara lån från något annat germ. språk; gemens, germ. ord (ty. heilig, eng. holy), bildn. till hel oskadad, sund och lyckosam (se hell); jfr helg, helgon. Härtill helgd

helikopter flygmaskin med horisontell propeller, skruvflyg: bildn. (o. 1910) av grek. he'lix skruv, spiral och pteron' vinge; sålunda heliko-pter heliocentrisk med solen som medelpunkt (i universum); motsats: ge o centris k: modern bildn. med motsvarighet i ty., eng. och fra., av grek. he'lios sol och centrum

heliogravy'r (ett slags djuptrycksförfa-rande): modern sammansättn. av helio~ (av grek. he'lios sol) och gravyr heliotrop [-trå'p] (en prydnadsväxt): av grek. he'lios sol och trop'os vändning, nära besläktat med trofé

1. hell [häll] (interj.): fsv. hæll; egentl, nom. sing. mask. av hel, den normala fsv. motsvarigheten till isl. heill; hel har här bet. 'oskadd, frisk; lycklig'; ursprungl. elliptiskt ur sådana uttryck som (lev)hell! (far]hell! [kom ]hell!; jfr helig, hälsa

2. hell [häll ] lycka, tur (sydsv. dial.-ord): fsv. häll n., isl. heill n. gott förebud; lycka, tur; da. held; nära besläktat med adj. isl. heill hel; frisk; lycklig; se 1 hell, hel, helig, hälsa; jfr också godhällig, ohällig

helle'n (forntida) grek: bildn. till EelVas, Greklands inhemska namn heller (adv.): fsv. hælder, isl. heldr hellre, snarare (se hellre, helst); gemens, germ. ord av dunkelt ursprung hellre, helst: fsv. hælder, hælzt; adv.-oildn. till adj. isl. heldri, helztr bättre, bäst, av dunkelt ursprung; formen hellre beror på ombildn. efter andra komparativer på -re; jfr heller helsot dödlig sjukdom: isl. hélsått; sammansättn. av hel död; dödsgudinna (jfr helvete, ihjäl) och 2 sot helvete [häll'-]: fsv. hælvite, isl. helvtii; tidigt lån från annat germ. språk (jfr forneng. hellewite, fornlågty. helliwtti); sammansättn. av hel dödsrike (ty. Hölle, eng. hell; jfr helsot; ihjäl) och vite i bet. 'straff'; alltså egentl, 'straff i dödsriket'. Härtill helvetisk: de eufemistiska ombildningarna helsike, helskote, helsefyr m. fi.

hem (subst.): fsv. hem n. (jfr fsv. hember, isl. heimr m. hem, värld); gemens, germ.

164hematit

herre

ord (ty. Heim, eng. home) med dunkla släktskapsförhållanden. Härtill adver-ben hem, hemma, hemifrån hemati't (ett slags järnmalm): bildn. på grek. ha'ima blod

hemgift: sammansättn. med fsv. gift givande, gåva, se 1 -gift hemisfä'r halvklot: sammansättn. av grek. he'mi- halv- (jfr semi-) och sfär hemlig: fsv. hemeliker, isl. heimiligr förtrogen; av lågty. heimelik (ty. heimlich) hörande till huset; till hem hemma: fsv. hema, isl. heima; egentl, dat. sing. av fsv. hema, isl. heima neutr. hem: till hem hemman: fsv. heman n. bostad, hem; bildn. till fsv. hember m., hem n. hem; den nutida bet. 'lantgård av viss storlek (mantal)' först fr. o. m. 1500-t.; jfr hemma

hemoglobin blodfärgämne: bildn. av grek. ha'ima blod och lat. glob'us kula, blodkropp; jfr leukemi hemorroj'der (blodådrornas ansvällning vid ändtarmsöppningen): av grek. haimorrho'ides blodflöde: till grek. ha'ima blod

hemsk [hem'sk]: äldre 'dyster, ängslig, rädd', fsv. hemsker dum, försagd, underlig till mods, isl. heimskr enfaldig; egentl, 'som endast har vistats hemma'; till hem (jfr inhemsk) hemställa: efter ty. [ari]heimstellen med samma bet; jfr da. henstille anmoda, föreslå

hemtrevlig: se trevlig he'mul bättre rätt till något; vitsord: fsv. hemuld, isl. heimvld f.; bildn. till adj. hemul som tillkommer någon med rätta (se o hemul); till hem. Härtill hemuls-man sagesman, auktoritet hemvist: se vistas

hen bryne: isl. no. hein; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'ngt spetsigt el. vasst'

hen na (ett färgämne): ytterst av arab. henna hennabusken henne, hennes: se hon heraldik läran om sköldemärken, ättevapen m. m.: av fra. héraldique, bildn. till medeltidslat. heral'dus, la-

tinisering av fra. hérawt; jfr härold. Härtill heral'disk; heral'diker herba rium samling av pressade växter: bildn. till lat. her'ba växt, ört herde: fsv. hirpe, herpe, isl. hiröir; gemens. germ. ord (ty. Hirt, eng. (shep)-herd (får)herde), bildat till den urgerm. formen av hjord

hereditä'r ärftlig: bildn. till lat. here'di-tas arv, arvedel

heresT kätteri: av grek. ha'iresis ngt valt; valt lärosätt; skola, sekt. Härtill heretiker kättare; heretisk kättersk herku lisk jättestor; jättestark: efter den grek. halvguden Herkules, berömd för sin storlek och styrka her'm [-ä-] (nedåt avsmalnande och uppåt i ett huvud slutande fyrkantig pelare): av grek. herme's med samma bet., egentl, 'bild av guden Hermes' hermafrodit tvekönad varelse: av grek. Hermafrod'itos, ett tvekönat gudomsväsen

hermeli'n lekatt: av ty. Hermelin med samma bet.; diminutivum av ett ord med samma bet.; jfr lekatt, vessla

hermetisk lufttät: bildn. till det grek. gudanamnet Her'mes (H. tillades bl. a. förmågan att genom magiska insegel tillsluta kärl)

heroisk [herå'isk] hjältemodig: till grek. he'ros hjälte. Härtill herois'm hjältemod

heros [he'rås] hjälte (best. f. hero'en, pl. hero'er): av likbet. grek he'ros och fra. heros

herostratisk vunnen genom ett illdåd (om ryktbarhet o. dyl.): efter efesiern Heros'trotosy som år 356 f. Kr. brände upp gudinnan Artemis' tempel i Efesos, för att hans namn skulle gå till eftervärlden

herre: fsv. hærra, hærre, isl. herra; av fornlågty. hërro, egentl, 'äldre' (jfr lat. sen'ior äldre, varav ital. signo'ret fra. seigneur, (mon]sieur, eng. Sir herre), komparativ av hër (ty. hehr) förnäm, ärevördig, egentl, 'gråhårig, gammal' (eng. hoart isl. harr gråhårig); jfr härlig, härska

165herrn hutare

hierarki

herr'nhutare (medlem av en viss protestantisk sekt): efter byn Herrnhut i det forna konungariket Sachsen herrskap: fsv. kærskap herravälde; överhet; förnämt folk: av likbet. lågty. herscap (jfr ty. Herrschaft), bildn. till herre

hertig [härt'ig]: fsv. hærtogher, hærtegher; av lågty. kertock, kertich (ty. Herzog), äldre heri-togo, egentl, 'den som drager främst) i hären, härförare'; sammansättn. av 2 här och en bildning till verbet ty. ziehen (se 3 ty) hertz (enhet för frekvens, d. v. s. antalet elektr. svängningar per sekund; förkortat hz): efter den ty. fysikern H. Hertz (d. 1894)

hes: fsv. hes; gemens, germ. ord (jfr ty. heiser, eng. hoarse) med grundbet. 'sträv'

hesitera tveka: efter eng. hesitate, fra. hésiter med samma bet.; av lat. haesita're hänga fast; stamma; vara villrådig. Härtill hesitation

hespe risk sydländskt mild: efter antikens hesperider, nattens döttrar, som i sina trädgårdar vid oceanens strand bevakade gyllene äpplen, som skänkte evig ungdom; till grek. hes'per os aftonstjärnan (lat. ves'per; se vesper)

1. hét: fsv. heter, isl. heitr; gemens, germ. ord (ty. heiss, eng. hot) med släktingar i litauiskan; jfr hetta

2. -het (i godhet, trohet o. s. v.): se heder

heta: fsv. heta, isl. heita; gemens, germ. ord (ty. heissen) av dunkelt ursprung he'tero- (i heterodox, heterogen m. fi.): av grek. heferos annan; motsats: homo-

heterodox [-dåk's] irrlärig, kättersk: ytterst av grek. heterod'oxos av annan mening, av heter o- och grek. dox'a mening, lära. Härtill heterodoxi' irrlära, -lärighet

heterogen [-je'n] olikartad, av olika element: ytterst av grek. heterogenas av annan art, av hetero- och grek. gen'os art, slag; jfr homogen. Härtill heterogenite't

hetievrad häftig, uppbrusande: egentl, 'med het lever'; om de föreställningar, som ligga till grund för uttrycket, se gallsprängd; jfr också kolerisk hetma'n kosackhövding: av polska kärnan, trol. från ngn äldre form av ty. Hauptmann hövitsman; kapten hetsa: fsv. kitza, hissa, sv. dial. kissa; av lågty. hitzen, hissen med samma bet.; trol. lånat från högty. ketzen med samma bet., bildh, till hat hetsig: av ty. hitzig; till Hitze hetta, besläktat med hetta och 1 het hetsporre person som tar i häftigt, brushuvud: efter eng. hotspur, eg. 'het sporre', överfört: 'person, vars sporrar är heta av häftig ritt', tillnamn till Henry Percy (d. 1403), känd från Shakespeares drama Henrik IV

hetta (subst.): fsv. isl. kiti (den nsv. formen utgår från dat.-ack. hita); besläktat med het

hetvägg fettisdagsbulle: av lågty. ked-weggen fettisdagsbullar, egentl, 'varma viggar'; weggen är plur. av det lågty. ord, som motsvarar 1 v i gg hetä'r (forngrek. demimond-dam): av grek. käa'ira väninna hexa- (i kexameter m. fi.): bildn. till grek. kex sex

hexae'der kub, tärning: bildn. av hexa-och grek. ked'ra yta

hexagon [-gå'n] sexhörning: till grek. adj. keksag'onos sexvinklig hexa'meter (av sex versfötter bestående vers): bildn. av hexa- och grek. mä'ron mått

hialfis ängslig, villrådig: sydsv. dialektord av ovisst ursprung hia'tus vokalmöte, sammanstötning av vokaler: lat. ord med bet. 'gap, svalg; remna'

hicka: fsv. no. hikka; ljudhärmande hickory [hikk'åri] (ett träd i Nordamerika): en lokal benämning (Virginia) av okänt ursprung

hidö's avskyvärd, otäck: av likbet. fra. hideux; av ovisst ursprung hierarki' prästvälde; prästerskapets högre grader: av grek. hieros' helig och arkhe' herradöme

166hieroglyf

histrion

hieroglyf egyptiskt skrivtecken: av grek. hieros' helig och glyfe' inristning

hilka (ett slags huva): äldre hyllicka, da. hyllike, av lågty. hülleken liten huvudduk, diminutiv av hülle med samma bet.; till hvilen hölja (se hölja) hillebard (hällebard) (ett slags spjut, kombinerat med bila): fsv. hillebard; av lågty. hellebarde; senare leden torde vara ett ord för 'stridsyxa* (ty. Barte, isl. barda); förra leden är dunkel

1. himla (i uttryck som ett h. tålamod, en sån h. tur, h. arg): eg. gen. pl. av himmel; .vard. allmänt förstärkande

2. himla sig: eg. 'fromt el. skenheligt vända blicken mot himlen, bära sig åt som om man skulle dö'; jfr likbet. da. o. no. himle, ty. himmeln; bildn. till himmel

himmel: fsv. himin, himil, isl. himinn; gemens, germ. ord (ty. Himmel, eng. heaven), trol. med grundbet. 'ngt välvt' och urbesläktat med kammare; jfr himla, himla sig. Härtill himmelsk hin: förkortning av hin onde, hin håle den hårde; no. hin mannen den onde, fan; fsv. hin, isl. hinn den, den där, den andre, ett nordiskt pronomen av omstridd upprinnelse; jfr hinsidan, -si-des

hind hona av hjortdjur: fsv. isl. hind; gemens, germ. ord (ty. Hinde), trol. med släktingar i grek. hinder: se hindra

hinders mässa Henriksmässa: första leden är gen. av Hindrik Henrik, och avser biskop Henrik i Uppsala, Finlands apostel (d. 1156); hans minnesdag var 19 jan.; om andra leden se mässa hindertyg bakre del av seldon: av lågty. hinder bakom (ty. hinter) och 1 tyg i den äldre bet. 'don, verktyg' hindra: fsv. isl. hindra; gemens, germ. ord, bildat på ett germ. adv. 'bakom, tillbaka' (ty. hinter); alltså egentl, 'hålla tillbaka'. Härtill hinder hingst: av lågty. hingest (ty. H eng st); trol. ytterst en sidoform till häst hink spann, ämbar: sv. dial. hink, ink även 'brunnssvängel, stolpe med häv-

stång för att hämta upp vatten ur en brunn', fsv. inker; av lågty. henneke med samma bet., egentl, samma ord som Hinke, smeknamn för Henrik (jfr ty. Heinz)

hin ka halta, linka: isl. hinka (no. hinbra med samma bet.); gemens, germ. ord (ty. hinken), med motsvarigheter i grek. och sanskrit

1. hinna (verb): fsv. hinna, med urspr, bet. 'få tag i'; ett gemens, östnord. (sv.) och got. ord (got. hinpan), besläktat med eng. hunt jaga

2. hinna (subst.): fsv. isl. hinna; ett nord. ord, möjl. urbesläktat med skinn

hinsidan den andra sidan: till fsv. hin, isl. hinn den där, den andre; se hin. Härtill hinsides (adv.) bortom, på andra sidan

hipp (i hipp hipp hurra o. dyl.): av eng. hip i hip hurrah

hippa fest, kalas, gask (vardagi.): troL nybildn. (1900-t.) till interjektionen hipp

hippo- (i hippodrom, hippolog m. fi.): av grek. hipp'os häst

hi'rd livvakt: litterärt lån från fsv. hirp, isl. hird livvakt; hovfolk; av forneng. hir[e]d, egentl, samma ord som ty. Heirat giftermål

hirs' (ett sädesslag): av tv. Hirse, trol. ett inhemskt germ. ord, dock dunkelt hirschfängare (ett slags jaktkniv): av ty. Hirschfänger; av Hirsch hjort och fangen sticka till döds hisklig: bildn. till hisna hisna [hiss'-, hi's-): äldre hiskna (fsv. hisna); även hiksna; möjl. besläktat med hicka, sålunda egentl, 'kippa efter andan av förskräckelse'; jfr hisklig hissa: av lågty. hissen (ty. hissen), urspr, en sjöterm; möjl. ljudhärmande histologi [-lågi'] läran om växt- och djurorganismernas vävnader: av grek. histos' vävnad och log[os lära. Härtill histolog [-lå'g] histo'ria: av grek. histori'a undersökning (jfr polyhistor); urbesläktat med veta. Härtill historisk; historiker; historiett' liten historia histrion [-o'n] tarvlig skådespelare: av lat. his'trio (gen. histrio'nis) skåde-

167hit

spelare; möjl. av etruskiskt ursprung (jfr person) hit (adv.): fsv. hit, fornno. hit (trol. från sv.); sammansättn. av pronominalfor-men h%- och adv. prep. at åt, till; jfr dit

hitta: fsv. isl. hitta; speciellt nord. ord hiva: no. hiva; trol. av eng. heave lyfta, samma ord som häva h jalt svärdfäste, handtag: litterärt lån från likbet. isl. hjalt; av dunkelt ursprung hjon tjänare (t. ex. lego-, tjänstehjon); pl. äkta makar: fsv. isl. hjon n., urspr. pl. av isl. hjü n. (jfr Hjo); gemens, germ. ord, bildat till ett ord med bet. 'familj, husfolk' (jfr hy b b le och första stavelsen i ty. Heirat giftermål); besläktat med lat. ci'vis medborgare (se civil). Härtill hjonelag hjord: fsv. hiorp, isl. hjord; gemens, germ. ord (ty. Herde, eng. herd), med motsvarighet i andra indoeur. språk; nära besläktat med herde hjort [jort', jo'rt]: fsv. hiorter, isl. hjqrtr; gemens, germ. ord (ty. Hirsch), besläktat bl. a. med lat. cer'vus hjort och med horn

hjortron [jorfrån, jo'rt-]: speciellt sv. ord, bildat (med den vanl. bärnamns-ändelsen -ön) till hjort hjortronsalt: förvanskad form av hjorthornssalt, saltartat ämne urspr, framställt av hjorthorn och använt vid bakning

hjul: fsv. hiul, isl. hjål; nord. och eng. ord (eng. wheel), med motsvarighet i andra indoeur. språk, bl. a. grek. kyk'los (se cykel)

hjälle (hjäll) (dial.) foderskulle, torkhylla under taket; torkställning för nät el. fisk: fornsv. hiælle; isl. hiallr, hialli upphöjd plats, ställning; no. hjell; nord. ord, besläktat med 1 hylla hjälm: fsv. hiælmber, isl. hjalmr; gemens. germ. ord (ty. Heim, eng. helm[et]) med släktingar i sanskrit; trol. med grundbet. 'ngt, som gömmer, täcker'; urbesläktat med hölja hjälpa: fsv. hiælpa, isl. hjalpa; gemens, germ. ord (ty. helfen, eng. help) med släktingar i litauiskan. Härtill hjälp; hjälpsam, hjälplig, hjälplös

holme

hjälpreda: se 2 reda hjälte: fsv. helte; av lågty. helt, ett germ. ord (ty. Held) med urspr. bet. 'fri man'; av dunkelt ursprung hjärna: fsv. hicerne (dat.-ack. hiærna), isl. hjami; gemens, germ. ord (ty. Hirn) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. cer'ebrum hjärna (se cerebral), grek. krani'on skalle (se kranium)

hjärta: fsv. hicerta, isl. hjarta; gemens, germ. ord (ty. Herz, eng. heart), med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. cor (gen. cor'dis) hjärta (jfr kordial), grek. kardi'a (jfr kardialgi) hjärter (i kortspel): trol. av da. hjerier, egentl, plur. av hjeHe hjärta; ytterst övers, av fra. cæur hjärta hjässa: fsv. hiæsse (dat.-ack. hiæssà), isl. hjarsi; nord. ord (da. isse), besläktat med hjärna

1. ho (pron.) vem: fsv. ho, äldre hva, da. hvo; nominativformen av samma frågepron. som vem (saknas i isl.)

2. ho (subst.) stort tråg: speciellt sv. ord av okänt ursprung

hobby [håb'i] vurm, käpphäst: eng. ord, trol. smeknamnsform av Bobert hockey [håk'i] (ett spel): eng. ord, möjl. av fornfra. hoquet krokig stav hoj cykel (vard.): sannolikt samma ord som hoj (gammalt) fartyg, av eng. hoy med samma bet.; jfr knarr, skorv hojta: bildn. till interjektionen hoj h0'kusp0'ku$ trollformel av ty. Hokus-pokus, av eng. hocus-pocus; trol. en förvrängning av den katolska lat. nattvardsformeln hoc est cor'pus detta är (min) kropp) holians [ho'-] (dial., sydsv.) mycket, väldigt: ombildn. av isl. hofliga adv. tämligen, fsv. hofligha, sv. dial. holia; till subst. isl. fsv. hof n. måtta, se 2 hov

holk (fågel-, knivsholk): fsv. holker, isl. holkr; trol. bildn. till sv. o. no. dial. hol, hål ihålig; se hål

holma inringa (en björn): till holme i bet. 'kulle (åkerstycke, ängsbit) som ligger isolerad, för sig själv' holme: fsv. isl. holmi (jfr fsv. holmber, isl. holmr, även 'liten höjd, kulle som

168hol ografisk

hord

är fristående i sin omgivning'); gemens, germ. ord (ty. Holm; eng. holm holme; höjd) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. cuVmen topp; jfr kulmen

hologratisk alltigenom egenhändigt skriven, ej blott undertecknad (om testamente el. annat dokument): modern bildn. till grek. hol'os hel; jfr grafisk homeja [ho-] utbyggnad på tak (med öppen dörr el. fönster), vindskupa (sydsv.): fsv. hogmeydh, hammegha vakttorn; av lågty. hogemeide, homei[d]e med samma bet.; av ovisst ursprung homeopati [håmeåpati'] (ett slags läkemetod: botande av sjukdom genom medel, som framkallar sjukdomens egna kännetecken; grundad av ty. läkaren S. Hahneman, d. 1843): bildn. av grek. homoi'os lika och path'os lidande; jfr allopat, patetisk, sympati. Härtill homeopat

home risk: efter den forngrek. skalden Home'ros; i uttrycket homeriskt löje: H. skildrar på ett par ställen gudarnas skratt som "outsläckligt" homilia predikan: av grek. homiWa, samtal; predikan. Härtill homilet predikant, predikoförfattare; homiletik predikokonst homma: se håmma homo- [håm'å-] (i homo jon, homogen, homosexuell m. fi.): av grek. homos' samma; motsats: hetero-h omogen [-je'n] likartad, enhetlig: ytterst av grek. hom.ogene's av samma art, av homo- och grek. gen'os art, slag; jfr heterogen. Härtill homogenitet

hon (subjektsform), hennes (gen.), henne (objektsform): fsv. hon, hænnar, hænne, isl. hön; speciellt nord. ord, fem. till han

hona: sen bildn. till pron. hon; jfr hanne

honnett' hederlig, rättskaffens: av fra. honnéte; av lat. hones'tus aktad; hederlig; hedervärd; till hon'or ära (se honnör)

honnö'r hedersbevisning; erkännande: av fra. honneur ära; av lat. hon'or heder;

hedersbevisning; värdighet; jfr honnett, honorar, honoratiores honom: se han

honora'r arvode, lön: av lat. honora'-rium hedersskänk, till hon'or ära (jfr honnör). Härtill honorera ersätta; av honora're hedra, belöna; honoräT (adj.) heders-

honoratiores [-tsiå'res] (pl.) hedersgäster; ståndspersoner: egentl, komparativ plur. av lat. honora'tus hedrad, utmärkt, perf. part. av honora're hedra, se honorar

honung (honing) [hå'n-, hånn'-]: fsv. honagher (jfr isl. hunang n., no. huning m.): gemens, germ. ord (ty. Honig, eng. honey) med grundbet. 'ngt gult' hop: fsv. isl. höpr; av lågty. håp med samma bet. (jfr ty. Haufe hop); av dunkelt ursprung. Härtill hopa sig hopa ro genom att skjuta årorna ifrån sig (dial., Finland): jfr isl. hopa vika undan; få (en häst) att gå bakåt; av oklart ursprung

1. hoppa fsv. fornno. hoppa; gemens, germ. ord (jfr ty. hüpfen, eng. hop, hip); sannolikt en ljudmålande ordbildning. Härtill interjektionen hopp! (hej hopp, hoppla, hoppsan) och subst, hopp n. språng i luften (jfr ty. hopp\ och Hopp med samma bet.). De tre orden utgör en enhet, där man icke kan avgöra, vilket som är det "ursprungliga"

2. hoppa ngt som hoppar: gräshoppa, fordhoppa (vard.) liten hoppande bil; glödhoppa

hoppas: fsv. fornno. hopas; efter lågty. hopen (ty. hoffen, eng.hope) med samma bet.; av dunkelt ursprung. Den sv. formen skiljer sig i två avseenden från de andra språkens: den har lång konsonant pp och s-form. Härtill hopp hoppsan (interj.): efter lågty. ty. hopsa med samma bet., bildn. till hopsen hoppa, nära besläktat med 1 hoppa hor äktenskapsbrott: fsv. isl. hör; gemens. germ. ord (jfr ty. Hure, eng. whore hora) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ca'rus kär hord [hå'rd] skara, sammanrafsad hop: väl närmast från ty. Hörde skara av krigare, ett urspr, tatariskt-ryskt ord,

169horisont

buckle

som uppträder i Tyskland från 1500-talet

horisont [hårisån't] synrand: ytterst av grek. horit'son, egentl, 'begränsande', pres. part. av horit'sein begränsa; jfr aforism. Härtill horisonta'1, horisontell' (jfr vertikal) horleta, -letta sminkrot (Lithospermum arvense): folkligt växtnamn i vissa trakter; växtens rot användes till smink (»hor-färg»); till sv. dial. let färg, fsv. isl. litr m.; jfr letgräs, 2 -lätt hormon [hårmå'n, -mo'n] (kemiskt retningsämne inom organisk kropp): bildn. till grek. horme' inre drift horn: fsv. isl. horn; gemens, germ. ord (ty. Horn, eng. horn), som återfinns i andra indoeurop. språk (bl. a. lat. cor'nu horn)

horoskop [håråskå'p] förutsägelse om ngns kommande levnadsöden: bildn. av grek. ho'ra tid och grek. sko fe'in se horri'bel förskräcklig, avskyvärd: av lat. horrib'ilis förfärlig, hemsk; till horre're vara hemsk; rysa

horsgök [hårs'-] (ett slags beckasin): av fsv. hors häst (jfr isl. hross, ty. Ross; se russ, valross) och gök (på grund av fågelns gnäggande läte) hors't (en geologisk bildning): av ty. Horst busksnår, rovfågelnäste, jordhög horten'sia (en prydnadsväxt): av fra. hortensia, litterär bildn. på kvinnonamnet Hortense

hortikultu r trädgårdsskötsel: bildn. av lat. hor'tus trädgård (jfr or to lan) och lat. cultu'ra odling. Härtill hortonom [-nå'm] person med examen från trädgårdsinstitutet i Alnarp; jfr agronom, -nom

hos: fsv. hos; trol. i svagton uppkommen form av hus; jfr bland hosiann'a: av hebreiska högiä-nna hjälp dock!, en hälsningsformel, använd till konungar och till Gud hosor [-å'-, även -o'-] (pl.) byxor: sydsv. dial. även 'långstrumpor'; fsv. isl. hosa (pl. hoswr) benkläder, strumpbyxor; gemens. germ. ord (ty. die Hosen byxorna, eng. hose strumpa) med grundbet. 'hylsa, skida', möjl. besläktat med hus; jfr byxor

hospital mentalsjukhus, sjukhus för sinnessjuka: av lat. hospita'lis gästvänlig, bildn. till hos'pes gästvän; gäst; jfr hospitera, hotell, spetälsk hospitera som gäst åhöra föreläsningar eller annan undervisning: av lat. hospi-ta'ri gästa; vistas som främling, bildn. på hos'pes (gen. hos'pitis) gästvän; jfr hospital, hotell, hospits. Härtill hospitan't besökande, tillfällig elev hospifs [även hås'-] (ett slags enklare, snyggt hotell): över tyskan av lat. hos-pit'ium gästvänskap; härbärge: jfr hospitera, hospital

hosta (subst.): fsv. hoste (dat.-ack.-form hosta), isl. hosti; gemens, germ. ord (tv. Husten) med släktingar i andra indoeurop. språk

hostia [hås'tia] (katolsk benämning på nattvardsbrödet): av lat. hos'tia offerdjur, slaktoffer

hot: fsv. isl. höt; i sv. dial. även med bet. 'störpar i gärdesgård'; nord. och got. ord, besläktat med 2 vass; jfr hö ta, 1 hytta. Härtill hota, hotelse hotell' [-å-]: av fra. håtél; av lat. hospita'-le n.; jfr hospital

1. hov [-o'-] (på häst): fsv. hover, isl. hofr; gemens, germ. ord (ty. Huf, eng. hoof). Härtill hovslagare

2. hov [-o'-] måtta: fsv. isl. höj; besläktat med häva (jfr behov, hö va). Härtill hovsam

3. hov [-å'-] konungens omgivning: fsv. hof; av lågty. hof (ty. Hof) furstes hushållning (även 'gårdsområde; gård; gods'); med oklara släktskapsförhållanden; jfr hövisk, hövlig, hyfsa

hovera sig pråla; kråma sig: av lågty. hovéren (ty. hofieren); bildn. till 3 hov

boveri [håveri'] (arbete, som en under en herrgård lydande bonde hade att lämna till brukande av godsägarens jord): da. haveri; bildn. på 3 hov i bet. herrgård

hovrätt [-å'-]: efter mit. hoverecht, ty. Hofrecht eg. 'domstol vid ett hov'; till 3 hov

hovsam: se 2 hov

huckle: sammandragning av huvudkläde

170hud

hud: fsv. isl. hüS; gemens, germ. ord (ty. Haut) med släktingar i ett flertal andra indoeurop. språk; urbesläktat med skjul

hudflänga: sammansättn. av hud och flänga i dess urspr. bet. 'flå* hug sinne m. m.: se håg. Härtill hugad hågad, intresserad; hugfästa fästa i hågen, i minnet

hugenott' fransk protestant: av fra. huguenot; av ty. Eidgenossè edsvuren, medlem av schweiziska edsförbundet; med anslutning till familjenamnet Hugues

hugga: fsv. hugga, isl. hgggva, sv. dial. hogga; gemens, germ. ord (ty. hauen, eng. hew), grundform urgerm. hauwan, med släktingar i slaviska språk och litauiska; jfr hö

hugna [hung'na] bereda glädje: fsv. hugh-na, isl. hugna; bildn. till hug. Härtill hugnad

hugskott: fsv. hughskot, till skiuta i hugh skjuta i hågen, ingiva, se hug, håg hugsvala [hugsvala, hugsvala]: fsv. hughsvala, egentl, 'svalka sinnet'; till hug och sval huj (interj.): av lågty. ty. da. hui med samma användning hu k (i brädspel): av lågty. Mk hörn huka sig: fsv. isl. huka; ovisst, huruvida inhemskt eller lånat från lågty. hüken med samma bet.

1. huld vänligt sinnad, bevågen: fsv. hulder, isl. hollr; gemens, germ. ord (ty. hold), trol. med urspr. bet. 'lutande, böjd', varav sedan 'benägen för'; besläktat med 1 hälla; jfr 2 hylla

2. huld omvårdnad, beskydd, hägn (t. ex. utan h. och skydd): av ty. Huld med samma bet., avledning till adj. ty. hold, se 1 huld. Härtill huldrik: efter ty. huldreich

huldra (ett övernaturligt väsen): av da.-no. huldre, no. hulder, bildn. till ett verb med bet. 'skyla' (ty. hehlen), besläktat med hölja

huliga'n (finsk el. rysk) ligapojke av värsta dräggen: ett ryskt ord hull kött (på en levande kropp): fsv. huld, isl. hold n.; nord. (och forneng.) ord av ovisst ursprung; se -hy 111

humor

huller om buller: trol. efter lågty. huller de buller (jfr ty. holter [die] polter); rimmande uttryck av oklart ursprung. Jfr det likbetydande eng. helter-skelter hulling: uteslutande svenskt ord; möjl. sammansättn. av hull och en motsvarighet till isl. angi tagg; gadd hult skogsdunge, liten skog: fsv. hult, isl. holt; gemens, germ. ord (ty. Holz trä, skog) med släktingar i ett flertal andra indoeurop. språk

hum (i uttr. som få hum om): till fsv. humi dunkel föreställning, misstanke, no. hum mörk luft; dunkelhet i luften, jfr hymla

huma'n mänsklig; hygglig; människovänlig: av lat. huma'nus mänsklig; människovänlig; artig. Härtill humani-sera hyfsa; humanis'm kulturrörelse vid medeltidens slut; bildning på grundval av klassisk odling; humanist; humanitet människovänlighet, mildhet; humanitä'r människovänlig humaniora [-å'ra] (pl.) filosofiska, historiska o. språkliga vetenskaper (motsats: naturvetenskaper): lat. ord, eg. komparativ av huma'nus mänsklig (se human) i pl. neutr., med subst. stu'dia n. pl. studier underförstått; h. (studia) eg. 'de mänskligare (studierna)' hum'bug bedrägeri, svindel, skoj: av eng. humbug, urspr, 'skämt, spratt' humla: fsv. humbla, no. humla; gemens, germ. ord (ty. Hummel) av ljudhärmande art; jfr no. humra, sv. dial. homra gnägga sakta

humle: fsv. humble, no. humle; trol. lån från ett finsk-ugriskt el. slaviskt språk hummer: trol. närmast av ty. Hummer med samma bet.; detta dock i sin tur (liksom fra. homard) lånat från ett nord. språk (isl. humarr, no. hummar). hu mor allvarsdjupt skämt; skämtsamhet: känt från o. 1800; över ty. av eng. humour; av lat. hu'mor vätska, i senare tid: kroppsvätska; lynne; sinnelag; bet.-utvecklingen beror på den äldre läkarkonstens lära om temperamentets samband med kroppsvätskorna; jfr humör. Härtill humores'k skämtsam berättelse: av ty. Humoreske; humorist

171hump

hutch

hump utjord (skogs-, ängshump): fsv. humper m. med samma bet.; samma ord som sv. o. no. dial. hump bergknalle; se hympel

hu mus mylla, matjord: av lat. hum'us jord, mull. Härtill humö's humö'r sinnesstämning: av fra. humeur; av lat. hu'mor; se humor hund: fsv. isl. hundr; gemens, germ. ord (ty. Hund, eng. hound jakthund) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. grek. ky'on (gen. kynos'; se cynisk) och lat. can'is hund hundare (under forntiden o. medeltiden) del av landskapet i de gamla svealanden (och på Gotland), motsvarande härad i götalanden: fsv. hundari n., även fornhögty. huntari; avledn. av germ. hund hundra (se hundra); sannolikt har hund, senare hundari, varit ett område för utrustning av ledungsskepp med sammanlagt hundra mäns besättning. Förleden i Tiundaland är tiu hunda, gen. av tiu hund 10 hundaren hundra: fsv. hundrap, isl. hundrad; gemens. germ. ord (ty. Hundert, eng. hundred); första leden (fsv. isl. hund-) är ett urgammalt ord med bet. '100' (identiskt med lat. cen'tum, grek. [he]katon'; jfr centi-; hekatomb); sista leden (fsv. isl. -rad) betyder urspr, 'tal, räkning' och är besläktat med ty. Rede tal, lat. rat'io beräkning hun'dsfott baksäte på släde; usling, kräk: av lågty. hundsfott, sammansättn. av hund och ty. dial. fott kvinnligt könsorgan; jfr futtig

hunger: fsv. fornno. hungr; gemens, germ. ord (ty. Hunger, eng. hunger) med släktingar i andra indoeurop. språk hun'sa behandla illa: av lågty. ty. hun-zen behandla som en hund; bildn. på hund

hurr (i uttrycket i ett hurr): ljudhärmande. Härtill hurra (i uttrycket så att det hurrar om det): dial. 'virvla, susa', isl. hurra; jfr eng. hurry skynda hurra' (interj.): av ty. hurrah; urspr, ett matros- och soldatrop, trol. ej lånat från de likalydande eng. och ryska inter-jektionerna

hurr'il örfil (vard.): till sv. dial. hurra snurra, virvla; ljudhärmande hurtig: av ty. hurtig rask, flink; bildn. på fornfra. hurt stöt (fra. heurt); trol. ytterst ett germ. ord. Härtill nybildn. hurtfrisk

hurts sidoskåp med lådor el. fack i skrivbord: av eng. hutch kista, binge o. dyl. hur(u): fsv. hwaro, huru; bildn. på fsv. hwar vilken; jfr ehuru hurudan: fsv. hurudana (oböjl.), da. hvordan; ombildn. av mit. wddän med samma bet., till mit. wö hur (eng. how); jfr dan hus: fsv. isl. hus; gemens, germ. ord (ty. Haus, eng. house) av dunkelt ursprung; jfr hos, hysa

husa'r (ett slags soldat till häst): över tyskan av likbet. ungerska huszar husbloss (ett limpreparat): av lågty. M-senblase (ty. Hausenblase) störens simblåsa: jfr ty. Hausen stör (fisk) husera: av lågty. husëren (ty. hausieren idka gårdfarihandel); bildn. till hus husgeråd: av lågty. hvsgerdt med samma bet.; jfr -råd i förråd hushåll: efter ty Haushalt med bl. a. samma bet.; till Haus halten hålla hus. Härtill hushålla; hushållning (jfr ekonomi)

huskors elak hustru: efter ty. Haus-kreuz med samma bet. husmanskost: efter ty. Hausmannskost enkel kost, till lågty. hüsman (ty. Haus-mann), da. husmand torpare husrannsakan husundersökning: se rannsaka

husse djurs (särskilt hundars och hästars) herre: smeksam förkortning av husbonde; jfr matte

hussi't: anhängare av Johannes Hus (tjeckisk reformator, d. 1415) hustru: fsv. husfrua, husfru, hustru; av lågty. hüsvrowe; sammansättn. av hus och fru

hut (interj.) fy skäms!: sv. no. o. da. dial. hut; trol. ljudhärmande. Härtill hut (i uttrycken veta h., lära sig h. o. dyl.); hutlös skamlös, oförskämd, eg. 'som ej vet hut'; huta (i h. åt o. dyl.): no. huta hutch: se hurts

172huttia

hygien

huttia: no. hutla; trol. av ett lågty. ord, motsvarande holl. hoetelen slarva, fuska; jfr ty. hudeln med samma bet. huttra: no. huira; ljudhärmande (jfr lågty. hudern och ty. dial. kuttern med samma bet. samt interj. hu) huv: fsv. huver, isl. hufr; germ. ord med urspr. bet. 'ngt välvt', urbesläktat med 3 hov

huva: fsv. huva, isl. hüfa; gemens, germ. ord (ty. Haube), närbesläktat med huv huvud [hu'-]: fsv. hovup, huvup, isl. hgfuÖ; gemens, germ. ord (ty. Haupt, eng. head), vars förhållande till andra indoeurop. ord med liknande bet. (t. ex. lat. cap'ut huvud) är oklart; jfr mång-, tvehövdad

huvudbry: från slutet av 1600-t.; till bry i bet. 'möda, besvär, oro'; jfr da. hovedbrud och äldre sv. huvudbråk, hjårnbrott

huvudgärd: fsv. hovudhgærdh; senare leden trol. gærp görande, till göra; se gärd, åtgärd huvudstol kapital: fsv. hovudhstol; av lågty. hövästöl (ty. Hauptstuhl); senare leden är stol i bet. 'grundval' huvudstupa: jfr framstupa hux flux: känt från slutet av 1800-t., för förstärkning av betydelsen har till flux lagts en rimmande ljudförbindelse; jfr huller om buller hy: fsv. hy utseende, hy, samma ord som eng. hue hy; trol. också no. hy dun, ludenhet, isl. hy tunt hår, dun; möjl. ur-besläktat med hud

hyacin't (en lökväxt); efter grek. Hy-ak'inthos, en underbart vacker spartansk yngling

hybble kyffe, ruckel: isl. hybyli; sammansättn. av hy- hushåll (besläktat med hjon) och -byli (fsv. böle) boning (till bol)

hybri'd korsningsform, biandart: av likbet. fra. hybride, av lat. hybrida bastard; möjligen ytterst av grek. hyb'ris våld (se hybris)

hy'bris övermod, förhävelse: av grek.

hyb'ris med samma bet. hyckla: av lågty. hüchelen (ty. heucheln) med samma bet.; av dunkelt ursprung. Härtill hycklare; hyckleri'

hydda: fsv. hydda; trol. till isl. hodd skatt, rikedom, ty. Hort skatt; säkert ställe; f. ö. dunkelt hyde patrask, pack (dial.): trol. en kollektivbildn. till stammen hy- i hy bb-le, hjon

hy'dra månghövat vidunder: av grek. hyd'ra, egentl, 'vattenorm'; till hyd'or vatten (jfr hydraulisk), besläktat med utter

hydra't (kemisk förening med vatten): av ty. Hydrat, fra. hydrate; modern bildn. till grek. hyd'or vatten hydraulisk (i hydraulisk press vattenpress): bildn. till grek. hyd'or vatten och grek. aulos' rör

hydro- (i hydroplan, hydrografi m. fi.): bildn. på grek. hyd'or vatten hydrogen [-ge'n, -je'n] grundämnet väte: lat. hydroge'nium, fra. hydrogène, bildat (o. 1780) av grek. hyd'or vatten och genea' härkomst; hydrogen är en väsentlig del i vatten; jfr väte. Härtill hydra't väteförening hye'na (ett rovdjur): av grek. hy'aina med samma bet., bildn. till hys svin; se so

hy'ende kudde: fsv. høghinde, isl. hæ-gindi; bildn. till ett adj. isl. hægr, no. hög bekväm, passande; se 1 höger hyfsa: av ett lågty. verb, bildat på adj. hof sch hövisk (ty. hübsch vacker); bildn. till 3 hov

hygga sig bli hyggligare: vardaglig bildn. till hygglig hygge timmerhuggning, skogsavverkning (vedhygge o. dyl.): bildn. till hugga; jfr tillhygge hygglig (om person:) vänlig, beskedlig; (om sak:) ganska bra: isl. hyggiligr förståndig, som tänker sig för, tankfull, till verbet hygg]a (hugda) tänka, fsv. hyggia (till subst, håg); jfr märklig till märka, ömklig till ömka, vederstygglig till fsv. styggias vidher; sedan verbet i nsv. blivit allt mindre brukat, har adj:s användn. och bet. utvecklat sig självständigt (jfr da. hyggelig trevlig); jfr ohygglig, hugga sig hygie'n [-g-] hälsovård: av fra. hygiène, ytterst bildat på grek. hygie's frisk

173hygro-

hygro- (i hygromeler m. fi.): bildn. på grek. hy gros' fuktig

hyla tjuta: da. hyle (ty. heulen), ljudhärmande ord, jfr yla hyll fläder (sydvästsv.): fsv. hylle, da. hyld, no. hyll; besläktat med ty. Holder, Holunder med samma bet. Härtill hylle (koll.) samling av fläderbuskar

1. hylla (subst.): no. hylla; besläktat med hjälle och isl. hilla hylla, no. hilla avsats, lågty. hilde foderrum över stallet

2. hylla (verb), dial. även 'omhulda': bildn. till adj. 1 huld

hylle (i blomhylle o. dyl.): av ty. Hülle med samma bet.; till hullen hölja; se hölja

-hyllt (i finhyllt o. dyl.): se hull hylsa: av ty. Hulse med samma bet., besläktat med hölja

hy^en äktenskapens gud): av grek. Hyme% förmälningens och bröllopsfestens gud, urspr, 'sång som sjöngs, då bruden följdes från föräldrarnas till brudgummens hus'

hymla söka undandölja (sanningen), smussla: sv. dial. hymla, hymma dölja, gömma undan; bildn. till fsv. humi} se hum; sannolikt ljudmålande hymn (ett slags dikt, festdikt; lovsång): av grek. hym'nos kväde; jfr hymen. Härtill hymnolog [-lå'g]; hymnologi' hympel (pl. hymplar) kulle, backe, bergknalle (dial., Finland): av likbet. lågty. hümpel; till ä. nsv. hump bergknalle, no. hump; samma ord som hump hyn da: speciellt svensk femininbildn. till hund

hyper- (i hyperlcritisk, hypermodern m. fi.): av grek. hyper' över, övermåttan hyper'bel (en matematisk term): av likbet. ty. Hyperbelf urspr, samma ord som hyperbol

hyperbol [-bå'l] överdrivet uttryck: av grek. hyperbole' överdrift; till hyperbal-Vein kasta över målet hyperboré invånare i yttersta norden: av grek. Hyperbor'eioi (pl.), ett sagofolk långt norrut; av hyper- och grek. bore'as nordanvind. Av O. Rudbeck tolkades namnet som "de yverborne"

174

hyska

hyperkatalek'tisk övertalig (om vers): av hyper- och grek. kataleg'ein upphöra; jfr akatalektisk hypnos [-nå's] med konst framkallat sömnlikt tillstånd: av fra. hypnose, bildn. till grek. hyp'nos sömn. Härtill hypno'tisk, hypnotisera, hypnotis'm hypofys (inresekretorisk körtel under hjärnan): modern bildn. av grek. hypo' under och fys'is natur, växt; alltså eg. 'växt under (hjärnan)' hypokondri [hypåkåndri'] sjuklig tungsinthet, mjältsjuka: bildn. på grek. hypokhon'drion underliv. Härtill hypo-kon'drisk; hypokon'der tungsint person: av fra. hypochondre

hypokoris'm smeknamn, smekord, förtrolig benämning, förskönande uttryck: över ty. och lat. av grek. hypokor'isma med samma bet., även: 'barnspråk, diminutiver', bildn. av hypo' under, bland och kor'os gosse, kor'e flicka. Härtill hypokoris'tisk: om ordbildning som genom att ombilda el. förändra det normala ordet avser att ge det en förtroligare prägel

hypokrisi' hyckleri: av grek. hypok'risis skådespelarkonst. Härtill hypokri'tisk hypotax' underordningsförhållande mellan satser, satsfogning: av grek. hypo' under och tax'is ordning (se taktik); jfr paratax, syntax. Härtill hypo-tak tisk underordnande hypote'k inteckning, pant: av grek. hypothe'ke underlag, pant. Härtill hypo-tisera förpanta

hypoteniTsa (en matematisk term): av grek. hypote'inousa (pleura') den sida, som sträcker sig under hypote's förslagsmening: av grek. hy-poth'esis förutsättning, egentl, 'underställande' (jfr tes). Härtill hypotetisk villkorlig, blott antagen hyra (verb): av lågty. hüren med samma bet.; ett i västgerm. språk allmänt förekommande ord (ty. heuern, eng. hire) av okänt ursprung. Härtill subst, hyra: av likbet. mit. hüre hysa: bildn. till hus hyska: av lågty. öseke, diminutiv till öse, ty. Öse handtag, öra, besläktat medhyss

håv

öra; med h~ överfört från hake i den vanliga förbilidelsen hake och h. hyss spratt: bildn. till hyss a hyssa gunga, lyfta i vädret: möjl. bi-form till hissa (jfr lågty. hussen gunga i sömn); i alla händelser av ljudhärmande karaktär

1. hyssja: no. hysja frambringa ett susande ljud; till interj. hyss, med biformen hysch; ljudhärmande

2. hyssja skifta i färgen, hyssjig: se yssjig, yssja

hysta kasta uppåt: trol. en ljudhärmande bildn., nära besläktad med hyssa hysteri' (en nerv- och sinnessjukdom): bildn. till grek. hyster'a livmoder; sjukdomen ansågs förr bero på rubbningar i livmoderns funktioner. Härtill hysterisk överspänd, uppjagad, nervös: efter grek. hysterikos' sjuk i livmodern; hysteri ker

hytt: av lågty. hvit (jfr ty. HüUe), egentl samma ord som 2 hytta

1. hytta (verb): sidoform av hö t a

2. hytta (subst.): fsv. hytta; av lågty. hüite hydda; hytta (jfr hytt)

hyva: se hiva

hyvel: äldre även hövel, da. høvl; lånord från lågty. el. ty., jfr lågty. høvel, ty. Hobel, Hubel, Hübel; av dunkelt ursprung. Härtill hyvla hyvens bra, utmärkt, kul (vardagl.): känt från o. 1900 (Alb. Engström m. fi.); av fi. hyvin väl, bra, till adj. hyvää god

hå pigghaj (västsv.): no. hå, isl. här haj; trol. samma ord som sv. dial. hå, no. hå, isl. här m. ärtull, med urspr. bet. 'krokig pinne, vinkelböjd stock, hake'; hajen har trol. fått sitt namn av stjärtfenans likhet med en årtull el. en hake; jfr 1 haj, häl. Härtill håkatt pigghaj (sydsv.); håkäring (en hajart, västsv.): no. håkjerring, isl. hdkarl och hdkerling håg (ålderdoml. hug): fsv. hugher, hog-her, isl. hugr sinne, tanke, lust; gemens, germ. ord av oviss härkomst; jfr farhåga, räddhåga, åhåga, älskog, hug

hågkomst: bildn. till komma ihåg; se -komst

håken den onde: med samma ändelse som i fanken till hin håle, egentl, 'den hårde' (se hin)

hål: fsv. hul, hol, isl. no. hol; gemens, germ. ord (eng. hole), gammal substan-tivering av ett adj. fsv. hol (bevarat i sv. dial.) ihålig (ty. hohl); av omstridd upprinnelse; jfr ihålig, 1 och 2 hölja. Härtill håla: fsv. isl. hola hålkäl [-tj-] ränna, konkav profil: av ty. Hohlkehle, till hohl ihålig (se hål) och Kehle strupe; räffla (se käl)

1. håll riktning; avstånd (t. ex. åt alla Ä., på långt h.): till hålla i bet. 'styra kosan, vika av' (h. till vänster o. dyl.); jfr räckhåll, synhåll m. fi.

2. håll styng, stick i bröstet: eg. 'ngt som håller tillbaka (hindrar) andedräkten', till hålla i bet. 'hindra, hejda' (h. andan o. dyl.)

3. håll tillhåll, vistelseort: se bakhåll hålla: fsv. isl. halda; gemens, germ. ord

(ty. halten, eng. hold) med urspr. bet. 'vakta' (så i got.); urbesläktat med efterleden -koVos i grek. boukoVos bo-skapsdrivare, herde; jfr sam-, uppehälle, 1 o. 2 halt

håmma (homma) ryssja (sydsv.): fsv. hama; lånat från mit. hdrne nät, ryssja (ty. Ham en)

hån: av lågty. hön (ty. Hohn), urbesläktat med häda

hångla vara närgången, efterhängsen: sv. dial. hångla, hangla hänga efter; besläktat med hänga hår: fsv. isl. har; gemens, germ. ord (ty. Haar, eng. hair) av dunkel upprinnelse hård: fsv. isl. hardr; gemens, germ. ord (ty. hart i eng. härd), med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. grek. kratys' stark, väldig (jfr aristokrati, demokrati); se även härda. Härtill hårdnackad styvsint, halsstarrig: eg. 'nackstyv'; redan i Nya Test. 1526 hårdragen konstlad, sökt, pressad (h. tolkning, slutsats): part. till draga vid håret (även sekundärt hår dr aga i y. fsv. lagspråk)

hårsmån: se 1 mån håv: isl. fta/r, no. håv; speciellt nord. ord, besläktat med häva

175håvor

hämma

håvor (pl.) gåvor: fsv. hava, no. håva ägodel; egendom; trol. av lågty. have (ty. Habe) egendom; bildn. till hava

1. häck (av buskar o. dyl.): av ty. Heeke med samma bet., besläktat med hage, hägg

2. häck spjälverk, foderhäck: av lågty. hek grind, galler, möjl. besläktat med hake och med urspr. bet. 'något påhäktat'

häcka para sig (om fåglar): av lågty. hecken med samma bet.; av dunkel härkomst

häckla (ett redskap för linberedning): av lågty. hekele (ty. Hechd) med samma bet., besläktat med hake. Härtill verbet häckla, även med bildl. bet. 'tadla, förhåna': av lågty. hekelen, ty. hecheln med samma bet.

häcklefjäll: efter den isl. vulkanen HeUa, som ansågs vara en trollpackornas mötesplats

häda: fsv. isl. hæda håna; bildn. till fsv. isl. had (no. håd) hån; besläktat med hån

hädan härifrån: fsv. hæpan, isl. hettan; till samma pronominalstam som 1 här, hit; möjl. ur ett äldre henån (jfr ty. von hinnen, eng. hence); jfr dädan hädd hädad: part. av häda

1. häfta (subst.) häftplåster; tung-: fsv. hæpta, hæfia band, fängelse m. m.; bildat till 2 häfta

2. häfta (verb): fsv. hæpta, hæfta, isl. hepta; gemens, germ. ord (ty. hejten), bildat till stammen i isl. haptr fånge och hapt band; jfr häkta

häfte: efter ty. Heft med samma bet.; nära besläktat med häfta häftig: av lågty. ty. heftig med samma bet., urbesläktat med hast häger (en vadarfågel): fsv. hægher (jfr fsv. hæghre, isl. hegri, no. hegre); gemens. germ. ord (ty. Reiher) av urspr, ljudhärmande karaktär; jfr äg re 11 hägg: fsv. hægger, isl. heggr; nord. ord med släktingar i eng. och tv. dial. (egentl, 'häckträd'); bildn. till hage hägn: fsv. hæghn, no. hegn; gemens, germ. ord (ty. Hain lund), bildat till hage. Härtill hägna; hägnad

hägra: speciellt svenskt ord, möjl. bildat till ett adj. motsvarande no. håg hög alltså egentl, 'göra hög', därav 'synas högt uppe i luften'. Härtill hägring häkta (verb): av lågty. hechten, sidoform till heften binda, fängsla, sålunda urspr, samma ord som 2 häfta. Härtill häkta (subst.) redskap att häkta med; häkte

häl: fsv. hæl, isl. hæll; ett nord., forn-eng. och frisiskt ord, diminutiv till ett ord med bet. 'häl', som återfinns i isl. hd-, no. hå- (i vissa sammansättn.) och i eng. hough; trol. samma ord som fsv. isl. har årtull och isl. har haj; se 1 haj, hå

häl are tjuvgömmare: av ty. Hehler med samma bet., till verbet hehlen dölja, gömma, ett västgerm. ord, besläktat med bl. a. lat. cela're gömma. Ersätter det rimmande o. likbetydande ordet fjäla, da. fjæle, isl. fela dölja, gömma. Härtill häleri7

hälft: fsv. hælft; av lågty. helft[e] (ty. Hälfte), bildn. till halv

1. häll berghäll: fsv. hæll, sidoform till hall, se 1 hall. Härtill hälleberg, hällkista, hällristning

2. häll (i uttr. på häll): se 1 hälla

3. häll (dial.) tur, lycka: se 2 hell

1. hälla luta, låta rinna: fsv. hælla, isl. hetta; urspr, 'bringa att luta'; gemens, germ. ord, bildat till adj. hall lutande (no., sv. dial.)

2. hälla bindsle om foten (på hästar

0. a.); tårem: fsv. hælda, no. hdda binds-le om fötterna på djur; bildn. till hålla

hällebard: se hillebard hälleflundra: se helgeflundra

1. hälsa (verb): fsv. hælsa, isl. heüsa; gemens, germ. ord, bildat på ett subst, fsv. hel, hæl lycka, isl. heül lycka, lyckosamt förebud (ty. Heü lycka, frälsning), besläktat med hel, hell

2. hälsa (subst.): fsv. hælsa, isl. heüsa; bildat till substantivet fsv. hd, hæl lycka; se 1 hälsa

hälta: bildn. till 3 halt hämma: av ty. hemmen med samma bet. el. ett motsvarande lågty. verb; besläktat med hämna

176hämna

härma

hämna: fsv. hamna, hæmpna, isl. hefna; trol. med urspr. bet. 'få att upphöra' och besläktat med sv. dial. hamna minska samt med hämma. Härtill hämnd: fsv. hæmnd; isl. hefnd

hämpling (en finkfågel): av lågty. hemp-ling (ty. Hänfling), bildn. till hampa hämsko: av ty. Hemmschuh broms på vagnshjul; till hämma hämta: fsv. hæmta, hæmpta, isl. heimta; nord. ord, bildn. till hem (jfr hantera)

1. hän härifrån: sammandragning av hädan

2. hän (i giva sig hän o. dyl. samt i hänskjuta, hänvisa o. dyl.): av lågty. hen (ty. hin) bort; i regel är orden på hän-helt unga da. eller ty. lån

hända: fsv. hænda, isl. henda; bildn. till hand med urspr. bet. 'gripa med handen'. Härtill händelse händig: no. hendig; bildn. till hand, trol. närmast av lågty. handich lämpad, ägnad för ngt, passande; jfr behändig hänga: fsv. hængia, isl. hengja, urspr, blott transitivt 'hänga upp'; till ett starkt verb isl. no. hanga (intransitivt) vara hängande; gemens, germ. ord (ty. hängen, eng. hang), trol. med grundbet. 'sväva'; jfr anhang, bihang hänge (en botanisk term): no. hengje; nära besläktat med hänga hängiven: efter likbet. ty. hingegeben. Jfr tillgiven

hängmatta: av holl. hangmat, folketymologisk ombildn. av äldre hangmac; av fra. hamac; över spanska hamaca från karibiska amaka svävande sovnät; jfr hammock

hängsle: no. hengsle; se hänga hänsikt hänseende, hänsyn: av likbet. ty. Hinsicht; bildn. till hinsehen se bort på; avse; jfr 1 sikt. I bet. 'avsikt' snarast av likbet. da. hensigt hänsyn: av da. hensyn med samma bet., övers, av ty. Bücksicht -hänt (i fly-, ra-, valhänt): bildn. till hand

häpen: äldre hipin (pl. häpne); sv. och no. dial. hipen, hippen; till ett ljudhärmande verb med grundbet. 'kraftigt dra in andan, flåsa'. Härtill häpna; häpnad

1. här (adv.): fsv. har, isl. hér; gemens, germ. ord (ty. hier, eng. here); till samma pronominalstam som hit, hädan; jfr där

2. här krigshär: fsv. hær, isl. herr; gemens. germ. ord (ty. Heer), vars släktingar i andra indoeurop. språk betyder dels 'krig', dels 'krigshär'

3. här- (i härflyta, härkomst, härstamma m. fi.): av ty. her- hit, trol. besläktat med 1 här

härad: fsv. hærap, isl. her ad; speciellt nord. ord av omstridd upprinnelse, möjl. sammansatt av 2 här och fsv. rep, isl. reid ritt; ridande skara; sålunda 'härritt', sedan 'område varifrån väpnade män red till tinget* jfr socken härbre förrådshus, fatbur, stabbur; sv. dialektform av fsv. hærbærghe, se härbärge

härbärge: fsv. hærbærghe, isl. herbergi; trol. av lågty. herberge, sammansättn.

av 2 här i bet. 'folk' och 1 bärga giva skydd. Samma ord är eng. barbour hamn. Ordet är lånat till fra. auberge, ital. albergo. Härtill härbärgera härd (ett slags primitiv eldstad): fsv. hærper; lågty. el. ty. lånord (jfr ty. Herd härd, eldstad)

härda: fsv. hærpa, isl. herÖa; bildn. till hård. Härtill framhärda hålla ut, fullfölja; uthärda tåla; förhärda sig härdig: fsv. hærdhogher, no. her dig; åtminstone delvis av lågty. herdich hård, uthållig; bildn. till hård härja: fsv. hæria, isl. herja; gemens, germ. ord (ty. verheeren, eng. harry); urspr, 'hemsöka med en här'; bildn. till 2 här

här'k renoxe: av lapska hierke med samma bet.

härkomst: av lågty. herkumst (ty. Eer-kunft); jfr ankomst, förekomst m. fi.

härleda: efter ty. herleiten med samma bet. Härtill härledning härlig [hä'r-, här'-] av lågty. herlik el. ty. herrlich; bildn. till ty. adjektivet hehr förnäm, hög (se herre) härma: isl. herma, no. her ma; trol. nära besläktat med lat. ear'men sång, dikt

177härnad

2. hög

härnad krigståg: no. hernad stort följe; i svenskan litterärt lån från isl. hernaör härtåg; bildn. till härja hä'rold (en viss ämbetsman; utropare): över tyskan av fornfra. herali (fra. héraut); av germ. ursprung, med grundbet. 'härhövding' (sammansatt av 2 här och en bildn. till vålla; formellt identiskt med mansnamnet Harald). Härolden skulle, som utropare vid turneringar, känna till vapensköldarna; härav heraldik

häromdagen för ett par dagar sedan: adv. 1 här med hänvisande innebörd och prep.-uttrycket om dagen. Liknande häromkvällen, häromnatten, häromåret, häromsistens, härförleden härs (i hårs och tvärs): trol. bildat efter tvärs (till tvär) med anslutning till 1 här

härska: av lågty. hérschen med samma bet. (ty. herrschen), bildn. till tyska adj. hehr hög, förnäm och sålunda nära besläktat med herre

härsken: bildn. till verbet härskna, självt bildat på det äldre adj. härsk (no. hersk); urbesläktat med ty. herb bitter härstamma: efter likbet. ty. herstammen; se 3 här- och 2 stam-härv (mellan- och nordsv.) räfsa, riva: fsv. härf med samma bet. eg. 'harv-liknande redskap'; bildn. till harv (liksom ärm till arm o. dyl.). Härtill härva räfsa

härva (garnhärva o. djd.): no. herva (möjl. lån från sv.); bildn. till verbet härva vinda upp garn (på en härvel), möjl. till harv i bet. 'härvel'. Härtill härvel gamvinda, haspel: fsv. hærvil härvidlag vid detta lag, i detta avseende: adv. 1 här med hänvisande innebörd och prep.-uttrycket vid lag (jfr häromdagen); till 2 lag i bet. 'sätt' hässja (verb): no. hesja, bildn. till fsv. hæs, no. hes hässja, sydvästsv. dial. hås stack, möjl. besläktat med schweiz. hist med samma bet.; eljest dunkelt. Härtill subst, hässja: no. hesja häst: fsv. hæster, isl. hestr; nord. ord (jfr ty. Pferd, eng. hor se); utgår från en urgerm. sidoform till grundformen av hingst

hästkraft effektenhet för att angiva en kraftkällas (en maskins) styrka (1 hk = det arbete som krävs för att på 1 sek lyfta 75 kg 1 m rakt upp): efter eng. horse-power med ung. samma bet.; benämningen är införd av James Watt (d. 1819)

hätsk: av lågty. hetisch, bildn. till hat hätta: fsv. hætta, isl. hetta; bildn. till hatt. Härtill tåhätta; yrhätta

häv förnäm, förträfflig; stolt: fsv. hæfer, no. hæv, isl. hæfr nyttig, duktig, rask; bildn. till hava, egentl, 'värd att hava' häva.' fsv. hæfia, isl. hefja; gemens, germ. ord (ty. helen, eng. heave) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. capfere taga, gripa; jfr hav, upphov, förhäva sig, upphäva häv'd rätt till innehav av egendom på grund av långvarig besittning av densamma; historia: fsv. hæfp f., isl. hejd; bildn. till hava (möjl. lågty. lån). Härtill hävda, hävda sig; hävdvunnen som har vunnit hävd

hä'vert (ett fysikaliskt instrument): av lågty. hever (ty. Heber) med samma bet.; till häva

häxa: äldsta exempel 1667; av ty. Hexe; av äldre hagazussa; trol. till fornhögty. hag i bet. 'inhägnad, grind' (jfr hage), egentl, 'gärdesgårdsrytterska'; troll-packan troddes rida på en käpp el. en stör (senare också en kvast), då hon i skymningen utövade sin olycksbringan-de konst

hö: fsv. hø, isl. hey; gemens, germ. ord (ty. Heu, eng. hay), med grundform urgerm. hau-ja-; trol. nära besläktat med hugga

1. höft (en kroppsdel): av lågty. hüfte (ty. Hüfte), samma ord som lat. cub'itum armbåge; urbesläktat med kub

2. höft (i uttr. på en höfi): trol. bildat till 2 hov måtta, avpassning, eller till fsv. verbet Inöva (se hövas)

1. hög (adj.): fsv. høgher, da. høi; av en urgerm. sidoform har utvecklats isl. har hög, ty. hoch, eng. high; jfr 2 hög

2. hög (subst.): fsv. høgher, da. høi, isl. haugr; substantivering av adj. hög; se 1 hög

178I. höger

hövlig

1. höger, best. f. högra: fsv. høghre, isl. høgri; egentl, komparativ av isl. høgr, no. høg bekväm ('den bekvämare handen'); jfr ty. recht, eng. right rätt, höger, fra. droit rak, rätt, höger; se hyende; behaga, misshaga

2. höger, vanl. best. f. högern (politiskt parti): senare delen av 1800-t.; efter mönster av fra. (la) droite (ty. die Iiechte) med samma bet., ursprungl. det parti i nationalförsamlingen 1789, som satte sig t. h. om presidenten

högfärd [hö'g-, hök'-]: fsv. hoghfcerp, høghfærp; av lågty. hdchvart (ty. Hoff art) med samma bet.; till färd i bet. 'beteende*

hÖ'gmod: fsv. hoghmop, høghmop; av lågty. hàgmöd (ty. Hockmut); till 1 mod i bet. 'sinnelag'

högmögen(de) högförnäm, mäktig: av ty. hochmögend, egentl, 'högt förmående'; jfr förmögen

högtid [hök'-]: fsv. høghtip; jfr isl. hdtiÖ, lågty. höchttt hög kyrklig eller världslig fest, ty. Hochzeit bröllop

höja: fsv. høghia; bildn. till 1 hög

höjd: fsv. køghp, no. høgd; bildn. till 1 hög

hök: fsv. høher, isl. haukr; gemens, germ. ord (eng. hawk; jfr ty. Habichi), möjl. besläktat med häva och lat. cap'ere gripa

hökare person som (i mindre skala) handlar med (rökta o. saltade) matvaror: av lågty. höker med samma bet.; av dunkel härkomst

1. hölja (hölj) göl, djupt ställe i bäck el. å, vattengrop i mosse (sydsv. dial.): fsv. hyl m. el. f., no. hyl, isl. hylr m. djupt ställe i flod; trol. besläktat med 2 hölj a och hål

2. hölja breda över, täcka över: fsv. hylia, isl. hylja; gemens, germ. ord (ty. hullen), besläktat bl. a. med ty. hehlen dölja och lat. occuVere dölja (jfr ockult); se även hål och 1 hölja. Härtill hölje

hölster: trol. delvis en bildn. till hölja; i bet. 'pistolhölster' dock av lågty. holster (ty. Hälfter) med samma bet.

höna: fsv. isl. høna; femininbildn. av gammal typ till 1 hane

höns: fsv. høns, isl. høns, hønsn; bildn. till den subst.-stam, som föreligger i ty. Huhn höns, urspr, en kollektivbildn. till 1 hane

hönsa traktera de äldre kamraterna: av lågty. hensen, besläktat med Hansa (se h anse at) och ty. hänseln låta ngn genomgå vissa gyckelceremonier

hör lin (sydsv. dial.): fsv. hør, da. hør, isl. horr m.; gemensamt germ. ord av okänt ursprung höra: fsv. høra, isl. heyra; gemens, germ. ord (ty. hören, eng. hear) av dunkelt ursprung. Härtill hörsel; hörsam; hörsamma

hörn: fsv. hyrn[e], no. hyrne; bildn. till horn ,

höst; fsv. høster, isl. haustr; gemens, germ. ord (eng. harvest, ty. Herbst) med urspr. bet. 'avplockning' hota (hötta, hytta): bildn. till hot höva (i uttrycket över hövan): fsv. høva f. det passande; förhållanden, behov; bildn. till höva passa (se hövas) hövas (i uttrycket det höves o. dyl.): fsv. høvas passa, anstå, reflexivform av høva med samma bet., isl. høfa; bildn. till 2 hov

-hövdad: se mång-, tvehövdad höv'ding: fsv. äldre høfpinge, isl. hgf-Öingi; trol. från början en sammansättn. av huvud och en bildn. till verbet gånga; grundbet. alltså 'den som går i fylkingens huvud (spets)' hövisk fin i sitt uppförande: fsv. hø-visker; av lågty. hövesch (ty. höfisch); bildn. till 3 hov efter fra. courtois hövisk, till cour hov (se 3 kur, kurtisera)

hövitsman befälhavare för mindre truppstyrka: fsv. høvitzman, no. høvedsmann; jfr dels fsv. huvupsmaper, isl. hgfuds-maör, dels lågty. hövetman (ty. Hauptmann)', till huvud

hövlig: fsv. heveliker; av lågty. höflik (ty. höflich), bildn. till 3 hov; sålunda eg. 'sådan man är vid hovet'

179

1. I: fsv. ir, i, isl. ér; jfr motsvarande former i västgerm. språk (ty. Ihr, eng. ye); ombildn. efter pron. vi av en grundform med u-vokal (got. jus), med motsvarighet i andra indoeurop. språk; jfr Ni, eder

2. i (adv., prep.): fsv. isl. i; gemens, germ. ord (got. ty. eng. in), som återfinns i de flesta indoeurop. språk (lat. in, se 3 in-); jfr 1 in

i'bis (en storkfågel): av grek. i'bis med samma bet., egentl, ett egyptiskt ord ibland: se bland

icke: fsv. ække, ikke intet, icke, isl. ekki intet; egentl, neutr. av ingen; av [ne-] eitt-gi icke något alls

1. id (en fisk): no. id; möjl. till en rot med bet. 'brinna, skina'

2. id flit: fsv. isl. id; ett speciellt nord. ord trol. med grundbet. 'gående', besläktat med lat. i're gå; jfr id as, idelig, idka, idog

3. id: se idegran

ida bakvatten: se eda idas, ids [i'ds, iss']: fsv. idhas, no. idast; reflexiv form av fsv. idha vara verksam; bildn. till 2 id

ide: fsv. isl. hide, no. hide; av en indoeurop. rot med bet. 'ligga', sålunda med grundbet. 'läger'; Ä-ljudet har möjl. fallit i sammansättningar (jfr hink, dial. ink)

idé begrepp, tanke; infall: av fra. idée; av grek. ide'a; till verbet ide'in se, besläktat med lat. vide're se, sv. veta. Härtill ideal förebildlig: av lat. idea'lis; idea l fullkomlighetsmönster; framtidsmål: av fra. idéal, av lat. idea'le; idealisera; idealitet; idealis'm åsikten, att det innersta i allt är andligt; viss konst-riktning; idealist; ideell' översinnlig, upphöjd: av ty. ideell; se även ideologi

idéassociation tankeförbindelse: efter likbet. eng. association of ideas, ett uttryck som först brukats av filosofen Locke (d. 1704)

idegran (ett träd): förleden ide- är en bildn. på det gemens, germ. ordet för 'idegran': isl. yr, ty. Eibe, eng. yew fdel: av lågty. idel tom; ren (ty. eitel); möjl. med grundbet. 'glänsande' och besläktat med 1 id idelig oupphörlig: fsv. idheliker; trol. en bildn. till 2 id

identisk sammanfallande, överensstämmande: av fra. identique, medeltidslat. iden'ticusy bilat till lat. i'dem densamme. Härtill identifiera likställa; säkert igenkänna; identitet full överensstämmelse ideografi' bildskrift: av grek. ide'a bild (se idé) och grafein skriva. Härtill ideogram' begreppstecken (t. ex. siffrorna)

ideologi' (en rörelses) idélära, teorier: samma ord i ty., fra., eng.; bildn. av grek. ide'a bild (se idé) och log'os lära. Härtill ideolog [-lå'g] opraktisk, spekulativ person: urspr, 'en som sysslar med idéläror'; den föraktliga bet. given av Napoleon; ideologisk [-lå'g-] idiom [-å'-] språkegenhet; dialekt: av grek. idi'oma egenhet; till id ios egen. Härtill idiomatisk egen för ett visst språk

idiopatisk som hänför sig till eget välbefinnande, jag-; primär: modern bildn. till grek. id'ios egen och path'os lidande idiosynkrasi' överdriven känslighet för, motvilja mot: modera bildn. av grek. id'ios egen (se idiom, idiot), syn med och kra'sis blandning idiot o'-l svagsint människa; dumbom: av gret. idio'tes privat man (i motsats till statsman), okunnig person, bildat på id'ios egen; se idiom. Härtill idioti'; idiotisk

idiotis'm språkegenhet: ytterst av grek. idiotismos' med samma bet., även [-'vardagsspråk', till idio'tes lekman, obildad (se idiot) idissla: fsv. edizla; spec. svealandsord (sydsv. dröp ja), sammansatt av id- om och om igen (jfr ida, idrott och lat.

180idka

illfundig

it'emm för andra gången, ånyo) och en avledn. av äta

idka: fsv. idhka, isl. idka utföra, uträtta: bildn. på 2 id

i'do (i'lo) (ett konstgjort språk): av inter-naciana linguo internationellt språk i'dog [-o-] flitig: fsv. idhuger; bildn. till 2 id

idol [-å'l] avgudabild, avgud: ytterst av grek. e'idolon bild. Härtill idolatri' bild-, avgudadyrkan: medeltidslat. bildning av grek. e'idolon bild och latrei'a tjänst, dyrkan Kdrott [-å-]: litterärt lån från isl. iprött f. färdighet, motsvarande fsv. ipræt f. yrke, hantverk; till ett germanskt verb in-driugan uträtta, utföra, besläktat med drott, dryg och dröja; sålunda egentl, 'handling, bedrift' ids: se idas

idyll' dikt om enkla, lantliga förhållanden; enkla lantförhållanden: ytterst av grek. eidylVion liten bild; jfr idol. Härtill idyllisk; idylliker ifatt: se 2 fatt ifjol, ifjor: se fjol

i'fÖl dräktig (om sto): jfr fsv. i fol, i fola med samma bet.; till fsv. fol, foli föl

igei (i Uodigél m. fi.): jfr fsv. igilno. igle; gemens, germ. ord (ty. Egei) med grundbet. 'någon, som sticker' igelkott: fsv. ighilkvtter, ighvlkutter, isl. Igvlkyttr; förleden ig el- hör samman med igel (jfr ty. Jgél igelkott) och efter-leden -kött är trol. besläktad med kotte; isl. -kgttr kan bero på att ordet associerats med katt

igen: fsv. igen, isl. igegn; sammansättn. av prepositionen 2 i oeh ett med adj. 2 gen samhörigt subst.; jfr eng. again åter (forneng. ongegn) igenom: se genom

i'glo(o) (eskimåisk) snöhydda: urspr, ett

eskimåiskt ord ignorera [injåre'ra, ingnå-] låtsa okunnighet om, med tystnad förbigå: av lat. ignora're vara okunnig om. Härtill ignorant [injåran't, ingnå-] okunnig människa: av lat. pres. part. igno'rans (gen. ignoran'tis) igår: se går

ihjäl: fsv. ihiæl, isl. I hel; sammansättn. av prep. i och fsv. hæl död, som återfinns i helvete

i'hålig: utvidgad form av fsv. ihul ihålig; se hål

i'härdig: trol. en bildn. till fsv. hærdhas (hærdha sik) i nokro förhärda sig i något, hålla ut i något; bildn. till hårdhet hård (se hård) ijåns: se jåns

i'kalv dräktig (om ko): sv. dial. ikalv och eng. in calf; jfr iföl ikon [ikå'n] helgonbild (i den grekiskkatolska kyrkan): av grek. eiko'n bild ikosae'der (en geometrisk term): bildn.

av grek. e'ikosi tjugo och hed'ra yta ik tus taktsteg; tonvikt: av lat. ic'tus slag

iktyolog [iktyålå'g] fiskkännare: bildn. till grek. ickthys' fisk och log'os lära

1. il (väderil m. fi.): fsv. æl, il, isl. él, no. el; den sv. formen med i trol. dialektal, med anslutning till 1 ila; av okänt ursprung

2. il- (i illegal, illegitim, üliberal m. fi.): av lat. nekande in- (2 in-); jfr im-, ir-

1. ila skynda: av lågty. ilen med samma bet. (ty. eüen); möjl. ytterst till roten t gå (i t. ex. lat. i're gå); jfr 2 id, 1 il

2. ila häftigt värka, hugga till: sv. dial. ila storma, vina; till 1 il

illa: fsv. isl. illa; adverbialbildn. till adj. fsv. üder (se illfundig, -fänas, -pa-rig), isl. ülr> no. ill ond; av dunkel härkomst; jfr ilska. Härtill illavulen (vanl. särskrivet o. uttalat som två ord): se vulen illdåd ogärning: sammansättn. av fsv. ill- ond (se illa) och dap f. gärning (se dåd)

illega'1 olaglig: av 2 in- o- och legal illegiti'm [-g-] olaglig: av 2 in- o- och legitim

iller i^ett pälsdjur): trol. av da. ilder, som

sannolikt är ombildn. (efter bæver, odder utter, marder mård) av en ty. form; jfr lågty. ilke, illeke, ty. IUis iller

illfundig: sammansättn. av fsv. ül- ond, elak (se illa) och fundogher fyndig, listig (se fyndig); jfr illvillig, ülistig, illslug

181i|lfänas

impertinent

i|lfänas envisas; bråka, väsnas (vard., dial.): fsv. ilfenas; eg. 'bära sig åt som ett okynnesfä'; trol. avledning på illr ond och fä kreatur: 'göra sig (bli) till ett ont fä'

illitterat olärd; icke lagfaren: av lat. iUütera'tus med samma bet.; av 2 in-o- och litterat

illmarig: ombildn. (efter ülistig, illparig m. fi.) av sv. dial. inmarig, jfr no. in-marisk med samma bet.; till ma rig i bet. 'besvärlig, vresig* illoja'1 icke rättskaffens, falsk: av 2 in-o- och lojal

illparig: jfr sv. dial. parig illistig; till fsv. par knep

ill uderå gäckas med: av lat. ülu'dere driva gäck med; håna; narra: jfr illusion, alludera

illuminera: av lat. iUumina're upplysa. Härtill illumination: av fra. illumination belysning, illumination illusion sjo'nl bländverk; bedräglig [-förhoppning: av lat. illu'sio begabberi, gäckeri; till illudera. Härtill illuso'-risk förvillande lik, bedräglig illuster lysande, berömd: ytterst av lat. illus'tris klar; lysande, berömd; till illustra're, se illustrera illustrera: av lat. iUustra're upplysa; förklara; förtydliga; till lustra're upplysa (se lyster); jfr illuster. Härtill illustration bild till text; illustrativ illvilja ovilja, hat; skadelystnad: fsv. ilvili m. ond vilja, av fsv. ill- ond (se illa) och vili m. vilja. Härtill illvillig ilska: fsv. ilzka, isl. no. ülska; bildn. till fsv. ilzker ond, elak; till adj. ilder ond; jfr illa. Härtill ilsken: utvidgad form av fsv. ilzker, sv. dial. ilsk med samma bet. im- (i immateriell, improduktiv, immatri-kulera m. fi.): av lat. nekande prefixet in- (se 2 in-) eller lat. prep. in i (se 3 in-); jfr 2 il-, ir-

i maginär [-sjinä'r, -ginä'r] inbillad, overklig: av fra. imaginaire; av lat. imagina'rius skenbar, bildat på ima'go (gen. ima'ginis) bild; skenbild imbecill' andligen undermålig: av fra. imbécile; av lat. imbecilVis svag; kraftlös

imitera härma, efterapa: av lat. imüa'ri efterlikna, härma. Härtill imitation efterbildning; imitati'v bestående i efter-härmning

imma: no. ima (jfr isl. im tunn beläggning, av sot o. dyl.); speciellt nord. ord, besläktat med no. eim, sv. dial. em ånga (varav Emån); möjl. till samma rot som eld

immanent inneboende, oskiljaktig: egentl, pres. part. av lat. immane're förbliva i, förbliva vid; jfr per-, rema-nent; jfr transcendent. Härtill im-manen's

immatrikulera inskriva: av 3 in- in

och matrikel

immerbadd ständigt, oavbrutet: av ty. immer alltid och badda basa på (låta det badda låta det gå undan); jfr baddare

fmmerfort oavlåtligt, oupphörligt, alltfort: av ty. immerfort med samma bet. immigrera invandra: av lat. immigra're inflytta; av 3 in- i och migra're flytta (jfr emigrera). Härtill immigration invandring; immigrant invandrare immorteir evighetsblomma: av fra. adj. immoriel (fem. -elle) odödlig; av lat. im-morta'lis med samma bet.; jfr 2 in- o-och mortalitet

fmmu'n oemottaglig (för smitta): av lat. immu'nis tjänstefri; fri; av 2 in- o-och mu'nus gåva, tjänst (se kommun). Härtill immunitet; im munologi' impediment värdelös mark: av lat .im-pedimen'tum hinder, av impedi're hindra, bildn. till pes (gen. ped'is) fot, sålunda egentl, 'sättande av foten i vägen'; jfr expediera

im'perativ (en grammatisk term): bildn. på lat. impera're befalla; härska. Härtill även imperator (romersk) kejsare im'perfekt[um] (en grammatisk term): av lat. imperfectum det ofullbordade: av 2 in- o- och perfektum imperial- (i imperialsäng): av fra. im-périal kejserlig; till lat. imper'ium befallning; välde; rike. Härtill även imperialist strävan efter (världsherravälde; imperialist

impertinent näsvis, förarglig: av fra.

182implosion

impertinent; av lat. imper'tinens ej tillhörig (därav: 'opassande, otillbörlig') Härtill impertinent näsvishet: av fra. impertinence med samma bet.

implosion: modern teknisk term, om inåtriktade skeenden el. förlopp; bildat i motsats till explosion och explode-ra

imponderabNier (pl.) ovägbara ting; obestämbara faktorer: av nylat. im-pondera'büis ovägbar, bildn. till verbet pondera're väga, till pon'dus vikt, tyngd (se pondus)

imponera [-o-] göra intryck, ingiva beundran: av lat. impo'nere placera i; påtvinga, pålägga; av 3 in- i och po'nere (se ponera); jfr imposant Impopulär [-å-] illa omtyckt: av 2 in- o-och populär. Härtill im popularitet importera införa: av lat. importa're med samma bet.; av 3 in- in och porta're bära (se portör); jfr exportera. Härtill import' införsel; importöY handlande som importerar varor importu'n oläglig, hinderlig: av lat. importu'nus med samma bet.; jfr opportun

imposant [-posan't, -posangt] aktnings-bjudande, storståtlig: egentl, pres. part. av fra. verbet imposer, besläktat med imponera

impotent oförmögen att avla barn: av lat. im'potens (gen. impoten'tis) oförmögen; av 2 in- o- och pot'ens (se potens). Härtill impoten's oförmåga att avla barn: av lat. impoten'tia vanmakt impregnera [imprenje'ra, -prengne'ra] ge-nomdränka; göra vattentät: över fra. imprégner av lat. imprægna're befrukta; genomtränga; jfr pregnant impressario ekonomisk ledare: av ital. impresa'rio med samma bet., bildat på ital. impre'sa företag impressionism [-sjonis'm] konstriktning som ser konstens uppgift i att återge utifrån kommande intryck, "impressioner": fra. ord från omkr. 1875; av fra. impression intryck; av lat. impress'io (ack. -io'nem), verbalsubst. till imprim'ere intrycka, se im primatur; jfr expressionism. Härtill im-pressionist

inbiten

imprimatur tryckningstillstånd: pres. konjunktiv pass. 'må tryckas* av lat. imprim'ere trycka, eg. 'trycka in', av 3 in- och prem'ere trycka improbatur underkännande: pres. in-dikativ pass. ('underkännes') av im-proba're ogilla; av 2 in- o- och proba're (se probera); jfr approbatur impromptu [-å-] något, som utförs utan förberedelse: av lat. in prom'ptu uppenbart; inför allas ögon improvisera göra (ngt) utan förberedelse: av fra. improviser, bildat till lat. improvi'sus oförutsedd, oväntad. Härtill improvisation; improvisator, improvisatör

impul s ingivelse, eggelse: av lat. im-puVsus stöt; påstöt, tillskyndan; jfr 1 puls. Härtill impulsi'v som följer ögonblickets ingivelse

1. in (adv.): fsv. in, isl. no. inn; tryck-stark sidoform till prep. 2 i (med lång slutkonsonant även i got. inn; däremot fornhögty. in, ty. ein)

2. in- (i inadekvat, indirekt, informell, inkonsekvens, insolvens, indeterminism m. fi.): av lat. nekande prefixet in-(motsvarande grek. an-, a-; ty. eng. un-; sv. o-); jfr 2 il-, im-, ir-

3. in- (i inaugurera, infektera m. fi.): av lat. in in, i (se 2 i); jfr im-

inackordera: sammansättn. av 1 in och ett på ackord bildat verb inadverten's ouppmärksamhet, förbiseende: sammansättn. av lat. nekande in (se 2 in-) och en bildn. på lat. adver'tere vända uppmärksamheten emot inaires: trol. av lågty. in olles i allt; till all

inaugurera högtidligen inviga: av lat. inaugura're med samma bet., bildat till lat. a'ugur teckentydare, se au g ur; eg. genom att tyda tecken (fåglars flykt o. dyl.) högtidligen inviga (ett tempel, en fest o. dyl.) inbilla: äldre sv. 'göra sig en bild, tänka sig, föreställa sig'; av lågty. inbüden inprägla (ty. einbüden); till bild. Härtill inbillning; inbilsk: av lågty. inbüsk högfärdig, ty. einbildisch inbiten ingrodd, inrotad; oförbätterlig, genuin: no. innbitt, da. indbidt; eg.

183inbrott

inducera

perf. part. av inbita sig inrota sig; sålunda: 'som har bitit sig in el. fast' inbrott: till bryta sig in; jfr 1 brott, uppbrott

inbunden tystlåten, förbehållsam; svårbegriplig: fsv. inbundin innestängd; invecklad, dunkel; eg. perf. part. av inbinia binda in, svepa in; sålunda: 'som har svept sig in' inbyggare: fsv. inbyggiare, till verbet byggia bo; se bygga inbördes: fsv. inbyrpis, isl. innbyrSis, egentl, 'inombords'; bildn. till 2 bord; jfr inhyses, inrikes, insocknes incest [insäs't] blodskam: av likbet. lat. inces'tus, till adj. inces'tus otuktig, oren, av 2 in- och cas'tus ren, kysk incident (hotande) händelse, episod: efter likbet. eng. in'cident; av lat. in'cidens (ack. inciden'tem) inträffande, infallande, pres. part. av incid'ere hända, inträffa

incitament eggelse, retelse: bildn. till lat. incita're sätta i häftig rörelse; driva på; jfr citera

Indefinit obestämd: av 2 in- och lat. defini'tus avgränsad, jfr definiera indeterminis'm åskådning som hävdar viljans frihet: till 2 in- och determinism

in'dex innehållsförteckning; register; en matematisk term: av lat. in'dex angivare; bud; pekfinger; förteckning indicera, indikera antyda, angiva, utvisa, göra troligt: ytterst av lat. indica're visa; röja, angiva; uppgiva. Härtill indicerad {i. Jcraft samlad prestation, inklusive kraft som förbrukas i själva kraftkällan; motsats: effektiv kraft); indikation antydan, symptom. Se även indicier, indikativ, indikator; dedikation indi'cier (pl.) omständigheter, som tala för en anklagads skuld: pluralbildn. till lat. indic'ium bevis, märke, tecken indifferent likgiltig: av lat. indifferens som ej gör åtskillnad; till 2 in- och lat. diferr'e åtskilja. Härtill indifferent likgiltighet: av fra. indifférence; indifferentism likgiltighet (i åsikter) indigenatsrätt hemortsrätt: bildn. till lat. indig'ena inföding

indigestion [-gesjo'n] rubbningar i matsmältningen: till 2 in- och digestion indignation [indingnasjo'n] förtrytelse, harm: av lat. indigna'tio, bildn. till in-digna'ri harmas, känna förtrytelse över. Härtill indignerad [-dingne'rad, -dinje [--rad]-] {+- rad]+} harmsen, uppbragt in'digo (ett djupblått färgämne): av spa. indigo indisk

indikati'v (en grammatisk term): av lat. (mo'dus) indicati'vus; till indica're, se indicera

indikator (mätinstrument för ånga eller gas): bildn. på lat. indica'rey se indicera

indikera: se indicera indiskret ogrannlagà, taktlös: av fra. indiscret med samma bet.; av negerande m- (se 2 in-) och diskret. Härtill indiskretion indivi'd enskild varelse; ett exemplar, av lat. individ'uus odelbar; jfr dividera. Härtill även individualitet personliga egenskaper, särprägel; individuell' egenartad, särpräglad, personlig; individualist; individualist indoeuropeisk (beteckning för en språkgrupp, som omfattar de flesta språk i Europa, Iran och Indien): bildn. till Indien och Europa. Många forskare använda i samma betydelse Indoger-mansk

indoktrinera inprägla (en ensidig lära), påtvinga ngn en viss åsikt (1957): efter eng. indoctrinate med samma bet., till doctrin lära; av lat. doctri'na med samma bet., se doktrin indolent [-dålen't, -dolen't] trög, lat, likgiltig: av lat. in'dolens (gen. indolen'tis) smärtfri, okänslig, bildn. av 2 in- och pres. part. av dole're känna smärta. Härtill indolen's tröghet, oföretagsamhet: av fra. indolence, lat. indolen'tia okänslighet

in dräktig som ger goda inkomster: bildn. till äldre indrågt inkomst, vinst, till draga

inducera inleda; sluta sig till en allmän regel: över ty. av lat. indu'cere föra in; jfr de-, pro-, reducera. Härtill induktion härledning av allmänna regler

184industri

infusion

ur enskilda fall; alstrande av elektricitet (genom magnet eller elektrisk ström): av lat. induc'tio inledande, till indu'cere; indukti v som sluter från en serie specialfall (från erfarenheten) till allmänna regler industri': av lat. indus'tria verksamhet, drift, flit. Härtill industriell', industrialism

in exten'so i sin helhet, fullständigt, utan förkortning: bildn. till lat. exten'dere sträcka ut, breda ut infa'm nedrig, skamlös: av lat. infa'mis olyckligt ryktbar, illa beryktad, ärelös. Härtill infam i' grov smädelse; skamlöshet: av fra. infamie, lat. infa'mia inf an't spansk prins: av spanska in-fan'tey av lat. in'fans (gen. infan'tis) barn {fra. enfant). Härtill infantinna spansk prinsessa

infanteri' fotfolk: av fra. infanterie; av ital. spa. infanteri'a, bildn. till spa. in-fan'te fotsoldat, tjänare, egentl, 'yngling'; av lat. in'fans barn (jfr in fan t, fant). Härtill infanteriset infanti l barnslig, outvecklad: av lat. infanti'lis med samma bet., till in'fans (gen. infan'tis) barn, egentl, 'icke talande'; av nekande in- (se 2 in-) och pres. part. av fa'ri tala infar'kt tilltäppning, propp (hj ärt- o. dyl.): efter eng. infaret, ty. Infarkt; nutida bildn. till lat. infarci're stoppa till (part. infar'ctus); jfr fars, färs infektera smitta: av fra. infecter, bildat till lat. infec'tus besmittad; jfr infi-ciera. Härtill infektion smitta; infektiös [-feksjö's] smittoförande infer'no helvete: av ital. inf er'no med samma bet. (ordet känt särskilt som namn på första delen av Dantes "Gudomliga komedi"); av lat. infer'nus underjordisk. Härtill infernalisk djävulsk: av ital. inferna'let lat. inferna'lis med samma bet.

inficiera smitta: av lat. infic'ere (pres. infic'io, perf. part. inf ec'tus; jfr infektera) bestryka, besudla; besmitta; jfr desinficiera

infiltrera tränga in i, genomtränga: modem bildn., av lat. in- in i (3 in-) och

medeltidslat. fWtrum filter (se filtrera). Härtill infiltration infini't (en grammatisk term): av lat. inf i-ni'tus obegränsad; obestämd; jfr fin i t, definiera. Härtill in'finitiv (en grammatisk term)

inflammera: av lat. inflamma're antända (jfr flamma). Härtill inflammation: av lat. inflamma'tio brand inflation penningvärdets försämring: modem bildn. av lat. infla'tio uppblåsning till %nfla're blåsa upp; jfr deflation. Härtill inflationis'tisk; inflato risk inflicka infoga, inpassa: efter likbet. ty. einflicken; se 2 flicka influen'sa: av ital. influen'za inflytande, påverkan; farsot, influensa; bildn. till lat. influ'ere öva inflytande på; insmyga sig; jfr influera

influera inverka på, ha inflytande på: av fra. influer med samma bet.; av lat. influ'ere flyta in, tränga in; urspr, om det av astrala fluidum, som från himlakropparna tänktes "flyta ned" och påverka världens gång och människornas liv (jfr influensa, inflytande). Härtill influen's inflytande: av ty. InfluenZy fra. influence med samma bet., lat. influenftia inflytande, inflytelse (t. ex. inflytelserik) påverkan: betydelsen lånad från lat. influen'tia influens, bildn. till verbet influ'erej egentl, 'flyta in, strömma in* (om stjärnornas "utströmning" till jorden enl. astrologerna); jfr influera informera undervisa, underrätta: av lat. informa're forma, bilda; utbilda, andligen dana (se formera). Härtill informator hemlärare; information undervisning, underrättelse; informati'v in'fra- (i infraröd)', av lat. in'fra nedanför; härtill adj. infer'nus som befinner sig nedanför, underjordisk (jfr inferno) infria (i. löfte, förhoppningar o. dyl.): i äldre språk även: 'inlösa, betala (en skuld); fullgöra', till fri i bet. 'befriad, fritagen', da. indfri med samma bet.; för bet. av in- jfr inlösa m. fi. infusion insprutning; lösning, extrakt: av lat. infu'sio ingjutande; till 3 in- och fun'dere gjuta. Härtill infuso'rier (pl.) infusionsdjur

185inföding

inkognito

inföding: fsv. infødhinger; bildn. till 1 in och verbet föda införliva: av lågty. invorliven (ty. ein-verleiben) med samma bet.; trol. en över-sättn. av lat. incorpora're (jfr inkorporera)

införstådd ense, överens: i affärsspråk trol. närmast (under 1900-t.) efter da. indforstået med samma användning, vilket i sin tur (efter 1900) efterbildar likbet. ty. einver stånden, med en vidsträcktare användning, perf. part. till sich einverstehen komma överens ingalunda: fsv. ængalunda; gen. plur. av ingen och av fsv. no. lund sätt; jfr annor-, någorlunda ingefära [ing'efära] (en krydda): fsv. ingefæra, ingefær; av lågty. ingever; av sengrek. zingi'beris med samma bet., trol. ytterst ett indiskt ord ingen: fsv. ængin, ingin, isl. engi; sammansättn. av 2 en i bet. 'någon' och den nekande partikeln -gi; jfr icke ingenium [inje'nium] förstånd, begåvning: av lat. ingenium natur, skaplynne; begåvning: jfr geiii, ingenjör ingenjör [insjenjö'r]: känt från början av 1600-t.; av fra. ingénieur, urspr, 'byggare av krigsmaskiner'; bildat till ingenium i den medeltida bet. 'maskin* ingenstädes, -stans: se alle-, annor-, någonstädes

ingeny [ängsjeny'] oskuldsfull ung flicka: av fra. ingénue, fem. av adj. ingènu; av lat. ingen'uus friboren; naturlig, ärlig

ingrediens beståndsdel (mest i plur. ingredienser): av lat. ingredien'tia, pres. part. av lat. in'gredi gå in; till 3 in-och gra'di gå (se ingress, 2 grad, grassera, aggressiv) ingress' [ing-gress'] inledning, början: av lat. ingress'us ingång, inträdande, till in'gredi (se ingrediens); jfr kon-, pro-, regress

ingäld inkomst (ålderdoml.): fsv. ingiald, isl. inngjald; till 1 in och gäld inhalation inandning: bildn. till lat. inhalade andas in

inhemsk: efter ty. einheimisch med samma bet.; jfr hemsk

inhibera inställa: av lat. inhibe're hålla igen; förhindra; jfr prohibitiv. Härtill inhibitor ämne som hindrar el. hämmar en kemisk reaktion inhyses: fsv. inhysis, isl. innhysis; bildn. till hus (jfr inbördes, inrikes, in-socknes). Härtill inhysa; inhysing in händiga överlämna i någons händer: känt från 1600-t.; av likbet. ty. ein-händigen, till hand initial [initsia'l] begynnelsebokstav: till lat. inifium början. Härtill även: initiativ uppslag; föranstaltande: av fra. iniiiatire; initierad välunderrättad: perf. part., till fra. initier inviga injektion insprutning: av lat. injec'tio, bildn. till injic'ere kasta in; ingiva: jfr projektion. Härtill injicera, injiciera spruta in

inju'rie förolämpning (mest i plur. in-jurier): av lat. inju'ria orättvisa; förolämpning: till 2 in- och jus rätt (se juridisk)

in k svulst i huden hos hästar och nötkreatur: isl. økkr, sv. dial. ink, ick; besläktat med lat. ing'uen ljumske; jfr också isl. økkvinn tjock, klumpig och unken

inkarnation förkroppsligande: bildn. till lat. incarna're övergå i kött och blod: av 3 in- och car'o (gen. car'nis) kött. Härtill även inkarnerad förkroppsligad; inbiten

inkassera uppbära (betalning); indriva (fordran): över ty. av ital. incassa're, bildn. till incass'o inkassering inkiett fängkiett'] orolig: av fra. inquiä;

av lat. inquie'tus oroad, orolig inklinera böja sig, luta: av lat. inclina're med samma bet. (jfr d ek linera). Härtill inklination lutningsvinkel; böjelse: av lat. inclina'tio böjning, lutning; böjelse

inkludera inberäkna: av lat. inclu'dere (perf. part. inclu'sum) innesluta; innefatta. Härtill inklusive inbegripet; jfr exklusiv, prekludera inkoativ (en språkvetenskap lig term): till lat. inchoa're börja Inkognito [inkång'nito] okänd, utan att ge sig till känna: av ital. incogn'ito

186inkommensurabel

inplanta

okänd, av lat. incog'nüus med samma bet.

inkommensurabel ojämförbar: av 2 in-

och kommensurabel in kom modera [inkåmode'ra] besvära: av lat. incommoda're vara till besvär; skada, av commodus bekväm; jfr ackom-modera

inkompetent ej tillräckligt skicklig, oduglig: av 2 in- och kompetent. Härtill inkompetent oförmåga, oduglighet

inkomst: av lågty. inkumst (ty. Einkunft) med samma bet.; jfr ankomst m. fi. inkonsekvent ej följdriktig, motsägande: av 2 in- och konsekvent inkorporera [inkårpore'ra] införliva: av lat. incorpora'rey till 3 in- och cor'pus (gen. no^poris) kropp inkrusteYing inlagt arbete: till lat. in-crusta're överdra med en skorpa av ngt inkråm: trol. till fsv. krome det mjuka i bröd (inom skorpan), da. krumme smula; av lågty. krome inkråm i bröd inkräkta: av lågty. inkrechten intaga med kraft; till kraft; jfr bekräfta (äldre även bekràkta) inkubation första tiden av en smittosjukdom: av lat. incuba'tio liggande på, ruvande på

inkunabel bok som är tryckt före 1500: av lat. incuna'bula plur. linda; barndom; begynnelse

inkvartera inhysa; härbärgera: av ty.

einquartieren; jfr 4 kvarter inkvisition kyrklig domstol för behandling av kättare: av lat. inquisi'tio sökande; undersökning; jfr ackvisition, rekvisition. Härtill inkvisi'tor person som utför inkvisition, varav inkvisito'-risk strängt undersökande inlaga skrivelse till myndighet: efter mit. inlage och ty. Einlage, eg. 'inläggning, ngt som är inlagt'; till lägga in; jfr för-, pålaga

inlagsfä (juridisk term): fsv. inlaghsfce; sammansättn. av inlagh deposition (till lägga in) och fä i bet. 'rörlig egendom'

inländsk: efter ty. inländisch med samma bet.; till land

inmundiga: skämtsam bildn. (slutet av 1800-t.) till mun (fsv. munder), efter mönstret av inhändiga inmuta: se 2 muta innan: fsv. isl. innan innanför, inom, urspr, 'inifrån'; jfr dädan innandöme: ombildn. av lågty. in-ge-döme med samma bet.; till 2 dom innanmäte: äldre inmäte, kollektivbildn. till 1 mat; jfr äldre sv. inmat, da. indmat, no. innmat med samma bet. in natu'ra: lat. uttryck med bet. 'i naturligt tillstånd', därav '(avlöning) i varor el. livsförnödenheter' inne: fsv. inne, isl. inni; bildn. till 1 in (jfr ute, uppe, framme m. fi.) innebära innehålla, omfatta: ombildn. av fsv. inbæra, bæra in med samma bet. (jfr innehålla, -sluta m. fi.); da. indebære (från o. 1800) är sannolikt lån från sv. Härtill innebörd betydelse, mening: verbalsubst. till innebära (jfr neder-, upp-, åtbörd); ordet är brukat av V. Rydberg (från o. 1872) innehåll: efter ty. Inhalt med samma bet.; till hålla

innelyckt instängd: sammansättn. av inne och perf. part. av fsv. lykkia innesluta

inner- (i innerkant m, fi.): av inre (inre kant o. s. v.); jfr ytter-innerlig: fsv. innarliker, innerliker inre; innerlig; till innar längre in, komparativ av 1 in

innerst: superlativ, bildat på fsv. komparativen innar inre; jfr inre, innerlig in nervatio n nervernas inflytande på kroppens organ: bildn. till 3 in- och lat. ner'vus sena, nerv, se nerv innovation nyhet, teknisk nyskapelse: bildn. till lat. innova're förnya innästla sig: efter ty. sich einnisteln med samma bet., besläktat med näste inokulera inympa: av lat. inocula're; till 3 in- och lat. oc'ulus öga; knopp inpass inkast: äldre 'fritt tillträde; intrång'; av lågty. inpas intrång inpiskare (en politisk term): översättning från den eng. politiska termen whip med samma bet.

inplanta: efter ty. einpjlanzen med samma bet.; till planta

187in pyrd

instifta

inpyrd: se pyra

inrangera [inrangsje'ra] inordna, ställa på sin plats, hänföra till: sammansättn. av 1 in och rangera inre: fsv. indre, isl. innri; komparativ till 1 in och inne; jfr innerst, inner-, innerlig

inrikes: bildn. till rike (av samma art som inbördes, inhyses, insocknes) inrita (sig) vinna insteg, ta överhand: av lågty. inriten (ty. einreissen) med samma bet. inrota (sig): jfr utrota

inrymma ge plats (husrum, bostad), innefatta; medgiva, bevilja: av mit. in-rümen (ty. einräumen) med samma bet. insats: efter likbet. ty. Einsatz; bildn. till insätta (sätta in) efter mönster av ty. Einsatz till einsetzen, se 1 sats insegel: fsv. insighel; till verbet insighla, av medeltidslat. insigüla're försegla; besegla; bildn. på lat. sigüVum; se sigill; be-, försegla in'sekt: äldre insek't; av lat. insec'tum ngt med inskärning försett; insekt; till inseca're skära in (jfr sektion) insemination konstgjord befruktning: modern bildn. av 3 in- och lat. se'men (pl. se'mina) frö, överfört: 'könscell*. Härtill inseminera insera't kortare inslag i film; äldre språk även: 'kortare meddelande i tidning, notis, insändare': da. inserat, ty. Inserat med samma bet.; bildn. till inser er a (ty. inserieren) intaga, -föra, efter mönster av fabrikat, citat m. fi.; av lat. inser'ere infoga, -blanda (jfr serie)

insidi0's försåtlig, lömsk: av lat. insi-dio'sus försåtlig; arglistig insignier [insing'nier] (pl.) tecken på en viss värdighet: av lat. insig'nia, plur. av insig'ne kännetecken; utmärkelsetecken; jfr signera

insikt: av ty. Einsicht med samma bet., till einsehen inse; jfr 1 sikt; avsikt, åsikt

insinuera antyda, låta påskina: av lat. insinua're sticka in (i barmen), låta något tränga in, till sin'us bröst, barm.

Härtill insinuation (elak el. kränkande) antydning; insinuans [-an's, -ang's]; insinuant [-an't, -ang't] försåtligt antydande: av lat. pres. part. insin'uans (gen. insinuan'tis)

insistera envist yrka (på): av lat. in-sis'tere ställa sig; stå fast, dröja; jfr existera

inskription inskrift: av lat. inserip'tio inskrift; till inscri'bere skriva in (se skriva)

inskränka: efter ty. einschränken, bildn. till Schrank; se skrank insocknes: fsv. insoknis, adverbbildn. till socken; jfr inbördes, inhyses, inrikes

insolen't övermodig, fräck, oförskämd: av likbet. ty. eng. fra. insolent; av lat. in'solens (ack. insolen'tem) måttlös, övermodig, fräck; egentl, 'oerfaren, okunnig', av 2 in- icke och pres. part. av sole're bruka, pläga. Härtill insolen's övermod, fräckhet insolven't [-å-] oförmögen att betala: till 2 in- o- och sol ven t. Härtill insolven's inspektera: av lat. inspeäa're tillse; jfr spektakel, prospekt, respekt. Härtill inspektion: av lat. inspec'tio tillsyn; inspektor tillsyningsman och inspektor [-o'r] förvaltare: av lat. inspektor (plur. inspecto'res); inspektör tillsyningsman: av fra. inspedeur inspicien t underregissör: bildn. till lat. inspic'ere besiktiga, utöva uppsikt (jfr inspektera)

inspirera ingiva, intala; hänföra, egga: av lat. inspira're andas in; blåsa på; inblåsa; se spirant. Härtill inspiration ingivelse, hänförelse, installera inviga i ämbetet; sätta upp: över tyskan av fra .inställer med samma bet.; av medeltidslat. installa're, till stall'um korstol; av germ. ursprung; jfr 2 stall. Härtill installation insättning i ämbete; ordnande av teknisk anläggning

instans [-stang's, -stan's] led i domstolsorganisationen: över ty. eller fra. av lat. instan'tia enträgenhet instifta: efter ty. einstiften med samma bet.; se stifta

188instinkt

interferens

instinkt inre drift, ingivelse: av lat. instin'ctus ingivelse, tillskyndelse; till in-sting'uere egga, egentl, 'sticka in' (jfr distinkt). Härtill instinktiv grundad på naturlig ingivelse, omedveten institut inrättning, anstalt: av lat. in-stitu'tum inrättning; till institu'ere inrätta (jfr statut, substitut, resti-tuera). Härtill institution inrättning; anstalt: av lat. institu'tio med samma bet.

instruera giva anvisningar, handleda: av lat. instru'ere uppmura; ordna; utrusta; undervisa (jfr konstruera, destruktiv, struktur). Härtill instruktion handledning; arbetsordning; instruktiv lärorik, upplysande; instruktör handledare

instrument: av lat. instrumen'tum utrustning; redskap; hjälpmedel; till in-stru'ere (se instruera). Härtill instrumental, instrumenteli' instunda: fsv. instunda förestå, vara att förvänta, till stunda vänta, bida, bildn. till stund

inställa: i de flesta bet. efter ty; ein-stellen; jfr också da. indstille. Härtill inställd inriktad, förberedd; nedlagd, avskaffad: eg. perf. part. till inställa sig anpassa sig o. inställa upphöra med ngt, avbryta; inställelse; inställning inriktning, ståndpunkt: efter tv. Ein-stellung med samma bet.; inställsam: till ställa sig in i bet. 'söka vinna någons gunst, smickra' insulin (ett läkemedel): bildn. på lat. uttr. in'sidæ Langerhan'si 'Langerhans' cellöar', vissa små cellgrupper i bukspottkörteln av egendomligt slag insultera förolämpa: av lat. insulta're trampa på; håna

insulä'r belägen på en ö, ö-: av fra. insulaire; av lat. insula'ris ö-; jfr isolera

insurgent upprorsman: av pres. part.

till lat. insur'gere resa sig (emot) intakt orörd, ofläckad, ren: av lat. intac'tus orörd; till 2 in- och perf. part. av tan'gere röra (se tangera) intar'sia träinläggningsarbete: av ital. intar'sia med samma bet.; ytterst ett arab. ord tar si

inte: fsv. ængte, ingte intet, neutr. av ingen; sidoform till ække, ikke, varav icke

integra'1 (en matematisk term) gränsvärde: modern bildn. till lat. in'teger hel. Härtill integrera beräkna integraler; integration. Jfr integritet integritet oförkränkthet, orubbat tillstånd: av lat. integ'ritas, bildn. till in'-teger hel, oskadad, orörd. Härtill även integrera samordna, koordinera, införliva; integre'rande (t. ex. i. del) som ej kan vara borta, väsentlig; integration samordnande (särskilt ekonomiskt); motsats: segregation. Jfr integral intellekt förstånd: av lat. intellec'tus med samma bet.; till intellig'ere (se*intelligent). Härtill intellektuell' förstånds-; ej kroppsarbetande: av fra. intellectuel, av lat. intellectualis; in-tellektualis m; intellektualitet intelligent [-gent] begåvad: av pres. part. till lat. intellig'ere märka; förnimma; inse. Härtill intelligens [-gen's] begåvning, gott huvud: av fra. intelligence; av lat. intelligentia

intendent (viss tjänsteman): av pres. part. till lat. inten'dere spänna, sträcka ut (sin uppmärksamhet), övervaka; jfr intensiv, tendera. Härtill intenden-tur

intensiv kraftig, häftig, livlig; koncentrerad: av fra. intensif, bildn. på lat. inten'sus spänd, perf. part. av inten'dere; se intendent, extensiv. Härtill även intensitet inre (samlad) kraft, styrka; intensifiera

intention avsikt, syfte: av lat. inten'tio uppmärksamhet; avsikt; till inten'dere (jfr intendent)

inter- (i t. ex. internationell, interskan-dinavisk, internordisk): av lat. inter emellan

interdenta'1 bildad mellan tänderna: bildn. av inter- och lat. dens (gen. den'-tis) tand; jfr dental interdikt förbud, uteslutning från gudstjänsten: av lat. interdic'tum förbud interferens [-en's] samverkan av vågrörelser: bildn. av inter- och lat. ferr'e bära

189interfoliera

intoxikation

interfoliera häfta in rena blad mellan de tryckta el. skrivna; inflicka: bildn. av in ter- och lat. foVium blad (se folio) interimistisk gällande tills vidare: bildn. till lat. in'terim under tiden, till in'ter emellan (se in ter-); se interims-interims- (i interim sr eg ering m. fi.): till

lat. in'terim; se interimistisk interiö'r det inre; inomhusbild: av fra. intërieur; av lat. inter'ior inre; jfr intim, exteriör

interjektion utropsord: av lat. interjec'-tio kastande emellan; interjektion interlokutö'r den som ngn talar med: av fra. interlocuteur; bildn. till in t er-, och lat. loq'ui tala

intermezzo [-mess'o] mellanspel; oväntat avbrott; uppträde, episod, händelse: av ital. intermezzo med samma bet.; av lat. intermccVius befintlig mittemellan två föremål

intermittent ryck vis återkommande: pres. part. av lat. intermitfere lägga emellan; lämna ett mellanrum; låta en tid förgå; jfr re mit t en t intern [intä'rn] inre, invärtes: av lat. inter'nus invärtes, inre (jfr extern). Härtill internera inspärra: av fra. interner med samma bet.; internat skola med helpension: av fra. internat med samma bet.; intern [-tä'rn]: kortform för internerad; hypokoristiskt för strafffånge

internationell [-natsjonell'] mellanfolk-lig; världsomfattande: bildn. till inter-och nation; först hos den eng. förf. J. Bentham o. 1780. Härtill även internat ön al världsomfattande sammanslutning

interpellera framställa en öppen fråga till: av lat. interpella're falla i talet, avbryta; göra inkast (jfr appellera). Härtill interpellation öppen fråga; in-terpellant person som interpellerar interpolera inskjuta; genom inskott förfalska (en text): av lat. interpola're inflicka, infoga, eg. 'upputsa', till poli're putsa (se polera). Härtill interpola-tion (mat.) inskott av nya termer i en serie; (språkvet.) tillägg, inskott i en text, ibland: textförfalskning

interpretera tolka, översätta: av lat. interpreta'ri med samma bet. interpunktion förseende med skiljetecken: av lat. intcrpun'ctio avdelande medelst skiljetecken

interregnum [-reng'num] frånvaro av normal regering; mellanregering: lat. ord, sammansatt av in'ter emellan och reg'num (konunga)regering; jfr regera interrogativ [-rågati'v] frågande, fråge-: bildn. till lat. interroga're fråga interurba'n riks- (från den ena staden till den andra): bildn. av in t er- och urbs stad (se urban) intervall' mellanrum; tonavstånd: av lat. intervalVum mellanrum (mellan två pålrader i ett befästningsverk); jfr inter- och 1 vall intervenera träda emellan, medla: av lat. interveni're komma emellan. Härtill intervention mellankomst, medling; ingripande

intervju' samtal för erhållande av upplysningar: av eng. interview, egentl, 'beramat möte mellan två personer för att träffa avtal'. Härtill intervjua intestina'1- inälvs-: bildn. till lat. in-testi'num tarm, inälvor intet: se inte, ingen. Härtill intig: trol. efter mönster av likabetydande ty. nichtig, till nicht icke, nichts intet

inti'm förtrolig; innerlig: av lat. superlativen in'timus innerst; närmast, innerligast; jfr interiör. Härtill intimitet förtrolighet

intolerant [-an't, -ang't] ofördragsam: av ty. intolerant, fra. intolérant med samma bet.; bildn. av lat. tolera're bära, fördraga, tåla (se tolerera) med negerande in- (2 in-). Härtill intolerans [-an's, -ang's] ofördragsamhet: ytterst av lat. intoleran'tia med samma bet.; intoIera'bel outhärdlig intonation tonträffning; tongivning: av fra. intonation med samma bet., bildn. till lat. ton'us ton (jfr detonation). Härtill intonera ånge en ton; stämma upp

intoxikation [-tåksikasjo'n] förgiftning: bildn. till grek. toxikon' gift

190intransigent

invitera

intransigent [-gent] omedgörlig, oförsonlig: av fra. intranngeant; av spanska intransigen'te oförsonlig; bildn. till lat. transig'ere förmedla

in'transitiv (en grammatisk term): sammansättn. av lat. nekande in- (se 2 in-) och transitiv

intravenös inom en ven (motsats: sub-kutan): modern bildn. av lat. in'tra innanför och ve'na blodåder (se 2 ven) intress e (pl. intressen) uppmärksamhet, deltagande; nytta, fördel; ränta: av ty. Interesse, substantivering av lat. inter-ess'e egentl, 'vara emellan' (till in teremelian och esse vara), sedan 'vara av vikt, angå'. Härtill intressera: av fra. intéresser väcka deltagande, uppmärksamhet; intressant [-ang't, -an't]: av fra. interessant; intressent [-en't] delägare i ett företag: av ty. Interessent med samma bet.

intrigera smida ränker: av fra. intriguer bringa i förlägenhet; smida ränker; ytterst av lat. intrica're intrassla, förvirra; jfr intrikat. Härtill intri'g: av fra. intrigue med samma bet.; intrigant [-an't, -ang't] lömsk, ränkfull; intrigö'r ränksmidare

intrikat krånglig: egentl, perf. part. av lat. intrica're trassla in; jfr intrigera introducera införa, skaffa (ngn) tillträde: känt från 1600-t.; av lat. introdu'cere införa (jfr deducera, inducera, reducera). Härtill introduktion införande; förspel

introspektion inre åskådning, själviakttagelse: bildn. till lat. introspic'ere se in. Härtill introspekti'v

introvert' inåtvänd: modern bildn. till lat. introver'tere vända inåt, av inträ inom och ver'tere vända (jfr extra-vert). Härtill intro version intåtvänd

intryck: efter ty. Eindruck med samma bet.; jfr uttryck

intrång: efter lågty. indrank (ty. Ein-drang) med samma bet.; till tränga

inträda: se 1 träda. Härtill inträde; jfr av-, tillträda

intuition omedelbar åskådning; ingivelse: av fra. intuition; bildn. till lat. in-tue'ri se på; beskåda. Härtill intuitfv omedelbart uppfattande

intyga: av lågty. intügen (ty. einzeugen) med samma bet.; jfr betyga, övertyga, 1 tyg intäkt inkomst: fsv. intakt, isl. inntekt; sammansättn. av 1 in och en bildn. till taga (fsv. taka)

invadera (med krigsmakt) rycka in i ett land: efter ty. invadieren av lat. inva'dere gå in, tränga in, överfalla. Härtill invasion fientligt infall: av fra. invasion, ytterst av lat. inva'sio med samma bet.

invali'd (genom kroppsskada) arbets-oduglig person: av fra. invalide, av lat. invaVidus svag; kraftlös, orkeslös; till 2 in- och vale're vara kraftig (se valör). Härtill invaliditet arbetsoduglighet invasion: se invadera invekti'v skymford: av fra. invective; av lat. [ora'tio] invecti'va utfall, smädande tal

inventarium förteckning över lösegendom: av lat. inventarium förteckning, till inveni're träffa på, finna (jfr advent). Härtill inventarier (pl.) lösegendom; inventera förteckna och värdera ett lager

in ven ti ön (i sammansättn. inventions-soffa soffa som kan ändras till säng): av fra. invention påfund, uppfinning; av lat. inven'tio med samma bet., till tn-veni're (se inventarium). Härtill in-ventiös [-vensjö's] sinnrik; praktiskt ordnad, bekväm

invertera vända om: av lat. inver'tere med samma bet. Härtill inversion omkastning; omvänd ordföljd: av lat. in-ver'sio ömvändning; jfr aversion investera placera kapital i företag el. anläggning: omkr. 1915 av ty. inves-tieren, eng. invest med samma bet.; av lat. investiWe bekläda, iföra kläder, av 3 in- och ves'tis klädnad (se väst); jfr investitur. Härtill investering investitu'r insättning i ämbetet: bildn. till lat. investi're bekläda

invitera inbjuda: av lat. invita're med samma bet. Härtill invit inbjudning, uppmaning, vink: av fra. invite med samma bet.; invitation inbjudning: av lat. invita'tio

191invokation

ister

invokation åkallan: av lat. invoca'tio (gen. invocatio'nis) med samma bet. involvera innefatta; medföra: av lat. invoVvere inhölja, inveckla invånare: av lågty. inwoner (ty. Bin-wohner) med samma bet.; till ty. wohnen bo (jfr våning)

invändig: av lågty. inwendich (ty. in-wendig) med samma bet.; till vända (jfr ut-, nödvändig)

invärtes: av lågty. inwerdes med samma bet., besläktat med varda, urspr, 'vända' (lat. ver'tere vända); jfr utvärtes inälvor (pl.): fsv. inælvir, inælve, isl. inn-yfli; sammansättn. av 1 in och ett dunkelt ord, möjl. besläktat med avel ir- (i irrationell, irreguljär, irreligiös m. fi.): av lat. nekande prefixet in-; jfr 2 in- (2 il-, im-)

iridium (en metall): bildn. till grek. i'ris regnbåge

1. i ris regnbågshinna: av grek. i'ris regnbåge; regnbågshinna

2. i'ris svärdslilja: av grek. i*ris med samma bet.; samma ord som 1 iris

ironi' förställning i talet, genomförd i hånande avsikt: av grek. eirone'ia fördöljande av vad man verkligen tänker, bildn. till ei'ron hycklare. Härtill ironisera på ett halvt dolt sätt förlöjliga; iro'nisk spefull, gäckande; iro'niker irra: av ty. irren ströva omkring, gå vilse; fela, misstaga sig, besläktat med lat. erra're irra omkring; misstaga sig; jfr erratisk

irreden'ta landsdel, som behärskas av annan nation, och som man vill återvinna: bildat ur det ital. uttrycket lta'lia irreden'ta 'det ännu icke förlossade Italien' irrelevant som intet har att betyda i saken: av nekande prefixet in- (se 2 in-) och pres. part. av lat. releva're åter lyfta; lätta, förmildra; jfr relevant irrigation bevattning, spolning: av lat. irriga're leda vatten, vattna; av prefixet in- i (se 3 in-) och riga're leda vatten (i diken o. dyl.) irritera reta, oroa: av lat. irrita're reta; göra intryck på, möjl. besläktat med sv. vrida och 2 vred. Härtill irritation"

retning; förbittring; irritabel retlig; irri-tamen't retmedel

is: fsv. isy isl. iss; gemens, germ. ord (ty. Eis, eng. ice) av okänd härkomst isabel I'af ärg smutsgul färg: enligt traditionen skall drottning Isabella av Spanien under belägringen av Granada (1491—92) ha lovat att icke byta linne, förrän staden erövrats; linnet blev till slut ganska smutsigt isagogi'k vetenskapen om bibelns ursprung: bildn. till grek. eisagoge' införande, inledning

isch'ias höft(nerv)värk: bildn. till grek. ischi'on höft

isla'm muhammedanismen: av arab. isla'm hängivenhet, underkastelse under Guds vilja isoba'r linje på kartan som förenar orter med samma lufttryck: bildn. av grek. is'os lika och grek. bar'os tyngd (jfr barometer)

isolera avstänga från yttervärlden el. omgivningen: över fra. och ty. av ital. isola're, bildn. till i'sola ö'; av lat. in'sula (jfr insulär). Härtill isolator [-la'tår] (pl. isolatorer) oledare (för elektricitet); isolation; isolat isomeri' (kemisk term): bildn. av grek. is'os lika och mer'os del isomorf [-mår'f] (en mineralogisk och kemisk term): bildn. av grek. is'os lik, samma och grek. morje' form isop [i'såp] (en medicinalväxt): över tyskan av lat. hyso'pus, ytterst ett hebreiskt ord

isoter'm linje på kartan som förenar orter med samma temperatur: bildn. av grek. is'os lika, samma och grek. iher'me värme (jfr termometer) isotop [-tå'p] atom av samma grundämne men olika atomvikt: modern bildn. av grek. is'os samma och top'os plats istadig: fsv. istadhoger; till ett subst, motsvarande isl. istaöa stillastående, orubblighet, bildn. till standa i stå fast i ngt, vara upptagen av ngt ister: fsv. ister, isl. istr; gemens, germ. ord (ty. Inster inälvor av slaktdjur) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. intesti'num; jfr intes-tinal-

192isynnerhet

jamb

isynnerhet: se synnerhet isänder: se sänder

isär: äldre i sär; av prep. i och fsv. sær sig (reflex, pron., dativ); jfr sär-, särdeles, särskild; i samma bet. 'isär, för sig' användes isl. sér, no. ser, sv. dial. åt sär

'rtem likaså, vidare: av lat. it'em med samma bet.

iterera upprepa: av lat. iteraWe med samma bet. Härtill iteration upprepande: av lat. itera'tio med samma bet.; iterativ betecknande upprepning itu: sammansättn. av i och tu, sålunda: 'i två delar' iver: av likbet. lågty. iwer (ty. Eifer); i sv. fr. o. m. 1600-t.; av okänd härkomst; jfr beivra, förivra sig. Härtill ivrig

J

ja: fsv. ta, isl. ja; gemens, germ. ord (ty. ja, eng. yea) av omtvistad härkomst och med i flera avseenden oregelbunden ljudutveckling

jabot [sjabå'] halskrås (på damklänning): av likbet. fra. jabot, urspr, 'fågelkräva'; av okänt ursprung

1. jack hugg, skåra, hack: sv. o. no. dial. jakk; av okänt ursprung

2. jack (inkopplingsanordning för telefonapparat): av eng. jack, benämning på flera apparater och anordningar; eg. kortform av namnet Jacques Jakob

jacka: över lågty. jacke av fra. jaque soldatrock; ytterst av arab. éakk kort mansrock. Härtill jackett [sjakett'] (nedåt öppen mansrock med framtill rundade skört): av fra. jaquette, eg. 'liten jacka'

jacketkrona [j akk'et-] (ett slags tandprotes): av eng. jacket jacka, tröja, överdragsrock; av fra. jaquette, se jackett jacquard [sjaka'r] (ett slags vävnad): efter uppfinnaren av j.-maskinen, fransmannen J. M. Jacquard (d. 1834) jade [jä'd, jeid] (ett grönt mineral): av eng. jade med samma beté; av spa. (piedra de) ijada, eg. 'sten mot njurstenskolik'

jag: fsv. iak, iagh, isl. ek; gemens, germ. ord (ty. ich, eng. I) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (t. ex. lat. eg'o jag, se egoism); jfr mig, 1 min jaga: av lågty. ty. jagen med samma bet.; av omstridd härkomst (jfr 1 jakt och jägare)

jagua'r (ett rovdjur): trol. från någon indiansk dialekt i Brasilien jak grymtoxe: urspr, ett tibetanskt ord jaka: bildn. till ja; jfr neka jakaran'da [sja-, ja-] (ett sydamerikanskt träslag): eng. o. spa. jacaranda; från ett sydamerikanskt indianspråk jakobi'n (medlem av en viss under franska revolutionen existerande politisk klubb; ivrig revolutionsman): efter sammanträdeslokalen, ett vid Rue S:t Honoré i Paris beläget dominikan- (jakobin-) kloster

1. jakt jagande: av lågty. jacht, bildn. till jaga

2. jakt (ett slags fartyg): fsv. iakt; av lågty. eller holl. jacht med liknande bet.; till jaga; jfr yacht

jalu [sjalu'] avundsjuk, svartsjuk: av fra. jaloux med samma bet.; av medeltidslat. zelo'sus, bildn. till lat. ze'lus, grek. ze'los iver, avund, svartsjuka (jfr selot). Härtill I. jalusi [sjalusi'] avundsjuka, svartsjuka: av likbet. fra. jalousie 2. jalusi [sjalusi'] fönsterskärm, (spjäl)-gardin: av fra. jalousie med samma bet., egentl, 'skärm (förhänge) som skyddar mot nyfikna blickar'; formellt samma ord som det till jalu hörande 1 jalusi jama: ljudhärmande jamare sup: skämtsam ombildn. av jamaika färdiglagad toddy av jamaika-rom

jamb (versfot av en obetonad och en betonad stavelse: xx): av grek. i'ambos med samma bet.

193 isynnerhet

jamb

isynnerhet: se synnerhet isänder: se sänder

isär: äldre i sär; av prep. i och fsv. sær sig (reflex, pron., dativ); jfr sär-, särdeles, särskild; i samma bet. 'isär, för sig' användes isl. sér, no. ser, sv. dial. åt sär

'rtem likaså, vidare: av lat. it'em med samma bet.

iterera upprepa: av lat. iteraWe med samma bet. Härtill iteration upprepande: av lat. itera'tio med samma bet.; iterativ betecknande upprepning itu: sammansättn. av i och tu, sålunda: 'i två delar' iver: av likbet. lågty. iwer (ty. Eifer); i sv. fr. o. m. 1600-t.; av okänd härkomst; jfr beivra, förivra sig. Härtill ivrig

J

ja: fsv. ta, isl. ja; gemens, germ. ord (ty. ja, eng. yea) av omtvistad härkomst och med i flera avseenden oregelbunden ljudutveckling

jabot [sjabå'] halskrås (på damklänning): av likbet. fra. jabot, urspr, 'fågelkräva'; av okänt ursprung

1. jack hugg, skåra, hack: sv. o. no. dial. jakk; av okänt ursprung

2. jack (inkopplingsanordning för telefonapparat): av eng. jack, benämning på flera apparater och anordningar; eg. kortform av namnet Jacques Jakob

jacka: över lågty. jacke av fra. jaque soldatrock; ytterst av arab. éakk kort mansrock. Härtill jackett [sjakett'] (nedåt öppen mansrock med framtill rundade skört): av fra. jaquette, eg. 'liten jacka'

jacketkrona [j akk'et-] (ett slags tandprotes): av eng. jacket jacka, tröja, överdragsrock; av fra. jaquette, se jackett jacquard [sjaka'r] (ett slags vävnad): efter uppfinnaren av j.-maskinen, fransmannen J. M. Jacquard (d. 1834) jade [jä'd, jeid] (ett grönt mineral): av eng. jade med samma beté; av spa. (piedra de) ijada, eg. 'sten mot njurstenskolik'

jag: fsv. iak, iagh, isl. ek; gemens, germ. ord (ty. ich, eng. I) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (t. ex. lat. eg'o jag, se egoism); jfr mig, 1 min jaga: av lågty. ty. jagen med samma bet.; av omstridd härkomst (jfr 1 jakt och jägare)

jagua'r (ett rovdjur): trol. från någon indiansk dialekt i Brasilien jak grymtoxe: urspr, ett tibetanskt ord jaka: bildn. till ja; jfr neka jakaran'da [sja-, ja-] (ett sydamerikanskt träslag): eng. o. spa. jacaranda; från ett sydamerikanskt indianspråk jakobi'n (medlem av en viss under franska revolutionen existerande politisk klubb; ivrig revolutionsman): efter sammanträdeslokalen, ett vid Rue S:t Honoré i Paris beläget dominikan- (jakobin-) kloster

1. jakt jagande: av lågty. jacht, bildn. till jaga

2. jakt (ett slags fartyg): fsv. iakt; av lågty. eller holl. jacht med liknande bet.; till jaga; jfr yacht

jalu [sjalu'] avundsjuk, svartsjuk: av fra. jaloux med samma bet.; av medeltidslat. zelo'sus, bildn. till lat. ze'lus, grek. ze'los iver, avund, svartsjuka (jfr selot). Härtill I. jalusi [sjalusi'] avundsjuka, svartsjuka: av likbet. fra. jalousie 2. jalusi [sjalusi'] fönsterskärm, (spjäl)-gardin: av fra. jalousie med samma bet., egentl, 'skärm (förhänge) som skyddar mot nyfikna blickar'; formellt samma ord som det till jalu hörande 1 jalusi jama: ljudhärmande jamare sup: skämtsam ombildn. av jamaika färdiglagad toddy av jamaika-rom

jamb (versfot av en obetonad och en betonad stavelse: xx): av grek. i'ambos med samma bet.

193jamboree

jobb

jamboree [-ri'] internationellt scoutläger: av likbet. eng. jamboree, eg. ett slangord med bet. 'bullrande möte, fest'; av indianskt ursprung

jämsä prata strunt: sv. dialektord; av ljudhärmande ursprung; jfr flamsa,

gam sa, tramsa m. fi. jan (i brädspel): av lågty. jan med samma bet.; av personnamnet Jan janitscha'r (ett visst slags turkisk krigare): ytterst av turk. jeni-6eri ny milis

januari: av lat. (men'sis) janua'rius, ursprungl. årets elfte månad (jfr mars), från 153 f. Kr. dess första; av lat. Ja'nus ingångens o. utgångens gud jardinjä'r [sj-] blomsterskål: av fra. jardinière, bildn. till fra. jardin trädgård

jargong [sjargång'] kotterispråk; ordsvall: av fra. jargon; trol. av germ. ursprung och besläktat med gurgla jarl: litterärt lån från fsv. iarl (yngre iærl), isl. jarl; gemens, germ. ord (eng. earl) av omstritt ursprung jasmi'n [sj-] (en trädgårdsväxt, busken Jasminum): fra. jasmin; trol. ytterst av pers. jasemin med samma bet.; jfr sjersmin

jas pis (ett slags dyrbar sten): av grek. i'aspis; ytterst ett hebreiskt ord jazz [jass] (en modern pardans): av ett eng.-amerikanskt slangord jazz raska på, skynda

jeans [dji'ns, ji'ns] (pl.) (långbyxor med smala ben av hårt bomullstyg): av likbet. eng. jeans, pl.; av jean, ett slags bolstertyg, uppkallat efter Génes (med eng. uttal: dji'ns), det franska namnet på staden Genua, där tyget urspr, tillverkades

jeep [ji'p] liten bil med stark motor: av eng. jeep, urspr, namn på en amer. militär rekognoseringsbil, konstruerad av Willys-Overland Motor Corp. o. masstillverkad under 2. världskriget. Olika tolkningar av namnet: efter uttalet av initialerna g och p i det officiella namnet general purpose war truck krigsbil för allmänt bruk; av indianskt ursprung med bet. 'seg kraft, uthållig-

het'; bilfirman skulle ha hämtat namnet från en bildserie »Popeye the Sailor» (på svenska: "Karl Alfred"), där ett egendomligt djur kallat Jeep förekommer, och gjort det till sitt varumärke

jehu [jc'hu, jehu'] (i uttr. som [ett] jehu i vild, rasande fart): urspr. bibi. personnamn; efter Israels konung Jehu (slutet av 800-talet f. Kr.), om vars våldsamma framfart berättas i 2:a Kon. 8—10 kap. jeremia'd klagovisa; jämmer: av fra. jérémiade, bildn. till profetnamnet Jeremias

jersey [jö'rsi] (ett slags ylletrikå, för damdräkter): av likbet. eng. jersey; efter namnet Jersey, en av öarna i Engelska kanalen

jesuit: medlem av det av Ignatius Lo-yola 1534 grundade ordenssamfundet Soci'etas Jesu ("Jesu sällskap*)

1. jet [jett'] gagat, ett slags smyckesten: av likbet. eng. jet; av fornfra. jay et, av lat. gaga'tes, se gagat

2. jet (jett) [jett'] reaktionsdrivet flygplan, reaplan: (omkr. 1955) av eng. jet med samma bet., ursprungl. 'stråle', till jet spruta fram; av fra. jäer kasta, av lat. jacta're, avledn. av verbet jac'ere kasta; jfr jetong

jetong [sjetång'] skådepenning; spelmark: av fra. jäon, bildn. till jet er kasta

jiddisch judetyska; de polska och ryska judarnas språk: av ty. jiddisch, eng. yid-dish; samma ord som ty. jildisch judisk

jippo fest, skoj, upptåg; arrangemang:

slangord; av ovisst ursprung jiujifsu japansk brottning: ett japanskt ord med bet. 'muskelvetenskap' jo: da. jo; besläktat med ja men med oklar ljudutveckling; jfr no. jo, jau i samma användning jobb [jåbb'] arbete, göra; spekulation, (tvetydig) affär: (slutet av 1800-t.) av eng. job tillfälligt arbete, ackordsarbete; affär, spekulation; av ovisst ursprung. Härtill jobbà arbeta, knoga; spekulera; jobbare arbetare; börsspelare, spekulant: av eng. jobber med samma bet.; jobberi'; jobbig

194jobspost

jobspost [jåb'spost] sorgebud: efter Jobs bok, kap. 1: 13—21 jockej [sjåkej'], jockey [jåkk'i] yrkes-ridare; ridknekt: av eng. jockey med samma bet.; av fra. Jacquet, diminutiv av Jacques Jakob

jod [jådd] (ett kemiskt grundämne): ny-bildn. på grek. ioeide's violblå joddia [jåd'la] sjunga utan ord: av ty. jodeln med samma bet.; bildn. på det i Alptrakterna brukade lockropet jo jojka (om ett lapskt sångsätt): av lapska juoikat jojka, sjunga jo'jo (en leksak): av fra. joujou, eng. yo~ yo leksak; i äldre tid (1700-t.) kallat joujou de Normandie, "spelet från N."; barnspråksord med reduplikation (jfr namnam, honbon, pippi m. fi.) jo||[e]: se julle

jollra: ljudhärmande, liksom sv. och no. dial. jolla, äldre sv. jorla med samma bet.; jfr jolta. Härtill joller jolmig: ungt ord av okänt ursprung jölster (ett slags pil, Salix pentandra): isl. jylstr (jfr sv. dial. i[l]ster, no. ister); ett i nord. och ty. dial. vanligt ord; möjl. en bildn. till ett i fornhögtyskan bevarat adj. elo gul; jfr al

jolta: trol. ljudhärmande och besläktat med jollra. Härtill joltig: jfr pjoltig jon [-o'-] (en fysisk term): av grek. i'on vandrande. Härtill jonisera; jonlsation jonglera [sjångle'ra, jång-] bolla; göra konster: av fra. jongler; av lat. jocula'ri leka, skämta: till joc'us skämt, se jox, juvel. Härtill jonglö'r gycklare, task-spelare: av fra. jongleur, av lat. jocula'-ior skämtare

jonkill [sjånkill'] (en narcissväxt): av fra. jonquille; av spanska junquiWo med samma bet., bildn. till jun'co säv jons: se jåns

jord: fsv. iorp, isl. jgrÖ; gemens, germ. ord (ty. Er de, eng. earth) med släktingar bl. a. i grek. (e'ra jord) jorddrott: se drott

jordegumma kvinna som biträder vid förlossning, barnmorska: fsv. iordhgom-ma (jfr da. jordemoder, no. jordmoder)\ urspr. benämning på den kvinna, som lyfte det nyfödda barnet från jordgolvet, där barnaföderskan låg

jubileum

jordfästa: egentl, 'fästa vid jorden' (för att hindra den döde att gå igen), jfr stadfästa, korsfästa

jordgubbe: jfr fsv. iordhbær, da. jord-bær, no. jordber, ty. Erdbeere; sydsv. o. västsv. dial. jordbär smultron; till sv. dial. gubbe liten klump (se gubbe); alltså eg. 'stort jordbär'; jfr smultron jordklot: se 1 klot

jordmån: fsv. iordhmun jordområde; till 1 mån i bet. 'egendom, värde' jos: se juice

jota [-o-] (i uttr. inte ett jota inte det ringaste): försvenskning av grek. io'ta, namn på bokstaven i, vars tecken är ett av de minsta i det grek. alfabetet jour [sjo'r] mottagning, tjänstgöring för dagen: av fra. jour dag, fornfra. jorn; av lat. diur'nus daglig (jfr journal, bonjour, ajournera). Härtill jourhavande tjänstgörande för dagen journal [sjorna'l] dagbok; liggare; tidskrift: av fra. journal, egentl, ett adj. med bet. 'daglig'; bildn. till fornfra. jorn dag (se jour). Härtill journalist [sj-] tidningsman

journaljä'r [sjor-] växlande, ombytlig: av likbet. fra. journalier, avledn. av journal daglig; se journal jovia'1 godmodig, fryntlig: över ty. och fra. av lat. jovia'lis hörande till Jupiter (märk lat. Jov'is Jupiters), vars stjärna ansågs skänka gott humör. Härtill jovialisk; jovialitet godmodighet jox skräp, skoj, strunt: da. juks; av likbet. ty. Jucks; av lat. joc'us skämt, se jonglera, juvel. Härtill joxa jobba, mixtra

ju: fsv. iu, io alltid, säkert, dock, ju; av lågty. ju, jo med samma bet. (ty. je); samma ord som fsv. e, æ (se e-, eho, ehuru)

jubel: över ty. Jubel av kyrkolat. ju'-bilus jublande kyrkokör, av lat. ju'-bilum hojtande, joddlande; ljudhärmande. Härtill jubla

jubile'um: av medeltidslat. jubüæ'um, till ann'us jubüæ'us (katolskt) jubelår, som firades fr. o. m. 1300 efter gammaltestamentlig förebild; egentl, en bildn. till hebreiskt job el basun, men associerat med lat. verbet jubüa're jubla (se

195judaskyss

I. just

jubel). Härtill jubilera fira jubileum; jubila'r person som firar jubileum judaskyss: efter bibelns berättelse om hur Judas kysste Jesus, då han förrådde honom

jude: fsv. iuße, da. jode; av mit. jude (jöde), ty. Jude; av lat. judæ"us, grek. iudai'os, härstammande från Iudas; denne var en av Jakobs (Israels) söner. Härtill judinna

judicieir rättslig; domstols-: bildn. till lat. judic'ium domstol; rättegång; rättsfråga (jfr jugera)

Juft ryssläder: av lågty. juft med samma bet. (ty. Jucht); urspr, ett ryskt ord jugera [sjysje'ra] bedöma: av fra. juger döma, bedöma, -av lat. judica're med samma bet. (jfr judiciell). Härtill jugemang [sjysjemang'] omdöme, omdömesförmåga: av fra. jugement med samma bet. juice [jo's], jos natursaft, råsaft (195Ö-t.): av eng. juice med samma bet., även 'köttspad' m. m.; av fra. jus; av lat. ju's köttsaft; jfr jus jul: fsv. iul, isl. jol n. pl.; i hednisk tid midvinterfesten (vid mitten av jan.); ett till sitt upphov dunkelt ord, som utom i nord. språk återfinns i got. och forn-eng. (jfr ty. Weihnachten jul, egentl, 'helig natt'; eng. Christinas jul, egentl. 'Kristi mässa'). Härtill julklapp (från mitten av 1700-t.): efter den folkliga seden att klappa på dörren hos grannar o. kasta in skämtgåvor i stugan; julotta: se otta juli: över ty. av lat. (men'sis) ju'Hus, uppkallad till ära för Julius Caesar (d. 44 f. Kr.); jfr augusti julle (jolle) (liten) roddbåt: av lågty. jolle med samma bet.; av okänt ursprung

julp byxsprund, tyglinning som täcker knapparna i byxsprunden: hantverksord, först sent (1800-t.) i skrift, äv. gylp, gylf; da. gylp; av lågty. gulp (uttalat: julp), gulp, holl. gulp med samma bet.; av ovisst ursprung jum'bo den siste och trögaste i en tävling: av likbet. eng. jumbo; urspr, smeknamn på en stor och klumpig elefant i Londons Zoo på 1880-t.

Jumfru (ett mått, 1/32 kanna): samma ord som jungfru

jumpa hoppa (särskilt på isflak): av eng. jump med samma bet.; trol. ljudhärmande (jfr plumpa, dumpa m. fi.) jum'per (ett klädesplagg), (pl. jumprar)'. omkr. 1920; av eng. jumper med samma bet.; till jump hoppa, sålunda 'blus som man kan hoppa i' junge|: se djungel

jungfru: av lågty. junc-vrouwe ung adelsdam, till junc (ty. jung) ung och vrouwe (ty. Frau) fru; jfr j ungman, junker

jungfrubur: till bur i bet. 'kammare, förrådshus'

jung man sjömanslärling: av lågty. jung-mann ung man; ung sjöman juni: av lat. (men'sis) ju'nius uppkallad efter den romerska gudinnan Ju'no (eller hennes etruskiska motsvarighet lno)

junior [ju'niår, juniå'r] (pl. junio'rer) yngre (sportsman): av lat. ju'nior yngre, kompar. av juv'enis ung; jfr senior junker ung man: fsv. iunker; av lågty. junker, av junc-herre ung herre; jfr jungfru, jungman. Sidoform -jun-kare (i fan-, styck-, kammarjunkare m. fi.) junonisk [-å'-, -o'-] yppig; bildn. till lat. gudinnenamnet Juno (gen. Juno'nis) junta enskild förening, enskilt sällskap: av spanska junta; av fem.-formen av lat. jun'dus förenad

juri'disk rätts-: ombildn. av lat. jurid'i-cus hörande till lagskipningen; bildn. till lat. jus (gen. ju'ris) lag; rätt. Härtill juridi'k rättsvetenskap; juris't rättslärd, lagkarl. Den lat. genitiven juris rätts- i juris doktor (kandidat), jurisdiktion rättsskipning (till lat. dic'tio sägande, se diktion), jurispruden's rättsvetenskap (till lat. pruden'tia lärdom)

jury [jur'i] folkvald nämnd; prisdomar-nämnd: av eng. jury; av fra. juré edsvuren, perf. part. av jurer svärja (lat. jura're)

jus [sjy']: se 3 sky i. just (adv.): över lågty. just av fra. juste riktigt; jfr 2 just

1962. just

jäsa

2. just [sjysst] (adj.) riktig; oklanderlig: av fra. juste riktig; av lat. jus'tus laglig; rättvis; rättmätig; riktig; till jus rätt (se juridisk, justis). Härtill justera [sjyste'ra] rätta; avmäta; granska och godkänna: av fra. juster; justess [-[sjys-tess']-] {+[sjys- tess']+} korrekthet: av fra. justesse justis [sjysti's, justi's] rätt, rättskipning: av fra. justice; av lat. justi'tia rättvisa (se 2 j ust Härtill justitie- [justi'tsie] (i justitiedepartement, justitiekansler m. fi.) lagskipnings-, rättskipnings-

1. jute (ett slags vävnadV. av bengaliska (indiska) jüt Corchorus capsularis

2. jute jyllänning: fsv. iute, da. jyde, isl. jo'tar (pl.), feng. eotas, lat. eutii; folknamn av ovisst ursprung

juvel: av ty. Juwel; av fornfra. joel smycke; av medeltidslat. joca'le, trol. bildn. till joc'us lek, skämt, se jox, jonglera. Härtill juvelerare juvenTI ungdomlig: ytterst av lat. juvenalis med samma bet., avledn. av ju'venis ung, yngling juver: fsv. iuger, iuwer, isl. jügr; gemens, germ. ord (ty. Euter, eng. udder) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. u'ber juver; spene jycke hund (vardagl.): trol. zigenarord, upptaget i slang

jåns (endast i sammanställn. i jàns): fsv. i adhons, i iadhans, no. i åns; jfr isl. a dan nyss, förr

jädrans, jädrar, jädringen, jäkel: eufemistiska ombildningar av djävul jägare: av lågty. jeger (ty. Jäger) jägare, bildn. till jagen; se jaga jägmästare: av ty. Jägermeister med samma bet., bildn. till jägare jäkt: fsv. iækt, sidoform till iakt (se 1 jakt). Härtill jäkta jäm- (i jämföra, jämlik, jämväl m. fi.): fsv. iæm-; till jämn, med bortfall av n mellan konsonanter (liksom i jämka, jäms, jämt, jämte) jämföra: fsv. iämföra föra till jämnhet, göra jämn, jämka; till bet. påverkat av lat. compara're. Härtill jämförelse

jämka [jäm-, jäng-]: fsv. iæmka, iænka; bildn. till jämn

jämmer: av lågty. jämmer (ty. Jämmer)

med samma bet.; ljudhärmande. Härtill jämra (sig)

jämn: fsv. iæmn, isl. jafn; gemens, germ. ord (ty. eben, eng. even) av dunkelt ursprung; jfr jäm-, jämka, jäms, jämt, jämte; även, oäven jäms: adverbialbildn. till jämn, med bortfall av n mellan m och s jämt alltid: fsv. iæmt; av iæmnt, neutr. till jämn, med bortfall av n mellan konsonanter

jämte (prep.): fsv. iæmte; efter mönster av andra prep. och adv. på -e {fore, ute, inne o. dyl.) uppkommen bildn. till iæmt, neutr. av jämn jänta: äldre gänta, no. gjenta; fem.-bildn. till gant narr, som återfinns i sv. dial. (jfr fän t a); jfr sv. dial. gantas skämta, flörta

järn: fsv. iærn, isl. isarn, jdrn; gemens, germ., ord (ty. Eisen, eng. iron), trol. lånat från något keltiskt språk järnbörd: fsv. iambyrp f. bärande av glödande järn (för att styrka sin oskuld); till bæra iarn bära järn; jfr vittnesbörd, åtbörd m. fi. järnväg: efter fra. chemin de fer med samma bet.; jfr ty. Eisenbàhn, da. jernbane och eng. railway

järnålder: efter da. jæmalder, om ett förhistoriskt tidsskede först av arkeologen Vedel Simonsen 1813 (C. J. Thomsen 1836); härefter även t}^. Eisenalter, eng. iron-age; jfr sten-, bronsålder

järpe: fsv. iærpe, isl. jarpi; substantiv-bildn. till jarpr brun; gemens, germ. adj. med släktingar i flera andra indoeurop. språk; möjl. urbesläktat med järv

järtecken förebådande under, synligt bevis, mirakel: fsv. iærtekn, isl. jarteikn, no. jarteign; trol. sammansättn. av ett adj. iarkn- ren, klar och tecken järv: fsv. iærver, no. jerv; av omtvistat ursprung, möjl. till ett adj. 'brun' och besläktat med järpe jäsa: trol. ett inhemskt arvord med motsvarighet i fornhögty.; besläktat med likabetydande ty. gören och no. asa; med släktingar i andra indoeurop. språk (jfr jäst)

197jäst

kafé

jäst: fsv. iæster, isl. jqstr; gemens, germ. bildn. till jäsa jätte: fsv. iætte; kortform till fsv. iætun, isl. jqtunn jätte; gemens, germ. ord, bildat till äta, sålunda 'storätare' eller 'människoätare' eller 'likätare' jätter hårt packat morängrus (under jordytan): sv. dialektord (Småland) av okänt ursprung jäv hinder att utföra viss rättslig handling: fsv. iæf, isl. ef, no. ev tvivel; trol. substantivering av den konjunktion,

som återfinns bl. a. i eng. och isl. if om. Härtill jäva; jävig jökel nedåtskridande ismassa på högfjäll, glaciär: litterärt lån från nyisl. jökull glaciär (fornisl. jökull, no. jøkul); jfr fsv. is-ikel, sv. dial. ickel istapp jöns (vanl. i sammansättn. dummerjöns): av personnamnet fsv. Iønes, løns, folklig form av Johannes i appellativ användn.: dumbom o. dyl. (1600-t.); jfr måns

jösse: trol. kortnamnsbildn. till Jöns

K

kabal intrig, ränker: av fra. cabale; av hebr. qabbalàh hemlig lära; jfr kabbala

kabaré: av iT&.cabaret krog; möjl. dialekt-form till en avledning av cave källare kabbala (viss judisk troslära): av hebr. qabbalàh hemlig lära, tradition; jfr kabal. Härtill kabbalisti'k kabbeleka (kabbelök) (en växt, Caltha palustris): av outrett ursprung ka'bel: av fra. cäble; över provensalskan av lat. cap'ulum rep, till cap'ere taga (se kapabel)

kab'eljo: av holl. cabbelyau med samma bet. och oklar härledning kabi'n förarhytt, passagerarrum (på flyg): av eng. cabin med samma bet.; av fra. cabine, cabane hydda; av senlat. capan-n'a jordhydda; av ovisst ursprung kabinett' litet rum; avträde; regering: av fra. cabinet; av ital. gabinetto, diminutiv avledning av gabb'ia bur kabriolett (lätt tvåhjuligt åkdon): av likbet. fra. cabriolet, avledn. av cabriole bocksprång (jfr kaprifolium, kap-riol)

kabyss' skeppskök: av lågty. kabüse litet, avplankat rum

kacka träcka: da. kakke, ty. kakken, eng. cack, lat. caca're med samma bet.; trol. ljudhärmande kackalo'rum oväsen: känt från slutet av 1700-t.; skämtsam bildn. efter lat. mönster; till kackla

kackerlacka: av holl. kakkerlak (ty. Ka-kerlak), enl. uppgift av ett sydamerikanskt dialektord kakerlaki kackla: ljudhärmande ord; jfr lågty. kakelen, eng. cackle

kada ver lik: av lat. cada'ver lik; till cad'ere falla

kadens [-en's] (musikterm): av fra. cadence; av ital. caden'za fall; ytterst bildat till lat. cad'ere falla (jfr kadaver, chans)

ka'der (viss del av armé): av fra. cadre infattning, ram; av ital. qua'dro inramad tavla; av lat. quafdrus fyrkantig; jfr kväder; kvart, 4 kvarter kadett7: över tyskan av fra. cadet yngre son (i en adelsfamilj); kadett; diminu-tivbildn. capdet litet huvud till lat. cap'ut huvud; jfr 1 kapital ka'di muhammedansk domare: av arab. qddl domare

kad'mium (ett metalliskt grundämne): bildn. på grek. kadme'ia, en viss sten-art

kadrirj (en dans, utförd av fyra par): av fra. quadrille; av spanska cuadrilla, avledning av cuad'ro slagställning med fyra fronter; av lat. qua'drus fyrkantig; jfr kader

kaducé häroldsstav; av lat. cadu'ceus, guden Merkurius' (Hermes') av ormar omslingrade stav kafé: av fra. café; samma ord som kaffe

198 jäst

kafé

jäst: fsv. iæster, isl. jqstr; gemens, germ. bildn. till jäsa jätte: fsv. iætte; kortform till fsv. iætun, isl. jqtunn jätte; gemens, germ. ord, bildat till äta, sålunda 'storätare' eller 'människoätare' eller 'likätare' jätter hårt packat morängrus (under jordytan): sv. dialektord (Småland) av okänt ursprung jäv hinder att utföra viss rättslig handling: fsv. iæf, isl. ef, no. ev tvivel; trol. substantivering av den konjunktion,

som återfinns bl. a. i eng. och isl. if om. Härtill jäva; jävig jökel nedåtskridande ismassa på högfjäll, glaciär: litterärt lån från nyisl. jökull glaciär (fornisl. jökull, no. jøkul); jfr fsv. is-ikel, sv. dial. ickel istapp jöns (vanl. i sammansättn. dummerjöns): av personnamnet fsv. Iønes, løns, folklig form av Johannes i appellativ användn.: dumbom o. dyl. (1600-t.); jfr måns

jösse: trol. kortnamnsbildn. till Jöns

K

kabal intrig, ränker: av fra. cabale; av hebr. qabbalàh hemlig lära; jfr kabbala

kabaré: av iT&.cabaret krog; möjl. dialekt-form till en avledning av cave källare kabbala (viss judisk troslära): av hebr. qabbalàh hemlig lära, tradition; jfr kabal. Härtill kabbalisti'k kabbeleka (kabbelök) (en växt, Caltha palustris): av outrett ursprung ka'bel: av fra. cäble; över provensalskan av lat. cap'ulum rep, till cap'ere taga (se kapabel)

kab'eljo: av holl. cabbelyau med samma bet. och oklar härledning kabi'n förarhytt, passagerarrum (på flyg): av eng. cabin med samma bet.; av fra. cabine, cabane hydda; av senlat. capan-n'a jordhydda; av ovisst ursprung kabinett' litet rum; avträde; regering: av fra. cabinet; av ital. gabinetto, diminutiv avledning av gabb'ia bur kabriolett (lätt tvåhjuligt åkdon): av likbet. fra. cabriolet, avledn. av cabriole bocksprång (jfr kaprifolium, kap-riol)

kabyss' skeppskök: av lågty. kabüse litet, avplankat rum

kacka träcka: da. kakke, ty. kakken, eng. cack, lat. caca're med samma bet.; trol. ljudhärmande kackalo'rum oväsen: känt från slutet av 1700-t.; skämtsam bildn. efter lat. mönster; till kackla

kackerlacka: av holl. kakkerlak (ty. Ka-kerlak), enl. uppgift av ett sydamerikanskt dialektord kakerlaki kackla: ljudhärmande ord; jfr lågty. kakelen, eng. cackle

kada ver lik: av lat. cada'ver lik; till cad'ere falla

kadens [-en's] (musikterm): av fra. cadence; av ital. caden'za fall; ytterst bildat till lat. cad'ere falla (jfr kadaver, chans)

ka'der (viss del av armé): av fra. cadre infattning, ram; av ital. qua'dro inramad tavla; av lat. quafdrus fyrkantig; jfr kväder; kvart, 4 kvarter kadett7: över tyskan av fra. cadet yngre son (i en adelsfamilj); kadett; diminu-tivbildn. capdet litet huvud till lat. cap'ut huvud; jfr 1 kapital ka'di muhammedansk domare: av arab. qddl domare

kad'mium (ett metalliskt grundämne): bildn. på grek. kadme'ia, en viss sten-art

kadrirj (en dans, utförd av fyra par): av fra. quadrille; av spanska cuadrilla, avledning av cuad'ro slagställning med fyra fronter; av lat. qua'drus fyrkantig; jfr kader

kaducé häroldsstav; av lat. cadu'ceus, guden Merkurius' (Hermes') av ormar omslingrade stav kafé: av fra. café; samma ord som kaffe

198kafeteria

kalfatra

kafeteria kafé (med begränsad matservering): över eng. av spa. cafeteria (i Sydamerika); avledn. av spa. café (ital. caffè) kaffe; kafé kaffe: av ty. Kaffee, fra. café; över ital. (omkr. 1GOO) från turk. qahvé med samma bet.; av arab. qawah, tidigast 'vin', från o. 1400 överfört 'kaffe'. Vid 1600-talets slut började kaffet användas som dryck i Västeuropa kafferep: känt från omkr. 1850 med skämtsam användning; av okänt ursprung

kafta'n österländsk lång röck; prästrock: ytterst av turk. qaftän med samma bet.; jfr kofta

kagge: isl. kaggi, no. kagge; jfr no., sv. dial. kagg; ett företrädesvis nord. ord, trol. med urspr. bet. 'ngt kupigt'; jfr kogg

kaj: över höll. av fra. quai; ett urspr, galliskt (keltiskt) ord med bet. 'sandbank, vallbyggnad'

kaja: fsv. kaia, no. kaja; nord. ord av ljudhärmande art; jfr mit. ka, holl. kauw kaja

kaj a'k grönländsk fiskarbåt: ett eskimåord

kajenn'peppar: efter staden Cayenne i fra. Guiana; trol. ligger dock ett indianskt ord till grund kaj ka ro el. segla med besvär (vard.): sv. dial. (Finl. Estl.), av estn. kaikuma vackla, gunga

1. kaj'man (pl. kajmän) namne, person med samma namn: ålderdoml., nord-sv.; av likbet. fin. kaima

2. kajman (sydamerik. alligator): av eng. cayman; ytterst ett karibiskt ord

kajuta: av lågty. kajüte; trol. av fra. cahute koja; jfr da. kahyt kajuta

kaka: fsv. no. kaka; nord. ord med släktingar i andra germ. språk; jfi ty. Knchen med samma bet. (se 2 koka och 1 käx); eng. cake är trol. lånat från nord. språk; sannolikt ytterst upptaget ur barnspråk

kakadiTa (en papegojeart) över ty. och holl. av ett malajiskt ord; ljudhärmande ka'kao: av spanska caca'o, trol. från ett infödingsspråk i Chile

kakel: av ty. Rachel med samma bet., äldst '(fyrkantigt) lerkärl, skål (som inmurades i ugnsväggen)'; diminutiv-bildn. av lat. cacc'us gryta, fat (av lera), av okänt ursprung kaki: se khaki

kakofoni [kakåfåni/] missljud (motsats: eufoni): bildn. av grek. kakos' dålig och fone' ljud

kaktus: av grek. lcak'tos, en taggig växt kakumina'1 (konsonant bildad med tungspetsen mot gomtaket): modern bildn. till lat. cacu'men spets, topp; gomtaket kal: av lågty. kal, ty. kahl med samma bet., trol. av lat. caVvus hårlös kalabalik tumult, uppträde: ett turk. ord, bildat av arab. gha'laba folkhop kalamitet missöde: över fra. calamité allmän olycka, nöd av lat. calam'itas missöde, olycka kala's: äldre kalats; över lågty. collatie av lat. colWtio sammanskott, bidrag: jfr kollation

kalcadon [-o'n] (ett slags halvädelsten): ytterst av grek. khalkedo'n, en dyrbar sten (Upp. 21: 19); av okänt ursprung kalcinera förbränna på visst sätt: bildn. på lat. calx (gen. caVcis) kalk; se kalcium

kalcium (metallen i kalk): bildn. till lat. calx (gen. caVcis) kalk; jfr 2 kalk kalebass' (ett slags kurbits): av fra. calebasse; ett sydfranskt ord av okänt ursprung

kalejdoskop [-skå'p] (en optisk leksak): bildn. av grek. kalos' skön, ei'dos form och skopei'n se

kalerider: över tyskan av lat. calenda'-rium, bildn. till Kålen'dæ (plur.) den första dagen i varje månad, av ovisst ursprung. Härtill kalendarium; kalendarisk

kalesch [-ä'sj] (ett slags vagn): av fra. calèche, ett urspr, polskt el. tjeckiskt ord kalfaktor officersuppassare: av medeltidslat. calejac'tor en som gör upp eld; jfr chaufför

kalfatra [kall'fatra, kalfatra] täta med drev; nagelfara, häckla, gå illa åt: av lågty. holl. kalfateren; urspr, ett ny-grekiskt ord med bet. 'tjära ett skepp*

199kali

kamé

kali: över ty. av arab. qali, best. form alqali; se alkali

kaliber loppets vidd på eldvapen; beskaffenhet: över fra. calibre och ital. calib'ro av arab. qälib gjutform. Härtill kalibrera

kalif muhammedansk härskare: av arab. halifa (Muhammeds) efterföljare kalikå [kali-, -kå'] (ett slags tyg): av èng. calico, fra. calicot; efter staden Kalikut i Ostindien; jfr kalkon kalium (ett grundämne): modern bildn. till kali

1. kalk bägare: närmast från forneng.; gammalt germ. lån av lat. caVix (gen. caVicis) bägare

2. kalk (ett mineral): över lågtyskan av lat. calx (gen. caVcis) med samma bet.

kalkera rita av; efterbilda: av fra. cal-quer, av ital. calca're stampa, trampa; jfr rikoschett

kalkon [-ko'n]: av lågty. kalkün, holl. kalkoen, ellips av kalkoensch haan, egentl, 'tupp från Kalikut (i Ostindien)' kalky'l beräkning: av fra. calcul med samma bet. Härtill kalkylera: av fra. calculer; av lat. calcalaWe räkna, beräkna, till caVculus liten (kalk)sten (använd vid räkning)

1. kall (adj.): fsv. isl. kaldr; gemens, germ. ord (ty. kält, eng. cold), egentl, en participialbildn. till ett verb isl. kala göra kall; jfr kulen, kyla, källa, köld

2. kall (subst.): till 1 kalla; egentl, 'det vartill man kallas'; jfr 1 kalla

1. kalla (verb): fsv. isl. kalla; gemens, germ. ord (eng. cail) av omstritt ursprung. Härtill kall; kallelse

2. kalla (en växt): av lat. cail'a med samma bet.

kallbran'd gangrän: efter ty. Kallbrand med samma bet.; till brand i bet. 'elakartad inflammation' (även i mjältbrand)

kallhamrad genom hamring utan upphettning bearbetad; särskilt i bildlig anv. 'kylig, obeveklig' (o. 1900) kalligra'f skönskrivare: bildn. av grek. kalVos skönhet och grek. grafein skriva kal mera lugna: av fra. calmer; av ital. calma're lugna

kaimusrot (en växt): till grek. kaVamos rör; besläktat med halm kalomel (en kvicksilverbildning): bildn. av grek. kalos' vacker och mel'as svart kalop's: av eng. coll'ops, plur. av collop köttskiva, äldst: 'ägg stekt på skink-skiva'; trol. sammansättn. av col kol och hoppe hoppa; jfr fsv. æg kolhuppad ägg stekta på kol(glöd) och glödhoppa kalori' värmeenhet; näringsvärdeenhet: modern bildn. till lat. caVor värme kalott' (ett slags mössa): av fra. calotte; antingen över provensalska el. ital. från grek. kaly'ptra huva; eller också från arab. kalüta kapuschong kalsong'er (pl.): av fra. calegons; av ital. calzo'ni; avledning av caVza strumpa kalufs (kalu'v): av omstritt ursprung, möjl. en skämtsam ombildn. av kalott kalv: fsv. kalver, isl. kalfr; gemens, germ. ord (ty. Kolb; eng. calf) med talrika släktingar i andra indoeurop. språk, trol. med urspr. bet. 'foster; moderliv' kalvbräss: se bräss

kalvili (en äppelsort): av fra. calville med samma bet.

kalvinis'm (en protestantisk kyrkolära): efter kyrkoreformatorn Johannes Cal'-vin (1509—1564)

kalvjärpe späckad kalvrulad utan inlägg: bildlig benämning på maträtt; jfr kalvkyckling, 2 -hare kalvkyckling ospäckad kalvrulad med inlägg (av persilja o. smör): bildlig benämning på maträtt; jfr kalvjärpe, 2-hare

kam: fsv. kamber, isl. kambr; gemens, germ. ord (ty. Kamm, eng. comb) med talrika släktingar i andra indoeurop. språk och med urspr. bet. 'föremål med tänder*

kamarilia (ränksmidande parti el. klick): av spanska camarilVa konungens privatkabinett, egentl, diminutivform av spa. camara rum, kammare; jfr kamera

kam'brik (ett slags tyg): efter den flandriska textilstaden Cambrai; jfr kammarduk

kamé (ädelsten med skulpterad upphöjd framställning): av fra. camée; av ital. came'o med samma bet.

200kamel

kanarie-

kame l: av lat. came'lus, urspr, ett österländskt ord (arab. gamal) kameleont [-ån't] (ett ödledjur): av grek. khamaiWon med samma bet., egentl, 'jordlejon'

kame lia (en växt): namnet givet av Linné för att hedra botanisten L. Kamell, som 1738 hemförde växten från Japan

ka'mera fotografiapparat: av lat. carn'era valv; rum. Ursprungl. (fr. o. m. 1500-t.) var carn'era obscu'ra 'mörk kammare' namn på ett mörkt rum, vari ljus insläpptes genom ett litet hål; bilden uppkom på motsatta väggen. Senare överfört på fotografisk apparat med lins. Jfr kamarilla, kameral, kammare, kamrat, kamrer

kamera'l hörande till statens drätsel och förvaltning: av lat. camera'lisy bildn. till carn'era; jfr kamera kam'fer: av fra. camphre; över medeltidslat. cam'phora från arab. käfür med samma bet. kami'n: över lat. cami'nus av grek. kam'-inos ugn

kamlott' (ett slags tyg): av fra. camelot; av äldre melota, ett ord av grek. ursprung, senare anslutet till kamel kammarduk (detsamma som kam-b rik): av lågty. kamerdök, bildn. till stadsnamnet Cambrai; jfr kambrik kammare: fsv. kamar, kammare, isl. kamarr; av lat. cam'era; se kamarilla, kamera

kam0mill' (en medicinalväxt): ytterst av grek. khama'imelon med samma bet., egentl.'jordäpple' (på grund av växtens doft)

kamouflage [-ofla'sj] maskering, skyddsförklädnad: av fra. camouflage med samma bet., till camoufler maskera, dölja genom rök; under världskriget upptaget ur parisiskt förbrytarspråk ('maskera ansiktet'). Härtill kamouflera skyla, dölja

1. kamp, kämpe mager, utsliten, dålig häst: no. kamp, da. kamper; jfr no. gamp; av ovisst ursprung

2. kamp strid: fsv. kamper (jfr isl. kapp); av lågty. kamp (ty. Kampf), av lat. cam'pus fält; slagfält; jfr 2 kapp, kam-

pa, kampanj, kampera, kämpa, champinjon

kampa (campa) slå läger, tälta, (tillfälligt) leva i tält: av likbet. eng. camp; av lat. cam'pus mark, fält, fältläger (t. ex. Campus Martius vid Rom); jfr 2 kamp, kampanj. Härtill kamping (camping)

kampani'1 klocktorn: av ital. campa-ni'le, bildn. till campa'na klocka kampan'j fälttåg, organiserat anfall: av fra. campagne slätt; av ital. campag'na, av lat. campa'nia öppet, ej skogbevuxet land, till cam'pus (se 2 kamp). Härtill kampera vara lägrad, vistas: av fra. camper med samma bet. kampe'SCh- (i kampeschträd o. dyl.): av fra. campèche; efter staden Campeche i Mexico

kamrat: över tyskan av fra. camarade; av spanska camara'da rumskamrater, soldater i samma logement el. tält (kollektivt), senare om en enskild: 'rumskamrat, vapenbroder'; bildn. till cam'ara, av lat. carn'era (se kamera); för betydelseutveckl. (i fra. omkr. 1600) jfr rekryt, fruntimmer. Härtill kamratlig; kamratskap

kamre'r (kamre'rare): ytterst av medeltidslat. camera'Hus, bildn. till carn'era i bet. 'skattkammare'; jfr kamera kam's (norrländsk) mjölpalt: sv. dialektord (Norrl.) av okänt ursprung kana (i uttrycket 'slå kana'): sv. ord, trol. bildlig användn. av sv. dial. kana spån (efter yxa, kniv, hyvel); sannolikt samma ord som lågty. kane liten båt, ekstock (varav ty. Kahn, fsv. kani med samma bet.), da. kane kappsläde (även i sydsv. dial.)) isl. no. kane träskål kana'l: av lat. cana'lis ränna, avloppsrör, avledn. till lat. cann'a rör; jfr kanel, 3 kanon

kanalje: känt från o. 1650; av ital. canagVia pack, pöbel; rackare, skojare, egentl, 'en hop hundar'; avledn. av ca'ne hund; av lat. can'is kanapé vilsoffa; ett slags kaka: av fra. canapé; av ital. canapè; av lat. conope'-um sparlakanssäng

kana'rie- (i kanariefågel m. m.): efter Kanarieöarna, spa. Canarias, lat. In-

201kancer

kantarell

sulæ Canariæ; adj. cana'rius avledn. till can'is hund

kan cer (en sjukdom, kräfta): av lat. can'cer, som bet. dels djuret kräfta, dels sjukdomen; det senare är översättningslån från grekiskan, där ordet karkin'os (djuret) kräfta inom medicinen (Hippokrates) brukades om kräftsvulster, trol. på grund av bröstkräftans utseende och likhet med ett kräftdjur. Jfr 2 kräfta

kandelaber armstake: av fra. candé-labre, av lat. candela'brum ljusstake; kandelaber; jfr candela, kyndels-mässa

kan'di bröstsocker: ytterst av arab. qandi av sockerrör. Härtill kandera överdraga med socker

kandida't: av lat. candidaftus vitklädd; sökande till ett ämbete; bildn. till can'didus skinande vit (se candela, kandelaber); en ämbetssökande skulle på Forum i Rom uppträda i vit mantel (toga candida). Härtill kandidater; kandidera

kane'l: över tyskan av fra. cannelle, av provensalska canéla, diminutiv till cana rör, rö; jfr kanal

kan'fas (ett slags tyg): över tyskan av fra. canevas; bildn. till lat. cann'apum hampa

kan i 'k medlem av medeltida domkapitel: av medeltidslat. cano'nicus medlem av ett domkapitel; av grek. kano'n regel; jfr 1 kanon, kanonisera

kani'n: av lågty. kanin; ytterst av lat. cuni'culus med samma bet., trol. av iberiskt ursprung

kanister (ett slags blecklåda): av lat. canis'trum korg; av grek. kan'astron (jfr knaster)

kanjon [-ån] djupt inskuren flodbädd med nästan lodräta väggar: över eng. av spanska canon' djup dalgång, egentl, 'rör'; jfr 3 kanon

kan ka (kånka): sv. dialektord av omstritt ursprung

kanna: fsv. isl. kanna; gemens, germ. ord (ty. Känne, eng. can) av omstritt ursprung

kannele'rad räfflad: participialbildn. till fra. canneler räffla, till canne rör kanniba'1 människoätare: ytterst * av spanska canibal, trol. förvrängning av karib (urinvånare på Västindiska öarna). Härtill kannibalisk; kannibalis'm kannstöpare (person som snusförnuftigt men utan sakkunskap diskuterar politiska frågor): efter Holbergs komedi "Den politiske Kandestøber" (1722); egentl, 'kanngjutare (som stöper tenn)', till stöpa. Härtill kannstöperi: kann-stöpa

1. ka non [-ån] rättesnöre: ytterst av grek. kano'n måttstock, rättesnöre, regel, även: 'stång, rör', besläktat med lat. cann'a rör (se kanal, 3 kanon), jfr kanik, kanonisera. Härtill kanonisk [-o'-] hörande till en kanon

2. ka non [-ån] musikstycke med upprepning av samma tema i flera stämmor: eg. samma ord som 1 kanon

3. kano'n [-o'n] skjutvapen: av fra. canon, av ital. canno'ne stort rör; bildn. till lat. cann'a rör; jfr kanjon, kanal, kanel, kanyl. Härtill kanona'd kanoneld; kanonjä'r artillerist

kanonisera förklara för helgon: till 1 kanon i bet. 'förteckningen på den katolska kyrkans helgon'. Härtill ka-nonisation

kanot [-o'-]: av fra. canot; av spanska cano'a; av oviss härkomst kan'ske: fsv. kanske, trol. övers, av lågty. mach schen må ske (jfr da. måske); jfr kanhända, måhända, låt vara m. fi. satsord

kansler [kan'slär] (ett slags högre ämbetsman): ytterst av lat. cancella'rius kammartjänare; jfr kansli kansli' (benämning på vissa ämbetsverk): av lågty. kanzelie (ty. Kanzlei); av lat. cancelVi galler, avskilt rum; jfr kansler. Härtill kanslis't kant: över tyskan av fra. cant smalsida; av lat. can'thus hjulring; vinkel, hörn (jfr kanton)

kanta'bel sångbar: av fra. cantable; av ital. canta'bile sångbar; jfr kantor kantarell': av fra. chanterelle, äldre chan-tarelle, bildn. till grek. kan'tharos bägare

202kantarid

2. kapp

kantari'd (en skalbagge, spansk fluga): ytterst av lat. can'tharis, av grek. kanthari's tordyvel. Härtill kantaridi'n drogen »spansk fluga» kanta t högstämt musikstycke för kör

0. solosång: av fra. cantate, ital. canta'ta med samma bet.; till lat. canta're sjunga (jfr kantor)

kan'tele (ett stränginstrument): finskt ord, möjl. av litauiskt ursprung kanti'n flaskfoder: av fra. cantine; av ital. canti'na vinkällare, marketenteri; av ovisst ursprung kanton [-o'n] schweizisk delstat: av fra. canton, ital. cantone, avledning av lat. can'thus vinkel, hörn (jfr kant) kan'tor kyrkosångare: av lat. can'tor sångare; till can'ere sjunga, ett indoeurop. ord (jfr 1 hane); jfr kantabel, kantat

kantra: av lågty. kantern (ty. kentern) med samma bet., avledning av kant kan'tschu[k] läderpiska: av ty. Kant-schu; ytterst av turk. kamce piska kany'1 (rör i medicinsk användning): av fra. canule, av lat. cann'ula litet rör; jfr 3 kanon

kaoli'n porslinslera: trol. av Kau-ling, den urspr, fyndorten i Kina ka'os [-ås] oreda, förvirring: av grek. kha'os 'den ursprungliga och oändliga världsrymden'. Härtill kaotisk [-o't-, -åt-] oordnad, oredig kap udde: över tyskan av fra. cap; trol. av ital. ca'po el. portugisiska cabo, av lat. cap'ut huvud; jfr kapillär, 1 kapital, kaputt

1. kapa uppbringa ett fartyg: av holl. kapen med samma bet., trol. urspr, 'lura på'. Härtill kap; kapare: av holl. kaper

2. kapa hugga av: från lågty. kappen med samma bet.; av oviss härkomst

kapa'bel i stånd till: över fra. av lat. capa'bilis fattbar, gripbar; till cap'ere taga, fånga; jfr kapacitet, anteci-pera

kapacitet framstående duglighet, förmåga: av fra. capacité, av lat. capac'itas, avledning av cap'ax rymlig; duglig; till cap'ere; se kapabel I. kapell' (ett slags skål): av ty. Kapelle,

ytterst av lat. cupelVa liten skål, till cu'pa skål (se kupa)

2. kape|r liten kyrka: av lågty. kapelle, ty. Kapelle; av medeltidslat. cappelVa; urspr, namn på de franska kungarnas kyrka, där S:t Martins kappa förvarades; cappelVa egentl, 'liten kappa', till capp'a kappa; se kaplan, kappa

3. kapell' överdrag, regnskydd (på båt): ytterst av ital. capelVo hatt, lock, av senlat. ca'pa, capp'a, se kappa

kapillä'r hårrörs-: bildn. på lat. capilVus huvudhår, till cap'ut huvud (jfr 1 kapital)

1. kapital väldig, stor: av lat. capita'-lis huvudsaklig, till cap'ut huvud; jfr kap, kapillär, kapitel, kapitulera, kapitäl, kapson, kapten, kaputt, kadett, chef, dakapo

2. kapital (grund)förmögenhet: av lat. capita'le, substantivering av adj. capi-ta'lis; se 1 kapital. Härtill kapitalisera; kapitalist; kapitalist

kapitel [-pit'el]: av lat. capit'ulum litet huvud (till cap'ut huvud), i medelstids-lat. 'överskrift; (huvud)styeke, avdelning'; jfr domkapitel, kapitulera. Härtill kapitula'r domkapitelsledamot: av medelstidslat. capitula'ris med samma bet.

kapitulera dagtinga, giva sig: av fra. capituler, medeltidslat. capitulare uppställa huvudpunkterna av ett föredrag, bildn. till capifulum (jfr rekapitulera). Härtill kapitulation dagtingan: av medeltidslat. capitula'tio kapitäl pelarhuvud: av ty. Kapitäl, av likbet. ital. capitelVo; av lat. capiteWum (mycket) litet huvud; av capit'ulum litet huvud; jfr kapitel kapla'n (underordnad prästman): sammandragning av äldre kapellan, av medeltidslat. capella'nus präst vid ett kapell

kapott [-ått'] (ett slags grov kappa; liten damhatt): av fra. capote kapuschong, diminutiv av cape kappa; jfr kappa

1. kapp (ett slags skydd vid däcksluckor m. m.): av holl. kap med samma bet.; samma ord som kappa

2. kapp (i springa i kapp o. dyl.): fsv. [a] kapp, no. [om, i] kapp; en biform till

203kappa

karavan

2 kamp. Härtill kappas (vardagl.) tävla i snabbhet (att springa, rida, ro, simma o. dyl.): jfr sv. dial. kampas, kämpas, no. kappast, kjeppast kappa: över lågty. kappe, trol. från folkl. lat. capp'a mantel, kåpa o. dyl.; jfr 1 käpp, kapott, kapuschong, kåpa, cape

kappe (ett rymdmått, 1/32 tunna): fsv. kappe; av finska kappa med samma bet., även 'stop, stånka' kapp lake (viss tantiem åt fartygsbefälhavare): av lågty. holl. kaplaken med samma bet., egentl, 'tyg till kappa'; till kap kappa och laken lakan, tyg

kapprak: jfr fsv. kaprætter; trol. till 2 kapp

kappsäck: efter likbetydande ty. Man-telsack, till Mantel kappa

kapriciö s nyckfull: av fra. capricieux, bildn. till caprice nyck; se 1 kapris kaprifol [-fo'l], kaprifolium (en trädgårdsväxt): bildn. av lat. cap'er bock, get (jfr kapriol) och lat. fo'lium blad (jfr foliant)

kapriol [-o'l] luftsprång (av häst): av ital. caprio'la bocksprång; till lat .cap'er bock (se kaprifolium)

1. kapri's nyck: av fra. caprice; av ital. capricc'io, urspr, 'rysning'; jfr kapriciös

2. ka'pris (en krydda): av grek. kapp'aris med samma bet.

kapsej'sa segla omkull: av eng. capsize; av okänt ursprung

kapsel: av lat. cap'sula, diminutiv till cap'sa kapsel; jfr kapsyl, kassa kapson [-o'n] nosgrimma: av lågty. kap-sun; över fra. cavegon av ital. cavezzo'ne avledning av cavezz'a grimma, bildn. till lat. cap'ut huvud; jfr 1 kapital kapsyl kapsel över buteljkork: av fra. capsule; av lat. cap'sula; se kapsel kapte'n: över tyskan iikniiB.. capitaine; av lat. capita'neus befälhavare; till cap'ut huvud (se 1 kapital); jfr hövding, hövitsman

kapucin (ett slags munk): av medeltidslat. capuci'nus; till lat. capuc'ium kapuschong; se kapuschong

kapu'n kastrerad tupp: av lågty. kapun, av lat. ca'po (gen. capo'nis) med samma bet.

kapuschong': av fra. capuchon; till lat. capu'cium hätta, bildn. till ca'pa kappa (se kappa); jfr kapucin, karpus kaputt' tillintetgjord, slut (gå k., vara k. o. dyl.): av ty. kaput; av fra. capot i uttrycket faire capot kantra, egentl, 'ställa på huvudet'; till lat. cap'ut huvud (se 1 kapital) kar: fsv. kar, isl. ker; gemens, germ. ord; jfr kärl

kara (i kara åt sig m. m.): sv. och no. dial. kara skrapa, krafsa; besläktat med ty. kehr en sopa

karabinjä'r (ital. el. spa.) gendarm: urspr. 'med karbin beväpnad ryttare': av fra. carabinier, ital. carabiniere med samma bet., till carabine; se karbin karaff': av fra. carafe; över ital. caraffa från arab. gar aj a ösa med handen. Härtill karaffin: av fra. carafine, ital. caraffi'na

karaktär: av fra. caractère; av lat. charakter prägel, stil; av grek. kharakte'r ngt inristat; prägel. Härtill karakterisera: av fra. caractériser; karakteristisk utmärkande: efter grek. kharakteris-tikos'; karakteristikon (plur. -is'tika): substantivering av detta grek. adjektiv; karakteristik: av fra. caractéris-tique

karambolP (term i biljardspel): av fra. carambole, av spa. carambola; av ovisst ursprung. Härtill karambolera; karam-bolage [-a'sj]

karamell7: av fra. caramél med samma bet., av spa. caramelo; trol. ombildn. av lat. cannamélVis sockerrör karantä'n (ett lands skyddande mot smittosam sjukdom genom vissa resandes kvarhållande vid gränsen): av fra. quarantaine fyrtiotal; tid av fyrtio dagar

karat (finhetsgrad för guld): av fra. carat; över ital. cara'to från arab. qiråt liten vikt

karava'n: ytterst av persiska kärwàn med samma bet.

204kar av el I

karlavagnen

karaveir (segelfartyg på 1400-o. 1500-t.): av likbet. fra. caravelle; av portug. caravela el. spa. car abela, diminutivum av caraba (ett slags båt); ytterst av grek. kar'abos kräfta; ett slags båt; jfr kravell

karba's rotting el. ris att aga med: över ty. Karbafsche närmast från slaviska språk (t. ex. polska karbacz), ytterst från turkiskan

karbid kol-metallförening: bildn. till lat. car'bo kol; jfr karbol, karbonat, karborator, karbunkel karbi'n kort handgevär: av fra. cara-

bine, bildn. till carabin lätt ryttare; jfr karabinjär

karbol [-bå'l]: bildn. till lat. car'bo kol; jfr karbid

karbon- [karbå'n-]: av lat. car'bo (gen. carbo'nis) kol. Härtill karbo'npapper kalkerpapper (ty. Karbonpapier, eng. carbon paper)

karbonat (en kötträtt): över ty. och fra. av ital. carbona'ta över koleld halstrat kött (jfr karbon-) karbonat kolsyrat salt: bildn. till lat. car'bo kol (gen. carbo'nis); jfr karbid karbun'kel (ett slags ädelsten; svår böld): av medeltidslat. carbun'culus glödande kol, bildn. till lat. car'bo kol; jfr karbid

karburator förgasare: efter fra. carbu-rateur med samma bet., modern bildn. till lat. car'bo kol; jfr karbid

karda: över lågty. karde av medeltidslat. car'dus (lat. car'duus) tistel; man rensade ull med hjälp av (kard)tistel karda'n: elliptiskt för kardanaxel, kardad- (i kardanaxel, -knut m. fi.): efter ital. konstruktören G. Cardano (d. 1576)

kardborre: äldre karra-, karreborre, da. kardebotte, no. kareborre; trol. ombildn.

(efter karda) av en bildn. till k ar a krafsa, skrapa; jfr holl. kaardebol eg. 'boll varmed man kardar'; jfr borre kardemumma: ytterst av grek. kar dam'o-mon med samma bet. kardlalgi gi'j hjärtsmärtor: ytterst av grek. kardialgi'a, bildn. av kardi'a hjärta (se kardiogram) och aVgos smärta; jfr neuralgi, nostalgi

1. kardina l- huvud- (i t. ex. kardinaldygd, -fel, -tal): av lat. cardina'lis [-huvudsaklig; till car'do dörrtapp; huvudpunkt

2. kard in at hög katolsk prelat: av medeltidslat. cardina'lis med samma bet.; substantivering av adj. cardina'-lis

kardiogram' (kurva över hjärtats rörelser): modern bildn. av grek. kardi'a hjärta (jfr kardialgi) och gramm'a skrift; i full form elektrokardiogram (förkortat EKG). Härtill kardiograt kardua n (en lädersort): över tyskan av fra. cordouan; ytterst av namnet på staden Cor'doba i Spanien kardu'S liten packe: av lågty. kardüse (ty. Kardause); av fra. cartouche (se kartusch)

karen's[tid] tid, under vilken en försäkring icke träder i kraft: bildn. till lat. care're undvara; vara i avsaknad av karess' smekning: av fra. caresse, av ital. carézz'a; bildn. till ca'ro kär, lat. ca'ms; jfr kär. Härtill karessera smeka: av fra. caresser, ital. carezza're karet (ett slags vagn): av ty. Karre'te; av ital. carr ett'a liten kärra, diminutivum av lat. carr'us kärra; se kärra karg: fsv. kargher; av lågty. kar[i]ch (ty. karg) sparsam, girig ka'ries tandröta: av lat. car'ies röta, murkenhet. Härtill karierad anfrätt karikera förvränga, förlöjliga: av ital. carica're belasta, överdriva; eg. 'lasta på vagn'; till lat. carr'us vagn (se kärra); jfr chargera. Härtill karikatyr vrångbild: av fra. caricature; av ital. caricatu'ra karit (pl. kariter) behagens gudinnor (i grek. mytologi): ytterst av grek. kliar'is (pl. khar'ites) behag, välvilja karka's överspunnen böjlig metalltråd (till hattstommar): av fra. carcasse, av ital. carcass'a stomme, skelett karl [ka'rl, ka'r]: fsv. isl. karl; gemens, germ. ord (jfr ty. Kerl, eng. churl) med släktingar i andra indoeurop. språk och med grundbet. 'gammal man'; jfr käring, stackare karlavagnen (stjärnbilden Stora Björnen): fsv. karlavagnen (o. 1450), da. karlsvognen; äldre blott 'vagnen'; isl.

205karlavulen

kartotek

vagn, samgermanskt namn på stjärnbilden (ty. der Wagen); förleden karla-(karls-) 'karlarnas' har sannolikt tillagts, sedan Lilla Björnen kommit att kallas 'kvinnornas vagn': isl. kvennavagn karlavulen: se vulen karled nedersta leden på hästens ben: trol. till sv. dial. kalv vad; fsv. kalve; besläktat med kalv

karm: isl. karmr, no. karm; nord. ord, trol. med grundbet. 'vidjeflätning' och besläktat med kärr karmi'n (ett rött färgämne): av fra. car-min; ytterst en sammansmältning av arab. qirmiz scharlakan med lat. min'-ium mönja, cinnober; jfr karmosin karmosi'n (ett slags mörkröd färg): över tyskan av fra. cramoisi; över grek. av arab. qirmizi scharlakansfärgad karneol [karneå'1] (halvädelsten): ytterst av lat. cornelius hornartad (till cor'nu horn, se kornett), med anslutning till lat. car'o (gen. carnis) kött karneval (fest vid tiden före askonsdagen): över tyskan av fra. carnaval; av ital. carneva'le, ofta uppfattat som en skämtsam sammansättn. av car'ne kött och va'le farväl men sannolikt av äldre carnelevare borttagande av kött; under den följande fastan var all köttmat förbjuden

karni's (ett slags list verk): av ty. Karnies, av fra. corniche; jfr kornisch karoli n: bildn. till Ca'rolus> latinisering av Karl

karoling'er (pl.) kungaätt stammande från Karl Martell och Karl den store: medeltidslat. Carolingi, med en germ. ändelse -ing bildad avledn. till Carolus Karl; jfr karolin

kaross' (ett slags vagn): över tyskan av fra. carrosse; av ital. carrocc'ia, bildn. till lat. carr'us kärra; vagn; se kärra. Härtill karosseri' bilöverdel karotin (det röda färgämnet i morot m. fi.): modern bildn. till lat. caro'ta morot (se 1 karott)

1. karott' (ett slags morot): av fra. carotte, av lat. caro'ta morot

2. karott' (ett slags fat el. skål): speciellt svenskt ord; möjl. ellips av karottfat

fat för morötter (grönsaker), till fra. carotte morot (se 1 karott); jfr t. ex. poiage soppterrin

karp: av lågty. karp[en] med samma bet., ett i Europa mycket spritt ord av dunkelt ursprung

kärpe|l' fruktblad: bildn. till grek. karpos' frukt

karpu's mössa med flikar: ombildn. av ty. Kapuze munkkappa, av ital. capucc'-io, av lat. capu'cium; se kapuschong karré kotlettraden (av svin), fläskhare: av fra. carré, egentl, 'fyrkant', av lat. quadra'tum kvadrat; jfr 2 -hare karriol [-o'l] (tvåhjulig enbetskärra, med höga hjul): av fra. carriole, ital. carriuo'-la; diminutivum av carr'o kärra; se kärra

karriä r fyrsprång; framgång: av fra. carrière; av ital. carrie'ra ridbana, bildn. till carr'o vagn, av lat. carr'us; se kärra

karsk: fsv. isl. karskr; trol. av lågty. karsch livlig, frisk

kart: fsv. karter grov bark, no. kart, kort knöl, grov bark o. dyl., isl. kgrtr; trol. med grundbet. 'ngt skrumpet'; jfr kartnagel

karta: av lat. char'ta papper, grek. khar'tes papyrusblad, trol. av egyptiskt ursprung; jfr kartell, kartong, kartusch; 1 kort. Härtill kartera uppföra på en lista

kartell' sammanslutning, trust: av fra. cartel; av medeltidslat. chartelVus pappersblad; jfr karta karte'sch (ett slags projektil): av ty. Kartätsche med samma bet.; trol. av ital. cartocc'io patron (till car'ta papper; se karta); jfr kartusch kartnagel: till kart i bet. 'något knö-ligt, skrumpet'

kartograf kartritare: bildn. av karta och grek. grafein skriva; teckna kartong': av fra. carton; av ital. carto'ne papp; bildn. till lat. char'ta papper; se karta. Härtill kartonnera inbinda i pappband

kartOte'k kortregister, lappkatalog: modern bildn. (o. 1920) efter bibliotek m. fi. av lat. char'ta kort (se karta)

206kartusch

kastanj

kartusch' patronkök: över tyskan av fra. cartouche; av ital. cartocc'io strut; kardus; patron; jfr kartesch, kardus karusell': av fra. carrousél med samma bet.; av ital. caroselVo, garoselVo, bildn. av ga'ra strid och selVa sadel karva: no. karva; möjl. från lågty. karven med samma bet.; jfr ty. kerben, eng. carve med samma bet. karyati'der (pl.) (människofigurer, använda som bärande delar av en byggnad): av grek. karyafides med samma bet.

kas: se kase

kasa glida (vard.): sv. dialektord, möjl. variantbildning till likbet. asa, hasa kasack' lång damblus: av fra. casaque överrock med vida ärmar, ty. Kasacke kappa; trol. en elliptisk bildning av kasackrock e. dyl.; av ry. kazak kosack kaschera dölja: av fra. cacher gömma, urspr, 'trycka ihop'; av lat. coactica're trycka ihop

kasch'mir (ett slags tyg): efter det ostindiska landet Kashmir kase (kas) hög, stack, stapel (t. ex. vård-kase): no. kase; isl. kgs, no. kas, kos hög; nord. ord, besläktat med lat. ger'ere bära; föra; jfr kast, kasta kasei'n ostämne: bildn. till lat. ca'seus ost

kase matt' bombfritt rum: av fra. case-mate; av ital. casamatfa, ett urspr, grekiskt ord

kasern [-sä'rn]: av fra. caserne; av provensalska cazerna; trol. av ett folkl. lat. quader'na litet fästningsrum för en nattvakt på fvra personer

kasino sällskapslokal; spelhus: över franskan av ital. casi'no litet hus, bildn. till ca'sä hus

1. kask (militär huvudbonad): av fra. casque; av ital. cas'co stormhuva, pickel huva, urspr, 'skärva'; jfr kaskett

2. kask konjak el. brännvin i kaffekoppen: trol. ombildning (efter kaffe) av gask

kaska'd vattenfall: av fra. cascade; äv ital. casca'ta; bildn. till casca're falla kaskelott' (ett valdjur): av fra. cachalot;

av spanska el. portug. cachalote med samma bet.

kaskett [-skett'] skärmmössa: av fra. casquette, diminutivbildn. till casque; se 1 kask

kas'ko- (i kaskoförsäkring, av fartyget utan last): ytterst av spa. casco fartygsskrov, egentl, 'huvudskål, hjälm'; jfr 1 kask

kas'per gyckelmakare: eg. stående komisk figur i marionettspel med namnet Kasper; urspr, namn på en av de heliga tre konungat i trettondagsspel, en morian

kassa: över tyskan av ital. cass'a kista; kassalåda; kassa; av lat. cap'sa (se kapsel, kassett). Härtill (in)kassera: av ital. incassa're; kassö'r

kasse: jfr no., sv. dial. kass bärkorg; även karse korg av vidjor el. nät; mjärde; av dunkelt ursprung

kassera underkänna: ytterst av lat. cas-sa're med samma bet., bildn. till cass'us tom

kassett' (del av visst tak; skydd för foto-grafiplåt): av fra. cassette; av ital. cas-sett'a, diminutiv till cass'a kista, låda; jfr kassa

kassu'n sänkkista: ytterst av ital. cas-so'ne stor låda, till cass'a låda (se kassa)

1. kast hop, hög, vedkast: fsv. kaster, isl. kgstr; till kasta

2. kast stil-låda (boktr.): av ty. Kasten låda

3. kast samhällsklass: av portug. cas'ta oblandad ras; till lat. cas'tus ren; obe-fläckad

kasta: fsv. isl. kasta; nord. bildn. till subst. 1 kast, sålunda med grundbet. 'kasta ihop i en hög'; eng. cast är lånat från nord. språk. Härtill kast kastande: i stående uttryck som ge sig i k. med ngn (trol. från tävlan i spjutkastning o. dyl.); ett lyckligt k., i första kastet (från lottkastning)

kasta'1 försvarstorn: en nord. sidoform till kastell

kastalisk (i uttrycket kastaliska källan, Kastalia på berget Parnassos invid Delfi): av grek. KastaWa

kastan j: av grek. kastane'a med samma bet.

207kastanjetter

I. katt

kastanjetfer (pl.) (ett skallerinstrument): av spanska castanefas egentl, 'små kastanjer' (instrumentet liknar ett par ituskuma kastanjer), kastell' liten fästning: av lat. castelVum liten fästning. Härtill kastella'n borgfogde: av lat. castella'nus kastor [-å'r] bäverhår: av grek. kas'tor bäver* Härtill kastorhatt kastrera snöpa: av lat. castra're med samma bet. Härtill kastra't snöping: av lat. perf. part. castra'tus kastrull': av ty. Kastrol, holl. kastrol; av fra. (dial.) castrole, vanl. casserole stekpanna; till casse metallgryta; av oklar härkomst

kasua'r (en strutsfågel): ytterst ett malajiskt ord

kasuell' tillfällig: av fra. casuél; av lat. casua'lis med samma bet., till ca'sus fall (se kasus). Härtill kasuis'tisk spetsfundig; kasuisti'k spetsfundig sammanställning av rättsregler ka'sus fall; en sp råk vetenskaplig term: av lat. ca'sus fall; tillfälle; möjlighet katafal'k upphöjning för likkista: över franskan av ital. catafaVco; jfr schavott

katakom'b underjordisk grav: över franskan av ital. catacom'ba, trol. sammansättn. av grek. kota' enligt och lat. tum'ba gravvård

katakre's oriktig sammanställning av ord eller bilder: av grek. katakh'resis missbruk

katalektisk ofullständig (om vers): ytterst bildat till grek. kataleg'ein upphöra; jfr akatalektisk katalepsi' (ett visst abnormt tillstånd): av grek. kataVepsis kramp katalog [-lå'g]: av grek. kataVogos förteckning; till kataleg'ein uppteckna. Härtill katalogisera

kataly's (kemisk term: ämnes sönderdelning): av grek. kata'lysis upplösning, till verbet ly'ein lösgöra; termen införd av J. J. Berzelius (1835); jfr analys. Härtill katalysator ämne som påverkar kemisk reaktion

katapult startanordning för flygplan på hangarfartyg: ytterst av lat. catapuVta

(ett slags kastmaskin), av grek. kata' mot och paVlein kasta katarakt större vattenfall: av grek.

katarrhak'tes med samma bet. katarr': över ty. av grek. katar'rhus ned-flytande, till katarrhe'in flyta ned katastrof [-strå'f] oväntad olycka; sammanbrott: av grek. katastrofe' vändning, omkastning. Härtill katastrofal kate'der: av lat. cath'edra bekväm stol, länstol; av grek. kathed'ra säte; jfr katedral

katedra'1 domkyrka: av medeltidslat. cathedra'lis hörande till kyrkosätet (lat. cath'edra); jfr kateder kategori' grupp; avdelning: av grek. kategori'a egenskap, anklagelse. Härtill katego'risk bestämd, ovillkorlig: av grek. kategorikos'

katekes [-tje's]: från grek. kate'khesis förkunnande, undervisning. Härtill käte-ket ke'tj person som meddelar [-kateketisk undervisning: av grek. katekhete'8 lärare

katet (en matematisk term): av grek. kath'etos lodlinje

kateter tappningsrör: av grek. kathe-te'r något som stickes in katig: möjl. besläktat med no. kata sträva att hålla jämna steg med, käte småpojke

katod [katå'd, -o'd] (den negativa polen i en elektrisk stapel): av grek. kath'odos väg nedåt; jfr anod, elektrod katolsk [-to'lsk]: av medeltidslat. catho'-licus med samma bet.; av grek. katho-likos' allmän, universell. Härtill kato-li'k: av ty. Katholik, fra. catholique; katolicis'm: av ty. Katholicismus, fra. catholicisme

katrinplommon: efter fra. prunes de Sainte-Catherine; efter den heliga Katarina

katsa (katse) sprötgård för fiskfångst: fsv. katiza, no. kattise; över finskan från ryska kotzy' med samma bet. I. katt (djuret): fsv. katter, isl. kgttr; gemens, germ. ord (jfr ty. Katze, eng. cat), känt från medeltidens första århundraden, med motsvarighet i flera europ, språk; möjl. lån från latinet

2082. katt

kemi

2. katt (ett straffredskap): av eng. cat of nine tails niosvansad katt kattguld guldglänsande glimmer: efter likbet. ty. Katzengold, eng. cat-gold kattgut tråd av tarmskinn: av eng. catgut katt-tarm

kattu'n (ett slags tyg): över tyska Kattun av fra. coton bomull; av arab. qoton kausa'1 orsaks-: av lat. causa'lis, bildn. till ca'usa orsak, grund., Härtill kausalitet orsaksförhållande; kausati'V som änger orsaken

kausti'k frätande: av grek. Jcaustikos' brännande, frätande kaution [kausjo'n] säkerhet, borgen: ytterst av lat. ca'utio försiktighet, till caveWe akta sig

kautsju k, kautschuk [ka'ut-]: från någon sydamerikansk infödingsdialekt (liksom 1 lama, alpacka, guano, kina) kav (i hav omöjlig o. dyl.): no. hav; har utgått från sammansatta ord som isl. kafhladinn lastad ända till sjunkning; till fsv. isl. kaj n. havsdjup; jfr kava, kvav

kava: isl. kafa, no. kava; bildn. till fsv. isl. haf, no. kav simning under vatten, dykning, samma ord som kav kavaj' röck, jacka: av holl. kabaai med samma bet.; av ovisst ursprung kavalett' vridbar ställning, varpå skulptören formar sin modell: av ital. caval-letVo ställning, kavalett, staffli, eg. 'liten häst'; till cavalVo häst, se kavaljer

kavalje'r: av fra. cavalier, av ital. cavaliere riddare; adelsman, uppvaktande hovman, egentl, 'ryttare'; till ital. cavalVo, lat. cabalVus häst, jfr kavalett, kavalkad, kavalleri, che-valeresk

kavalka'd ryttartåg: av fra. cavalcade; av ital. cavalca'ta ridande skara, till cavalVo häst; jfr kavaljer kavalleri': över fra. av ital. cavalleri'a rytteri; ridderskap; hederskänsla, jfr kavaljer. Härtill kavallerist kavat: av omstritt ursprung; möjl. en ombildn. av no. kaut med samma bet. kavati'na mindre aria: av likbet. ital. cavati'na, diminutivum av cava'ta utbruten (sång), part. av cava're taga ut,

av lat. cava're urholka; jfr k a vern, kavitet kavel: se kavle

kavern' hålighet (i kroppen): ytterst av lat. cavefna håla, till cav'us ihålig (se kavitet)

kav'iar saltad rom av vissa fiskar: av fra. o. eng. caviar (slutet av 1500-t.); ytterst av turk. häwjar med samma bet.

kavitet hålighet: av lat. cav'itas med samma bet.; till lat. cav'us ihålig; jfr kavern

kavle (även kavel): fsv. hajle, isl. -kajli; gemens, germ. ord med grundbet. 'runt trästycke'. Härtill kavel bro bro av trästockar över myrmark ka'vring (ett slags svart bröd): av da. kavring; inkommet i Danmark omkr. 1500 från ryska kovriga bröd av rund form, egentl, 'ring, krets' kaxe: no. kakse; trol. en bildn. till no. kagge, bl. a. 'karl med stor måge'

1. ked: se kedja

2. ked [tj-] trött, utledsen på ngt (syd-sv.): da. ked, no. kjed av ovisst ursprung

kedi'V [k-] (österländsk härskar titel): ytterst av persiska chidlv herre; härskare kedja: fsv. kædhia, kædhe; av lågty. hede (jfr ty. Käte); ytterst av lat. cate'na kedja; jfr kätting

kejsare: fsv. hesare, heysare; gemens, germ. ord (ty. Kaiser), lånat från lat. Caesar (uttalat kaj'sar), de romerska härskarnas titel efter Gajus Julius Caesar (d. 44 f. Kr.); jfr tsar kejsarsnitt: efter medeltidslat. sec'tio cæsa'rea med samma bet.; anses vara en ombildn. av uttrycket a ma'tris ui'ero cce'sus 'skuren ut ur moderlivet' kela: isl. hjalast dra försorg om, pyssla om; jfr fsv. kælin, sv. dial. helen klemig, da. forhælet bortskämd kelim [ke'-] (brokig österländsk matta el. bonad): av likbet. turk. hilim kemi [tjemi']: ytterst av grek. kheme'ia blandning; jfr alkemi. Härtill ke'-misk: av ty. chemisch; kemist: av fra. chimiste, eng. chemist; kemiker: av ty. Chemiker; kemikalier (pl.): av ty. Chemikalien

209kennel

kimrök

kennel [kenn'el] hundgård: av eng. kennel med samma bet.; av senlat. cani'le hundkoja, till can'is hund ken ning [k-] (ett slags tvådelad omskrivning, t. ex. öknens skepp för kamel): av likbet. isl. kenning f., till kenna benämna, kalla, samma ord som känna Rentaur: se centaur keps [kep's] mjuk sportmössa: av eng. cap mössa (pl. caps); av senlat. capp'a (se kappa)

kerami'k [tj-] lergods; lergodstillverkning: bildn. till grek. ker'amos krukma-karlera

keru b [tje-] (kyrk)ängel: av hebreiska keru'b högre väsen, som står i nära förbindelse med gudomen kesa rusa i väg (om kor o. kalvar för bromsen): isl. no. keisa med samma bet. kettla sy ihop virkning el. stickning: av likbet. ty. ketteln, till Kette kedja (se kedja). Härtill kettlerska kex: se 1 käx

khaki brun-gul-grå färg; sådant (bomullstyg: över eng. av hinduiska khaki dammig; 1857 använt om de infödda soldaternas uniform; i sv. från o. 1900

kibbutz [-buts'] kollektivjordbruk i Israel: hebr. ord med egentl, bet. 'samling'; intensivsubstantivform (o. 1910) till verbet lekabe'ts samla (ihop); på 1900-t. använt om de kooperativa jordbrukskolonierna

kicka [k-] sparka (en boll): av likbet. eng. kick; av okänt ursprung kid killing: fsv. kidh, isl. kid n. (jfr ty. Kitz[e] killing; lamm); jfr 1 killa, killing

kidnappa [kidd'-] röva bort (barn): av eng. kidnap med samma bet.; av kid barn (lån från nord. spr., se kid) och nap uppsnappa, gripa kifta (k. efter andan o. dyl.): bildn. till likbet. 2 kippa; jfr flämta, snyfta m. fi.

kika: no. kika, da. kige (och kikke); lågty. kiken, holl kijken titta; trol. upptaget ur barnspråk (liksom titta). Härtill kikare: av lågty. kiker kikhosta: se kikna

ki'kna: bildn. till sv. dial. kika, no. kikja tappa andan, kikna (jfr lågty. kichen andas tungt); ljudhärmande

1. kil (verktyg): fsv. iärnkil; trol. lån från likbet. mit. Ml (ty. Keil); samma ord som 2 kil

2. kil udde, landtunga; lång och smal vik (Rasbokil, Gammal-, Ny kil, Fiskebäckskil m. fi.): urspr. bet. 'spets, vigg'

kila springa: bildn. till kil och alltså med grundbet. 'driva in en kil' (t. ex. kila in, emellan)

kilias'm [k-] (tron på det tusenåriga riket): bildn. till grek. khi'lioi tusen

1. killa [tj-] få killing (om get) (dial.): av äldre kidla, bildn. till kid

2. killa [tj-, k-] kittla, »det kryper; (vard., dial.): delvis sydsv. form av kittla, delvis en smekordsbildn.

1. kille [k-] pojke, grabb (vard.): slang och sv. dial., trol. samma ord som sv. dial. kille killing, smekordsbildning; för uttalet med fc-ljud jfr kisse

2. kille [tj-1 (ett kortspel): bildn. till Harlekin (figuren på ett av korten) liksom Pelle till Per o. dyl.

killing: fsv. kidhlinger, isl. kidlingr; diminutivbildn. till kid. I barnrimmet om "katten och killingen" ett annat ord: da. killing, sv. dial. kätting, kässling kattunge; jfr kissla föda kattungar kilo [tj-]: ellips av kilogram (jfr hekto); av fra. kilogramme, modern bildn. till grek. khi'lioi tusen

kilometer [tj-]: av fra. kilomètre; jfr kilo och meter

kilt [k-] (knäkort, veckad kjol av rutigt ylletyg som bäres av skotska soldater o. sportsmän): av likbet. eng. kilt; trol. lånord från nord. språk, jfr da. kilte skörta upp kjolarna, fsv. kilta f. klädesfåll, skört; jfr också kolt kim [tjimm] stav i laggkärl: av lågty. kimm, kimme yttersta rand; fals på laggkärl

kimma [tj-] klämta: no. kima; trol. lån från eng. chime med samma bet. kimono [ki'-] japansk fotsid röck; morgonrock: av likbet. jap. kimono kimrök [tjim'-] (ett slags svart färgämne): av lågty. kinrök; av kin (ty. Kien) torrved, tjärved

210kina

kjortel

kina (i kinabark, -pulver m. fi.): ett av sydamerikanskt indianskt quina med samma och liknande bet. kind: fsv. kin, isl. kinn; gemens, germ. ord (ty. Kinn haka; eng. chin haka) med släktingar i andra indoeurop. språk samt med bet. växlande mpllan 'kind', 'haka' och 'käk'

kindergarten [k-] lekskola: av ty. Kindergarten barnträdgård kindpust örfil: fsv. puster m. slag (med handen), trol. samma ord som pust vindfläkt, i överförd användning kinematogra'f [tj-] (projektionsapparat för rörliga bilder): bildn. av grek. ki'-nema rörelse och grek. grafein skriva. Kvarlevde långt in på 1900-t. i slangspråkets kinne i Göteborg och Västsverige

kine'sa [tj-] tillfälligt övernatta (hos ngn bekant): uttryck i sv. studentslang (känt från mitten av 1800-t.), syftande på kinesernas förmåga att bo primitivt o. provisoriskt

kineseri' [tj-] efterbildning av kinesiska mönster el. motiv: efter motsvarande ord i ty. o. fra., från slutet av 1800-t. kine'tisk[tj-]som avser rörelse el. förändring (t. ex. k. energi levande kraft, rörelseenergi): av grek. kine'in röra. Härtill kineti'k

kini'n [tj-] (ett läkemedel): bildn. till kina

kink ögla, lycka på rep: sv. dial. kink vridning, hopslingring, no. kink vridning, fnurra på tråd; jfr lågty. kinke ögla på rep (från nord. språk?) kinkig: egentl, 'hopvriden, trasslig, besvärlig'; till kink; jfr no. kinka vrida, vicka, sv. dial. kinka gunga, slänga. Härtill kinka vara kinkig kiosk [kjås'k] salustånd: av fra. kiosque; av turk. kjösk litet trädgårdshus

1. kippa (i k. med skorna o. dyl.): trol. till fsv. isl. no. kippa hastigt rycka

2. kippa (i kippa efter andan o. dyl.): jfr sv. dial. kipa med samma bet.; trol. ljudhärmande

kiromanti' [tj-] (konsten att spå i händerna): bildn. av grek. khe'ir hand (jfr kirurg) och grek. mante'ia spådom

kiroprak'tiker [tj-] kotknackare: av eng. chiropractor; nytt ord (i Sverige omkr. 1925), till grek. kheiro- hand-kirskål (en växt, Ægopodium podagraria; även: kväller): av mit. kerse, sidoform till karse, namn på flera ätbara växter, se krasse

kirur'g [tj-]: av grek. kheirourgos', egentl, arbetande med handen, till khe'ir hand (jfr kiromanti). Härtill kirurgi' operationsläkekonst: av lat. chirurgia; ki-rur'gisk: av ty. chirurgisch

1. kis [tj-] (ett slags metallföreningar): av ty. Kies grus, grov sand; jfr kisel

2. kis [k-] pojke, yngling (slang): månsing kis äldre man, husfader; av ovisst ursprung

kisa: no. kisa; möjl. besläktat med ost-frisiska kisen öppna sig, stå öppen, visa tänder

kisel [tj-] (ett icke metalliskt grundämne): av ty. Kiesél med samma bet.; till Kies (se 1 kis)

kisse [k-]: isl. kisi kattunge: till lockordet kiss (i sv., no., da.); därför bevaras k- oförändrat och går icke över till Jfj-ljud; jfr misse

kista: fsv. isl. no. kista; gemens, germ. ord (ty. Kiste, eng. chest), lånat från lat. cis'ta med samma bet.; jfr cistern kiti'n [k-, tj-] (leddjurens kroppsbetäckning): bildn. till grek. khito'n täcke kitslig: äldre även med bet. 'kittlig', sv. och no. dial. kislug, kitlug kittlig; kitslig; till kittla; påverkat av ty. kitzlich kittlig; kinkig

kitt: av ty. Kitt med samma bet., besläktat med lat. bitu'men beck (se betong) och med kåda kittel: fsv. Jcætil, isl. ketill; gemens, germ. ord (ty. Kessel, eng. kettle), trol. lån från lat. catilVus skål, tallrik kittla: fsv. kitla, kitzla, isl. no. kitla; gemens, germ. ord (ty. kitzeln), trol. ljudhärmande; jfr sv. dial., no. kita kittla, kital kittlig; jfr 2 k i Ila kiv: no. kiv; trol. lån från lågty. kif träta, kiv. Härtill kivas kjol: nybildn. till plur. kjolar av äldre kjortlar; till kjortel kjortel [tjo'r-]: fsv. kiurtil, kiortil livrock (för både män och kvinnor), isl.kyrtill;

211kjusa

klassisk

lån från något västgerm. språk (forn-eng., frisiskan el. fornlågty.); bildn. till adj. 2 kort, sålunda egentl, 'kort rock* kjusa smal dalgång: jfr no. kjos smal vik, isl. kjöss öppning, i vilken man kan gömma ngt; grundbet. är 'hålighet' klabb kort och tjockt trästycke: dial. även 'kal klippa, litet skär', no. klabb klump; växelform till klamp. Härtill klabbströmming: efter de klabbar som uppbär noten

klabba fastna i klumpar, smeta: no. klabba med samma bet.; till klabb klump (se klabb). Härtill klabbig; klabb; klabbföre

1. klack (på sko; dial. även 'bergsklack'): fsv. klakker, no. klakk brant klippa, isl. klakkr klump, molnbank; av omstritt ursprung

2. klack personer, som applåderar mot betalning: av fra. claque, bildat till cla-quer klappa; trol. av germ. ursprung (jfr lågty. klakk smäll, knall, sv. och no. dial. klàkka slå, smälla)

kladd anteckningsbok: av lågty. klädde med samma bet., egentl, 'smutsfläck' (jfr kladda)

kladda: av lågty. kladden fläcka ned; jfr kladd, kludda klaff: no. klaffe; av ty. Klaff spricka, öppning; till klaffen gapa, stå öppen; jfr klaffare. Härtill klaffa gapa, stå öppen; glappa, sitta löst klaffa passa ihop: nybildn. till klaff i bet. upp- och nedfällbara skivor el. luckor, som måste passa ihop (i klaffbord, -bro m. fi.)

klaffare skvallrare, klandrare: till äldre klaffa baktala, av iikbetydande ty. klaffen, egentl, 'gapa'; se klaff klafsa trampa i ngt vått (snö, dy o. dyl.), så att det säger klafs: ljudhärmande klaga: fsv. klagha, no. klaga; trol. av lågty. klagen (ty. Hagen) med samma bet., urspr, 'jämra sig, ropa'; trol. ljudhärmande (jfr anklaga, beklaga). Härtill klagan, klagomål klak spröd, bräcklig (om trädgrenar); svag, klen: egentl, 'som brister med en smäll'; ljudhärmande. Härtill klake frusen barmark, tunn is

klämmer: av ty. Klämmer med samma bet.; trol. en bildn. till klamra

klammeri7: da. klammeri; till da. klamref sv. och no. dial. klamra larma, träta, kivas; ljudhärmande; i bet. 'trångmål, knipa', påverkat av klämmer, klamra

klamp grovt trästycke o. dyl.: no. da. klamp träkloss o. dyl., lågty. klampe med samma bet.;besläktat med klabb, klimp, klump

klamra (i klamra sig fast o. dyl.): av da. klamre eller ty. klammern med samma bet.; jfr klämmer, klämma klan av en hövding styrd stam: av eng. elan, ett keltiskt ord klandra: fsv. isl. klandra; bildn. till fsv. isl. klandra förolämpa; av dunkelt ursprung

klang: av lågty. klank, ty. Klang med samma bet.; besläktat med 2 klinga klanka klaga, klandra: endast i sv.; trol. ljudhärmande; jfr klunk a klappa: fsv. isl. klappa; gemens, germ. ord; ljudhärmande (jfr klaff, klappra)

klappersten (ett slags rullsten): sv. dial. och äldre Bv.klappur med samma bet., isl. klgppur-; trol. urspr, 'sten som rasslar', till klappra klappra: av lågty. ty. klappern, bildn.

till klappa; ljudhärmande klar: över lågty. klär av lat. clafrus klar; ljus; tydlig; jfr klarinett, deklarera, eklärera. Härtill klarera: av lågty. klarëren med samma bet. klarinett': av fra. clarinette, ital. clari-nett'o, diminutivum av clari'no (klar) trumpet; av lat. cla'rus (se klar) klase: fsv. isl. klasi; speciellt nord. ord av oklar härkomst; grundbet. trol. 'klump; klunga'

klass: av lat. class'is avdelning, klass. Härtill klassificera indela i klasser; klassifikation klassisk mönstergill; grekisk-romersk, antik: av ty. klassisch, fra. classique med samma bet.; efter lat. class'icus tillhörande (första) klassen (av medborgare), till class'is, se klass. Härtill klassiker klassisk författare: av ty. Klassiker; klassik löjlig person:

212klatscha

klicka

av fra. classique; klassicite't mönster-giltighet; antik kultur; klassicism klatscha: av ty. klatschen med samma bet.; ljudhärmande

klausul förbehåll, inskränkning: av lat. cla'usula slut; avslutning; slutparti; till cla'udere stänga; jfr kl a v, exklusiv, inklusive, konklusion; klos ter, klosett; sluta

klav nyckel; en musikterm: av lat. cla'vis nyckel; jfr klausul, klaver, klaviatur, konklav

1. kl a ve bindsle om halsen på kreatur: fsv. klavi, isl. klafi m.; till en rot med bet. 'klämma, trycka ihop'. Härtill klavbinda eg. binda (kreatur) med kla ve (i bås); vanl. bildligt binda, fjättra, fastlåsa

2. k|åve (i uttrycket kasta krona och k.): om bild på reversen av vissa äldre sv. mynt, 2 korslagda pilar, påminnande om en kreatursklave; sålunda urspr, samma ord som 1 klave

klave'r (gammaldags piano): över tyskan av fra. clavier; bildn. till lat. cla'vis nyckel, senare 'tangent'; jfr klav klaviatur (sammanfattning av alla tangenterna på ett piano el. en orgel, spelbord): bildat till lat. cWvis nyckel; tangent; jfr klav, klaver klema: fsv., sv. dial. klema, no. kleima smeta; klistra; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'klibba vid', jfr klen. Härtill klemig

klematis [kle'- el. -ma'-] (en klängväxt): av grek. klematis', till kle'ma (pl. kle'-mata) skott, kvist

klen: fsv. klen, no. klen; av lågty. klène, kleine (ty. klein) fin, sirlig, tunn, ringa; jfr klenod, klensmed, klenät, förklena. Härtill klenmod; klentrogen

klena smeta, stryka: no. kleina; nära besläktat med sv. dial., no. klina klibba; till samma rot som klema klenod [-o'd] dyrbarhet, smycke: fsv. klenodh; av lågty. kleinöde, bildn. till kleine i bet. 'fin, sirlig'; se klen klensmed smed som utför mindre och finare arbeten: fsv. klensmidher, av lågty. klënsmede; till klen i bet. 'liten, fin'

klenät (ett slags bakverk): fsv. klevxBt fint bearbetat föremål, biform till klenod

kleptomani' sjuklig lust att stjäla: bildn. av grek. klep'tein stjäla och grek. mani'a vansinne; se mani

kleresi' prästerskap: av medeltidslat. cleresi'a, bildn. till lat. cle'rus; se kle-rus

klerika'1 prästerlig; påvligt sinnad: av medeltidslat. clerica'lis; till cle'rus (se klerus)

klerk präst: fsv. klærker, isl. klerkr; av lågty. forneng. clerc, av medeltidslat. cWricus; till cle'rus (se klerus) klerus prästerskap: av lat. cle'rus det andliga ståndet; av grek. kle'ros lott, arvedel; se kleresi, klerikal, klerk kleta klena, smeta (färg, lera o. dyl): trol. en sammansmältning av klena (kladda) och smeta

kiev mindre brant ställe på en tvär bergssida: isl. kleif, no. kleiv, bildn. till roten i kliva

kli: fsv. no. kli; trol. av lågty. klie (ty. Kleie) med samma bet.

klia: fsv. Heia} isl. klæja; besläktat med klå

klibbig: endast i sv.; trol. efter lågty. klibbere med samma bet.,besläktat med lågty. Ueven (ty. Helen) klibba. Härtill klibba

kliché [klisje'] tryckplatta: av fra. clichè, substantiverat part. till clicher av-klatscha, avtrycka; av ty. Klitsch klump; klibbig massa

1. klick kotteri, sluten krets: av fra. cli-que; substantivbildn. till fornfra. cliquer, clinquer larma, klinga; möjl. av germ. ursprung

2. klick liten klump av ngt kladdigt (t. ex. en k. smör, lera, färg): till verbet klicka om ljud

klicka knäppa, smälla, klirra (även: skottet Hickar); mankera, slå slint, misslyckas: da. klikke, no. klikka; även i andra germ. språk (ty. klicken, eng. click), jfr också fra. cliqueter larma, klirra; ljudhärmande, jfr det klack till (1 kläcka), 2 klack, klucka

213klient

2. klocka

klient skyddsling; kund: av lat. cli'ens (gen. clien'tis) skyddsling (till en patro'nus), underlydande, vasall. Härtill klientel skyddslingar; (advokats el. läkares) kundkrets

klifs sötsaker, snask: urspr, 'ngt klibbigt, smetigt'; ljudhärmande, variant till klafsa och klufsa

klimakte'risk (om övergångstid i kvinnans liv): ytterst av lat. climacte'ricust grek. klimakterikos' kritisk, farofylld (om vissa levnadsår), bildn. till kli-malde'r pinne i en stege (jfr klimax, klimat). Härtill klimakte'rium klimat väderlek; luftsteck: av grek. kW ma, egentl, 'lutning'; jfr acklimatisera

kli'max stegring; höjdpunkt: av grek. kWmax, egentl, 'stege' klimp: fsv. klimper, isl. kleppr; nord. ord, besläktat med klamp och klump; jfr kläpp

1. klinga (subst.): av tv. Klinge med samma bet., bildat av ty. klingen, se 2 klinga

2. klinga (verb): fsv. no. klinga; trol. av lågty. klingen med samma bet., ljudhärmande; jfr klang

klini'k medicinsk undervisning; anstalt för dylik: av grek. klinike', bildn. till kli'ne säng. Härtill kli'nisk: av ty. Tdir nisch; k|aniker: av ty. Kliniker klink: se 1 klinka, klinker

1. klinka (byggnadsterm): no. klinka; av lågty. holl. klinken nita, spika ihop. Härtill klink (bygga på k.), klink[byggd]

2. klinka spela dåligt: da. klinke stöta glas mot glas, skåla; jfr holl. klinken stöta glas mot glas; klinga; trol. en sidoform till 2 klinga

3. klinka (på dörr): no. klinka; av lågty. klinke (ty.Klinke) med samma bet.; sannolikt efter det ljud som uppkommer, då klinkan slår upp el. ned

klinker[t] (klink) hårt bränt tegel: av (låg)ty. holl. klinker med samma bet., bildn. till klinken klinga, alltså egentl, 'klingande tegelsten' I. klint bergkulle, brant: fsv. klinter, da. klint; samma ord som sv. dial. klätt bergstopp, da. klit sandbank, isl. klettr,

no. klett; jfr lågty. klint brant strand (från nord. språk?); besläktat med sv. dial. klant, Hunt knöl, klump 2. klint (växter: Agrostemma, Centaurea): fsv. klinter; jfr sv. dial. klätt, da. Hit; trol. samma ord som 1 klint, med grundbet. 'klump'

1. klippa (verb): fsv. isl. no. klippa; uteslutande nord. ord, trol. ljudhärmande; jfr 1 klippare, klipper, klipping

2. klippa (subst.): fsv. klippa; av lågty. eller holl. klippe med samma bet.

1. klippare skälm: no. klippar, klyppar duktig karl; trol. bildn. till 1 klippa; jfr klipsk

2. klippare liten livlig häst: ombildn. av (låg)ty. klepper liten ridhäst (da. kleppert); av omtvistat ursprung

klipper (ett slags fartyg): av eng. clip-per med samma bet.; till clip klippa, skära (nordiskt lånord; jfr 1 klippa) (till bet. jfr kutter) klipping (skinnsort; ett slags mynt): fsv. isl. klippingr; jfr lågty. Hippink, från nord. språk; bildn. till 1 klippa klipsk knipslug: till 1 klippare klira, kliring: se clearing klirra: av ty. klirren; ljudhärmande klister: trol. av lågty. klister (ty. Klei-ster) med samma bet.; jfr no. Hissa klibba, Hissen klibbig klitter (pl.) kullar av flygsand (i Jylland): av da. klit (pl. klitter); samma ord som 1 klint

kliva: fsv. kliva, isl. klifa; gemens, germ. ord, med grundbet 'klibba fast vid, klänga sig fast vid', besläktat med klibba; jfr kiev

klo: fsv. no. Ho, isl. klo; gemens, germ. ord (jfr ty. Klaue, eng. claw), till en rot med bet. 'krama ihop' kloa'k avloppstrumma: av lat. cloa'ca med samma bet.

kloasong'[vägg] brädvägg: av fra. cloi-son; av ett lat. cla'usio avstängande

1. klocka ring-, kyrkklocka: fsv. isl. klukka, klokka; över tyskan (ty. Glocke) av medeltidslat. clocca kyrkklocka, möjl. ett keltiskt ord; ljudhärmande

2. klocka ur: egentl, 'slagur som slår timmarna'; samma ord som 1 klocka; bet. 'ur' redan i fsv. (även i da. och no.).

214klockare

2. kläcka

klockare: fsv. klokkar e ringare; till 1 klocka

klok: fsv. kloker; av lågty. klok (ty. klug) behändig, listig, klok klor [klå'r] (ett kemiskt grundämne): av grek. khloros' gröngul. Härtill klorera; kloroform; klorofyll' bladgrönt: av grek. fylVon blad

klosett': över ty. av eng. closet med samma bet., urspr, ett fornfranskt ord med bet. 'avstängt rum'; ytterst till lat. cla'udere stänga; se klausul kloss träklump (byggkloss o. dyl.): av ty. Klotz med samma bet., besläktat med 1 klot; jfr klots. Härtill klossig klumpig

kloster: av lågty. kloster; överfornfra. cloistre av lat. cWustrum avspärrning, innesluten plats, ursprungl. 'lås, stängsel', jfr klausul

1. klot kula: fsv. klot; av lågty. klöt klump, kula (ty. Kloss); jfr kloss

2. klot (en tygsort): av eng. cloth kläde (se kläde)

klots ritkloss: se kloss klottra: no. klutra, klotra; trol. lågty. lånord

klove [-&'-]: fsv. klovi, isl. klöf i; gemens, germ. ord (ty. Kloben), bildat till klyva klubb sluten förening: av eng, club med samma bet. (fr. o. m. mitten av lCOO-t.); av nord. klubba budkavle (se klubba) klubba: fsv. isl. no. klubba; jfr sv. och no. dial.- klubb klump; besläktat med klump

klucka: da. klukke; jfr lågty. ty. klucken;

ljudhärmande; jfr klunk a kludda: trol. nybildn. till kladda; jfr med samma bet. lågty. kludderen, da. kludre

klump: trol. lågty. lånord; besläktat med klamp och klimp; jfr klubba. Härtill klumpig

klunga: jfr da. klynge, no. klung, klunge med samma bet.; besläktat med klänga

klunka: fsv. no. klunka; ljudhärmande ord; jfr klucka och sv. dial. glunka kl uns: da. Iduns, no. kluns; besläktat med sv. dial. klunt klump. Härtill klunsig

klut: -fsv. kluter, isl. klütr, no. klut; av omstritt ursprung klyft bergart (fast k., fyndig k. o. dyl.); bergsremna, klyfta: av lågty. klüft (ty. Kluft, pl. Klüfte), egentl, 'klyvning'; bildn. till klyva. Härtill klyfta klyftig skarpsinnig, kvick, klipsk: av lågty. klüftich med samma bet.; till klüft skarpsinne, egentl, 'förmåga att klyva'; samma ord som klyft klyka: endast sv. ord; trol. besläktat ined likabet. no. klypa och med klyva; jfr klynna

klynna klyka, gaffel: sv. dialektord med oklart ursprung. Härtill klynnedelad (upprepat) tvåkluven klys gjutjärnsrör el. hål, varigenom kätting el. tåg löper: av lågty. (holl.) [-klüs-[•gat];-] {+klüs- [•gat];+} till klüse trång öppning (ty. Klau-se); jfr klausul

klyscha: av sv. dial. klysja spottkluns klyva: fsv. klyva, isl. Jcljüfa; gemens, germ. ord (ty. klieben, eng. cleave) med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr klove, klyft, klyftig, klyka, klöv, klövja

klyvare (klyvert) trekantigt segel framför focken: av lågty. klüver, holl. kluiver; till holl. kluiven klyva (se klyva) klå: fsv. kla, isl. kid; besläktat med klia och da. klø, därjämte med klo, klösa; jfr klåda

klåda: fsv. kladhe (ack. kladha), isl. klaöi; gemens, germ. ord; till roten i klå

klåk frodig, tjock (om gröda): sv. dialektord (Smål.) av ovisst ursprung klåpare: trol. ombildn. av äldre klåper; jfr isl. kldpr, öknamn; sv. dial. klåp enfaldig person; klump, tjockända. Härtill verbet klåpa klåv klyvbarhet; klyfta, spricka (i trä, i berg): sv. dialektord med stor spridning, no. klov, isl. klöf n.; bildn. till verbet klyva

1. kläcka spritta till (i uttrycket det klack till i mig): isl. kløkkva bli uppskakad, snyfta, no. kløkka, och sv. dial. klynka snyfta, da. klynke snyfta

2. kläcka (ägg): fsv. klækkja, isl. klekja, no. klekkja; av outrett ursprung

215kläde

knaper

kläde: fsv. klæpe, isl. klædi; gammalt lån (före vikingatiden) av fornfris. klath, forneng. cldÖ (eng. cloth, se 2 klot). Härtill kläder (pl.) samling av klädesplagg (kollektivt): av lågty. kleder pl. (ty. Kleider); jfr bräder; kläda: fsv. klæpa, isl. klæda; klädnad: fsv. klædh-nadher; klädning, klänning: fsv. klædh-ning; klädsel

klä'dra taltrast: sv. dial. Hera; till isl. kli dr fågelskrik, no. klia skrika (om sjöfågel), da. klire snäppa klämma: fsv. klæmma; trol. lån av lågty. klemmen; bildn. till ty. klimmen klättra, egentl, 'trycka sig fast'. Härtill kläm (i k., med k.); klämmig (vard.) med fart, eftertryck; energisk, käck

klämta: fsv. klæmpta; bildn. till fsv. klimper, klæpper klockkläpp; se kläpp klänga: no. klengja; med urspr. bet. 'haka sig fast, klättra'; besläktat med klunga. Härtill klänge

1. kläpp klump: fsv. klæpper, no. klepp; sidoform till klimp; jfr klämta

2. kläpp pojke, barnunge (dial. Norrland, Finland): trol. samma ord som föreg., i bildlig an v.

klärobskyr ljusdunkel: av fra. clair-obscur ljus—mörk; av lat. cla'rus (se klar) och obscu'rus mörk (se obskyr) klärvoajans [-jang's] övernaturlig fjärrsyn, klarsynthet: av fra. clairvoyance, till adj. clairvoyant klarsynt; bildn. till clair klar (se klärobskyr) och voir se. Härtill klärvoajant [-jang't]

1. klätt mindre kal bergstopp: västsv. form av 1 klint

2. klätt (en växt, Agrostemma): samma ord som 1 klätt; namnet avser sannolikt den i stjälkens topp sittande blomman; jfr blåklint Centaurea och röd-klätt Agrostemma

klättra: av ty. klettern med samma bet., egentl, 'klamra sig fast' (jfr ty. Klette kardborre)

klösa: speciellt svenskt ord, besläktat med klo

I. klöv: fsv. kløf, isl. klauf f., no. klauv; bildn. till klyva, alltså eg. 'klyvning, ngt kluvet' (på grund av fotens par-tåighet)

2. klöv klövjebörda (i klövsadel): fsv. isl, klyf f., bildn. till klyva, alltså om en börda som klyves, fördelas på ryggen av ett lastdjur; jfr klövja

1. klöver (en växt, Trifolium): fsv. klever; av lågty. klever med samma bet.

2. klöver (i kortspel): da. kløver; samma ord som föreg., efter kortens ut* seende

klövja: fsv. isl. klyf ja, no. klyvja; till isl. klyf klövjebörda (jfr sv. klöv-sadel), självt bildat till klyva; jfr 2 klöv knacka: svenskt ord (ej i da. no.); jfr (låg)ty. knäcken, knäckas, brista, eng. knack; besläktat med knaka, knäcka; ljudhärmande; jfr knall, knapra knarka (knirka), knarra, 1 knorra, knastra (knistra), knattra (knitt-ra), 1 knota, kny, knysta, 1 knäppa knagg utstående kvist, krok att hänga på: no. knagg[e], da. knag; gemens, germ. ord (ty. Knagge, eng. knag) av omstridd upprinnelse

knagglig ojämn, knölig: till sv, dial. knagg knöl, samma ord som knagg knaka: fsv. no. knaka; lågty. knaken gå sönder med en smäll; ljudhärmande (jfr knacka, knäcka) knal knapp, torftig, skral: sv. dialektord (ej känt från da., no.); kanske en sammansmältning av 2 knapp och skral knall: trol. lån av ty. Knall med samma bet.; ljudhärmande (se knacka) knalla (i knalla sig i väg o. dyl.): besläktat med no. knaldra gnaga med möda; gå sakta o. dyl.; i övrigt ej fullt uppklarat

1. knalle gårdfarihandlare: möjl. bildat till knalla i bet. 'gå sakta*

2. knalle mindre, kal klippa, liten höjd: no. knall plump person; urspr. bet. trol. 'klump'

3. knalle (ett slags hårt skeppsbröd): egentl, samma ord som 2 knalle

knape (en riddares tjänare, väpnare): fsv. knapi man av lågadeln, no. knape karl; storman; av lågty. knape ung man i tjänande ställning, sidoform till ty. Knabe gosse; urspr. bet. 'liten klump' knaper torr och hård; knapp, torftig: trol. en sen nybildn. till knapra, med anslutning i bet. till 2 knapp

216I. knapp

knistra

(. knapp (subst.): fsv. isl. knappr; gemens, germ. ord, besläktat med knopp; jfr 2 knäppa

2. knapp (adj.): no. knapp knapp; kort; rask; trol. av lågty. knap kort; trång; snabb

knapphändig kortfattad, nätt o. jämnt tillräcklig: efter lågty. knaphandig rask, smidig; med anslutning i bet. till sv. 2 knapp

knappnål: folketymologisk ombildn. av lågty. knåpnådel (egentl, 'knopp-nål') med samma bet.; sv. dial. även knappnål

knappologi': eg. 'läran om knappar*; ordet är bildat av A. Strindberg 1884 i parodiskt syfte

knappt (knappast): till 2 knapp; jfr näppeligen

kna'pra: jfr no. knapa knapra, ty. knab-b em, knappern knapra; väl ljudhärmande (se knacka). Härtill knaprig

1. knarka: no. knarka, bildn. till knarra; jfr knirka

2. knarka använda narkotika (knark): säkerligen av äldre sv. dial. knark sup (som river i strupen); knarka supa, sannolikt ljudhärmande; möjligen med anslutning i slangspråk till ordet nark(otika)

knarr gammal båt, eka (sv. dial.): runsv. knarr, isl. kngrr m. skepp; trol. på grund av det knarrande ljudet i trävirket vid sjögång; till knarra knarra: fsv. no. knarra; ljudhärmande (se knacka); jfr knarka, 1 knorra, kornknarr. Härtill knarrig kna'rt kart, knöl, utväxt o. dyl.: no. knart, sv. och da. dial. knort med samma bet.; trol. en variation av rimordet kart, med uddljud från knöl knase (i uttryck som en rik knase): jfr no. knas duktig karl, besläktat med knös; urspr. bet. trol. 'klump* knast: da. lågty. knast knöl på trä knaster (dålig) tobak: av holl. [-k[à]nas-ter,-] {+k[à]nas- ter,+} ellips av k[a]nastertobak; eg. 'tobak förpackad i korg', av spanska canas'tro flätad korg, av grek. kan'astron korg; jfr kanister

knastra: da. knastre, lågty. knasteren; ljudhärmande (se knacka); jfr isl. no. gnastra med samma bet.; se knistra knatte bergknalle; liten kutting; parvel: isl. knatti m. bergknalle: jfr sv. och no. dial. knatt bergknalle, isl. knottr m. boll, klot; av outrett ursprung, trol. en ljudsyinbolisk bildning; jfr fnatt, pjatt. Härtill knatting knattra: no. knatra, lågty. knatteren; ljudhärmande, liksom knittra, knastra m. fi. (se knacka) knega knoga, slita hårt (vard.): sv. dial. knega gå med krokiga knän, svikta, draga med möda, sträva, urspr, 'knäa', bildn. till k n ä; i Skåne kan knega även vara en dialektal form av k ne k a. Härtill slangordet knegare en som knogar (jfr mods)

knejpa gå barfota i medicinskt syfte: efter den ty. prästen och naturläkaren Sebastian Kneipp (1821—1897) knek (i uttrycket komma på kneken): fsv. knek bakbog; knäkrökning, sv. dial. knek vägkrök, no. kneik med samma bet. Härtill kneka gå med krokiga knän, streta; jfr knega knekt: av lågty. knecht, ty. Knecht gosse, tjänare

knep: ev. lågty. knep, knepe med bl. a. samma bet.; till 1 knipa

1. knipa (verb): av lågty. knipen (ty. kneifen) med samma bet.; jfr knep, knippa. Härtill knipslug (vard.)

2. knipa (en dykand): jfr sv. dial. knip, knipe med samma bet.; möjl. ljudhärmande

knippa (knippe): no. knippe, isl. knip-pi; trol. bildat till 1 knipa knipsa nypa, knipa av: trol. en avledn. till 1 knip a, kanske också lånat, av lågty. knipsen med samma bet. knirka: da. knirke, lågty. knirken knarra; till äldre sv. knirra, da. knirre, ty. knirren; ljudhärmande (se knacka); jfr knarka, knarra knispa (om morkullans läte): ljudhärmande

knistra småknastra: no. knistra, da. knistre, (låg)ty. knistem; ljudhärmande; jfr knastra

217knittel

knutte

knittel (ett slags vers): av ty. KnitteU vers med samma bet.; av Knittel (Knüt-tel) påk, käpp (till taktslagning) knittra småknattra, småspraka: da. knitre; ljudhärmande, liksom knattra, knistra m. fi.

kniv: fsv. kniver, isl. knlfr; återfinns i de flesta övriga germ. språk (eng. knife); trol. besläktat med 1 knipa. Härtill knivig (vard.): eg. 'skarp som en kniv* knix: av ty. Knicks böjning på knäna; till knicken bryta

knockdown [nåckda'un] nedslagning, knockout [nåcka'ut] utslagning: sporttermer hämtade från eng.; av eng. knock slå. Härtill knocka [nåck'a, knåck'a] slå ned

knodd: av lågty. knode, knoden, öknamn på bodbiträde; egentl, 'knöl' knoga: sv. dial. knoga, knoa arbeta med knogarna, no. knua trycka med kno-garna; bildn. till knoge. Härtill kno-

gig

knoge: fsv. knoe, isl. knui, no. knue; ett speciellt nord. ord, till ett germ. verb med bet. 'trycka, stöta'; se knoga knollra sig: av äldre knorla; bildn. till 2 knorra. Härtill knollrig knop [-o'-] knut; hastighet av en sjömil i timmen: av lågty. knåp knut (på logglinan); jfr med samma bet. ty. Knoteny eng. knot knop, egentl, 'knut' knopp: fsv. knopper, no. knupp; gemens, germ. ord (ty. Knopf); till en rot med bet. 'trycka ihop'; jfr 1 knapp, knop, knyppla

1. knorra (om visst ljud; knota o. dyl.): fsv. knorra, no. knurra; i sv. dial. även 'spinna (om katten'); gemens, germ. ord (ty. knurren), besläktat med knarra; ljudhärmande, jfr knarra, knacka; morra

2. knorra rulla ihop, ringla sig: ett härm-ningsord, besläktat med 1 knorra; jfr sv. dial. korra hoprulla

knorrhane (fiskart, Trigla, även kallad knot, gnoding): efter lågty. knurrhan (holl. knorhaan, ty. Knurrhahn); då fisken kommer upp i luften, ger den ifrån sig ett knorrande läte

knorta (om morkullans läte): ljudhärmande

knorva stuka, knäcka, kugga: no. knurve trycka, krama ihop; trol. ljudhärmande

knöster (ett slags slägga): bildat till sv. dial. knosa (isl. knosa) krossa

1. knot [-o'-] (en fisk): trol. till 1 knota;

fisken lär ge ifrån sig ett knorrande ljud; den kallas därför också gnoding, knorrhane

2. knot [-o'-] krossad sten: trol. kollek-tivbildn. av 2 knota i bet. knöl, klump

1. knota (verb): no. knota; trol. ljudhärmande (se knacka)

2. knota (subst.): av lågty. knote; jfr holl. knoet knöl

knott (ett slags mygg): no. knott; trol. med urspr. bet. 'ngt smått' knottra ojämnhet (i huden), knöl, vårta: no. knotra; jfr da. knudret knottrig; trol. besläktat med sv. och no. dial. knott liten knöl. Härtill knottrig knubbig tjock, fyllig; knölig: no. och da. knubbet, eng. knobby, ett i flera germ. språk belagt ord; trol. ljudmålande; jfr knuv. Härtill knubb knöl, klump, kloss knuffa: av lågty. ty. knuffen; härmnings-ord (jfr 1 puff, skuffa) knussla: no. knusla, bildn. till knusa krossa, även 'knussla, vara girig' f. knut (på tråd el. rep): fsv. knuter, isl. knütr; gemens, germ. ord med flera växelformer (ty. Knoten, eng. knot); jfr knyta

2. knut slag med läderpiska: av ryska knutu knutpiska, som i sin tur är lånat från 1 knut

3. knut husknut, hörn (inpå knuten, utanför knutarna, stuguknut o. dyl.): eg. fog av timmerstockar, som vid hörnet av en byggnad ligger i vinkel mot varandra och som hophuggits till en tät och fast »knut»; överförd anv. av 1 knut. Härtill knuttimra, -timring

knutte ung motorcyklist: mest (o. urspr.) i sammansättn. skinnknutte, från omkr. 1950, först använt av kåsören Red Top i D. N.; hypokoristisk ordbildn. i vardagsspråk, liksom knatte liten grabb, med anknytning till Knutte, smekform

218knuv

koaffera

av Knut (jfr Nisse, Pelle m. fi.); jfr

grinolle, snuskmaja o. dyl. Även (skämtsamt) kultur- (1952), social-, TV-knutte m.fl.

knuv bergstopp; kobbe, skär (dial.): no. knuv avrundad topp, till verbet knuva trycka ihop, undertrycka, tvinga; trol. variantbildn. till no. nuv rund bergstopp, nuvug trubbig, sv. dial. nuv nubb, stuv, knubbig m. fi. kny knysta: no. knya; växelform till gny (jfr knacka). Härtill kny mycket svagt ljud

knyck: fsv. sv. dial. nyck (liten) ryckning, isl. hnykkr (se nyck); härtill sv. dial. ny eka rycka till, isl. knykkja. Härtill knycka snatta, stjäla; eg. 'rappa åt sig'

knyckla: bildn. till ett äldre verb, som återfinns i sv. och no. dial. knoka bearbeta med knogarna, trycka, krama knyffel: till äldre sv. knöfjel (knyppel) knölpåk (jfr knyffla prygla); av lågty. knüppel påk knyla (dial.): se knöl knylhavre (ett högt, flerårigt gräs): till sv. dial. knyla knöl (jfr knöl) knyppla: av (låg)ty. kniippeln med samma bet.; till lågty. knüppel knyppelpinne, egentl, 'liten knopp' (jfr knopp). Härtill knyppeldyna knysta: da. knyste, no. knysta; jfr no. knysa fnissa (till kny); ljudhärmande (se knacka). Härtill knyst mycket svagt ljud

knyta: bildn. till 1 knut. Härtill knyte, knytnäve

knåda: fsv. knodha, isl. knoda; besläktat med ty. kneten med samma bet. knåpa: av outrett ursprung knä: fsv. knæ, isl. kné; gemens, germ. ord (ty. Knie, eng. knee) med släktingar i flera andra indoeurop. språk (bl. a. lat. gen'u, gr. gon'y med samma bet.; jfr diagonal) knäck sirapskaramell: bildn. till knäcka. Härtill trol. extraknäck knäcka: no. knekkja; besläktat med

knacka och knaka; ljudhärmande knäckebröd hårt bröd i tunna skivor, som lätt kan brytas: spec. sv. ord, belagt redan 1639

1. knäppa åstadkomma ett knäppande ljud: no. kneppa; ljudhärmande (se knacka). Härtill knäpp (t. ex. köld-, färdknäppy, knäppare (skalbagge; nöt-knäppare)

2. knäppa (en knapp o. dyl.): bildn. till 1 knapp. Härtill knäppe

knäskål: ombildn. (efter skål) av äldre knäskål (da. knäskål), till skal knäsätta antaga, godkänna, omhulda; efter isl. knésetia sätta (ett barn) på sitt knä, adoptera knätt knäpp, svagt ljud: ljudhärmande, jfr knattra

knävel djävul: av lågty. knevél (ty. Knebel) lymmel, tölp, egentl, 'tvärstock': se knävelborr, knävring knävelborr mustasch: av lågty. knevel-bart, ty. Knebelbart; till Knebel tvärstång (som sattes på nosen av svin för att hindra dem att gå igenom gärdsgårdar, se knävel) och Bart skägg (se 1 bard)

knävring träpinne, instucken i en ögla: till lågty. knevel (ty. Knebel) tvärträ; se knävel

knöl: svenskt ord med oklar vokalism; jfr sv. dial. knole, sv. och no. dial. knul, knyla, fsv. knyla, knula med samma bet. (se knylhavre) knös (en rik knös): fsv. knös troll, förskräcklig människa, no. knös stolt, övermodig, våldsam man; besläktat med knase; trol. med urspr. bet. 'klump'

knövla skrynkla, knyckla (k. ihop): sv. dial. knövla, knöva, no. knøyva, isl. kneyfa trycka, pressa; ljudmålande ord-bildn.; jfr knoge

1. ko: fsv. ko, isl. kyr (ack. ku), no. ku; gemens, germ. ord (ty. Kuh, eng. cow) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (grek. bus, gen. boos'; lat. bo's, gen. bovfis oxe, ko; se biff); trol. urspr. ljudhärmande (jfr bua); se även kossa, kviga

2. ko-: prefix i lat. lånord; sidoform (framför vokal) till 2 kon-

koaffera kamma: av likbet. fra. coiffer; bildn. till coiffe huva. Härtill koaffy'r hårklädsel

219koagulera

kokard

koagulera stelna, löpna: av lat. coagu-la're ysta

koalition sammanslutning, förbund: bildn. till lat. coalesc'ere växa ihop kobbe skär: östsvenskt dialektord, sidoform till kubbe; se kubb kobolt [ko'bålt] (ett metalliskt grundämne): av ty. Kobold, egentl, 'tomte'; koboltmalmen ansågs vara ett verk av gäckande bergstomtar (jfr nickel) kobra [kå'-] indisk glasögonorm: av likbet. portug. cobra; av lat. coVubra ormhona, av coVuber orm, snok kock: över tyskan av folkl. lat. coc'us med samma bet.; till coq'uere (se 1 koka)

kod [kå'd] lagbok; nyckel till hemlig skrift: av fra. code; av lat. co'dex; jfr kodex

kodex [ko'-, kå'-] lagsamling; handskrift: av lat. co'dex bok; räkenskapsbok, äldst av trätavlor, senare av pergamentblad; egentl, 'träkloss, -block'. Härtill kodifiera sammanföra i ett ordnat lagverk; kodifikation; kodicill' till-lägg till testamente: av lat. codicilVus liten bok

kodil'j (i uttrycket hela kodiljen hela högen): av fra. codille; av spanska codilVo, egentl, 'armbågsled'; i överförd bet. 'vinst i l'hombrespel' koefficient (en matematisk term): sammansättn. av 2 ko- och lat. effic'ere åstadkomma

koexisten's samtidig förekomst: av 2 ko-och lat. exsis'tere framträda, uppstå; jfr existera

kofe'n (i uttrycket inte ett k.): sv. dial. fen agn, borst (på korn), även kornfen; härtill inte ett fen, allri fen, inte ett kofen icke det minsta, jfr inte ett skal (ett dugg, ett dyft); utvecklingen kornfen > kofe'n beror på rytmiska skäl; jfr dock även kovall'

koff flatbottnad galeas: av holl. kof med samma bet., eng. koff; trol. i sjömansspråk uppkommen förkortning av kofferdi(fartyg); jfr brigg koffei'n giftämnet i kaffe m. m.: modernt ord, bildat på sidoform med o av kaffe (jfr eng. coffee)

kofferdi' handelssjöfart: av lågty. kop-fardie, holl. koopvardij (ty. Kauffahrtei) köpfärd, handelsresa; jfr koff. Härtill kofferdist

koffert [kåffert]: över tyskan av fra. coffre; av lat. coph'inus korg kofot (ett slags bräckjärn): efter likbet. ty. Kuhfuss; på grund av redskapets likhet med en kofot kofta: trol. samma ord som kaftan kofångare (på lok, spårvagn el. bil): efter amerik.-eng. cow-catcher med samma bet.

koger fodral för pilar: fsv. kogher; trol. över danskan av lågty. koker (ty. Köcher); av omtvistat ursprung kogg [-å-] (brett och klumpigt) lastfartyg (under medeltiden): fsv. kogger m.; av likbet. mit. kogge; säkerligen ett urspr. ljudmålande ord, liksom kagge, med bet. 'ngt värvt el. klumpigt, klump, kloss'

kognat [kångna't, kågna't] släkting på mödernet: av lat. cogna'tus släkting; motsats: agnat. Härtill kogna'tisk kohandel politisk uppgörelse (som bönder byter kor): omkr. 1920; efter ty. Kuhhandel, som är ngt äldre (1890-t.) kohesion [ko-] sammanhållningskraft: av 2 ko- och lat. hære're hänga vid kohort [kohårt'] trupp, skara: av lat. co'hors (gen. cohor'tis) gård; trupp; följe; skara

koj: av holl. kooi inhägnad, koj; egentl, samma ord som koja. Härtill koja sig

koja (subst.): av lågty. kåje hydda; trångt rum; avplankning; trol. av lat. cav'ea håla; bur

1. koka (verb): av lågty. koken (ty. kochen med samma bet.); av lat. coq'uere koka; jfr kock, kök; dekokt. Det äldre, inhemska ordet för samma bet. var sjuda

2. koka jordkoka: fsv. koka; jfr lågty. kåke, ty. Kuchen kaka; besläktat (genom avljud) med kaka

kokai'n (alkaloid i kokabladen): efter coca, ett sydamerikanskt (indianskt) namn på kokabusken koka'rd (ett slags bandrosett): av fra. cocarde; förkortn. av bonnet à la cocarde;

220kokett

kollega

till fornfra. cocard fåfäng, bildn. till coq tupp; jfr kokett

kokett' behagsjuk: av fra. coquet täck; behagsjuk; bildn. till coq tupp; jfr ko-kard, k ok o 11. Härtill kokettera göra sig till (för att behaga): av fra. coquäer; koketteri' tillgjordhet kokill' gjutform för smält metall: av fra. coquille snäckskal; av lat. conchyVium, se konkylie

kokong' förpuppningshylsa: av fra. co-con; ett provensalskt ord, bildat till' coca snäckartat kärl ko'kos- (i kokospalm, m. m.): av spa. och portug. coco kokosnöt; trol. av lat. cocc'um kärna; bär

kokott' glädjeflicka: av fra. cocotte med samma bet., egentl, 'liten höna'; ett urspr, till coq tupp bildat barnspråksord; jfr kokett

koks [kåk's] (ett slags stenkol): av eng. cokes, plur. av cofye (utbränt) kol, äldre colke märg, kärna (i ved o. dyl.), besläktat med sv. dial. kalk marg kol: fsv. hd, kol, isl. kol; gemens, germ. ord (ty. Kohle, eng. coal) utan säkert uppvisade släktingar i andra språk. Härtill köla; kolare

1. köla av [-o'-] dö: av finska kuolla dö

2. köla [-å'-]: elüptiskt för kolakaramell

kolanöt [-&'-]: av afrikanska cola[trädet). Härtill kolakaramell (-choklad o. dyl.):

egentl, 'med tillsats av kolanöt'

kolartro kritiklös, blind tro (på kyrkans lära): liknande uttryck i da., ty., fra., ital.

kolbulle (ett slags pannkaka, urspr, bland skogsarbetare): egentl, 'bulle gräddad i stekpanna över glödande kol' kolchos (-sjå's) kollektivjordbruk: ryskt ord, förkortning av ry. kollektiv'noje chozjaj'stvo med samma bet. kolera [-o'-] (en sjukdom): av grek. kho-le'ra galla; gallsjuka; jfr koller, kolerisk. Härtill koleri'n svår diarré: av fra. cholérine, diminutivum av cholera kole'risk hetsig, kole'riker hetsig människa: av grek. kholerikos' gallsjuk; till khole' galla (jfr kolera, melankoli; galla)

kolesteri'n, kolesterol [-å'l] (ett organiskt ämne i galla, blod, nervvävnad m. m., »gallfett»): modern bildn. av grek. khole' galla (jfr kolera, kolerisk) och ste'ar talg, fett (jfr stearin) kolibri [kål'ibri] (en amerikansk fågel): ytterst från ngn karibisk dialekt kolifej' glad tillställning, fest: av ovisst ursprung

koli'k (en magåkomma): bildn. till grek. ko'lon en del av grovtarmen; jfr k o lit koling: använt av A. Engström 1897; slangord, urspr, spefull beteckn. på finnar (finnkoling, -kolix); efter finska kuulel hör på, kuuleks? hör du? ko I i't inflammation i grovtarmen: bildn. till grek. ko'lon en del av grovtarmen; jfr kolik

kolja (en torskfisk): lån från no. kolje (dial. även kolga); trol. besläktat med kol (fisken har svarta fläckar ovanför bröstfenorna)

koljé halsband, -smycke: av likbet. fra. collier; till col hals, av lat. colVum med samma bet.; jfr kollett, kolli, kolportera

kolka bälga i sig, dricka i stora klunkar: ljudhärmande

kolla: kortform av kollationera (efter expeditionsanteckningen koll. = det är kollationerat)

kollabera sjunka samman, falla ihop: av lat. coUa'bi falla ihop. Härtill kollap'3 (plötsligt) sammansjunkande: av lat. coUap'sus med samma bet. kollaboratö'r medarbetare, -hjälpare: av fra. collaborateur, ytterst en bildn. till lat. collabora're samarbeta; se laborera kollation festligt samkväm: ytterst av lat. colla'tio sammanförande, sammanskott (se kollationera); jfr kalas kollationera jämföra (en avskrift med dess original): bildn. till lat. colla'tio sammanställning, jämförelse (se k o 11a-tion)

kolle ga ämbetsbroder, yrkesbroder: av lat. colWga ämbetsbroder; kolle'gium (lärarkollegium o. dyl.; föreläsnings-kurs): av lat. colWgium sammanslutning, i nyare tid även 'åhörarekrets'; till collig'ere samla (se kollekt). Härtill kollegia'1 kamratlig

221kollekt

komisk

kollek't: av lat. collec'ta samlande, samling, bildn. till collig'ere samla (jfr kollega). Härtill kollektion samling: av lat. collec'tio med samma bet.; kol-lektö'r lottförsäljare: av fra. collecteur; koliekti'v sammanfattande, gemensam: av lat. collecti'vus med samma bet. koller (hjärnsjukdom hos hästar): av ty. Koller; ytterst av grek. khole'ra (jfr kolera). Härtill kollra; kollrig: av tv. kollerig

kollett' (ett slags militär livrock): av fra. collä, bildn. till col hals; jfr kolli, koljé

koiri (pl. kollin)-, av ital. colVi, plur. av colVo paket, bal, egentl. 'hals(börda)': jfr kollett, koljé

kollidera: av lat. colWdere stöta tillsammans. Härtill kollision: av lat. colWsio sammanstötning

kollodium hinnbildande vätska: bildn. till grek. kollo'des limaktig; jfr kolloider

kolloider (pl.) (beteckning för vissa högmolekulära, icke kristalliserande ämnen): av grek. kolVa lim och e'idos utseende; jfr kollodium.Härtill kolloida'1 kollrig: se koller

kolofo'nium stråkharts: efter Kolofo'n, en forngrekisk stad på Mindre Asiens kust

kolo kvin't (en viss i medicinen använd frukt): av grek. kolokyntWs; av omstritt ursprung

koMon: av grek. ko'lon led, lem; del av en mening

koloni [kålåni']: av lat. colo'nia hemman; nybygge, till coVere odla (jfr kultur). Härtill kolonist; kolonisera; [-kolonialvaror];-] {+kolo- nialvaror];+} kolonat kolonn [kålånn'] rund pelare; djup truppformering: av fra. colonne; av lat. colum'na med samma bet. (jfr kolumn). Härtill kolonna'd pelarrad: av fra. colonnade; kolonnett' liten kolonn koloratu'r löpningar och drillar i sång: bildn. till lat. colora're färga; se kolorera

kolora'doskalbagge: efter Colorado, en av staterna i USA

kolorera färglägga: av lat. colora're färga (jfr kulör, koloratur). Härtill

kolorit färgton, -verkan: av ital. colori'to

kolo'rum oväsen: möjl. skämtsam ombildn. av korum; jfr ka c kalorum koloss [kålåss'] av grek. kolossos' jättelik bildstod. Härtill kolossa'1 kolportera gå och bjuda ut (skrifter): av fra. colporter, egentl, 'bära vid halsen'; till col hals (se koljé) och porter bära (se portör). Härtill kolportör bokspridare, resepredikant: av fra. col-porteur; kolportage [-a'sj] försäljning genom kolportörer: av fra. colportage kolt: möjl. besläktat med fsv. kilta uppskörtat plagg; se kil t kolumba'rium nisch för gravurnor: bildn. till lat. colum'ba duva kolum'n: av lat. colum'na pelare; jfr kolonn

kolv trubbig pil; cylindrisk del av lås, gevär m. m.: fsv. kolver, isl. kolfr pil m. m.; i bet. 'kolv' påverkat av ty. Kolben

kom-: prefix i lat. lånord; sidoform till 2 ko- och 2 kon-

koma [-å'-] djup medvetslöshet: av grek. ko'ma djup sömn, dvala kombattant aktiv krigare, kämpe: av fra. combattant, eg. pres. part. av com-bättre strida, kämpa kombinera förbinda, sammanställa: ytterst av lat. combina're med samma bet. Härtill kombination sammanställning: av likabetydande lat. combina'tio komedi [kåmedi'] lustspel: av fra. co-médie; ital. comme'dia, äldre comedi'a; över lat. av grek. komodi'a lustspel, egentl, 'festspel'; till ko'mos fest med sång och dans (jfr komisk) och ode' sång (se ode). Härtill komediant skådespelare: över ty. och fra. av ital. commedian'te; komedienn' komet: bildn. till grek. kom'e hår komfort [kåm'fårt, kåmfå'r, kåmfårt'] bekvämlighet: av eng. comfort; av (fornfra.) confort stärkande; tröst; i sv. litt. belagt från början av 1800-t. (Geijer, F. Bremer). Härtill komforta'bel bekväm

ko'misk: av ty. komisch; efter grek. komikos' löjeväckande; till ko'mos fest, dryckeslag (se komedi). Härtill ko'mi-

222I. komma

kompani

ker gyckelmakare; komisk skådespelare: av ty. Komiker; komi'k lustighet: av fra. comique, substantivering av adj. comique komisk

1. komma (subst., pl. komman, komma-ta): grek. ord, egentl, 'ngt avhugget; inskärning'. Härtill kom matera

2. komma (verb): fsv. isl. koma; gemens, germ. ord (ty. kommen, eng. come) med släktingar i flera andra indoeurop. språk, bl. a. lat. veni're komma; jfr bekväm, samkväm m. fi.

kom(m)a'ger (pl.) lappskor av renskinn: över no. från samiskt gabmanak (pl.) med samma bet.

kommandet (i kommanditbolag o. dyl.): av fra. commandite ställande av kapital till förfogande; av ital. [ac]coman'dita med samma bet.; jfr kommendera k0mman'd0 (pl. kommandon) av ital. coman'do befallning; befäl; till coman-da're befalla; se kommendera kommendera: av fra. commander med samma bet.; av lat. commendare anförtro; anbefalla (jfr kommando och rekommendera). Härtill kommendant: av fra. commandant, ital. coman-dante; kommendÖ'r: av fra.commandeur kommensura'bel jämförbar: av fra. commensurable mätbar med samma mått, av lat. commensura'bilis med samma bet.

kommentera förklara, utlägga: av lat. commenta'ri övertänka, besinna; förklara; till mens (gen. men'tis) sinne, tanke (se mental). Härtill kommentator ut-läggare; kommenta r utläggriing: av ty. Kommentar; av lat. commenta'rius (lib'er) förklarande (bok) kommers' handel: över fra. av lat. com-mer'cium samfärdsel; handelsförbindelse (jfr merkantil). Härtill kommersiell'; kommersialisera komminister: (i Sverige o. 1600) bildn.av lat. con- med och lat. minister tjänare; se minister

kommissa'rie: av medeltidslat. commis-sa'rius ombud, befullmäktigad, bildn. till lat. commitVere anförtro (perf. part. commiss'us); jfr kommitté. Härtill kommissariat

kom'missbröd (-kläde): av ty. Kommiss leveransuppdrag; av lat. commiss'us anförtrodd, förordnad; jfr kommissarie kommission uppdrag; nämnd: av medeltidslat. commiss'io uppdrag; till lat. commitVere anförtro, uppdraga (se kommitté). Härtill kommissionä'r ombud: av fra. commissionnaire kommitté (utrednings)nämnd, arbetsgrupp: av eng. committee (fra. comité), till commit anförtro; av lat. commitVere anförtro, till con- med och mitVere sända (se mission, per-, remittera); jfr kommissbröd, kommissarie, kommission, fideikommiss komrnittent uppdragsgivare (vid kommissionsaffärer): av likabet. ital. com-mittente; till lat. commitVere, se kommission

kommod [-o'd] (en möbel för förvaring av tvättkanna, handfat o. dyl., ursprungl. (1700-t.) byrå med marmorskiva och lådor: av fra. commode byrå, substantivering av adj. commode bekväm; av lat. comm'odus med rätt mått, lämplig, bekväm; jfr ackommodera kommu n: av fra. commune; substantivering av lat. adj. communis gemensam (jfr immun, municipal; gemen). Härtill kommunat: av fra. com-munal

kommunicera meddela, stå i förbindelse med: av lat. communica're göra gemensam; till communis (se kommun) Härtill kommunikation; kommuniké meddelande (av myndighet): av fra. communiqué med samma bet. kommunion [-jo'n] nattvardsgång: över ty. av lat. commu'nio gemenskap; till communis (se kommun) kommunis'm (yrkande på) egendomsgemenskap: nybildn. (från omkr. 1840) till lat. commu'nis gemensam; se kommun. Härtill kommunist kompakt: av fra. compad hårt hoppressad; av lat. compa'ctus med samma bet., perf. part. av compin'gere, av pan'gere slå ihop, fästa kompani' sällskap, bolag; truppavdelning: över tyskan av fra. compagnie, egentl, matlag; av lat. con- med och >pa'nis bröd (jfr ackompanjera, kum-

223komparera

I. kon

pan). Härtill kompanjon bolagsman: av fra. compagnon; kom pis (i k. o. dyl.): hypokoristisk bildn. på -is komparera jämföra; gradböja (ett adjektiv): av lat. compara're likställa; jämföra. Härtill komparation gradböjning; komparabel jämförlig; kom'parativ (böjningsform hos adj.): av lat. (grad'us) comparaWvus med samma bet. kompass': över tyskan av ital. compass'o kompass, eg. 'cirkel, passare'; till com-passa're stega, avmäta; till lat. pass'us steg (jfr passare, passera) kompen'dium sammandrag, kortfattad lärobok: av lat. compendium, besparing; avkortning; genväg. Härtill kompen-di Ö s kortfattad: av fra. compendieux kompensera uppväga, ersätta: av lat. compensa're väga emot; uppväga med; ersätta med. Härtill kompensation ersättning

kompetent: över ty. av lat. com'petens, pres. part. av compefere sammanträffa; eftersträva; förslå till. Härtill kompetent: över ty. av lat. competen'tia kompilera plocka ihop ur andras skrifter: av lat. compila're utplundra. Härtill kompilation; kompilator kompis: se kompani komplement fyllnad, tillägg: av lat. complemen'tum med samma bet.; till compWre, se komplett, komplimang. Härtill komplementär fyllnads-komplett': över fra. av lat. comple'tus, perf. part. av compWre fylla; göra fullständig (jfr komplement). Härtill komplettera: av fra. compléter; kompletta'men fyllnadsprövning: bildn. efter examen, tentamen o. a.; komplet-tant

komplex' (subst.) sammanhängande helt, massa: av lat. complex'us omfattning; sammanhang

komplicera inveckla: av lat. complica're hopveckla; inveckla (jfr ap-, expli-cera). Härtill komplikation förveckling

komplimang' artighetsbetygelse: av fra. compliment högtidligt tilltal; smicker; över ital. från spanska complimiento; av lat. complemen'tum uppfyllande, se

komplement. Härtill komplimentera lyckönska: av fra. complimenter komplott' sammansvärjning: av fra. complot; bildn. till ett verb med bet. 'knyckla ihop', av prefixet con- och pelote kula; nystan

komponera sammansätta; tonsätta: av lat. compo'nere lägga tillsammans; sammansätta; ordna; avfatta, författa (jfr kompost, kompott; de-, dis-, imponera). Härtill komposition: av lat. composi'tio med samma bet.; kompo'si-tum sammansatt ord: av lat. compos'i-tum, neutr. av perf. part. till compofnere; komponist tonsättare: av likabet. tv. Komponist; kompositö'r tonsättare: av fra. compositeur; komposant; komponent beståndsdel, element kompost gödselblandning: av fra. eng. compost; av lat. compos'itus sammansatt, perf. part. av compofnere (se komponera)

kompott' inkokt frukt: av fra. compote; av lat. compos'ita, fem. av compos'itus; se kompost

kompress' sammanviket gastyg i medicinsk användning: av fra. compresse; av lat. compress'us, perf. part. av com-prim'ere sammanpressa; se komprimera

kompression sammanpressning: av lat. compress'io med samma bet.; till com-prim'ere (se komprimera) komprimera sammanpressa: av lat. com-prim'ere pressa ihop; jfr kompress, kompression; pressa; deprimera, impressionism

kompromettera ställa i dålig dager: av fra. compromettre med samma bet.; av lat. compromitt'ere giva ömsesidigt löfte; ingå kompromiss; jfr kompromiss kompromiss' sammanjämkning, medelväg: över ty. och fra. av lat. compro-miss'um; egentl, perf. part. av compro-mitfere; jfr kompromettera •komst i subst.-bildn. till 2 komma (an-, hem-, håg-, här-, in-, samman-, upp-, ut-, återkomst m. fi.): av mit. -kumst (ankumst o. s. v.), motsvarande ty. -kunft (Ankunjt o. s. v.) 1. kon [ko'n] kägla: av grek. ko'nos kägla. Härtill konisk kägelformig

2242. kon-

konfetti

2. kon-: prefix i lat. lånord, betecknande samhörighet, förening; av lat. con- med, egentl, identiskt med prepositionen cum med; efter slutledens begynnelseljud med olika form: ko- framför vokal, kom- framför läppljud (b, p, /, m), kolframför l och kor- framför r

1. kona [kå'na, ko'na] kvinna: av fsv. leuna, kona, isl. kona; gemens, nord. sidoform till kvinna

2. kona [ko'na] (kopplingsanordning på bil): av eng. cone kägla, samma ord som 1 kon

koncentrera samla, tränga samman, förtäta: bildn. av lat. con- med och centrum medelpunkt (se centrum). Härtill koncentration; koncentrat koncentrerad lösning; sammanträngd framställning; koncentrisk med gemensam medelpunkt

koncept utkast, kladd: av lat. concep'-tum, perf. part. (i neutr.) av concip'ere sammanfatta, avfatta (se koncipiera) Härtill konception avfattning av en skrivelse: av lat. concep'tio med samma bet.

koncern [-sä'rn, -sö'rn] sammanslutning av ett flertal industrier och affärer till ett gemensamt företag: av likbet. eng. concern, även 'affär, angelägenhet'; till verbet concern angå, gälla; av medeltidslat. concer'nere blanda, egentl, 'sålla tillsamman' (jfr dis-, ex-, 1 sekret) koncession tillstånd, medgivande: av lat. concess'io avträdande; medgivande (jfr accession). Härtill koncessiv medgivande: av lat. concessi'vus konciliant [-an't, -ang't] försonlig, medgörlig: av fra. conciliant, egentl, pres. part. av concüier försona. Härtill kon-cilians [-an's, -ang's] koncipiera bli havande; författa: av lat. concip'ere avla; sammanfatta, avfatta; jfr*koncept; kapabel konci's sammanträngd, kortfattad: av lat. conci'sus med samma bet., egentl, 'avskuren'

kondemnera förklara förbruten: av lat. condemna're pliktfälla; förklara skyldig; döma

kondensera sammanpressa, förtäta: av lat. condensa're förtäta. Härtill konden-

sation; kondensator, kondensor (teknisk term), egentl, 'förtätare' kondition villkor; anställning; befinnande, (god) form, prestationsförmåga: avlat. condi'tio villkor; anbud; ställning, läge; jfr luftkonditionering. Härtill konditiona'1 villkorlig; konditionatis (modusform i villkorsmeningar) konditor: bildn. till lat. condi're sylta, krydda. Härtill konditori', med kortformen kon'dis (vard.; slutet av 1800-t.) kondolera [kåndåle'ra] beklaga sorgen: bildn. av lat. con- med och dole're känna smärta. Härtill kondoleans [-ang's, -an's] sorgebetygelse: av fra. condolé-ance

kondor [-då'r] (en gamfågel): av spa. condor med samma bet.; trol. ytterst från ett peruanskt indianspråk kondottiä'r legotruppsanförare: av likbet. it. condottiere; ytterst en bildn. till lat. condu'cere föra, leda (se konduktör)

konduktor ledare (av värme el. elektricitet): av lat. conduc'tor förare; till du'cere föra, leda (jfr de-, pro-, reducera; konduktör) konduktör: av fra. conducteur; av lat. conduc'tor; se konduktor, kondot-tiär

konfederation statsförbund: bildn. till lat. confædera're förena genom förbund; jfr federation

konfekt: ytterst av lat. conjec'tum det förfärdigade, perf. part. (i neutr.) av confic'ere förfärdiga; se konfektion, konfetti, konfityrer konfektion: över fra. av lat. confec'tio förfärdigande, till confic'ere förfärdiga; se konfekt. Härtill konfektionist konferera rådslå, överlägga: av likabet. fra. conférer; av lat. conferr'e sammanföra; meddela (jfr referera). Härtill konferens [-en's, -ang's]: av fra. eonférence; konferencier [kånferangsie'] programledare, programvärd; konferen-si är [-siä'r] kvinnlig programledare konfession trosbekännelse: av lat. con-fess'io erkännande; bekännelse. Härtill konfessionell' konfetti: av ital. confetfi (plur.), egentl, konfekt; se konfekt

225konfidentiell

konklav

konfidentiell [-tsiell'] förtrolig, meddelad i förtroende: av fra. confidentiel, bildat till lat. confi'dere sätta sin lit till konfiguration skapnad; inbördes ställning (om planeter): bildn. av lat. con-tillsammans och figura're bilda; dana; se figur

konfirmera: av lat. confirma're befästa; bekräfta, stadfästa; till fir'mus fast (jfr firmament). Härtill konfirmand [-an'd]: av lat. confirman'dus som skall befästas; konfirmation konfiskera beslagtaga: av lat. confisca're indraga; inkassera (jfr fiskal). Härtill konfiskation

konfity'rer, konfekty'rer (pl.) finare sötsaker: av likabet. fra. confitures, bildat till confire bereda, inlägga: av lat. con-fic'ere; jfr konfekt konflikt: av lat. con†lic'tus sammanstötning

konfo'nium: se kolofonium konformitet likformighet: bildn. till lat. confor'mis likformig; jfr form konfrontera ställa ansikte mot ansikte: av fra. confronter; av medeltidslat. con-fronta're; bildn. till lat. fröns panna (se front). Härtill konfrontation konfundera göra förlägen, förbrylla: av lat. confun'dere sammansmälta; sammanblanda, förvirra; förbrylla (jfr kon-fys, 2 fundera). Härtill konfusion förvirring, bestörtning

konfy's förvirrad, tankspridd: av lika-bet. fra. confus; av lat. confu'sus, perf. part. av confun'dere (se konfundera) kongenial [kån-jenia'l] själsligt befryndad: bildn. av lat. con- tillsammans och genius

kongestion [kån-jesjo'n, -gesjo'n] blodstockning, blodstigning: av lat. con-ges'tio hopsamlande; sammanhopning konglomerat [kång-glomera't] hopgyttring: bildn. till lat. conglomera're hop-nysta, hoprulla till ett klot; jfr agglo-merat

kongregation sammanslutning av kloster: ytterst av lat. congrega'tio sammanslutning, till congrega're samla, förena- av gr ex (gen. gr eg'is) hjord, sällskap kongress [kång-gress'] större sammankomst: av lat. congress'us sammanträf-

fande, sammanträde; jfr in-, pro-, regress; 2 grad

kongruera [kång-grue'ra] sammanfalla, överensstämma: av lat. congru'ere sammanträffa; överensstämma. Härtill kon-gruent sammanfallande, likformig: av lat. pres. part. con'gruens; kongruen's överensstämmelse: ytterst av lat. con-gruen'tia med samma bet. könig vildmejram (Origanum vulgäre): sv. dial. även koning, fsv. konunger; samma ord som konung; namnet är trol. överfört från en sydländsk, liknande ört konisk: se kon

konjak [kån'-]: efter staden Cognac i s. v« Frankrike

konjektu'r gissning; föreslagen läsart, försök att rätta ett fördärvat textställe: av lat. conjectu'ra slutsats, gissning, förmodan

konjugera böja (ett verb): av lat. con-juga're förbinda, hopfoga. Härtill konjugation verbböjning: av lat. conjuga tio förbindelse; verbböjning konjunktion (en ordklass): av lat. con-jun'clio förening, förbindelse; jfr kon-junktiv, adjungera kon'junktiv (ett modus hos verbet): av lat. conjuncti'vus (mod'us), till conjung'-ere sammanbinda, göra beroende; jfr konjunktion och konjunktur konjunktur (marknads)läge: av ty. Konjunktur (fra. conjoncture, ital. con-giuntu'ra), sammanträffande av omständigheter; modern bildn. till lat. con-jung'ere sammanbinda; se konjunk-tiv

kon k [-å-] valthornssnäcka (Buccinum): av lat. concha, gr. kon'khe snigel; mussla, snäcka; jfr konkylie kon karön g [kångkarång'] (i uttrycket hela konkarongen): egentl, en stor och besvärlig huvudbonad för damer (1700-t.), trol. av fra. conquérante, pres. part. till conquérir erövra

konkav [kångka'v, kån-] inbuktad, inåtböjd, -välvd: av lat. con'cavus fördjupad, inåtböjd, konkav; jfr k a vi te t kon kla'v [kång-, kån-] kardinalerna församlade till påveval: av lat. concla've

226konklusion

konsiliant

enskild kammare; rum, öom kan låsas; till da'vis nyckel, se kl a v

konklusion [kång-, kån-] slutsats: av lat. conclu'sio inneslutning; slutsats; jfr exklusiv, klausul. Härtill konkludera

kon kordans [kångkårdang's] förteckning över bibelställen, där överensstämmelser förekommer: över ty. av lat. concordan'-tia överensstämmelse, bildn. till con-corda're överensstämma; till con'cors enig. Härtill konkordat fördrag mellan påven och en världslig furste: av lat. concorda'tum överensstämmelse; konkordieformeln (en bekännelseskrift): till lat. concor'dia enighet

konkremen't stenbildning inom organism: bildn. till lat. concresc'ere sammanväxa; hårdna, jfr konkret

konkret [kång-, kån-] påtaglig, gripbar: egentl, perf. part. av concresc'erc sammanväxa, stelna, hårdna; jfr konkre-ment. Härtill konkretisera; konkretion

konkubi n frilla: av lat. concubi'na frilla, av con- tillsammans med och cum'bere ligga

konkurrera [kång-, kån-]: av lat. con-curr'ere löpa tillsammans; sammandrabba (jfr konkurs). Härtill konkurrent medtävlare; konkurren's tävlan: av likbet. fra. concurrence

konkurs' [kång-, kån-]: av lat. concur'sus sammanlopp, till concurr'ere (jfr konkurrera, kurs); sålunda egentl, 'borgenärernas sammankomst'

konky'lie snäckdjursskal: av lat. con-chyVium, av grek. konkhyVion, diminutiv av kon'khe snigel; jfr konk, kokill

kon nässans [-ang's] bekantskap: av lika-bet. fra. connaissance; ytterst till lat. cognos'cere lära känna, se konosse-ment. Härtill konnässö'r kännare

konossement [kånåsemen't] erkännande om mottagande av varor (för transport med fartyg): av fra. connoissement, bildn. till lat. cognos'cere lära känna; jfr konnässans

konschonell' (koschenill') (ett färgämne): jfr fra. cochenille sköldlus; av spanska cochiniWa med samma bet. konsekuti'V följd-: av lat. consecuti'vus avseende följd; till con'sequi följa (se konsekvent)

konsekvent följdriktig: av lat. confse-quens (gen. consequen'tis), pres. part. av con'sequi följa (jfr k öns ek uti v); se sekvens, sekunda. Härtill konsekvent följd, följdriktighet: av lat. consequen'tia följd konseij statsrådssammanträde: av fra. conseil råd; av lat. consWium med samma bet.; jfr konsilium konsert [kånsä'r, kånsärt', kång-]: av ty. Konzert, fra. concert endräkt; harmoni; konsert; av ital. concer'to med samma bet.; ursprungl. 'tävlan o. samverkan (av stämmorna i en kör, av instrumenten i en orkester), växelspel o. samspel', i denna bet. från omkr. 1600; ytterst bildn. till lat. concerta're tävla, av con-med, samman (se 2 kon-) och certa're tvista, bildn. till cer'tus säker. Konsert-formen i musiken blev först utbildad i Italien (Vivaldi) o. Tyskland (Bach, Mozart); därför är uttalet med hörbart t vanligast i äldre tid (»Mowitz blåste en konsert»)

konservati'v: av eng. conservative (omkr. 1830), egentl, 'bevarande, bibehållande'; till lat. conserva're (se konservera). Härtill konservatis'm konservera bevara; koka in: av lat. conserva're bevara, bibehålla (jfr reservera). Härtill konserver (plur.): av ty. Konserven (plur.), fra. conserves (plur.); konservator person som vårdar och preparerar naturalie-, konst- eller antikvitetssamling; konservatorium musikhögskola: av likabet. ty. Konservatorium, ital. conservato'rio konsideration hänsyn: över fra. av lat. considera'tio betraktande. Härtill kon-sidera bel beaktansvärd konsignera [-sinje'ra] sända varor till försäljning i kommission: av lat. consig-na're besegla, bekräfta, (skriftligen) ansvara för (jfr signera). Härtill kon-signation

konsiliant: se konciliant

227konsilium

konsulent

konsilium kyrkomöte; råd; rådplägning: av lat. consiVium rådplägning; råd-plägande församling; jfr konselj, konsulent m. fi. I romanska språk med samma bet. fra. concil, ital. concilio, av lat. conciVium sammankomst, församling

konsistens fasthetsgrad, beskaffenhet bildn. till lat. consis'tere ställa sig, stanna, stå fast; bestå av; jfr as-, ex-, insistera

konsistorium viss kyrklig el. akademisk myndighet: av lat. consisto'rium församlingsställe; till consis'tere samlas, uppställa sig tillsammans (se konsistens). Härtill konsistoriell' konsol [kånså'1] (på vägg) framskjutande stöd för pelare el. staty: av fra. cönsole; trol. en bildn. till lat. consolida're göra fast (jfr konsolidera) konsolidera befästa, stärka: av lat. con-solida're göra fast, stärka; till soVidus fast, stark (se solid) konsommé klar köttsoppa: substanti-verat perf. part. av fra. consommer fullborda, fullända, göra kraftig; jfr konsumera

konsonant [-an't] medljud: av lat. con'sonans (gen. consonan'tis) samljudande, pres. part. av consona're samljuda, ljuda på en gång (jfr sonant). Härtill kon-sonans [-ang's, -an's] samklang konsorter (plur.) stallbröder, likar: av lat. con'sors (plur. consor'tes) delägare. Härtill konsortium [kånsårfsium] sammanslutning: av lat. consor'tium gemenskap

konspirera smida ränker: av lat. con-spira're stämma överens, samverka; sammansvärja sig (jfr spirant, inspirera). Härtill konspiration; konspiratör ränksmidare konst: fsv. kunst, konst, da. no. kunst; av mit. kunst, egentl, 'kunnande, kunskap'; bildn. till kunna; jfr konstla, konstnär. Härtill konstig besynnerlig: av mit. kunstig; konstifik skämtsam ombildning efter magnifik konstant [-an't] oföränderlig; beständig: av likabet. lat. con'stans, pres. part. av consta're stå fast; jfr konstatera. Härtill konstan's oföränderlighet

konstabel: av ty. Konstabel (eng. constable) med samma bet.; av fornfra. cone-stable; av lat. co'mes stab'uli stallmästare konstatera fastställa, fastslå: av fra. constater, lärd bildn. till lat. con'stat det är ett faktum; jfr konstant konstellation stjärnors inbördes ställning: bildn. av lat. con- tillsammans och stélVa stjärna

konsternerad häpen, bestört: av lat. consterna're göra skygg, förvirrad. Härtill konster nation häpnad, bestörtning konstförvant (utlärd) typograf, boktryckeriarbetare (under skråväsendets tid): av likbet. ty. Kunstverwandter, eg. 'kamrat i en färdighet, ett yrke'; jfr förvant

konstituera bilda, grunda; utgöra det väsentliga; förordna: av lat. constitu'ere fastställa (jfr statuera, restituera). Härtill konstitution beskaffenhet, kroppsbyggnad; författning: av lat. constitu'tio tillstånd, stadgad ordning; konstitutionell' författningsenlig: av fra. constitutionnel; konstituti'v grundläggande; konstitutoria'l förordnande konstla: bildn. till konst; jfr ty. künsteln (till Kunst) med samma bet. Härtill konstlad

kon'stnär (pl. konstnärer): av lågty. kunstener med samma bet.; till kunst (se konst). Härtill konstnärlig (eller:

konstnä'rlig)

konstra krångla, bråka (vardagl.): bildn. (endast i sv.) till pl. konster, sålunda eg. 'göra konster'

konstruera uppbygga, göra utkast: av lat. constru'ere sammanfoga (se struktur). Härtill konstruktion: av lat. con-struc'tio sammanfogning; konstruktö'r: av likabet. fra. constructeur; konstruktiv nödvändig för en byggnads sammanhållning kon'sul (pl. konsu'ler) benämning på vissa ämbetsmän: av lat. con'sul viss hög ämbetsman. Härtill konsulat: av lat. consula'tus konsulsvärdighet; konsulär.' av likabet. fra. consulaire, av lat. consula'ris

konsulent rådgivare: av lat. con'sulens (gen. consulen'tis) rådgivande, pres.

228konsult

kontrabas

part. av consuVere rådgöra; jfr konsul, konsultera

konsult konsultativt statsråd; rådgivare, expert: av lat. consuVtus rättslärd, lagklok, eg. 'rådfrågad', perf. part. av consuVere rådgöra (se konsulent) konsultera rådfråga: av lat. consulta're rådslå, rådgöra. Härtill konsultation rådfrågning; konsultati v rådgivande kon'sum: kortform (från 1920-t.) av konsumtionsförening; ytterst efter ty. Konsumverein, av schweizaren K. Bürkli 1851 givet namn på en kooperativ förening i Zürich konsumera förtära; förbruka: av lika-bet. lat. consu'mere (jfr konsommé, presumera). Härtill konsumtion: av lat. consump'tio förbrukning; konsument förbrukare: av lat. pres. part. consu'mens. Jfr producera, producent, produktion

kont (ett slags korg att bära på ryggen): no. kunt, finska kontti; trol. lån från det finska ordet

kontakt beröring: av lat. contac'tus beröring; till conting'ere (se kontingent, tangera, intakt) kontaminera sammansmälta, sammanblanda: av lat. contaminaWe blanda; skarva ihop. Härtill kontaminàtion sammanblandning (av två språkliga uttryck)

1. kontant i reda pengar: över ty. av likabet. ital. contan'te, egentl, pres. part. av conta're räkna; av lat. computa're räkna, räkna ihop; jfr konto, kontor. Härtill subst, kontanter (pl.)

2. kontant (i uttrycket vara kontanta): av likabet. ty. kontant; av fra. content nöjd; av lat. conten'tus tillfredsställd; egentl, perf. part. av contine're (se kontinent)

kontemplation begrundan: av lat. con-

templa'tio betraktande, övervägande; till contempla'ri betrakta (jfr tempel). Härtill kontemplati'v grubblande, inåtvänd

kontenans [kåntenang's] fattning, självbehärskning: av fra. contenance; avledn. av contenir omfatta, behärska; till lat. contine're (se kontinent)

kontenta sammanfattning av innehållet

1 ngt: substantivbildn. till lat. conten'tus sammanfattad, perf. part. av contine're sammanfatta; jfr 2 kontant, kontinent

konteramiral högre sjömilitär ämbetsman: av fra. contre-amiral, där contre har bet. 'vid sidan av'

konterfej' bild, porträtt: över tyskan efter fra. contrefait, egentl, perf. part. till fra. contrefaire efterbilda, efterhärma

kontext sammanhang: av lat. contex tus vävnad; sammanhang; jfr text

kontinent fastland: av likabet. fra. continent; av lat. (terr'a) con'tinens sammanhängande (land); egentl, pres. part. av contine're sammanhålla; förena (jfr

2 kontant, kontenans, kontenta. Härtill kontinenta'1

kontingent [kånting-gen't] bidrag, avgift; andel; avdelning: av fra. contingent; av lat. conting'ens (gen. contingen'tis)t pres. part. av conting'ere vidröra; stå i förbindelse med, till tang'ere vidröra (se tangent; kontakt). Härtill kontingentera

kontinuitet oavbrutet sammanhang: bildn. till lat. contin'uus sammanhängande; oavbruten. Härtill kontinuerlig oavbruten, sammanhängande: av ty. kontinuierlich, bildn. till kontinuieren hänga samman, av likabet. lat. con-tinua're

konto (pl. konton) räkning: av ital. con'to beräkning; räkenskap; räkning (jfr 1 kontant, kontor). Härtill kontokurant löpande räkning: av likabet. ital. con'to corren'te

kontor [-o'r]: över tyskan av fra. comptoir, avledn. av compter räkna; jfr 1 kontant, konto

kontra- (i kontrabok, -märke, -order, -proposition m. fi.): av lat. con'tra emot; jfr konträr

kontraband förbjuden, insmugglad vara: av ital. contrabban'do smugglande; till contra- emot och ban'do befallning

kontrabas djup bas: av ital. contràb-bass'o med samma bet.

229kontradiktorisk

konverter

kontradikto'risk motsägande: bildn. till contra- emot och di'cere säga kontrahera avtala, göra upp: av lat. contrah'ere sammandraga; avtala; till con- med och trah'ere draga (jfr at-, distrahera). Härtill kontrahent med-part i ett avtal: av lat. pres. part. con'-trahens avtalande; kontraktion sammandragning: av likabet. lat. contrac'tio

1. kontrakt avtal, (skriftlig) överenskommelse: av lat. contrac'tus med samma bet.; till verbet corvtraWere sammandraga; avsluta affär, göra avtal; se kontrahera

2. kontrakt del av ett stift, prosteri: av likbet. medeltidslat. contrac'tus, egentl, 'sammanförande (av ett antal socknar till en administrativ enhet)'; jfr 1 kontrakt och kontrahera

kontramandera återkalla: av lat. contra emot och manda're ge i uppdrag; se mandat

kontrapunkt mot ett givet tema satt självständig melodi; polyfon stämföring: ytterst av medellat. contrapunc'tum punkt (d. v. s. not) som på notplanet intar ett motsatt läge; av lat. conftra emot (se kontra-) och pun'ctum (se punkt)

kontrasignera [-sinje'ra, -singne'ra] med-underteckna: av lat. contra emot och signa're teckna; se signera kontrast: av fra. coräraste, ital. contras'to; till contrasta're stå i motsats; av contra emot och sta're stå

kontribuera bidraga: av lat. contribu'-ere sammanskjuta; införliva (jfr distribuera; tribut). Härtill kontribution bidrag; avgift, skatt kontroll [-tråll']: av fra. contröle, bildn. av co7itre emot och röle register (se roll). Härtill kontrollera; kontrollant; kontrollör

kontrovers [-värs'] tvist, strid: av lat. controver'sia tvist; strid. Härtill kontroversiell" omstridd (1900-t.). konträ r motsatt, stridig: av fra. con-traire; av lat. contra'rius motsatt; stridande emot

kontuberna'1 rumskamrat: av lat. con-

tuberna'lis tältkamrat; kamrat

kontuma'ciedom tredskodom: bildn. till lat. contuma'cia trots kontu'r ytterlinje; grunddrag: av fra. contour; av ital. contor'no infattning kontusion stöt, slag, krossår: av lat. contu'sioy bildn. till contun'dere (supin. contu'sum) stöta sönder; krossa konung: fsv. kununger, konung er, isl. konungr; gemens, germ. ord (ty. König, eng. king), bildat till isl. konr förnäm man; besläktat med kön (i bet. 'börd, ätt'); jfr också könig. Härtill konungslig; kung: fsv. konungin (best. f.) med mellanstavelsen trycksvag har blivit kungen, konungar (pl.) kungar; kunglig konvalescent [-sjent, -sen't] person som tillfrisknar från en sjukdom: av lat. convalesc'ens som tillfrisknar, pres. part. av convalesc'ere vinna krafter; tillfriskna. Härtill konvalescens tillfrisknande

konval je: efter lat. {Li'lium) convaWiurriy bildn. till valVis dal

konvenera passa: av fra. convenir, av lat. conveni're komma tillsammans; överensstämma; passa. Härtill konvenans [-angS] det passande, god ton: àv fra. convenance med samma bet. konvent sammankomst: av likabet. lat. conventus; till conveni're, se konvenera. Härtill konventik'el bönemöte: av lat. conventic'ulum liten sammankomst

konvention överenskommelse: av likabet. lat. conven'tio; till conveni're, se konvenera. Härtill konventionell' vedertagen; stel: av fra. conventionnél med samma bet.; konventionalist konvergera sammanlöpa, närma sig varandra: modern bildn. av lat. con-tillsammans och lat. ver'gere böja sig (jfr divergera). Härtill konvergens närmande till varandra; konvergent konversera: över franskan av lat. con-versa'ri umgås med, bildn. till conver'-tere (se konvertera). Härtill konvex sation (sällskapligt) samtal: nuv. bet. huvudsakligen från 1700-t.; konversa-tö'r

konverter stjälpugn (vid ståltillverkning m. m.): av likbet. eng. converter, till convert omvandla järn till stål; av lat.

230konvertera

körda

conver'tere vända upp och ned, omvandla, se konvertera konvertera förvandla; ändra räntefoten på: av lat. conver'tere vända om; förändra; överflytta (jfr version). Härtill konversion omformning, förvandling: av lat. conver'sio med samma bet.; även: 'religiös omvändelse, övergång till annan trosform'; konvertit person som har övergått till annan trosform (spec. katolicismen): modern ordbildning, även i ty. och eng.

konvex' utbuktad, utåtböjd, -välvd: av lat. convex'us välvd; kullrig konviktorium [-o'-] matservering för studenter: modernt lat. convicto'rium, bildat till convic'tor bordskamrat, till verbet (con-vi'vere leva tillsammans (jfr vivor)

konvoj' väpnat skydd: av likabet. fra. convoi, bildn. till convoyer beledsaga; till voie väg, av lat. vi'a väg (jfr via) konvolut omslag: av lat. convolu'tum perf. part. (i neutr.) av convoVvere rulla ihop, veckla samman; jfr evolution, revolution

konvoivel vinda (en växt): av lat. con-voVvulus med samma bet., ett lärt ord konvulsion krampanfall: över franskan av lat. convuVsio kramp. Härtill konvulsivisk krampaktig: av ty. konvul-sivisch

kooperation [ko-operasjo'n] samarbete; andelsrörelse: av lat. coopera'tio samarbete; av con- med och opera'ri arbeta (se operera). Härtill kooperativ samverkande, andels-; kooperatör koordinera samordna: av lat. con- tillsammans och ordina're ordna (se ordinera). Härtill koordination; koordina'ta (en matematisk term) kopal (ett slags harts): av spa. copal, av ett mexikanskt indianord copalli rökelse

kope k rysk myntenhet: ryskt ord, avseende V100 rubel kopia avskrift, efterbildning: av lat. co'pia förråd; överflöd; mängd; medel; under medeltiden även 'avskrift'. Härtill kopiera; kopist avskrivare: av lika-bet. medeltidslat. copis'ta

kopiö s ofantlig; ymnig: av fra. copieux; av lat. copio'sus ymnig, riklig; till co'pia (se kopia)

1. kopp: äldre kupp, isl. koppr, no. kopp; trol. av lågty. kop, ett germ. ord (eng. cup; ty. Kopf huvud); sannolikt lånat av medeltidslat. cuppa bägare (fra. coupe); jfr kupa

2. kopp kortsidan av en tegelsten (»bindare» i motsats till »löpare»): av mit. kop med samma bet.; etymologiskt samma ord som 1 kopp

koppa behandla med koppglas: till kopp i bet. 'koppglas'

koppar: fsv. kopar, isl. koparr; gemens, germ. ord (ty. Kupfer, eng. copper), lånat från lat. cu'prum med samma bet., egentl, 'kyprisk (metall)'. Antikens folk fick sin mesta koppar från Cypern koppel: över lågty. koppel av lat. co'-pula band (se kopula). Härtill koppla koppor (plur.): omställning av äldre pockor; av lågty. pocken (ty. Pocken) med samma bet.

kopra [kå'pra] torkad frövita av kokosnöt: av eng. copra, av hindustani kho-prä med samma bet. kopula [ko'-] förbindelseled: av lat. co'-pula band (jfr koppel). Härtill kopulera para sig: av lat. copula're; kopulation; kopulativ sammanbindande

1. kor [-o'-] (kör): av lat. chor'us kör; av grek. khoros' körsång, tempeldans; jfr 2 kor och kör; koral, korum, korus, koreografi. Härtill korist

2. kor [-o'-] (i kyrka): över tyskan av medeltidslat. chor'us körens plats i templet; samma ord som 1 k o r

kora [kå'ra] välja: se k år a kora'1 [ko-] psalmmelodi, kyrkosång: av medeltidslat. chora'lis; bildn. till 1 kor

korali: av ital. coralVo, lat. coralVum med samma bet.

kora'n (muhammedanernas heliga bok): av arab. qordn läsning kord [kå'rd] väv av snören (i cykel- och bildäck): av likbet. eng. cord, även: 'snöre, tåg'; av lat. chor'da, av grek. khorde' tarmsträng; jfr körda körda [kå'rda] sträng; den räta linje, som sammanbinder ändpunkterna av

231korderoj

korpus

en cirkelbåge: ytterst av grek. khorde' sträng; jfr korderoj, kordong korderoj' (en tygsort): av eng. cordu-roy; trol. av ett fra. corde du roi kungssnodd; jfr körda kordia'l hjärtlig, förtrolig: av fra. cor-dial; bildn. till lat.- cor (gen. cor'dis) hjärta

kordong' snöre, snodd; poliskedja: av fra. cordon med samma bet., avledn. av corde rep; av lat. chor'da sträng; snöre, grek. khorde' (se körda) koreografi' danskomposition, -konst: modern bildn. av grek. khore'ia dans (till khoros' kör, se 1 kor) och ~grafifa uppteckning (till gra'fein skriva). Härtill koreogra'f balettkompositör; koreo-gra'fisk

korg: fsv. korgher, no. korg; trol. över da. (da. kurv) av lågty. korf (ty. Korb) med samma bet.; trol. lån från likabet. lat. cor'bis

korian der (en kryddväxt): av lat. cori" an'drum, av grek. kori'annon korin t: efter staden Korint i Grekland kork: över tyskan eller holländskan av spanska corcho med samma bet.; av lat. cor'tex bark

korm [-å-] larv av renstynget (som parasiterar i renarnas hud): av likbet. samiska kurma, korma

kormora'n havsfågeln storskarv (havs-tjäder, ålkråka): över eng. och fra. av medeltidslat. cor'vus marVnus havs-korp

1. korn (sädeskorn, frö): fsv. isl. korn; gemens, germ. ord (ty. Korn, eng. com) med motsvarighet i flera indoeurop. språk (bl. a. lat. gra'num korn, frö, se 1 gran); besläktat med 2 kärna. Bet. 'metallhalt' (i uttrycket skrot och korn) och 'siktkorn på gevär' lånade från tyskan. Härtill kornig

2. korn (sädesslag, Hordeum): samma ord som föreg.; spec. sv. bet. (jfr bjugg). På liknande sätt har ordet i andra språk kommit att beteckna det vanligaste sädesslaget: eng. com i England vete, i Skottland havre, i Amerika majs

kornblixt: trol. en elliptisk sammansättn. av blixt och en motsvarighet till da.

no. kommo kornblixt, egentl, 'mognande av säden' (jfr mogen); beror på urgammal folktro på åskgudens roll för sädens mognande; jfr sv. dial. kornbonden går det åskar kornblå: av ty. kornblau, elliptisk sammansättn. av Kornblume blåklint och blau blå

kornell' (en buske med ätbar frukt): bildn. till lat. cor'nus hagtorn, benved kornett' kavalleriunderlöjtnant; ett musikinstrument: över tyskan av fra. cornette fänika; fanjunkare, bildn. till corne horn (lat. cor'nu) kornisch' gardinlist; kranslist: av fra. corniche; av ital. corni'ce; ytterst av grek. koroni's ngt krökt el. svängt; avslutning; jfr kärn is kornknarr: speciellt sv. ord, efter fågelns läte, till knarra; jfr t. ex. rapphöna, kråka, 1 orre

korolla'rium given följd, omedelbar följdsats: av lat. corollarium gåva utöver den egentliga betalningen, present, eg. 'liten krans', diminutivum av coro'na krans (se krona)

korona [-å'n-] strålkrans: av lat. coro'na krans; se krona

1. korp: fsv. isl.. korpr, no. korp; speciellt nord. ord av ljudhärmande art (jfr kråka)

2. korp spetshacka, pikhacka: samma ord som 1 korp, på grund av redskapets likhet med en korpnäbb

3. korp-: kortform för korporations-korporation samfund, kår: av eng. Corporation med samma bet., bildat till lat. cor'pus (gen. cor'poris) kropp; jfr korpus, kår. Härtill korporati'v

korpra l: över tyskan av fra. corporal, under inflytande av corps kår bildad bi-form till caporal med samma bet.; från ital. capora'le, bildn. till ca'po huvud; jfr kapten

korpulent fet: av likabet. lat. corpu-len'tus, avledn. av cor'pus kropp (jfr korpus). Härtill korpulent fetma: av lat. corpulen'tia

kor pus (en viss tryckstil: kägeln mäter 10 punkter): av lat. cor'pus kropp; jfr korporation, korpulent, kår, korsett

232korr

kosmos

korr: kortform för korrektur korrek t: av lat. correc'tus rättad, perf. part. av lat. corrig'ere räta ut; rätta (se korrigera). Härtill korrektion rättelse: av lat. correc'tio; korrekti'v rättelsemedel: av fra. correctif; korrektuY provtryck för rättelse: av lat. correctu'ra förbättring

korrela't begrepp el. ord, som hänvisar till varandra: bildn. av lat. con- med och referr'e hänföra (perf. part. rela'tus). Härtill korrelation växelförhållande (jfr relation); korrelerad samordnad korrespondera: av medeltidslat. corres-ponde're, sammansättn. av con- med och responde're svara (se respondent). Härtill korrespondent: över ty. av medeltidslat. correspon'dens svarande, pres. part.; korrespondens [-ang's, -en's]: av fra. correspondance med samma bet. korridor [-då'r]: av fra. corridor; av provensalska corredor, bildn. till correr springa (se kurir)

korrigera [-sje'ra] rätta: av lat. corrig'-ere med samma bet.; bildat av con- (se 2 kon-) och reg'ere styra, rikta (se regera); jfr korrekt korrodera frätas sönder, rosta, ärga o. dyl.: ytterst av lat. corro'dere gnaga sönder (om råttor), sammansatt av con-och ro'dere gnaga. Härtill korrosion frätning (genom kemiska processer) korrugerad [-ge'-] vågig, räfflad: eng. corrugated med samma bet.; av lat. corruga're rynka; jfr da. bølgeblik, ty. Wellblech (se vellpapp) korrumpera muta; fördärva: av lat. corrum'pere fördärva, förfalska (jfr ruptur). Härtill korruption bestick-ning, sedefördärv: av lat. corrup'tio fördärvande

kors: fsv. kors; jfr isl., sv. dial. kross; ytterst av lat. crux med samma bet.; jfr kroasera, krucifix, krux, kryss korsa'r sjörövare: av ital. corsa'ro sjörövare; sjörövarskepp korsett' snörliv: av fra. corset, bildn. till fornfra. cors (fra. corps) kropp; jfr korpus

korsfästa: fsv. korsfæsta fästa på korset; bildn. till part. fsv. korsfæster, som är

en översättn. av lat. crucifi'xus med samma bet.; jfr krucifix

1. kort [kort', ko'rt] (subst.): da. no. kort; av lågty. kort med samma bet., en biform till karta

2. kort [kårf] (adj.): no. kort; av likbet. lågty. kort (ty. kurz); trol. ytterst från lat. cur'tus kort; jfr kjortel. Inhemska ord med samma bet. fsv. skammr, stunter, stakkot; jfr skämta

kortege [kårte'sj] ridande el. åkande festtåg: av fra. cortège; av ital. cortegg'%6 följe, substantivbildn. till corteggia're uppvakta; till co'rte hov; jfr 3 kur, kurtisera

korum [ko'-] morgon- el. aftonbön vid trupp: ackusativform av lat. chor'us kör; jfr 1 kor

korun'd (hårt mineral, använt för slipning; ett slags ädelsten): indiskt ord korus [ko'-] (i uttr. i korus enstämmigt): av lat. chor'us kör; jfr 1 kor korv: fsv. korver, no. kurv; av omstritt ursprung, kanske besläktat med no. kurva kröka

korvett' (ett slags krigsfartyg): av fra. corvette, bildn. till medeltida holl. korf ett slags fartyg

korvöre: i uttrycket inte ett k. (1900-t.), starkt vardagligt; av okänt ursprung koryfé ledare, anförare: av grek. ko-rypha'ios med samma bet. kos (i springa sin kos o. dyl.), kosa (styra kosan o. dyl.): da. kås, no. kos kosa; trol. över lågty. från eng. course (eller fra. course); se kurs kosack': ryskt folknamn koscheniil': se konschonell kosmetisk förskönande, skönhets-: över ty. kosmetisch av grek. kosmetikos' med samma bet., till kosme'in pryda. Härtill kosmeti'k skönhetsmedel kosmos [kås'mås] världsalltet: av grek. kos'mos värld. Härtill kos'misk som hör till världsalltet; kosmologi vetenskapen om världsalltets byggnad och utveckling, världsförklaring; kosmona'ut rymdseglare: modern bildn. (1961) till grek. nau'tes sjöman (lat. nau'ta), till grek. naus skepp (lat. na'vis), jfr aero-, astronaut; kosmopolit världs-borgare: av grek. kosmopoWtes (jfr

233kossa

krama

politisk); kosmogoni' läran om världens uppkomst; kosmorama: jfr panorama

kossa: till lockropet Jcoss; av 1 ko kost [kås't]: fsv. koster underhåll, mat, no. kost; av lågty. kost med samma bet., urspr, 'kostnad, utgift'; bildn. till kosta; jfr frukost kosta: över lågty. av medeltidslat. co-sta're med samma bet.; av lat. consta're bestå, kosta (se konstant). Härtill kostnad; kostsam, kostbar, kostlig kosterbåt: efter ön Koster i Bohuslän kosty'm: över tyskan av fra.costume; av ital. costu'me med samma bet.; av lat. consuetu'do vana, sed, bruk (jfr kutym)

kota [-o'-]: av lågty. kote med liknande bet. (jfr ty. Kote övre delen av hästfot) kotiljong [kåfiljång] (en sällskapsdans): av fra. cotillon, bildn. till fra. cotte kjol, besläktat med ty. Kutte kåpa kotlett': av fra. cötelette, bildn. till forn-fra. coste revben; jfr kust kotte (gran-, tall-): jfr no. kott litet nystan; urbet. trol. 'knubb, klump' kotteri' slutet sällskap; klick: av fra. coterie; kollektiv avledn. av fornfra. cote hydda, av äldre holl. kote hydda; jfr 1 kåta

kotur'n antik fotbeklädnad för tragisk skådespelare: av grek. koth'ornos fotbeklädnad för de tragiska skådespelarna kova [ko'-] pengar: slangord, i sv. känt fr. mitten av 1'700-t.; av finska kova, förkortning av kova raha klingande mynt; eg. 'hård'

kovall' (en växt, Melampyrum): även ko-skepling, -vete; ansågs vara en värdefull betesväxt; betoningen kanske påverkad av kovalj, vanlig dialektform av konvalj; jfr dock även k ofen kox: se koks

koxa [kok'sa] titta: fsv. koxa; bildn. till sv. dial. koka, koga (no. koga) titta kraba't: av likbet. lågty. krabat, ombildn. av folknamnet kroat; kroatiska soldater var under 1600-t. kända som vilda sällar; jfr kravatt krabb (i uttrycket k. sjö, med korta, täta, toppiga vågor), även kräpp: trol.

lånat från da. krap sø med samma bet.; till sv. och no. dial. kräpp, da. krap trång, snäv, knapp, isl. krappr trång, svår

krabba: fsv. krabbe (dat. ack. krabba), isl. krabbi, lågty. krabbe, eng. crab; till verbet krabba, da. krabbe, isl. krabba kravla, krabbla, röra sig långsamt o. besvärligt (se kravla) krabbasnår (ett slags skånsk allmogevävnad): av ovisst ursprung; trol. av krabba i bet. 'krabbliknande mönster-figur' och snår; olikfärgade trådar in-plockas (insnärjas) i varpen krackelera förse glasyren i porslin med fina sprickor (ådror): av fra. craqueler med samma bet., bildn. till craquer knaka; ljudhärmande. Härtill kracke-lyr

krafsa: fsv. isl. no. krafsa skrapa, riva (med klor el. fingrar); ljudmålande, liksom krabba och kravla kraft: fsv. krapter, krapt; gemens, germ. ord (ty. Kraft, eng. craft hantverk, konst), jfr inkräkta krage: fsv. kraghi, no. krage; av lågty. krage (ty. Kragen) hals, strupe, halskrage

1. krake stör med kvarsittande grenstumpar (använd som torkställning): isl. kraki, no. krake; besläktat med krok (avljud); jfr 2 krake och kräkla

2. krake (klen och mager) stackare: urspr. samma ord som 1 krake, i bildlig användning

krakel gräl, bråk: av lågty. krakéle larm, strid, träta

krakmandel: av holl. kraakmandél, lågty. krakkmandel med samma bet.; till lågty. holl. kraken (ty. krachen) knaka, brista; ljudhärmande kral öppen plats för boskap i hottentotter kafferby: av likbet. holl. kraal; ytterst ett hottentottiskt ord

1. kram [kra'm] (subst.): av lågty. kram tälttak; av tälttak täckt handelsbod; kram varor; jfr krämare

2. kram [kra'm] (adj.; om snö): no. kram (kramm), isl. krammr med samma bet.; urspr, 'fuktig'; numera dock anslutande sig till. krama

krama [kra'ma] (kramma): no. krama;

234kramla

I. kredit

med besläktade bildningar i andra germ. språk

kramla vinkeljärn, järnhake: jfr no. Jcraml med samma bet., egentl, 'redskap att krama med'; till krama kramp: av lågty. kramme (ty. Krampf) med samma bet., besläktat med kram-pa, krum, krympa krampa: da. no. krampe; trol. av lågty. krampe hake, besläktat med kramp kramsfågel: av lågty. kramsvogel el. ty. Krammetsvogel, med urspr, bet.: 'fågel, som äter enbär' krän (vatten-, gaskran o. dyl.): av likbet. lågty. krän, ty. Krän, egentl, samma ord som lågty. krane, ty. Kranich trana; redskapet har fått namn efter fågelns hals och näbb; för bet.-utveckl. jfr 2 hane

kra'nium huvudskål, skalle: ytterst av grek. krani'on huvudskål kränk: fsv. kränker; av lågty. kränk, ty. kränk svag, sjuk; jfr kränka krans: över lågty. av ty. Kranz med samma bet.; av oklart ursprung

1. kräpp (ett rött färgämne): av holl. krap med samma bet., egentl, namn på växten kräpp (Rubia tinctorum)

2. kräpp (adj.): se krabb

krasa: ljudhärmande ord, trol. med grundbet. 'rassla'; jfr krossa krasch (interjektion): efter ty. krach; ljudhärmande. Härtill subst, krasch krasch an ordensstjärna: ombildn. av likabet. fra. crachat, egentl, 'spottkluns' krass: över tyskan av lat. crass'us tjock; grov; konstlös

krasse: av lågty. karse, medelhögty. krasse (nyhögty. Kresse); av okänd härkomst; jfr kirskål

krasslig: jfr sv. dial. krassla, no. krasla gå och hänga; röra sig långsamt; trol. till en germ. rot med bet. 'krypa' krater: ytterst från grek. krate'r skål - krati (i aristo-, auto-, byrå-, demo-, plutokrati m. fi.): av grek. -krateia, till verbet krate'in härska, som är bildat till subst. krat'os kraft, fasthet, hårdhet o. adj. kratys' hård, stark, fast, besläktat med germanska ordet hård (got. har dus)

kratsa: av lågty. kratsen, ty. kratzen med samma bet.; åtminstone delvis samma ord som det nord. kratta (se 2 kratta) kratt busksnår, småskog (svdsv.): da. krat buskskog, no. kratt skräp, strunt; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'ngt avskrapat, skräp', till 2 kratta

1. kratta (subst.) hästkrake; stackare, odugling: eg. 'ngt avskrapat, odugligt'; bildn. till 2 kratta

2. kratta (verb): da. kratte; gemens, germ. ord (jfr ty. kratzen), egentl, 'skrapa', möjl. ljudhärmande. Härtill subst, kratta (redskap att jämna o. rensa grusgångar med)

krav: fsv. kraf, isl. krqf; av ej fullt utredd härstamning; jfr 1 kräva kravall' upplopp, tumult: av likbet. ty. Krawall (o. 1830); ljudmålande, liksom medeltidslat. charavalV ium, gatularm, särsk. om bröllopsgästernas larm vid brudparets försvinnande kravatt' herrhalsduk: av fra. cravate; av äldre ty. krawat, dialektform för kroat, egentl, 'kroatisk halsduk'; jfr krabat

kraveir (i uttrycket bygga på k., lcravell-bygyd; motsats: klinkbyggd): av mit. kravel; av fra. caravelle, visst slags segelfartyg; se karavell kravla [-avv'-, -a'v-]: isl. krafla, no. kravla; bildn. till sv. dial. kravla (sig fram) med svårighet ta sig fram; eng. crawl kräla, krypa är trol. ett nord. lånord; jfr också sv. och no. dial. krabba krypa samt krabba, krafsa och kräfta; krål

kraxa: ljudhärmande; jfr ty. krächzen kreation: se kreera kre'atur: fsv. kreatur skapelse; (skapad) varelse; jfr kritter: av likabet. lat. creatu'ra, bildn. till crea're alstra, frambringa; jfr kreera kreden'sa iskänka (avsmaka) och kringbjuda en festdryck: av ty. kredenzen med samma bet.; eg. 'smaka på en dryck (innan den överräckes) för att visa dess oskadlighet'; bildn. till ital. creden'za, egentl, 'tillit, förtroende'; till lat. cre'-dere tro; se 1 kredit I. kredit anstånd med betalning: av fra. crédit, ital. cre'dito; bildn. till lat.

2352. kredit

kringla

cre'dere tro, anförtro (part. cre'ditus); jfrkredensa. Härtill kre'ditor (pl. kre-ditoWer) fordringsägare; kreditiv fullmakt; bemyndigande (från bank) att lyfta pengar 2. kre'dit tillgodohavande: av lat. cre'-dit han anförtror, 3 sg. pres. av cre'dere tro (se 1 kredit, sålunda egentl, "han anförtror, utlånar, d.v.s. har att fordra" (jfr debet). Härtill kreditera gott-skriva: jfr ackreditera kreera utnämna; först utföra (en roll): av fra. créer; av lat. crea're frambringa, giva upphov åt; jfr kreatur, rekre-era sig, kreol. Härtill kreation modeskapelse; kreativ (ny)skapande, uppfinningsrik

kremato'rium likbränningsanstalt: modern bildn. (slutet av 1800-t.) till lat. crema're förbränna. Härtill krémation eldbegängelse; kremera kremone'sare (ett slags fiol): efter staden Cremo'na i norra Italien krenele'rad försedd med tinnar: av fra. créneler, bildn. till folkl. lat. cre'na skåra, snitt

kreol [-o'l, -å'l] (i Central- och Sydamerika) avkomling av invandrade spanjorer el. portugiser (el, negrer): , över eng. och fra. av spa. criollo och portug. crioulo infödd; till cria'r uppföda; av lat. crea're, se kreera kreosot [kreåså't] (en färglös el. gulaktig olja): bildn. till grek. kre'as kött krepera springa sönder, spricka: över tyskan av lat. crepa're slamra, knarra, braka, brista; jfr krevera, diskrepans

krepong' (en tygsort): av fra. crépon, bildn. till crëpe; se kräpp krestomati' samling av valda stycken ur vissa författares verk: av grek. khrestomath'eia inhämtande av det för en vetenskap nödvändiga kreta tälja: no. krita; gemens, germ. ord med bet. 'rista'; trol. ljudhärmande, liksom 2 kratta, kråta; jfr krets kreti och ple'ti blandat sällskap: egentl, en biblisk benämning på två folkslag i konung Davids livvakt kreti'n svårt strumasjuk; idiot, psykiskt

och fysiskt efterbliven individ: av fra. crétin, sydostlig dialektform av chrétien kristen; sålunda eg. 'en stackars med-kristen' (namnet vädjande till den kristna medkänslan) kretong', kretonn' (en tygsort): av fra. cretonne; efter byn Creton i Normandie (Frankrike)

krets: fsv. krez, av medelhögty. kreitz med samma bet.; egentl, 'inristad linje'; bildn. till roten i kreta krevera springa sönder, sprängas: av fra. crever; av lat. crepa're; jfr krepera. Härtill kreva'd explosion kria: av grek. khre'ia bruk, nytta, användning

kricka (ett slags and): jfr no. krikt, ty. Krick[ente]\ ljudhärmande krick'et (ett bollspel): av eng. cricket; av fornfra. criquet (krokig) stav, av medeltida holl. kricke med samma bet., trol. besläktat med krycka krig: fsv. kri, krigh; av lågty. krich (ty. Krieg) strid, krig

kri'kon (en Prunusart): av lågty. kréke, krike med samma bet.; med ändelsen efter sv. bärnamn på -ön krimina'1-, kriminell' brottmåls-: av lat. crimina'lis, fra. criminel; bildn. till lat. crVmen (gen. cri'minis) brott. Härtill kriminalitet krimmer (persianliknande vävnad): av ty. Krimmer, avledn. till Krim; urspr, om fårskinn från Sydryssland krimskrams: av ty. Krimskrams; jfr också Kribskrabs med samma bet.; ljudmålande ord med vokalväxling (jfr virrvarr m. fi.)

1. kring (omkring): fsv. kring, um kring, isl. i kring; egentl, böjningsform av sv. och no. dial. kring krets, ring; jfr 2 kring, omkring

2. kring rask (k. i munnen): fsv. kringer, sv. och no. dial. kring rask, isl. kringr lätthanterlig, egentl, 'böjlig, rund'; till 1 kring

kringel- (i kringelkrok): sv. dial. kringel ring; jfr kring och kringla kringla: fsv. isl. no. kringla ring, krets; diminutivbildn. till 1 kring; jfr lågty. kringele runt bakverk

236krinolin

kropp

krinolin (ett slags kjol): av fra. crino-line, trol. ombildat av en bildn. till crinière hästman kris: av fra. crise; ytterst av grek. kris'is åtskiljande, avgörande; jfr kritisk kristali: av grek. krys'tallos is. Härtill kristall isk, kristalli nisk kristen: fsv. isl. kristinn; över lågty. kristen och lat. christia'nus av grek. khristianos' Kristusanhängare kristtorn (en prydnadsväxt, järnek, Ilex aquifolium): av ty. Christdorn, "Kristi törne"

krita: av mit. krUe (ty. Kreide), jfr da. kridt; av lat. cre'ta med samma bet., möjl. egentl, terra creta sållad jord, part. av cer'nere avskilja, sålla (jfr diskret, sekret m. fi.) kritan i uttrycket när det kommer till k. till uppgörelsen, räkningen: i äldre tid (1600-t., 1700-t.) skrevs gästens skuld för förtäring upp med krita på en tavla; alltså: 'när kritan skall tas fram, när det är dags att se till kritan, att räkna ihop*. Härtill också uttrycket ta få krita på kredit, på räkning krite'rium kännetecken, bevis: av grek. krite'rion prövosten; jfr kritisk kritisk granskande; noga; farlig: av ty. kriiisch, ytterst av grek. kritikos' bedömande, till kri'nein urskilja, egentl, 'sålla' (jfr kris, kriterium). Härtill kriti k granskning, klander: av fra. criti-que; egentl, 'konsten att urskilja'; kritisera: av ty. kritisieren; kritiker granskare: av ty. Kritiker; kriticis'm kritter kreatur (om nötkreatur o. får): allm. i sv. dial.; äldre sv. kritu'r, av fsv. kreatu'r, se kreatur kroasera korsa: av fra. croiser korsa, bildn. till croix kors; jfr kors krock'et (ett sällskapsspel): av eng. croquet, crocket med samma bet.; av ett fornfranskt ord med bet. 'krokkäpp', trol. av germ. ursprung och besläktat med krok. Härtill krocka, krockera krog: fsv. krogher; av lågty. kröch (ty. Krug) med samma bet., möjl. av ty. Krug kruka (som krogskylt); jfr krö-gare

krok: fsv. isl. krökr; nord. ord, till en germ. rot med bet. 'kröka sig, krypa'; besläktat med 1 krake och kräk; jfr kröka

kr o ka' n (ett slags bakverk): av fra. croquante, egentl, pres. part. av croquer, bl. a. 'krasa sönder mellan tänderna'; jfr krokett

krokett' bulle, formad av hackat kött o. dyl.: av fra. croquette, bildat till croquer knapra; jfr krokan och kroki kroki [kråki'] utkast: av fra. croquis, avledn. av croquer i bet. 'göra ett flyktigt utkast'; jfr krokett krokodi'l: ytterst av grek. krokod'eilos med samma bet.

kro'kus (en prydnadsväxt, Crocus ver-nus, saffransblomma): ,över lat. av grek. krok'os med samma bet.; av ett österländskt ord med bet. 'saffran' kroll-lilja (en liljeväxt): till ty. krollen krusa, locka, besläktat med k rulla krollsplint bladfiber av dvärgpalm: till ty. krollen krusa, Krolle hårlock; jfr kroll-lilja

krom [krå'm] (ett metalliskt grundämne): av grek. khro'ma färg; jfr kromatisk kromatisk (i uttr. som kromatisk skala skala, som går genom alla halvtoner): bildn. till grek. khro'ma i bet. 'modulation'; jfr krom, akromatisk kromosom [kråmåså'm] kärntråd: av ty. Chromosom, bildat 1888 till grek. khro'ma färg och so'ma kropp krona: fsv. kruna, krona, isl. kruna, no. kruna; över lågty. krüne, kröne av lat. coro'na, grek. koro'ne krans, ring. I bet. '(nordiskt) mynt (präglat med en krona)' från 1875. Jfr krön, kröna kronisk [-o'-, -å'-] långvarig; obotlig: bildn. till grek. khron'os tid; jfr kronologi, anakronism, dia-, syn-kronisk

kronologi [krånålågi'] tideräkning; tidsföljd: bildn. av grek. khron'os tid och log'os lära; jfr kronisk, krönika. Härtill kronologisk

kronometer (ett slags ur): bildn. av grek. khron'os tid och met'ron mått kropp: fsv. isl. kroppr; ett i nord. språk och lågty. förekommande ord; trol. med

237kroppduva

krympa

urspr. bet. 'något böjt, runt'; jfr kropp-duva och kroppås kroppduva (en ras av tamduvan): efter ty. Kropftaube med samma bet.; till ty. Kropf kräva; halsansvällning, trol. samma ord som kropp kroppkaka: till sv. dial. kropp, kroppa med samma bet.; av likbet. lågty. krop, kroppe, trol. samma ord som krop (ty. Kropf) kräva, se kropp, kroppduva

kroppås: till sv. dial. kropp den översta delen av ett tak, trol. identiskt med kropp

krossa: av lågty. krossen med samma bet.; ljudhärmande (liksom k ras a) krubba: av lågty. krubbe med samma bet.; besläktat med likbet. ty. Krippe, eng. crib

krucifix' bild av frälsaren på korset: av lat. crucifi'xus den korsfäste, till lat. cTux (gen. cru'cis) kors (se kors) och fi'xus fäst (jfr fix, korsfästa) kruka: fsv. kruka; av lågty. krüke; av ovisst ursprung

kr Ulla (i krülla sig): no. krulla; gemens, germ. ord, bildat till ett adj. ty. kroll krusig, jfr kroll-lilja, krollsplint. Härtill krullig smålockig krum krokig: av lågty. krum (ty. krumm) med samma bet., besläktat med krympa, kramp. Härtill krumma sig kröka sig; krumbukt

krumelu'r snirkel, släng; underlig figur, kurre: sv. ord, känt från mitten av 1700-t.; expressiv ordbildn. med slut-ledsbetoning och anslutning till ord på -ur (kreatu'r, figur m. fi.); till krum krokig; senare har efterleden associerats med lur lurifax, skälm och filur; sålunda: 'en krokig figur, en hopkrökt skälm'

krumpen: egentl, perf. part. av ett starkt verb fsv. *krimpa (isl. kreppa, ty. krimpfen) med intransitiv bet. 'draga ihop sig, avtaga, minska'. Sedan detta ljudlagsenligt blivit krympa (krömpa) och delvis sammanfallit med det svaga transitiva krömpa, har de båda verben ej kunnat hållas isär; de finita formerna bildas svagt i båda betydelserna:

krymper, krympte, krympt, men kvar står det gamla part. krumpen krupp strypsjuka: över fra. croup av eng. croup med samma bet., ytterst ett skotskt dialektord

krus (ett slags kärl): no. krus; trol. av lågty. krüs, krås med samma bet. krusa göra krusig; vara överdrivet artig: av lågty. krüsen (ty. kraus en), till adj. krüs krusig (jfr krushår ig, -mynta m. fi.; se också 2 krås)

krusbär: av lågty. krüsbeere med samma bet.; till krüs krusig (se krusa) kruse'rlig: bildn. till krusa i bet. 'vara överdrivet artig' (trol. efter manerlig, till 2 maner)

krusiduller (pl.) snirklar; grannlåt (vard.): av lågty. krüsedulle med samma bet., till krüs krusig (se krusa), ljudmålande, förlängd form rimmande med likbet. krull; jfr pladask, pa-trask m. fi.

krustacé kräftdjur: lärd avledn. av lat. crus'ta skal

krusta'd (ett slags bakverk): av likbet. fra. croustade; en bildn. till lat. crus'ta skal, skorpa

krut: fsv. no. krut; av lågty. krüt; egentl, samma ord som lågty. krüt, ty. Kraut ört, krydda

krux svårighet, stötesten: liksom likbet. eng. crux av lat. crux kors (se kors) kry: no. kry; nord. ord av oklart ursprung; möjl. med urspr. bet. 'svällande' krycka: fsv. krykia, no. krykkja; besläktat med krake och krok kryckja (kry k ja) (en måsfågel, Larus tridactylus): no. krykja el. krytja med samma bet.; trol. ljudhärmande, till isl. kry tia morra, knorra krydda: fsv. kryde, krydde, no. krydda; av lågty. krüt, plur. krüde ört; krydda (ty. Kraut); samma ord som krut krylla myllra (det kryller): sv. dialektord; ljudmålande, utvidgad form av kry med samma bet.; jfr det kryller och kr äller, myllra

krympa: fsv. krympa, isl. no. kreppa (jfr krumpen); gemens, germ. ord (ty. krimp[f]en), besläktat med kramp. Härtill krympling: fsv. krymplinger

238krypa

I. kräva

krypa: fsv. krypa, isl. krjüpa, no. krjupa; gemens, germ. ord (eng. creep) med grundbet. 'kröka sig' krypin' kryphål, gömställe: känt sedan 1700-t.; imperativbildn. till krypa in; jfr skymundan, suput krypta underjordiskt rum; kapell under kyrkans kor: av grek. kryp'te dolt rum o. adj. krypto's dold; jfr kryptogam; apokryf, grotta. Härtill kryptisk dunkel, hemlighetsfull; krypto hemligt språk

kryptoga'm sporväxt: bildn. av grek. kryptos' dold och gam'os äktenskap; jfr krypta, fanerogam krysan'temum: av grek. khrysan'themon> bildn. till khrysos' guld och an'themon blomma

krysoli't (ett mineral): av grek. khrysos' guld och lith'os sten krysopra's (äpplegrön halvädelsten): av grek. khrysos' guld och pra'son lök kryss kors o. dyl.: över lågty. krüze (ty. Kreuz) av lat. crux (gen. cruc'is) kors. Härtill kryssa: av lågty. krusen, holl. kruisen

krysta: da. kryste; jfr fsv. krista, isl. no. kreista; ljudhärmande. Härtill krystad ansträngd, sökt kråka: fsv. kraka, isl. kråka; ljudhärmande (liksom likabet. ty. Krähe, eng. crow; jfr också 1 råka, kaja, korp, 4 ram; vipa, fink, kornknarr, lorre, rapphöna)

kråknedan (ett nedan på våren, i april el. maj, kännetecknat av kyla o. regn, bakslag): känt från 1500-t.; anledningen till benämningen är okänd kråkvinkel småstad (skämtsamt): efter ty. Krähwinkel, i ett lustspel 1807 ar A. Kotzebue använt om en småstad krål simsätt, kastsimning: av eng. crawl kräla, krypa, sannolikt lån av nord. kravla (isl. krafla); jfr crawl. Härtill kråla

kråma sig: trol. av ett lågty. ord, besläktat med k rum

krångla: no. krangla; bildn. till ett äldre kranga släpa sig fram, egentl, 'slingra sig' (jfr kring, kränga); no. kronglet knotig, vriden. Härtill krångel, krånglig

1. krås innanmäte (även i uttr. smörja kråsä): fsv. gaasekraas gåskrås; no. krås; trol. av lågty. krös inälvor i gås

2. krås (bröst-, hals-): efter likbet. ty. Krause, av kraus krusig (jfr krusa)

kråta tälja, kreta; klottra (dial.): trol. ljudhärmande bildn., liksom kreta, 2 kratta

1. kräfta (djuret): fsv. kræveta; av lågty. krevet (ty. Krebs), besläktat med krabba

2. kräfta (sjukdomen): fsv. kræveta; samma ord som 1 kräfta; efter lat. can'cer, som har båda bet. (se kancer)

kräk: no. krek litet djur, kryp; till fsv. krceka, no. kreka kräla, krypa kräkas: fsv. krækias; ljudhärmande kräkla [kräk'la, krä'kla] biskopsstav m. m.: fsv. [grøta]krækla, sv. dial. kräkla trästycke med kvarsittande grenstumpar (för omrörning i gröt), no. krékla krokigt trä; diminutivbildn. till 1 krake

kräla: no. kræla; jfr sv. och no. dial. kråla med samma bet. kräm: av fra. crème grädde; kräm; trol. av lat. chris'ma salva. Härtill kräm-gräddgul (krämfärg, -gul) krämare köpman: lågty. krëmer med samma bet., bildn. till 1 kram krämla (ett slags svamp): av okänd härstamning

krämpa: fsv. kræmpa; besläktat med kramp och krympa kränga vränga ut och in: no. krengja; besläktat med kring, kringla, krånglig; som sjöterm 'slingra, rulla', av lågty. holl. krengen med samma bet. kränka: fsv. krænkia; av lågty. krenken (ty. kränken) försvaga; till kränk kräpp (ett slags tunt silkestyg; krusflor): av fra. crëpe; av lat. cris'pus krusig; jfr krepong

kräsen: isl. kræsinn, no. kræsen; till fsv. kræsa förpläga, bildn. till fsv. kras läcker mat. Härtill kräslig: fsv. kræse-liker, isl. kræsüigr

I. kräva (verb): fsv. kræfia, isl. kr ef ja, no. krevja; nära besläktat med krav, trol. även med kraft; möjl. ur ett grundord med bet. 'vara fast'

2392. kräva

kullerbytta

2. kräva (subst.): speciellt svenskt ord av oklar härstamning krog are: av lågty. kroger med samma bet., bildn. till krog kröka: fsv. krøkia, isl. krøkja; bildn. till krok

krön: trol. av holl. kruin [uttal: kröjn] topp, hjässa, krön; besläktat med krona

kröna: bildn. till krona krö'nika tidebok; översikt av dagshändelserna: över lågty. kroneke (ty. Chro-nik) av grek. khronika', bildn. till khron'os tid

krös tarmkäx: av lågty. kröse (jfr ty. Gekröse) innanmäte, besläktat med krusa

kröser pl. (även krösen) lingon (dial., spec. Götaland): spec. sv. bärnamn, östsv. dial. kröysa, kraus; trol. urspr, 'klase, tät hög' kub: ytterst av grek. kub'os tärning. Härtill kubera (matematisk term); ku-bisk; kubi k-; kubis'm (modernkonstriktning, som bygger framställningen på geometriska grundformer): nybildn. o. 1910

kubb, kubbe: sv. dial. kubb, bl. a. 'trästock, vält; båt med flat botten'; jfr sv. och no. dial. kubbe kloss, block (jfr kobbe); av oviss härstamning kuckla mixtra, intrigera: jfr fsv. kok-lare trollkarl, gycklare; av lågty. kökelen trolla, gyckla

kudde: isl. koddi, no. kodde; nord. ord med urspr. bet. 'ngt välvt' (bl. a. ärtkuddar)

kufisk äldre arabisk: efter staden K uf a vid Bagdad; i studentspråk (o. 1880) 'besynnerlig, kuriös'. Härtill kuf original, konstig figur

ku g g a: jfr sv. dial. kugga narra; av dunkelt ursprung

kugge: av dunkelt ursprung kujon [-o'n] feg individ: över ty. av fra. coxon; av ital. coglio'ne, av folkl. lat. coleo'ne snöping. Härtill kujonera förtrycka; ku jo neri' översitteri ku ku: ljudhärmande, liksom ty. Kuckuck, fra. coucou m. fi.

I. kul kuling: sv. och no. dial. kul frisk vind; till kula blåsa friskt, besläk-

tat med sv. dial. kala (se kulen); jfr kuling och kultje 2. kul god, bra, rolig: slangord; av omstritt ursprung; möjl. av fi. kyllä ja visst, just så o. dyl. (B. Molde i "Språkvård" 1970:1)

1. kula klot o. dyl.: fsv. kula, isl. kula; trol. samma ord som lågty. kule svullnad, bula

2. kula håla (lejon-, rävkula o. dyl.): av likabet. lågty. kule; samma ord som 1 kula

kulen: fsv. kolin frusen, egentl, part. av ett endast i sv. dial. bibehållet verb kala blåsa litet (isl. kala vara kall, frysa); jfr kall

ku'I i (asiatisk kroppsarbetare): urspr, ett indiskt ord

kulina'risk som rör matlagningen: bildat till lat. cuWna kök; jfr kölna kuling häftig vind: antingen inhemskt (jfr 1 kul) eller bildat efter holl. koeling med samma bet. (ty. Kühlung) kuliss' flyttbart väggstycke som del af scendekoration: av fra. coulisse, egentl, 'fals vari något löper', till couler flyta, löpa

1. kull (subst.) barn av samma gifte: fsv. kulder (kull-), no. kuld; nord. ord av omstritt ursprung

2. kull (adv.; vanl. omkull), kull- (t. ex. kullkasta): till fsv. kulder, isl. kollr topp, hjässa, huvud, alltså: 'på huvudet'; jfr 3 kull, kulla, kulle, kullra

3. kull (kulle) (runt) huvud, hjässa; topp; hög (hattkulle, kullko): fsv. kulder topp, hjässa, se 2 kull

kulla (ogift) kvinna (spec. Dalarna): isl. no. kolla kvinna; trol. överförd användning av isl. no. kolla, sv. dial. kulla ko utan horn; till kull runt, kullrigt huvud (se 2 kull, brunkulla); även om vissa växter (med rund blomställning; i t. ex. brun-, gul-, sur-, vit-, åkerkulla); jfr morkulla. Härtill kullig hornlös (om boskap)

kulle: fsv. kulle; no. kolle rund bergstopp, bildn. till kull topp, se 2 kull kullerbytta (kullbytta): av fra., culbute med samma bet.; till cul bakdel och bu-ter snava, stöta; med anslutning i sv.

240kullersten

I. kur

till sv. dial. kullebytta mjölkstäva och till kullra

kullersten kullrig sten: till kullrig kullerstol taburett, brudpall: till kullrig

kullra, kullrig: bildn. till 2 kull kulmen höjdpunkt: av lat. cul'men topp, hjässa, höjdpunkt. Härtill kulminera

1. kult gudstjänst: av lat. cuVtus vård, skötsel; hyllning; dyrkan; jfr kultivera, kultur

2. kult (i griskulting o. dyl.): no. kult kloss, klump; bergknalle; halvvuxen yngling; jfr rorkult

kultivera uppodla; förädla, bilda: över fra. av medeltidslat. cultiva're, avledn. till cuVtus odlad; sel kult, kultur kul tje jämn, frisk vind: av likabet. holl. koeltje; till koel sval, kall (ty. kuhl, se kylig); jfr kuling kultu'r odling; renodling; bildning: av lat. cultu'ra odling, bildn. till cuVtus (se 1 kult, kultivera). Härtill kulturell' kulturknutte (1952): se knutte kuTvert avloppstrumma: av eng. cul-vert; av fra. ord, bildat till couler sila; jfr kuliss

kulÖ'r färg: av fra. couleur; av lat. coVor färg (jfr kolorera) kulÖTt brokig, livligt el. starkt färgad, färggrann: da. kulørt; adj .-bildn. till kulör; jfr eng. coloured med liknande bet.

1. kummel stenhop o. dyl.: fsv. isl. kumbl; gemens, germ. ord, trol. med urspr. bet. 'tecken, märke'

2. kummel (en torskfisk): av ty. Kummel med samma bet.

kumm'in: fsv. kumin; över lågty. av lat. cumi'num med ung. samma bet. kumpa'n kamrat: av lågty. kumpan; av fornfra. compaign matlagskamrat (jfr kompani)

kund: av ty. Kunde med samma bet., egentl, 'bekant'; till adj. kund, isl. kunnr känd (se kungöra) kung, kunglig: se konung kungstanke stor tanke, målet för en kungagärning: efter no. kongstanke i H. Ibsens drama »Kongsemnene» (1863) kungsådra del av vattenkraft som är reserverad för allmänna ändamål: fsv.

konungs adhra mellersta tredjedelen av vattendrag, som ej fick avstängas och därför ansågs vara kungens egendom; se åder

kungöra: fsv. kungöra, i samma bet. även kunnogt göra, kunnogha; bildn. till fsv. kunder, isl. kunnr kunnig; känd (ty. kund; se kund); till roten i kunna; jfr förkunna, avkunna kunna: fsv. isl. kunna; gemens, germ. ord (ty. können, eng. can) med släktingar i andra indoeurop. språk och med grundbet. 'känna till; veta'; jfr känna, konst, kund, kungöra, kunskap kunnig känd, bekant (namnkunnig m.fl.); kunskapsrik, skicklig (o-, sakkunnig m. fi.): fsv. kunnogher, avledn. till fsv. kunder känd (se kungöra); jfr kunna, underkunnig

kunskap: av lågty. kuntschap (jfr ty. Kundschaft); till kunt känd (se kund) kupa (t. ex. i bikupa)', fsv. no. kupa; trol. av lågty. kupe skål, tunna; av lat. cu'pa med samma bet. (jfr kupol) kupé: av fra. coupé täckt vagn med ett säte, förkortn. av carrosse coupé, eg. 'avskuren, tudelad vagn', till couper skära av; jfr kupera kupera stubba av (hästsvans o. dyl.); taga av (i kortspel): av fra. couper skära av; jfr kupé, kupp. Härtill kuperad (om terräng), egentl, 'genomskuren' kupidon [-o'n, -å'n] amorin, liten kärleksgud: över fra. av lat. Cupi'do, kärleksguden, Amor, till cup'idus lysten, ivrig och cup'ere begära kuplett' visa: av fra. couplet, bildn. till couple par

kupol [-å'l] (ett slags valv): av fra. cou-pole; över ital. cu'pola liten tunna; jfr kupa

kupong' (avskiljbar del av ark, blad, häfte o. dyl.; jfr talong): av fra. coupon, bildn. till couper skära av; jfr kupera

kupp överraskande handling: av fra. coup hugg, slag; till couper hugga av (se kupera); av folkl. lat. co'lapus knytnävsslag

I. kur (ett slags skjul): efter lågty. kürhüs vaktstuga o. dyl.; till kåren hålla utkik (se kura)

2412. kur

kustod

2. kur sjukdomsbehandling: över ty. Kur av lat. cu'ra vård, omsorg (jfr kurator, kuriosum, kuriös; sinekur). Härtill kurera: över tyskan av lat. cura're vårda

3. kur uppvaktning, flört: av likbet. fra. cour, även 'hov' urspr, 'gård'; av folkl. lat. cur'tis, sammansmältning av coh'ors gårdsrum med cu'ria samlingsplats o. dyl.; jfr kortege, kurtisera; hövisk

4. kur- (i kurfurste m. fi.): av ty. Kur-; till äldre ty. kur val, besläktat med kora

kura (t. ex. i sitta och kura): fsv. kura sitta stilla; gemens, germ. ord (lågty. küren lura, hålla utkik, se 1 kur; ty. kauern sitta hukad) med urspr. bet. 'sitta böjd'

kurage [-a'sj] mod: av fra. courage mod, eg. 'stort hjärta'; bildn. till cæur hjärta; av lat. cor (se kordial) k uran't gångbar, lättsåld; frisk och kry: av fra. courant, pres. part. av courir löpa, springa; jfr kurir, priskurant kura're (curare) (ett indianskt pilgift): ytterst från ett sydamerikanskt indianspråk

kura'tor förmyndare; ordförande i studentnation: av lat. cura'tor vårdare; till cura're (se kurera). Härtill kurate'l kuratorskap: av medeltidslat. curate'la kur'bits (ett slags pumpa): över tyskan av lat. cucur'bita med samma bet. kurera: se 2 kur

kuria'1- ämbets- (i kurialstil m. fi.): ytterst bildat till lat. cu'ria domstol; ämbetsverk

kurio'sum (pl. kurio'sa) märkvärdighet: neutr. av lat. adj. curio'sus omsorgsfull, nyfiken, bildn. till cu'ra omsorg; se 2 kur (jfr kuriös). Härtill kuriositet märkvärdighet: ytterst av lat. curio'-sitas med samma bet. kuri'r ilbud: över tyskan av likabet. fra. courrier, av ital. corriere; till ital. corr'ere springa (fra. courir; se kurant, korridor) av lat. curr'ere, jfr kurs kuriö's underlig, egendomlig: över fra. curieux av lat. curio'sus vetgirig; nyfiken; se kuriosum

kurr slagsmål (slang, vard.): zigenarord

1. kurra häkte: av omtvistad upprinnelse; jfr sv. dial. kurra koja

2. kurra (i kurragömma): sidoform till kura

3. kurra (t. ex. om ljud i magen): ljudhärmande

kurre (lustigkurre o. dyl.): trol. samma ord som kurre, smeknamn på hund; till kurra morra, knorra (se 3 kurra); jfr också äldre sv. kurre ekorre kurry, curry [kurr'i] (en kryddblandning): över eng. curry från tamul. kari kurs: över tyskan och fra. cours av lat. cur'sus lopp; kapplöpning; till curr'ere (se kurir); jfr kursiv; diskurs, ex-kurs, konkurs, korsar, kos. Härtill kursera vara i omlopp kursi'v lutande (om tryckstil); flyktig (om läsning): av fra. cursif; av medeltidslat. cursi'vus löpande, bildn. till cur'sus lopp; jfr kurs. Härtill kursivera kur'S0r universitetsvaktmästare: av lat. cur'sor snabblöpare; till kurs. Härtill kurso'risk flyktig (om läsning) kurtage [-a'sj] mäklararvode: av fra. courtage, avledn. av courtier mäklare kurtisera uppvakta, göra någon sin kur: av fra. courtiser med samma bet., bildn. till cour hov; se 3 kur. Härtill kurti's uppvaktning, flört: jfr fra. courtoisie artighet, höviskhet; kurtisa'n elegant demimonde: av fra. courtisane; av ital. cortigia'na, egentl, 'hovdam', till cor'te hov

kurva: över tyskan av lat. cur'va, fem. till cur'vus bågig, krökt, krokig kusch (interjektion, till hund): av fra. couche lägg dig!; till coucher ligga, lägga. Härtill kuscha kuse: av omstridd härledning; jfr lågty. kuse klubba o. dyl.

kusi'n: av fra. cousin; av lat. consobri'-nus, urspr, 'barn av systrar' kusk: av ty. Kutscher med. samma bet., urspr, ett ungerskt ord kuskbock: se 1 bock kuslig: no. kuseleg; möjl. bildat på kuse i bet. 'buse'

kust: av lågty. kost, holl. kust, ytterst samma ord som lat. cos'ta sida; revben kustod [-o'd] boksidas begynnelsestavel-

242kustos

kvantum

se, (till kontroll) tryckt nedtill å föregående sida: av ital. custo'de} samma ord som kustos

kustos ordningsman, vakt (i äldre skolspråk): av lat. cus'tos (gen. custo'dis) väktare; jfr kustod kut (ung) säl: se kuta kuta sitta krokryggig; springa (med krökt rygg): till äldre sv. kut knöl, puckel (i kuiryggig); trol. samma ord som sv. dial. kut ung säl; av ovisst ursprung

kutryggig: se kuta

kutter (ett slags fartyg): av eng. cutter; till cut skära (vattnet) kutting: nära besläktat med kotte kuttra: ljudhärmande kuty'm bruk, vana: av fra. coutume; av lat. consuetu'do vana; jfr kostym kuva: no. kuva trycka ned, pressa samman, trol. till sv. och no. dial. kuv mindre höstack; puckel; oklart

1. kuvert [kuvä'r, kuvärt'] brevomslag, konvolut: av fra. couvert skydd, täcke, omslag; substantiverat part. av couvrir täcka; sluta samman

2. kuvert [kuvä'r, kuvärt'] tallrik med servis: av likbet. fra. couvert, se 1 kuvert

kuvö'S äggkläckningsmaskin; värmeapparat för spädbarn: av likbet. fra. couveuse, till couver ligga på ägg; av lat. cuba're ligga'

1. kvacka kväka: no. kvakke, ty. quacken, eng. quack\ ljudhärmande; jfr kvacksalvare

2. kvacka fuska (som läkare): elliptiskt för kvacksalva; se kvacksalvare. Härtill kvackla röra ihop: av lågty. (ty.) quackeln fuska; kvacklig som känner äckel el. vämjelse; krasslig, sjuklig: till ä. nev. kvackel oreda, förvirring, no. kvakl, da. kvakkel; trol. till 1 kvacka

kvacksalvare: av lågty. quacksalver med samma bet., ty. Quacksalber, eng. quacksalver; trol. till ty. quacken kväka, prata, mumla; ljudhärmande, se 1 kvacka; sålunda: 'en som mumlar över sina salvor'. Härtill kvacksalva; jfr också 2 kvacka

kvadda krossa, trycka ihop: sv. dialektord, av okänt ursprung kva'der rätvinklig byggnadssten: av lat. qua'drus fyrkantig; till quaWuor fyra; jfr kvadrant; kader, kadrilj; eskader, skvadron; kvart; 1 kvarter kvadrant (astronomiskt instrument): av lat. qua'drans (gen. quadran'tis) fjärdedel; jfr kväder, kvadrat kvadrat: av lat. quadra'tum med samma bet., bildn. till qua'drus fyrkantig, se kväder. Härtill kvadratisk; kvadratu'r kvagga (ett afrikanskt hästdjur): ytterst ett hottentottiskt ord; ljudhärmande kval: fsv. qval, isl. kvol; gemens, germ. ord (ty. Qual); till en ordgrupp med bet. 'tillfoga smärta; döda'; jfr kvälja, domkval

kvalitet (inre) värde [kvalitet]; sort [kvalité']: ytterst av likabet. lat. qua'litas (gen. qualita'tis), bildn. till qua'lis hurudan. Härtill kvalitativ som avser arten: av medeltidslat. qualitati'-vus; kvalificera göra duglig, behörig: av medeltidslat. qualifica're; kvalifikation duglighet

kväller (en växt, Ægopodium podagraria; även: kirskål): av okänt ursprung kvalm tryckande värme, kvav luft: trol. ombildn. (efter kvälja) av likbet. lågty. dvalm bedövning, dvala (äldre sv. dvalm) till dvelen vara bedövad. Härtill kvalmig

kvalster (ett spindeldjur): trol. av lågty. qualster (ty. Qualster), bl. a. om vissa insekter; besläktat med kvälla kvamna (kvavna) kvävas, tappa andan (dial.): bildn. till perf. part. isl. kvafinn kvävd, drunknad, av verbet kvefja, se kväva

kvanne (en växt, Angelica): av sv. dial. och no. kvann, isl. kvqnn; västnord. ord av ovisst ursprung

kvanting: bildn. till sv. dial. kvant liten pojke; trol. samma ord som lågty. holl. quant skälm, köpman kvantum (pl. kvan'ta) mängd: av lat. quan'tus hur stor, hur mycken. Härtill kvantitet: ytterst av lat. quan'titas storhet; kvantitativ som avser mängden, storleken: av medeltidslat. quan-titati'vus

243kvar

kvick

kvar (adv.): fsv. kvær, kvar (adj.) lugn, stilla, kvarblivande, isl. kvirr, kyrr lugn; gemens, germ. ord av omstritt ursprung

kvarka (hästsjukdom): da. kværke; bildn. till fsv. kværk, isl. no. kverk strupe, gemens. germ. ord med släktingar i lat. och sanskrit

kvarleva lämning, återstod: till fsv. leva lämna, isl. leifa; jfr bliva, lämna, överlevor; kvarlåtenskap kvarlåtenskap: tämligen sen bildn. (belägg från 1600-t.) till kvarlåta lämna efter sig, lämna i arv; till låta i en äldre bet. 'lämna'

kvarn: fsv. kværn, kvarn, isl. no. kvern; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'kvarnsten; handkvarn' och med motsvarighet i litauiska och slaviska språk kvarstad: fsv. qvarstaper m. kvarstående, dröjsmål, till -staper stående (se 2 stad); den nutida juridiska bet. redan i fsv. lagspråk

kvart: över tyskan av lat. quaWtus fjärde; jfr kvartal, kvartär, kvarter m. fi. Härtill kvarting kvartbutelj, 1/4 helbutelj

kvartal fjärdedels år: av lat. quarta'lis, bildn. till quar'tus; se kvart

1. kvarter (el. kvarte'r) äldre måttsord, 1/4 aln, 1/4 stop: fsv. qvarter; av likbet. mit. quarter (ty. Quartier), av fra. quartier, eg. 'fjärdedel'; av mlat. quarta'-rium, till lat. qua'rtus fjärde, se kvart

2. kvarte'r (om månens fyra huvudfaser): eg. 'fjärdedel'; urspr, samma ord som 1 kvarter

3. kvarter stadsdel (gå runt om kvarteret o. dyl.): äldre 'stadsfjärding, rote'; av likbet. mit. quarter, se vidare l kvarter

4. kvarter soldatkvarter, förläggning (hög-, vinterkvarter o. dyl.); härbärge, nattläger, (tillfällig) bostad (söka k., nattkvarter, inkvartera o. dyl.): av likbet. ty. Quartier, fra. quartier; äldre 'fjärdedelen av en här, av en förläggning, ett soldatläger'; sedermera överfört även om civila personers natthärbärge; urspr, samma ord som 1 kvarter

kvartett': över ty. av ital. quartetfo med

samma bet.; till lat. quar'tus (se kvart); jfr duett, tersett, kvintett, sextett kvarto (bokformat): lösgjort ur uttrycket in quarto i fyrdelat format (d. v. s. då arket är vikt 2 gånger); form av lat. quar'tus fjärde; se kvart kvarts (en bergart): av ty. Quarz med samma bet.; av ovisst ursprung kvartä'r fjärde geologiska perioden: bildn. till lat. quar'tus fjärde; jfr kvart kvasi- (i kvasiliberal m. fi.) skenbart, sken-: av lat. quas'i liksom, såsom, nästan

kvass'ia (en trädartad buske i Västindien): en nylatinsk bildn. (quassia), gjord av Linné efter negerslaven Quassi, som o. 1730 först gav honom kunskap om kvassians medicinska egenskaper kvast: fsv. kvaster, no. kvast; inhemskt ord, trol. besläktat (genom avljud) med kvist

1. kvav (adj.): fsv. kväver; till roten i kväva

2. kvav (i uttrycket gå i kvav): fsv. kvaf havsdjup; till kväva (jfr k av)

kvavna kvävas: se kvamna kved livmoder: fsv. kviper, isl. kviör; gemens, germ. ord, trol. av en rot med bet. 'ansvällning' kveke kvickrot: se kvicka kverulera (ständigt) klaga och bråka: av likbet. ty. kverulieren, av lat. queru-la'ri klaga, bildn. till quer'i klaga. Härtill kverulant; kverulan's kvesa liten blemma, utslag: fsv. kvesa, isl. kveisa böld; av ouppklarad härstamning

kvestu'r finansförvaltares ämbete: av lat. quaestu'ra skattmästareämbete; till quaes'tor skattmästare kvick rask, snabb, livlig; (snar)fyndig: fsv. kvikker även: 'levande', isl. kvikkr, kykr, no. kvik; gemens, germ. ord (ty. queck, keck; eng. quick) med motsvarighet i flera andra indoeurop. språk (bl. a. lat. vi'vus levande, jfr vivre; grek. bi'os liv, jfr biograf) och med grundbet. 'levande'; jfr kvicka, kvicke, vederkvicka, käck. Härtill kvicka sig; kvickna (k. till) få liv, leva upp; kvicksand, -lera, -rot (till den urspr. bet. 'levande')

244kvicka

kvicka kvickrot (gräset Triticum repens): dial. även kveka, kveke; till kvick i äldre bet. 'levande', med anledning av växtens stora livskraft kvicke (i horn o. dyl.): dial. även kveke; bildn. till kvick i bet. 'levande; käns-lig'

kvicksilver: av lågty. quiksulver (ty. Quecksilber); till kvick, i den äldre bet. 'levande'

kvida: fsv. kvipa, isl. kvida ängslas, vara orolig; gemens, germ. ord av osäker härkomst; jfr k vill ra kvjetis'm (en viss mystiskt-religiös åskådning): bildn. till lat. qui'es (gen. quie'tis) vila, stillhet, ro kviga ungko (jfr 1 stut): fsv. kvigha, isl. kviga; jfr isl. kvigr m. stut, ungtjur; trol. gammal bildn. till 1 ko med ett adj. suffix (jfr svin till so) kvillaj'abark (barken av en sydamerikansk växt, använd som tvättmedel): av ett chilenskt ord kvillra porla; kvittra: bildn. till sv. dial., no. kvitta; av kvidla (no.), bildn. till kvida

kvinna: fsv. isl. kvinna (äldst blott i gen. plur.); till kona kvinna (se 1 kona); besläktat med isl. kvæn kvinna, hustru (eng. queen drottning); ett i växlande former gemens, indoeurop. ord med bet. 'hustru, kvinna, drottning, gudagemål' (grek. gyne', se gynekolog i) kvint femte tonsteget m. m.: av lat. quin'ta, femininform till quintus femte; jfr kvintessens kvintessens [-ang's, -en's] kärnan, det finaste: över ty. och fra. av medeltidslat. quin'ta essen'tia femte elementet, det lättaste av alla, etern (Aristoteles), ett finare och ädlare ämne än de fyra andra (eld, luft, vatten, jord), varav de materiella tingen består kvintett' femstämmigt tonstycke: av ital. quintetfo med samma bet.; till lat. quintus femte (se kvint); jfr duett, tersett, kvartett, sextett kvintilera drilla, småsjunga: av ty. quintilieren, egentl, 'leka på femte strängen (på en fiol)'; jfr kvint kvinti'n (äldre viktenhet, 1/4 lod): av

kv^ll

lågty. quintin; av lat. quinti'nus femtedel; till quintus femte (se kvint) kvissla: bildn. till fsv. kvisa; besläktat med kvesa

kvist: fsv. isl. kvistr; möjl. besläktat med kvast; jfr förstugukvist, aftonkvist. Härtill kvistig full av kvistar; besvärlig, (t. ex. en k. fråga) kvista (i uttr. som kvista hem): no. kvista skynda sig; bildn. till kvist (jfr flänga, barka, skala i liknande bet.) kvitt: över lågty. quit av fornfra. quite (fra. quitte), av medeltidslat. qui'tus, lat. quie'tus lugn, utan oro; jfr kvietism, kvittera. Härtill kvitta; kvittning kvitfen (en medicinalväxt): av lågty. quiten (ty. Quitte); trol. från ett lat. ord

kvittera: av likabet. lågty. quiteren, ty. quittieren; av medeltidslat. quiia're göra lugn, befria (från skuld); till qui'tus lugn (se kvitt). Härtill kvitten's mottagningsbevis; kvitto: elliptiskt av "fsv. kvittobref. av lågty. quitebref (till kvitt), med anslutning till konto, netto, saldo m. fi.

kvittra: fsv. no. kvitra; trol. ljudhärmande (jfr kvivitt); jfr likbet. eng. twitter, ty. zwitschern

kvot [-o'-]: av lat. quo'ta [pars], fem. till quo'tus huru mycken, huru stor kväda sjunga: fsv. kvæpa, isl. kveöa säga, framsäga, sv. dial. (Smål.) kväa skrocka (om höns), skrika (om grodor), (Väster-götl.) sjunga; gemens, germ. ord med grundbet. 'säga'; av dunkel härkomst. Härtill kväde (fornnordisk) dikt: fsv. kvæpe, isl. kvàdi; jfr omkväde, o-kvädinsord

kväka: ljudhärmande ord; jfr da. kvække, ty. quäken med samma bet. och sv. dial. kvaka snattra, isl. kvaka kvittra, ty. quaken kväka, eng. quack snattra kväkare anhängare av en viss protestantisk sekt: av eng. quaker, egentl, 'person som skälver', bildn. till quake darra kvälja plåga, pina; äckla; klandra (dom, beslut): fsv. kveelia, isl. kvelja pina, plåga; gemens, germ. ord (ty. quälen), bildning till kval; jfr o k väld kväll: fsv. kvælder m.; jfr isl. kveld n.; gemens, germ. ord av oviss uppkomst;

245kvälla

kåldolma

det betecknar i allmänhet tiden för solens o. dagsljusets försvinnande, dagens slut, sålunda en senare tid än afton

kvälla välla: av ty. quellen med samma bet.

kvällsvard: se nattvard kväsa: trol. av lågty. quetsen, quessen (ty. quetschen) krossa

kväva: fsv. kvæfia, isl. kvefja (köf, kva-finn); egentl, 'sänka i kvav, dränka', bildn. till kvav (kav); jfr kvamna; besläktat med grek. bap'tein doppa ned; dyka; jfr baptist kväve: förkortn. av kvävgas (till kväva), bildat (1795) efter möntret av syre, väte; jfr nitrogen kybernetik: se cybernetik kyckling: fsv. kyklinger, isl. kjüklingr; nord. ord, släkt med ty. Kilchen (Kuch-lein), eng. chicken kyckling; egentl, 'liten tupp'; till sv. dial. kock, da. kok, eng. cook tupp, ljudhärmande (jfrgässling, älling, killing)

kyffe [tj-]: av lågty. küffe med samma bet.; av ovisst ursprung kyl [tj-] lårstycke (av får el. kalv): av likbet. lågty. kul, urspr, 'klubba' (ty. Keule)

kyla (subst.): trol. av ty. Kühle med samma bet.; jfr äldre sv. kiöla med samma bet.; besläktat med 1 kall. Härtill kylig; kylslå mildra temperaturen (hos en dryck) med part. kylslagen tempererad (kallnad el. uppljummad) kyller [tj-] vadderad röck, som bars under harnesk: över tyskan av fra. collier halsband; jfr koljé kylsa (i uttr. som kylsa få bylta på, packa på): sv. dialektord av ovisst ursprung. Härtill kylsa bylte, klump, klunga; kylsig pösande, knölig kymig [k-] otrevlig, okamratlig (slang, vard.): av lågty. kiime svag, matt kyndelsmässa [tjyn'-] (kyrklig högtid den 2 februari): sv. och no. dial. kyndel fackla, bloss, isl. kyndill ljus; till kynda tända, översättning av lat. miss'a candeWrum ljusmässa; till lat. cande'la ljus (se candela, kandelaber) kyniker, kynisk: se cyniker

kynne: fsv. isl. kynni; bildn. till ett adj. isl. kunnr besläktad; jfr kön, okynne kynolog [-lå'g] hundkännare: modern bildn. av grek. ky'on (gen. kynos') hund och log'os lära

kyp [tj-] färgkittel, -bad: av lågty. küpe, kwpe tunna, balja; jfr kypare kypare [tj-] av lågty. küper föreståndare för en vinkällare; till lcupe tunna (se

kyp).

ky'pert [tj-] (ett visst slags bindning vid vävnad): av lågty. eller holl. keper med samma bet. Härtill ky'prad vävd i kypertbindning, fyrskäftad kypra [tj-] sköta om (lagrat vin): bildn. till kypare

kyrass' [k-] harnesk: över ty. av fra. cuirasse bröstharnesk. Härtill kyrassiä'r [k-] harneskklädd kavallerist: av fra. cuirassier

kyrka [tjyr'ka; även, särskilt vardagl. tjör'ka]: fsv. kirkia, kyrkia, isl. kirkja, kyrkja; av grek. kyriako'n 'Herrens hus*

kyrkoherde [-y-, -ö-]: ombildn. (i anslutning till pastor, egentl, 'herde') av fsv. kirkioherra, egentl, 'kyrko-herre', äldre da. kirkéhærre; trol. efter lågty. kirkherre med samma bet. kyrkvärd: fsv. kirkiowäräldhen, trol. ombildn. av fsv. kirkiuværiandi, egentl, 'kyrkans försvarare, den som för kyrkans talan', till 1 värja; jfr da. kirke-værge med samma bet. kysk: fsv. kysker; av lågty. küsch (ty. keusch) med samma bet.; av omstritt ursprung

kyssa: fsv. isl. kyssa, bildn. till fsv. kuss, isl. koss m.; gemens, germ. ord (ty. Kuss, eng. kiss), sannolikt ljudhärmande, jfr 2 puss

kåda: fsv. kwapa, kadha, isl. kvada, no. kvåda; nord. ord, avlägset besläktat med kitt

kåk skampåle; obetydlig byggnad: fsv. kaker; av lågty. kåk skampåle kål: fsv. kal, isl. kall; trol. överforneng. av lat. ca'ulis stjälk, stängel; kålstock kåldolma (maträtt: köttfärs stekt i vit-kålsblad): efterleden är turk. dolma fyllning; som sv. ord känt från 1700-t.; trol. har rätten och namnet införts

246kålrabbi

känna

av Karl XII:s följeslagare i Bender 1709—13

kålrabb'i: av ty. Kohlrabi, som återger ital. cavoli rapa (pl.) kålrabbi; till ital. rapa rova, besläktat med ro va kålsupare: i uttrycket lika goda k., egentl, 'lika duktiga att äta kålsoppa'; till supa i den äldre bet. 'äta soppa' kånka: se kanka

kåpa: fsv. kapa; av senlat. capa, en biform till folkl. lat. capp'a; jfr kappa kår: av fra. corps med bl. a. samma bet.; av lat. cor'pus kropp; samfund, korporation; jfr korporation, korpus kåra välja (även stavat kora): da. o. no. kåre; av mlågty. koren med samma bet., besläktat med tjusa, villkor kåre (vindkåre): isl. kari, no. kåre; bildn. till en stam kär- med bet. 'krusig' kåsa (gammalt dryckeskärl av trä, skål med två handtag): sv. dial. kåsa, kausa, fsv. kausa; av mit. kouwese skopformat dryckeskärl

kåsera samtala lätt och roande: av fra. causer; av lat. causa'ri skylla på; beklaga sig. Härtill kåseri: av fra. causerie; kåsör: av fra. causeur kåt: fsv. kater yr, glad, lättsinnig, isl. kdtr; nord. ord av oklart ursprung (jfr kättja)

1. kåta (i lappkåta o. dyl.): no. kota hydda; gemens, germ. ord av omstridd härstamning

2. kåta tälja: sv. dialektord, trol. besläktat med eng. cut skära

käbbla: jfr lågty. kabbelen, kevelen med samma bet.; trol. inhemskt och besläktat med käft

käck: av ty. keck med samma bet., bi-form till kvick

käfsa skälla; säga emot: trol. en sammanblandning av käft och gläfsa käft: fsv. kiæpter, isl. kjgptr; med besläktade ord i andra germ. språk (da. kæve, lågty. keve käke) kägel [tjä'gel, tjägg'el]: av lågty. hegel pinne, påle: med okänd härledning kägla [tjägg'la, tjä'gla]: biform till kägel

käke: fsv. kæke, no. kjake; av okänt ursprung (jfr käx a). Härtill käka äta (vardagl.)

1. käl [tj-] ränna: av ty. Kehle strupe; käl, besläktat med lat. guVa matstrupe; jfr hålkäl

2. käl skog på vattensjuk mark (grankål o. dyl.): trol. samma ord som sv. dial. tjäl grund, underlag, no. tel; jfr tjäle

kälkborgare: trol. sammandragning av 'Kälkestadsborgare'; Kälkestad var ett äldre namn med samma bet. som Grönköping

kälke: fsv. küelke, isl. hjalhi; bildn. till köl

källa: fsv. halda, isl. helda; bildn. till kall

källare: över ty. av lat. celia'rium skafferi o. dyl.

källarhals (en buske, Daphne): fsv. kællarahals, da. kælderhals; av likbet. mit.kétterhals, av oklart ursprung; möjl. urspr, en bildn. till mit. kellen kvälja, alltså med bet. 'växten som (genom sina giftiga bär) kväljer halsen' kalling [tj-] kattunge (sydsv.): sv. dial. kätting, kättling, kässling; diminutiv-bildn. till 1 katt (jfr sv. dial. nätta av äldre nætla, se nässla) kälta: fsv. kætta; jfr nordfrisiska heUern vara grov i munnen (jfr kältring); möjl. besläktat med 1 kalla

kältring stackare, lymmel: av da. kàtt-ring; av frisiska keltring med samma bet.; jfr kälta och lågty. keltern skryta kämnär [tjäm'-, tjämnä'r] ledamot i en äldre underdomstol: fsv. hcemmenære; av lågty. kemener, av äldre kemerer; samma ord som kamrer kämpa: av lågty. kempen (ty. hämpfen) med samma bet.; till 2 kamp. Härtill kämpe: av lågty. kempe känga: ursprungl. nordsv. dialektord; av fin. henhä med samma bet.

känguru [käng'guru, tjäng'-] (ett pungdjur): efter en australisk beteckning för fyrfotadjur

känna: fsv. hænna, isl. henna; gemens, germ. ord (ty. hennen), nära besläktat med kunna. Härtill känsel: isl. hensl; känsla: fsv. hænsla kännedom; kännedom

247kännspak

köping

kännspak som lätt känner igen folk; lätt igenkännlig: fsv. kænnispaker; till späker klok (se 2 spak) käpp: fsv. Jcæpper, isl. keppr; gemens, germ. ord av ovisst ursprung; jfr lågty. kippen skära

käppi [käpp'i] (en militär huvudbonad av läder): av ty. Käppi med samma bet., besläktat med kappa kär: fsv. kær, isl. kærr; över mlågty. och fornfra. cher av lat. ca'rus med samma bet.

kära klaga: fsv. isl. kara; med urspr, bet. 'veklaga, skrika, jämra sig'. Härtill kärande, käromål käring [tjärr'ing]: fsv. kærling, isl. kerling; bildn. till karl

kärl (käril): isl. kerald, no. kjeràld; gammal bildn. till kar

kärlek: fsv kærleker, isl. kærleikr; sammansättn. av kär och det vid bildande av abstrakta substantiv mycket använda lek med grundbet. 'företeelse; gestalt, utseende*

1. kärna (t. ex. smörkärna): jfr fsv. isl. no. kirna; gemens, germ. ord, trol. besläktat med 2 kärna (grädden som mjölkens kärna)

2. kärna (t. ex. i frukt): fsv. kærne (dat. ack. kær na), isl. kjarni; gemens, germ. ord (ty. Kern), besläktat med korn

kärr: fsv. kiær, isl. kjarr, no. kjerr; trol. med grundbet. 'risigt snår* kärra: fsv. kærra, isl. kerra, no. kjerra; gemens, germ. ord (ty. Kärren), av medeltidslat. carr'us, carr'a med samma bet.; jfr karet, karriol, karriär kaross

kärv: sv. dial. tjärv, isl. pjarfr smaklös, fadd, no. tjerv; gemens, germ. ord med släktingar i flera andra indoeurop. språk och med grundbet. 'stel, styv* kärve: fsv. Tcærve, isl. kerfi, no. kjerve; av omstritt ursprung

kättare (den, som avviker från en viss kyrkas lära): fsv. kættare; av lågty. käte? (ty. Ketzer); ytterst av grek. katharos' ren. Härtill kätteri; kättersk kätte: fsv. Jcætte; jfr sv. dial., no. kitte; möjl. lån från ett lågty. kete hydda, skjul

kätting: av holl. ketting med samma bet.; över äldre holl. ketene av lat. cate'na kedja; jfr kedja

kättja: trol. ombildn. (i anslutning till f lätt j a) av fsv. kæte ysterhet, lättsinne, bildn. till kåt

1. käx, kex [käk's] (ett slags kakor): av eng. cakes, plur. av cake kaka, samma ord som sv. kaka

2. käx [tjäk's] (tarmkäx): trol. av ngt ord med bet. 'hake'; jfr fsv. Jcækse hake, no. kjeks krok med skaft; av ovisst ursprung

käxa: bildn. till sv. dial. käka, no. kjàka träta, envist säga emot; jfr käke kö [kö'] biljardkäpp; lång rad av väntande (stå i kö); eftersta delen av en trupp (motsats: tät), se 1 tät: av likbet. fra. queue; av lat. ca'uda svans; stjärt kök: no. kjøk; av lågty. köke med samma bet. (ty. Küche); ytterst av medeltidslat. cuci'na kök, äldre coqui'na, till coq'uere koka (se 1 koka). Härtill koksa: sv. dial. kökesa, lån av ett lågty. kökesche, uttalat kök(e)se köl: fsv. Mol, isl. kjglr; besläktat med käl och kälke och med grundbet. 'något krökt'

köld: fsv. kyld, no. kjøld; besläktat med kall, men med omstridd utveckling kölna [tjö'lna, tjölina] torkhus för lin, säd o. dyl.: fsv. isl. no. kylna; ytterst av lat. cvli'na kök; jfr kulinarisk kölsvin timmerstockar mitt över kölen till förstärkning av fartygets skrov: da. kolsvin; möjl. ombildning av -smil, -syll. Från nord. språk har lånats lågty. kilswin (ty. Kielschwein), holl. kolzwijn, eng. keelson (kelson) med samma bet. kön: fsv. isl. kyn släkt, art, slag; gemens, germ. ord, besläktat med lat. gen'us slag, art (se genus); jfr konung, kynne, allsköns

köpa: fsv. køpa, isl. kaupa; gemens, germ. ord (ty. kaufen), trol. bildat till lat. ca'upo handlande, krögare. Härtill köp; köpenskap: fsv. køpinskaper; av likbet. mit. kopenschap; köpslå underhandla om köp

köping: fsv. køpunger handelsplats; jfr isl. kaupangr, sammansättn. av köpa och -angr (fsv. -anger) äng, gräsplats

248kör

kör [kö'r] sångkör: av fra. chæur; av

lat. eho'rus; jfr 1 kor köra: fsv. køra, isl. keyra, no. køyra; utan motsvarighet i andra germ. språk och även i övrigt med osäkra släktskapsförhållanden; möjl. till isl. kjösa förnimma, pröva, välja (se förtjusa), med urspr. bet. 'låta smaka, sätta i gån g, driva'

körna behandla (säd) så, att kring kärnan sittande agnars spetsar avnöts: bildn. till korn

körsbär: fsv. kirsébær, kyrsebær; av lågty. kersebere med samma bet. (ty. Kirsche);

ladda

av lat. cere'sia, grek. kerasi'a körsbärsträd

körsnär [tjörs'när, tjörsnä'r] buntma-kare; pälsvaruhandlare: av lågty. körsner; trol. ytterst bildat på ett forn-slaviskt krüzno päls

körtel: fsv. kirtil; av omstridd upprinnelse

körvel (en kryddväxt): fsv. kirvil, kyr-vil; av lågty. kervele (ty. Kerbél) med samma bet.

kött: fsv. kiot, kiøt, isl. kjgt; speciellt nord. ord av okänt ursprung

L

la (med kort, öppet ä-ljud) väl, nog: vardagligt o. dialektalt (Götaland), av trycksvagt fsv. fulla (fulligha, fulleligha) adv. säkert, nog; dial. även falle, fölle

1. labb (björn)fot, tass; grov hand: no. labb fot på vissa djur; smeknamnsbildn., besläktat med ty. Lafje flat hand, no. lamp labb

2. labb (en simfågel): till sv. dial., no. labba gå vårdslöst, gå tungt

laber (om vind): äldre sv. även labber; av lågty. holl. labber med samma bet., egentl, 'slapp'

labial läpp-: bildn. till lat. lab'ium läpp. Härtill labiologi' konsten att på läpparna avläsa vad en person säger labil vacklande, osäker: av fra. labile, bildn. till lat. la'bes fall, ras. Härtill labilite't osäkerhet laborera anställa försök; kämpa med: av lat. laboraWe arbeta. Härtill laboration; laboran't person som utför (kemiska) försök; laborator tjänsteman på ett laboratorium; laboratu'r laboratorstjänst; laboratorium anstalt för kemiska (el. medicinska) försök labyrint irrgång: av grek. labyr'inthos med samma bet.; urspr, namn på en byggnad i Knossos på Kreta, där enligt sagan vidundret Minotauros var instängt; jfr ariadnetråd

1. lack fel, lyte: av lågty. Iak fel, brist; jfr eng. lack sakna. Jfr belacka

2. lack (att lacka med): över tyskan av fra. laque; av arab.-persiska lakk röd färg. Härtill lacka; lackera; lackering

1. lacka traska, lunka (räven lackar, kommer lackandes; det lackar mot jul o. dyl.): rätt allmänt i nord. dial.; trol. ljudhärmande

2. lacka rinna, droppa (svetten lackar)'. av ett adj. lack läck, av likbet. mit. Iak; jfr 1 lake och läck

lack'mus (ett blått färgämne): av (låg)-ty. lackmus, holl. lakmoes med samma bet.; slutleden är ordet mos, förleden oklar

I ad slagbom på vävstol: da. lad ställning, träram (för arbete); samma ord som isl. hlad, sv. och no. dial. lad stapel, hög; besläktat med lada

lada (subst.): fsv. lapa, isl. hlaöa; till verbet fsv. lapa, isl. hlada, no. lada stapla, lägga i hög el. i lada, lasta; gemens. germ. ord (ty. laden, eng. lade); sålunda ursprungl. 'stapel el. hög (av hö, säd)', sedan även: 'tak och väggar till skydd, huset som inrymmer "ladan"' ; jfr lad, ladda, lass, 1 last, 1 läst. Härtill ladugård

ladda: av lågty. laden med samma bet., da. lade; urspr, samma ord som fsv. lapa lägga i hög, lasta, fylla, se lada

249 kör

kör [kö'r] sångkör: av fra. chæur; av

lat. eho'rus; jfr 1 kor köra: fsv. køra, isl. keyra, no. køyra; utan motsvarighet i andra germ. språk och även i övrigt med osäkra släktskapsförhållanden; möjl. till isl. kjösa förnimma, pröva, välja (se förtjusa), med urspr. bet. 'låta smaka, sätta i gån g, driva'

körna behandla (säd) så, att kring kärnan sittande agnars spetsar avnöts: bildn. till korn

körsbär: fsv. kirsébær, kyrsebær; av lågty. kersebere med samma bet. (ty. Kirsche);

ladda

av lat. cere'sia, grek. kerasi'a körsbärsträd

körsnär [tjörs'när, tjörsnä'r] buntma-kare; pälsvaruhandlare: av lågty. körsner; trol. ytterst bildat på ett forn-slaviskt krüzno päls

körtel: fsv. kirtil; av omstridd upprinnelse

körvel (en kryddväxt): fsv. kirvil, kyr-vil; av lågty. kervele (ty. Kerbél) med samma bet.

kött: fsv. kiot, kiøt, isl. kjgt; speciellt nord. ord av okänt ursprung

L

la (med kort, öppet ä-ljud) väl, nog: vardagligt o. dialektalt (Götaland), av trycksvagt fsv. fulla (fulligha, fulleligha) adv. säkert, nog; dial. även falle, fölle

1. labb (björn)fot, tass; grov hand: no. labb fot på vissa djur; smeknamnsbildn., besläktat med ty. Lafje flat hand, no. lamp labb

2. labb (en simfågel): till sv. dial., no. labba gå vårdslöst, gå tungt

laber (om vind): äldre sv. även labber; av lågty. holl. labber med samma bet., egentl, 'slapp'

labial läpp-: bildn. till lat. lab'ium läpp. Härtill labiologi' konsten att på läpparna avläsa vad en person säger labil vacklande, osäker: av fra. labile, bildn. till lat. la'bes fall, ras. Härtill labilite't osäkerhet laborera anställa försök; kämpa med: av lat. laboraWe arbeta. Härtill laboration; laboran't person som utför (kemiska) försök; laborator tjänsteman på ett laboratorium; laboratu'r laboratorstjänst; laboratorium anstalt för kemiska (el. medicinska) försök labyrint irrgång: av grek. labyr'inthos med samma bet.; urspr, namn på en byggnad i Knossos på Kreta, där enligt sagan vidundret Minotauros var instängt; jfr ariadnetråd

1. lack fel, lyte: av lågty. Iak fel, brist; jfr eng. lack sakna. Jfr belacka

2. lack (att lacka med): över tyskan av fra. laque; av arab.-persiska lakk röd färg. Härtill lacka; lackera; lackering

1. lacka traska, lunka (räven lackar, kommer lackandes; det lackar mot jul o. dyl.): rätt allmänt i nord. dial.; trol. ljudhärmande

2. lacka rinna, droppa (svetten lackar)'. av ett adj. lack läck, av likbet. mit. Iak; jfr 1 lake och läck

lack'mus (ett blått färgämne): av (låg)-ty. lackmus, holl. lakmoes med samma bet.; slutleden är ordet mos, förleden oklar

I ad slagbom på vävstol: da. lad ställning, träram (för arbete); samma ord som isl. hlad, sv. och no. dial. lad stapel, hög; besläktat med lada

lada (subst.): fsv. lapa, isl. hlaöa; till verbet fsv. lapa, isl. hlada, no. lada stapla, lägga i hög el. i lada, lasta; gemens. germ. ord (ty. laden, eng. lade); sålunda ursprungl. 'stapel el. hög (av hö, säd)', sedan även: 'tak och väggar till skydd, huset som inrymmer "ladan"' ; jfr lad, ladda, lass, 1 last, 1 läst. Härtill ladugård

ladda: av lågty. laden med samma bet., da. lade; urspr, samma ord som fsv. lapa lägga i hög, lasta, fylla, se lada

249lafsig

lafsig fjantig, slarvig: till sv. och no. dial. lafsa gå och släpa, lafsa utsliten sko; slarvigt fruntimmer; jfr lufsa

1. lag vätska: fsv. lagher, isl. Iggr vatten (i t. ex. Lagan och isl. Lggrinn Mälaren): gemens, germ. ord, samma ord som lat. lac'us insjö, fomiriska locli sjö; jfr lagun, lakun

2. lag varv; sällskap; sätt, art, ordning; rätt ställning, god ordning, gott skick: fsv. lagh, isl. lag n.; egentl, 'läggande, det lagda' (jfr t. ex. bolag; neder-, under-, upp-, vederlag; handlag; ary ekes-, kamratlag; skrivlag; vardagslag m.fl.) till lägga och ligga; jfr 3 lag, 1 laga, lagom, taklag, inlaga, härvidlag

3. lag samling av rättsbestämmelser: fsv. lagh (neutr. plur.), isl. Igg (neutr. plur.); med grundbet. 'det (före)lagda, det fastställda' (jfr ty. Gesetz lag, till setzen sätta); samma ord som 2 lag

1. laga (i laga mat, laga ett hål o. dyl.): fsv. lagha; egentl, 'bringa i lag', bildn. till 2 lag

2. -laga: se förlaga, inlaga, pålaga, upplaga

1. lager (best. lagret): av ty. Lager med samma bet., egentl, samma ord som läger

2. lager (ett träd): fsv. lagher-, laghur-, da. laur-; över tyskan av lat. la'urus med samma bet.

lagfara: se lagfart

lagfaren lagkunnig: egentl, förfaren i lag

lagfart: jämförelsevis sen bildn. (1734) till lagfara, fsv. laghfara förfara (behandla) enligt lag

1. lagg (i laggkärl): fsv. lagg, isl. Iqgg, no. logg; nord. ord med urspr. bet. 'inskärning'

2. lagg kant, brädd av myr el. mosse: överförd an v. av 1 lagg

lagman ordförande i en hovrättsavdelning (från 1947): fsv. lagman m. ledare (och domare) vid ett landskapsting, eg. 'lagkunnig och lagförfaren man'; jfr isl. Iggsggumadr, till lagsaga lagom: egentl, dativ plur. av 2 lag i bet. 'rätt ställning'; för formen jfr s t u n do m, enkom, ömsom

250

2. lama

lagsaga: fsv. laghsagha, urspr, 'lagens framsägande på tinget', sedan 'området för (landskaps)lagen' lagtima på laga tid: till fsv. Ume m. tid; jfr urtima, timme lagiTn strandsjö: över tyskan av ital. lagu'na med samma bet.; av lat. lacu'na fördjupning, håla; till lac'us sjö (se 1 lag); jfr lakun laka: se 1 lake

lakan: fsv. no. lakan; trol. av fornlågty. lakan (ty. Laken) duk; med okänd härledning

1. lake (i saltlake o. dyl.): no. lake; trol. av lågty. lake med samma bet. (ty. Lache pöl, eng. lake sjö)

2. lake (en fisk): fsv. isl. laki, no. lake; av omstritt ursprung; möjl. till lågty. Iak slapp, slak, lös eller till lågty. wlak slemmig, fuktig

lakej' betjänt: trol. över tyskan av fra. laquais; av likbet. spanska lacay'o lakonisk [-o'-] kortfattad, fåordig: efter grek. Iak'ön, förkortad form av lakedai-mon'ios, invånare i landskapet Lake-da'imon [Lakonien), vars huvudstad Sparta var. Spartanerna var kända för sina korta och kärnfulla yttranden. Härtill lakonis'm

lakrits [la'kris,lak'ris]:över lågtyskan av medeltidslat. liquiri'tia lakritsört laktu k (en medicinalväxt): av lat. lac-tu'ca sallat, egentl, 'mjölkört'; av lac (gen. lac'tis) mjölk

laku'n tomrum, lucka: av lat. lacu'na fördjupning, håla; lucka, brist; jfr lagun

lalla jollra, pladdra: ljudhärmande, efter småbarns oartikulerade ljud o. joller; jfr da. lalle, ty. lallen, lat. lalla're, grek. lalei'n med samma bet.; i äldre sv. även lilla med liknande bet.; jfr även lulla. Härtill lallord

lam: fsv. lamber; gemens, germ. ord (ty. lahm, eng. lame lam; halt), växlande i bet. mellan 'lam' och 'halt'

1. Ia'ma (ett kameldjur): ytterst från det indianska quechuaspråkets (Peru) llama hjord; fyrfotadjur

2. Ia'ma buddistisk präst: från tibetanskanlamberts-

lapitør

lam berts- (i lambertsnöt): av ty. Lamberts-, d. v. s. 'lombardisk' (jfr valnöt) lamé (tyg med invävda metalltrådar): av fra. lamé försedd med metalltråd, till lame metalltråd, -skiva, av lat. la'mina med samma bet.; jfr lamell lamell' tunn skiva: över franskan av lat. lamell'a liten skiva, av la'mina, se lamé

lamentera klaga: av lat. lamenta'ri klaga, gråta. Härtill lamentation jämmer, veklagan

lamm: fsv. isl. no. lamb; gemens, germ. ord (ty. Lamm) av omstridd upprinnelse

lampa: fsv. lampa; av lågty. lampe; av grek. lampas' fackla (jfr lanterna) Härtill lampett': eg. 'liten lampa', di-1 minutivum

lan tunn och platt metalltråd: av likbet. ty. Lahn; ytterst av lat. la'mina plåt. Härtill langarn brodergarn av linne el. silke

lana (ett slags ryssja): fsv. lan f.; trol. samma ord som sv. dial. lana förstuga, mellangång (i ladugård); även '(ved)-stapel, hög', fsv. lani m., eng. lane smal väg, trång gata, gränd land: fsv. isl. no. land; gemens, germ. ord (ty. eng. land), besläktat med 1 linda; möjl. med urspr. bet. 'öde, ej uppodlat land'; jfr 2 -länd (-länt), lända. Härtill lånt- (i t. ex. lantbruk, -mätare)', av lågty. och ty. land-; lantlig: efter ty. ländlich; landa landamären (pl.) landgräns: fsv. isl. landamæri (jfr forneng. mære gräns); trol. besläktat med lat. mu'rus mur landskap provins, landsdel; landområde: fsv. landskap n. eg. 'förhållandena i ett "land"', till land i bet. 'landskap, lagsaga' (jfr landsting, -väg); med liknande bet. mit. lantschap, ty. Land-schaft, eng. landscape landsting: fsv. landsping n. ting för ett landskap (en lagsaga), ett "land" (jfr -land i Uppland, Hälsingland m. fi.); nuv. bet. från 1862 landstorm de äldsta värnpliktsklasserna (före 1941): efter ty. Landsturm, urspr, 'allmän folkresning till landets försvar, uppbådad genom stormklockorna'

landsväg: fsv. landsvægher m. väg av betydelse för ett helt "land" (i motsats till härads-, kyrko-, byväg m. fi.), till land landskap (jfr landsting); jfr da. landevej

landå [langdå', landå'] lätt, fyrhjulig vagn: av fra. landau, ty. Landauer; efter staden Lan'dau i bajerska Pfalz; jfr da. landauer, ty. form langa: trol. lånat som sjöterm från (låg)-ty. eller holl. langen med samma bet.; till adj. lang lång langarn: se lan

langett [lang-gett'] kantbroderi med uddar: av fra. languette, bildn. till langue tunga; av lat. ling'ua med samma bet.; jfr lingvist

lan k svagt brännvin (svagt kaffe o. dyl.): möjl. besläktat med äldre holl. lane kraftlös

lanoli'n (en salva): modern bildn. av lat. la'na ull och oVeum olja lans: över tyskan av fra. lance; av lat. lan'cea med samma bet.; jfr lansera, lansett, lansiär

lansera [lang-, lan-] föra fram; införa: av fra. lancer, egentl, 'slunga lans'; till lans

lansett' (ett kirurgiskt instrument): av fra. lancäte, diminutivum av lance lans (se lans)

1. lansiär [langs-jä'r] lansbeväpnad ryttare: av likbet. fra. lancier, bildn. till lance; se lans

2. lansiär [langs-jä'r] (en dans): förkortning av fra. quadrille des länders lans-bärarnas dans; jfr lans

lanterna [-ä'-] lykta: över tyskan av lat. lanter'na lykta, nära besläktat med lampa. Härtill lanternin liten lykta (på fartyg), (lyktformig) överbyggnad på tak

lantjunkare (-junker) herreman på landet, godsägare: efter ty. Landjunker; se vidare junker lapa: fsv. lapa; gemens, germ. ord (eng. lap), besläktat bl. a. med ty. Löf fel sked; jfr läppja

lapida'r, lapida'risk som hör till inskrift, kortfattad och kärnfull: till lat. adj. lapida'rius sten-, av lap'is (gen. lap'i-dis) sten; jfr lap is

251lapis

laudatur

la'pis frätsten: förkortning av lap'is in-fema'lis helvetessten (se infernalisk); av lat. lap'is sten

1. lapp invånare i Lappland, same: trol. av finskt ursprung (finska Lappi Lappland, ödemarken i norr, lappalainen lapp, lapsk)

2. lapp bit, stycke: fsv. lapper; gemens, germ. ord (jfr ty. Lappe, eng. lap), trol. till isl. no. lapa hänga slappt ned; jfr lappri, lappsalva, läpp

lapp'ri strunt: fsv. lappri; av lågty. lapperi (ty. Lapperei) med samma bet., bildn. till 2 lapp

lappsalva smörja in; ge stryk: av lågty. lapsalfen, holl. lapzalven smörja med tjära och terpentin

lap'skojs (en maträtt): av lågty. labs-kausch, eng. lobscouse med samma bet. Iap'sus förbiseende: av lat. lap'sus glidande, svävande; snavande, fall; t. ex. lap'sus ca'lami "pennans glidning", d. v. s. skrivfel; jfr lavin lar'go långsamt (musikterm): av ital. lar'go bred, av likabet. lat. lar'gus; lar-getto [-get'o] tämligen långsamt: av likabet. ital. larghäfo larm: förkortning av alarm

1. larv (insektslarv): tidigare (från o. 1560): 'ansiktsmask'; över tyskan av lat. lar'va med samma bet.; den nuv. bet. först hos Linné, eg. bildlig (larven = fjärilens förklädnad)

2. larv liten pojke: no. larv trashank; stackare; till sv. och no. dial. larv trasa, lapp; jfr lurvig, slarva. Härtill larva traska, fjanta; larvig fjantig

laryngit [laryng-gi't] strupkatarr: bildat till grek. lar'ynx struphuvud. Härtill laryngolog [-å'g], laryngologi' lasarett': känt i sv. från 1600-t.; över tyskan av ital. lazzarettfo; efter ett under 1400-talet på ön Santa Maria di Nazaret utanför Venedig upprättat pestsjukhus, kallat Nazareto; ombildat efter lazz'aro fattig, sjuk man, se lazzaron lasciv [lasji'v] lättfärdig, slipprig: av lat. lasci'vus yr, lekfull; självsvåldig; lösaktig

lasera överdraga med genomskinlig färg: bildn. till lasur

lask söm på skor' o. dyl.: av lågty. lasche (ty. Lasche) kilformig lapp. Härtill laska sy ihop (skinn, läder), foga samman (plankor, timmer) lass: fsv. las, isl. Klass; gammal bildn. till verbet lada lassa; se lada lass'0 kastsnara: över spanska lazo av lat. laq'ueus snara, rännsnara

1. last skeppslast; börda: av lågty. last (ty. Last) med samma bet.; till laden lasta (se lada, 1 läst). Härtill lastage [-a'sj] (i lastageplats): av lågty. lastasehe med samma bet.

2. last fel; moraliskt lyte: fsv. laster, isl. Igstr; till verbet isl. Id tadla; klandra; jfr lemlästa

las'ting (en tygsort): av eng. lasting, egentl, pres. part. av eng. last vara, räcka, hålla

lasu'r, lasy'r genomskimrande färg: av äldre fra. lazur; se a zur (jfr lasera) lat: fsv. isl. latr; gemens, germ. ord (jfr ty. lass slapp, [nach]lässig slarvig, eng. låte sen), besläktat bl. a. med lat. lass'us trött och med verbet låta; eg. 'som släpper efter'; jfr lättja Iaten't dold: ytterst av lat. lafens (gen. laten'tis), pres. part. till late're vara dold, vara obekant låter (pl.) återbörder: av lågty lat beteende, samma ord som fsv. lat skick, beteende; jfr låt och grannlåt; olat iatera'l sido-: av lat. latera'lis sido-lati'n: från olika former av lat. adj. lati'-nus, egentl, 'från Latium (landet omkring Rom)'. Härtill latinis'm latinsk språkegenhet, av latinet påverkat uttryck

latitu'd geografisk bredd; utsträckning: av lat. latitu'do bredd; till la'tus bred (jfr longitud)

latmåns: efterleden är mansnamnet Måns; jfr grinolle, dummerjöns m. fi. Iatri'n avträde, avträdesspillning: av lat. latri'na badställe; avträde latta träribba: av (låg)ty. Latte med samma bet.

lattjo rolig (adj.), roligt (adv.) (slang): från zigenarspråk laëo god lauda'tur berömlig (i betyg): av lat. lauda'tur han berömmes; av lauda're berömma

252lav

ledig

lav: fsv. -laj, no. lav; till sv. och no. dial. lava, isl. lafa slappt hänga ned lava: av ital. la'va med bl. a. samma bet.; av omstritt ursprung lave (i bastu, över gruvöppning o. dyl.): fsv. -lavi; ett slaviskt ord (ry. lava väggfast bänk), närmast lånat från finskan

lavemang' insprutning i ändtarmen (för att framkalla avföring el. för att in-spruta näring el. kontrastvätska): av fra. lavement, bildn. till laver tvätta, skölja; jfr lavera, lavoar, lavendel laven'del (en prydnadsväxt): av medeltidslat. lavan'dula; diminutiv till lavan'da, bildn. till lava're tvätta (växten användes vid tvätt och bad); jfr lavera

lavera överdraga med tunn färglösning: av fra. laver, egentl, 'tvätta' (jfr lavemang, lavendel, lavoar). Härtill lavy'r lavering, teckning med pålagd färglösning

lavett' underlag för kanon: över tyskan av likabet. fra. Vaffut (best. form) trä-underlag, stöd, bildn. till fomfra. soi afuster luta sig mot ett träd; till fornfra. fust stam, av lat. fus'tis påk, stock lavi'n snöskred: av ty. Lawine, urspr, ett schweiziskt (rätoromanskt) dialektord; bildn. till lat. la'bi falla (jfr lapsus)

lav'oar tvättbord: av fra. lavoir; av lat. lavato'rium; till lava're tvätta (se lavera)

1. lax: fsv. isl. lax; gemens, germ. ord (ty. Lachs) med släktingar i baltiska och slaviska språk

2. lax slapp, lös: av lat. lax'us med samma bet.

laxa (byggnadsterm): hopfoga bjälkar genom s. k. laxstjärtar; jfr laxning

laxera: av lat. laxa're lösa, lossa; till lax'us slapp, lös. Härtill laxati'v avförande medel: ytterst av lat. adj. laxaii'-vus avförande

laxning (ett slags hophuggning av knutar vid timring): trol. därav, att den ena änden får form av en (hel eller halv) laxstjärt

laxöring: se öring

layout [leia'ut] plan för titelsida, annons, broschyr m. m.: av eng. lay out med samma bet., egentl, 'utläggning av mark, planering (av tomt, trädgård o.

dyl.)'

lazzaron [lasaro'n, -å'n] italiensk tiggare: av ital. lazzaro'ne, bildn. till lazz'aro fattig och sjuk man; av det bibliska namnet Lazarus (Luk. 16); jfr lasarett le: fsv. lea, isl. hlàja; gemens, germ. ord (ty. lacken, eng. laugk); ljudhärmande (jfr löje)

1. led (i gärdesgård): fsv. -lip, isl. klid n. öppning, port; gemens, germ. ord (ty. [Augen]lied, eng. lid ögonlock) med urspr. bet. 'lock, täcke, stängsel'

2. led väg (båt-, far-, segelled): fsv. lep, isl. leiö f. färd, väg, riktning, sätt, no. leid; gemens, germ. ord; till 1 lida; jfr annorledes, således m. fi., framdeles, ledsaga, leding

3. led (på arm o. dyl.; släktled): fsv. liper, isl. liör m.; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'böjning'; jfr ledamot, ledig

4. led (i en trupp): fsv. lidh n.; trol. av lågty. lit med samma bet. (jfr ty. Glied), även 'led i kroppen'; egentl, samma ord som 3 led

5. led elak, ful: fsv. leper, isl. leidr; gemens. germ. ord (ty. leid, eng. loath); trol. participialbildn. till en rot med bet. 'skada' o. dyl.; jfr 1 leda, ledas vid, less, ledsam, ledsen, läskig

1. leda avsky: bildn. till 5 led

2. leda föra: fsv. lepa, isl. leida; gemens, germ. ord (ty. leiten, eng. lead), besläktat med 1 lida

ledamot: fsv. lidhamot led, lem; till 3 led och fsv., sv. dial. mot möte; mötesplats; alltså egentl, 'ledernas mötesplats'; till bet. påverkat av lågty. ledemat, lidmate lem ledas vid (less vid): se less ledbrott och ledbruten med armar o. ben liksom sönderbrutna: till 3 led; jfr ledvriden, ledlös (dial. lealös) ledig: fsv. lipugher, isl. liÖugr; gemens, germ. ord (ty. ledig), bildat till 3 led, alltså 'som är försedd med leder; böjlig, smidig'; bet. 'arbetsfri, icke upptagen' från (låg)ty.

253leding

lekman

leding, ledung härnadståg: fsv. lepunger, isl. leidangr; bildn. till isl. leiö följe, samma ord som 2 led le'dsaga: till fsv. lepsaghi, isl. leidsagi m. vägvisare och fsv. lepsagha, isl. leid-saga i. vägvisande; till 2 led och saga, säga

ledsam [less'am]: fsv. ledhsamber; bildn. till 5 led

ledsen [less'en]: fsv. ledse; bildn. till 5 led. Härtill ledsna [less'na]; ledsnad ledstjärna: isl. leidarstjarna vägstjärna, till 2 led; gemens, germ. ord (ty. Leitstern, eng. loadstar) för Polstjärnan, som visade sjömännen vägen

1. |ega legoavtal, hyra: fsv. legha, isl. leiga; till verbet leja

2. |ega villebråds liggplats, lya: fsv. legha (lægha), isl. lega f. liggande; till stammen i ligga

legal laglig: av lat. lega'lis med samma bet., bildn. till lex (gen. le'gis) lag (jfr legislativ, legitim, lojal). Härtill legalite't laglighet; legalisera förklara laglig

1. Iega't testamentsgåva, särskild i testamente given förmån: av lat. lega'-tum; till lega're förordna (jfr 2 legat); jfr allegat

2. lega t sändebud: av lat. lega'tus; till lega're förordna, utnämna (jfr 1 legat). Härtill -legation beskickning: av lat. lega'tio

legato bundet föredragsätt (i sång el. musik, motsats: staccato): av likbet. ital. legato; till lat. liga're binda; jfr liera, ligatur

legen'd [-g-] helgonberättelse, sägen: av medeltidslat. leg en'da som bör läsas; av lat. leg'ere läsa (jfr legio, lektion, lektor, lektyr). Härtill legenda'rium legendsamling; legendarisk sägenar-~ tad: av ty. legendarisch leg era [-g-, -j-] sammansmälta, blanda: av lat. liga're binda; jfr liera, allians le'gio [-g-] många, oräkneliga; legion [-gio'n] häravdelning; trupp av frivilliga; stor mängd: av lat. leg'io (gen. legio'nis) romersk häravdelning på 4 200 —6 000 man, egentl, 'utvalt manskap'; till leg'ere samla, välja; läsa (se legend)

legislati'v [-g-] lagstiftande: av fra. législatif; till lat. leg'is la'tio lagstiftning. Härtill även legislatur lagstiftande makt, församling: av likabet. fra. légis-lature

legiti m [-g-] laglig, rättmätig, äkta: av lat. legifimus laglig; av lex (gen. légis) lag (jfr legal; illegitim). Härtill legitimitet laglighet, rättmätighet; legitimera förklara laglig, rättmätig; legitimation

legua'n (amerikanska ödlor): av ty. och holl. leguaan, av spa. iguana (l- är best. art.); ursprungl. ett amerik, infödingsord

legymer [-g-] (pl.) grönsaker: av fr. légumes (plur.); av lat. legu'men skid-frukt

legär [lesjä'r] lättvindig: av fra. léger, bildat till lat. lev'is lätt leja: fsv. leghia, isl. leiga; besläktat med isl. Ijd lämna (ty. leihen, lat. lin'quere lämna) och lån, län; jfr 1 lega lejd löfte om personlig säkerhet: av lågty. leide, egentl, följe, som av en myndighet gavs åt resande till deras skydd; till leiden leda, föra (ty. leiten); se 2 leda

lejdare fartygsstege: av lågty. leider (ty. Leiter) stege

lejon: fsv. léon, leion; ytterst av grek. léon med samma bet. leka: fsv. leka, isl. leika röra sig livligt, hoppa, dansa; ett gemens, germ. verb med bet. 'springa, hoppa' o. dyl. (got. laikan dansa), endast bevarat i nord. språk, i ty. och eng. ersatt av andra verb: ty. spielen (se spela), eng. play (se pläga). Härtill lek: fsv. leker, isl. leikr m.; även fågellek; fisklek (ty. Laich fisklek); med avbleknad bet. som suffix -lek i grovlek, kärlek, väderlek m. fi.

Ieka'men kropp: fsv. likami, isl. likhami; gemensamt germ. ord (ty. Leichnam), bildat av 1 lik i bet. 'kropp' och ett med 1 hamn identiskt ord le katt hermelin, stora vesslan: fsv. læ-katter, no. lékatt; av omtvistat ursprung lekman icke prästerlig församlingsmedlem: fsv. lekman, isl. leikmaör; av lågty.

254lektion

leverera

lehmann, vars förra led stammar från medeltidslat. la'icus oinvigd, olärd. Härtill le'kt (i uttrycket lekt och lärd)'. ombildning av äldre lek, av lågty. lek icke prästerlig

lektion [leksjo'n]: av lat. lec'tio läsning; till leg'ere läsa, se legend, lektor, läxa

lektor [lek'tår] (pl. lekto'rer) (ett slags lärare vid högre skola): av lat. lec'tor läsare, föreläsare, till leg'ere läsa (se lektion). Härtill lektorat lektorsbefattning; lektö'r granskare av manuskript (på bokförlag): av fra. lecteur; lektri's uppläserska: av fra. lectrice lekty'r läsning: av fra. lecture med samma bet., av medeltidslat. lectu'ra; till leg'ere läsa (se legend) I el I ändå, lika fullt, likväl: vard. o. dial. (Götaland), av trycksvagt likväl; ej sällsynt i äldre sv. (1600-1.) lem [lemm]: fsv. limber, isl. limr, no. lim; till samma rot (med bet. 'böja') som 3 led

lemlästa [lemm'-]: fsv. limlæsta; till lem

och fsv. læsta skada, till 2 last lemona'd (läskedryck): av fra. limonade av ital. limona'ta, bildn. till limo'ne citron av arab l%mün med samma bet. len: fsv. lin, len, isl. linr, no. lin; trol. till en rot med bet. 'hänga vid, klibba fast vid', kanske besläktat med lim. Härtill lena uppmjuka, Undra, lätta leopa'rd (ett kattdjur): av lat. leopar'-dus med samma'bet. lepori'd korsning mellan hare och kanin: bildn. till lat. lep'us (gen. lep'oris) hare

lepra spetälska: av grek. lep'ra hudsjukdom; bildn. till lep'os bark, skal, fjäll. Härtill leprö's spetälsk: ytterst av likbet. lat. lepro'sus leptosom [-så'm] mager, spenslig: modern bildn. (E. Kretschmer 1921) till grek. leptos' tunn och so'ma kropp; jfr pyknisk

ler: fsv. ler, isl. no. leir; speciellt nord. ord, av en rot med bet. 'smörja, klibba'; besläktat med lim. Härtill lera; lerig less (leds) bli led, ledsen: pres. less, leds (äldre ledes), iinperf. leddes; till fsv.

lepas bli led, känna leda; bildn. till 5 led; jfr lyss, låss, ids leta: fsv. Ida, isl. no. leila; bildn. till isl. no. leit seende, sökande, letande; besläktat med lita

leta'I dödlig, dödande: av lat. lda'lis med samma bet., till le'tum död letargl [-gi'] slöhetstillstånd, medvetslöshet: ytterst av grek. ldhargi'a sömnsjuka; till le'the glömska. Härtill letar'-gisk

letgräs (en färgväxt): bildn. till sv. dial. Id färg, fsv. liter, isl. litr: jfr 2 -lätt leukemi' [lävk-] (en blodsjukdom): modern bildn. av grek. levkos' ljus, vit (besläktat med ljus) och ha'ima blod (se hemoglobin) lev avlång brödkaka (mest i s. och v. Sverige): fsv. lever, isl. hleifr, no. leiv; gemens, germ. ord (ty. Laib, eng. loaf) av omstridd upprinnelse, möjl. av icke-indoeurop. ursprung leva: fsv. liva, isl. lifa; gemens, germ.-ord (ty. lében, eng. live) med urspr. bet. 'finnas kvar, bli över', besläktat med subst, liv; jfr även lämna, kvarleva, bliva. Härtill leverne: fsv. liverne; levnad: fsv. lifnaper

1. levang (ledvagn) stång (av järn el. trä) tvärs över däck som ledskena för skot: da. o. no. levang; av lågty. leiwagen (ty. Leitwagen) av ovisst ursprung

2. le vang rengöringsborste: av lågty. el. frisiska leuwagen, holl. luiwagen med samma bet.; av ovisst ursprung

levé morgonmottagning: av fra. lever, substantivering av verbet (se) lever stiga

upp

lever: fsv. liver, isl. lifr; gemens, germ. ord (ty. Leber, eng. liver)-, trol. till ett adj. med bet. 'fet, smord', besläktat med bliva och leva. Härtill levra sig leverera (anskaffa och) lämna varor: av lågty. levereren lämna (ty. liefern); över franskan av lat. libera're befria, lossa (jfr liberal, livré). Härtill leverans [-ang's, -an's] avlämnande av varor: av lågty. leveranz, av fornfra. live-rance; leverantör: da. leverandör; med

255levra

3. lik

tillagd fra. ändelse av äldre leveran't; av ty. Lieferant

levra (vända ett segel på visst sätt): besläktat med leva fladdra (om segel) levväl: nord. o. germ. välönskan (ty. lebe wohl) av dem som lämnade hemmet till dem som stannade kvar; jfr farväl lexikon [lek'sikån] ordbok: av grek. lexikon'; av lex'is ord, talesätt. Härtill lexikalisk; lexikograf ordboksförfattare: till grek. grafein skriva; lexikograf

lia'n (klätter- eller slingerväxt): av fra. liane; till lier binda libation dryckeslag: av lat. liba'tio gjut-offer

libeir flygskrift: av lat. libeWus liten bok, diminutivbildn. till lib'er bok; jfr exlibris, librett

liberal: av lat. libera'lis som är värdig en fri människa; ädel; frikostig; till li'ber fri (jfr leverera, libertin). Härtill liberalite't: av likabet. ty. Liberalitåt, fra. libèralitè; liberalis'm. Som parti-namn har ordet brukats först i Spanien (om 1812 års författning), sedan i Frankrike (1820-t.) och England (omkr. 1830); i Sverige sporadiskt om oppositionen under 1820- o. 1830-t. liberti n vällusting: över franskan av lat. liberti'nus frigiven slav; till li'ber fri (se liberal)

libhaber älskare (av ngt): av ty. Liebhaber älskare; amatör (av liéb haben tycka om)

librett', librett'0 operatext: av ital. librett'o, egentl, 'liten bok'; jfr Tibell li'bsticka (en trädgårdsväxt): fsv. libbe-stikka; trol. över lågtyskan av folkl. lat. levis'ticum; till lat. ligus'ticum, d. v. s. från Ligurien

licen's tillstånd; nyttjanderätt: ytterst av lat. licen'tia frihet. Härtill licensera ge licens

licentiat [lisensia't] (en akademisk titel): egentl, perf. part. av medeltidslat. Ii-centia're meddela tillåtelse (näml. att föreläsa vid universitetet). Härtill licen-tiera läsa för lic.-examen lid backe, sluttning: fsv. lip, isl. hlid, no. lid; till en rot med bet. 'luta' I. lida (i uttryck som tiden lider): fsv.

lipa gå, fara; (om tid) förgå, isl. lida; gemens, germ. ord; till en rot med bet. 'hända, utstå, genomgå'; jfr avlida, förlida; 2 led, 2 leda, lejd 2. lida utstå, tåla: av likabet. lågty. liden (ty. leiden); urspr, samma ord som 1 lida

lidelse: fsv. lidhilse lidande, da. lidelse med samma bet.; med den nutida bet. efter fra. passion, lat. pass'io lidande; lidelse (se passion); jfr också grek. path'os med samma betydelseutveckling (se patos)

lider: ett uppsvenskt ord (sydsv. skjul) med motsvarighet i gotiskan liderlig: av ty. liederlich slarvig, oordentlig, otuktig

lie: fsv. le, lie, isl. U (gen. Ija), no. Ijà; trol. till en rot med bet. 'skära' liera förbinda (med): av fra. lier; av lat. liga're binda; jfr liga, legera, allians

lifta gratisåka (med bil): av eng. lift eg. 'höja, lyfta', samma ord som sv. lyfta; eng. to give a lift hjälpa ngn upp el. i väg, låta ngn få åka med sig. Härtill lift (få l); liftning; liftare liga: av fra. ligue, ital. Ii'ga med samma bet.; till lat. liga're binda; förbinda; jfr liera. Härtill ligis't [-g-] medlem av en liga; ligapojke

ligamen't band; bindsena: bildn. till lat. liga're binda; jfr liga och liera ligatu'r två sammanskrivna bokstäver: till lat. liga're binda; jfr liga och liera ligga: fsv. liggia, isl. no. liggja; gemens, germ. ord (ty. liegen, eng. lie), till en indoeurop. rot, som återfinns bl. a. i lat. lec'tus säng (fra. lit); jfr lägga; 2, 3 lag, läge, läger Mgus'ter (en buskväxt): av lat. ligus'trum med samma bet.

1. lik död kropp: fsv. lik, isl. lik skapnad, utseende; lik; gemens, germ. ord (jfr ty. Leiche) med grundbet. 'form' och besläktat med 3 lik; jfr lekamen

2. lik tross vid ett segels ytterkant: isl. lik; trol. av lågty. lik med samma bet.

3. lik (adj.): fsv. liker, isl. Hkr, glikr; gemens, germ. ord (ty. [g]leich, eng. like), trol. med grundbet. 'med samma form som'; till 1 lik

2564. lik

lindorm

4. lik (adj.) bra, duktig, mest komp. likre, superi, likst bättre, bäst (dial.): samma ord som 3 lik lika behaga: fsv. lika, isl. lika; gemens, germ. ord (eng. like tycka om), bildat till 3 lik och med grundbet. 'vara lik, passa'

likadan: se dan, sådan li'kare norm vid justering av mått och vikt: bildn. till 3 lik; jfr ty. Gleicher likbegängelse begravning: fsv. begängüse med samma bet.; efter likbet. lågty. begenknisse (ty. Begängnis); till fsv. beganga, b eg a begå, verkställa (spec. begravning); jfr eldbegängelse, förgängelse

like: fsv. isl. liki m., bildn. till 3 lik; jfr unge, dumbe

likgiltig: efter ty. gleichgültig med samma bet.; jfr giltig

likmätigt: av lågty. likmëtich med samma bet.; jfr rättmätig, mått likstol (i äldre tid) avgift för begravning: fsv. liksto (-stol); trol. lånord från feng.; jfr feng. leg er stow f. gravplats liktare lastpråm: av lågty. holl. lichter med samma bet.; till ty. leichi (lågty. licht) lätt

liktor [lik'tår] fornromersk rättstjänare: av lat. lic'tor romersk drabant el. rättstjänare

liktorn [-o-] fsv. likthom, isl. Ukporn: sammansättning av 1 lik och 1 torn, sålunda egentl, 'tagg på kroppen' li'kvida (en språkvetenskaplig term): bildat på lat. adj. liq'uidus flytande, klar; se likvidera

likvidera betala, göra upp; avveckla: av ty. liquidieren, fra. liquider med samma bet.; bildn. till lat. liq'uidus flytande, klar; utredd. Härtill likvi'd betalning; flytande, lösgjord; likvidation (slut)betalning; avveckling; likviditet (ett företags) betalningsberedskap likväl: liksom da. UgeveV efter mit. likewol (jfr ty. gleichwohl); jfr lell

likör (en spritdryck): av fra. liqueur; av lat. liq'uor flytande tillstånd; flytande ämne, vätska; jfr likvidera lila (en färg): àv fra. lilas syren; över spanskan àv arab. lllak med samma bet.

lilja: fsv. lilia, isl. lilja; av lat. Wlium (plur. li'lia) med samma bet. lim [limm]: fsv. lim, isl. lim; gemens, germ. ord (ty. heim, eng. lime), till en rot med bet. 'klibba, smeta'; jfr ler. Härtill limma; limning lim'erick ett slags skämtvers av irländskt ursprung: efter staden Limerick vid Shannon på Irland limitation begränsning, inskränkning: av lat. limita'tio begränsning: till limitöre begränsa, bildn. på Wmes gräns. Härtill limitera begränsa, limitati'v begränsande

limnologi' läran om sötvattnens djur-och växtliv; modern bildn. av grek. lim'ne sjö och log'os lära. Härtill lim-nolog [-å'g] limona'd: se lemonad limpa: ett speciellt svenskt ord av okänd härstamning; möjl. besläktat med lump klump (jfr no. lumpe, lumpa ett slags potatisbröd) och sv. dial. lamp klamp, träkloss

lin: fsv. lin, isl. lin; gemens, germ. ord (ty. Lein, eng. line), möjl. gammalt lån från lat. Wnum med samma bet.; jfr lina, linne, linning, linoleum, li-nong, lingeri

lina: fsv. lina, isl. lina; gammal bildn. till lin

lind: fsv. isl. lind; gemens, germ. ord (ty. Linde) av omstridd härstamning

1. linda obrukad åkerjord, jord som ligger i träde (åkern ligger i l. o. dyl.): sv. dial. linda gräsvall, -plan (Finland), Unn igenlagd åker (Östergötland); fsv. linda f. trädesåker; ett speciellt svenskt ord, möjl. besläktat med land

2. linda bindel: fsv. lindé (dat. ack. linda), isl. lindi; trol. besläktat med lind och med urspr.bet.'lindbast'. Härtill linda omvira, ombinda

lindare (en karpfisk): äldre linnare, möjl. till adj. isl. linnr mjuk (se lindorm) lindorm (ett fabeldjur): fsv. lindormber, isl. linnormr, no. lindorm; möjl. till isl. linnr, sv. och no. dial. Unn böilig, smidig; mild (om väder), ty. lind; se lindra

257lindra

litteratur

lindra: no. lindra; av ty. lindern med samma bet., till ty. lind mjuk, mild, besläktat med lat. len'tus böjlig; jfr lindorm. Härtill lindring; lindrig linea'r- (i linearritning o. dyl.), Iineä'r, linjå'r linjeformig: till lat. linea'ris utförd med linjer; jfr linje lingeri [längsjeri'] linnevaror: av likbet. fra. lingerie, av linge linne; avledn. av lat. Wnum lin, se lin lingon: speciellt svenskt ord, bildat till stammen ling- i ljung lingva'1 tung-: bildn. till lat. ling'ua tunga; jfr lingvist lingvist språkforskare: bildn. till lat. ling'na i bet. 'tungomål, språk'; jfr ling-val. Härtill lingvistik språkforskning: av ty. Linguistik, fra. linguistique linimen t ingnidningsmedicin: av lat. linimenftum ngt att smörja in linjal: av ty. Lineal; till lat. li'nea linje (se linje)

linje: över ty. av likabet. lat. Wnea, urspr, 'lintråd', bildn. till Wnum lin (se lin, linjal, linear-) lin ka: no. linka; jfr lunka och sv. dial. lanka lunka, driva (som slinka: slanka; hinka: hanka m. fi.)

linne: fsv. linne, substantivering av adj. linnen av linne (i uttryck som det är linnet); av lågty. linnen av lin (ty. leinen); till lin; jfr ylle linne'a: bildn. på Carl v. Linnés tidigare namn Linnæus linning: no. lining; bildn. till lin linoleum [-o'-]: nybildn. till lat. Wnum lin (se lin) och lat. oVeum olja (se olja) linong' (ett genomskinligt tyg): av lika-

bet. fra. linon; bildn. till lin linotype [lin'otajp, laj'no-] sättmaskin för gjutning av hela rader: av eng. linotype, urspr, line of type typrad

1. lins (en ärtväxt): över tyskan av lat. lens ärt; jfr 2 lins

2. lins genomskinlig kropp, som begränsas av två buktiga ytor: av ty. Linse; egentl, av 1 lins (på grund av formen, som påminner om ett linsfrö)

lipa gråta, grina: av mit. lipen med samma bet., till lipe läpp lira nyckelharpa: över tyskan av grek. ly'ra; se 2 lyra

lirka: no. lirka; trol. ur ett äldre liÖka leda, göra smidig, bildat till 3 led (äldre lidr)

lisa lindring: nord. substantivering av ett adj., motsvarande lågty. lise (ty. leise) stilla, sakta

lise'n (ett slags pilaster): av ty. Lisene med samma bet.

lisma: fsv. lisma; besläktat med sv. dial., no. liska ställa sig in lispund vikt på 20 skålpund: fsv. lifs-pund; av lågty. livespunt, egentl, 'liv-ländskt pund'

lissera glätta: av fra. lisser; till lisse glatt, trol. ett sydfranskt ord

1. list listighet: fsv. isl. no. list; gemens, germ. ord (ty. Liste) med grundbet. 'kunnighet, vetskap, konst'

2. list kant: gemens, germ. ord (ty. Leiste), i nord. språk trol. lånord från söder eller väster

lista förteckning: över tyskan av fra. liste, ytterst samma ord som 2 list Iis0's bäddjacka: av fra. liseuse läserska, dam som läser, bildn. till verbet lire läsa; av lat. leg'ere läsa lita: fsv. lita, isl. hlita; trol. med grundbet. 'luta sig emot'

litania kyrkobön; lång klagovisa: av grek. litane'ia bön

liten: fsv. litil, litin, isl. litill; gemens germ. ord (eng. little) av okänt ursprung liter: av fra. litre; ytterst av grek. li'tra vikt på 12 uns litografi' stentryck: från ty.; bildn. av grek. lith'os sten (jfr eolit) och grafein skriva. Härtill litograf stentryckare; litografera

litora'1 kust-: bildn. till lat. li'tus (gen.

Wtoris) strand litotes [litå'-, li'tå-1 (stilistisk figur): av grek. litofes till litos' enkel, osmyckad lits snodd o. dyl.: av ty. Litze med bl. a. samma bet., ytterst av lat. Wcium tråd; solv

litsa medelst litser fästa (segel vid rund-hult): bildn. till lits litteratu'r: ytterst av lat. litteratu'ra skriftsystem; bokväsen, till litfera bokstav; översättn. av grek. grammaiike', se grammatik. Härtill littera'l ordagrann; littera't bokligt bildad: av lat.

258liturg

2. lock

Utter a'tus skrivkunnig; litterär: av fra. littéraire med samma bet.; litteratÖ'r skriftställare: av fra. littérateur litur'g guds tjänstförrättande präst: ytterst av grek. leüourgos' offentlig för-rättare. Härtill liturgi [-g-] gudstjänstordning: av grek. leitourgi'a offentlig tjänst; liturgisk: av grek. leitourgikos'

1. liv levnad, livstid (t. ex. vakna till l., så länge livet varar, språkets l.): fsv. lif, isl. lif, eng. life; i denna bet. är ordet inhemskt; gemens, germ. ord med olika bet.-utveckling i de nord. och de ty. språken (jfr 2 liv); i avljud till verbet leva

2. liv kropp (t. ex. 1. och själ, veka livet)-, midja, buk (moder-, klänningsliv o. dyl.); furstlig person (livvakt, -regemente o. dyl.): fsv. lif; i dessa bet. trol. lån från lågty. lif med samma bet. (ty. Leib); samma ord som 1 liv

livegen: efter likbet. ty. leibeigen, till Leib kropp; sålunda eg. 'den vars kropp är en annans egendom' livhank: till hank vidjering (varmed dragstången hakas fast vid plog, kälke o. dyl.), i bildlig användn. livnära sig försörja sig, skaffa sig uppehälle: da. och no. livnære sig (sällan o. möjligen lånat från sv.); från mit. lifneringe livsuppehälle; se 2 nära livré: av fra. livrée; egentl, perf. part. av fornfra. livrer förse med ngt (alltså urspr, 'den av en husbonde utlämnade klädnaden'); jfr leverera Ijomma [jomm'a], ljumma [jumm'a] ljuda starkt, genljuda: sv. dialektord; till subst. Ijomm klang, genljud, isl. hljömr m. klang; besläktat med ljud ljud: fsv. liup, isl. hljöd; ett i växlande former föreliggande, gemens, germ. ord (ty. Laut; eng. loud högljudd), återgående på en rot med bet. 'höra'; jfr lyda, lyss, lyssna, 2 lytt, lyhörd, lystra

ljuga: fsv. liugha, isl. ljuga, no. ljuga; gemens, germ. ord (ty. lügen, eng. lie) med likabetydande släktingar i andra indoeurop. språk; jfr lögn ljum [jumm]: fsv. liumber; besläktat med isl. Myr, sv. dial. lyr ljum. Förlängd form (vanlig i dial.) ljummen

ljumske: i sv. dial. även ljuske, lömske m. fi.; ifr fsv. liuske • av dunkelt ursprung

ljung: fsv. liung, isl. lyng; speciellt nordiskt ord, vars stamvokal återfinns i lingon; trol. med urspr. bet. 'kröka sig* och besläktat med slinga ljungeld blixt: fsv. liugnelder; i samma bet. fsv. liugna, no. lygna; av en gammal sidoform no. Ijon, da. lyn blixt; till samma rot med bet. 'lysa', som återfinns bl. a. i ljus och 1 låga. Härtill ljunga blixtra, flamma, dundra ljus (adj.): fsv. lius, isl. liöss; nord. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'lysa', bl. a. i ljungeld, 1 låga, lat. lux ljus, lu'-men ljus (se luminös), lu'na måne (se lunar-). Härtill ljus (subst.): fsv. lius, isl. lios; en gammal substantivering (jfr djup, hål, rum, sårm. fi.) ljuster: fsv. liuster, isl. Ijostr, no. Ijoster; bildn. till ett verb isl. ljösta hugga, stöta, som återfinns i fsv. pres. lyster ljuta (i uttrycket ljuta döden): fsv. liuta (t. ex. 1. skadha), isl. hljöta; no. Ijota; grundbet. 'få (på sin lott)'; besläktat (genom avljud) med lott ljuv: fsv. liuver, isl. Ijüfr; gemens, germ. ord (ty. lieb), besläktat (genom avljud) med 1 lov och med eng. love kärlek; till en germ. rot med bet. 'behaga'

1. lo lodjur: fsv. lo; speciellt sv. ord; av en sidoform ty. Luchs, lågty. los med samma bet.; med besläktade bildn. i andra indoeurop. språk

2. lo garvarbark: trol. av lågty. 16 (ty. Lohe) med samma bet.

3. lo lugg (på kläder): sv. no. dial. lo lugg; särskilt losliten; trol. besläktat med lugg (jfr glo och glugg, gno och gnugga m. fi.)

lob [lo'b] flik: ytterst av grek. lobos' med samma bet. lobb (i tennis) hög boll: av likbet. eng. lob, urspr, 'stängsel kring höns o. a. fåglar'. Härtill lobba slå hög boll

1. lock hårlock: fsv. isl. lokkr; gemens, germ. ord (ty. Locke, eng. lock) med urspr. bet. 'böjlig'; jfr 1 lycka

2. lock (på kärl): fsv. luk, lok, isl. no. lok; gemens, germ. ord (ty. Loch hål; eng. lock lås; dammlucka, se lockout),

259locka

loma

besläktat (genom avljud) med fsv. luka stänga; jfr lucka, 2 lycka, nyckel locka tubba: fsv. lukka, isl. lokka; gemens. germ. ord (ty. locken) av dunkelt ursprung

lockout [låka'ut]: av eng. lock ovi stänga ute; till lock lås (se 2 lock) lod: fsv. no. lod; av lågty. löt bly; kula (ty. Lot, eng. lead bly); jfr lödig. Härtill lodrät

loda [-o'-] ströva omkring, gå och driva (vard.): trol. ett slangord, av okänt ursprung

lodentyg [lå'-](tjockt tyg till ytterkläder): av ty. Loden med samma bet.; gemens, germ. ord, till isl. lodi m. grov kappa, lodinn, se luden

lodja [låd'ja] (ett slags grundgående rodd-fartyg): fsv. lodhia; av lågty. lodie, urspr, ett ryskt ord loft [låf't]: fsv. loft, isl. löpt tak (över ett rum); övervåning, även 'luft'; egentl, samma ord som 1 luft och lukt; jfr också lyfta

logarifm (en matematisk term): bildn. av grek. log'os förhållande och grek. arithmos' tal

1. loge tröskgolv: fsv. loe; jfr isl. lofi, Idfi, no. låve; av okänt ursprung

2. loge [lå'sj] (teater- o. dyl.): av fra. loge hydda; av germ. ursprung, jfr lo gg i a och ty. Laube lövsal; lusthus

logera [låsje'ra] inhysa, härbärgera: av fra. loger med samma bet., bildat till loge hydda, hus (se 2 loge). Härtill I ogemen't kasernrum: av fra. logement; logi [låsji'] bostad, kvarter: av fra. logis

logg instrument, varmed ett fartygs fart mätes: av eng. log med samma bet.; av nord. ursprung (isl. lag; se 2 låga) log g'ert (ett slags segelfartyg): av lågty. holl. logger med samma bet. loggia [låd'ja] (övertäckt, åt ena sidan öppen gång med arkader): av likbet. ital. loggia; av germ. ursprung, samma ord som ty. Laube galleri; jfr 2 loge logi: se logera

logisk [-å'-] tankeriktig: över ty. och fra. av lat. log'icus, grek. logikos' hörande till förnuftet; till grek. log'os ord, tal; förnuft, ordning, vetenskap (jfr Joh.

1:1 »I begynnelsen var logos»). I talrika sammansättn., t. ex. dia-, mono-, epi-, prolog; nekrolog, katalog; analog; arkeo-, bio-, filo-, morfo-, feno-, ornitologi; eloge. Bildn. (genom avljud) till verbet leg'ein samla, plocka; tala, föreläsa. Härtill logi'k [-g-] vetenskapen om tänkandet: ytterst av lat. log'ica, substantivering av adj. log'icus; lo giker

logogry'f ordgåta: bildn. till grek. log'os ord (jfr logisk) och gri'phos gåta logope'd tal- o. röstlärare med viss medicinsk utbildning (officiell beteckning o. 1960): modern ordbildning av grek. log'os ord, tal (se logisk) och -ped, förkortning av pedagog loj: av lågty. loi,loie trög, lat loja'1 laglydig, rättskaffens: av fra. loyal med samma bet.; av lat. lega'lis (se legal). Härtill lojalitet lok [-o'-] kortform av lokomotiv loka bogträ: no. loka tvärträ i släde m. m.; av finska luokka båge, urspr, ett slaviskt ord

loka'1 (adj.): ytterst av lat. loca'lis, bildat till lat. loc'us plats, rum (jfr lokomobil, löjtnant, miljö). Härtill loka'1 (subst.); lokalitet ställe, plats; lokalisera bestämma platsen, ortfästa lokomobil: av fra. locomobile; nybildn. till lat. loc'us (se lokal) och mo'bilis rörlig (se mobil, automobil) lokomotiv: närmast av likbet. eng. locomotive, eg. 'maskin som rör sig från platsen'; nybildn. till lat. loc'us (se lokal) och move're flytta (se motiv) lo'kus rum, matställe (vard., studentslang): av lat. loc'us plats, rum; jfr lokal m. fi. lolla: jfr sv. dial. lolla vara trög och no. lulle, lulla gosse el. flicka på omkr. 15 år

1. lom [lomm] (en sjöfågel): isl. lömr, no. lom; möjl. samma ord som isl. lömr skrik

2. lom [lomm] övre delen av en åra: sv. dialektord, även: 'grövre ändan av en stock'; av okänt ursprung; jfr lummig

loma [-o'-], lomma [-om'-] (i uttryck som loma av): möjl. besläktat (genom avljud) med lam

260lombard-

love

lombard- (i sammansättn. lombardlån lån mot pant av värdepapper o. dyl., spec. privatbankers lån i riksbanken, -ränta)-, av ty. och eng. lombard- i samma användn.; till lombard invånare i Lombardiet; norditalienska bankirer utövade under senare medeltiden en omfattande lånerörelse i n. Europa lomber [låm'-] (kortspel med tre deltagare): av fra. Vhombre; av likbet. spa. el juego del hombre, till hombre man, människa (beteckning för huvudspelaren i lomberspel)

lomhörd [lomm'-]: eg. 'hörande dovt'; till äldre sv. lom dov, sv. dial. lomma genljuda, lum dovt ljud lomma [-o-] (sydsv. och västsv. samt norrl.) ficka: no. lumma, da. lomme (även i fris. dial.); möjligen lån från ett gäliskt ord med bet. 'säck'. Härtill lommeduk (dial.) näsduk

lommeört [-o-] (en växt, Capsella bursa pastoris): till lomma ficka, efter frukternas form

longitud [lång-gitu'd] geografisk längd: av lat. longitu'do längd; till long'us lång (jfr longör, lång)

longör [lång-gö'r] långrandighet: av fra. longueur med samma bet., bildn. till long lång; se longitud lonke [-å-] (växtnamn): av okänt ursprung

lopp: fsv. lop, lopp; trol. av lågty. löp med samma bet. (ty. Lauf), samma ord som isl. lilaup lopp; bildn. till löpa; jfr an-, upplopp, av-, in-, ut-, till-, omlopp m. fi.; belopp, förlopp; överlopps

loppa: fsv. no. loppa; speciellt nord. ord, möjl. en kontamination av lus och hoppa

lörd [lå'rd] (eng. beteckning för innehavare av viss titel el. värdighet): av forneng. hlaford, äldre hldfweard bröd-vaktare, brödherre; hlåf är samma ord som lev, weard en bildn. till vårda lornjett' glasögon utan bågar: av fra. lorgnette, bildn. till lorgner snegla efter I ort [o'-] orenlighet, smuts, exkremen-ter: fsv. lorter, da. o. no. lort; även i eng. o. fris. dial.; av okänt ursprung

loss (oböjl. adj. och adv.): av lågty. holl. los (ty. los) med samma bet., samma ord som lös

lossna: fsv. isl. losna med samma bet.; besläktat med lös

lösta [-å-] (en gräsväxt): möjl. besläktat med sv. dial. lo ludd lots [lot's] av lågty. löts (ty. Lotze) med samma bet., kortform för lötsman, urspr. ett engelskt ord med bet. 'styrman, vägvisare'

1. lott del (vid skifte), andel; även i uttrycken draga l., kasta l.: fsv. luter, loter, isl. hlutr; gemens, germ. ord (eng. lot); med avljud till ljuta få (liksom skott till skjuta, brott till bryta m. fi.); sålunda egentl, 'det som man får (vid skifte, vid lottning)'. Härtill lotta, lottning

2. lott i uttrycket ligga om lott om föremål (bräden, tygstycken o. dyl.) som är lagda så att ett överliggande täcker kanten av närmast underliggande: ursprungl. samma ord som 1 lott

lotta [-å-] landstormskvinna: urspr, medlem av kvinnoföreningen Lotta Svärd i Finland (1918); efter Runebergs dikt om marketenterskan Lotta Svärd lotteri': av fra. loterie, till lot lott; av germ. ursprung (se lott) lotus [-o'-] (en vattenväxt): av lat. lo'tus; ytterst ett semitiskt ord

1. lov [-å'-] beröm: fsv. isl. lof; gemens, germ. ord (ty. Lob) med urspr. bet. 'tillfredsställelse, behag'; samma ord som 2 lov; besläktat (genom avljud) med ljuv. Härtill lova berömma, prisa

2. lov å'-j tillåtelse: fsv. isl. lof bifall, löfte; gemens, germ. ord (jfr ty. [-Erlaub-nis), samma ord som 1 lov; jfr orlov; loven, löfte. Härtill lova tillåta

3. lov [-o'-] (i uttrycket slå en lov): till verbet lova gå upp mot vinden; av holl. loeven med samma bet.; till holl. loef, lågty. löf vindsida; jfr lovvärt, lovera. Härtill lovén [-o'-] i uttrycketta l. av ngn komma lovart om ngn (och därigenom få ett bättre läge i seglingen) lovart: se lovvart

love [-o'-] handlove: fsv. love, isl. löfi; gemens. germ. ord (jfr eng. glove handske), möjl. besläktat med 1 labb

261loven

luna

loven [lå'ven] i uttrycket tro och loven: av lågty. löve (dat. ack. löven) löfte; jfr 2 lov

lovera kryssa: av holl. loveeren; till loef vindsida (se 3 lov)

lov(v)art [-o'-] -den sida, varifrån vinden kommer: av holl. te loeve waart åt vindsidan; jfr 3 lov och 1 vart lubb (en torskfisk): jfr fno. lubba, no. lubbefisk med samma bet., no. lubbe fyllig figur, sv. dial. lubber tjock och trög karl, lubbig fet, knubbig; sålunda med grundbet. 'fet, rund figur, klump' lubba springa, skubba (vard.): sv. dial. lubba gå med tunga steg, vara långsam och trög, till lubber tjock och klumpig karl, lubbig, se lubb lucern [-sä'rn] (en foderväxt): av fra.

lucerne med samma bet. lucka: fsv. luka, loka, isl. loka; bildn. till luka stänga (jfr 2 lock) Iueker: av lågty. lukker (ty. locker) med samma bet.

ludd: nära besläktat med äldre lodh, nyisl. lod med samma bet. samt med luden och lödja

luden: fsv. ludhin, lodhin, isl. lodinn, no. loden; egentl, perf. part. av ett gemens germ. verb med bet. 'växa'; jfr ludd, lödja

luder dött djur som lockbete; sköka: av ty. Luder med samma bet. luffa: till sv. dial. luff er, no. luffa stor, tjock gestalt; trol. en bildn. av liknande art som sv. dial. lubba gå med tunga steg; till lubb i bet. 'klumpig figur' (jfr lufsa)

lufsa: bildn. till luffa; jfr rufsa, plufsa. Härtill I uf si g

1. luft: av lågty. luft; ty. Luft; egentl, samma ord som loft (jfr också lyfta); med urspr. bet. 'täcke, tak'. Av en lågty. sidoform kommer lukt

2. luft fönsterluft: samma ord som 1 luft

luftkonditionering med fläkt verkställd rening och fuktreglering av luften i en . (arbets)lokal: (1930-1.) efter motsv.ord i ty. och eng.; till kondition i bet. (gott) tillstånd

luftstreck: av ty. Luftstrich med samma bet.; jfr väderstreck

lugg hårlugg: no. lugg; trol. samma ord som lugg i bet. 'lo på kläder' (t. ex. luggsliten); ursprung omtvistat lugn (subst.): fsv. lughn, isl. no. logn vindstilla; ro, fred; grundbet. 'blank-lysande ställe (i vatten)'; besläktat med 1 låga. Härtill adj. lugn: fsv. lughn, no. logn, da. lun (även 'behaglig, ljum') lugu'ber sorglig, trist: av lat. lu'gubris sorglig, till lugére sörja luka rensa bort ogräs (sydsv.): da. luge; trol. lånat från mit. luken med samma bet.

lukrativ inbringande, lönande: bildn. till lat. luc'rum vinst

lukt: av lågty. lucht luft, lukt, sidoform till lågty. luft (se luft) lukuliisk yppig, överflödig: efter den rom. fältherren och ädlingen Lu'cius LuculVus (106—56 f. Kr.) lull (t. ex. stå lull), luM-lull grannlåt: från barnspråket

lulla sjunga (för att söva ett barn): ljudhärmande; jfr la 11 a lumba'go ryggskott: av likbet. lat. lumbago, till lumfbus länd lumba'1 som hör till länden: av likbet. lat. lurriba'lis, till lum'bus länd lumberjacka (ett slags grov sportjacka): o. 1930 av eng. lumberjacket, urspr, om av timmerhuggare i Kanada använd jacka av grovt tyg, till eng. lumber virke, bråte

luminÖ'S lysande: av fra. lumineux; till lat. lu'men ljus (se ljus). Härtill luminiscens [-sjen's]; lirminans; lumino-site't (stjärnornas) ljusstyrka lummer (mossliknande växt, Lycopo-dium): jfr no. lumbergras; trol. till lat. lumbri'cus tarmmask lummig tät, frodig, lövrik; lätt omtöcknad: sv. ord (ej i da. o. no.); trol. avledn. av 2 lom i bet. 'ngt tjockt, yvigt' lump (i lumphandel o. dyl.): trol. lån från lågty.; jfr holl. lomp trasa (ty. Lumpen); samma ord som holl. lomp, eng. lump klump, sv. och no. dial. lump (trä)-stump. Härtill lumpor (pl.); lumpig; lumpen: av ty. Lumpen- (i sammansättn.) ynklig

luna (sydsv.) nyck, sinnesstämning: fsv.

262lunar-

I utter

luna, da. lune; av likbet. lågty. lüne, egentl, 'månskifte', sedan 'ombytlig sinnesstämning, (som troddes bero på månen); av lat. lu'na måne (jfr lunar-). Härtill lunagod (sydsv.) nyckfull luna'r- (i lunardistans m. fi.): bildn. till lat. lu'na måne (se ljus) lunch [lun'sj]: av eng. lunch, förkortn. av luncheon, möjl. från spanskan lonja smörgås

lund: fsv. isl. lundr, även 'träd'; nordiskt ord av omstritt ursprung -lunda i annor-, inga-, någor-, samma-, sålunda: se lynne I ung- (i lungblöt m. fi.): trol. till lunga lunga: fsv. no. lunga; jfr isl. lungu (plur.); gemens, germ. ord (ty. Lunge, eng. lungs), trol. avlägset besläktat med 1 lätt

lungsot: till 2 sot; lungsiktig: av (låg)ty.

-süchtig sjuklig, till ty. Sucht sjukdom lunka: no. lunka; trol. variantbildn. till linka

lunna släpa fram timmer på lunnkälke: sv. dial. lunna, avledn. på subst. isl. hlunnr m. rullstock (för framsläpning av t. ex. båtar)

lunne (en sjöfågel): no. lunde, isl. lundi m. med samma bet.; trol. till no. lunde m. strimmig ved, isl. lundir (pl.) vita strimmor i ansiktet; lunnefågelns näbb har tvärsgående strimmor luns: no. luns stycke kött; av oviss upprinnelse

1. lunta tändtråd: av lågty. lunte med urspr. bet. 'trasa*

2. lunta stor (gammal o. sliten) bok: egentl, samma ord som 1 lunta

lupi'n (en ärtväxt): av lat. lupi'nus med samma bet.

lupp förstoringsglas: av fra. loupe med samma bet.

Iu'pus hudtuberkulos: av lat. lup'us varg; under medeltiden (liksom wolf varg i ty. och eng.) använt som namn på frätande sjukdomar, bl. a. kräfta

1. lur (ett blåsinstrument): fsv. ludher, isl. lüdr m. trumpet, rör; sannolikt urspr, 'urholkad stock'; av omstridd härkomst

2. lur (telefon-): samma ord som 1 lur

på grund av apparatens (forna) likhet med ett blåsinstrument 3. lur slummer: se 2 lura

1. lura bedraga: av lågty. luren (ty. lauern); trol. med urspr. bet. 'se med halvslutna ögon'; jfr 2 lura. Härtill lur (ligga på l.)

2. lura slumra: trol. samma ord som 1 lura, med ursprungligare bet. 'ligga på lur, ligga med halvslutna ögon'. Härtill lurig sömnig

lu'rendrejare smugglare: av lågty. lur-rendreier bedragare; med anslutning till

1 lura

lu'rifax illmarig skälm; bildn. efter lågty. lur fix med liknande bet. lurk: fsv. isl. lurkr, no. lurk, urspr, 'knölpåk'; av omstritt ursprung, möjl. ett iriskt ord

lurvig: jfr no. lurvutt med samma bet., no. lurva trasa; trol. besläktat med

2 larv

lus (pl. löss): fsv. lus f., isl. lus; gemens, germ. ord (ty. Laus. eng. louse) av oviss upprinnelse; jfr löska luska smyga, snoka (vard.): da. luske, trol. av mit. luschen ligga dold, lura, ty. lauschen lyssna

luskung (sv. dial.) långa tåg (el. band) av små mygglarver i sammanhängande kedja; kallas även härmask, skre(d) lusse (fira l. o. dyl.): vard. kortform av Lucia, Luciadagen; lussekatt (en avlång bulle med russin) lust: trol. lån från lågty. lust (ty. Lust); jfr med samma bet. fsv. luste, isl. losti; sannolikt med urspr. bet. 'böjelse'; till 1 luta (jfr lysta, lysten, lystmäte) lustrum period av fem år: av lat. lu'strum reningsoffer; tid av fem år lut (ett tvättmedel): fsv. no. lut; nord. ord, besläktat med flera germ. och indoeurop. ord med grundbet. 'tvätta' (t. ex. lava're, se lavera)

1. luta böja sig: fsv. luta, isl. luta; gemens. germ. ord; jfr lust, lyte, 1 löt

2. luta (ett musikinstrument): över lågty. lüte (ty. Laute) av fra. luth; detta ytterst av arab. al-üd

lutter: av lågty. lutter (ty. lauter) ren, oblandad, med omstridd härledning. Härtill luttra rena: av lågty. lütteren

263I. luv

1. luv lugg: no. luv; till en germ. rot med bet. 'hänga slappt ned'

2. luv (luver) skälm: av dunkelt ursprung luva luden mössa: fsv. luva med samma

bet., isl. lüfa tjockt hår (till 1 luv) luxation ledvrickning: bildn. till lat. luxa're vricka

luxuö's yppig, praktfull: av fra. luxueux; se lyx

|y skydd, lä: till fsv. ly skydd, tillflykt, isl. hly värme, jämte adj. sv. och no. dial. ly mild, ljum; nära besläktat med lä. Härtill lya klyfta, håla, vilddjurs bo; studentbostad

lyce'um (ett slags högre skola): över lat. lyce'um av grek. Lyk'eion, ett gymnasium i Aten där Aristoteles undervisade

1. lycka ögla: fsv. isl. lykkja; nord. ord, till en germ. rot med bet. 'böja* (bl. a. i 1 lock)

2. lycka stänga (inom lyckta dörrar): fsv. lykkia, isl. lykja; nära besläktat med fsv. luka, isl. lüka med samma bet.; jfr 3 lycka och 2 lock samt lucka

3. lycka täppa, inhägnad: fsv. lykkia, isl. no. lykkia inhägnat område; bildn. till 2 lycka

4. lycka framgång: av lågty. lücke, gelücke (ty. Gluck) öde, lycka; av ovisst ursprung. Härtill lyckas: efter lågty. lücken; lyckad; lycklig; lyckosam; lyckönska: efter likbet. ty. glückwünschen

lyda: fsv. lypa, isl. hlyda lyssna; lyda; bildn. till ljud, alltså urspr, 'lyssna'. Härtill lydelse: till lyda i bet. 'ha en viss formulering, vara avfattad'; lydnad lyfta: fsv. lyfta, isl. lypta; bildn. till loft i bet. 'luft, upphöjd plats'; alltså: 'föra upp i luften'

lyhörd: efter da. lydhør; till da. lyd ljud; se 2 lytt och ljud

1. lykta (subst.): av lågty. lüchte (ty. Leuchte) med samma bet.; till verbet lüchten (ty. leuchten) lysa

2. lykta (verb) sluta: bildn. till fsv. isl. lykt slut (bevarat i ändalykt); till verbet lykkia (se 2 lycka)

lym'fa vävnads vätska: av lat. tym'pha vatten

lystmäte

lymmel: av ty. Lümmel med samma bet.; av omstritt ursprung lyncha [lyn'sja] olagligen döda (en brottsling): till eng. (nordamerik.) tynch law

1 icke rättsgiltiga former utövad rättskipning; efter en Charles Lynch, som utövade rättskipning på egen hand

lynga ögla (t. ex. lägga ett tåg i tyngor]i ombildn. (efter slynga) av sv. dial. lynka med samma bet., även 'krok, böjning; veck', no. lykkja (som dock även kan motsvara 1 lycka), isl. hlykkr krok, böjning; besläktat med länk lynne: fsv. -lynde, isl. tyndi, no. lynde n.; bildn. till lund f. sinne; sätt (se -lunda)

1. lyra (i bollspel): no. lyra; till sv. dial. lyra, lira kasta bollen i båge; vrida; av lågty. liren (t. leiern) vrida, veva

2. lyra (ett musikinstrument): av grek. ly'ra med samma bet.

Iy'risk subjektivt poetisk, stämningsfull: över ty. och fra. av grek. lyrikos' som hör till lyran, beledsagad av lyrspel (se

2 lyra). Härtill lyri'k diktning som direkt uttrycker diktarens känsloliv, stämningspoesi: av ty. Lyrik, fra. lyrique; av lat. substantiveringen ly'rica; ly'riker: från ty.

1. lysa (en växt): bildn. till ljus

2. lysa (verb): fsv. isl. lysa; bildn. till ljus

lyse belysning, ljus: fsv. lyse, isl. lysi n.; avledn. av ljus el. verbet 2 lysa lysol [-å'l] (en såplösning): bildat till grek. ly'sis lösning; jfr analys m. fi. lyss lyssna: pres. lyss (äldre lyds, tydes), imperf. lyddes; till fsv. lypas lyssna; se lvda; jfr less, låss, ids lyssna: nybildn. till pres. lyss; se lyss lysta (det lyster mig att veta): fsv. tysta; bildn. till lust

lysten: ombildn. av fsv. tyste (jfr isl. lystr, no. tyst) med samma bet.; bildn. till lust. Härtill lystnad lys'ter glänsande; även 'glans; ljuskrona': av fra. lustre; av ital. lus'tro glans, bildn. till lat. lustra're göra glänsande; jfr illustrera

lystmäte: fsv. lustmäte läckerheter; sammansättn. av lust och 1 mat; jfr innanmäte

264lystra

lädera

lystra: no. lystra; av lågty. lüsteren med samma bet.; besläktat med ljud och lyda

lyte: fsv. lyte, isl. lyti; bildn. till sv. och no. dial. ljut, ljöt ful, motbjudande, isl. ljötr, trol. besläktat med 1 luta och alltså med urspr. bet. 'som går lutande, krokig'. Härtill lytt vanskaplig

1. lytt vanskaplig: se lyte

2. lytt så att det lätt hörs (genom tunna väggar): av da. lydt med samma bet., neutrum av adj. lyd hörbar (se lyhörd); till ljud

lyx: av fra. luxe; av lat. lux'us prakt, yppighet; jfr luxuös

1. låda (subst.): av lågty. lade (ty. Lade) med samma bet.; trol. samma ord som lågty. lade (ty. Laden) planka, bräde; butik (i boklåda), besläktat med la t ta (jfr också läddika)

2. låda (verb; i låda vid): fsv. lupa, lodha, isl. loÖa, no. loda; speciellt nord. ord av dunkelt ursprung

låding vår (årstid): nord- och mellan-sv. (samt gotl.) dialektord; forngotl. lapigs om våren; av okänt ursprung låg: fsv. lagher, isl. Idgr; besläktat med ligga och med urspr. bet. 'liggande'; jfr lägd

1. låga (eldslåga): fsv. lughi, loghi (dat. ack. logha), isl. logi; till en indoeurop. rot med bet. 'lysa'; se ljus

2. låga kullfallen trädstam: jfr isl. lag no. låg; bildn. till ligga; jfr även logg

lågmält: isl. lagmæltr med låg röst;

bildn. till fsv. isl. mål röst, tal, se 1 mål lån: fsv. lan, isl. län; gemens, germ. ord (ty. Lehn, se län), bildat till ett verb som föreligger i ty. leihen låna; jfr 1 lega, leja lång: fsv. isl. langr; gemens, germ. ord (ty. lang, se langa; eng. long) med motsvarighet i lat. long'us lång; jfr länga, längd, länge, längta långa (en torskfisk): fsv. isl. langa; till adj. lång, på grund av fiskens långsträckta kropp

långtradare [-trå-] fartyg el. lastbil på långfärd, långfarare: efter eng. long-trader, se t rad långtradig: se tradig

låp enfaldig, fjantig person; låpa; låpig: variation av tåpig, våpig, sjåpig, sv. dial. fjåpig; trol. tillkommen i (allittererande) förbindelse med likabet. ord på 1-: larvig och låpig, lufsig och låpig o. dyl.

1. lår stor låda: äldre lare sädeslår; jfr finska laari sädesbinge; ovisst, huruvida skandinaviskt eller ej

2. lår (på ben): fsv. lar, isl. lær, no. lår, lær; nord. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'vara böjd'; besläktat med 1 lägg

lårding sjömansgarn: av holl. lording med samma bet.

låring (viss del av fartygssida): bildn. till 2 lår som namn på viss del av ett fartyg

lås: fsv. las, isl. lass; nord. ord, trol. besläktat med no. lam dörrhake låss: se låtsa

låt ljud, melodi (t. ex. olåt, klagolåt): fsv. låter m.; även fsv. isl. lat n. ljud; skick, beteende (jfr grannlåt, låter); till fsv. lata i bet. 'ge ljud ifrån sig' (se låta, tystlåten) låta: fsv. lata, isl. lata genom ljud giva tillkänna; tillåta; släppa; låta vara; gemens. germ. ord (ty. lassen, eng. let), besläktat med lat och med urspr. bet. 'vara slapp, släppa efter'; jfr låtsa, lär

låtsa [låt'sa, vard. låss'a]: äldre sv. låssa, infinitiv bildad till pres. låss, fsv. latz låtsar, reflexivform av fsv. låter låter (se låta); jfr less, lyss, ids lä: isl. hlé, no. le skydd mot vinden, läsida; besläktat med ljum och ly läck: av lågty. leck med samma bet.; jfr det motsvarande inhemska isl. lehr, no. lek otät. Härtill läcka; läckage [-a'sj] läcker: av lågty. lecker (ty. lecker) läcker; noggrann på mat; till lecken slicka läddika liten låda inuti en kista: fsv. ladhika; av en lågty. diminutivform till 1 låda

läder: fsv. lædher, isl. leör; gemens, germ. ord (ty. Leder, eng. leather) av dunkelt ursprung

lädera skada, såra: över ty. lädieren av lat. Wdere slå, stöta (jfr elidera,

265läderlapp

2. länsa

kollidera). Härtill läsion skada: av likbet. lat. læ'sio läderlapp flädermus: sv. ord; jfr sv. dial. läderblacka, isl. leSrblaka med samma bet. (jfr nattblacka) lägd sankmark, däld; åkerlinda, igenlagd åker: isl. lægd f. sänka, lågt läge; bildn. till låg

läge: fsv. læghe, isl. lægi; bildn. till ligga (jfr säte till sitta) lägel kärl, vari dryckesvaror förvaras: fsv. læghil, isl. legill; av lågty. legel; av lat. låge'na flaska

lägenhet: av lågty. legenheit (ty. Gele-genheit), egentl, 'tillfälle'; till lågty. liggen ligga

1. läger liggplats, bädd: fsv. lægher, isl. legr; gemens, germ. ord (lågty. leg er, se 2 läger; ty. Lager, se 1 lager; eng. lair lya, ide), egentl, 'liggande'; bildn. till ligga

2. läger fältläger: av likabet. lågty. leger; samma ord som 1 läger

lägervall (i uttrycket ligga i lägervall): av lågty. legerwall (egentl, 'lägre kust') 'strand åt läsidan, på vilken fartyg lätt kan stranda', härav 'färofullt läge'

1. lägg ben, benpipa: fsv. lægger, isl. leggr, no. legg; till samma rot med bet. 'vara krokig' som 2 lår; jfr ättelägg

2. lägg varv, skift, lag (särskilt i handskrift el. bok): av likbet. lågty. leg, verbalsubst. till leggen lägga; se lägga

lägga: fsv. læggia, isl. no. legg ja; gemens, germ. ord (ty. legen, eng. lay), med grundbet. 'komma att ligga'; bildn. till ligga; jfr 2 lag, 2 -laga. Härtill läggning anlag, fallenhet: till lägga i bet. 'gestalta, utforma' läglig: av lågty. legelik (väl) belägen;

nära besläktat med ligga läkare: fsv. lækiare, ombildn. av äldre lækir (jfr da. læge)\ av okänt ursprung; möjl. ett gammalt germ. lån från keltiska språk. Härtill verbet läka: fsv. lækia

läkt, läkte ribba: ombildn. av lågty. lethe med samma bet. (ty. Lättchen); diminutivbildn. till la t ta läktare: över tyskan av lat. lecto'rium plats i kyrka, varifrån föreläses ur den heliga skrift; jfr lektor

läm [lämm] fallucka: isl. hlemmr, no. levi; trol. samma ord som forneng. hlemm smäll; alltså 'smäll-lucka' lämmel: jfr no. lemende, isl. làmingi; av dunkelt ursprung lämna: fsv. lif na, limna, isl. lif na bli kvar; besläktat med leva; jfr bliva, kvarleva

lämpa (verb): fsv. læmpa, no. lempa; av lågty. limpen vara passande; göra passande (jf r f ö r o 1 ä m p a) .Härtill subst, lämpa: av lågty. limpe med samma bet.; lämplig: av lågty. limpelik (jfr ty. glimpflich skonsam)

län: av lågty. Un (ty. Lehn); egentl, samma ord som lån. Härtill länsman

1. länd bakre delen och sidodelen av bukregionen: fsv. lænd, isl. no. lend; gemens. germ. ord (ty. Lende) med släktingar i flera andra indoeurop. språk

2. -länd, -länt (i sammansättn. hög-, lag-länd m. fi.): avledn. till land

lända: fsv. lænda, isl. lenda landa; bildn. till land (jfr anlända) län deri' stort gods: av lågty. lenderie, ty. Länderei med samma bet.; till land länga: bildn. till lång längd: fsv. længd; bildn. till lång länge: fsv. længi, isl. lengi (adv.); egentl, en form av ett subst, med bet. 'längd' (ty. Länge); till lång -länges: se baklänges längs: av ty. längs, adverbbildn. till lang lång

längta: fsv. længta, no. lengta; gammal bildn. till lång (jfr da. længes längta) länk: fsv. lænker, no. lekk; till en germ. rot med bet. 'böja'; jfr ty. Gelenk led länning landningsplats för båtar: sv. dialektord, motsv. isl. lending med samma bet., bildn. till lenda lägga till land, se lända

läns (egentl, en sjöterm): av lågty. holl. lens tom. Härtill länsa pumpa läns, tömma: av lågty. lensen

1. länsa (i länsa undan för vinden o. dyl.): bildn. till läns

2. länsa samling av vid varandra kopplade timmerstockar: no. lensa; trol. substitution för ett (nordl.) dial. länkja kätting

266länstol

län'stol: av ty. Lehnstuhl; till ty. lehnen luta

-länt: se 2 -länd

läpp: fsv. læpper; möjl. sammansmältning av ett inhemskt ord fsv. læpe, sv. dial. läpe (da. læbe) och ett lågty. Uppe med samma bet. (ty. Lippe, eng. lip); till en indoeurop. rot med bet. 'hänga ned' (jfr lat. lab'ium med samma bet.) läppja: fsv. læpia, no. lepja lapa; trol. besläktat med lapa lär (verb i pres.) sägs vara (t. ex. han l. vara sjah): speciellt svenskt hjälpverb, trol. uppkommet ur fsv. leder låter, pres. av låta

lära (verb): fsv. læra, isl. làra; av lågty. lëren (ty. lehren) med samma bet. Härtill subst, lära: av lågty. lëre (ty. Lehre); lärd: efter ty. Gelehrter; lärdom; se lärjunge, lärling lärft: fsv. læript, isl. lérept; sammansatt av lin och isl. ript tygstycke, en bildn. till riva

lärjunge: av lågty. lërjunge (ty. Lehr-junge) lärgosse (t. ex. i hantverk); om Jesu lärjungar NT 1526; till lära; jfr lärling, discipel

lärka: fsv. lærikia, no. lerka (jfr isl. lævirki); trol. lån från lågty. léwerihe (ty. Lerche); av okänd härledning lärk(träd): över ty. Lärche av lat. lar'ix med samma bet. lärling lärpojke (i hantverk): av ty. Lehrling med samma bet.; bildn. till verbet lehren lära (se lära); jfr lärjunge

lärospån lärdom, erfarenhet, rön: möjl. till spån i bet. 'träskiva till bokpärm', sålunda lärobok (i träpärmar). Ordet är sannolikt bildat av Joh. Bureus (1599), som uppger att man i Dalarne brukade på spånor med runor nedskriva bud och meddelanden. Jfr dock också fsv. kännespan exempel, kännemärke läsa: fsv. læsa plocka, samla; läsa, isl. lesa med samma bet.; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'plocka, samla' (eng. lease har endast denna bet.; jfr read läsa, egentl, 'uttyda', fsv. rapa runar); bet. 'läsa' är närmast lån från (låg)ty., där den uppkommit genom inflytande av lat. leg'ere plocka; läsa (se legend);

lödja

lat. har i sin tur övertagit detta bruk från grek. läsion: se lädera

läska: av lågty. leschen släcka (ty. löschen); av okänt ursprung läskig otäck (slang): sv. dial. leshug med samma bet., till lesha (ledska) otäckhet; bildn. till 5 led läspa: fsv. læspa, no. leispa; ljudhärmande

1. läst (ett mått; en vikt): av lågty. last (pl. leste), identiskt med 1 last

2. läst (sko-): isl. leistr, no. leist; gemens, germ. ord (jfr ty. Leiste spår), bildat till ett verb med bet. 'gå efter spår' och nära besläktat med list

läte: fsv. læte, isl. leeti, bildn. till låt

1. lätt: fsv. lætter, isl. léttr, no. lett; gemens. germ. ord (ty. leicht, eng. light) med släktingar i andra indoeurop. språk. Härtill lätta; lättna; lättnad

2. -lätt (-lett) i ljus-, rödlätt m. fi.: adj.-bildn. till fsv. liter, isl. litr färg, hy, sv. dial. let (se letgräs, horleta, anlete); jfr enlätt

lättfärdig: av lågty. lichtverdich (ty. leichtfertig), egentl, 'snar, rask' lätting: äldre läting, bildn. till lat; om-bildat efter lättja

lättja: fsv. lætia (jfr isl. leti); bildn. till lat

lättvindig: ombildn. av sv. dial. lättvinn, no. lettvinn som lätt göres; till vinna i bet. 'arbeta'

läxa: fsv. lektie, lexa; över lågty. lexe, lektie av lat. lec'tio läsning; da. lektie (prediko)text; läxa; den nuv. bet. har uppkommit i äldre skolspråk o. är känd från 1500-t.; jfr lektion löda: av lågty. löden; bildn. till lod i bet. 'smältbar metall' iödder: isl. lauSr, no. laudr; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'bäcken' el. 'bad' och besläktat med lat. lava're tvätta; jfr lut, löga, lördag. Härtill löddrig

lödig innehållande så el. så mycket ädel metall: fsv. løpogher; av lågty. lödich (ty. lötig), med urspr. bet. 'innBhållande full halt av ren metall'; bildn. till lod lödja ull, som nappas av får: sv. dial. lydja, bildn. till äldre sv. Jodh ludd (se ludd, luden)

267löfte

lövkoja

löfte: fsv. lyfte, løfte; av lågty. löfte med samma bet., bildn. till lova löga tvätta: fsv. løgha, isl. no. lauga; bildn. till fsv. løgh, isl. laug badvatten, bad (se lördag); till samma rot som lat. lava're tvätta (se lavera); jfr också lut, lödder

I Ögn: fsv. lyghn f., no. lygn; gemens, germ.

ord (ty. Lüge), bildn. till ljuga löja: no. løya; med urspr. bet. 'den ljusa, den glänsande', besläktat med 1 låga löje: fsv. løghe n., isl. hl agi; bildn. till le. Härtill löjlig: fsv. løgheliker löjtnant: över tyskan av fra. lievienant, bildn. av lien ställe, plats och tenant, pres. part. av tenir hålla; alltså egentl, 'ställföreträdare' lök: fsv. løker m., isl. laukr, no. lauk; gemens. germ. ord (ty. Lauch, eng. leek), möjl. med urspr. bet. 'smalt, böjligt blad'

lömsk: fsv. lømsker; jfr isl. lymskr, no. lymsk, da. lumsk; trol. bildn. till no. lyma göra sig bister, lägga öronen bakåt (om hästar); lyssna i smyg; f. ö. dunkelt; till bet. påverkat av äldre sv. lönsk dold (och därför hotfullt farlig) om t. ex. skär och revlar, till løna dölja (se lönndom)

lön: fsv. løn f., isl. laun; gemens, germ. ord (ty. Lohn), till samma indoeurop. rot som återfinns i lat. luc'rum vinst; jfr lukrativ. Härtill löna

1. lönn (ett träd): fsv. løn m., isl. hlynr; gemens, germ. ord med släktingar i andra indoeurop. språk

2. lönn (i lönnbr annar e, -dörr, det är lönn-halt m. m.): fsv. løn f., isl. laun, subst, med bet. 'förnekande, döljande' (jfr ty. leugnen förneka); besläktat med ljuga

lönndom (i uttrycket i lönndom): böjningsform (dat. plur.) av fsv. lønd döljande, hemlighet; till løna dölja (se 2 lönn)

lönskaläge samlag mellan ogifta personer: fsv. løskalæghe, lønskalæghe; bildn. av fsv. løsker ogift (se löskerkarl) och læghe i bet. 'liggande'; senare anslutet till 2 lönn lönt (i uttrycket det är inte lönt): stelnad form (perf. part.) av verbet löna veder-gälla, giva lön

löpa: fsv. løpa, isl. hlaupa, no. laupa; gemens, germ. ord (ty. laufen, eng. leap) med osäkra anknytningar till andra språk; jfr löpe, vidlyftig, an-, av-, förlöpa, lopp, överlupen (bort-, vilselupen)

löpe: fsv. løpe, isl. hleypir, no. løype; bildn. till løypa bringa att löpna; besläktat med löpa. Härtill löpna ysta sig: eg. inkoativum till löpa lördag: fsv. løghardagher, isl. laugardagr, no. laugardag; bildn. till fsv. løgh (se löga), sålunda eg. 'dagen för tvätt (bad)'. På Island även pvattdagr tvättdag

lös: fsv. løs, isl. lauss, no. laus; gemens, germ. ord (ty. los, eng. loose) av omstridd upprinnelse; jfr loss, lossna; förlisa, förlora. Härtill lösa

1. lösen löseavgift: fsv. løsn, isl. lausn frigivande; till verbet lösa (se lös)

2. lösen paroll, igenkänningsmärke: samma ord som 1 lösen, med bet. lånad från besläktade ty. ord (ty. Los, Lösung paroll)

löska befria från löss, finkamma: no. lyska; bildn. till lus löskerkarl icke bofast man: sammansättn. med fsv. løsker ogift; jfr lönskaläge

lösmynt: se 2 -mynt

1. löss (av sammanblåst fin sand bildad jordart): av ty. Löss med samma bet. och dunkel härledning

2. löss (pl.): se lus

lösöre: fsv. løsøre, isl. lauss eyrir; till öre i en allmännare bet. 'egendom'; jfr saköre

1. löt betesmark: fsv. løt, isl. no. laut liten dal, fördjupning; bildn. till 1 luta

2. löt (på hjul): av omtvistad härkomst löv: fsv. løf, isl. no. lauv; gemens, germ.

ord (ty. Laub, eng. leaf) med osäkra anknytningar i andra språk lövjerska [lö'v-, löv'-] trollkvinna: till sv. dial. löv ja, isl. lyfja, no. lyvja böta (genom trolldom); isl. lyf f. till ett subst, läkemedel, -ört, trolldom lö'vkoja (en prydnadsväxt): över tyskan ytterst av grek. leuko'ion med samma bet., till adj. leukos' ljus och ion viol

268 M

macerera uppmjuka, -lösa (tekn.): ytterst av likbet. lat. macera're, av adj. mac'er mager, torr; samma ord som grek. makros' stor, lång och germ. 2 mager machverk [masj'-], maschverk fuskverk: da. makværk; av ty. Machwerk med samma bet.; till machen göra; egentl, 'hantverksmässigt arbete, utfört utan ambition'

mack bensinpump: bildat av initialerna i namnen på 4 delägare i ett bolag som framställde de första mackarna i Sverige (Mathiasson, Andersson, Collin, Key)

macka smörgås (vard.): slangord, möjl. hämtat från zigenarspråk mackapä r konstig figur (prick, grej): sv. dial. mackapär även 'modig karl', da. makkabeer; möjl. (skämtsam) ombildn. av bibi. släktnamnet mackabéer, med anslutning till mansnamnet Pär mackla pyssla; krångla (vard.): sv. dial. macida o. macka med samma bet.; da. makke; trol. av lågty. maken göra (ty. machen)

mad sänk ängsmark: fsv. map; gemens, germ. ord (ty. Matte alpäng, eng. mea-dow); möjl. till samma rot som meja madam': av fra. madame; av ma min och dame dam; se 1 dam, madonna madapola'm (ett slags bomullstyg): efter den ostindiska staden Madapo'lam madd (en växt): sv. dialektord, besläktat med madra

madeira [-de'ra], made'ra (ett hetvin): efter ön Madeira n. v. om Afrika madonn'a: av ital. madonn'a; av ma min och donna dam; jfr madam, primadonna

ma'dra (en växt): isl. madra, no. modra; gemens, germ. ord av omstridd upprinnelse och utveckling; samma ord som måra (jfr madd)

madrass': över tyskan och fra. matelas ytterst av arab. matrah bädd

madriga'1 (ett slags dikt i jambiskt versmått): av fra. madrigal; möjl. ytterst av ngt ital. eller lat. växtnamn madu'sa, madus'ka stor och kraftig kvinna (vard.): dialektord av okänt ursprung; jfr no. maggedysa, maggadusa med samma bet.

magasi'n: över fra. magasin och ital. magazzi'no av arab. mahàzin varuhus (pluralis)

måge: fsv. maghi, isl. magi; gemens, germ. ord (ty. Magen, eng. maw) av dunkelt ursprung

1. ma'ger österländsk vis man: se magi

2. mager (adj.): fsv. magher, isl. magr; gemens, germ. ord (tj7. mager) med motsvarighet bl. a. i lat. mac'er mager, torr, utmärglad och grek. makros' lång, smal (jfr macerera, makro-)

magi' [-g-] trolldomskonst, svartkonst: av grek. mage'ia teckentydning m. m. Härtill ma'gisk: av ty. magisch, efter lat. mag'icus med samma bet.; ma'giker trollkarl: efter lat. mag'icus; ma'ger österländsk vis: av lat. ma'gus, av grek. ma'gos med samma bet.; ytterst ett persiskt ord

magis'ter [-j-]: av lat. magis'ter överordnad, ledare; (skol)lärare, eg. 'den större' (jfr minister); jfr magistrat, mästare. Härtill magistra'1 mästerlig, imponerande (jfr mistral) magistrat [-j-]: av lat. magistra'tus överhet, bildn. till magis'ter (se magister) mag'ma glödande massa i jordens inre: ytterst av grek. mag'ma halvflytande massa, salva

magnat storman: medeltida bildn. till lat. mag'nus stor; pl. magna'tes om stormännen i Ungern o. Polen; jfr magnifik

magnesia talkjord: återgår på grek. magnesia lith'os magnetsten (jfr magnet, mangan). Härtill magne'sium:

269magnet

make

modern bildn. (metallen framställdes först 1828)

magnet: av grek. (lith'os) magnétes; av omstridd härkomst, trol. egentl, '(sten) från Magnesia' (stad i Thessalien); jfr magnesia. Härtill magnetisk; magnetism magnetofon [-få'n] tråd-, bandspelare: av magnet och grek. fone' ljud magnifik [manjifi'k, mangni-] präktig, storslagen: över ty. och fra. av likabet. lat. magnificus; till mag'nus stor (jfr magnat). Härtill magnificens [-[mang-nifisen's]:-] {+[mang- nifisen's]:+} ytterst av lat. magnificen'tia höghet, präktighet

magnolia [mangno'-, mangnå'-] (en prydnadsväxt): efter den fra. botanisten Magnol (d. 1715)

mahogny [mahång'ni]: av eng. rna-hog'any; trol. av ett indianskt (västindiskt) ord

mahonia [-å'n-] (prydnadsväxt): uppkallad efter amerik, botanikern B. Mac Mahon

1. maj (månad): över tyskan av lat. ma'ius med samma bet.; efter guden Ma'ius

2. maj grönt löv: av lågty. meije (ty. Maie) med samma bet.; trol. av 1 maj. Härtill maja pryda med grönt; majstång

majestät: av ty. Majestät; av lat. ma-jesftas (gen. maj esta'tis) myndighet; höghet; värdighet

majeuti'k (om Sokrates' undervisningsmetod): eg. 'förlossningskonst'; ytterst av grek. maievtike' (itekh'ne), till verbet maiévein förlösa. I Norden använt av svensken C. J. Boström och dansken S. Kierkegaard (mitten av 1800-t.). Härtill maje'utisk; maje utiker majolika [-o'-] (ett slags målat och glaserat lergods); av ital. majo'lica; efter ön Major ca (Mallorca) i Medelhavet majonnä'S (en sås): av fra. mayonnaise; möjl. till äldre mahonais från (Port) Mahon (stad på ön Menorca i Medelhavet)

major [-o'r]; över tv. av likbet. spa. mayor; av lat. ma'jör större (medeltidslat. 'uppsyningsman'); jfr majoritet,

majuskel, mejeri, mär. Härtill ma-jorska

majoritet flertal (av röster): slutet av 1700-t.; över fra. o. ty. av eng. majority; ersätter delvis pluralitet med samma bet.; av lat. majo'ritas (gen. majorita'tis) övervikt, storhet; till ma'jör (se major). Motsats: minoritet majs: över ty. och fra. av spanska maiz; av ett ord màhiz från Haiti majse na majsmjöl; avledn. ttfl eng. maize majs

majus'kel stor bokstav: av lat. majus'-culus något större, till ma'jör större; se major

mak (i uttrycket i sakta mak): fsv. mak ro, bekvämlighet; av lågty. mak med samma bet., även 'kammare' (se förmak, gemak), till adj. mak passande; se make, maklig, omak

1. maka hustru: fsv. maki (gen. dat. ack. maka) like, kamrat; formen på -a har i nyare tid fått sin betydelse av fem. motsvarighet till make

2. maka (oböjl. adj. i pl.) som hör ihop, som bildar ett par: av fsv. maka[r), pl. av maki, m. like, kamrat; se 1 maka, make

3. maka flytta litet på (m. sig fram, m. sig åt sidan): av lågty. maken göra (ty. machen); möjl. en bildn. till adj. mak passande (se mak); jfr skomakare, urmakare m. fi.; mäkla

maka ber kuslig: av fra. macabre (i uttr. danse m. dödsdans); trol. ombildning av ett personnamn Macabé, lat. Maccha-bæus

makadam': efter den skotske vägin-spektören Mac Adam (1756—1836). makaroner [-o'-] (pl.): av venetianska macaro'ni (ital. macchero'ni); till macca re knåda

makaro'nisk (om vers: i blandning av latin och annat språk): över tyskan från ital.; bildn. till macaro'ni (se makaroner)

ma'kartsbukett bukett av torkade växtdelar: efter den österrikiske målaren H. Makart (1840—1884) make: fsv. isl. maki (gen. dat. ack. maka) like, kamrat, no. make; gemens, germ. ord (eng. match, se match), substan-

270make up

mal trätera

tivering av ett adj. med bet. 'passande* (se mak); jfr 1 maka make up [mejk-upp'] sminkning: av eng. make up ordna, sätta i stånd, till make göra, laga; jfr 3 maka maklig: bildn. till fsv. mak lugn, ro, bekvämlighet; se mak makramé (ett slags flätningsarbete): ytterst ett arabiskt ord makrill: trol. av likbet. holl. makreel makro* (i makrokosmos, -skopisk) stor: av grek. makros' stor (jfr mikro-) makron [-o'-] (ett slags bakverk): av ty. Makrone; samma ordform som singularis av makaroner makt: fsv. makt; av lågty. macht (ty. Mackt) med samma bet., bildn. till ty. mogen kunna (se 2 må); jfr 1 mäkta, mäktig

makulera förstöra (papper); göra ogiltig: av lat. macula're göra fläckig; till mac'ula fläck (jfr mal ja). Härtill ma-kulatu r trycksaker som användas till omslag m. m.: över tyskan av medeltidslat. maculatu'ra

1. mal (en insekt): fsv. møl, mal, isl. mglr, no. mol; nord. ord, besläktat med mala. Härtill malfobera impregnera mot mal, malsäkra: nytt ord, bildat av 1 mal och fobi skräck

2. mal (en fisk): av lågty. mall med samma bet., äldre wäl; gemens, germ. och baltiskt namn på målen; samma ord som 3 val

mala: fsv. isl. no. mala; gemens, germ. ord (ty. målen), med motsvarighet i flera indoeurop. språk (lat. moVere mala) och med grundbet. 'krossa sönder'; jfr mäld; 1 mal, malm, mjöl, moln, mulen, mull

mal'aga (ett vin): efter den spanska staden Malaga

malaj': ytterst av malajiska maläju malaki t (ett kopparhaltigt mineral): bildn. till grek. malakh'e malva malapropä' olägligt, olämpligt: av likbet. fra. mal à propos; jfr apropå malaria sumpfeber: ital. ord, sammandragning av ma'la a'ria dålig (smittoförande) luft; jfr malis malign [-ling'n] elakartad (om sjukdom, svulst o. dyl.): av lat. malig'nus med

samma bet., till maVus ond (se malis); jfr benign. Härtill malignitet mali s elakhet, förtal: av fra. malice, av lat. malifia med samma bet.; till maVus ond, elak (jfr malaria, malplacerad, malträtera, malör). Härtill maliciÖ'S försmädlig: av fra. malicieux, av lat. malitio'sus med samma bet. malja ring: fsv. malia; över lågtyskan och forndanskan av lat. mac'ula ögla; maska; fläck; jfr makulera mall (ritmall o. dyl.): över holl. och fornfra. av lat. mod'ulus måttstock; mått; jfr modell

malle inkråm i bröd (i motsats till skorpan), det bästa, kärna: sv. dial.-ord av okänt ursprung. Härtill mallig dryg, viktig (vard.); malla sig pösa, yvas

1. malm förstad (i Norrmalm m. fi.): sv. dial. malm sandig höjd, sandig skogstrakt, fsv. malmber, isl. malmr; egentl, sand, sandfält (t. ex. Malmen, Malmslätt utanför Linköping); jfr ty. (zer)-malmen krossa; besläktat med mala. Namnet Norrmalm har bibehållits, fastän platsen genom bebyggelsen helt har ändrat utseende och karaktär. I motsats därtill har "förstäderna" Södermalm o. Östermalm blivit uppkallade

2. malm (metallhaltigt mineral): egentl, 'krossat grus, sten, som krossas för metallens skull'; samma ord som 1 malm

malplacerad olämpligt använd el. anbragt: bildn. av fra. mal dåligt (jfr malis) och placer placera (se placera) malström ström, framkallad av tidvattnet: av holl. maalstroom; trol. till målen mala, vrida runt

malt: fsv. isl. no. malt; gemens, germ. ord (ty. Malz), med urspr. bet. 'något smält, upplöst'; jfr multna, mälta, mjälte

malte'ser- (i malteserkors m. fi.): efter ön Malta i Medelhavet maltos [-å's] maltsocker: nybildn. till malt

malträtera behandla illa: bildn. av fra. mal dåligt (se malis) och traiter be-

271malva

mangel

handla; av lat. tracta're med samma bet. (se traktera)

malva (en trädgårdsväxt): av lat. maVva med samma bet.

malö r missöde: av fra. malheur, sammansättn. av mal dålig (se mal is) och heur öde, av lat. augu'rium tecken (se aug ur)

malört: fsv. malyrt; sammansättn. av 1 mal och ört, alltså egentl, 'ört mot mal' (jfr vermut)

mamma: urspr, i barnspråk, därför i många språk i bet. 'moder' el. 'kvinnobröst' (lat. mamm'a, se mammalier); användn. vid tilltal (i st. f. mor) beror väsentligen på påverkan av främmande språkbruk (fr. o. m. 1600-t.), av ty. Marna och fra. maman; jfr moder mammalier (pl.) däggdjur: bildn. till lat. mamm'a bröst, spene (jfr mamma)

mamm'on rikedom: av arameiska ma'-mon med samma bet. mamm'ut (ett utdött elefantdjur): över ryskan från ett ostjakiskt (sibiriskt) språk

mamsell' fröken: av ty. Mamsell; av fra. mademoiselle, sammansättn. av ma min och demoiselle, äldre damoiselle, bildn. till lat. dom'ina härskarinna; jfr madam

1. man (på häst): fsv. man, isl. mgn; gemens. germ. ord (ty. Mähne, eng. mane) med urspr. bet. 'hals, nacke'; jfr manke, mön

2. man karl: fsv. maper, man, isl. madr; gemens, germ. ord (ty. Mann, eng. man; jfr också mannekäng) med urspr, bet. 'man' eller 'människa'

3. man (obest. pron.): under ty. påverkan under fsv. tid utvecklad användning av 2 man

4. man bara (i uttrycket ser man på, urspr, se man på!): äldre man, men; av lågty. man blott (se 1 men). Vardagl. och dial. även mans

mana: fsv. mana; av lågty. manen (ty. mahnen); besläktat med minne och med lat. mone're mana (se admoni-tion)

manager [mann'idjer] impressario, ledare: av likbet. eng. manager, till manage

sköta, förvalta; av ital. maneggiare handha, föra vid handen, rida (en häst), sköta, till mano hand; av likbet. lat. man'us

manbar: av lågty. manlär giftasvuxen mandari'n kinesisk ämbetsman; liten apelsin: i de europ, språken från portugisiska mandarim; av indiska mantrin rådgivare; minister; av portugiserna fört till Kina

1. manda't uppdrag: av lat. manda'tum anförtrott gods; uppdrag (jfr kommendera). Härtill m and ata' r befull-mäktigat ombud: av fra. mandataire; av lat. mandata'rius med samma bet.

2. manda't bragd: samma ord som 1 mandat, med anslutning till 2 man och dat

mandel: över tyskan av ett folkl. lat. aman'dula (ital. man'dorla), för lat. amyg'dala mandelträd; ytterst ett grek. ord

mandrbel käke (hos vissa leddjur): av lat. mandi'bula med samma bet. mandoli'n (ett stränginstrument): av ital. mandoWno, diminutiv av mando'la, ett musikinstrument mandriir (ett slags apa): av fra. mandrill; trol. från något språk i afrikanska Guinea

manege [manä'sj, -e'sj] ridbana: av fra. manège; av ital. manegg'io, egentl, 'behandling'; till verbet maneggia're, bildn. på ma'no hand (jfr ma ni kur)

1. ma'ner (plur.) de dödas andar: av lat. ma'nes skuggor, andar, vålnader

2. mane'r sätt: över tyskan av fra. ma-nière (se maniererad), bildn. till lat. man'us hand (jfr ma ni k ur)

mane't: no. mannæta, egentl, mar-neta havs-nässla (jfr ty. Meernessel, eng. sea-nettle med samma bet.); jfr mar-mangan [mang-ga'n] (en metall): för-kortn. av mangane'sium, ombildn. av magne'sium; till magnesia, som i äldre tid även betecknade 'brunsten' (se magnesia)

mangel: av (lågty.) ty. Mangel med samma bet., även 'stenslunga'; över lat. av grek. man'ganon kastmaskin. Härtill mangla

272mango

manuskript

mang'o (ett tropiskt fruktträd): trol. ett malajiskt ord

mangold [mang'-gåld] (ett slags beta): av ty. Mangold med samma bet.; av dunkelt ursprung

mangrant: till grann i bet. 'omsorgsfull, noga*

man häftig: av ty. mannhaft[ig] med samma bet.

manhem, poet. namn för Sverige (O. Rudbeck, Kellgren, Geijer): fsv. man-hember (manshember) m. människovärld, no. manheim, isl. mannheimar pl. människovärld (hos Snorre även namn på Sverige)

mani' vurm: ytterst av grek. mani'a ursinne (jfr klepto-, pyro-, monomani). Härtill ma'nisk; ma'niker; ma-niaka lisk behäftad med mani

manick' tingest, knepig sak (vard.): sv. dialektord, av lågty. manneJce figur, docka, diminutiv av mann man

maniere'rad konstlad, tillgjord: av fra. maniéréj bildn. till manière sätt; se 2 maner

manifest tillkännagivande: från tyskan; substantivering av lat. adj. mani†es'tus uppenbar, handgriplig; till marius hand (se manikur). Härtill manifestera lägga i dagen: av lat. manifesta're bevisa, röja; manifestation ådagaläggande; opinionsyttring

maniku'r, maniky'r handvård: av fra. manicure, bildn. av lat. marius hand (jfr manifest, manipulera, manual, manuell, manufaktur, manuskript; manege, 2 maner, manschett) och lat. cura're vårda; jfr pedikyr

manillahampa: efter staden Manila på Filippinerna

manipulera göra konstgrepp med händerna: av fra. manipuler bearbeta, hantera, bildn. till lat. manip'ulus bunt, handfull; till marius hand (se manikur). Härtill manipulation konstgrepp; förfaringssätt

manke den del av hästens rygg, som ligger närmast bakom manen: bildn. till 1 man

mankera fattas; försumma; svika: av fra. manquer; av ital. manca're fattas,

vilket ytterst återgår på lat. maricus lytt; ofärdig; bristfällig. Härtill mankemang' försummelse; fel, brist mankill' böjlig käpp med blykula: av eng. mankill; till man människa och kill döda

manna: egentl, bibliskt ord (1 Mos. 16: 15), ytterst från arab. med bet. 'skänk, gåva'; överfört på den lufttorkade saften av mannaasken (med medicinsk användning) och på mannagräsets frön, mannagryn mannamån: isl. mannamunr skillnad på män; se 1 mån

mannekäng' skyltdocka: av fra. månne-guin; av holl. manekin liten man manometer tryckmätare: bildn. av grek. manos' tunn och mefron mått mansa'rdtak (ett slags brutet yttertak): efter den fra. arkitekten J. Mansard (1646—1708)

manschett': av fra. manchäte, diminutiv till manche ärm; av lat. mariica ärm; till marius hand (se man i kur) manskap: fsv. manskap tjänst, trohet, av likbet. mit. manschap; den nutida bet. 'trupp, besättning, arbetslag' o. dyl. efter ty. Mannschaft; till 2 man mantal (i t. ex. mantalslängd personförteckning): fsv. mantal räkning (förteckning) över vapenföra el. skattskyldiga män; sammansättn. av 2 man och tal mantel: över tyskan av lat. mantelVum kappa; täcke; jfr mantilj mantirj (ett slags spansk sjal): av fra. mantille; av spanska mantill'a, diminutiv till man'ta mantel; jfr mantel mantiss'a decimalerna i en logaritm: av lat. mantiss'a fyllnad i vikt manual orgelklaviatur, som spelas med händerna (jfr pedal): bildn. till lat. marius hand; se manikur manuell' utförd med händerna: av fra. manuel, av lat. manua'lis med samma bet.; till marius hand (se manikur) manufaktu'r (textil)varor: över tyskan av eng. och fra. manufacture verkstad, klädesfabrik; modern bildn. av lat. mariu fac'ere tillverka för hand; se manikur, faktura manuskript handskrift: av lat. mariu scrip'tum skrivet med handen, se

273manöver

marketentare

manikur, skribent. Härtill ma'nus manuskript: kortform manö'ver trupps el. fartygs rörelse; förfaringssätt: av fra. manæuvre; av folkl. lat. manuop'era handarbete maoism socialistisk åskådning som hvilar kinesiske statsledaren Mao Tse-tung

mapp portfölj, pappomslag: av ty. Mappe med samma bet.; av lat. mapp'a tygstycke, duk

mar- (med urspr. bet. 'hav, vatten', i mareld, -gräs, -halm, -ulk, -vatten): isl. marr hav, sv. dial. mar gyttjig havsvik o. dyl.; gemens, germ. ord (ty. Meer) med släktingar i flera andra indoeurop. språk (lat. mar'e hav, se marin); jfr även markatta, -svin, -torn, -vad mara (ett övernaturligt väsen): fsv. isl. mara; gemens, germ. ord (ty. Mahr, eng. night-mare) av omstritt ursprung. I sammansättningar: mardröm, -ritt; marlock (på hästar); martall, -björk, -buske, -skog; se även marig och marieka maratonlopp distanslöpning på 42 km: efter ortnamnet Marathon; efter grekernas seger vid M. sändes en snabblöpare med bud den 42 km långa vägen till Aten

marg [-g, -j] brädd, marginal: ur äldre margen, uppfattat som bestämd form; av lat. mar'go (gen. mar'ginis), se marginal

margari'n: av fra. margarine; ytterst till grek. mar'garon pärla margfaldig [mar'g-, mar'j-] mångfaldig: till fsv. margher, isl. margr mången; av okänt ursprung

margina'1 [-g-, -j-] kant, brädd; skillnad mellan två penningbelopp: bildat till lat. mar'go (gen. mar'ginis) rand, brädd: jfr marg, 1 mark marig förkrympt; tovig; besvärlig, förarglig: bildn. till mara; jfr illmarig marin (subst.) sjöförsvar, flotta; sjö-av lat. mari'nus havs-, bildn. till mar'e hav (se mar-, maritim). Härtill marin (subst.) sjöförsvar, flotta; sjöstycke: av likbet. fra. marine marinera inlägga i ett visst slags ex-traktsås: av likabet. fra. mariner, egentl, salta; bildn. till marin hörande till ha-

vet (se marin). Härtill marina'd sås för inläggning och konservering: av fra. marinade, även 'saltlake' marionett' leddocka, sprattelgubbe: av fra. marionette, ombildn. av ett diminutiv till fornfra. mariole liten figur, bildat till namnet Marie; sålunda eg. liten figur som föreställde jungfru Maria

maritim sjö-, havs-: av lat. mariVimus havs-; till mar'e hav (se mar-, marin)

1. mark jord: fsv. mark skogsmark; fält; slagfält, isl. mgrk skog, obygd; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'gräns', sedan 'gränsskog' (ty. Mark gräns, gränsland, se markgreve; eng. march med samma bet.; jfr också 1 markis); besläktat med lat. mar'go rand, kant (se marginal), möjl. också med märke

2. mark (en vikt): fsv. mark (ung. 210 gram), isl. mgrk; gemens, germ. ord (ty. Mark), trol. med urspr. bet. 'märke' (på vågen el. på viktstycket); besläktat med märke

3. mark (ett äldre mynt): urspr, en mark silver i vikt; samma ord som 2 mark

4. mark spelmark: över tyskan av lika-bet. fra. marque, även 'märke; kännetecken', av germ. ursprung, med urspr, bet. 'märke' (se märke); jfr markant, markera

markant [-an't, -ang't] påfallande: av fra. marquant med samma bet., egentl, pres. part. av marquer märka; till marque (se 4 mark, markera) markatta: av lågty. merkatte (ty. Meer-katze), egentl, 'katt, som kommit över havet'; jfr mar-

markegång (officiellt fastställda pris på vissa varor): av lågty. marketgang; till märket marknad

markera beteckna, utvisa; betona: över tyskan av fra. marquer märka; beteckna; bildn. till marque märke (se 4 mark; markant, remarkabel). Härtill mar-kÖ'r person som markerar: av fra. mar-queur

marketen tare (person, som inom militärt etablissemang tillhandahåller mat och dryck): över tyskan av ital. mer-

274markgreve

maruffel

catan'te köpman (jfr merkantil). Härtill marketenteri'

markgreve (en gammal tysk adelstitel): till 1 mark i bet. 'gränsmark'; jfr 1 markis

1. marki s (fransk adelstitel): av fra. marquis, bildn. till marche gräns(land) av germ. urspr, (se 1 mark); sålunda motsvarighet till ty.* Markgraf (se markgreve)

2. markis (solskydd till fönster): över ty. av fra. marquise, eg. 'markisinna'; anledningen till den överförda användningen ej känd

marknad: fsv. marknaper, isl. marknadr; gemens, germ. ord (ty. Märkt, eng. märket; jfr markegång), tidigt lån av lat. merca'tus med samma bet. (jfr merkantil) markör: se markera ma'rleka (en bildn. i lera eller märgel): sammansättn. av mara och leka i bet. 'leksak'

marmelad: av fra. marmelade; över spa. av portug. marmelada, bildn. till mar-melo kvitten, lat. melime'lum; alltså egentl, 'kvittenmarmelad' marmor: ytterst av grek. mar'maros stenblock; marmor. Härtill marmorera färga ådrigt el. strimmigt (som marmor) marodera olovligt ströva omkring och plundra: av fra. marauder med samma bet., bildn. till maraud slyngel, slusk; av lat. mala ho'ra (ablativ) i en olycklig stund. Härtill marodö'r soldat som drar sig efter hären och plundrar: av fra. maraudeur

marokäng' (en skinnsort): av fra. ma-roquin, egentl, 'marockanskt läder'; till Maroc Marocko

mars (månad): av lat. (men'sis) Martius, 'den åt krigsguden Mars helgade månaden'; jfr martialisk marsaMa (ett vin): efter staden Marsa'la på västra Sicilien

marsch: över tyskan av fra. marche, bildn. till marcher gå; till lat. mar'cus hammare, alltså egentl, 'hamra'. Härtill marschera

marschal!' (ett slags fackla): egentl, 'fackelbärare'; av ty. Marschall marskalk, samma ord som marskalk

marseljå'sen (den franska nationalsången): av fra. la Marseillaise; sjöngs för första gången 1792 vid en fest av frivilliga från Marseille

marsipa'n: över tyskan av ital. marza-pa'ne; av arab. ursprung marsk (medeltida högre ämbetsman): fsv. marsker, förkortning av marskalk; den urspr. bet,, 'stalldräng' ingår ännu i sammansättn. fodermarsk stallmästare

marskalk [mar'sjalk, marsjal'k]: fsv. marskalker; av lågty. marschalk stallmästare; rytterianförare (jfr marsk), egentl, 'häst-dräng' (se märr och 1 skalk); tyskt ord, varav fra. maréchal fältmarskalk; se även marschall marskland (slättland, som vid flodtid helt el. delvis översvämmas): av ty. Marschland, av lågty. marsch fruktbart lågland vid havet; besläktat med mar-

1. marsvin (ett valdjur, tumlare): efter likabet. ty. Meerschwein, egentl, 'havssvin': till mar-

2. marsvin (en gnagare): efter likabet, ty. Meerschwein (se 1 marsvin); djuret har kommit över havet (från Sydamerika), och det grymtar som en gris

ma'rter (pl.) kval: över ty. av medeltidslat. marty'rium martyrdöd, bildn. till mar'tyr (se martyr). Härtill martera martialisk [martsia'lisk] manhaftig, krigisk: över ty. av lat. martia'lis, bildn. till Mars (gen. Mar'tis), namn på romarnas krigsgud; jfr mars martin- [martäng'-] (i martinstål m. fi.): efter fransmännen Émile och Pierre Martin (mitten av 1800-talet) martorn [ma'r-] strandtistel, eg. "havs-törne": av mar- och 1 torn

marty'r: fsv. martyr; ytterst av grek. mar'tyr vittne; jfr marter ma'rvad (i uttrycket gå i m. el. i marvatten): sv. dial. marvad, isl. troda marvadann trampa vatten: av mar-och vada

maruffel drummel: av fra. maroufle, korsning av maraud (se marodör) med medeltidsfra. moufle (fra. mufle) skrävlande person

275marxism

1. mat

marxis'm (en politisk åskådning): efter grundläggaren, författaren Karl Marx (d. 1883). Härtill marxis't maräng': av fra. meringue; möjl. av ty. Meringel (ett slags bakverk). Härtill marängsviss', "schweizisk m." mas dalkarl; skatteindrivare: sv. dial. mas lat. o. trög människa, stor o. grov karl; oxmas trög oxe; av ovisst ursprung; möjl. till masa värma; dal-, skattmas. Härtill masa (m. sig i väg): sv. dial. masa gå långsamt, släpa sig fram; arbeta trögt; masig trög, långsam; mashund (dial.) snålvarg masa värma; njuta värme (från sol el. brasa), ha det bra: allmänt i sv. dial. (men trol. ej i da. o. no.); möjl. en va-riantbildn. till basa, brasa. Härtill masig het, varm: svettig; ansträngande, besvärlig; mas hårt arbete maschverk fuskverk: se machverk

1. mask (en djurgrupp, Vermes): äldre även matsk, matk, mark, fsv. mapker, isl. madkr; gemens, germ. ord, trol. till en indoeurop. rot med bet. 'gnida sönder*

2. mask ansiktsmask: känt från slutet av 1600-t.; av fra. masque; över ital. mas'eker a av arab. maskara upptåg, spratt. Härtill maskera förkläda; dölja: av fra. masquer; maskera'd kostymbal: av fra. mascarade; av ital. masckera'ta

1. maska (vid stickning o. dyl.): fsv. maska; jfr isl. mgskve med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. Masche; eng. mesh) med bet. 'knut'

2. maska (i kortspel) dölja, maskera (att man sitter inne med högre kort); (överfört:) fuska i arbetet, hålla sig undan (vard.): kortform till maskera

maskin [-sji'n]: över ty. av fra. mackine; av lat. ma'ckina maskin; byggnadsställning; hissverk m. m., besläktat med mekanik. Härtill maskinell'; maskinist; maskineri'

maskopi' hemligt samförstånd: av lågt?-. matschopie, holl. maatsckappij sällskap, bolag

maskot [mass'kåt] lyckobringande föremål: ordet kom i bruk bland soldaterna i första världskriget; av eng. mascot, av fra. mascotte, trol. ett sydfra. (pro-

vensalska ord mascoto trolleri, av masco häxa; ovisst ursprung mas'kulin manlig: av lat. mascuWnus manlig

masochism (-sjis'm, -kis'm) form av sexuell avvikelse: efter den österrikiske författaren L. von Sacher-Masoch (d. 1895), som har skildrat denna abnormitet

masonit (ett byggnadsmaterial): omkr. 1930 från eng. masonite, till namnet på uppfinnaren amerikanen W. H. Mason massa: över tyskan av lat. mäss'a klump, klimp, egentl, 'något knådat'; jfr massiv

massera knåda; ge massage: av lika-bet. fra. masser; trol. ytterst av arab. mass beröra. Härtill massage [-a'sj]: av fra. massage; massö'r person som ger massage: av fra. masseur massakrera: av likabet. fra. massacrer; av oklart ursprung. Härtill massa'ker blodbad: av fra. massacre massi v alltigenom bestående av samma ämne: av fra. massif, ombildn. av forn-fra. massiz, till lat. mass'a (se massa) mast: fsv. mast; av lågty. mast stång; mast

mastig (vardagl.) tjock, väldig; (sydsv.) frodig: av (låg)ty. mastig välfödd, gödd, tjock, till masten göda (kreatur) mastix (ett slags harts): av lat. mas'tix el. mas'ticke; av grek. masti'kke mastix-kåda

mastodont (forntida elefantdjur): sammansättn. av grek. mastos' spene och odon't- tand-

masturbation självbefläckelse: av lat. masturba'tio med samma bet., till verbet masturba'ri; av ovisst ursprung masugn: fsv. masugkn; efter likabet. äldre ty. Massofen, till Masse metallklump. Härtill masmästare: elliptiskt av masugnsmästare

ma'sur (visst slags hårt trä): isl. m.gsurr; gemens, germ. ord (ty. Maser), samma ord som ty. Masern mässling; jfr mässling

masur'ka (en dans): av polska ordet mazurka masurisk dans I. mat: fsv. mäter, isl. matr; gemens, germ. ord (jfr eng. meat köttmat) av

2762. -mat

mecenat

omstritt ursprung; jfr 2 -mat, mätt; innan-, lystmäte; medisterkorv, metvurst 2. -mat biträde (i kocksmat o. a.): av lågty. mate kamrat, egentl, 'matlags-kamrat', bildn. till 1 mat; jfr maskopi, matros

matador [-då'r] storman: av spanska matador tjurfäktare, bildn. till matar' döda; av arab. vidt dö, besläktat med matt i schackmatt

match [mat'sj] tävling: av eng. match med samma bet. (egentl, 'like, make'), besläktat med make matelassé (ett slags vävnad): av likbet. fra. matelassé, avledn. till matelas madrass; se madrass

matemati'k: av grek. mathemalike'; till math'ema kunskap, vetenskap. Härtill matematisk, matematiker mate'ria ämne, innehåll: av lat. mater'ia el. mater'ies, egentl, 'urämne'. Härtill material ämne, stoff; tillbehör: från ty., substantivering av lat. adj. mate-ria'lis hörande till materien; materiel [-ä'l] el. materiell' hjälpmedel, redskap (för en verksamhet, t. ex. skol-, skriv-, järnvägsmateriel): av likabet. fra. materiel; materiell' kroppslig, sinnlig: av likabet. fra. matériel, av lat. materia'lis; materialis m (en viss världsåskådning); materialist materneli möderne-: ytterst bildat till lat. ma'ter mor; jfr matrona matiné middagsföreställning: av fra. matinée morgon; förmiddag matjessill [matfjes-] holländsk ungsill: av holl. maatjesharing, lågty. madikes-hering; förleden är urspr, magdeke ungmö

matriarkat mödernerätt, kvinnovälde; matriarkalisk mödernerättslig: bildade (av E. Westermarck) till lat. ma'ter moder efter mönster av ordparet patriarkat o. patriarkalisk matrik'el namnförteckning, rulla: över tyskan av lat. matri'cula lista; rulla, di-minutivum av ma'trix (se matris); jfr immatrikulera matri s gjutform: av likabet. fra. ma-trice; av lat. ma'trix (gen. matri'cis) moderdjur; moderträd (jfr matrikel,

mattram); besläktat med ma'ter moder (se matrona)

matro'na äldre, fetlagd kvinna: av lat. matro'na husfru, bildn. till ma'ter moder; se materneli, matris matro's: känt i Sverige från o. 1730; (trol. över da. och ty.) av holl. matroos; av fra. matélots matroser, pl. av matelot, äldre matenot; trol. av ett medelnederl. matenoot matlagskamrat; jfr likbet. isl. mgtunautr; jfr maskopi, 2 mat

1. matt (i schack): se schackmatt

2. matt kraftlös: av ty. matt med samma bet.; urspr, utrop i schackspel och identiskt med 1 matt

matta (subst.): över tyskan av lat. matt'a med samma -bet.

matte kvinnlig husbonde (för hund el. katt): smeksam förkortning av matmoder; jfr husse

mattram (en krysantemumväxt): fsv. matram; förkortn. och ombildn. av medeltidslat. matrica'ria med samma bet., ytterst bildat till lat. ma'trix moderliv (se matris)

maturitetsexamen mogenhetsexamen: bildn. till lat. matu'rus mogen mauser- (i mausergevär o. dyl.): efter de ty. uppfinnarna Wilhelm och Paul Mauser (1800-talet)

mausole'um gravbyggnad: av grek. Mauso'leion, en gravvård över konung Mau'solos av Karien i Mindre Asien maxili käke (hos insekt): av lat. maxiWa käke

maxi'm grundsats: av fra. maxime; av lat. ma'xima (re'gula) den förnämsta (levnads)regeln; jfr maximum maximi- (i maximipris, -storlek m. fi.): lat. sammansättningsform till maximus störst (se maximum) max'imum det högsta (största) möjliga: egentl, neutrum av lat. ma'ximus den störste (se maxim). Härtill maxima'1 högsta tillåtna el. möjliga; maximera mean'der (bandornament; slinga i vattendrag): efter den slingrande floden Mai'andros (lat. Mæander, nuv. Mende'-rez) i Mindre Asien mecenat gynnare, donator: efter den romerske statsmannen Gajus Mæce'nas (död år 8 f. Kr.)

277I. med

megafon

1. med (mede; på kälke o. dyl.): isl.

meidr träd; stång; med; germ. ord med släktingar bl. a. i litauiskan och lat., trol. med grundbet. 'stolpe, påle'

2. med (adverb o. preposition): fsv. mæp, isl. med; gemens, germ. ord (ty. mit), besläktat bl. a. med grek. meta' med, bland, efter (se metafysik)

medal j: av fra. médaille; av ital. me-dagl'ia, egentl, 'metallmynt', bildn. till metall. Härtill medaljong': av Ira. médaillon, egentl, 'stor medalj'; medaljera; medaljör medan (konjunktion): fsv. mæpan, isl. medan; bildn. av med och en gammal böjningsform av den (det); alltså egentl, 'med det att'; jfr emedan mede: se 1 med

1. medel (subst.): fsv. midhel; av lågty. middel med samma bet. (ty. Mittel), även 'mitt, medelpunkt'; samma ord som fsv. midhel mitt (jfr också eng. middle mitt); gemens, germ. substanti-vering av adj.-stammen 2 medel- i mitten befintlig; jfr medelst

2. medel- (i medelfin, -väg, -tid, -temperatur m. fi., Medelpad): fsv. midhil-, isl. medal-; egentl, ett adj. (ty. mittel, se mittel-; eng. middle), bildat på mid- (i middag m. fi.); jfr 1 medel, mellan; medla, 2 mitt

medelbar: efter ty. mittelbar med samma bet.

medelmåttig: efter lågty. middélmàtich med samma bet. (ty. mittelmässig) medelst: av lågty. middelst eller ty. [-mit-tels[t]-] {+mit- tels[t]+} med samma bet.; bildn. till Mittel medel (se 1 medel, dymedelst) me'dia (en språkvetenskaplig term): av lat. med'ius mellerst, mitt emellan, obestämd; jfr medium mediatek (skolas, biblioteks) samling av läromedel av olika slag (böcker, bilder, film m. m.): ord från början av 1960-t.: av lat. med'ia pl. medel och grek. the'ke förvaringsrum; jfr medium o. bibliotek (diskotek) m. fi. medici'n läkemedel; läkarvetenskap: av lat. medici'na, bildn. till med'icus läkare (jfr medikament). Härtill medierna'!-; medici nsk; medicinera

medieva'1 medeltida; tryckstil: bildn. till lat. med'ium æ'vum medeltiden medikament: av lat. medicamen'tum läkemedel; till med'icus läkare (jfr medicin, medikolegal) medikolegal rättsmedicinsk: bildn. av lat. med'icus läkare (se medikament) och legal

me'dio mitten (i uttryck som i medio av mars): ablativ av lat. med'ium (se medium)

medioker [-åk'er] medelmåttig: över franskan av lat. medi'ocris medelmåttig. Härtill mediokrite't medelmåttighet medis'terkorv korv av svinkött blandat med späck (ister): da. medisterpølse, av met (svin)kött och ister; jfr met-vurst

meditera begrunda, sitta och tänka: av lat. medita'ri med samma bet. Härtill meditation begrundan, betraktelse; me-ditati v begrundande, tankfull me'dium (pl. medier el. media, t. ex. massmedia) medel; förmedlare m. m.: av lat. med'ium (pl. media) mitt; medelväg (jfr medio); egentl, neutrum av adj. med'ius mitt emellan befintlig (se medla), samma ord som mid-; jfr moatjé

medla: fsv. midhla, isl. midla; gemens, germ. ord (ty. vermitteln), bildat på det adj., varifrån 2 medel- utgår medlem: efter ty. Mitglied med samma bet.

medu'sahuvud: efter den grek. folktrons Medusa, en av gorgonerna, fasansfulla, kvinnliga väsen med förstenande blick och ormhår

medvetande: känt fr. o. m. slutet av 1700-t.; da. medviden; bildn. till veta med sig, delvis efter mönster av lat. conscien'tia. Härtill medveten; medvetslös

medvurst: se metvurst mefistofetisk djävulsk; kallt hånfull: bildn. till Mefistofeles, Faustsagans benämning på djävulen mefitisk stinkande: av lat. mephi'tis giftig dunst, giftig utdunstning megafon [-få'n] ropare, taltratt: bildn. av grek. meg'as stor och fone' ljud

278megahertz

menad

megahertz (enhet för frekvens, = 1 million hz): bildn. av grek. meg'as stor och hertz

megalit stort stenblock (i stenkammar-gravar): av grek. meg'a- stor och lith'os sten

megä'ra [-g-] argsint kvinna: av grek. Meg'aira, en av erinnyerna (människo-plågande gudinnor) • meja (sydsv. och götiskt) skära (säd): av lågty. mëjen (ty. mähen) med samma bet., samma ord som isl. ma rycka upp, sv. dial. må (upp) rycka upp (ärter, lin o. dyl.)

mejeri': av ty. Meierei med samma bet.; till Meier arrendator, befallningsman (av lat. ma'jör, se major). Härtill mejerist

mej'ram (en kryddväxt): över tyskan och medeltidslat. från ett folkl. lat. majora'na; jfr lat. ama'racus med samma bet.

mejsel: av ty. Meissél med samma bet.; av en rot med urspr. bet. 'hugga* meka nisk: över ty. av grek. mekhani-kos'; till mekhané verktyg, redskap (jfr maskin). Härtill mekanik: ytterst av grek. mekhaniké konsten att använda redskap; mekaniker: från ty.; mekanisk: från ty. eller fra. melankoli' svårmod: av grek. melan-khoWa svartgallesjukdom; av mel'as svart och kholé galla (jfr kolera, mjältsjuk). Härtill melankolisk tungsint, sorgbunden; melankoliker, (fem.) melanko'lika melanom [-å'm] svulst med mörk(brun) färg: bildn. i medicinskt fackspråk av grek. meVas svart; jfr sarkom melass' (brun sirap, som bildas vid sockertillverkning): av fra. mélasse; av spanska mela'za med samma bet., ytterst bildat till lat. mel honung mele'rad spräcklig, obestämd i färg: participialbildn. till fra. mëler blanda, diminutivbildn. till lat. misce're blanda (se mixtur)

melinit (ett sprängämne): bildn. till lat. meVinus kvittengul, kvittenfärgad melis [meliss', me'lis] krossocker: av fra. sucre mélis, medeltidslat. sach'arum méliten'se socker från Malta

mellan: fsv. mællan, mællom, isl. mil-lom; ändelsen -an beror möjl. på inflytande från nedan, ovan m. fi.; ordet är egentl, en böjningsform av fsv. rnidhel mitt (se 2 medel-) mellangärde: till gärde i bet. 'stängsel'

mellerst: fsv. midhlaster, superlativform av adjektivet fsv. midhil- (se 2 medel-) melodi': ytterst av grek. melodi'a; av mel'os sång och ode' dikt (jfr ode, parodi). Härtill melo'disk: av ty. melo-disch; melodiÖ's: av fra. mélodieux melodram (deklamation med musikackompanjemang): av fra. mélodrame; bildn. av grek. meVos sång (se melodi) och dra'ma skådespel melon [-o'n]: ytterst av grek. mélon äpple

membra'n hinna; pergamentshandskrift: av lat. membra'na hud, hinna; till mem'-brum led (se membrum) membrum lem: av lat. mem'brum lem; jfr membran

memento påminnelse; varning: av lat. memen'to kom ihåg! memoa'rer (pl.) minnen: av fra. mémoire minne; av lat. memo'ria minne; hågkomst; jfr memorera, promemoria memorera läsa upp utantill: av lat. memora're omtala, erinra om, till mem'or ihågkommande (jfr memoarer). Härtill memoran'dum skriftlig erinran; memorial betänkande, utlåtande

1. men' (konjunktion): fsv. mæn, no. men; av lågty. men, man undantagandes; endast; men (se 4 man)

2. me'n skada: fsv. men, isl. no. mein; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'ombyte; förfalskning*. Härtill menlig; menlös (i äldre språk: 'oskyldig, oskuldsfull'); mened falsk ed

1. mena tänka, anse: fsv. mena; av lågty. mënen (ty. meinen) med samma bet. Härtill mening tanke, åsikt, innebörd; det språkliga uttrycket för en tanke

2. mena måla: se vitmena

mena'd kvinnlig Dionysosdyrkare, back-ant: av grek. maina's (gen. maina'dos) till verbet ma'inein rasa

279menageri

metall

menageri [menasjeri']: av fra. ména-gerie, bildn. till fra. ménage hushåll mendelis'm (en naturvetenskaplig term): efter den österrikiske prästen och naturforskaren J. G. Mendel (1822—1884) menig (i menige man o. dyl.): fsv. me-nogher; av lågty. méne (ty. [ge]mein) allmän, vanlig (jfr allmän, gemen). Härtill menighet mening: se 1 mena meningit [mening-gi't] hjärnhinneinflammation: bildn. till grek. me'ninx hjärn-hinna

menstruation rnånadsrening: bildn. till lat. me'nstruus månatlig; jfr månad mensu'r (en musikterm): av lat. men-su'ra uppmätning, mått; jfr mes yr, dimension

menta'1 själslig, psykisk: av lat. menta'lis, till mens (gen. meritis) själ, sinne; jfr kommentera, minne. Härtill mentalitet själsläggning; mentalsjukhus för sinnessjuka (jfr hospital) mentol [-å'l] (huvudbeståndsdelen i pep-parmyntoljan): bildn. till lat. meritha mynta

mentor [men'tår] (pl. mento'rer) handledare; uppfostrare: av grek. Meritor, namnet på Odyssevs' vän, som bistod hans son Telemakhos med råd och dåd

menuett (en dans): av fra. menuet, bildn. till fra. pas menus små steg; jfr ijiinut. Menuetten hörde framför allt till 1700-talets sirliga danskonst meny' matsedel: av likbet. fra. menu, eg. 'enskildheter, detaljer (av en måltid)', till menu liten; av lat. minritus liten, obetydlig; jfr minut mer (mera): fsv. mer, isl. meir; gemens, germ. ord (ty. mehr, eng. möre), av en indoeurop. rot med bet. 'stor'; jfr mest mercerisera (ge siikesglans åt garn och tyg av bomull): efter engelsmannen J. Mercer (1791—1866) merendels: av lågty. merendels (ty. mehrenteils) med samma bet. meridia'n middagslinje: av lat. meri-dia'nus middags-; till lat. meri'dies middag

meri no[s]får: av spanska meri'no krusig (om ullen)

meri't förtjänst: över franskan av lat. mer'itum förtjänst. Härtill meritera(d) merkantil händels-: av fra. mercantile, bildn. till lat. merca'ri idka köpenskap; jfr kommers, marknad, marke-tentare

1. mes (benämning på ett flertal fåglar): no. meis; gemens, germ. ord (ty. Meise)-, trol. samma ord som 2 mes

2. mes rädd stackare: no. meis liten, mager person; av oklart ursprung

3. mes korg, kasse, ryggsäck (för ull, fisk o. dyl.): fsv. mes, isl. meiss rygg-korg; trol. en bildn. till isl. meita skära, hugga, got. maitan hugga (se meta)

mesallians [-ang's] icke ståndsmässigt giftermål: av fra. mésalliance, sammansättn. av fra. mé[s]- (besläktat med miss-) och allians mesa'n (ett visst segel): trol. av spanska mesana med samma bet.; av lat. media'-na mitterst

meson [-å'n] (elementarpartikel som till massa ligger mellan elektron och proton): modern bildn. (o. 1935) till grek. mes'os i mitten befintlig, samma ord som likbet. lat. med'ius (se medium) mesost: sammansättn. av sv. dial. mesa, misa ostvassla och o s t; mesa har möjl. en urspr. bet. 'blandning'; jfr 2 myssja mest (adv.): fsv. mæst, isl. mest; gemens, germ. superi, (ty. meist, eng. mo st) till mer

mesti's avkomling av vit och indian: av spanska mesWzo; av lat. mix'tus blandad (se mix tur). mesy'r mått och steg (vanl. i halvmesyr): av fra. mesure; av lat. mensrira mått; mätning; jfr mensur meta: no. meita; trol. samma ord som sv. dial. meta göra stickande, siktande rörelse och isl. meita skära. Härtill mete

metafor [-få'r] liknelse, bild: av grek. metafora' överföring metafysi'k vetenskapen om det översinnliga: bildn. av grek. meta' jämte och grek. fys'is den sinnliga världen. Härtill metafysisk; metafysiker metall': ytterst av grek. met'ållon gruva, bergverk. Härtill metallurgi' metallkunskap

280metamorfos

mild

metamorfos [-mårfå's] förvandling: av grek. metamor'fosis förvandling metasta's sekundär sjukdomshärd: ytterst av grek. metas'tasis ombyte av plats, förändring; av meta' jämte, efter och stas'is ställning

metate's omkastning av ljud: av grek. metath'esis omställning meteor [-å'r] eldkula; stjärnfall: av grek. mete'oros i luften befintlig. Härtill meteorit; meteorologi' väderlekslära; meteorolog [-lå'g]

1. meter (ett längdmått): av fra. mètre; av grek. met'ron mått; jfr 2 meter och symmetri

2. meter versmått: ytterst av likabet. grek. met'ron, egentl, 'mått' (se 1 meter). Härtill metri'k verslära: över ty. av grek. metrike'; metrisk; metriker

metod [-o'd] tillvägagångssätt: av grek. meth'odos tillvägagående. Härtill metodisk planmässig: av ty. metodisch; metodi'k metodlära; metodiker; metodologi'

metodis m: efter de metodiska bibelstudier och fromhetsövningar, som bedrevs av stiftaren John Wesley och hans kamrater. Härtill metodist metonymi' (ett slags bildligt uttryckssätt): av grek. metonymi'a, egentl, 'namnbyte'

metrik verslära: se 2 meter metroncm [-nå'm] taktmätare: av grek. mefrron mått (se meter) och nom'os lag

metropol [-på'l] huvudstad: av grek. metrop'olis, egentl, 'moderstad'; av me'-ter moder och pol'is stad. Härtill metro-polit ärkebiskop

metvurst: fsv. metvorst; av lågty. met-worst med samma bet.; av lågty. met magert svinkött (samma ord som 1 mat) och worst korv; nuvarande form genom påverkan av ty. formen Wurst mety'l (en kemisk term): av grek. meta' efter och hy'le ämne mezzanin [metsani'n] mellanvåning: av ital. mezzani'no, avledn. av mezza'no belägen i mitten; av lat. media'nus, avledn. av med'ius i mitten befintlig; jfr medio, medium, media

mezzosopran [met'så-sopra'n] kvinnoröst mitt emellan sopran och alt: av ital. mezz'o halv och sopran mias'mer (pl.) smittoämnen: pluralbildn. till grek. mi'asma smitta mickel: av namnet Mikael, rävens namn i folksagor. — mickelsmässa vid Mikae-lidagen (29 sept.)

mid- (i middag, midfasta, midljud, midnatt m. fi.): stamformen av ett adj. fsv. mißer, isl. miör i mitten befintlig; gemens. germ. ord (ty. mitt-, eng. mid-), med motsvarighet i lat. med'ius (se medium) och i andra indoeurop. språk; jfr midja, 1 mitt, 2 mitt; 2 medel-, 1 medel

midja: fsv. midhia, no. midja; nybildning till uttrycket a midhio på mitten, böjningsform av adj. fsv. miper (se mid-)

mig [mej; i högtidligt språk: mig] (dat.-ack.-form av jag): fsv. isl. mik; gemens. germ. ord (ty. mich), utvidgad form av indoeurop. me mig (bl. a. lat. me); jfr 1 min

migrä'n (ett slags huvudvärk): av fra. migraine; ytterst bildn. av grek. he'mi halv och krani'on huvudskål mi'ko: eufemistisk förkortning av [-mi[n-dervärdes]ko[mplex]-] {+mi[n- dervärdes]ko[mplex]+}

mikro- (i t. ex. mikroorganism): av grek. mikros' liten. Härtill mikrofon [-få'n] ljudförstärkare: till grek. fone' ljud (se fonetik); mikrokos'mos värld i smått: se kosmos; mikroskop [-skå'p] förstoringsinstrument: till grek. skope'in se (jfr teleskop)

mikrob [-rå'b] (mikroskopiskt liten organism): av fra. microbe, modern bildn. (1878) av grek. mikros' liten (se mikro-) och bi'os liv (jfr amfibie, biologi) mi kron [-rå'n] tusendels millimeter: neutr. av grek. mikros' liten (se mikro-)

mil: över tyskan av lat. mi'lia, plur. av mille tusen (romarna räknade avstånd i mi'lia pass'uum tusen steg); jfr mille mila (kol-): no. mila; av lågty. mile[r] (ty. Meiler) med samma bet.; ytterst trol. ett latinskt ord mild: fsv. milder, isl. mildr givmild, frikostig; den nutida bet. 'barmhärtig,

281milis

minnesbeta

skonsam* från ty. mild; gemens, germ. ord (ty. eng. mild), trol. med urspr, bet. 'mjuk, slapp' och besläktat med mala och mjöl milis folkbeväpning, lantvärn: av fra. milice; av lat. milit'ia krigstjänst; jfr militär

mili tie- (i t. ex. militieombudsman): av av lat. milifia (se milis) militär (adj.): av fra. militaire; av lat. adj. milita'ris krigs-, till mi'les soldat (jfr milis). Härtill militär (subst.): av fra. militaire, substantivering av adjektivet; militärisk; militäriskt; militari-sera

miljö' omgivning: av fra. milieu, sammansättn. av fornfra. mi- mitterst och lieu ställe

milie tusen (i t. ex. uttrycket pro mille på tusen): av lat. milVe tusen; jfr mil, million. Härtill milli- tusendels (i milligram, -meter): modern bildn. (jfr kilo)

million (miljon) [-o'n]: av fra. million; trol. av ital. miglio'ne, egentl, 'ett stort tusen', bildn. till lat. mille tusen (se mille). Härtill millionär: av likabet. fra. millionnaire

milliard (miljard) tusen millioner: av likabet. fra. milliard, modern bildn. (1700-talet)

milliba'r (fys. term: enhet för tryck): se 3 bar

milo: kortform för mil[itär]o[mråde] mimeogra'f (en apparat för mångfaldigande av skrivelser): bildn. av grek. mime'omai jag efterhärmar (till mi'mos, se mimisk) och grafein skriva mi'misk åtbörds-, härmande: över ty. av lat. mimicus, grek. mimikos', adj.-bildn. till grek. mimos härmare, skådespelare (jfr mimeograf, mimosa). Härtill mimik minspel: av fra. mimique mimo sa (tropisk växt med för beröring känsliga blad): av ngn botanist bildat nylat. mimo'sa (hos Linné m. fi.), trol. till grek. mimos skådespelare (se mimisk)

I. min' (possessivt pron.): fsv. min, isl. minn; gemens, germ. ord (ty. mein, eng. my), adjektivisk bildn. till stammen i mig

2. min ansiktsuttryck: av fra. mine; ett ord från Bretagne, trol. med urspr, bet. 'näsa'

mina: över tyskan av fra. mine; sannolikt av keltiskt ursprung (jfr mineral). Härtill minera: av ty. minieren, fra. miner; minö'r min-grävare: av fra.

mineur

minare't torn på moské: över turk. minäré av arab. manåra med samma bet. mindre: fsv. minne, mindre, isl. minni; gemens, germ. ord (ty. minder), besläktat med lat. min'or mindre och min'i-mus minst; jfr minst; minska; minimum, minoritet, minut mineral stenart: över ty. och fra. av medeltidslat. minera'le, bild. till minera gruva (fra. minière), som självt är en bildn. till mina i bet. 'gruvgång'. Härtill minera lisk; mineralog [-lå'g]; mineralogi'

miniatyr liten avbildning: av likbet. fra. miniature; egentl, 'röd bokstav i medeltida handskrift', sedan 'målad bokillustration'; ytterst till lat. min'ium mönja, cinnober; se mönja. Den nutida bet. genom oriktig anslutning till lat. min'us mindre, se minus minimi- fi minimilön, -pris m. fi.): lat. sammansättningsform till min'imus minst (se minimum) minimum det minsta möjliga: egentl, neutrum av lat. min'imus minst (se minst). Härtill minimal: från ty. och fra.; modern bildn. till minimum minister statsråd; sändebud: av lat. minis'ter underordnad, tjänare, tjänsteman, egentl, 'den mindre' (till lat. min'or, se minoritet); sin nutida bet. har ordet fått i uttrycket minister regis konungens tjänare. Härtill ministe-ria'l-; ministerieli; ministär regering: av fra. ministere, modern bildn. mink (en nordamerikansk vessla): av eng. mink med samma bet. minne: fsv. minne, isl. minni; nord. (och got.) ord, besläktat med lat. me'ns (gen. men'tis) själ (jfr mental, reminiscens, minnesångare). Härtill minna erinra; minnas minnesbeta tillrättavisning som man icke

282minnesångare

missil

lätt glömmer: bildlig användn. av 1 beta munsbit

minnesångare kärlekssångare: till ty. Minne kärlek, litterärt lån från den medeltida tyskan; besläktat med sv. minne

minoritet mindretal (av röster): av ty. Minorität; av lat. mino'ritas (gen. minorita'tis) litenhet; till min'or mindre; jfr mindre. Motsats: majoritet minsann': no. mi sann; jfr fsv. a mina san på min sanning, äldre sannin, sannind; se sanning

minska: bildn. till stammen min- i mindre

minst: fsv. minster, isl. minstr; gemens, germ. ord (ty. mindest), superlativ till mindre

minuen'd tal, som skall minskas: av lat. minuén'dus som bör minskas; form av minu'ere minska, besläktat med min'or mindre; jfr mindre, minus minus brist, avdrag: av lat. min'us mindre, neutr. av min'or; se minoritet, minimum, minuskel minus'kel liten bokstav: ytterst av lat. minus'culus något mindre; se minus minujj^av medeltidslat. minu'ta, fem. av mmu'tus minskad, part. av minu'ere mmska, till min'or (neutr. min'us mindre), se minus; förkortn. av pars mi-nuta (prima), "(första) minskade delen", dvs. första förminskningsgraden; så betecknades av matematikern Ptolemaios (o. 150 e. Kr.) 1/60 av en enhet: av en cirkels omkrets, senare (under medeltiden) av en timme; jfr minu-end, minutera, minutiös. Se även sekund

minutera ut sälja i små partier, i smått, i minut: bildn. till lat. minu'tus minskad, se minut. Härtill minut- (i minuthandel o. dyl.)

minutiös [-tsiö's] ytterst noggrann: av fra. minutieux, bildn. till minutie obetydlighet, småsak, av lat. minu'tia litenhet; jfr minut minor: se mina

mioce'n (geologisk term: den mellersta delen av tertiärperioden): modern bildn. av grek. me'ion mindre och kainos' ny; jfr eocen, pliocen

mirabeli (ett slags plommon): av fra. mirabelle; av grek. myrobaVanos (ett slags träd)

m i ra'kel underverk: över ty. och fra. av lat. mira'culum under, underverk, underbar händelse. Härtill mirakulÖ's underbar, övernaturlig misantrop [-trå'p] människohatare: över ty. och fra. från grek.; ett ord, bildat av grek. mise'in hata och an'thropos människa. Härtill misantro'pisk; mi-santropi'

misch'masch röra; smörja: da. miskmask; av ty. Mischmasch, bildat till mischen blanda

misera'bel bedrövlig, eländig: av lat. misera'bilis beklagansvärd, ömklig; jfr misär

mis'pel (en buskväxt): över tyskan av grek. mes'pilon med samma bet.

1. miss fröken: av eng. miss med samma bet., förkortn. av mistress fru; av fornfra. maistresse härskarinna

2. miss- (i missakta, -belåten, -gärning m. fi.): fsv. isl. mis-; gemens, germ. prefix (ty. miss-, eng. mis-), betecknande 'brist, avsaknad, motsats' o. dyl.; till en indoeurop. rot med bet. 'växla, förändra'; jfr missa, mista

missa förfela: av eng. miss slå fel, stöta fel, bildat till 2 miss-misse: av lockropet miss (jfr kisse); likartade bildningar i flera språk, trol. självständigt uppkomna på olika håll missfirma: fsv. misfirma; trol. ombildn. av ett ord motsvarande isl. mispyrma med samma bet.; till 2 miss- och isl. pyrma skona

misshaga: fsv. mishagha väcka motvilja; av likbet. mit. missehagen; till hagen behaga, gemens, germ. verb (fsv. hagha, isl. haga ordna, passa, vara lämplig), besläktat (genom avljud) med 1 höger; jfr behaga. Härtill misshag; misshaglig misshällighet: av ty. Misshelligkeit med samma bet., egentl, 'missklang, missljud'; till hellen klinga (jfr enhällig) missil fjärrstyrd projektil: av likbet. eng. missile, även 'kastvapen'; av lat. miss'ile n. kastspjut, pil, slungsten; till mitt'ere sända (se mission)

283mission

mjärde

mission [misjo'n] beskickning; uppdrag; hednamission: av lat. miss'io, bl. a. sändning, avsändande; till mitVere sända (se missil, missiv; ad-, e-, per-, remittera, kommitté, intermittent). Härtill missionär: av fra. mis-sionnaire; av lat. missionarius missi v sändebrev; prästerligt förordnande: av fra. (lettre) missive sändebrev, fra. 1500-talsbildning till lat. miss'us utsänd (se mission) misskund: fsv. miskun[d], isl. miskunn; nord. ord, sammansatt av miss- och en bildn. till kunna, känna i bet. 'beskylla'

misskänna felaktigt bedöma, underskatta (ett misskänt geni): efter ty. misskennen med samma bet. Härtill omisskännlig som man icke kan ta fel på, tydlig: da. umiskendelig misslynt*, se miss- och lynne missne (en kärrväxt, Callapalustris): trol. bildat till mossa

misstag felbedömning, missgrepp: till fsv. isl. mistaka taga miste, göra fel. Härtill misstaga sig misstanke obestyrkt antagande, förmodan: fsv. misthanke. Härtill misstänka: fsv. misthænkia; misstänksam; miss-tänklig, misstänkliggöra: till äldre sv. mistänkelig misstänkt, suspekt, du-biös

misstycke misshag: fsv. misthykki, isl. mispykki n. ovilja, ovänskap. Härtill misstycka: fsv. mispykkia misshaga mist tjocka: lån från holl. eller eng. mist med samma bet.

mista: fsv. mista; ombildn. av ett äldre missa, isl. no. missa sakna, undvara, förlora (eng. miss, se missa), bildn. på 2 miss-. Härtill miste, adv. (taga miste, gå m. o. dyl.); mista bar fläck (i besådd åker), tomrum

mistel (en parasitisk buskväxt): gemens, germ. ord (ty. Mistel, eng. mistle), bildat till det germ. ord för 'gödsel', som återfinns i ty. Mist (misteln sprids genom fåglar, i det att bärens sega slem icke upplöses i fågelmagen) mistral nordvästlig vind (storm) på fra. medelhavskusten: av likbet. fra. (prov.)

mistral; av lat. magistra'lis} egentl, 'förhärskande vind'; jfr magister misä'r elände: av fra. misère med samma bet.; av lat. mise'ria elände, nöd (jfr miserabel)

miteira (arm)bindel: av lat. mitelVa liten bindel, till mit'ra bindel (se mit ra) rnit ra biskopsmössa: av lat. mit'ra huvudbindel, grek. mit're mitraljö s kulspruta: av fra. müraiUeuse med samma bet., bildn. till mitraille, bly- el. järnskrot

1. mitt (adv.): egentl, neutr. av fsv. adj. miper i mitten befintlig; se mid-

2. mitt (subst.): äldst (omkr. 1800) blott best. form midten; trol. efter ty. in-mitten mitt i

mittel- (i mittelparti o. dyl.): av ty. Mittel-, samma ord som sv. 2 me delin i xa blanda, röra ihop: av eng. mix med samma bet.; bildn. till lat. mi'xt\is blandad, part. av misce're blanda (se mixtur). Härtill mix blandning (kakmix o. dyl.)

mixtra röra ihop (vard.): trol. en på eng. mixed 'blandad* bildad r-avledning; jfr blixtra: blixt

mixtu'r blandning: av lat. mixtu'ra blandning, bildn. till misce're blanda; jfr mixa, mestis

mjugg (i uttrycket i mjugg): trol. ombildn. av likbet. sv. dial. no. i mugg (med liknande /-tillsats som i fjant, pjaltig m. fi.)

mjuk: fsv. miuker, isl. mjükr; nord. ord av okänd härkomst mjäkig: trol. speciellt nord. ord, av okänt ursprung

1. mjäll (subst.): jfr isl. mjqll, no. mjøll lätt, fin snö; av samma rot som mjöl

2. mjäll (adj.): no. mjell, mjøll lös, fin och lätt; besläktat med 1 mjäll

mjälte: fsv. miælte, isl. mjalti; gemens, germ. ord (ty. MHz), kanske besläktat med malt. Härtill mjältsjuk melankolisk: mjälten ansågs i äldre tid vara upphovet till den "svarta gallan", som vållade melankoliskt temperament (jfr melankolisk, gallsprängd, spleen mjärde (ett fiskredskap): fsv. miærpre, miærpe till likbet. sv. dial. märder,

284mjöd

modal

mjäl, no. merd, egentl, 'ingångstratten (nätpåsen) i en mjärde'; samma ord som grek. mar'ath(r)on fenkål (varav ortnamnet Marathon), efter den korg-formiga blomställningen; urspr, 'korg av vidjekvistar'

mjöd: fsv. mioper, isl. mjgör; gemens, indoeurop. ord, trol. med bet. 'honung' (såsom ännu i sv. dial.)

mjöl: fsv. miol, isl. mjql; gemens, germ. ord (ty. Mehl, eng. meal), besläktat med mala

mjöldagg (en parasitsvamp): efter ty. Mehltau med samma bet., äldre miltau (eng. mildew); förleden mil- är ett indoeur. ord med bet. 'honung' (lat. mel), se mjölska; i ty. ombildat efter Mehl mjöl

mjöldryga (en parasitsvamp på råg): da. meldrøje; egentl, 'det som drygar ut mjölet' (jfr sv. dial. mjölöka med samma bet.)

mjölk: fsv. miolk, isl. mjglk; gemens, germ. ord (ty. Milch, eng. milk) med släktingar i iriska och slaviska språk

1. mjölke sädesvätska hos fiskar: isl. mjolkvi, no. mjælke; bildn. på mjölk, med anledn. av den mjölkvita färgen

2. mjölke (en växt, Epilobium): avledn. på mjölk; växten har ansetts ge korna rikligt med mjölk

mjölnare: fsv. mylnare, isl. mylnari; gemens. germ. ord (ty. Muller), gammalt lån av lat. molina'rius med samma bet., till moWna kvarn (varav ty. Mühle, eng. mill, da. mölle)-, ombildat efter mjöl

mjölska (ett slags mjöd): äldre mölska, fsv. mylska; avledn. på ett indoeuropeiskt ord med bet. 'honung' (lat. mel)-, jfr mjöldagg

mjölon: nybildn. till mjöl, efter de många bärnamnen på -ön

mnemotekni'k minneskonst: av grek. mne'me minne och tekh'ne konst. Härtill mnemoteknisk

mo: fsv. isl. mor, no. mo sandhed, -jord; trol. med urspr. bet. något sönderkrossat; besläktat med isl. ma skrapa, gnida; av omstritt ursprung

moaré, moiré [moaré'] vattrat siden: av fra. moiré, egentl, perf. part. av moirer vattra (ett tyg); till fra. moire (ett slags tyg), av eng. mohair, ytterst ett arab. ord; jfr mohair

moatjé äkta hälft, maka, dam: av fra. moitié hälft; av lat. medi'etas mitt, ställe

1 mitten; till med'ius (se medium) mobb pack, slödder: av eng. mol pö-

bel; förkortad form av lat. mo'bile (vuVgus) "den rörliga, obeständiga (folkhopen)", till mo'bilis rörlig; se mobil

mobi'1 rörlig, flyttbar: över ty. och fra. av lat. mo'bilis med samma bet. (jfr auto-, lokomobil, motion, motiv, möbel, mobb). Härtill mobilier (pl.) bohag, lösören: av lat. moWlia, neutr. plur. av mo'bilis; mobilisera försätta (hären) på krigsfot, uppbåda: av likabet. fra. mobiliser

1. mocka (en kaffesort): elliptiskt för mockakaffe; efter den arab. utskeppningsorten Mokka

2. mocka (en skinnsort): elliptiskt för mockaskinn, dvs. skinn från Mokka

3. mocka (måka) rengöra stall el. fähus (från gödsel), skotta snö, skyffla: isl. no. moka; germ. ord, möjl. besläktat med mjuk. Härtill rörmockare (-må-kare, -mokare)

mockant: se inockera mockasi'n indiansk hjortskinnskänga: ett indianskt ord

mockera håna: av likabet. fra. moquer. Härtill mockant [-ang't, -an't] hånfull: av fra. moquant, egentl, pres. part.

1. mod sinne (t. ex. vid gott mod); djärvhet: fsv. mop sinne; vrede; mod (jfr isl. rnöör vrede); gemens, germ. ord (ty. Mut mod, eng. mood sinnesstämning) med urspr. bet. 'sinne' eller 'vrede'; jfr an-, förmoda, högmod, tålamod,

2 muta. Härtill modig; modstulen, -fälld

2. mod bruk, (tillfälligt) rådande smak: av fra. mode; av lat. mod'us, sätt, vis, form (se modus); jfr modern, modist

moda'l (en grammatisk term): bildn. till lat. mod'us sätt, vis (se modus). Härtill modalite't skiftning (i visshetsgrad)

285modd

molekyl

modd [mådd]: möjl. av likbet. lågty. modde; dock möjl. inhemskt, en uppsvensk dialektform av äldre sv. modh, sv. dial. måd, no. mod n. damm; smått avfall, boss

modell': av fra. modèle; av ital. modelVo förebild, mönster; av lat. mod'ulus mått, måttstock, diminutivum av mod'us mått (se modus); jfr mall, modulera, modul. Härtill modellera moder: fsv. mopir, isl. moöir; gemens, germ. ord (ty. Mutter, eng. mother) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (lat. ma.'ter, se matrona; grek. me'ter, se metropol), bildat på barnordet ma, som återfinns i mamma; jfr mutter, möderne, pärlemor, modersmål moderator ordförande (preses) vid ett möte (estraddiskussion): efter likbet. eng. moderator, till moderate lugna, dämpa, leda; jfr moderera moderera dämpa, mildra; anpassa: ytterst av lat. modera'ri med samma bet.; till mod'us sätt (se modus). Härtill moderation måtta; jämkning; moderat måttfull, sansad: av lat. modera'tus, egentl, perf. part.

modern [-dä'rn]: över fra. möderne av lat. moder'nus ny, nuvarande; bildn. av mod'o nyss, nyligen, till mod'us (se modus). Härtill modernisera: av fra. moderniser; modernist modersmål: fsv. modhormal (1385), trol. efter likbet. medeltidslat. mater'na ling'ua (1100-t.); äldre än lågty. moder-språke (1400-t.), ty. Mutter sprache (1500-t.); till 1 mål

modest blygsam: över franskan av lat. modes'tus hovsam, anspråkslös; till mod'us (se modus). Härtill modesti' blygsamhet; av fra. moåestie med samma bet.

modifiera jämka, mildra: av fra. mo-difier; av lat. modijica're avmäta, sätta mått för; till mod'us (se modus). Härtill modifikation ändring, jämkning modist modehandlerska: av fra. modiste, bildn. till 2 mod

mods pl. (slangord känt från 1964) tonåringar av den nya livsstilen (1950— 60-talens), med långt hår m. m.: eng. ord, förkortning av (the) moderns

modu'1, mody'1 enhetsmått, grundmått: ytterst av lat. mod'ulus måttstock, avledn. (diminutiv) av mod'us mått; se modus, modell

modulera göra utvikningar från grundtonarten: av lat. modula'ri mäta; rytmiskt avmäta; till mod'ulus mått (se modell). Härtill modulation mo'dus (en grammatisk term): av lat. mod'us mått; mån; sätt, vis, form; jfr 2 mod; modal, modell, modul, moderera, modern, modest, modifiera, modulera

mogen: fsv. moin, moghin; egentl, perf. part. av ett verb, som återfinns i isl. möa smälta (mat), sv. dial. mo sig mogna. Härtill mogna; mognad mohair [måhä'r] (slags garn och vävnad): eng. mohair, av turk. muhayer; jfr moaré

mohammeda'n: efter den arab. religionsstiftaren Mohamm'ed (omkr. 570—632)

1. moj [måj'] göra, besvär (t. ex. pdmoj); skräp, smörja, strunt: av mit. moie arbet e, möda (ty. Mühe). Härtill mojig skräpig

2. moj [måj'] (om vinden) lugn, lätt, svag: se mojna

1. möja [måj'a] översättning, "luns" (skolslang): möjl. till 2 möja i bet. 'ha det bekvämt'

2. möja [måj'a] (i uttrycket m. sig ha det bra, må gott): av omtvistat ursprung möjl. ett barnord, möjl. en bildn. till 2 moj

mojna [måj'-] (om vinden): bildn. till adj. moj lugn, vacker (om vädret); av lågty. moje, holl. mooi med samma bet.; av ovisst ursprung

mojäng' verktyg, don (vard.): av fra. moyen med samma bet., av lat. med'ium medel

mol [-o'-] (i t. ex. moltyst, -tiga): no. mol, mor; av okänt ursprung; uttrycket mol allena (ensam) efter ty. mutterallein, mutterseélenallein övergiven av varje "modersjäl" (människa) mola [-o'-] småvärka- no. mörda, mola arbeta hårt; av omstritt ursprung moleky'1 minsta möjliga partikel: av fra. molécule, lärd diminutivbildn. av lat. mo'les massa (jfr mo lo)

286I. moll

monokel

1. moll (en musikterm): av lat. moll'is mjuk, vek, mild; jfr dur

2. moll (en tygsort): av samma ursprung som 1 moll

molla (växter av släktena Atriplex, Chenopodium): fsv. molde; trol. besläktat med mjöl

mollskinn: av eng. moleskin med samma bet.; till molé mullvad mollus'k blötdjur: ytterst av lat. mol-lus'cus mjuk; till moll'is (se 1 moll) moln [må'ln]: fsv. mulin, molin, moln; trol. substantivering av adj. mulen molnstod: se stod

molo [mo'lo] vågbrytare: av ital. mo'lo med samma bet.; av lat. mo'les massa; damm, dammbyggnad, vågbrytare (jfr molekyl)

moloken [moMoken] modstulen, -fälld, besviken: till 1 mod och sv. dial. loken, luken olustig, utmattad, no. loken slapp och trög, till loka sloka, hänga, no. isl. loka släpa efter, vara trög, sidoform till sloka; sålunda egentl, 'benägen att hänga ned, vara slapp, till modet'; jfr även lågty. Iak slapp (se 2 lake) och möjligen elak

molybde'n (ett metalliskt grundämne): modern bildn. till grek. molyb'daina blymalm; blyglans

momang' ögonblick, handvändning: av fra. moment ögonblick; se moment momen't underavdelning; beståndsdel: över tyskan av lat. momen'tum rörelsemedel; omständighet; vikt, betydelse; grad, punkt; ögonblick; jfr momang. Härtill momentan ögonblicklig, kortvarig

moms mervärdeskatt (1964): bildning (först i Danmark) efter äldre oms (1950-t.), förkortning av omsättningsskatt

monad [måna'd] odelbar enhet: ytterst av grek. mona's enhet; till mon'os en enda (jfr monark) *

monar k härskare: ytterst av grek. mo-nar'khes, bildn. av mon'os ensam och ar'khein härska (jfr anarki, patriark); till arkhi- förnämst (se arkitekt, ärke-). Härtill monarki konunga- el. kejsardöme: av grek. monarkhi' a; monar kisk; monarkism

mondial universell, världsomfattande: av likbet. fra. mondial, bildn. till monde värld, av lat. mun'dus; jfr global mondä'n fin, elegant, av stora världen: av fra. mondain med samma bet., bildn. till fra. monde, av lat. mun'dus värld monetä'r mynt-, penning-: av fra. moné-taire med samma bet.; av lat. moneta'-rius, till monéta mynt (se 1 mynt) monis'm enhetslära: bildn. till grek. mon'os en, en enda; jfr monark

1. monitor [må'nitår] (pl.monito'rer) (ett slags krigsfartyg): efter en av John Ericsson 1862 konstruerad pansarbåt Monitor; av lat. mon'itor varnare; för-manare; jfr följ.

2. monitor [må'nitår] kontrollmottagare vid televisionssändning: samma ord som föreg.

monitor elev som biträdande lärare: av fra. moniteur; av lat. mon'itor handledare, rådgivare; förmanare; jfr 1 monitor

monke [mång,ke](en växt, Jasione): även munke; da. munke; till 1 munk mono- [mån'å] (i monoplan, monoteis'm m. fi.): av grek. mon'os ensam. Härtill monogami' engifte: av grek. monogami'a; till gam'os äktenskap (jfr polygami); monografi' avhandling om ett ämne: till grek. grafein skriva (jfr grafisk); monogram' namnchiffer: till grek. gramm'a bokstav (jfr ana-, dia-, epigram, grammatik); monokotyledon [-då'n] enhjärtbladig växt: till grek. kotyledo'n skål; hjärtblad (jfr dikotyledon); monoli t pelare (eller staty) utförd av ett enda stenblock: till grek. lith'os sten (jfr litografi); monolog [-lå'g] samtal för sig själv: till grek. log'os ord, tal (jfr dialog, logisk); monomani' vurm: till grek. mani'a (se mani); monom [månå'm] (matern.) uttryck som består av en enda term: till grek. nom'os lag; avdelning (jfr bi-, polynom); monopol [-på'l] (affärsföretag med) ensamrätt: av likabet. grek. monopo'lion, till poléin sälja; monoton [-tå'n] enformig: till grek. ton'os ton (se 2 ton) monokel [-åk'el] enkellornjett: av likabet. fra. monocle; bildn. av grek. mon'os

287monotype

morkulla

(se mono-) och lat. oc'ulus öga; jfr okular-; binokel

monotype [mån'åtajp] sättmaskin för gjutning av lösa typer: av eng. monotype, bildat av mono- ensam och -type, efter mönster av li no type m. fi. monster [mån'ster] (monstrum) vidunder: lat. moristrum tecken, järtecken; vidunder. Härtill monströ's (monstruö's) missbildad, oformlig: av ty. monströs, fra. monstrueux; av lat. monstro'sus; monstrosite't vidunderlighet, vanskap-lighet

monstrans förvaringskärl för hostian: bildn. till lat. mönstra're visa; jfr demonstrera, monter, mönster monsu'n årstidsvind: av eng. monsoon med samma bet.; ytterst av arab. mausim årstid montage: se montera monter [mång'ter, mån'ter] (pl. montrar): utställningsskåp: av fra. montre; bildn. till montrer visa; av lat. mönstra're med samma bet. (jfr monstrans) montera [mång-, mån-] hopsätta; infatta: av likabet. fra. monter, även 'stiga i höjden; bringa i höjden'; bildn. till lat. mons (genit. mon'tis) berg (jfr remon-tera, mundering). Härtill montö'r: av likabet. fra. monteur; montage [-[mån-ta'sj]-] {+[mån- ta'sj]+} uppsättning m. m. monumen't minnesvård: av lat. monu-meritum minnesmärke; till mone're erinra. Härtill monumenta'1 storslagen mope'd cykel med hjälpmotor: modern kortform (1952) för mo[torveloci]ped mopp rengöringsverktyg: av eng. mop med samma bet.; möjl. av fornfra. mappe duk

mops: av lågty. holl. mops med samma bet.; jfr eng. mop grimas. Härtill mop-sig stursk; moppe: smekordsbildn. mor: i trycksvag ställning utvecklad form av moder

moral: av likabet. fra. morale; av lat. adj. mora'lis, bildn. till mo's (genit. mo'-ris) sed (se mores). Härtill moralitet sedlighet; moralisera predika sedlighet,, förmana; moralisk; moralist moras: av lågty. mdras (ty. Mor as't) med samma bet.; av romanskt ursprung

(fra. marais träsk); besläktat med mar-och med lat. mar'e hav morato'rium betalningsanstånd: bildn. till lat. mo'ra dröjsmål morbi'd sjuklig, osund: ytterst av lat. mor'bidus med samma bet., till mor'bu$ sjukdom

mord: fsv. morp, isl. mord; gemens, germ. ord (ty. Mord) med talrika släktingar i andra indoeurop. språk, t. ex. lat. mor's (gen. moftis) döden (se mortalitet), grek. brotos' dödlig (se ambrosia); jfr morsk, mörda, myla, myling

morell' brunkörsbär: trol. av ital. morell'o mörkbrun (jfr senlat. växtnamnet maurella)

mores [-å'-] (goda) seder (i uttrycket lära någon mores): av lat. mo'res, pl. av mo's (gen. mo'ris) sed, bruk; jfr moral morfe m språkform som uppbär en betydelse: av fra. morphème, bildat till grek. morfe' form, i anslutning till fonem

morfi'n (ett gift): av fra. morphine; modern bildn. (1817) till grek. Morjev's, namn på sömnens gud, eg. 'formaren (av drömbilder)', till grek. morfe' form, gestalt (se morfem, morfologi) morfologi' formlära (i biologi, geologi, språkvetenskap): bildn. av grek. morfe' form och log'os lära. Härtill morfolog [-lå'g]

morganatisk ingången med kvinna av lägre stånd: av medeltidslat. morgana'-ticus; latinisering av något tyskt ord, motsvarande sv. morgongåva; sålunda: äktenskap där barnen endast fick arvsrätt till moderns morgongåva morgon [mår'gån, mårr'ån]: fsv. morghon, isl. morgunn; gemens, germ. ord (ty. Morgen, eng. morning) av omstritt ursprung; jfr morganatisk, morna (sig), morse

moria'n neger: över lågty. mörian med samma bet. av medeltidslat. maurita'-nus invånare i Mauretanien morin g förtöjningsring: möjl. bildat till fra. corps mort med samma bet. morkulla: till sv. dial. mor skogsmark, skogbeväxt myr; i ortnamn som Mora, Hedemora m. fi.; ty. Moor, eng. moor

288moria

motell

kärr, myr, mosse; efterleden trol. ur-sprungl. ljudhärmande; sekundärt anslutet till kulla i bet. 'flicka', sålunda 'skogsjungfru'

moria [-å'-] små värka: no. moria, murla arbeta senfärdigt; värka gnagande: bildn. till sv., no. dial. mora arbeta smått; av omstritt ursprung (jfr mo la) mormon [mårmo'n]: efter Mor'mon, det fritt uppfunna namnet på den profet, som föregivits ha nedskrivit sektens religionsurkund

mormässa marknad (i Västerås) omkr. 8 sept.: urspr, 'kyrklig högtid d. 8 sept., jungfru Marias födelsedag'; fsv. Marin mæssa, maaremæssa, mor[e]mæssa; förleden sålunda tidigt ombildad efter mor moder

morna sig: bildn. till morgon morot: fsv. mororot; efter lågty. mor-wortel med samma bet.; till möre (ty. Möhre) morot (se mara) och wortel (ty. Wurzel) rot

morra, murra: fsv. morra, murra; ljudhärmande, liksom 1 knorra. Härtill morrhår (hos katt el. hund): jfr da. knurhår, ty. Schnurrhaar mors (vardagl. hälsningsformel: god morgon): från skolpojksslang, känt från slutet av 1800-t.; trol. av ett mom! god morgon! med tillagt hypokoristiskt -is, av momis blir mors; jfr tjänis! av tjänare!

morsa (mest i best. f. morsan) (vard.): endast i sv., känt från slutet av 1800-t.; trol. en hypokoristisk bildning på grundval av uttrycket mor sin (mor si) sin mor; jfr sv. dial. morsa husmor; jfr farsa, brorsa, kanske äv. sk år sa

1. morse [mårs'e] i uttrycket i morse: till morgon; fsv. i morghons (med tilllagt adverbiellt -s; jfr i torsdags, i våras, i vintras o. dyl.), äldre sv. i morges, i mor res, i måres (1600- o. 1700-t.), i morse (känt från 1780-t.) med senare tillagt adverbiellt -e; da. i morges; jfr i aftse (i går afse)

2. morse- [må'rse-, må'rs-] (i morsealfabetet m. fi.): efter den amerikanske uppfinnaren S. F. B. Morse (1791—1872)

morsk [mors'k]: no. morsk, trol. av morsk, äldre mordisk, i skämtsam användn.;

kanske också av äldre ty. murrisch (ty. mürrisch) morrande, missbelåten mortalitet dödlighet: av likabet. fra. mortalité, bildat till lat. mor's (gen. mor'-tis) döden: jfr amortera, mord mortel [mo'rtel, mort'el]: över tyskan av lat. moria'rium mortel mortifiera förklara ogiltig, döda: av likbet. fra. mortifier; av lat. mortifica're, till morti'ficus dödlig, av mor's död (se mortalitet)

morä'n (en geologisk term): av fra. moraine, ett sydostfranskt dialektord mos: fsv. no. mos; av lågty. mos (ty. Mus) med samma bet., besläktat med 1 mat

mosai k: av fra. mosaique; över ital. mosa'ico av medeltidslat. musa'icum, bildn. till lat. musi'vus, adj. till grek. mu'sa sånggudinna; alltså egentl, 'hörande till muserna och deras tempel' mosa'isk: bildn. till Mose[s], den israelitiska religionens grundläggare mosel [må'sel] (ett slags vin): efter den västtyska floden Mosel (fra. Moselle) moské [mås-ke']: över fra. mosquée av arab. masgid ort, där man tillber m oskit [-k-] (ett slags mygga): av spanska mosqui'to med samma bet.; av lat. mus'ca fluga (se musch) moskovit ryss: bildn. till det ryska stadsnamnet Moskva (äldre sv. Moskov) mossa mossväxt (och mosse torvinark, myr): urspr, olika former av samma ord, som i nyare tid fått skild bet. (jfr dager, dag), fsv. isl. mosi (dat. ack. mosa) mossa, mosse; till fsv. mos, sv. dial. måst moss mossa; gemens, germ. ord (ty. Moos, eng. moss mossa), besläktat med myr och med lat. mus'cus mossa moster: äldre morster; av fsv. mopor-sy stir, sammansättn. av moder och syster

mot (prep., adv.): fsv. i mot, a mot; till subst. fsv. isl. möt möte, även: 'plats för möte, vägkors'; väghamot vägmöte (1541), jfr vägskäl; ett gemens, germ. ord av omtvistad upprinnelse (jfr möta, möte;ledamot).Härtill mota: speciellt svenskt ord motell' hotell för motorförare: modern ordbildning (o. 1950); sammansättn. av

289motett

multe

mo- i motor (-förare, -vagn, -cykel) och -tell i hotell

motett' (ett slags kyrklig körsång): av fra. mötet, bildn. till fra. mot ord; jfr motto

motion [måtsjo'n) kroppsrörelse; (riksdagsmans) förslag: äldre sv. mera allmänt 'förslag' (t. ex. F. Bremer 1843); av lat. mo'tio rörelse; till move're röra (jfr promovera; motor). Härtill motionera; motionä'r förslagsställare moti'v bevekelsegrund; skäl; ämne: av fra. motif med samma bet.; av lat. adj. moti'vus rörlig (jfr lokomotiv, mobil, motion). Härtill motivation drivkraft (1960-1.)

motor [mo'tår] (pl. moWrer): ytterst av lat. mo'tor drivare, bildn. till move're (perf. part. mo'tum) röra, sätta i rörelse; jfr mobil, motion, motiv. Härtill moto'risk; motorisera motsats: bildn. till motsätta, efter mönster av likbet. ty. Gegensatz; belagt från mitten av 1700-1.; se 1 sats motspänstig: efter ty. widerspenstig med samma bet., bildn. till ty. Span strid, oenighet, egentl, 'spänning'; till 1 spänna

mott [-å-] (en insekt): fsv. no. mott (jfr isl. motti med samma bet.); gemens, germ. ord (ty. Mötte, eng. moth) av en rot med bet. 'gnida el. gnaga sönder' motti [mått'i] inringad fientlig trupp: av finska motti med samma bet., egentl, 'famnmått för långved (där veden är liksom inspärrad)', lånat från sv. mått motto [mått'o] valspråk: av ital. mott'o, identiskt med fra. mot ord (jfr motett); båda av folkl. lat. muttfum mummel motvilja ovillighet; olust, aversion: till adv. mot. Härtill motvillig ogärna (motsats: frivillig, beredvillig) moussera: se mussera

1. mucka säga emot, bråka, gräla (vard.): trol. av mit. mucken (ty. mucken) med samma bet., även: 'knota, knorra'; ljudhärmande. Härtill muck (i uttrycket inte ett m.)

2. mucka rycka ut ur militärtjänst (vard.): från slang o. förbrytarspråk: gå muck bli fri, komma ut (ur fängelse),

av zigenarspråket mukk fri, lössläppt. Härtill muck utryckning (vard.) mudd stickad handlovsvärmare: av sv. och no. dial. mudd med samma bet., även: 'renskinnspäls'; av lapska muedda päls

mudder (bl. a. i mudderpråm): av lågty. modder gyttja; jfr modd. Härtill muddra

muff: av ty. Muff, eng. muff med samma bet.

muffins (pl.) (ett slags kakor): av likbet. eng. muffin; av okänt ursprung

1. mugg (ett dryckeskärl): jfr da. och no. mugge med samma bet.; trol. ett eng. lånord

2. mugg (viss inflammation hos hästar och nötkreatur): trol. av da. muk, som är lånat från lågty. müke med samma bet.

mula mulåsna: över tyskan av lat. mu'lus med samma bet.; jfr mulatt mulatt': av spanska mula'to, bildn. till mulo mulåsna; bastard; jfr mula mule: fsv. mule, isl. muli: gemens, germ. ord (ty. Maul); bildn. till mu, härmande kons läte; jfr sur mulen mulen: fsv. mulin, molin; svenskt ord (liksom moln; jfr no. mol små spridda skyar), trol. besläktat med mala och mjöl

muljera uttala med j-aktigt ljud: av fra. mouiller, bildn. till lat. molVis mjuk mull: fsv. muld, isl. no. mold; gemens, germ. ord (eng. mould), till roten i mala och mjöl; jfr mylla mullbänk snusbuss som läggs innanför underläppen: skämtsam benämning, eg. 'jordbänk, jordvall'

mullbär: trol. av lågty. mörbere med samma bet.; jfr lat. mo'rum mullbär mullig: jfr sv. och no. dial. mulla fyllig kvinna; av ovisst ursprung mullra: ljudhärmande; möjl. med ljudomkastning av sv. dial. moria mullra, vråla

mullvad: bildn. till verbet vada i bet. gå; sålunda med egentl, bet. 'jordgång-are'; jfr mull

multe (en saltsjöfisk): jfr eng. mullet med samma bet.; av fornfra. mulet mulåsna

290multen

mus

multen: se multna multer (pl.) hjortron: no. molta moget hjortron, da. muUébær; till multen mjuk, mör (se multna)

multilatera'1 flersidig: modern bildn. av lat. muVti- mång- (till muVtus mycken se multum) och låter a'lis sido- (adj. till lat'us sida); jfr unilateral, bilateral

multip'el mångfald: av likabet. fra. multiple; av lat. muVtiplex mångfaldig. Härtill multiplicera: av lat. multiplica're med samma bet.; multiplikation; mul-tiplikator: egentl, 'den som mångdubblar'; multiplikan'd: egentl, 'det som skall mångdubblas' multna.' no. moltna; bildn. till adj. multenno. molten mjuk, mör, upplöst, ruttnande, egentl, perf. part. av ett starkt verb no. melta smälta, upplösas, besläktat med malt; jfr multer mul tum mycket; (mycket) pengar: av lat. muVtum, neutr. av adj. muVtus mycken

mulåsna: se mula

mu'mie balsamerat lik: ytterst av arab. mümija ämne, varmed döda balsameras. Härtill mumifiera mumla: fsv. mumbla; av lågty. mum-melen med samma bet.; ljudhärmande mumma (en ölsort): av ty. Mumme med samma bet., trol. bildn. till ett personnamn

munVrik enfaldig karl (snusmumrik): sv. dial. ordbildning på -ik till ljud-härmande mumla, mumsa m. fi. mumsa: no. mumsa; ljudhärmande mun: fsv. munder, isl. mudr, no. munn; gemens, germ. ord (ty. Mund, eng. mouth), trol. av en indoeurop. rot med bet. 'tugga' (jfr mynna, 2 -mynt). Härtill muntlig: av lågty. muntlik (ty. mündlich)

munde'ring utrustning; seltyg: av ty. Mundierung; till fra. monter utrusta (se montera)

municipa'1- (i municipalsamhälle, -nämnd o. dyl.): bildn. till lat. municip'iimi landsortsstad, småstad. I Sverige var municipalsamhälle en kommunal organisationsform 1898—1952.

1. munk: fsv. munker, närmast lånat från fornlågty. el. fris.; ytterst av grek. monaklws' ensamboende, eremit (se mono-); efter klosterväsendets utveckling fick ordet bet. 'medlem av klostergemenskap, klosterb roder'

2. munk: ellips av munklikör (urspr, tillverkad i ett benediktinkloster)

3. munk i flottyr tillagat bakverk (äp-pelmunk o. dyl.); potatisplättar (raggmunk): bildlig användning av 1 munk

munsjÖ'r gunstig herre, gynnare: försvenskning av fra. monsieur herre, av äldre monseigneur; till lat. sen'ior herre, egentl, 'äldre'

munskänk: av ty. Mundschenk med samma bet., till Schenk, fornty. scenco tjänare som skänker i (vin); bildn. till skänka

munter: av ty. munter med samma bet., urspr, 'vaken, uppmärksam' mur: tidigt germ. lån från lat. mu'rus med samma bet.

mura (arter av växtsläktet Potentilla): no. mura med samma bet.; trol. samma ord som ty. Mohre (Möhre) morot (se morot), ursprungl. 'ätbar rot' murbräcka: äldre sv. även murbräckare; efter likbet. lågty. murbreker, ty. Mauerbrecher; se 1 bräcka murgröna (en växt, Hedera helix): namnet känt från 1640 murken: isl. morkinn, no. morken: trol. besläktat med en del germ. och indoeurop. ord med grundbet. 'krossa'; jfr mortel, mör, mörja murkla: av ty. Morchel med samma bet.; till ty. Möhre morot (se morot) murmeldjur: av ty. Murmeltier med samma bet., ombildn. av lat. mu'rem mon'-tis bergmus murra: se morra

murre*, i sammansättn. sotarmurre; variation av kurre med anknytning till morian (äldre sv. även murian) murvel (spec. tidnings-): sv. dial. murvel liten tjock pojke, .liten tjur, argsint karl, till no. murva arbeta smått, pyssla, murv pyssling, liten förkrympt varelse; jfr parvel m. fi.

mus (pl. möss): fsv. isl. mus f., gemens, germ. ord (ty. Maus, eng. mouse) med

291musa

mygg

motsvarighet i flera indoeurop. språk (lat. mus; grek. inys, se myosotis); trol. bildat till en rot med bet. 'gnaga' musa (pl. muser) sånggudinna: av lat. mu'sa (pl. mu'sæ), grek. mu'sa (pl. mu'sai), benämning på sångens, musikens och skaldekonstens (nio) gudinnor; jfr museum, musik musaget [-ge't]: av grek. musage'tes, namn på Apollon som musernas anförare

musch liten, svart taftlapp: av fra. mouche, eg. 'fluga'; av lat. mus'ca fluga muselma'n: av ty. Museiman; över ital. av arab. muslimin muhammedaner musette [mysätt'] (pastoral dans på 1700-t.): av likbet. fra. musette, även 'säckpipa', eg. diminutiv av fornfra. muse sång, melodi, av lat. mvfsa (se musa)

muse'um: ytterst av grek. muse'ion åt muserna helgad plats (se musa) musi'k: över ty. och fra. av lat. mu'sica; av grek. musike\ egentl, 'musisk (konst)', bildn. till musa. Härtill musicera: av ty. musizieren; mu'sikus: av lat. mu'sicus musikalisk; mu'siker: musikan t; musikalisk; musikalier (pl.) musi visk inlagd: till lat. musifvum mosaik; jfr mosaik

musji'k rysk bonde: av ry. musjik med samma bet.; till musj karl, äkta man muska't (muskatell') (sött vin med mus-kotsmak): bildn. till muskot muskedun'der: av ty. Muskedonner, om-bildn. (i anslutning till Donner dunder) av fra. mousqueton med samma bet., bildn. till mousquet; se musköt muskel: över ty. av lat. mus'culus mus; muskel (muskeln liknade en under huden springande mus). Härtill muskulös: över fra. av lat. musculo'sus; muskulatu r: av fra. musculature musketerare (musketö'r) [-sk-] med musköt beväpnad krigare: ytterst av fra. mousquetaire, bildn. till mousquet; se musköt

-muskig: se svartmuskig muskot [mus'kåt] (krydda): över ty. av medeltidslat. musca'ta (nux) mysk-liknande (nöt); till lat. mus'cus mysk musköt [-skö't, -sjö't] (ett slags gevär):

över tyskan av fra. mousquet med samma bet.; av ital. moschetfo, egentl, 'sparvhök* (använd vid fågeljakt); jfr muskedunder, musketerare musli'n (en tygsort): över tyskan av fra. mousseline med samma bet.; av ital. mussoWno; av arab. musili från Mosul mussera skumma: av fra. mousser, bildn. till mousse skum; av lat. muVsa mjöd musseron [-o'n] (ett svampsläkte): av fra. mousseron med samma bet. mussla: av lågty. mussele, muschele (ty. Muschel); av lat. mus'culus tvåskalig mussla,; till mus mus, sålunda formellt samma ord som muskel must: fsv. muster, moster; över lågty. must, most av lat. mus'tum vinmust. Härtill mustig; musteri' mustang' enmotorigt flygplan; modern spårvagnstyp: av eng. mustang, egentl, 'vild häst på prärierna'; av spa. mestengo med samma bet.

musta'sch: av fra. moustache; av ital. mostacc'io med samma bet.

1. muta utöva bestickning: fsv. isl. muta; till fsv. muta gåva; av oklart ursprung

2. muta (i muta in): av ty. muten ansöka; bildn. till Mut (se anmoda, 1 mod)

mutation (språngvis uppträdande) variation hos en art: i denna bet. först hos holl. biologen H. de Vries (1901); av lat. muta'tio utbyte; förändring mutter (skruv-): av ty. (Schraub)mutter med samma bet.; till Mutter (se moder) i bet. 'livmoder'

muttra: no. mutra; ljudhärmande myasteni' muskelförlamning: modern bildn. till grek. my's (gen. myos') muskel, eg. 'mus' (jfr myom) och asteni

mycel[ium] svamptrådar: bildn. till grek. myk'es svamp (jfr mykologi) mycken: fsv. mikin, mykin, isl. mikill; gemens, germ. ord (eng. much) med släktingar i andra indoeurop. språk, t. ex. grek. megaVo- stor (se megafon), lat. mag'nus stor (se magnat): med grundbet. 'stor'

mygg: fsv. myg, no. mugg, mygg; samma ord som eng. midge och nära besläktat med ty. Mücke och isl. my; trol. av

292mygla

myteri

ljudhärmande ursprung. Härtill mygga: speciellt svenskt ord mygla fiffla, trassla, krångla, "maska", fuska: trol. ett norrländskt dialektord, som fick spridning bland soldater under beredskapstjänsten på 1940-t.; dialektal form av mögla i bet. 'vara möglig, snåla, spara, göra ngt dåligt' (B. Molde). Härtill mygel fusk, fiffel, intriger, konsten att klara sig; myglare fifflare, fuskare, krångelmakare; mygleri mykologi [mykålågi'] svamplära: bildn. till grek. myk'es svamp och log'os lära; jfr mycelium. Härtill mykolog [-lå'g] myla gräva ned o. hölja över (i jorden, i snön): sv. dial. (Östergötland m. fi.); dial.-form av fsv. myrpa mörda, se mörda

myling vålnad av ett mördat barn (sv. dial.): bildn. till fsv. morp n.,se mord och mörda mylla: bildn. till mull myllra: trol. en ljudmålande bildn. till sv. och no. dial. my vimla (av smådjur); jfr krylla

mylta hjortronsylt, bildn. till multer mynd runmynd: isl. mynd figur, bild, no. mynd egenskap

myndig: fsv. myndogher; av lågty. mün-dich (tv. mündig) med samma bet.; bildn. till fhty. mund skydd (jfr förmyndare). Härtill myndighet; myndling person som står under någons förmynderskap: av ty. Mündling mynna (i mynna ut o. dyl.); bildn. till mun; i sv. sannolikt efter likabet. ty. munden. Härtill mynning: av ty. Mün-dung

1. mynt (subst.): över lågty. münte (ty. Münze) av lat. mone'ta mynt; se monetär, portmonnä

2. -mynt (adj.) med mun: adj.-bildn. till mun, t. ex. harmynt, lösmynt

mynta (benämning på flera kryddväxter): över tyskan av lat. men'ta med samma bet.

myom [-å'm] svulst (av muskelvävnad): modern bildn. till grek. my's (gen. myos') muskel, eg. 'mus', samma ord som sv. mus myopi' närsynthet: ytterst av grek. myopi'a med samma bet.; av my'ein

sluta till, kisa med ögonen, och o'ps Öga myosotis [myåså'tis] förgätmigej: bildn. av grek. myos' (genit. av mys mus) och otos' (genit. av us öra) myr: fsv. myr, isl. myrr; besläktat med mosse

myra: fsv. myra (jfr det besläktade no. maur); av omstridd härkomst myria'd tiotusental: av grek. myrias\ egentl, 'antal av 10.000' myrra (ett slags balsam): av grek. myrr'a . med samma bet. myrfen: av likbet. grek. myr'tos mysa småle (av belåtenhet): no. mysa; trol. en ljudsymbolisk bildning. Härtill mysig trivsam, behaglig mysk: över fra. musc och lat. mus'cus mysk, ytterst från österländska språk

1. myssja (en växt, Asperula odorata, myskmadra): ä. nsv. myskia; av mit. müseke, till mos mossa; associerat med mysk, därav myskmadra; jfr ma dr a, måra

2. myssja ostvassla (dial.): besläktat med sv. dial. mesa med samma bet., se mesost

3. myssja täta timmerväggar med mossa (dial.): bildn. till mossa, fsv. mosi m. och mos n.

mysterium hemlighet, något oförklarligt: över lat. av grek. myste'rion hemlighet, hemlig lära, bildn. till mys'tes invigd. Härtill mystä'r hemlighet, gåta: av fra. mystère, av lat. myste'rium; mysteriers gåtfull, hemlighetsfull: av fra. mystèrieux; mys'tisk hemlighetsfull, underbar: över tyskan av lat. mys'ticus, grek. mystikos' hörande till mysterierna, hemlig; mysti'k religiös tendens till innerlig förening med det gudomliga: av en substantivering av föreg. lat. och grek. adj.; mys'tiker anhängare av mystiken; mysticis'm böjelse för det*gåtfulla; mystifiera bedraga, föra bakom ljuset: av fra. mystifier; mystifikation myt gudasaga, -sägen: av grek. my'thos berättelse. Härtill my'tisk sagolik, uppdiktad: över tyskan av lat. my'ticus, av grek. mythikos'; mytologi [-ålågi']: av grek. myihologi'a; se logisk; mytolog [-lå'g]

myteri' uppror: av lågty. müterij, bildn.

293I. må

mången

till fornfra. muete uppståndelse, oro; jakt; egentl, part. av lat. move're röra

1. må (i må bra o. dyl.): fsv. magha med samma bet.; samma ord som 2 må

2. må (hjälpverb): fsv. magha (pres. ma), egentl, 'ha makt el. förmåga, kunna'; gemens, germ. ord (ty. mogen, eng. may) med bet. 'kunna, förmå', besläktat med makt

måbär (bär av Ribes alpinum): no. må-bär bär av oxel el. hagtorn; trol. till fsv. mär mö, jungfru, isl. mmr; se m ö måfå (i uttrycket på måfå): da. på må og få; sammansätta, av 2 må (i bet. 'kunna') och 1 få

måg: fsv. magher, isl. mdgr måg, svåger, överhuvud 'släkting genom giftermål'; gemens, germ. ord av ovisst ursprung

måka: se 3 mocka

1. mål talförmåga; språk: fsv. isl. mål n., got. mapl n.; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'församling, överläggning'; jfr mäla; lågmält; efter-, gen-, till-, vedermäle; modersmål,/<?/&-,lands-, tungomål m. fi.

2. mål rättssak: egentl, 'sak, som behandlas i församling'; samma ord som 1 mål; jfr gemål, giftermål, slagsmål, spörsmål, målsman

3. mål mått: fsv. isl. mål; gemens, germ. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'mäta'; jfr 4 mål, spannmål och vadmal. Härtill målfyllig som fyller måttet, välväxt; undermålig

4. mål måltid: egentl, 'avmätt tidpunkt, bestämd tid' (jfr helgsmål, dröjsmål), samma ord som 3 mål; jfr måltid; gemens, germ. ord (ty. Màhl, eng. meal)

5. mål riktning, riktpunkt, avsikt: fsv. mal märke, riktpunkt, mål; samma ord som 3 mål; jfr föremål

6. -mål: i flera gamla sammansättningar förekommer -mål med starkt avbleknad bet., ung. 'sak': göro-, klago-, käromål, dröjs-, slags-, spörs-, tvistemål, önskemål, gifter-, skriftermål, trångmål

måla: fsv. mala; av lågty. målen med samma bet. (ty. målen), till en stam med urspr. bet. 'tecken, fläck'. Härtill måle'-

risk: av ty. ma'lerisch med samma bet. målbrott brytning i rösten hos ynglingar och flickor i mognadsåldern: se 1 mål och 1 brott

målför som har lätt att tala, talför; målföre talförmåga; sätt att tala, dialekt: av 1 mål och 1 för, 1 före målro underhållning under måltid, bords-samtal: sammansätta, av 4 mål (med ngn inblandning av 1 mål) och 3 ro i en äldre bet. 'tidsfördriv, förlustelse, nöje' målsman: eg. 'den som för någons talan (mål) inför rätta'; till 2 mål måltid: av lågty. måltid (ty. Mahlzeit)\ till 4 mål

1. mån (i uttryck som i någon mån): fsv. mun, mon vilja, önskan; förmån, glädje; skillnad; vikt, värde, isl. munr; germ. ord med grundbet. 'sinne, tanke', besläktat med minne; jfr förmån, hårs-, prut-, jord-, mannamån; 2 mån, månde, månne

2. mån (i uttryck som vara mån om ngt): sv. (och östno.) uttryck, känt från o. 1700; egentl, samma ord som 1 mån; det opersonl. mig är mån (för mig är önskan) har utbytts mot jag är mån, varvid subst, kom att uppfattas som ett adj. ord. Härtill måna om vårda

månad: fsv. manaper, isl. manadr; gemens. germ. ord (ty. Monat, eng. month), bildat till måne. Härtill måna'tlig måndag: fsv. manadagher, isl. mdnadagr; gemens, germ. ord (ty. Montag, eng. monday), översätta, av lat. di'es Lu'nce månens dag

månde (hjälpverb): fsv. monde, imper-fekt av mon (pres.) månne, torde, skall (se månntro), isl. mun skall; hjälpverb, till sitt upphov samma ord som fsv. mona minnas; tänka på (se 1 mån); jfr månne

måne: fsv. mane, isl. mani; gemens, germ. ord (eng. moon; jfr ty. Mond) med nära släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. me'nsis månad; jfr månad, måndag

mången: fsv. mangin, av mang-en mången en; neutr. mångt (och mycket), pl. många, av fsv. mänger mången; gemens, germ. ord (ty. mancher, eng.

294mångfaldig

märgel

many) med släktingar i andra indo-europ. språk

mångfaldig: fsv. mangfàldogher, äldre mangfålder (jfr enfaldig); till stammen i fåll

månghövdad: till fsv. hovup huvud, isl. hgfud, äldre haufud; se huvud mångla: över lågtyskan av lat. subst. mång'o slavhandlare; vinhandlare; klädmäklare

månne (frågeord): av hjälpverbet fsv. monde (se månde); jfr månntro månntro: av fsv. mon skall, torde (se månde) och äldre sv. tro månne (till 2 tro)

måns: eg. mansnamnet Måns (folklig form av Magnus) i appellativ användn. som lindrigt okvädinsord: bonde, klumpig, karl, dumbom; i sammansättn.: lat-, tråk-, trögmåns m. fi.; jfr jöns mån'sing västgötaknallarnas hemliga språk: m. var knallarnas egen benämning på sitt språk; härtill månsa tala månsing; av ovisst ursprung; kanske bildn. till måns måra (ängsväxt, Asperula): isl. madra, no. moira; av omstritt ursprung; jfr madra

mård: fsv. marder, isl. mgrdr; gemens, germ. ord (ty. Marder) med dunkelt ursprung

mårtens- (i mårtensgås o. dyl.): efter S:t Martins ('Mårtens') "dag (den 11 nov.)

mås (en sjöfågel): jfr sv. och no. dial. måsey bildn. till den stam, som återfinns i isl. mar mås; gemens, germ. ord (ty. Möwe); av omstritt ursprung måste: av lågty. moste (ty. musste), im-perfekt av möten (ty. müssen), egentl, 'vara tvungen, kunna, få' mått: fsv. mat, no. måt; trol. lånat av lågty. mate mått (ty. Mass), substantiv-bildn. till mäta (jfr 1 måtta). Härtill -mätig i lik-, rättmätig; -mässig i konstmässig m. fi.

I. måtta måttlighet: fsv. mätta (gen. dat. ack. mätto) mått, gräns; lämplighet; da. måde; av lågty. mate med samma bet., eg. 'avmätande'; till mäta (jfr mått). Härtill måttlig; måtto (i så m., i dubbel

m. o. dyl.): av den böjda formen av fsv. mätta f.

2. måtta sikta: fsv. mätta, no. måta avpassa, avmäta; av likabet. lågty. mdten; till mate (se 1 måtta) mähä tafatt, enfaldig person: egentl, 'får, person som bräker', efter fårens läte; med samma bet. också finska mähä mäkla [mä'kla, mäk'la]: av lågty. mekelen (ty. mäkeln) med samma bet., bildn. till maken (ty. machen) göra; jfr 3 maka. Härtill mäklare affärsförmedlare: av likbet. ty. Mäkler

1. mäkta (verb): fsv. mækta; bildn. till makt

2. mäkta (adv.; t. ex. mäkta stor): om-bildn. av lågty. mechtich; se mäktig

mäktig: av lågty. mechtich (ty. mächtig) med samma bet.; bildn. till makt mäla säga: bildn. till 1 mål; jfr an-, gen-, förmäla, bemäld mäld: fsv. mælder, isl. méldr; bildn. till samma rot som mala och mjöl mäll (ett ogräs): fsv. mæld} da. melde; besläktat med mo 11 a mälta: fsv. mæUa, isl. melta; bildn. till malt

män (i jo jo män, så män o. dyl.): rest av en fordom brukad ed vid helgonen, "helga män" mänga blanda: fsv. mængia, isl. mengja; av lågty. mengen (ty. mengen) med samma bet.

mängd: no. mengd; bildn. till fsv. mänger; se mången

människa [männ'isja], vard. och i vers även tvåstavigt mänska [männ'sja; sydsv. även männ'ska]: fsv. mænniskia f., da. m-enneske n.; av fornlågty. mennisco m. (mit. mensche, ty. Mensch); substantivering av adj. fornlågty. mennisc (ty. männisch, isl. mennskr, fsv. mænsker givmild), avledn. till 2 man. Härtill mänsklig [männ'sk-] mär fransk ämbetsman: av fra. maire; av lat. ma'jör större; jfr major märg: fsv. mærgher, isl. mergr; gemens, germ. ord (ty. Mark, eng. marrow) med släktingar i andra indoeurop. språk märgel: av ty. Mergel, av lat. mar'gila med samma bet.; jfr utmärglad

295märka

mönstergill

märka: fsv. mærkia, isl. no. merkja; bildn. till fsv. isl. mark märke, gemens, germ. ord (ty. Märke, eng.mark); jfr 2 mark, märke, remarkabel. Härtill märklig; märkvärdig

märke: fsv. mærke, isl. merki; bildn. till likabet. fsv. isl. mark (se märka) märla liten krampa, hyska: no. merla; nordiskt ord av ovisst ursprung märlspik (ett slags pryl): da. mærlespiger; av holl. marlspijker med samma bet., till verbet marien binda, förtöja märr: fsv. mær, isl. no. merr; gemens, germ. ord, femininform av isl. marr häst; se marskalk märs mastkorg: av làgty. mer se, holl. mers; gemens, germ. ord med bet. 'korg'

mäsk: fsv. mæsker, no. meisk; av lågty. mësch (ty. Maisch) med samma bet.; egentl, 'blandning* (till ty. mischen blanda)

mäss (t. ex. officersmäss): av eng. mess med samma bet.; över fornfra. mes av lat. miss'us, egentl, 'skickat (från köket)'

1. mässa gudstjänst: över tyskan av lat. miss'a i uttrycket ite, missa est gån, (församlingen) är bortskickad (d. v. s.: åtskiljes), varmed en del av gudstjänsten avslutades

2. mässa marknad: av ty. Messe; samma ord som 1 mässa; marknader hölls i stor utsträckning vid kyrkohögtiderna

mässfall inställelse av ordinarie gudstjänst: till fsv. falla brista i fullgörande, fælla försumma

mässhake (en del av mässkruden): om-bildn. av fsv. mæssuhakul, isl. messuhg-kull; av fsv. hakul kappa; av dunkelt ursprung

mässing: fsv. mæssinger; gemens, germ. ord, möjl. av slaviskt ursprung mässling: bildn. till äldre sv. masla blemma och sv. dial. masslur mässling; gemens, germ. ord (eng. measles; ty. Masern)

mästare (mäster): fsv. mæstare, isl. meis-tari, no. meister; över lågty. och fornfra. av lat. magis'ter förman, styresman, läromästare; se magister, mätress.

Härtill mästra: av mit. m ester en, ty. meistern med samma bet. mäta: fsv. mæta, isl. no. meta; gemens, germ. ord (ty. messen), besläktat med lat. medita'ri överväga (se meditation); jfr mått, 1 måtta. Härtill mät (ta i m. o. dyl.)

mätress' älskarinna: av fra. maitresse, femininbildn. till maitre mästare; av lat. magis'ter (se mästare) mätt: fsv. mætter, isl. mettr, no. mett; egentl, 'som har fått mat'; bildn. till 1 mat. Härtill mätta; mättnad mö: fsv. mø, isl. mær (ack. mey); femininbildn. till isl. mqgr son; besläktat med ty. Magd tjänarinna och Mädchen flicka samt eng. maid tjänarinna möbel: över tyskan av fra. meuble, av folkl. lat. mob'ilis rörlig (jfr mobil). Härtill möblemang'

möda (subst.): fsv. møpa, isl. møöa; bildn. till ett adj., fsv. moper oroad, matt, trött, isl. mådr (jfr ty. müde trött). Härtill möda (verb)

möderne: fsv. møpærne; bildn. till moder

mögel [-ö'-]: no. mygl (jfr isl., no., sv. dial. mygla)\ till en indoeurcp. rot med bet. 'fukt, mögel', som återfinns bl. a. i grek. myk'es svamp (se mycelium). Härtill mögla [-ö'g-, -ög'-] möjlig: fsv. møgheliker, da. mulig, no. viogeleg; av lågty. mögelik med samma bet. (ty. möglich)', till ty. mogen kunna (se 2 må)

möl'ja blandning, röra: sv. dial. mölja maträtt av fläskspad med brödbitar, no. mylja; till verbet isl. mylia krossa, söndersmula, besläktat med mala mölla (sydsvenskt) kvarn: da. mølle; över tyskan av lat. moWna kvarn; jfr mjölnare

mön (västsv. dial.) takås: no. möne, isl. mønir m., da. mønning; besläktat (genom avljud) med 1 man mönja (ett rött färgstoff): fsv. menia; över lågty. av lat. min'ium med samma bet.; jfr miniatyr, vitmena mönster: no. mynster; av lågty. munster; ytterst till lat. monstra're visa; jfr monstrans mönstergill: se gill

296mör

naken

mör: fsv. mør, isl. meyrr, no. møyr; av okänt ursprung

mörda: fsv. myrpa, isl. myrda; bildn. till mord

mör ja: fsv. -myria, no. myr ja; besläktat med mur ken, alltså med urspr. bet. 'något krossat'

mörk: fsv., isl. myrkr, no. myrk; gemens, germ. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'lysa svagt, skimra'. Härtill mörker: fsv. isl. myrkr

mörsare (ett slags kanon): av ty. Mörser mortel; mörsare

mört: fsv. myrter (jfr isl. murtr, no. murt); möjl. besläktat med mörk möss (pl.): se mus

mössa: av lågty. müsse, mütze (ty. Mütze); av medeltidslat. almu'tia korpälsmössa; trol. ytterst ett arabiskt ord

möta: fsv., isl. møta; gemens, germ. ord (eng. meet), bildn. till mot i bet. 'möte'

möte: fsv. isl. møti; bildn. till mot möte

N

nabb (nabbe) spets, tagg: fsv. -nabber, fornno. -nabbr, nabbi, no. nabbr nabbe spets, udde; besläktat med näbb och sv. dial. nä v näsa, spets na'bO granne: fsv. naboe, isl. ndbüi; sammansättn. av nä- nära (jfr 1 när och ty. nahe) och böe bebyggare (se 2 bo, åbo)

nabob [nabå'b, na'båb] mycket rik man: av eng. nabob, ytterst från arab. nawäb (pl.) ställföreträdare; urspr, ståthållare under stormogulväldet, sedan under Ostind. kompaniet

na'chspil friare fortsättning på en fest, eftersläckning: av ty. Nachspiel, egentl, 'efterspel'

nackdel: av ty. Nachteil med samma bet. (bildat i motsats mot Vorteil fördel); jfr fördel; nachspil nacke: fsv. nacke, isl. hnakki; gemens, germ. ord (ty. Nacken; jfr eng. neck hals) av omstritt ursprung na'dir punkt på himlavalvet, rakt motsatt zenit; ytterst av arab. nadir motsatt

nafsa: bildn. till 2 nappa; jfr rafsa, krafsa m. fi.

nafta bergolja: av grek. naftha; trol. ytterst ett arab. ord. Härtill n af tal i' n I. nagel (på finger el. tå): fsv. isl. nagl; gemens, germ. ord (ty.Nagel, eng. nail) med talrika släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ung'uis nagel

2. nagel spik, bult: trol. lån av ty. Nagel spik, egentl, samma ord som 1 n a-gel; inhemskt är däremot fsv. naghle, isl. nagli spik, bildn. på 1 nagel; jfr nejlika, varnagel. Härtill trol. uttrycket nagel i ögat (efter 4 Mos. 33: 55) nagelfara: no. naglefara; egentl, 'pröva med nageln'

nageltrång: till fsv. prång trängsel; trångmål; behov, sv. dial. trång brist, behov, isl. prqng; gemens, germ. ord (ty. Dräng), besläktat med adj. trång och tränga

nagga: no. nagga gnaga, äta; plåga; till ett verb isl. no. naga gnaga (ty. na-gen med samma bet.) nai'v barnslig, okonstlad: av fra. naif; av lat. naWvus ursprunglig, naturlig, till na'tus födelse (jfr nation). Härtill naivite't naturlighet; enfald: av fra. naiveté, av lat. nati'vitas, urspr, 'födelse' (jfr nativitet); naivis'm naja [naj'a] binda fast med smäckert tågvirke: av höll. naaien, egentl, samma ord som ty. nähen sy (jfr nål) naja'd (ett slags vatten väsen): över fra. naiade av grek. plur. Naiad'es, vattennymfer i inlandsvatten naken: fsv. isl. nakinn, no. naken; med annan ändelse fsv. nakudher, isl. nøk-kvidr, en sidoform som återfinns i andra germ. språk (ty. nackt, eng. naked) och har motsvarighet bl. a. i lat. nu'dus

297 mör

naken

mör: fsv. mør, isl. meyrr, no. møyr; av okänt ursprung

mörda: fsv. myrpa, isl. myrda; bildn. till mord

mör ja: fsv. -myria, no. myr ja; besläktat med mur ken, alltså med urspr. bet. 'något krossat'

mörk: fsv., isl. myrkr, no. myrk; gemens, germ. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'lysa svagt, skimra'. Härtill mörker: fsv. isl. myrkr

mörsare (ett slags kanon): av ty. Mörser mortel; mörsare

mört: fsv. myrter (jfr isl. murtr, no. murt); möjl. besläktat med mörk möss (pl.): se mus

mössa: av lågty. müsse, mütze (ty. Mütze); av medeltidslat. almu'tia korpälsmössa; trol. ytterst ett arabiskt ord

möta: fsv., isl. møta; gemens, germ. ord (eng. meet), bildn. till mot i bet. 'möte'

möte: fsv. isl. møti; bildn. till mot möte

N

nabb (nabbe) spets, tagg: fsv. -nabber, fornno. -nabbr, nabbi, no. nabbr nabbe spets, udde; besläktat med näbb och sv. dial. nä v näsa, spets na'bO granne: fsv. naboe, isl. ndbüi; sammansättn. av nä- nära (jfr 1 när och ty. nahe) och böe bebyggare (se 2 bo, åbo)

nabob [nabå'b, na'båb] mycket rik man: av eng. nabob, ytterst från arab. nawäb (pl.) ställföreträdare; urspr, ståthållare under stormogulväldet, sedan under Ostind. kompaniet

na'chspil friare fortsättning på en fest, eftersläckning: av ty. Nachspiel, egentl, 'efterspel'

nackdel: av ty. Nachteil med samma bet. (bildat i motsats mot Vorteil fördel); jfr fördel; nachspil nacke: fsv. nacke, isl. hnakki; gemens, germ. ord (ty. Nacken; jfr eng. neck hals) av omstritt ursprung na'dir punkt på himlavalvet, rakt motsatt zenit; ytterst av arab. nadir motsatt

nafsa: bildn. till 2 nappa; jfr rafsa, krafsa m. fi.

nafta bergolja: av grek. naftha; trol. ytterst ett arab. ord. Härtill n af tal i' n I. nagel (på finger el. tå): fsv. isl. nagl; gemens, germ. ord (ty.Nagel, eng. nail) med talrika släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ung'uis nagel

2. nagel spik, bult: trol. lån av ty. Nagel spik, egentl, samma ord som 1 n a-gel; inhemskt är däremot fsv. naghle, isl. nagli spik, bildn. på 1 nagel; jfr nejlika, varnagel. Härtill trol. uttrycket nagel i ögat (efter 4 Mos. 33: 55) nagelfara: no. naglefara; egentl, 'pröva med nageln'

nageltrång: till fsv. prång trängsel; trångmål; behov, sv. dial. trång brist, behov, isl. prqng; gemens, germ. ord (ty. Dräng), besläktat med adj. trång och tränga

nagga: no. nagga gnaga, äta; plåga; till ett verb isl. no. naga gnaga (ty. na-gen med samma bet.) nai'v barnslig, okonstlad: av fra. naif; av lat. naWvus ursprunglig, naturlig, till na'tus födelse (jfr nation). Härtill naivite't naturlighet; enfald: av fra. naiveté, av lat. nati'vitas, urspr, 'födelse' (jfr nativitet); naivis'm naja [naj'a] binda fast med smäckert tågvirke: av höll. naaien, egentl, samma ord som ty. nähen sy (jfr nål) naja'd (ett slags vatten väsen): över fra. naiade av grek. plur. Naiad'es, vattennymfer i inlandsvatten naken: fsv. isl. nakinn, no. naken; med annan ändelse fsv. nakudher, isl. nøk-kvidr, en sidoform som återfinns i andra germ. språk (ty. nackt, eng. naked) och har motsvarighet bl. a. i lat. nu'dus

297nakterhus

nation

nak'terhus kompasskåp: av lågty. nacht-hus (ty. Nachthaus): till natt och hus (jfr näktergal) nalkas: fsv. nalkas med biform nalka; av lågty. ndleken med samma bet.; till nå[he] nära (se 1 när); jfr annalkande

nalla snatta, småstjäla (vard.): sv. dial. och slang nalla med samma bet.; variant till fnalla, knalla nalle (smeknamn på björnen): jfr finska nalli björn; av dunkelt ursprung; möjl. ljudhärmande, på grund av björnens lufsande gång

namn: fsv. namn, isl. na/n; gemens, germ. ord (tv. Name, eng. name) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (lat. no'men, se no-men; grek. on'oma, se onomatopoetisk, anonymm.fi.); jfr nämna. Härtill namne: isl. nafni, motsvarande forntyskt ginamno, med bortfall av första stavelsen ge- tillsamman i nord. språk (jfr granne) namnam: ord ur barnspråket; jfr fra. bonbon konfekt (se bonbonjär) nan kin [nang'-, nan'-] (ett slags bomullstyg): efter den kinesiska staden Nan-king

napp dinapp: fsv. napper bägare, isl. hnappr bägare; matskål; av okänt ursprung

1. nappa (ett slags skinn): elliptiskt för nappaskinn; efter staden Napa i Kalifornien

2. nappa nafsa, hugga, rycka till sig: fsv. nappa klämma; plocka, no. nappa; sannolikt ljudsymboliskt; jfr snappa, näppeligen. Härtill nappas slåss; nappatag

nar (nare) tvärslå, list: sv. dial. nar el. nara; jfr no. norve, narve; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'trycka in'; jfr 1 narv

narciss' (en prydnadsväxt): efter den grek. sagans Narkiss'os, en vacker yngling, fylld av självbeundran. Härtill narcissis'm sjukligt stegrad själv-upptagenhet

nar'dus (välluktande olja, beredd av ett ostindiskt gräs): av grek. nar'dos; från något österländskt språk nare bitande vind; kylsprickor i huden:

no. nare; trol. ljudhärmande. Härtill nara blåsa kallt; narig bitande kall (om vind); vindpinad (om träd); skrovlig och sprucken (om hud): delvis trol. samma ord som tv. narbig ärrig, skrovlig, till Narbe ärr; se 1 narv narkos [-kå's] sövning: av grek. nar kosis känslolöshet. Härtill narkotisk [-å'-] bedövande; narkoma'n; narkotika [-å'-] (pl.) bedövningsmedel: pl. av lik-bet. lat. narco'ticum narr: av ty. Narr (lågty. narre) med samma bet.; av okänd härledning. Härtill narra: av ty. narren med samma bet.; narras ljuga, äldre: 'bete sig som en narr, göra sig till narr'; narri: äldre narreri' med samma bet. (jfr lappri); narraktig

narr7ativ berättande: modern bildn. till lat. narra're berätta

1. narv hårsida av hud: av lågty. narwe med samma bet.; samma ord som ty. Narbe ärr, besläktat med eng. narrow trång och med nar[e] tvärslå

2. narv (benämning på flera växter); jfr no. narve; av växtnamnet 2 arv, trol. genom felaktig upplösning av vattenarv el. dyl.

na'rval (ett valdjur): ombildn. av isl. ndhvcdr med samma bet.; möjl. till subst, nar lik

nasal näs-: av lat. nasa'lis, bildn. till na'sus näsa

nasare dörrknackare (vard.): sv. dial. nasare västgötaknalle, till månsing-ordet nasa sälja, handla; av okänt ursprung

nasaré: efter stadsnamnet Nasaret i s. Galileen

nasi'r åt Jehovahs tjänst helgad person: av hebr. nazlr avskild, invigd nasse: ljudhärmande ord (efter djurets snaskande läte)

nata (växt, Stellaria media), och nate (vattenväxt, Potamogeton): av ett förlorat adj. med bet. 'våt' (ty. nass); jfr grek. nofios fuktig nation [natsjo'n] folk; landskapsförening: av lat. na'tio (gen. natio'nis) födelse; släkt; folkslag; jfr naiv, nativitet, natur. Härtill nationell'; nationa'1-; nationalitet; nationalis'm

298nativitet

nederlag

nativitet födelseprocent: bildat till lat. iiati'vus född, uppkommen; jfr naiv natrium (en alkalimetall): modern bildn. till natron

na'tron [-ån]: av ty. Natron, av grek. nifron natron, soda, salpeter; jfr nitrat

natt: fsv. nat, isl. natt, nått; gemens, germ. ord (ty. Nacht, eng. night) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (bl. a. lat. nox, gen. noc'tis) nattblacka fladdermus: till sv. dial. blacka flaxa, fladdra; jfr isl. blaka, sv. och no. dial. blaka vifta, flaxa (jfr läderlapp)

nattduksbord litet bord vid sängen för lampa m. m.: tidigare (fr. o. m. 1600-t.) även: 'toalettbord (för dam)', egentl.: 'bord för nattduken, (broderad) duk med toalettsaker'; delvis kanske ombildn. av nattygsbord (på grund av mellan-stavelsens trycksvaghet), till natt-tyg saker av behov för natten nattkappa löst skjortbröst (vanl. stärkt): ursprungl. om linneplagg att användas om natten, ett slags nattskjorta nattskatta (växt, Solanum): av ty. Nacht-schatten med samma bet., sammansatt av Nacht natt och Schatten skugga nattskärra (fågel): trol. en ombildn. (efter sv. dial. skärra prata) av fsv. nat-skædha, lån av lågty. natschede med samma bet. (ty. Nachtschatten), egentl, 'nattskugga', sålunda samma ord som nattskatta

nattvard (numera endast om den heliga nattvarden): fsv. natvarper aftonmåltid, isl. ndttverår, no. nattverd; sammansättn. av natt och -vard måltid (fsv. -värper, isl. verdr), det senare även • i afton-, kvälls-, dagvard

natu'r: av lat. natu'ra födelse; medfödd beskaffenhet; skapelse; till na'tus född (jfr nation). Härtill natu'ra[förmåner] som utgår in natura (d. v. s. i livsförnödenheter el. varor); natural[historia]: av lat. natura'lis hörande till naturen; natura'lier (pl.) naturföremål: över ty. av lat. natura lia (plur.), substantive-ring av adj. natura'lis; naturalisera giva hemortsrätt: av fra. naturaliser; natu-

rell' skaplynne: av fra. naturel; nationalist

na'utisk seglings-, sjö-, sjöfarts-: av grek. nautikos' med samma bet., bildn. till naus skepp (jfr aeronaut, navigera). Härtill nauti'k seglingskonst, sjöväsen

nav (på hjul): no. nav, isl. ngf: gemens, germ. ord (ty. Nabe, eng. nave) med släktingar i sanskrit och slav. språk; jfr navare, navle

navare borr: fsv. navar, isl. nafarr; gemens, germ. ord, urspr, sammansättn. av nav och ett i no. bibehållet ord geir spetsigt redskap (isl. geirr spjut) naverlönn: ordets härledning är oklar navigera bestämma den väg, ett fartyg bör segla: av lat. naviga're fara till sjöss; till na'vis skepp, motsvarande grek. naus (se nautisk). Härtill navigation segling, sjöfart; naviga'bel segelbar; navigatör

navle el. navel: fsv. nafle, isl. nafli; bildn. till nav

nazist [nasis't] nationalsocialist: avledn. av ty. Nazi med samma bet., kortform för Nationalsozialist. Härtill nazis'm: av ty. Nazismus; nazis'tisk nebulo'sa stjärntöcken: av lat. nebuWsus töcknig, dimmig; till neb'ula dimma (ty. Nebel). Härtill nebulö's necessä'r resetui: av fra. nécessaire nödvändig

ned (sidoformer: neder, ner): fsv. niper, nip, isl. nidr; gemens, germ. ord (ty. nieder), egentl, komparativ till ett indoeurop. ord med bet. 'ned'; jfr nedan, nedre, nedrig

1. nedan (subst.): fsv. nedhan; bildn. till ned

2. nedan (adv.): fsv. nipan, isl. nedan; gemens, germ. ord (ty. nieden; jfr eng. beneath), bildat med samma ändelse som dädan m. fi. adv.

nederbörd: no. nedburd; subst.-bildn. till sv. dial. bära ned regna, snöa; jfr börd

nederlag olycklig strid; uppläggande av (oförtullade) varor, lagerplats: av lik-bet. ty. Niederlage; jfr lägga, 2 lag

299nedlåta sig

nesa

nedlåta sig: egentl, 'sänka sig ned (till lägre social el. intellektuell nivå), icke hålla sig för god'; efter ty. sich nieder-lassen med samma bet. Härtill nedlåtande (egentl, pres. part.) nådig, mild, välvillig, överlägset beskyddande nedre: -fsv. nipre, isl. nedri; germ. adj.-bildn. till ned

nedrig lågsinnad: äldre sv. även 'ringa'; av lågty. nedderig, ty. niedrig med samma bet., eg. 'låg, djupt liggande', jfr ned

nedtrappning minskning i etapper (se etapp): bildat som motsatsord till upptrappning nefri't njurinflammation: bildn. till grek. nejros' njure

neger: över ty. Neger och fra. nègre av spanska ne'gro svart. Härtill negress': av fra. négresse; negroi'd negerliknande negera förneka: av lat. nega're med samma bet.; jfr renegat. Härtill negation förnekande; ne'gativ nekande; upphävande; nedrivande: av lat. negati'vus; negati'v fotografisk plåt som återger ljus och mörker på motsatt sätt mot verkligheten: modern substantivering av negativ nekande; motsats: 1 positiv

negligera [-sje'ra] försumma, förbigå: av fra. négliger; av lat. neglig'ere van-vörda; vårdslösa, försumma. Härtill negligé [-sje'] morgondräkt (för damer): av fra. négligé, .egentl, 'vårdslöshet' negociera underhandla; förmedla (penninglån): över franskan av lat. negotia'ri driva affärer. Härtill negociation underhandling; negociatö'r underhandlare negress, negroid: se neger nej: fsv. næi, trol. en expressiv form av fsv. næ, ne, isl. né; vokalen har vid pregnant uttal avslutats med ett j-ljud; besläktat med lat. ne icke, grek. ne-; jfr neka

nejd [näj'd]: av lågty. négede närhet; bildn. på nå[he] nära och besläktat med 1 när

nejlika: av lågty. negélken (ty. Nelke) med samma bet., diminutiv av 2 nagel spik (efter kryddans utseende) nej'onöga: av lågty. negenöge (ty. Neun-auge); till negen nio

nek (sydsv. och i götamål) kärve: fsv.

no. nek; av okänt ursprung neka: fsv. neka, no. neikka; bildn. till fsv. ne nej (se nej); jfr jaka nekrolog [-lå'g] minnesteckning: bildn. av grek. nekros' avliden och log'os ord nekromanti' andebesvärj ning, spiritis-tisk magi: ytterst av grek. nekromante'ia, bildn. av nekrosr avliden och man'tis spåman

nekros [-å's] lokal vävnadsdöd, brand: av grek. nekWosis bortdöende; jfr nekrolog

nek'tar: av grek. nek'tar, gudarnas dryck (trol. med egentl, bet. 'odödliggörande')

ne'mesis vedergällning: av grek. Nemesis, den straffande vedergällningens gudinna; egentl, verbalsubst. till verbet nem'ein utdela, fördela (jfr -nom) neo- ny-, ung-: av grek. ne'os ny, motsvarande lat. nov'us (se no va); i neoklassisk, -litisk, -platonsk m. fi. neologi [-ålågi'] teologisk rationalism: bildn. av grek. ne'os ny och log'os lära. Härtill neolog [-lå'g] neon [-å'n] (ett grundämne): namnet givet 1898 av upptäckarna; av grek. ne'ön det nya, neutr. av ne'os ny; i sv. med huvudtryck på slutstavelsen efter mönster av andra ord på -ön [-å'n]: aceton, elektron m. fi. nepotis'm otillbörligt gynnande av egna släktingar': ytterst bildat till lat. nep'os sonson; brorsbarn; jfr nevö ner (vardagl.): se ned; nere (adv.): fsv. nipre nere, nedtill, isl. niSri; nord. adv.-bildn. till ned (jfr inne, ute, uppe m. fi.)

nereid havsnymf: över ty. Nereide, av grek. Nereis' (gen. Nereid'os), dotter av Nere'vs, en havsgud nertz, nerz [när'ts] (ett pälsdjur från Östeuropa): av ty. Nerz, lånat från slav. norici, egentl, 'dykare' ner'v: av lat. ner'vus nerv; sena; trol. besläktat med grek. ne'uron sena (se neuralgi m. fi.). Härtill nervö's: av fra. nerveux, av lat. nervo'sus; nervositet; jfr enervera, innervation nesa skam: fsv. nesa, isl. hneisa; till

300nestor

nipa

isl. hneisa skämma ut, hneiss usel, eländig; av okänt ursprung. Härtill neslig nestor den äldste inom en krets: efter den hos Homeros omtalade, urgamle konungen Nes'tor

nestorian: anhängare av patriarken Nesto'rius i Konstantinopel (400-talet) nett'0 efter vederbörliga avdrag (jfr brutto); vinst, behållning: av ital. nät'o, egentl, 'ren'; av lat. nifidus skinande, glänsande; jfr ni tid, nätt neuralgi [nevralgi'] nervvärk: bildn. till grek. ne'uron sena, nerv och grek. aVgos smärta; jfr kardialgi, nostalgi neu raste ni [nevrasteni'] nervsvaghet: av grek. ne'uron sena, nerv och asthen'-eia svaghet. Härtill neuraste'niker neurit [nevri't], neuros [nevrå's] nervsjukdom: moderna bildn. till grek. ne'uron sena, nerv; jfr t. ex. pleurit, psykos. Härtill neuritisk; neurotisk, neurotiker

neurologi7 vetenskapen om nervsystemet: modern bildn. till grek. ne'uron sena, , nerv och log'os lära. Härtill neurolog [-lå'g]

neu rom [-å'm] nervsvulst, nervtumör: modern bildn. till grek. ne'uron nerv (se neuralgi, neurasteni) neutra'1 [neu-]: bildat till lat. ne'uter ingendera. Härtill neutralitet; neutralisera

neutron [-å'n] elektriskt oladdad (neutral) partikel: modern bildn. till neutral efter mönster av elektron, proton m. fi.

neutrum [ne'u-] (pl. neutra): av lat. ne'utrum (gen'us) intetdera genus (d. v. s. varken mask. eller fem.); till ne'uter ingendera (se neutral) nevö' bror- el. systerson: av fra. neveu; av lat. nep'os (gen. nepo'tis)\ se nepo-tism, niece

ni: svenskt ord, känt från 1600-t.; utvecklat ur I i sammanställningar som sägen I

nicka: fsv. nikka blinka; trol. av lågty. nicken blinka; nicka; besläktat med niga

nickel: namnet givet av metallens upptäckare (A. F. Cronstedt 1751) genom förkortning av kopparnickel, ty. Kup-

fernickel, ett nickelhaltigt mineral; senare leden är ty. Nickel tomte (jfr kobolt)

nid (i t. ex. nidvisa): av isl. nid hån, samma ord som lågty. nit hat, avund (ty. Neid), varav 1 nit. Härtill niding: fsv. nipinger, isl. nidingr ärelös man; nidingsdåd, -verk

nidsk [ni'dsk] snål: fsv. nidsker (jfr no. nidsken); bildn. på nid i bet. 'ärelös-het'; en mans ära krävde, att han var givmild och gästfri; jfr isl. matniöingr snål, girig man

niece [niä's] brors- el. systerdotter: av fra. niece; av folkl. lat. nep'tia (lat. nep'-tis) sondotter, dotterdotter, feminin-bildn. till nep'os; se nepotism, nevö niell'0 (mörk silverlegering): av ital. nielVo, av lat. nigelVus svartaktig; till nig'er svart (se neger). Härtill niellera niga: fsv. nigha, isl. hniga; gemens, germ. ord (ty. neigen) av dunkelt ursprung (jfr benägen, nicka) nihilis'm (benämning på vissa teologiska, filosofiska och politiska åskådningar): bildn. till lat. nih'ü intet. Härtill nihilist

nikoti n tobaksgift: av lat. Nicotia'na tobaksplantan, nybildn. till namnet Nicot, fransk ambassadör (i Lissabon på 1500-t.), som införde tobaken till Frankrike

nikt sporerna av vissa lummerväxter: av ty. Nicht med samma bet., trol. om-bildn. av ett grek. ord nim (i uttrycket han är n. i fingrarna han har gott handlag): sv. dial. nimm läraktig, fsv. næmber, isl. ncemr; besläktat (genom avljud) med isl. nema taga, se förnimma. Härtill nimme fattningsgåva (dial.); tungnimmen trög att lära, oläraktig

ninVbus glans, skimmer: av lat. nim'-bus oväder; moln, sky nio: fsv. nio, isl. nio; gemens, germ. ord (ty. neun, eng. nine) med motsvarighet i andra indoeur. språk (lat. nov'em)

nipa: no. nipa brant fjälltopp (jfr isl. gnipa med samma bet.); trol. till isl. hnipa hänga ut, sticka långt fram

301nippel

nojs

nipp'el kort, gängad rörbit (för hopsättning): av eng. nipple med samma bet., egentl, 'bröstvårta*

nipper (pl.): över ty. av fra. nippes, pl. av nippe sådant, som hör till klädedräkten; trol. sydfranskt dialektord med ur-sprungl. bet. 'lump, trasor' nippertippa: äldre sv. även tippenippa, nuppetuppa m. fi.; trol. en smeknamnsbild n. ur barnspråket (jfr 1 tipp liten spets och sv. dial. nipper liten, nätt) nirva'na: fornindiskt ord med bet. 'utslocknande'

nisch: av fra. niche, bildn. till lat. ni'dus bo

nisse: med bet. 'tomte' även i da. och no., känt från 1500-t.; s. k. "kortform" till Nüs; av lat. Nicolaus; trol. från början den "jultomte", som på S:t Nikolaus' dag (6 dec.) utdelade gåvor bland barnen

1. nit iver: fsv. nit fiendskap, avund; av lågty. nit illvilja, hat, avund (ty.

Neid avund); samma ord som nid; jfr också nitälska. Härtill nitisk

2. nit lott utan vinst: från holl. niet (ty. nicht) intet

nita (i nita fast o. dyl.): av ty. nieten med samma bet., besläktat med 2 nåd. Härtill nit metallbult: av ty. Niet niti'd prydlig: av 'lat. nifidus blank, glänsande (jfr netto, nätt) nitra't (benämning på salpetersyrans salter): bildn. till grek. nit'ron salpeter; jfr natron

nittio: fsv. niutighi, egentl. *nio tiotal' nitton: fsv. nitan (jfr isl. nitidn), sam-mansättn. av nio och en form av tio; jfr aderton

nitrogen [-ge'n, -je'n] grundämnet kväve: lat. nitroge'nium, modern bildn. till niVrum salpeter, av grek. nit'ron soda; nitrogen är en väsentlig beståndsdel av salpeter; jfr kväve. Härtill nitrat salpetersyrans salter nitälska: till 1 nit i den i sv. utvecklade bet. 'stark iver'; trol. bildat efter lågty. nitleven med samma bet.; jfr da. nidkær ivrig och det förstärkande nid- i no. nidstirra, nidgråta m. fi. nivellera göra jämn: av fra. niveler} bildn. till niveau, se nivå

nivå' höjdläge, högt el. lågt plan: av fra. niveau, äldre nivel, ännu äldre liv el (jfr eng. level nivå); av folkl. lat. UbelV-um (lat.tibell'a) vattenpass; se nivellera

njugg: isl. hnyggr; med sidoform sv. dial. nägg, isl. hnøggr, no. nøgg; gemens, germ. ord (ty. ge-nau noga; lågty. nouwe, se noga), till en indoeurop. rot med bet. 'skrapa, gnida'

njure: fsv. niure (jfr isl. nyra); gemens, germ. ord (ty. Niere) med flera släktingar i andra indoeurop. språket, ex. grek. nefros\ jfr n ef rit) njuta: fsv. niuta, isl. njöta; gemens, germ. ord (ty. [ge]niessen) med grund-bet. 'fånga; ha till förfogande'; jfr nytta, nyttja, 2 nöt, nöta noa [no'a] ersättning för sådant som är tabu: polynesiskt ord nobba neka, vägra (slangord): trol. av ett romaniord nob neka, nobis nej; av okänt ursprung

nobel [nå'bel] ädel, förnäm, fin: av fra. noble; av lat. no'bilis berömd, ansedd, förnäm; jfr nobless. Härtill nobilise-ra adla

nobelpris [nåbel'-]: efter stiftaren Alfred Nobel (1833—1896)

nobless [nåbless'] förnämhet; de förnäma: av fra. noblesse, bildn. till nobel nock yttersta änden av rå m. m. på fartyg; takspets: av lågty. nok, nokke spets av ngt, trol. samma ord som sv. dial. nock, no. nokke, isl. hnokki hake på spinnrocksrullen (jfr nucka) nod [no'd] knutpunkt, tjock del på handtag el. skaft: av lat. no'dus knut nog: fsv. nogh, isl. nog; ur äldre gnog; gemens, germ. ord (ty. genug, eng. enough), till en indoeurop. rot med bet. 'räcka till, nå'; jfr nöja sig, nöje noga: fsv. nogha; av lågty. nouwe trång, knapp, noga (jfr ty. ge-nau); se njugg noggrann: till noga och grann i bet. 'noggrann, tunn'

nogsamt: da. noksom tillräckligt; efter lågty. nåchsam (ty. genugsam); till nog nojs: av eng. noise buller; ytterst av grek. nausi'a sjösjuka. Härtill nojsa skämta, skoja

302nokturn

norm

noktur'n nattstycke (musik, målning, dikt): av fra. nocturne, av lat. noctur'nus nattlig; till nox (gen. noc'tis) natt; jfr notturno

noll: Över tyskan av lat. nulVus ingen (jfr nullitet)

noltig fjollig, narraktig (vard.): variant till joltig, pjoltig m. fi. •nom (person som ägnar sig åt en viss forskning el. verksamhet): agro-, astro-, eko-, ergo-, gastro-, horto-, socionom; av grek. -nom'os (med avljud) till verbet nem'ein ordna, fördela (jfr nemesis)

noma'd [nå-, no-] vandrare, människa utan fast boplats: av fra. nomade, av grek. plur. nomad'es herdefolk, folk utan fasta boplatser, bildn. (med avljud) till verbet nem'ein utdela, valla boskap (se -nom, nemesis)

no men [nå'men, no'-] (pl. no'mina el. no'men) (en grammatisk term): av lat. no'men namn; se namn. Härtill nominas (i t. ex. nominalkatalog alfabetisk förteckning, nominalvärde det åsat-ta värdet) och nominell' namn-; nominera nämna, utpeka; jfr renommé nomenklatur terminologi, termförteckning: av lat. nomenclatu'ra kallande vid namn (se nomen); substantivbildn. till clama're ropa (jfr deklamera) nominativ [no'-, nå'-] (en kasusform): av lat. (ca'sus) nominati'vus, till nomina're benämna

nonaggression [nån-] förbindelse att icke angripa: modern nybildn. (1900-t.), sammansatt av lat. non icke och aggres-s'io angrepp, anfall (jfr aggressiv) nonchalant [nångsjalang't, nån-] bekymmerslös, slarvig: av fra. nonchalant, sammansatt av non- icke och pres. part. av äldre fra. chaloir vara varm, ivrig, angelägen; av lat. cale're vara varm, ivrig. Härtill nonchalans [nångsjalang's, nån-] vårdslöshet: av fra. nonchalance; nonchalera försumma nonintervention [nån-] förbindelse att icke ingripa: modern nybildn. (1900-t.), av lat. non icke och interven'tio mellankomst (se intervenera) non kombattant [-tan't] icke stridande,

icke till arméerna hörande person: av fra. noncombattant, sammansättn. av non- icke och pres. part. av combattre kämpa

nonpareille [nångparäj'] (ett slags fin tryckstil): av fra. nonpareille, egentl, 'oförliknelig'; sammansättn. av non-icke och pareil lik

non pius ultra [nån' pius' ul'tra]: lat. uttryck med bet. 'icke mera därutöver', dvs. något oöverträffat, alldeles ypperligt

non'sens meningslöst prat: av ty. Nonsens, eng. nonsense; av fra. non-sens icke mening

nonstop [nånståpp'] utan uppehåll el. avbrott: av likbet. eng. nonstop, till stop halt, uppehåll (jfr 2 stoppa)

1. noppa knut el. ögla på garn el. väv: fsv. noppa blåntott. Härtill noppa plocka bort (noppor, knutar, hår o. dyl.): sv. dial. noppa, nuppa avplocka, nappa (». fjäder, n. blår); säkerligen en Ijudsyrnbolisk bildn. (jfr 2 nappa, snoppa m. fi.)

2. noppa liten flicka, uppnosig jänta: sannolikt samma ord som 1 noppa i överförd användning

nor [-o'-] trångt sund, smalt vattendrag: fsv. nor med samma bet., i många sv. ortnamn (Nord, Nora, Norsholm m. fi.); germ. ord, besläktat med eng. narrow trång

nord: som sjöterm lån från holl. eller lågty.; åtminstone de flesta sammansättn. på nord- är lånord eller bildade efter ty. ord (t. ex. nordost, -pol, -stjärna); jfr nordan; norden, nordisk; norr nordan: fsv. norpan, isl. nordan; gemens, germ. ord (se norden), bildat på stammen i norr (nord) med ändelsen -an, som anger riktning ('norrifrån'); jfr fjärran, ovan m. fi. norden (även Norden): av lågty. och ty. Norden; substantivering av adv. nordan (lågty. norden) nordisk: av lågty. och ty. nor disch nordvart: från lågty., egentl, 'vänd mot norr', se 1 vart

norm [når'm] regel; måttstock: av lat. nor'ma vinkelmått; måttstock (jfr ab-

303norna

notturno

norm, enorm). Härtill norma'1 regelrätt: av lat. norma'lis; normalisera genomföra enhetlighet; normera utgöra rättesnöre; norma'liter normalt, i vanliga fall

norna [-o'-] ödesgudinna: litterärt ord, bildat av isl. nom ödesgudinna; av dunkelt ursprung

norpa [når'-] snatta, knycka (vard.): sv. dialektord av okänt ursprung norr (adv.): fsv. nordher, isl. nordr, no., nordsv. dial. nord; gemens, germ. ord (ty. Nord, eng. north), trol. med urspr, bet. 'nere' (jfr nord). Härtill norra (adj.): fsv. norr?, nyr[p]re, isl. nyråri, no. nordre; komparativ till norr norrbagge: gammalt öknamn på norrmännen (känt sedan medeltiden); trol. till bagge i bet. 'tjock, klumpig figur, bylte'; möjl. till någon del föranlett av medeltidslat. Norva'gus norrman, bildn. till Norva'gia, Norve'gia, Norge norrman: av fsv. nordhman, isl. nord-madr; urspr, med en allmännare bet. 'man från länderna i norr': samma ord som medeltidslat. Normanni, skandinaviska vikingar (varav Normandie och normander); jfr norsk norrön [nårr'-] isländsk-fornnorsk: lånat från isl. norrønn med samma bet., eg. 'nordlig'; gemens, germ. ord (eng. northern), till isl. nordr adv. norr (se norr, norsk)

nors [nårs'] (en laxfisk): fsv. nors; jfr lågty. nors (ett fisknamn); ovisst, om urspr, svenskt eller tyskt norsk [nårs'k]: fsv. norsker; trol. av fsv. nornsker (fornno. nornskr); till fsv. nor-ræn, isl. norrønn nordlig (se norrön) norvagis'm norsk språkegenhet, av norskan påverkat uttryck: modern bildn. till lat. Norva'gus norrman, Norva'gia Norge (jfr ty. Norwegen, eng. Norway), egentl. Nordr-vegr "den norra vägen (sjöleden)"; jfr norrbagge, norrman, norsk

nos [-o'-]: fsv. nos; besläktat (genom avljud) med isl. ngs, sv. näsa noshörning: bildn. till horn (jfr enhörning) efter ty. Nashorn, som i sin tur är bildat efter grek. rinok'eros nos-

hörning, till ris (gen. rinos') näsa och ker'as horn

nosoko'mium sjukhus, lasarett: av lat. nosoco'mium, grek. nosokomei'on med samma bet.; av grek. nos'os sjukdom och komei'n sköta. Härtill nosokomia'1 som hör till sjukhus noss'erot nattviol (Platanthera bifolia): till sv. dial. nosse testikel, da. nosse; sannolikt en hypokoristisk bildning nostalgi gi'J hemlängtan, -sjuka: av ett nylat. nostaVgia med samma bet.; bildat av grek. nos'tos hemkomst och aVgos smärta; jfr kardialgi, [-neural-gi. Härtill nostalgisk

1. not [-o'-] fisknot: fsv. not, isl. nöt; nära besläktat med nät (avljud)

2. not [-o'-] anmärkning, förklaring; diplomatisk skrivelse; musiknot: av lat. not'a märke, tecken (jfr nota, notarie, notera)

3. not [-o'-] el. nåt [-å'-] ränna, fals (i kanten av en bräda): av lågty. not (ty. Nut) med samma bet.

nota [-o'-]: av i tal. nota anteckning, promemoria; av lat. not'a; jfr 2 not notabel: se notera

nota'rie (benämning på vissa tjänstemän): av lat. notarius (snabb)skrivare (jfr notarius publicus offentlig notarie); till not'a tecken (se 2 not). Härtill notariat

notera [no-, nå-] anteckna; uppgiva pris på: av lat. nota're utmärka; anmärka, till not'a (se 2 not). Härtill nota'bel anmärkningsvärd, märklig: av fra. notable, av lat. nota'bilis värd att (an)-märka; notabilitet berömd person notificera tillkännagiva: över ty. av lat. notifica're göra bekant; till no'tus känd (jfr notis, notorisk, prenotioner). .Härtill notifikation

noti's [no-, nå-] underrättelse; meddelande: över fra. notice av lat. notif ia kunskap, kännedom; till no'tus känd (jfr notera)

notorisk [noto'-, nåto'-] allmänt bekant, ökänd: av ty. notorisch, efter lat. noto'rius allmänt bekant; till no'tus känd (se notera, notis) notturno nattstycke, nattlig kyrkosång,

304nougat

nattmässa: av likbet. ital. notturno, eg. 'nattlig', adj .-bildn. till notte natt; jfr nokturn nougat: se nugat

no va [nå'-] ny stjärna: av lat. nov'a (stella), fem. sg. av adj. nov'us ny (se novis, novitet)

novell' [no-, nå-] kort berättelse: av fra. nouvelle; av lat. novell'a, kollektiv plur. av novelVus ny (jfr novis, novitet). Härtill novellis't novellförfattare; novellett' liten novell; novellisti'k novelldiktning

novem'ber [no-, nå-]: av lat. novem'ber; egentl, 'nionde månaden' (räknat från mars som urspr, var årets första månad)

novi's [no-, nå-] nybörjare: av lat. adj. novi'cius nybliven, nykommen; av nov'us ny (jfr renovera, novell). Härtill novi'tie [-tsie] nyinskriven student (i Lund) novite't [no-, nå-] nyhet: av lat. nov'vtas (gen. novita'tis) till nov'us ny (jfr novell)

nu: fsv. nu, isl. nu; gemens, germ. ord (eng. now; med utvidgad form ty. nun) med motsvarighet i andra indoeurop. språk; besläktat med ny (jfr 1 nå) nubb kort spik: no. nubb; egentl, 'liten stump, bit, stycke', sv. åial.nubb plugg; liten klumpig karl; snugga, liten pipa; jfr nu b be, sv. dial. nubb[a] snugga, liten pipa, nubbug kort; hornlös (om en ko) m. fi.; besläktat med sv. dial. nuv nubb, nuvug kort; hornlös, no. nuva stympa, runda av; med liknande bet. knubbig

nubbe sup: avledning av nubb, smekord, eg. 'en liten snaps' nucka: jfr fsv. nokkakona, öknamn på kvinna, som ej betalade skatt; möjl. besläktat med nock och med no. nykkja kröka; alltså: '(gammal) krökt kvinna* nudda lätt beröra, tangera: trol. en ljud-symbolisk bildning; jfr snudda nu'del (ett slags makaroni): av ty. Nudel makaron, vermicell

nudite t nakenhet: av lat. nu'ditas nakenhet; till nu'dus naken. Härtill nudist nakenkultur

I. ny

nuga't, nougat [noga't] (ett slags knäck): av fra. nougat; bildat till ett lat. nu'ca nöt

nuklei'n äggviteämne i cellkärnorna: modern bildn. till lat. nuc'leus kärna (i frukt el. nöt), i biol. om 'cellkärna', i fysik om 'atomkärna' nukleon [-å'n] elementarpartikel i atomkärnan: modern bildn. till lat. nuc'leus kärna (se nu k le in). Härtill nukleä r som avser atomkärnan nullite't obetydlighet; obetydlig människa: över ty. och fra. av lat. nulVitas; till lat. nulVus ingen (jfr noll) nu'men naturgudomlighet: av lat. nu'-men gudomlig vilja, gudom. Härtill numinö's andaktsbjudande numera: känt från o. 1600; efter ty. nunmehr

nu'merus (grammatisk term): av lat. num'erus antal (se nummer). Härtill numerä r antal: av fra. numéraire; numerisk till antalet

numismati'k myntkännedom: bildn. till grek. nom'isma mynt. Härtill numisma'-tisk; numismatiker myntkännare nummer: över tyskan av lat. num'erus tal; antal (jfr numerus, prenumerera). Härtill numrera: av lat. numera're uppräkna, utbetala; num'ro: av likbe-tydande ital. nu'mero nu'na ansikte, uppsyn (vard.): från fin-landssv. (dock icke dial.); möjl. till verbet sv. dial. (Smål., Finl.) nuna slumra, halvsova; sannolikt ljudmålande (barnspråk)

nunna (subst.): fsv. nunna, nonna; av medeltidslat. nonna, även 'amma', urspr, ett ord ur barnspråket nun'tie [-tsie] påvligt sändebud: av lat. nun'tius bud; sändebud; jfr annons, pro-, renoncera

nutria (skinn av) sydamerik. bäyerråtta: av likbet. spa. nutria nutrition näring: bildn. till lat. nutri're amma, uppamma; nära. Härtill nutri-ti'v närande

I. ny (adj.): fsv. nyr, isl. nyr, gemens, germ. ord (ty. neu, eng. new), besläktat med nu och med likabet. ord i andra indoeurop. språk, t. ex. grek. ne'os

3052. ny

(se neologi), lat. nov'us (se novell). Härtill nyligen; ånyo 2. ny nymåne: fsv. isl. ny; substanti-vering av föreg.

nyans [-ang's, -an's] skiftning; färgton: av fra. nuance; ombildn. av fornfra. muance växling; ytterst till lat. muta're byta; ändra. Härtill nyansera återge fina skiftningar

nyburen (om ko) som nyss har kalvat: till sv. dial. bära föda kalv, fsv. bæra, isl. hera föda; gemens, germ. ord (ty. ge-bären, eng. bear föda), samma ord som bära; jfr också barn nyck: av lågty. nück, nücke plötsligt anfall, dåligt lynne; samma ord som isl. hnykkr ryck, knyck nyckel: fsv. lykil, nykil, isl. lykill, nykill, bildn. till verbet isl. luka, no. luka stänga (jfr 2 lock) nyfiken: till fika efter nying stockeld (i det fria): sv. dial. nying, nyding, avledn. till fsv. nüdher träkubb, isl. InnuÖr stock, påle nykter: av lågty. nüchtern (ty. nüchtern), även 'hörande till morgonen, tidig', trol. av lat. noctur'nus nattlig. Härtill nykteris t, nykteris'm nylon [-å'n]: av eng. nylon [uttalat: naj'len] o. 1940, ett industriföretags namn på sin produkt, av en godtyckligt väld förled nyl- och ändelsen -ön från t. ex. cotton bomull, rayon konstsilke; jfr också neon, ozon, argon m. fi. nymf (ett slags kvinnligt gudaväsen): grek. nym'fe med samma bet., även 'giftasvuxen flicka'

nynna gnola: av da. nynne; sv. dial. nynna, nunna, nuna, no. nuna; ljud-härmande

nypa: äldre sv. och sv. dial. njupa, no. nypa; besläktat med 1 noppa (sv. dial. nuppa)

nypon: fsv. hiupon; jfr no. hjupa med samma bet.; med n från sammansättn. som no. stein-hjupa; gemens, germ. ord, besläktat med hop (ur en indoeurop. rot med bet. 'vara välvd') nys (i uttrycket få nys om): äldre (fä) nysen, no. nys, nysn, isl. njosn vink om ngt, underrättelse

nysa: fsv. niusa, isl. hnjåsa; gemens.

någ'onvart

germ. ord (ty. niesen); trol. av en ljud-härmande rot, vilken betecknar ett skrapande ljud (jfr gno) nyss: fsv. nys, sv. dial. nyes; adverbial-bildn. till ny

nys'tan: fsv. nysta, sv. dial. njästa, njaus-ta m.- m., no. nysta; av okänd upprinnelse

nyter: fsv. nyter, isl. nytr; i fornspråken även med bet. 'nyttig, användbar'; besläktat med njuta

nytta: fsv. nytta; av lågty. nütte nytta, samma ord som fsv. isl. nyt nyttjande, avkastning; mjölk; till njuta (se nyttja). Härtill nyttig nyttja: fsv. ny tia; jfr isl. nyt ja mjölka; gemens, germ. ord (ty. nützen; lågty. nütten); bildn. på subst. fsv. isl. nyt (se nytta)

1. nå (interjektion): äldre nu nå; samma ord som nu (jfr no. nå nu; nå, ty. nun nu, nå), med å-vokalen uppkommen i trycksvag ställning (jfr nåväl)

2. nå (verb): fsv. na, isl. na; gemens, germ. ord (ty. nahen), bildat till nä-nära (se nabo), ty. nahe; jfr 1 när

1. nåd förbarmande: fsv. nap, isl. nåd; av fornlågty. ndtha vila, nåd, hjälp (ty. Gnade); av en rot med bet. 'böja sig ned'. Härtill nådig; verbet nåda, varav dock endast konj. nåde må visa nåd är i bruk (Gud nåde dig!); jfr gunås

2. nåd nitning: isl. hnod-, no. nod; till ett verb isl. hnjoda, sv. och no. dial. njoda nita; besläktat med nudda

någon [-ån; obet. nån'], något [-åt; obet. någe, nåt'], pl. nå'gra [obet. nåra]: fsv. nokon, egentl, ackusativform av nokor. isl. ngkkurr; speciellt nord. ord; av ur-nord. ne wait ek hwariß 'jag vet icke vem'

någondera: till fsv. pera av dem, gen. av pe de; jfr båda-, endera, ingendera

någonsin: fsv. nokonsin; sammansättn. av någon och fsv. sin gång; jfr sinom någonstädes, -stans: se alle-, annor-, ingenstädes

någonting: fsv. nokot ping, pl. nokor ping; formen någon- är egentl, pl. ('några ting'), jfr ingenting, allting någonvart: se 1 vart

306någorlunda

nästa

någorlunda: se annor-, ingalunda nåjd samisk trollkarl: av likbet. lapska nåjde

nål: fsv. nal, isl. nål; gemens, germ. ord (ty. Nadelj eng. needle), till verbet ty. nähen sy; besläktat med bl. a. lat. ne're spinna, fläta, väva; jfr naja, nåt

1. nåt söm, fog: av lågty. nåt (ty. Naht) med samma bet.; till verbet ty. nähen sy (jfr nål). Härtill nåtla [nå't-, nåt'-] sömma (skodon); nåtlerska

2. nåt: se 3 not

nåväl: interjektion med koncessiv innebörd ('må så vara'), da. nuvel; förleden nå- trol. av nu i trycksvag ställning; sannolikt efter ty. förebild; jfr välan

näbb: fsv. næbber m. och næb n.; trol. lån från lågty. nebbe, samma ord som isl. nef, fsv. næf näsa, näbb, sv. dial. näv med samma bet.; möjl. dock en inhemsk bildn. till näv av samma art som näbb. Härtill näbbig; näbbas näck: fsv. nækker, neker, isl. nylcr (no. nykk, da. nøk); gemens, germ. ord (jfr ty. Nix näck), bildat på ett indoeurop. verb med bet. 'bada, tvätta* näktergal: av lågty. nachtegale (ty. Nachtigall), urspr, 'den, som gal (sjunger) om nätterna'

nämligen: av lågty. nemlik[en] med bl. a. samma bet., bildat till name namn nämna: fsv. næmna, isl. nef na; bildn. till namn

nämnd: fsv. næmnd, isl. nefnd, egentl, 'nämnande'; till nämna nän nas: fsv. nænnas; till likabet. äldre sv. nänna, isl. no. nenna, med grund-bet. 'vara ivrig, djärv' näpen: äldre nepen, sv. dial. nipin; trol. perf. part. av ett verb no. nipa beröra med yttersta spetsen av ngt; avlägset besläktat med knipa näppe (i det allittererande uttrycket med nöd och n. med största svårighet): bildn. till fsv. næpper knapp, trång, besläktat med 2 nappa

näppeligen: fsv. næppelika, isl. hneppi-liga; bildn. till fsv. næpper knapp, trång, besläktat med 2 nappa näpsa: fsv. næpsa, no. nef sa; till samma rot som 2 nappa. Härtill näpst

1. när (adv.): fsv. isl. ncer, egentl, komparativ av ett nä- nära (ty. nahe); jfr nabo, nalkas, nejd, nå

2. när (frågeadv., konj.): fsv. nær; jfr fsv. nar, sv. och no. dial. når, da. når; samma ord som 1 när; som frågeord elliptiskt för huru när (jfr hvornår), som konj. utvecklat ur frågeordet

1. nära (adv.): av 1 när efter mönster av adv. på -a, t. ex. hemma, lika; jfr närmare, näst

2. nära (verb): fsv. nær a; trol. av lågty. neren underhålla (ty. nähren). Härtill näring: av lågty. neringe underhåll,

förtjänst (jfr ty. Nahrung); närig: av lågty. nerich med samma bet.; jfr livnära sig

närgången påträngande, fräck: eg. 'som går nära in på ngn, närgående'; formellt perf. part. av fsv. ganga nær, men med presensbetydelse; jfr påflugen närma (verb): nybildn. (1700-t.) till närmare, möjl. efter likbet. da. nærme; jfr förnärma; fjärma. Härtill närme- (i närmevärde)-, närmelsevis närmare: fsv. nærmare, ombildn. av äldre nærmer, sammansättn. av nær nära och mer; jfr fjärmare, sedermera

närvaro: böjd kasusform av fsv. nærvara med samma bet.; jfr bortovaro näs: fsv. næs, isl. no. nes, nära besläktat med näsa

näsa: fsv. næsa, äldre næsar (plur.) näsborrar (jfr isl. ngs, pl. nasar, no. nos); gemens, germ. ord (ty. Nase, lågty. nase, nese) med motsvarighet i andra indoeurop. språk (t. ex. lat. na'sus näsa); jfr nos

näsborr(e): fsv. næsabora; till bora hål (se borra)

nässla: fsv. nætla, nætsla, no. netla, da. nælle; trol. gammalt lån av forneng. eller lågty. netéle (ty. Nessel), diminu-tivum till sv. och no. dial. nata nässla; trol. besläktat med nät(jfrnättelduk) näst (superi., adj. och adv.): fsv. næster, isl. næstr; gammal superi, till 1 nära nästa hopfästa: isl. no. nesta; gemens, germ. ord, möjl. urbesläktat med nät

307nästan

I. o-

nästan: fsv. næstan; bild. till superi, näst

näste (djurs) bo, fågelrede: fsv. næste; av làgty. nest med samma bet. (ty. eng. nest); motsvarande lat. ni'dus bo nästla (i uttrycket n. sig in): av mit. nestelen (eng. nestle), bildn. till näste; se innästla sig

nät: fsv. næt, isl. no. net, gemens, germ. ord (ty. Netz, eng. net), till en germ. rot med bet. 'knyta, binda'; besläktat med 1 not och nässla

nätt: över tyskan av fra. net renlig; av lat. nifidus glänsande; jfr netto, nitid

nättelduk (ett slags bomullsmuslin): av lågty. näteldok egentl, 'duk av nässel-fibrer' (jfr nässla)

näv (lång) näbb; näsa: sv. dialektord, se näbb

nä va (växter av släktena Geranium o. Erodium): sv. dialektord, bildat på näv näsa; näbb; se näbb näve: fsv. nævi, isl. hnefi, no. neve; germ. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'klämma'. Härtill nävrätt rätt som man tar med knytnävarna näver: fsv. næver, isl. næfr; av dunkelt ursprung

nävgröt (värmländskt dialektord) gröt av havremjöl och salt, som knådas med händerna och läggs i varmt vatten: till näve

nöd: fsv. nop, isl. naud, no. naud; gemens. germ. ord (ty. Not, eng. need) med släktingar i andra indoeurop. språk nödd nödgad: egentl, part. av ett verb fsv. nøpa nödga, tvinga (da. nøde); till nöd

nödfall: egentl, 'tillfälle av nöd'; till fall i bet. 'tillfälle, händelse'

nod'ga: fsv. nøpgha, isl. naudga tvinga; till fsv. nøpogher (se nödig) nödig nödvändig (jfr onödan): efter ty. nötig med samma bet.; jfr sv. nødh-ogher tvungen, ovillig, isl. nauöigr, da. nødig ogärna

nödsaka: till fsv. nødhsak tvingande orsak, nödtvång; av lågty. nötsake med samma bet.; jfr rannsaka nödtorft: fsv. nødhthorft; efter lågty. nöt-torft (ty. Notdurft); till nöd och tarva. Härtill nödtorftig nödvändig [nö'd- el. -vän'-]: av ty. not-loendig med samma bet.; till nöd och vända (jfr in-, utvändig) nöja sig: fsv. nøghia sik; bildn. till nog nöjd: fsv. nøghdher, egentl, perf. part. av nøghia; se nöja sig nöje: fsv. nøghe tillräcklighet; bildn. till nog. Härtill nöjaktig tillfredsställande; nöjsam

1. nöt (torr frukt, som faller av oöppnad): fsv. nyt, not, isl. huot; gemens, germ. ord (ty. Nuss, eng. nut) med släktingar i iriskan, möjl. också i lat. (nux)

2. nöt nötkreatur: fsv. not, isl. naut; gemens, germ. ord, besläktat med njuta, med grundbet. 'egendom'

nöta: fsv. nøta (åt)njuta, bruka; nöta, isl. neyta, no. nøyta; besläktat med njuta i bet. 'bruka, använda'; jfr förnöta

n ötkråka: till 1 n ö t; fåglar som gärna äter nötter

nötskrika (fågel): till 1 nöt och 2 skrika

notväcka (en mesfågel): egentl, 'en som hugger hål i nötter', till 1 nöt och 2 väcka

O

I. o- (i oanfäldad, oaptitlig m. fi.): fsv. o-, isl. u-, o-; gemens, germ. nekande prefix, urspr, un- (eng. ty. un-), med motsvarigheter i övriga indoeurop. språk (lat. in- i t. ex. intolerant, grek. a- i t. ex. ateist). Ursprungl. i part.

och verbaladj.; svag rotform av satsnegationen ne icke, till finita verbformer (isl. né, lat. ne; jfr nej). Efterhand överfört till adj. {odryg, ogill, omogen osv.). Pejorativ innebörd ('ond, dålig, oduglig') har o- i en del, särskilt substan-

308 nästan

I. o-

nästan: fsv. næstan; bild. till superi, näst

näste (djurs) bo, fågelrede: fsv. næste; av làgty. nest med samma bet. (ty. eng. nest); motsvarande lat. ni'dus bo nästla (i uttrycket n. sig in): av mit. nestelen (eng. nestle), bildn. till näste; se innästla sig

nät: fsv. næt, isl. no. net, gemens, germ. ord (ty. Netz, eng. net), till en germ. rot med bet. 'knyta, binda'; besläktat med 1 not och nässla

nätt: över tyskan av fra. net renlig; av lat. nifidus glänsande; jfr netto, nitid

nättelduk (ett slags bomullsmuslin): av lågty. näteldok egentl, 'duk av nässel-fibrer' (jfr nässla)

näv (lång) näbb; näsa: sv. dialektord, se näbb

nä va (växter av släktena Geranium o. Erodium): sv. dialektord, bildat på näv näsa; näbb; se näbb näve: fsv. nævi, isl. hnefi, no. neve; germ. ord, till en indoeurop. rot med bet. 'klämma'. Härtill nävrätt rätt som man tar med knytnävarna näver: fsv. næver, isl. næfr; av dunkelt ursprung

nävgröt (värmländskt dialektord) gröt av havremjöl och salt, som knådas med händerna och läggs i varmt vatten: till näve

nöd: fsv. nop, isl. naud, no. naud; gemens. germ. ord (ty. Not, eng. need) med släktingar i andra indoeurop. språk nödd nödgad: egentl, part. av ett verb fsv. nøpa nödga, tvinga (da. nøde); till nöd

nödfall: egentl, 'tillfälle av nöd'; till fall i bet. 'tillfälle, händelse'

nod'ga: fsv. nøpgha, isl. naudga tvinga; till fsv. nøpogher (se nödig) nödig nödvändig (jfr onödan): efter ty. nötig med samma bet.; jfr sv. nødh-ogher tvungen, ovillig, isl. nauöigr, da. nødig ogärna

nödsaka: till fsv. nødhsak tvingande orsak, nödtvång; av lågty. nötsake med samma bet.; jfr rannsaka nödtorft: fsv. nødhthorft; efter lågty. nöt-torft (ty. Notdurft); till nöd och tarva. Härtill nödtorftig nödvändig [nö'd- el. -vän'-]: av ty. not-loendig med samma bet.; till nöd och vända (jfr in-, utvändig) nöja sig: fsv. nøghia sik; bildn. till nog nöjd: fsv. nøghdher, egentl, perf. part. av nøghia; se nöja sig nöje: fsv. nøghe tillräcklighet; bildn. till nog. Härtill nöjaktig tillfredsställande; nöjsam

1. nöt (torr frukt, som faller av oöppnad): fsv. nyt, not, isl. huot; gemens, germ. ord (ty. Nuss, eng. nut) med släktingar i iriskan, möjl. också i lat. (nux)

2. nöt nötkreatur: fsv. not, isl. naut; gemens, germ. ord, besläktat med njuta, med grundbet. 'egendom'

nöta: fsv. nøta (åt)njuta, bruka; nöta, isl. neyta, no. nøyta; besläktat med njuta i bet. 'bruka, använda'; jfr förnöta

n ötkråka: till 1 n ö t; fåglar som gärna äter nötter

nötskrika (fågel): till 1 nöt och 2 skrika

notväcka (en mesfågel): egentl, 'en som hugger hål i nötter', till 1 nöt och 2 väcka

O

I. o- (i oanfäldad, oaptitlig m. fi.): fsv. o-, isl. u-, o-; gemens, germ. nekande prefix, urspr, un- (eng. ty. un-), med motsvarigheter i övriga indoeurop. språk (lat. in- i t. ex. intolerant, grek. a- i t. ex. ateist). Ursprungl. i part.

och verbaladj.; svag rotform av satsnegationen ne icke, till finita verbformer (isl. né, lat. ne; jfr nej). Efterhand överfört till adj. {odryg, ogill, omogen osv.). Pejorativ innebörd ('ond, dålig, oduglig') har o- i en del, särskilt substan-

3082. o

ti viska sammansättningar, t. ex. odjur, odåd, ofärd, &gräs, ogärning, oljud, olåt, . oskiclc, oskäl, oväder, oväsen 2. O (interj.): fsv. isl. o; germ. ord med motsvarigheter i övriga indoeurop. språk

oaktat: av ty. ungeachtet med samma bet., besläktat med akta oa's: över ty. ytterst av likbet. grek. o'asis, ytterst ett semitiskt ord oavlåtlig: av lågty. unafldtlik (ty. un-ablässlich) med samma bet., bildn. till aflåten låta bli, upphöra; jfr låta obducera öppna och besiktiga (lik): av lat. obdu'cere överdraga, hölja; skjuta till. Härtill obduktion: av lat. obduc'tio; obducent [-sen't] obehindrad: efter likbet. ty. unbehindert Obelisk [åbelis'k] hög, fyrkantig, ur en enda sten uthuggen pelare: av grek. obelislcos, egentl, 'litet spjut, litet spett'

obestånd: efter likbet. ty. Unbestand obesudlad: se sudla obetagen icke fråntagen, d. v. s. medgiven, tillåten: eg. negerat part. av verbet betaga fråntaga

objekt [åbjek't] föremål (för ngt): av lat. objec'tum, egentl, perf. part. av objic'ere uppsätta emot, kasta fram emot; blottställa för o. dyl. (jfr subjekt, adjektiv). Härtill objekti'v saklig; objekti v främsta linsen i en kamera, kikare o. dyl., egentl, 'vänd mot objektet'; objektivitet saklighet, oväld obla't nattvardsbröd; munlack: av medeltidslat. obla'ta (hostia) det framburna (offret); egentl, perf. part. av offerr'e (se offra)

Obligat [åbliga't] omistlig, nödvändig: egentl, perf. part. av lat. obliga're fastbinda; förbinda, förplikta. Härtill ob-ligera [åblisje'ra] förplikta: av fra. obliger med samma bet.; obligation (skuld)förbindelse, av lat. obliga'tio; obligato risk ovillkorlig (närmast från ty.); obligatorium

Obli k (en grammatisk term): av lat. obWquus sned; böjd; indirekt oboe [å'båe] (ett blåsinstrument): över tyskan eller ital. av fra. haut-bois, sam-

och

mansättn. av haut högt klingande och bois trä, träpipa

obrottslig (t. ex. o. tystnad som icke brytes): fsv. obrutliker som icke får (kan) brytas; till bryta

obscen [åbsje'n, -se'n] oanständig, skamlös: av lat. obscæ'nus oren; oanständig, till cæ'num smuts. Härtill obscenite't observera: av lat. observa're ge akt på iakttaga; jfr konservera, reservera. Härtill observation iakttagelse; observatör iakttagare; observator; observatorium institution för (astronomiska, meteorologiska o. dyl.) iakttagelser; observan'dum (pl. observanda) något som bör iakttagas; observans [-ang's] efterlevnad (av en klosterregel o. dyl.); observant [-an't] uppmärksam, snabb att iakttaga Obsidia'n (en vulkanisk bergart): efter romaren Obsi'dius, som lär ha upptäckt denna bergart i Etiopien Obskyr, obskur dunkel; föga känd; ljus-skygg: över franskan av lat. obscu'rus mörk, skum, dunkel. Härtill obskuran't [-U-] upplysningsfiende; obskurantis'm obsolet [åbsåle't] föråldrad: ytterst av lat. obsoWtus utsliten; föråldrad, till sole're bruka obstetri'k [åb-] förlossningskonst: bildn. till lat. ob'stetrix barnmorska obstinat [åbstina't] egensinnig, stursk: av lat. obstina'tus fast, orubblig, ståndaktig

obstruktion [åbstruksjo'n] fördröjande, förhindrande: av lat. obstruc'tio för-byggning, tillspärrning, till obstru'ere bygga i vägen; jfr struktur obändig: av ty. unbändig med samma bet., besläktat med band occidenten [åksiden'ten] västerlandet: av lat. [soZ] oc'cidens väster (egentl, 'den nedgående solen'); jfr orienten. Härtill occidenta'1 västerländsk ocean [osea'n] världshav: ytterst av grek. Okeanosen ström, som flöt omkring hela jorden och havet. Härtill ocean og räf i' djuphavsforskning och (konj.) [å]: fsv. isl. ok; som obetonat bindeord endast nordiskt; samma ord som ock också

309ock

officiera

ock (adv.) [åkk]: fsv. isl. ok; gemens, germ. ord (ty. auch), sannolikt besläktat med 2 öka; jfr och. Härtill också ockasionell [åkasjonell'] tillfällig: bildat till lat. occa'sio tillfälle ocker: fsv. uker, okker, isl. no. okr; av lågty. wöker ränta; ocker (ty. Wucher); möjl. besläktat med växa. Härtill ockra; ockrare ockla (en laxfisk): sv. dialektord, trol. nära besläktat med no. okla yngel ockra (en gulaktig färg): ytterst av grek. adj. okhros' gulblek

ockult [åkul't] hemlig, förborgad: av lat. occuVtus fördold, hemlig. Härtill ockultism

ockupera besätta med krigsmakt: av lat. occupa're upptaga; besätta. Härtill ockupation 0'dal fastighet, som innehas med full, enskild äganderätt: fsv. isl. odal arvjord; gemens, germ. ord, besläktat med adel. Härtill odalbonde självägande bonde

Odal is'k haremskvinna: av fra. odalisque; av turk. odalyq ngt som hör till rummet

odds [ådd's] proportionen mellan insatser el. mellan insats och vinst vid vadhållning: av likbet. eng. odds, egentl, pl. av odd udda o'de (ett slags lyrisk dikt): av grek. ode' sång (jfr komedi, tragedi) odiö's förhatlig, olidlig: av likbet. fra. odieux, av lat. odio'sus; bildat till lat. o'dium hat odjur: efter ty. Untier med samma bet.; till 1 o- i bet. 'ond, avskyvärd' (jfr osed, ogärning o. dyl.) odla [o'-]: sparsamt belagt i äldre tid (fr. o. m. 1500-t.), trol. bildn. av odal, sålunda urspr, 'hävda, få odalrätt till jord' (no. odla), därefter 'bearbeta, uppodla (jord)' och 'frambringa (säd o. dyl.)'; vanl. fr. o. m. 1700-t. för att återge fra. cultiver, särskilt i bildl. anv. 'utveckla, vårda, uppfostra' o. dyl. Härtill odlare jordbrukare, bonde; odling av jord {upp-, nyodling), av säd o. dyl. (fruktodling), överfört 'vård, utveckling, bildning' (efter fra. culture, se kultur)

odon [o'dån] bildn. till fsv. oper vild, rasande, möjl. besläktat med gudanamnet Odén; på grund av bärens verkan att framkalla yrsel; jfr o dör t odontologi [-lågi'] läran om tändernas sjukdomar: bildn. av grek. odu's (gen. odon'tos) tand och grek. log'os lära Odyssé irrfärd: efter grek. Odyss'eia9 namnet på Homeros' dikt om Odyssevs* tioåriga irrfärd på havet Odåd ogärning: jfr isl. üdad, ty. Untat; av o- i pejorativ mening (som i ogärning, ogräs m. fi., se 1 o-) och dåd odåga: bildn. till fsv. dogha duga, kunna, biform till duga; sålunda egentl, 'odugling'

OdÖ'r lukt; stank: av fra. odeur med samma bet.; av lat. o'dor lukt Odört [o'd-]: bildn. till fsv. oper vild, rasande; jfr odon

oerhörd: av ty. unerhört med samma bet.

Ofantlig: av omstritt ursprung, möjl. ombildn. av äldre ofannelig formlös Ofatt oformlig, vanskapt, klumpig: till 1 fatt; sålunda urspr, neutralt: det är o. o. dyl., sedan anal. även attributivt som ett vanligt adj.

0ffensi'v (subst.) anfall, angrepp: av fra. offensive med samma bet.; ytterst till lat. offen'dere stöta emot Offen'tlig: av äldre ty. offentlich (ty. öffentlich), besläktat med öppen offer: se offra

offerera erbjuda, tillbjuda: ytterst av likbet. lat. offerr'e egentl, 'framräcka' (jfr offra). Härtill offert [åfärt'] anbud, förslag till affär el. avtal: av likbet. fra. offerte, ital. offerta, egentl, 'det erbjudna'

Office'r: över tyskan av fra. officier; av medeltidslat. officia'rius, bildn. till lat. offi'cium tjänst, ämbete Offician't tjänstförrättande (prästman): se officiera

Officiell' avgiven å ämbetets vägnar: av fra. officiel, av lat. officia'lis hörande till tj änsten, till offi'cium (se officer) Officiera förrätta gudstjänst: av lat. officia're göra tjänst, till offi'cium (se officer). Härtill offician't

310officin

ohygglig

Offici'n tryckeri: av lat. offici'na verkstad

Officiös halvofficiell: av fra. offideux med samma bet., av lat. officio'sus tjänstaktig, till offi'cium tjänst (se officer)

Offra: fsv. isl. offra; över tyskan av lat. offerr'e bära fram; erbjuda; jfr offert. Härtill offer Offset [åffset] (metod för boktryck): av likbet. eng. offset, egentl, 'avsättande' Offside [åffsajd, åffsaj'd] (en idrottsterm): av likbet. eng. off side, egentl, 'utanför (den rätta) sidan' ofog: fsv. ofogh; av lågty. unvöch (ty. TJnfug) med samma bet., nära besläktat med foga

Ofta: fsv. opta, därjämte fsv. isl. opt; gemens, germ. ord (ty. oft, eng. often); trol. en adw-bildning till stammen i isl. of n. mängd, prep. of över, prefixet of- alltför (fsv. och sv. dial. o- i t. ex. omycken alltför stor) oftalmiatrik ögonläkekonst: bildn. till grek. ofthalmos' öga och grek. iatros' läkare

ofärd: fsv. ofærdh; sammansättn. av

1 o- som beteckning för ngt obehagligt och färd i bet. utgång, (olycks)öde (jfr välfärd)

Ofärdig lytt, vanför; ofullbordad: till

2 -färdig

Oför ofärdig, vanför: fsv. ofør ofarbar (om väg el. bro); ur stånd att röra sig, oduglig; till .1 för

oförblommerad oförtäckt: äldre sv. för-blommerad utsmyckad; bemantlad, förtäckt, blommera pryda (med blommor); bildn. till blomma; jfr ty. unver-blümt

Oförgriplig (i uttryck som en o. mening) anspråkslös, hovsam men bestämd: egentl, 'som icke innebär förgripelse, icke kränkande'; jfr förgripa sig Oförhappandes: trol. en bildn. till sv. dial. happa sig hända genom en slump; se happa, hampa sig Oförmärkt omärkligt, i smyg: da. ufor-mærkt; efter likbet. ty. unvermerkt Oförmögen: av lågty. unvormögen]d] icke förmående; se förmögen

Oförrätt: fsv. oforrætter, till oforrætta tillfoga oförrätt; av lågty. unvorrechten med samma bet.; jfr förorätta Oförrättad (med oförrättat ärende o. dyl.): av ty. unvorrichtet med samma bet., till förrätta Oförskämd: av ty. unverschämt med samma bet. (egentl, 'som inte förstår att skämmas')

Oförtruten: av lågty. unvordroten med samma bet., besläktat med tryta; jfr förtreta

oförtydbar som icke kan missuppfattas, otvetydig; klar, uppenbar: bildn. till ä. nsv. förtyda (med avsikt) misstyda, förvrida, förvränga; jfr likbet. ty.

verdeuten

oförtänkt oväntad, oförmodad, plötslig (i litterär stil): efter mit. unvordacht med samma bet., ty. unverdacht Oförtövad: ombildn. av lågty. unvortoget (till vortogen uppskjuta) i anslutning till töva

oförvaran des: efter lågty unwarendes med samma bet.

Oförvitlig som man icke kan tillvita ngt, oklanderlig: efter mit. unvorioUelik med samma bet.; se förevita Oförvägen: av lågty. unvorwegen med samma bet., ursprungl. vorwegen, till sik vorwegen drista sig till; besläktat med väga

ogin (ogen): till 2 gen i en äldre bet. 'villig, snar' ogjord (särsk. uttrycket i ogjort väder): fsv. sigla i ugiort wädhir, trol. väder som ännu icke är »gjort», d. v. s. färdigt och avgjort ogräs: fsv. ogrces, egentl, 'dåligt, odugligt gräs'; med pejorativt o-, jfr odåd, -gärning m. fi. (se 1 o-); med samma bet. ty. Unkraut till Kraut ört o'hemu'1 otillbörlig, obefogad: fsv. ohemul, isl. üheimull; sammansättn. av 1 o- och fsv. adj. he'mul tillkommande ngn som laglig egendom; jfr hemul ohm [å'm] (den praktiska enheten för det elektriska ledningsmotståndet): efter den tyske fysikern G. S. Ohm (1789 —1854)

Ohygglig [o'hygg-, ohygg'-] förskräcklig, ryslig, hemsk, avskyvärd: anger mot-

311ohyra

olympiad

satsen till hygglig i den äldre bet. 'tilltalande, behaglig, trevlig' Ohyra: fsv. ohyra vidunder; stor mängd, no. uhyra olycka; odjur (ty. Ungeheuer vidunder); bildn. till ett adjektiv, som återfinns i isl. hyrr angenäm; blid, vänlig (jfr ty. ungeheuer oerhörd); urspr, sålunda 'ngt otäckt, otrevligt' ohägn: sammansättn. av 1 o- och fsv. hæghn inhägnad, hägn; besläktat med hage

ohäll otur, missöde: sydsv. dialektord; fsv. ohäl olycka, isl. üheill n. pl. otur, olycka, da. uheld med samma bet.; se 2 hell. Härtill ohällig otursam (sydsv. dialektord): da. uheldig Oj: liknande interjektion (uttryck för sorg, rädsla, förvåning o. dyl.) i andra språk, no. oy, ty. o. holl. oi; jfr aj, uj ok: fsv. uk, ole, isl. no. ok; gemens, indoeurop. ord (ty. Joch, eng. yoke, lat. jug'um med samma bet.); jfr ök okari'na (ett slags lergök): av ital. oca-ri'na med samma bet. okostig klumpig, ovig (vard., sydsv.): isl. ukostigr, 'otjänlig, obrukbar', eg. 'som icke kan anstränga sig'; jfr fsv. kostogher kraftfull, stark; besläktat med kosta oktae der (regelbunden mångplaning som begränsas av åtta liksidiga trianglar): av grek. okto' åtta och grek. he'dra yta okta v (musikalisk intervall av åtta toner; visst bokformat): egentl, fem. av lat. octa'vus (den) åttonde oktober [åkto'-]: av lat. octo'ber den åttonde månaden (räknat från mars som urspr, var årets första fnånad); jfr åtta

oktroj [åktråj'] tillstånd (att driva viss rörelse): av fra. octroi; bildn. till verbet octroyer förläna, till lat. a'uctor upphovsman (se auktor) okula r-, okula r- ögon- (i okularbesikt-ning o. dyl.): bildn. till lat. oc'ulus öga; jfr monokel

okulera förädla genom att ympa en knopp (ett öga) av en växt på en stam: av ty. okulieren med samma bet.; till lat. oc'ulus öga (se okular-)

Okvald (i o. besittning o. dyl.); part.

kvald till verbet kvälja, fsv. kvælia (kvalde, kvalt)

okvädinsord: fsv. okvæpinsorp; möjl. av ett adj. okvæpin som skymfar ngn; till kväda okynne: fsv. okynne, isl. ükynni; sammansättn. av nekande 1 o- och kynne Olat (vanl. i pl.: olater): av lågty. unldt med samma bet.; jfr låter oldboy [å'ldbåj] äldre idrottsman: av likbet. eng. old boy, egentl, 'gammal gosse'

olean der (benämning på vissa buskar och lägre träd): av fra. oléandre; av medeltidslat. olean'drum; möjl. om-bildn. (efter oVea oliv) av lat. rhodo-den'dron

oligarki' [o-] fåmannavälde: av grek. oligarkhi'a de fås välde Oli v [o-]: över lat. oli'va av grek. elai'va; trol. av österländskt ursprung Olja [ål'-] fsv. olia; över tyskan av folkl. lat. o'lium, av lat. oVeum, nära besläktat med oliv

Olla [åll'a], ålla trälåda för torkning av säd, frukt o. dyl.: sv. och no. dial. olla (olda) tråg; fördjupning i marken, isl. alda bölja; med besläktade ord i andra indoeurop. språk Olle (stickad ylletröja): spritt bland värnpliktiga i början av 1900-t.; trol. av namnet OUe eller Olsson, efter någon som burit eller verkat för spridningen av ett sådant klädesplagg ollon [ålTån], ållon: fsv. aldon, aldin, isl. aldin; bildn. till fsv. alda fruktbärande träd, av omstritt ursprung; med anslutning till bär- och fruktnamn på -ön

ollonborre (en skalbagge): efterleden trol. 'borrare' (till borra), på grund av den skada som larverna gör på ek-och bokollon; jfr bark-, märgborre m. fi. Olm [ål'm] (ett underjordiskt groddjur): av likbet. ty. Olm; av okänt ursprung olsmässa [o'ls-]: av äldre Olofsmässa; till mansnamnet Olof, fsv. Olaver olvon [åll'vån] (en buskväxt): bildn. till ulv (sv. dial. olv) varg; jfr sv. dial. ulvbär med samma bet. olympia'd (tidrymd mellan) olympiska spel: se olympisk

312olympisk

omtöcknad

olympisk himmelsk, gudomlig: efter den forngrek. helgedoms-, orakel- och festplatsen Olym'pia Oländig: till äldre oland obygd (jfr Olands härad i Uppland)

1. om (prep.): fsv. um, om, isl. um\b] (jfr umgås); gemens, germ. ord (ty. um), besläktat med lat. amb- omkring (jfr ambulans), grek. amphi'- (jfr amfiteater)

2. om (konj.): fsv. um, om; jfr fornno. em, fornda. æm; av omtvistad upprinnelse

omak: fsv. omak, isl. ümak; se mak. Härtill omaka sig göra sig omak omaka (oböjl. adj.) som icke passar ihop: mest predikativt (handskarna är o.), till 2 maka

ombord: till fsv. borp i bet. 'skeppsbord'; efter eng. ön board; jfr 2 bord ombud: fsv. umbup uppdrag; myndighet; fullmäktig, isl. umbod; till isl. bioöa um ge uppdrag om; se bud omdöme: egentl, 'dömande om ngt', till döma

omelett [åm(e)lett']: av fra. omelette; trol. bildat till lat. lamell'a liten metallskiva

omen [o'-] (pl. o'mina) förebud, järtecken: av lat. o'men ont varsel, förebud; jfr o min ös omfång: av ty. TJmfang med samma bet.; se fång

omgiva: efter ty. umgében med samma bet.

omgjorda: bildn. till gjord omgående omedelbart, genast (med o. post): efter likbet. ty. umgehend som vänder om, går tillbaka omhulda: känt från början av 1800-t., i vitter stil

ominös olycksbådande: av lat. omi-no'sus betydelsefull; till omen omisskännlig: se misskänna

omkomma: av lågty. ummekommen (ty. umkommen) med samma bet., egentl. um das Leben kommen komma i förlust av livet

omkostnad: ombildn. av lågty. unkost, unkostinge med samma bet. (ty. JJn-kosten, pl.)

omkring: fsv. umkring, även i kring (um), kring (um); till 1 om omkring och 1 kring

omkull: se 2 kull

omkväde refräng, särskilt i medeltida folkvisan: da. omkvæd; eg. 'det som kvädes (sjunges) om igen', till kväda omljud (en grammatisk term): efter ty. TJmlaut med samma bet., nybildn. av J. Grimm (d. 1863) omlott: se 2 lott

om nibus: av lat. om'nibus, dat. plur. av om'nis all; alltså: 'för alla'; jfr 3 buss

omringa: efter ty. umringen; jfr 1 ringa

område: sv. ord, bildn. till råda; jfr rå om; da. område är lånat från sv. oms: modern kortform (1950-t.) för omsättningsskatt; jfr moms omsider: fsv. um sidher, isl. um sidir; möjl. besläktat med no. adv. sid sent (se sist)

omsikt omtänksamhet, försiktighet, noggrant övervägande: av ty. Umsicht med samma bet.; till ty. sich umsehen se sig omkring; jfr 1 sikt

omskära (religiös ceremoni): efter lat. circumcidere med samma bet. Härtill omskärelse: efter likbet. lat. circumci'sio omsorg: fsv. umsorgh f. bekymmer, oro, omtanke, da. omsorg, eg. 'sorg, smärta för ngt'

omsty'r (gå o. gå omkull): kontamination av omkull och överstyr omständighet (sak)förhållande: av lågty. ummestendichheit med samma bet. (jfr ty. TJmstand), besläktat med 1 stånd; det ty. ordet återger lat. circumstan'tia det som står omkring, omgivning (fra. circonstance)

omständlig utförlig, detaljerad, tidsödande: av ty. umständlich med samma bet; till ty. TJmstand i bet. 'vidlyftigheter'

omsvep: efter ty. ZJmschweif med samma bet.

omsän'der åt gången, i sänder: se sänder

omtänksam: bildn. till tänka sig om; jfr förtänksam omtöcknad: se töcken

313omvandla

optik

omvandla: av ty. umwandeln med samma bet., besläktat med vända omväg: efter ty. Umweg med samma bet. omvända: fsv. umvænda, da. omvende, ty. umwenden; egentl, 'vända åt annat håll, vända om', överfört: 'ändra sinnelag'; delvis under påverkan av likbet. lat. conver'tere. Härtill omvändelse (i religiös el. sedlig mening): jfr lat. con-ver'sio med samma bet. omvärva: fsv. umhværva omgiva, omringa; besläktat med 2 varv O na [o'-] isränna: sv. dial. ona vak, upphugget hål i isen; trol. av mit. wone, wune (ty. Wuhne) med samma bet. onani' självbefläckelse: efter Bibelns berättelse om Onan [i Mos. 38) ond." fsv. vänder, onder, isl. vdndr, urspr. 'svår, besvärlig'; nord. ord, till en stam, som återfinns bl. a. i isl. va beskylla för, och vä olycka, skada; jfr våda. Härtill ondska ondulera [åndule'ra, ång-] göra (hår) vågigt: av fra. onduler, bildn. till lat. un'dula liten våg; av lat. un'da våg onera: se onus

onkel [ång'kel] farbror el. morbror: över ty. Onkel och fra. oncle ytterst av lat. avun'culus morbror

onomatopoe'tisk ljudhärmande: bildn. av grek. on'oma namn och grek. poie'in göra; jfr poem; ano-, pseudo-, synonym, namn

onoslig osnygg, ful: bildn. till nos (jfr näb^big), med o- möjl. från obehaglig o. dyl.

onsdag: fsv. opinsdagher, isl. édinsdagr (eng. Wednesday); forngerm. övers, (med användning av gudanamnet Odin) av lat. di'es Mercu'rii 'Mercurius' dag' med samma bet. (fra. mercredi) ontologi [åntålågi'] vetenskapen om det varande såsom sådant: bildn. av grek. to ön' det varande (se sann) och grek. log'os lära, vetenskap onus [o'-] (pl. o'nera) pålaga, skatt o. dyl.: av lat. ön'us börda

onyx [o'-] (en bergart): av grek. on'yx, egentl, fingernagel

onödan (endast i uttr. i onödan): möjl. efter lågty. van unnöden (dat. plur. av nöd nöd). Härtill onödig (jfr nödig)

opa'k [o-] grumlig, ogenomskinlig: ytterst av lat. opa'cus lummig, skuggig, mörk

opa'l [o-] (ett mineral): över lat. och grek. ytterst av sanskrit u'pala ädelsten opasslig: efter ty. unpässlich med samma bet.; till uttrycket vara väl till pass; se 3 pass

o pera: av likbet. ital. o'pera, förkortn. av o'pera in mu'sica musikaliskt verk; av lat. op'era verk, arbete; jfr operett, opus

operera: ytterst av lat. opera'ri arbeta; till op'us (gen. op'eris) arbete (se opus). Härtill operation; operatö'r; operati v operett' (ett slags komisk opera): av fra. operette; av ital. operetfa med samma bet., diminutiv av opera opinion [åpinio'n] allmän mening: av lat. opi'nio mening, tro; förmodan 0'pium torkad mjölksaft av vallmo: av lat. op'ium; av grek. op'ion mjölksaft, vallmosaft. Härtill opia't oposs'um (ett pungdjur): enl. uppgift ett indianord, trol. från Mexiko eller s. Nord-Amerika Opphämta (ett slags sydsv. allmogevävnad): till verbet hämta upp; mönster-solvens käppar lyfts upp i viss ordning, så att önskade mönster bildas opponera göra invändningar: av lat. oppo'nere, egentl, 'ställa emot' (jfr opposition, ponera). Härtill opponent

opportu n läglig för tillfället: av lat. opportu'nus läglig, bekväm, lämplig. Härtill opportunist; opportunist opposition [-sjo'n] motstånd, motsägelse, motparti: av lat. opposifio motsättning, till oppo'nere invända (se opponera). Härtill oppositionell' moiståndslysten opprådd dial. (Värmland) förlägen, råd-lös, hjälplös: no. opprådd med samma bet., till rå på (äldre radha opp a) övervinna, betvinga

op'tativ (verbets önskeform): av lat. (mo'dus) optati'vus; till opta'tus önskad (se optera)

optera [åpte'ra] välja; efter eget val ansluta sig till viss stat: av lat. opta're välja, utse; se option, adoptera opti'k läran om ljuset: ytterst av grek.

314optimism

organisera

optike' (theori'a) läran om seendet; jfr diopter, synoptisk. Härtill op'tiker, optisk

optimist hoppfullhet, ljus syn på livet: bildn. till lat. op'timus bäst; se optimum. Härtill optimis't optimum [åpp'-] bästa möjliga tillstånd el. villkor: av lat. optimum, neutr. av op'timus bäst, ypperst; jfr optimism. Härtill optima'1 mest gynnsam option [-sjo'n] fritt val av statstillhörighet: av lat. op'tio fritt val; jfr optera opulent' riklig, ypperlig, yppig: ytterst av lat. op'ulens (ack. opulenftem) rik, förmögen; sannolikt besläktat med lat. op'es (pl.), resurser, tillgångar. Härtill opulens' rikedom, prakt; av likbet. lat. opulen'tia

opus [o'-] (pl. o'pus, o'pera) verk, i synnerhet om litterärt el. musikaliskt verk: av lat. op'us arbete, verk; bragd; jfr opera, operera; opulent or [o'r] (ett spindeldjur): av okänd härkomst

ora utmark, skogsbacke, skog (sydsv. dial.): trol. samma ord som sv. dial. vara stenig mark, grusbank (i ortnamn); till isl. vqr f. stenbrygga ora'kel gudasvar; dunkelt svar: av lat. ora'cvlum med samma bet., till ora're tala (se orera)

orange [årang'sj] apelsin; brandgul färg: av fra. orange; ytterst av persiskarabiska värang med samma bet., om-bildat efter fra. or guld; jfr po mer ans. Härtill orangeri' växthus orangutang' (ett slags apa): ytterst av malajiska Örang-ütan vild människa oration, orator: se orera 0rat0'rium bibliskt musikverk för orkes-t ter, solosång och kör: av likbet. ty. Oratorium, egentl, 'bönkapell', till ora're i bet. 'bedja'; (se orera); dylika musikverk utvecklades ur bönekapellens gudstjänster, med en orators föredrag som medelpunkt

ord: fsv. isl. ord; gemens, germ. ord (ty. Wort, eng. word) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ver'bum ord; se verb

ordalier [årda'lier] (pl.) gudsdom: över

medeltidslat. av forneng. ordäl dom (ty. Urteil)

orden [å'-]: av lågty. orden munk-, rid-darorden; ytterst av lat. or'do (gen. or'dinis) rad; led; ordning; jfr ordinarie, ordinera, ordna orden'tlig: àv ty. or'dentlich med samma bet.; jfr utomordentlig order [å'rder] befallning; beställning: vid början av 1600-t. av fra. ordre; av lat. orfdo (gen. or'dinis) (god) ordning; jfr orden

ordina'rie anställd på stat; vanlig: från någon form av lat. ordinarius; till lat. or'do ordning (se orden, ordinär) ordinera föreskriva (ett läkemedel); inviga (präst): av lat. ordina're ordna, inrätta; förordna; till orfdo ordning (se orden, ordna). Härtill ordination ordinä'r vanlig, medelgod: av fra. ordi-naire; av lat. ordinarius vanlig; jfr ordinarie

ordna: av lågty. ordenen (ty. ordnen)\ av lat. ordina're; se ordinera ordonnans [årdånang's, -an's] militär person, anställd hos högre officer: av fra. ordonnance anordning; föreskrift; bildn. till ordonner anordna; föreskriva; ombildn. av lat. ordina're (se ordinera) efter donner giva

ordspråk: da. ordsprog; känt från 1500-t.; efter likbet. lågty. sproke, ty. Spruch; jfr med samma bet. fsv. ordh och ord-kvædhe

ordstäv: fsv. orpstaf, -stæf (el. -stævi); trol. till isl. stef omkväde, se 2 stäv orea'der (pl.) bergnymfer: efter grek. plur. oreia'des med samma bet. orera [o-] tala vitt och brett; hålla tal: av lat. ora're tala (jfr orakel). Härtill oration [orasjo'n] tal; ora'tor talare; orato'risk

orga'n del av levande varelse; redskap; röst: av grek. or'ganon verktyg, redskap; jfr orgel, organisera. Härtill orga'nisk; organis m organdi' (ett muslinliknande bomullstyg): av fra. och eng. organdie med samma bet.; av okänt ursprung organisera anordna ändamålsenligt, inrätta: bildn. till organ. Härtill organisation; organisa'tor, organisatör

315organist

3. ort

organist [årg-] orgelspelare: av medeltidslat. organis'ta med samma bet.; jfr orgel

orgas'm upphetsning (spec. sexuell): av grek. orgasmos', bildn. till orga'ein svälla av saft och fuktighet orgel [år'jel]: av ty. Orgel med samma bet.; ytterst av grek. or'ganon (se organ); jfr orgor, organist orgie [år'gie] (plur. orgier) vild utsvävning: av grek. plur. or'gia hemliga religionsbruk. Härtill orgiastisk präglad av vild hänförelse orgor [år'jor] (pl.) orgel: plur. av fsv. orgha orgel; jfr orgel orienten [or-, år-] österlandet: av lat. [sol] o'riens den uppgående (solen); jfr occidenten. Härtill oriental österländsk, österlänning; orientalist orient-forskare

orientera: av fra. orienter med samma bet., egentl, 'rikta mot öster (soluppgången)'; jfr orienten original [årigina'1, årjina'1] urbild; urskrift, grundtext (motsats: avskrift, översättning, kopia, reproduktion); underlig människa: över ty. och fra. av lat. origina'lis ursprunglig. Härtill originell [åriginell', årjinell'] ursprunglig, självständig, säregen; originalitet orimlig: se 1 rim

orka: fsv. isl. orka; germ. ord, besläktat med verk och yrke orka'n våldsam storm: över holl. orkaan ytterst av ett karibiskt (västindiskt) ord hurukan, benämning på stormguden

orkester [-k-] musikkår; dennas plats på teater: av grek. orkhes'tra, på den grek. teatern den nästan cirkelformiga plats, som skilde scenen från åskådar-rummet

orkidé [-k-, -tj-] (namn på flera växter med praktfulla blommor): ytterst bildn. till grek. or'khis testikel; växt med testi-kelformade rotknölar; jfr nosserot orlov [o'rlåv]: fsv. orlof; av lågty. orlof (ty. Urlaub permission), besläktat med lova

orm: fsv. ormber, isl. ormr; gemens, germ. ord (ty. Wurm mask, eng. worm),

besläktat bl. a. med lat. ver'mis mask; jfr vermiceller

ormbunke: ursprungl. ett uppsvenskt ord (jfr braken); till bunk[e] gräs, starr, örter med grova (och torra) stjälkar (jfr bynke); dial. även ormgräs, -ris, trol. emedan roten användes som mask-fördrivande medel

ornament [år-] prydnad, utsmyckning: av lat. ornamen'tum utrustning; prydnad; jfr ornera. Härtill ornamentik ornat [år-] (en prästs) ämbetsskrud: av lat. orna'tus prydnad; jfr ornera orne [o'-] gält (sydsv.): fsv. orne; ett germ. ord med urspr. bet. 'handjur', besläktat med lat. verr'es fargalt ornera [år-] av lat. oma're utstyra, utrusta; pryda; jfr ornament, ornat ornitolog [-tålå'g] fågelkännare: bildn. av grek. or'nis fågel och grek. log'os lära. Härtill ornitolog i

1. oro brist på ro el. lugn: fsv. oro, isl. urd f.; gemens, germ. ord (ty. Unruhe), av nekande prefixet 1 o- och subst. 3 ro: jfr 2 oro, orolig

2. oro svänghjul i ur: efter mit. unrouwe, ty. XJnruhe med samma bet.; eg. 'något som är i ständig rörelse', samma ord som 1 oro

orografi' bergbeskrivning: bildn. av grek. or'os berg och grek. grafein skriva

orolig: till rolig i den äldre bet. 'lugn'

1. orre: fsv. orre, isl. orri; germ. ord, trol. ljudhärmande; jfr kornknarr, kråka, rapphöna

2. orre örfil (vard.): ljudmålande ordbildning, med anslutning till 1 orre

orsak: av lågty. orsake (ty. Ursache), besläktat med ursäkta orsel'] (ett färgämne): av fra. orseüle; av ital. orcelVa med samma bet. 0'rsten (ett slags kalksten): av omtvistad upprinnelse

1. ort [o'rt, ort'] plats: av lågty. ort (ty. Ort) med samma bet., egentl, 'hörn, spets' (se udd)

2. ort [o'-] (en äldre svensk vikt): tyskt ord, utvecklat ur 1 ort

3. ort [o'-] id (fisk): (sydsv.); av okänt ursprung

316ortoceratit

otidig

ortoceratit [årtåserati't] (ett slags kalk-förstening): bildn. av grek. orthos' rät och grek. Jcer'as horn ortodox [årtådåk's] renlärig; grekiskkatolsk: bildn. av grek. orthos' rätt, sann och grek. dox'a mening ortoepi' välläsningslära: ytterst av grek. orthoep'eia, av orthos' rak, riktig och ep'os ord (se epos)

ortografi' rättskrivning, skrivsätt: av grek. orthografi a, bildn. av orthos' rätt, sann och grafein skriva, se grafisk. Härtill ortogra fisk

ortola n (en finkfågel): av fra. ortolan, ital. ortolano; av lat. hortula'nus träd-gårds-, adj. till hor'tus trädgård (se hortikultur) ortopedi' läran om behandlingen av missbildningar i bensystemet: bildn. av grek. orthos' rak och grek. paidei'a fostran. Härtill ortope'd; ortope'disk orubblig: se rubba

orv lieskaft: isl. orf, no. orv; germ. ord, trol. besläktat bl. a. med lat. ver'ber gissel, piska

orygglig som icke ryggar tillbaka, som icke kan ryggas: till rygga, fsv. ryggia vända ryggen till

Oråd (ana o. o. dyl.): fsv. oradh n. dåligt, skadligt råd (företag); av 1 o- och råd

1. OS [o's] mynning: fsv. os, isl. 055; germ. ord, trol. besläktat med lat. os mun

2. os [o's] lukt: no. os med bl. a. samma bet.; av omstridd upprinnelse

oscillera [åsjile'ra] pendla, svänga: till lat. oscilla'ri gunga, göra svängningar. Härtill oscillation

osed: till 1 o- i bet. 'ond, oduglig'; jfr odjur

oskadd: sammansättn. av 1 o- och fsv. skadder, perf. part. av ett verb, motsvarande isl. skedja skada, sidoform till skada

oskyld: sammansättn. av 1 o- och skyld oskälig: fsv. oskiælliker oförnuftig, orättvis, grundlös, till skiæl n. urskillning, förnuft

oskära orena: se 1 skär; part. oskärad sålunda egentl, 'oren, ohelgad'; numera ofta med motsatt bet. 'ren, ofläckad'; då grundordet skär ren o. det avledda verbet skära rena, helga numera är

ovanliga o. främmande, har det oklart uppfattade oskärad till sin bet. påverkats av osmittad, ofläckad o. dyl.; jfr fsv. oskär oren, förfalskad 0sma'n turk: efter den turk. sultanen Osman I (1259—1326) osmos [-å's] blandning av vätskor genom en hinna: modern bildn. (1800-t.), till grek. osmos' påträngande, tryck. Härtill osmotisk [-å't-]

osmunds- (i osmundsjärn): trol. till det fsv. personnamnet Osmunder, Asmunder OSS (objektsform av vi): fsv. os, isl. oss; gemens, germ. ord (ty. uns, eng. us), med besläktade former i andra indoeur. språk

1. ost- [os't-] (i ostfrisisk m. fi.) öst: av lågty. ost- eller holl. oost- med samma bet., nära besläktat med öster

2. ost [os't] (subst.): fsv. isl. ostr, no. ost; ett speciellt nord. ord, besläktat bl. a. med lat. jus sås; soppa; jfr jus

ostentativ oförtäckt, skrytsam: bildat till lat. ostenta're hålla fram; visa; skryta med

osteologi [åsteålågi'] läran om skelettets ben: bildn. av grek. oste'on ben och grek. log'os lära. Härtill osteolog [-lå'g] osteri a [ås-] (italienskt värdshus): ital. ord, bildat till lat. hos'pes gästvän; gäst; värd ostlig: se 1 ost-

ostracism [åstrasis'm] landsförvisning genom allmän omröstning: av grek. östra-kismos' landsförvisning medelst omröstning å tavlor av bränd lera (os't-raka)

ostron [os'trån]: ytterst av grek. os'treon med samma bet.

ost vart mot öster: från lågty., egentl, 'vänd mot öster', se 1 ost och 1 vart ostyrig: av lågty. unstürich med samma bet., besläktat med styra Otal: isl. ütal, ty. Unzahl; trol. ur en grundbet. 'något som ej kan räknas'. Härtill otalig: fsv. otaliker oterig (dial.) smutsig, osnygg: fsv. ote-rugher; av likbet. lågty. untërich, till tër prydnad (jfr ty. Zier prydnad, se sira). Härtill otera söla ned, orena otidig: bet. 'ovettig' trol. utvecklad ur

317oting

oäven

äldre bet. 'som förekommer på orätt tid, olämplig, omotiverad'; till tid oting: sammans. av 1 o- och 1 ting, med o- brukat i nedsättande bet., såsom i odjur, omänniska m. fi. Härtill Otinglig (dial.) klumpig, otymplig; jfr t ing li g Otium [o'tsium] lugn; fritid, vila: lat. o'tium ledighet, privatliv, lugnt liv Otta: fsv. otta, isl. åtta; gemens, germ. ord, avlägset besläktat med natt. Härtill ottesång: fsv. ottusanger gudstjänst vid den första av "de kanoniska timmarna", kl. 3 på morgonen; julotta Ott om a'n [åtto-] turk; turkisk soffa: ytterst av arab. otmàn, biform till o sm an Otukt: fsv. otukt; av lågty. untucht (ty.

Unzucht), sammansatt av 1 o- och tukt Otyg: sammansättn. av förklenande o-(jfr odjur m. fi.) och 1 tyg i den äldre bet. 'ämne, art, slag' Otymplig: bildn. till sv. dial. tump kort och tjockt (klumpigt) föremål, besläktat med sv. dial. tamp grovvuxen, ohyvlad karl

oundgänglig som ej kan undgås: efter ty. unumgänglich med samma bet. (jfr för-, tillgänglig)

oupphörlig: av likbet. ty. unaufhörlich outgrundlig: da. uudgrundelig, ty. uner-gründlich; till grunda ut, utgrunda outrannsaklig: se rannsaka outrerad: se utrerad outsider [a'utsajder] utomstående: av likbet. eng. outsider, till outside utanför

ouverture: se uvertyr ova'1 [o-] äggrund, långgrund: bildat till lat. o'vum ägg ovan (adv.): fsv. ovan, isl. ofan; gemens, germ. ord (ty. oben), nära besläktat med över

ovansklig: till fsv. vanskas försvagas, upphöra (jfr vansklig) ova'rium äggstock: bildn. till lat. o'vum ägg; jfr oval ovation [-sjo'n]: ytterst från lat. ova'tio mindre segertåg; ovation, till ova're

jubla; jfr jubelropet grek. evoif, lat. evoe

ovedersäglig: till fsv. vipersighia säga emot; efter lågty. likbet. wedderseggen overall [åverå'l] överdragsplagg av blus och byxor i ett stycke: av likbet. eng. overalls (pl.), egentl, 'över alltsammans' ovetenhet: av lågty. unwetenheib (ty.

Unwissenheit) med samma bet. ovett: fsv. ovit, isl. üvit medvetslöshet; okunnighet; se vett. Härtill ovettig oväld: se väld. Härtill oväldig opartisk oxalsyra: bildn. till lat. ox'alis ängssyra, harsyra

oxe: fsv. isl. uxe, oxi; gemens, germ. ord (ty. Ochs, eng. ox) med nära släktingar bl. a. i sanskrit och med urspr. bet. 'av-lare, befruktare'

Oxel: trol. identiskt med no. asal; jfr sv. dial. åsl oxel; för övrigt dunkelt oxeltand: fsv. oxlatan; jfr isl. jaxl, no. jæksel, sv. dial. jäxel, exel; av oklart ursprung

oxhare: se 2 -hare

Oxi'd (förening av grundämne med syre): modern bildn. till oxygen. Härtill oxidera syrsätta; oxidation syrsättning

oxygen [-ge'n, -je'n] (grundämnet) syre: lat. oxyge'nium) av fra. kemisten Lavoisier (d. 1794) bildad benämning på det av Scheele upptäckta syret; till grek. oxys' sur (se syre); oxygen ansågs vara huvudbeståndsdelen i alla syror

oxygenol [åksygenå'1] vätesuperoxidlös-ning: bildn. till oxyge'nium, se oxygen ozon [åtså'n, åså'n] (en kemisk term): ytterst bildat till grek. oz'ein lukta oår: sammansättn. av 1 o- i nedsättande bemärkelse (jfr odjur m. fi.) och år Oändlig ändlös, som icke har gräns (i tid el. rum): fsv. oändeliker, till ände och verbet ända; delvis efter mit. unende-lik, ty. unendlich Oäven: av lågty. uneven (ty. uneben), egentl, 'ojämn', därav: 'olämplig, opassande'; besläktat med jämn

318 p

pacificera göra fredlig, återställa lugnet, fredlägga: av lat. pacifica're stifta fred; bringa till fred; bildn. till pax (gen. pa'cis) fred, se pax. Härtill pacifis'm fredsrörelse; pacifist fredsvän

1. pack: av lågty. pack (ty. Pack) med samma bet., utvecklad ur bet. 'tross'; jfr packe

2. pack: se pick och pack

packe: fsv. pakke; av lågty. packe, sannolikt av romanskt ursprung; jfr paket. Härtill packa: av lågty. o. ty. packen

padda: fsv. isl. padda; gemens, germ. ord (ty. Padde, eng. paddock), ljudmålande ordbildn.

paddla: av eng. paddle, ljudhärmande bildn.

paff: ljudhärmande (liksom piff, puff); jfr lågty. paf, ty. paff (interj.) page [pa'sj]: av fra. page; av i tal. pagg'io ung tjänare

pagiirera [-g-] numrera sidorna: bildn. till lat. pa'gina spalt; sida pagod [-å'-] (indiskt tempel): av portugisiska pagoda, ytterst från malajiskan paj (benämning på vissa maträtter): av eng. pie; av ouppklarat ursprung paj'as upptågsmakare: ytterst av ital. dial. pajazz', motsvarande ital. pagli-acc'io. egentl, 'halmmadrass' (den ital. komediens pajas var ofta klädd i madrasstyg)

pake't: av fra. paquet med samma bet. (ital. pacc'o); jfr packe pakt (pl. pakter), paktum (pl. pakta) avtal; äktenskapsförord: av lat. pa'ctum avtal, villkor, förbehåll; besläktat med lat. pax fred; se pacificera, förpakta paladi n riddare (vid Karl den stores el. kung Arturs hov): av fra. paladin, av lat. palati'nus tjänare i kejsarens palats; se palats

palanki'n [-k-] (österländsk bärstol): av fra. palanquin; över portugisiska palan-quim ytterst från en indisk dialekt

pa!ata'l (visst slags gomljud): bildn. till lat. paWtum gom

palat s: ytterst av lat. Pala'tium, en av Roms sju kullar (Palatinen), från Augustus' tid plats för kejsarpalatset; jfr palä

pala'ver underhandling; prat: över lågty. el. eng. palaver från portug. (el. spa.); ytterst ett grek. ord; jfr parabel, paroll

paleografi' vetenskapen om forntida skrivsätt: bildn. av grek. palaios' forntida och grek. grafein skriva, se grafisk

paleontologi [-åntålågi'] vetenskapen om utdöda växter och djur: bildn. av grek. palaios' forntida, grek. o'n väsen, varelse och grek. log'os lära

paleoty'p bok tryckt före 1500, inkunabel: bildn. av grek. palaios' gammal och typ'os avtryck

palett' färgbräde: över fra. paläte av ital. paletfa med samma bet., bildn. till lat. pa'la skovel, spade

paletå ytterrock: av fra. paletot; av fornfra. paltoke; trol. en bildn. till eng. pall mantel

palimpses't (handskrift, som efter den urspr, skriftens avlägsnande ånyo begagnats): grek. bildn. av paVin åter och psestosperf. part. av psa'ein skava, skrapa

palindrom [-å'm] (gåta över ett ord, som ger bet., även om det läses baklänges): av grek. palin'dromos tillbakalöpande

palisan'der (ett träslag): av fra. palis-sandre; trol. från en indiansk dialekt i Guyana

palissa'd skanspåle; pålverk: av fra. palissade, ytterst bildat till lat. pa'lus påle; jfr påle

paljett' tunn, glänsande metallskiva som prydnad på tyg: av fra. paillettey bildn. till paüle halm; jfr paljfärgad

319paljfärgad

paljfärgad halmgul: bildn. till fra. paille halm

1. pall: fsv. polder (pall-), isl. pallr; speciellt nord. ord av dunkelt ursprung

2. pall (i uttrycket stå p. stå säker, stå rycken): av lågty.pal (ty.Pall) stoppare i ankarspel; av okänt ursprung

palladium skyddsbild: av lat. palladium, egentl, 'bild av gudinnan Pallas' pallasch' huggvärja: ryskt ord palliati'V lindringsmedel, som hjälper endast för ögonblicket; bildn. till lat. pallia'tus betäckt (nämligen med palV-ium grekisk mantel) pallra (i pallra sig i väg o. dyl.): jfr sv. dial. palla, no. pala med liknande bet.; av outrett ursprung palm: av lat. pal'ma palmträd; kvist av palm

palm ett' palmbladsliknande prydnadsdel: av fra. palmette, nära besläktat med palm

palpera känna på, undersöka med fingrarna: av lat. palpa're klappa, smeka; känna sig för

pal sternacka: av lågty. pàlsternake; om-bildn. av lat. pastina'ca med samma bet. palt: jfr lågty. palt, palte köttstycke, klump, blodpalt: även öknamn (om människor o. djur): 'kluns, tjock parvel; harpalt'; av dunkelt ursprung, trol. nära sammanhörande med paltor paltor (pl.) trasor: av dunkelt ursprung: jfr no. paUre trasa, lågty. palte trasa palä' (slottslik byggnad): av fra. palais, den fra. formen av palats

pamflett' smädeskrift: över ty. (och fra.) från eng. pamphlet med samma bet.; av fornfra. pamphüet med okänd härledning

1. pamp mäktig person: sv. dial. pamp stor o. grov karl, pampa gå tungt o. klumpigt, no. pampa vara tjock. Härtill pampig

2. pamp huggvärja: av lågty. pampe; med okänt ursprung

pam pas stäpper: pluralis av det indianska quichuaspråkets pampa slätt pampusch' ytterkänga: över tyskan av fra. babouche toffel; av arab. bäbüs toffel, ytterst ett persiskt ord

320

panka

panacé (läkemedel som uppges böta allt): av fra. panacée, ytterst bildn. till grek. pan allt och grek. ah'os läkemedel

panama' [el. pan'-] (hatt av panamahalm): av likbet. eng. o. fra. panama; ellipsbildn. till panamahatt, av namnet Panama; hattar av detta slag tillverkades först i P. panasch' hjälmbuske: av fra. panache; över ital. från lat. pinna'culum liten vinge. Härtill panaschism prål, skryt, skrävel

panegy'risk [-g-] (överdrivet) berömmande: ytterst av grek. panegyriJcos' med samma bet., egentl, 'hörande till folkförsamlingen', av pan allt och ag'yris församling. Härtill panegyri'k lovtal; panegy'riker lovtalare

1. panel träbeklädnad på tak och väggar, brädvägg: över tyskan av fornfra. panel (fra. panneau, se pannå); ytterst till lat. pa'nis dörrfyllnad. Härtill panelsoffa; panelhöna den som ej blir uppbjuden till dans utan får sitta kvar vid väggen: känt från slutet av 1800-t.

2. pane l ordförandebord vid ett estrad-samtal; deltagarna i ledningen av en sådan diskussion (i förh. till auditoriet): nytt ord, från o. 1964; jfr eng .panel bl. a. lista på ledamöter i en jury; eg. samma ord som 1 panel. Härtill paneldiskussion, -program m. fi.

pan era beströ med rivebröd: av fra. paner; bildn. till fra. pain bröd (lat. pa'nis)

pang: ljudhärmande ord. Härtill panga krossa (fönster) (vardagl.) panisk (i p. skräck): av fra. panique, av grek. panikos' hörande till Pan, den vilda naturens gud, som kunde åstadkomma plötslig, hemlighetsfull skräck. Härtill pani'k våldsam skräck: av likbet. fra. panique, substantivering av adj. panique panisk

pank utan pengar: förkortn. av äldre panckerui; jfr ty. pankerutt och bankrutt

panka liten fisk (särskilt braxen): sv. dial. panka, trol. samma ord som panka vägglusI. panna

parad ig m

1. panna (ett kokkärl; tegelpanna): fsv. isl. panna; gemens, germ. ord (ty. Pfanne, eng. pan), trol. lån av lat. parina panna, kastrull; skål

2. panna (en ansiktsdel): fsv. no. panna; egentl, (i bet. 'huvudskål') samma ord som 1 panna

pannkaka: äldre sv. (1500-t.) pannokaka, da. pandekage; jfr också tv. Pfannku-chen, eng. pancake med samma bet.; till 1 panna

pan nå' dörrspegel; träskiva för målning: av fra. pannean; jfr panel panop'tikon vaxkabinett: bildn. av grek. pan allt och grek. optikos' som berör synen

panora'ma vidsträckt utsikt; rundmålning: av grek. pan allt och grek. ho'r-ama utsikt; jfr diorama pan'sar: över tyskan av ital. pancie'ra, bildn. till ital. pan'cia buk, av lat. pan'tex med samma bet. panslavis'm strävan att ena alla slaver: bildn. till grek. pan allt och folknamnet slaver

pant: fsv. isl. pantr, ersätter det urspr, nord. vad i samma bet. (se 3 vad); lån av mit. pant (ty. Pfand) med samma bet.; trol. av fornfra. pan[d) trasa, stycke; överfört: 'ngt avskilt, pantsatt'; av lat. pannhus tygstycke, lapp pantalonger (pl.) långbyxor: pluralbildn. till fra. pantalon; av ital. Pantalo'ne, en komedifigur, som vanl. uppträdde i vita benkläder

panteis'm (en viss filosofisk åskådning): bildn. av grek. pan allt och grek. theos' gud

panteon [pan'teån] (tempel, där stora mäns stoft förvaras): av grek. pan'theion tempel för alla gudar; av pan allt och theos' gud

panter: av grek. panthe'r med samma bet. pantomi'm (skådespel utan ord, alltså endast med miner och åtbörder): grek. bildn. av pan (gen. pantos') allt och grek. mim'os härmare papegoj'a: av lågty. papegoie (ty. Papa-gei)\ över fra. av spanska och portugisiska papaga'io, möjl. av arabiskt ursprung

papeteri' ask med papper och kuvert: av fra. papeterie, till papier papper papiljott [-jått'] pappersrulle, omkring vilken hår viras för att bli lockigt: av fra. papillote, bildn. till papillon fjäril papill' upphöjning i läderhuden: av lat. papill'a vårta

papis'm påvevälde: bildn. till medeltidslat. pa'pa påve. Härtill papis't papjemaché (torkad, med lim och linolja utrörd pappersmassa): bildn. av fra. papier papper och mdcher mala sönder (egentl, tugga) papp: av ty. Pappe med samma bet., egentl, 'gröt, välling'; uppkommet i barnspråk; jfr lat. pafpa gröt, mat, pa-pa're äta (se pappa) pappa: barnspråksord, därför lika i flera språk: ty. -eng. fra. papa, ital. papà, lat. pa'pa (se påve), grek. papa's, papp'as osv.; bruket vid tilltal (i st. f. far) i högreståndskretsar (fr. o. m. 1600-t.) väsen ti. lånat från ty. och fra. papper: fsv. papir; av lågty. papir; över fra. och lat. från grek. pap'yros papyrus, ett slags säv, varav skrivmaterial förfärdigades

paprika [pa'p-, pap'-] spansk peppar: över ty. av likbet. ungerska paprika papyross [-åss'] cigarrett (särskilt i Finland): av ryska papiro'sa cigarrett; av likbet. polska papiros, till papir papper papy'rus forntida handskriftsrulle: se papper

par: fsv. isl. par; över tyskan från lat. par' make; like, par; jfr pari, paritet; pär

para'bel liknelse: av grek. parabole' liknelse

1. para'd högtidlig truppmönstring; vaktparad; ståt: av likbet. fra. parade; av spa. parada, till parar hejda, stanna (en häst); av lat. para're bereda, iordningställa (se parat); med bet. påverkad av fra. pärer smycka (se parant)

2. para'd avböjande av stöt i fäktning: av likbet. fra. parade; av ital. parata, till par are avvärja, skydda, se parera; ytterst till lat. para're förbereda (se 1 parad)

paradig'm böjningsmönster: av grek. parad'eigma mönsterbild

321paradis

parentes

pa radis: av grek. parad'eisos; ytterst ett persiskt ord med bet. 'kunglig park'. Härtill paradisisk paradox [-dåk's] skenbart orimligt yttrande: grek. bildn. av para' i strid med och dox'a mening. Härtill parad oxa'l parafera signera aktstycke för ratifice-ring: av fra. parafer med samma bet., till parafe snirkel, signatur, av lat. parag'raphus (se paragraf) paraffin: bildn. av lat. par'um föga och lat. affi'nis besläktad, dvs. 'ämne som är föga besläktat med andra (och därför icke angripes av kemikalier)' parafra's omskrivning: av grek. parafra-sis omskrivning. Härtill parafrastisk paragon [-å'n] (beteckning för vissa konstruktioner: paragonsy stern, -nota, -tråd o. dyl.): över ty. och eng. av ital. parago'ne jämförelse, mönster, till paragonare jämföra; av grek. para-kona'n vässa

paragraf avdelning av en skrift el. en lag; tecken härför (§); av grek. paragrafe' tecken skrivet i marginalen; av para' bredvid och grafein skriva parallax' (en himlakropps skenbara förflyttning): av grek. paralVaxis ombyte, förflyttning. Härtill parallak'tisk parallell': grek. bildn. av para' bredvid och alle'lon varandra. Härtill parallellisera sammanställa; parallellism överensstämmelse; parallellitet; parallellogram' fyrsidig yta med motstående sidor parallella: till grek. grammfa något skrivet (se gram); parallellepipe'd kropp (volym) vars sex gränsytor är [-paralle]logrammer:-] {+paral- le]logrammer:+} till grek. epip'edon yta, plan

paralysi' förlamning: av grek. paraVysis med samma bet. Härtill paralysera förlama; paralytiker förlamad parament kyrklig skrud (textilier): ny-lat. paramen'tum, till lat. para're\ se parat, parera paranoia [-a'n-, -nåj'a] (sinnessjukdom): av grek. paran'oia fönyckthet, vansinne, till para' i strid med och nou's förstånd. Härtill paranoi'd; paranoiker [-nå'-]

parant [-ang't, -an't] iögonfallande, stilig,

som tar sig bra ut: av fra. parant, egentl, pres. part. av pärer pryda; av lat. parade, se parat

pa'ranöt: efter den brasilianska staten Para

parape't bröstvärn (på bro, kaj, vågbrytare o. dyl.): av fra. parapet; av ital. parapetfo, bildn. av para're avvärja (se parera) och petfo bröst paraply': av fra. parapluie, bildn. av pärer avvärja, skydda (se parera) och pinie regn; jfr parasoll parasit snyltgäst, snyltväxt: grek. bildn. av para' vid och si'tos föda parasoll': fra. bildn. av pärer skydda emot (se parera) och sol sol; jfr paraply

parat beredd, färdig: av lat. para'tus beredd, egentl, perf. part. av para're bereda; jfr parera, parant, 1 parad, pre-, reparera, apparat paratax' samordning av satser, satsbindning: av grek. para' bredvid och tax'is ordning (se taktik); jfr hypotax, syntax. Härtill parataktisk samordnande

paratyfus en sjukdom besläktad med tyfus, rödsot: modern ordbildn. av grek. para' bredvid och tyfus, sålunda 'likhet med tyfus'

parava'n (apparat för minsvepning): av likbet. eng. paravane, nybildn. (omkr. 1920) av para- i lat. parare skydda (se parera) och eng. vane fjäder, vinge (på grund av apparatens utseende) parcell' helt liten jordlott: av fra. par-celle (jfr persedel); av folkl. lat. par-ticeWa; se partikel par'cer (pl.) ödesgudinnor: av lat. par'cæ pl. ödets gudinnor

pardon [-do'n] nåd: av fra. pardon förlåtelse; försoning; till pardonner förlåta, folkl. lat. perdona're fullkomligt skänka, efterskänka, förlåta

parenky'm [-k-] (visst slag av organisk vävnad): bildn. av grek. para' bredvid och grek. en'khyma ingjutning parentation [-sjo'n] högtidligt minnestal: till lat. parenia're fira någons minne med offer på graven parente's: av grek. paren'thesis insättning bredvid. Härtill parentetisk

322parera

particip

parera avvärja; slå vad: av likbet. fra. pärer; av ital. para're avvärja, skydda; av lat. para're i bet. 'träffa förberedelser emot' (se parat); jfr 2 parad, pa-rapet, paraply, parasoll, para-ment

pare's förlamning (t. ex. cerebral p.) ytterst av grek. par'esis förslappning, till verbet pari'emi släppa ned. Härtill pare'tisk förlamad; paretiker en som lider av pares

parforcejakt [parfårs'-] jaktritt: av fra. par force med våld; jfr forcera parfy'm: av fra. parfum; till verbet par-fumer, folkl. lat. profuma're ånga ut över; till fuma're ånga, ryka pa'ri (i uttryck som till pari): av ital. al pa'ri av lika värde; till lat. par' lik; jfr paritet, alpari pa'ria hindu av lägsta kast; utstött och föraktad människa: ytterst ett indiskt (tamuliskt) ord

paria'n (ett slags porslin): egentl, ett eng. ord, bildat till Par'os, en för sin skimrande marmor bekant ö i Grekiska arkipelagen; jfr parisk pa'risk {p. marmor): bildn. till önamnet Par'os; jfr pari an

parite't likvärdighet; jämställdhet: av lat. par'itas likhet; till lat. par' lik; jfr par, pari

park: av mit. o. ty. park, av fra. parc inhägnad; djurgård (den nutida bet. från eng. park); av lat. parrficus inhägnad, trol. bildn. till ett parr'a, som återfinns i spanskan i bet. 'spaljé' parkera ställa upp fordon: urspr, om militära fordon (artilleri och träng): av fra. parquer med samma bet., till parc i bet. 'uppställning av artilleri' (se park) parkett' teatersalong närmast orkestern: av fra. parquet; bildn. till parc (se park) i den urspr. bet. 'inhägnad plats'

par'kum (bomullstyg): äldre sv. även parkem, parakan; av mit. parkem; ytterst av arab. barrakan kamlott, tyg av kamelgarn

parlament riksdag (särsk. den engelska): av medeltidslat. parlamen'tum samtal, rådplägning och fra. parlement med samma bet., varav eng. parliament

(engelska) parlamentet; den nutida bet. alltså från eng.; till fra. parler tala, bildn. till parole ord (se paroll). Härtill även parlamentarisk; parlamentariker; parlamentaris'm. Den äldre bet. ligger till grund för parlamentera underhandla och parlamentä'r underhandlare

parlan'do sångsätt, som närmar sig talet: ital. ord, bildat till parla're tala (fra. parler); se parlament parlö'r samtalsordbok: av fra. parleur

talare; till parler (se parlament) parmesa'n (en italiensk ost): av ty. Parmesan med samma bet.; ytterst av ital. parmigiano, adj .-bildning till stadsnamnet Parma

parnass' (hemvist för skalder och skaldekonst): efter berget Parnassos' i Grekland, helgat åt Apollo och sånggudinnorna

partiell [-tsiell'] delvis, till en del: av fra. partiel; bildat till lat. pars del; se part

parodi' förvrängning: av grek. parodi'a förlöjligande omdiktning; av para' bredvid och ode' sång (se ode). Härtill paro'disk

paroll' lösen: av fra. parole ord (jfr parlament); ytterst av grek. parabole' (se parabel, palaver) paroxys'm häftigt anfall (fysiskt el. psykiskt): av grek. paroxysmos' upphetsning, skärpning

part andel; kärande el. svarande i ett mål: av lat. pars (gen. par'tis) del; jfr partiell, parti, particip, partikel partenogene's jungfrufödelse: bildn. av grek. parthenos jungfru och grek. gen'esis födelse

parterr [partärr', partä'r] nedre botten; blomsterplan: av fra. par terre på släta marken

parti' (pl. partier): över lågty. av fra. partie del; (menings)grupp; bildn. till fornfra. partir dela; av lat. parti'ri med samma bet.; till lat. pars del; se part, partisk

partici'p (en grammatisk term): av lat. particip'ium; av par'ticeps delaktig; till lat. pars del, se part. Participet är "delaktigt" av både verbets o. adj:s bet.

323partiell

passiv

partiell [-tsieir] delvis, till en del: av fra. partiel; bildat till lat. pars del; se part

partigängare: se -gångare parti k el smådel; småord: av lat. partiella liten del; till pars del (se part). Härtill partikularis'm söndringssträvande

partisa'n friskareman: av likbet. fra. partisan, av ital. partigia'no, till parte del (se part, parti) partisk [pa'rtisk, parfisk] orättvis, som visar mannamån: äldre parti'sk; av lågty. partiesch (ty. parteiisch), egentl, 'som hör till ett parti'; bildn. till parti partiti'v som änger en del: av lat. parti-ti'vus, bildn. till parti'tus delad, part. av parti're dela, till pars del (se part) partitu'r översikt av alla stämmor i ett flerstämmigt tonstycke: av ital. parti-tu'ra, egentl, 'fördelning'; till lat. parti'ri dela, se parti

pa'rtner medspelare; kompanjon, bolagsman: av likbet. eng. partner, bildning till verbet part dela, deltaga, vara med partout [parto'] prompt, ovillkorligen: av fra. par tout överallt parvel liten pojke, pys: sv. dial. pirvel (pervel,pärvel),purvel med samma bet.; trol. ett smekord av ljudsymbolisk art parveny' uppkomling (Tegnér 1816: »en p. som man kallar äran»): av fra. parvenu, egentl, perf. part. av fra. parvenir, bl. a. 'komma sig upp' pasch'a (turk. excellens): av turk. paså med samma bet., av persiskt ursprung pasja's, pasjasa berättelse, anekdot; händelse, episod: sv. dial. pasjas[a); av fra. passage episod, till passer i bet. 'tilldraga sig'; se passage, passera paskiir smädeskrift: av ital. pasquiWo; efter en antik staty i Rom, kallad Pas-qui'no, vid vilken man brukade fästa nidverser. Härtill paskillan't pas'ma (längdmått för spunnet garn): dunkelt; möjl. av fra. passement snöre; stadkant

I. pass trång väg, genomfart: över ty. av fra. pas, egentl, 'steg, marsch'; av lat. pass'us steg; jfr passus, passera, passgång

2. pass respass: över ty. av ital. pass'o tillåtelse att passera, egentl, 'gång, steg', av lat. pass'us, se 1 p-ass

3. pass (i uttr. som till pass, så pass). av lågty. to pas[se] (ty. zu Pass) i rätt tid, i lämplig grad, bildn. till 1 passa

4. pass (i uttr. för vägran el. protest: nej pass! pass jör det! o. dyl.): av fra. je passé jag säger nej, till passer (se passera)

1. passa vara lagom, anstå: av lågty. (ty.) passen med samma bet.; av fra. passer duga, gå an, egentl.'gå (förbi)'; se passera, passabel

2. passa (t. ex. p. på ngn, p. upp vid bordet)'. av lågty. passen up ge akt på (ty. aufpassen); av fra. passer fördriva tiden, vänta, egentl, 'gå (förbi)'; se 1 passa

3. passa (i kortspel): av ty. passen; av fra. passer med samma bet., egentl, 'gå (förbi)'; se 1 och 2 passa

passa'bel hjälplig: av fra. passable, bildn. till passer duga, gå an; se 1 passa passad (östlig vind som blåser konstant mellan vändkretsarna o. ekvatorn): da. passat; av holl. passaat med samma bet.; trol. av ital. passata genomgång, passage, bildn. till passare resa, gå (fra. passer); jfr passera passage [-a'sj] genomgång: av fra. passage, bildn. till passer; se passera. Härtill passagerare [-sje'-] resande passare: av lågty. el. ty. Passer, ombildn. av likabet. fra. compas; jfr kompass passera: av fra. passer gå (förbi), färdas; i äldre sv. även 'hända, tilldraga sig' (jfr 1—3 passa, passabel, passage); bildn. till lat. pass'us steg; se passus passgång (en felaktig form av hästens rörelse i skritt): äldre sv. gå uti pass; av ty. Pass, Passgang med samma bet.; av fra. pas steg, gång, jfr 1 pass passia'r gemytligt samtal, pratstund: av likbet. da. passiar, av holl. pasjaren överlägga, rådslå; av malajiska bitjara rådslå

passion [pasjo;n] (Kristi) lidande; lidelse, begär: av fra. passion, lat. pass'io lidande; till pai'i lida (se patient) pass7 iv overksam: av lat. passi'vus lidande, overksam; till lat. patfi lida, se passion. Härtill passivitet

324passpoal

patrull

passpoal' färgat snöre, insytt i sömmar på kläder: av fra. passepoil med samma bet., sammansätta, av passer gå igenom, draga (tråd) igenom (jfr passera) och poil hår, lugg (på tyg) pass'us litet parti; ställe i tal el. skrift: av lat. pass'us steg; jfr 1 pass pas'ta degartad massa: av lat. pas'ta deg; jfr pastej, pastell, pastilj, pastisch

pastej': av lågty. pastei'e (postei'e) med samma bet. (ty. Paste'te); av medeltidslat. pasta'ta, bildn. till lat. pas'ta deg; jfr pasta

pastell' kritmålning: av ital. pasteWo, bildn. till ital. (lat.) pas'ta deg; jfr pasta

pastilj', pastill': av fra. pastille, av lat. pastill'um liten kaka; jfr pasta pastisch' litterärt el. konstnärligt verk, utfört i annan konstriktnings stil: av fra. pastiche; av ital. pasticc'io efterbildning (egentl, 'kaka av deg'; se pasta)

pastor [pas'tår] (pl. pasto'rer): av lat. pa'stor herde (jfr kyrkoherde), till verbet pa'scere föda, iåta beta, besläktat med föda, 1 foder, foster. Härtill pastoral (adj.) lantlig, herde-; pastoral herdedikt, idyll; pastora't pastörisera (värma till omkr. 60° för att oskadliggöra bakterier): efter den franske vetenskapsmannen Louis Pasteur (1822—1895)

pata (vid laxfiske brukad fångstanord-ning): norrl. ord, av finska pato damm, fördämning

pate'n oblattallrik: ytterst av lat. pat'ena fat, tallrik

paten't: äldre sv. 'öppet brev, kungörelse, fullmakt o. dyl.'; över ty. av fra. patente, substantivering av lettre patente öppet brev, officiell skrivelse; urspr, pres. part. av lat. pate're vara öppen pater munk: av lat. pat'er fader (jfr pater noster Fader vår). Härtill pater-nell' fäderne-: av fra. paternel. Jfr patricier, 2 patron, fader patetisk känslostark; högtravande: bildn. till patos

patiens [pasiang's] läggning med kort:

av fra. patience tålamod; av lat. patien'-tia tålamod; till pai'i tåla, se patient patient [pasien't, patsi-] person under läkarbehandling: av lat. pafiens som lider, egentl, pres. part. av pat'i lida; jfr passion, passiv, patiens pa'tina ärg på gamla bronssaker; tecken till ålderdomlighet: av ital. pa'tina fernissa o. dyl.

patologi' sjukdomslära: modern bildn. av grek. path'os upplevelse, lidande och log'os lära. Härtill patolog [-lå'g]; patologisk sjuklig

patos [pa'tås] lidelse; högstämdhet: av grek. path'os lidande, lidelse, upplevelse. Jfr patetisk; patologi, homeopati; a-, anti-, sym-, telepati patras'k: känt från o. 1700; ombildn. av fra. patraque skräp; stackare, av dunkelt ursprung; i sv. med anslutning till 1 pack och traslc landstrykare, byke, pack (se traska)

patriar'k stamfader; ärevördig åldring: av grek. patriar'khes stamfader; jfr monark, ärke-. Härtill patriarka't, pa-triarkalisk

patri cier fornromersk adelsman; förnäm person: av lat. patric'ius medlem av gammal adelssläkt; till lat. pafres fäderna, se pater

patriot [-o't] fosterlandsvän: närmast av likbet. ty. Patriot, fra. patriote; ytterst av grek. patrio'tes landsman, inföding; till grek. pate'r fader, se pater. Härtill patriotisk, patriotis m patri's (en boktryckeriterm): bildn. till lat. pat'er fader; jfr matris patristi'k vetenskapen om kyrkofäderna: bildn. till lat. pafres kyrkofäderna; plur. av pat'er fader, se pater

1. patron [-o'n] hylsa (med laddning): av fra. patron med samma bet.; egentl, samma ord som 2 patron

2. p-atron [-o'n] husbonde; godsägare, patro'nus person som har rätt att tillsätta präst i sin församling: av lat. patro'nus skyddsherre, målsman; till pat'er fader, se pater. Härtill patro-na'tsrätt, patronell' (församling)

patrull' (mindre truppavdelning för spaningstjänst): av fra. patrouille, sub-

325patschuli

pendel

stantivbildn. till patrouiller patrullera; traska omkring; till patte tass pafschuli (en vid parfymberedning använd drog): av fra. patchouli; över eng. patch[-leaf] från något indiskt språk paullTn säng med takhimmel; sängom-hänge: över lågty. paulüne tält, baldakin; av fra. pavillon; se paviljong pauperis'm fattigdomstillstånd: bildn.

till lat. poJuper fattig pa'us uppehåll; taktvila: av grek. pa'usis upphörande, slut; jfr pose. Härtill pausera

paviljong' tältformig byggnad; lusthus: av fra. pavillon (fjärilsliknande) tält, urspr, 'fjäril'; av lat. papiVio fjäril pax: av lat. pax fred; jfr pacificera peang' knip-pincett (för tillslutning av blodkärl): efter konstruktören, den franske kirurgen J. Péan (d. 1898) pedagog [-gå'g] barnuppfostrare; skolmän: av grek. paidagogos' barnledare; till pais (gen. paidos') barn, och agogos' ledare; jfr demagog, pediatrik, pro-pedeutisk. Härtill pedagogi'k; pedagogisk

peda'l trampa, klaviatur för fötterna (jfr manual): bildn. till lat. pcs (gen. ped'is) fot; jfr fot

pedan t småaktigt noggrann person: av fra. pédant skolmästare; skolfux; av ital. pedan'te med samma bet.; trol. med bet. 'som slaviskt går i en annans fotspår'. Härtill pedanteri'; pedan'tisk pedell' vaktmästare; över tyskan av medeltidslat. pedell'us rättstjänare; detta i sin tur av fornhögty. bit el tjänare, eg. 'böneman', samma ord som fsv. bipil, isl. bidill böneman, friare (till bedja)

pediatrik läran om barnsjukdomarna: bildn. av grek. pais barn (jfr pedagog) och grek. iatrike' läkekonst pediku'r, pediky'r fotvård: av fra. pédi-cure; lärd sammansättn. av lat. pes (gen. ped'is) fot (jfr pedal) och lat. cu'ra vård; jfr manikyr pegamoid [-mo-i'd] (ett slags konstläder): av likbet. eng. pegamoid; av okänt ursprung

pega's skaldehäst: av grek. Peg'asosy en bevingad häst ur den grek. fornsagan

pe'gel vattenmärke: av lågty. holl. pegel med samma bet.; jfr pejla pejla: av lågty. holl. pcilen, pegelen med samma bet.; till pegel pej'orativ nedsättande: bildn. till lat. pej'or sämre pek: kortform av pekoral peka: fsv. peka, no. peika; besläktat med pik; med urspr. bet. 'sticka' pe'kan nöt (frukt av det i Nordamerika växande pekanträdet): av eng. pecan-nut; förleden ytterst från ett indianspråk

pekine's (kinesisk knähund): efter likbet. eng. o. ty. Pekinese, till namnet Peking pekora'1 enfaldig skrift: spec. sv. ord (ej i da. el. no.), urspr, i akademiskt språk, med lat. böjning: ett pecorale, pl. pecoralia; med nutida form och böjning känt från slutet av 1800-1.; av lat. adj. pecoralis som hör till boskapen, bildn. till lat. pec'us (gen. pec'oris) boskap, fänad (jfr fä). Härtill pekora-lis t; pekoralism; pekoralistisk pekuniä'r penning-: bildn. till lat. pe-cu'nia penningar; till lat. pec'us fä, boskap; se pekoral

pelare: över tyskan av medeltidslat. pi-la'rium, bildn. till lat. pi'la fyrkantig pelare

pelargon [-o'n], pelargo'nia (en kruk- och trädgårdsväxt): nylat. ordbildn. till grek. pélargos' stork, med syftning på frukternas näbblika form peleri n stor kappkrage: av fra. pèle-rine, egentl, 'pilgrimsmantel'; av pèlerin pilgrim (se pilgrim) pel i ka'n (en vattenfågel): ytterst av grek. pelekan' med samma bet. pemm'ikan (ett slags köttkonserv): av likbet. eng. pemican, hämtat från nord-amerik. indianspråk pe'n (bakre, spetsiga delen av hammarhuvud): av lågty. peen plugg, tapp, pen, trol. samma ord som pinne pena'ter (pl.): av lat. pena'tes husets skyddsgudar; husgudar pendang [pangdang'] motstycke, make: av fra. pendant, egentl, pres. part. av pendre hänga; jfr pendel pendel: över ty. av lat. adj. pen'dulus

326pendyl

per

hängande; till lat. pende're hänga; jfr pendang, suspendera pendyl [pangdy'l, pen-] väggur; bords-studsare: av fra. pendule; av lat. pen'-dulus; jfr pendel

penetrera genomtränga; fullt fatta: av lat. penctra're tränga in, genomtränga peni'bel pinsam: av fra. pénible, bildn. till peine bekymmer, plåga; jfr pina penicillin (ett antibiotikum): av eng. penicillin, först använt av bakteriologen A. Fleming 1929, bildat av lat. penicillium penselmögel, av penicüVus liten pensel (jfr pensel) penitens [-en's] botgöring: av lat. poeni-ten'tia ånger; till poena straff (se pina) penjoa'r kamkofta, badkappa: av fra. peignoir; ombildn. av fornfra. baignoir hörande till badet, med anslutning till peigne kam

penna: fsv. pænne, av lat. penn'a fjäder, sedan 'gåsfjäder att skriva med, fjäderpenna', slutligen: 'skrivpenna (av trä el. metall)'; jfr ty. Feder fågelfjäder; penna

pennalis'm kamratförtryck: bildn. till äldre penna'l nybliven student, av medeltidslat. penna'le pennfodral penning: fsv. pænninger, isl. peningr; gemens. germ. ord (ty. Pfennig, eng. penny); i de nord. språken säkerligen lånat från sydgerm.; trol. diminutiv till 1 panna, sålunda 'litet metallblock'. Härtill pengar (pl.) även kollektivt: 'tillgångar, förmögenhet'; jfr ty. Geld, eng. money, fra. argent

1. pensé [pangse'] tanke (mest i pl. pen-séer): av fra. pensée tanke, till verbet penser tänka, fundera; av lat. pensa're överväga, bedöma, bildn. till lat. pen'-dere väga (jfr pensum, pension)

2. pensé [pangse'] odlad styvmorsblomma, trädgårdsviol: efter likbet. fra. herbe de la pensée; violerna ansågs vara symboler för hågkomst o. minne (jfr förgätmigej)

pensel: över tyskan och fornfra. pincel (fra. pinceau) av folkl. lat. penicüVus med samma bet., till penic'ulus liten borste, viska

pension [pangsjo'n] årligt understöd till avgången tjänsteman, hans änka eller

barn; inackordering; (flick)skola (med inackordering): av likbet. fra. pension; av lat. pen'sio vägning; betalning, till pen'dere väga; jfr pensum. Härtill pensionera; pensionä'r understödstaga-re; pensiona t [pang-] inackorderingsställe, mindre hotell pen'sum (pl. pensa) förelagt arbete; kun-skapsmått för examen: av lat. pen'sum, perf. part. neutr. av pen'dere väga, alltså: 'det uppvägda', spec. åt slavinnor som dagsarbete uppvägd ull, bestämt mått av arbete

penta- (i pentagram m. fi.): av grek. pen'te fem

pentagram' femuddigt tecken: bildn. av grek. pen'te fem och gramm'a tecken penta'meter (ett visst femfotat versmått): bildn. av grek. pen'te fem och met'ron mått

pentateuken [-tev'-] de fem Mose böcker: av grek. penta'tevkhos (bib'los) av fem delar bestående (bok) pente'lisk (p. marmor): från berget PenteVikon nära Aten pentry [pen'tri], penteri' skeppsskafferi, kokvrå: efter eng. pantry med samma bet.; av fornfra. paneterie, ytterst bildat till lat. pa'nis bröd penultima näst sista stavelsen i ett ord: av lat. pe'ne (pæne) nästan och fem. av uVtimus sist

peon [-å'n, -o'n] (versfot av 4 stavelser: xxxx el. xxxx): över lat. av grek. paiofn, sidoform till paia'n hymn, lovsång; till Paio'n, läkekonstens gud (jfr pion)

peppar: fsv. pipar; över ty. och lat. från grek. pep'eri med samma bet. pepparkaka: fsv. piparkaka; efter mit. peperkoke, ty. Pfefferkuchen starkt kryddad honungskaka pepparling riska med skarp smak: efter ty. Pfefferling

pepparrot: fsv. piparrot; trol. av ett likbet. mit. peperwort (ty. Pfefferwurzel); till peppar

pepsi'n (ett i magsaften ingående ämne): bildn. till grek. pep'sis matsmältning per (i uttryck som p. telefon, p. kilo): av lat. per genom; i sammansättningar per- förstärkande: 'genom-, i hög grad'

327peremtorisk

persian

peremto'risk slutgiltig, oåterkallelig: bildn. till lat. peremto'rius tillintetgörande

perenn' flerårig: av lat. perenn'is som varar hela året igenom, beständig, bildn. till ann'us år

perfek't fullkomlig: 'av lat. perfec'tus färdiggjord, genomarbetad, fulländad, till per- genom- och fac'ere göra. Härtill också den grammatiska termen [-pe'r-fekt[um]-] {+pe'r- fekt[um]+} tempus för fullbordad handling

perfi'd trolös; lömsk; illvillig: över fra. av lat. per'fidus trolös, förrädisk. Härtill perfidite't

perforera göra hål igenom, tanda: av lat. perfora're genomborra pergamen t skrivmaterial berett av djurhud: av lat. pergamen'tum (känt från o. 300 e. Kr.); efter staden Pergamon i Mindre Asien, där enligt en (dock osäker) uppgift pergament äldst skall ha tillverkats; jfr pärm pergola [pär'gåla] av slingerväxter övervuxen pelargång: ital. ord med bet. 'ber-så, lövsal'

periferi' omkrets; utkant: av grek. peri-fer'eia kringgående, omkrets. Härtill perife'r, perife risk utkants-, yttre; (i överförd mening) oväsentlig perifra's omskrivning: av grek. perifra-sis omskrivande talesätt. Härtill peri-fras'tisk omskrivande perikop [-kå'p] predikotext: av grek.

plur. perikopa'i avskurna stycken perime'ter instrument för mätning av synförmågan: bildn. av grek. peri' omkring och grek. met'ron mått period [-o'd] tidevarv; tidrymd: av grek. peri'odos ringväg, omgång, kretslopp, omloppstid; senare även allmänt: 'tidsförlopp, -skede, -avsnitt, tidrymd'. Härtill perio'disk (motsats sporadisk); periodicitet peripeti' avgörande vändpunkt, höjdpunkt (i ett drama): av grek. peripe'teia med samma bet. periskop [-skå'p] tub för iakttagelser horisonten runt: bildn. av grek. peri' omkring och grek. skope'in se peristai tisk försiggående genom kon-

traktion: av grek. peristaltikos' sammantryckande. Härtill peristaitisk peristy'1 gård omgiven av pelargångar: grek. bildn. av peri' omkring och sty'los pelare

perka'1 (en tygsort): ytterst av persisk t-turk. pärgålä med samma bet. perkussion stöt, genomborrning: av lat. percuss'io slående, slag, knackning peri (boktrycksstil): se pärl perm (berglager, av rödaktig sandsten): efter ryska guvernementet Perm. Härtill per'misk

permanen t beständig, oavbruten: egentl, pres. part. av lat. permane're förbliva; jfr remanent, immanent permea bel genomtränglig: bildn. till lat. permea're genomgå, genomfara permittera: av lat. permitfere släppa igenom; tillåta (se mission, kommitté, remittera). Härtill permission: av lat. permiss'io medgivande; permitten't permutation förändring, jämkning (av föråldrad bestämmelse): av likbet. lat. permuta'tio; se mutation perniciö's farlig: av likbet. fra. perni-cieux, av lat. pernicio'sus fördärvlig, skadlig, till perni'cies fördärv perora l som sker genom munnen: adj.

till lat. per os genom munnen perpendik'el sänklod; lodrät linje: av lat. perpendic'ulum; till perpen'dere noga avväga (jfr pensum) perpetuell' beständig, ihållande: bildn. till lat. perpefuus genomgående; beständig

perplex' bestört, handfallen: av lat. per-plex'us invecklad, förvirrad perrong': av fra. perron (ytter)trappa, bildn. till pierre sten, lat. pet'ra; jfr petrificera, pir

perse'del: över tyskan av fra. parcelle liten del; se parcell perseverera dröja kvar i medvetandet: ytterst av lat. persevera're framhärda, hålla ut, stå fast, till perseve'rus mycket sträng, severus sträng, allvarlig. Härtill perseveration persia n persiskt lammskinn: av lat. persia'nus persisk (eng. persian); jfr persienn; astrakan

328persienn

pickelhuva

persienn' spjälgardin: av fra. persienne med samma bet., substantiverat fem. av persien persisk; jfr persian persiflera driva med: av fra. persifler; möjl. latiniserande bildn. (med förstärkande per) till siffler vissla ut. Härtill persiflage [-a'sj] drift, gyckel per'sika (en frukt): av folkl. lat. per'sica, fruktbeteckning till lat. per'sicus persisk; ar'bor per'sica, egentl, 'persiskt träd'; jfr persienn

persilja: fsv. petersilia (pædher-); ytterst av grek. petroseVinon med samma bet.; egentl, 'sten-selleri'; jfr selleri person [-so'n]: av lat. per so'na ansiktsmask (för skådespelare), förklädnad; roll, karaktär; personlighet, människa; möjl. av etruskiskt ursprung (jfr histrion). Härtill persona'1; personell ; personalier (pl.) levnadsuppgifter; personage [-a'sj] underlig människa personifiera förkroppsliga: av fra. person-nifier, bildn. till fra. personne (se person). Härtill personifikation perspektif en ritnings djup; framtidsutsikt: av fra. perspective; bildat till lat. perspic'ere (perf. part. perspec'tus) se igenom

persvadera övertala: av lat. persuade're övertala, locka; jfr svada perturbation [-sjo'n] förvirring; omvälvning: bildn. till lat. perturba're bringa i oordning

peru'k: över tyskan av fra. perruque, urspr, 'hår, kalufs'; av oviss härkomst pervers' abnorm, (sexuellt) onaturlig: av lat. perver'sus förvänd, part. av verbet perver'tere förvända, fördärva pessimis'm böjelse att se livet i svart: bildn. till lat. pess'imus sämst. Härtill pessimist

pest[päs't]: av \&t.pes'tis farsot; av okänt ursprung. Härtill pestilen's peta: no. pita med samma bet.; liksom flera ord med likartad bet. (peka, pilla m. fi.) trol. från början ljudmålande; jfr sv. dial. preta med samma bet.., pit liten barnunge, no. pit liten pinne. Härtill petig petimä'ter sprätt; småpetig person: under 1700-t. ungefär motsv. 'snobb'; av fra.

petit-maitre sprätt, eg. 'liten herre'; av petit liten (se petit) och maitre mästare, herre (se magister) petit [peti't, peti'] liten tryckstil (kägeln mäter 8 punkter): av fra. petit liten. Härtill även petitess' småsak petition [-sjo'n] begäran, böneskrift: av lat. peti'tio begäran, ansökan; bildn. till pet'ere bedja (se repetera), peti turn (pl. peti'ta) anslagskrav; önskemål: av lat. peWtum det begärda, part. (i neutrum) av pet'ere begära (se petition)

petrificera, petrifiera förstena: lärd ny-bildn. till lat. pet'ra sten och avledn. -fica're (hörande till fac'ere göra). Härtill petrifikat förstening petrografi' bergartslära: bildn. till grek. pet'ros sten, klippa och grafein skriva petroleum bergolja: av lat. pet'ra sten och oVeum olja petunia (en prydnadsväxt, av familjen Solanaceæ): lärd bildn. till äldre fra. petun to"bak; över portug. från sydamerik. indianspråk pi af fera utföra trav på stället: av fra. piafjer med samma bet. pia'no svagt, pianiss imo mycket svagt: av ital. piano, pianissimo med samma bet., av lat. pla'nus jämn. Härtill piano (subst., pl. pianon), förkortn. av ital. fortepia'no musikinstrument varpå man kan spela både starkt (jfr forte) och svagt; pianino, egentl, 'litet piano'; ital. diminutivbildn. till piano; pianist'; pianola [-å'la] självspelande piano piassa'va (en palm): brasilianskt ord piaster (ett turk. mynt): av ital. pias'tra, egentl, 'platta av metall' piazza [-at'sa, -ass'a] ital. torg: se plats pick och pack: da. pik og påk; trol. av pik (fsv. piker) vandringsstav och pack, sålunda 'stav och ränsel', med anslutning till "avljudande" ordbildningar som snick (och) snack, ticktack, krimskrams, virrvarr m. fi. picka: fsv. isl. pikka; gemens, germ. ord med motsvarigheter även i utomgerm. språk, t. ex. fra. piquer sticka (se pike-ra); ljudhärmande

pickelhuva: efter lågty. pekelhüve, ty. Pickelhaube med samma bet.

329pickels

pilka

pick els: av eng. pickles; egentl, plur. av pickle saltlake, ättika till inläggning (jfr ty. Pökel saltlake) pickhågad (jfr äldre pickhjärtad): till äldre sv. förpickad betagen, ivrig; av lågty. verpikt, ty. verpicht med samma bet., egentl, 'hängande fast med beck (lågty. pik, ty. Pech)' pick nick: av eng. picnic eller fra. pique-nique knytkalas i det fria; ordbildn. med rimmande ljud växling som virrvarr, krimskrams, pick och pack; eng. humdrum m. fi. pickolaflöjt [pikk'åla-]: av ital. fla'uto picc'olo liten flöjt

pick'olo hotellpojke: av ital. picc'olo liten

pickup' ljuddosan i en grammofon: av likbet. eng. pick-up, egent. 'plockar upp' (tar fram ljudet ur skivan) picot [pikå'] (en sömnad): av likbet. fra. picot, även: 'liten tagg el. spets', till pic hacka (se pik) piedestal [piedesta'l, pjedesta'l] fotställning: av fra. piedestal; av ital. piedi-stalVo; sammansättn. (med prep. di) av piè fot och stalVo ställning; plats, där ngn står

pierrot [pjärå'] (en viss komisk teaterfigur): av fra. Pierrot, diminutiv till Pierre Per

piete't aktning för det gamla, vördnadsfull hänsyn: ytterst av lat. pi'etas fromhet; vördnad

pietis'm (religiös åskådning, som särskilt betonar fromhetslivet): bildn. till lat. pi'etas fromhet (se pietet) piff: ljudhärmande

piffa (i uttrycket p. upp), piff ig: ljudmålande, variant till fiffa, fiffig piga: fsv. pika, pigha (tjänste)flicka, isl. pika, no. pika, da. pige flicka; nord. ord, som saknas i ty. och eng.; av omstridd upprinnelse trol. ett vardagl. smekord som mot medeltidens slut spritt sig från da.; till pik spets, udd. Fin. piika, estn. piiga flicka är trol. lån fr. sv.

I. pigg (subst.) gadd, spets, udd: fsv. pigger, no. pigg; trol. besläktat med pik och picka; jfr spigg med liknande bet.

2. pigg (adj.): trol. besläktat med 1 Pigg

piggvar: sammansättn. av 1 pigg och -var, äldre hvarf i bet. 'ring, rundel'; jfr slätvar

pigmen't (ämne, som ger föremål färg): av lat. pigmen'tum färg, färgstoff pik: fsv. piker spets, udd; vandringsstav, no. pik; gemens, germ. ord, besläktat med peka, picka, 1 pigg; trol. ljudmålande (jfr fra. pic hacka, lat. pi'cus hackspett). I bet. 'lans' lånat från fra. piqué med samma bet. Jfr även 1 spik

pikådor [-å'r] tjurfäktare: av likbet. spa. picador, till picar sticka, motsv. fra. piquer (se pik er a)

pikant [-an't, -ang't] kryddad, retande: av fra. piquant; egentl, pres. part. av fra. piquer sticka. Härtill pikanteri'

1. piké fen tygsort): av fra. piqué; egentl, perf. part. av fra. piquer sticka

2. piké (ett kortspel): av fra. piquet, di-minutivbildn. till fra. piqué färg i kortspel

pikera göra ett tyg uddigt i kanten; såra, förnärma: av fra. piquer sticka; jfr pikant, 1 piké; picka. Härtill pikerad

pike't patrull, avdelning: av fra. piquet, egentl, 'tjuderpåle, tältpinne; fältvakt' pikrinsyra (en kemisk term): bildn. till grek. pikros' sur

piktu'r handstil: av lat. pictu'ra målarkonst, målning

1. pil (ett skjutvapen): gemens, germ. ord (ty. Pfeil, eng. pite), gammalt lån från lat. pi'lum kastspjut

2. pil (ett träd): fsv. pil, isl. piil; nord. ord, möjl. identiskt med 1 pil (trädet varav man gör pilar?)

pi|aster väggpelare, halvpelare: av ital. pilas'tro med samma bet., bildn. till lat. pi'la pelare

pilgrim vallfärdare: av lat. pelsgri'nus, peregrinus resande; främling (fra. pèle-rin; se pelerin)

pilka fiska med pilk: da. pilke, no. pilka med samma bet., sv. och no. dial. även 'pilla, plocka'; trol. ett ljudmålande ord; jfr pirka, 2 pimpla. Härtill pilk fiskredskap vid pilkning

330pilla

I. pippi

pilla plocka, peta, småpyssla, knåpa: da. pille med samma bet., no. pilla fingra, krafsa, riva i ngt, lågty. pillen, pellen plocka bort (agnar, skal o. dyl.); trol. ett ljudmålande ord piller: ytterst av lat. piVula liten kula pillra: bildn. till pilla pilot [-lå't, -lo't] förare av flygmaskin: av fra. pilote lots; av ital. pilo'ta med samma bet.; ytterst ett grek. ord pilsner: efter staden Pilsen i Tjeckoslovakien (Böhmen)

pilt gosse: fsv. isl. piltr; av dunkelt ursprung

pimpinell' (kryddväxter, Sanguisorba, Pimpinella): av ty. och fra. pimpinelle, piprenelle, trol. en avledning av lat. pip'er peppar

1. pimpla dricka: till sv. och no. dial. pimpa, da. pimpe med samma bet.; trol. ljudhärmande

2. pimpla fiska med pimpel: sv. dial. pimpla med samma bet., även 'plocka'; trol. samma ord som 1 pimpla, sålunda ljudhärmande. Härtill pimpel fiskredskap vid pimpling

pim(p)sten: efter ty. Bimsstein med samma bet.; av lat. pu'mex (gen. pu'micis) hålig sten

pina (subst.): ytterst av lat. poe'na straff; pina (fra. peine, se penibel). Härtill pina (verb); pinsam; pin- (förstärkande, i t. ex. pinfull, -galen) pina'ler (pl.) tillhörigheter, småsaker: trol. en skämtsam ombildn. (med anslutning till pinne) av penna'l penn-skrin; över ty. av medeltidslat. penna'le med samma bet., bildn. till penna skrivfjäder (se penna); jfr pennalism pinass' slup: av fra. pinace, ytterst till lat pi'nus fura, pinje; båt av furu pincené [pängsne'] glasögon utan skal-mar: av fra. pincenez, bildn. av pincer klämma (jfr pincett) och nez näsa

pincett [pinsett'] liten hålltång, fjädertång: av fra. pincette, bildn. till pincer klämma

pingla: ljudhärmande

ping'pong bordtennis: av eng. ping-pong; trol. ljudhärmande

pingst: jfr fsv. pingisdagher; ytterst av

grek. pentekoste' den femtionde (dagen efter påsk)

pingvi'n (en ishavsfågel): av fra. pin-

gouin; till lat. ping'uis fet pinje [pi'n-, pin'-] (ett barrträd): av ty. Pinie; bildn. till lat. pi'nus tall; pinje pinne: fsv. pinne, isl. pinni; gemens, germ. ord (ty. Pinne, eng. pin) av dunkel härkomst

pinnmo bottenmorän (den ofruktbara mo jorden under kulturlagren): av likbet. sv. dial. pinnmo; förleden oklar pinnso, -svin igelkott (dial.): da. pind-svin med samma bet.; till pinne i bet. 'sticka, tagg, pigg'

pinsback (ett slags mässing): efter likbet. eng.pinchbeck, efter uppfinnaren Christopher Pinchbeck (d. 1732) pinupp'a (bild av) "drömflicka" av något vulgär typ: efter eng. pin-up-girl, eg. 'flicka att (med knappnålar el. häftstift) fästa upp (på väggen)', till pin pinne, nål, stift; urspr, om amerikanska soldaters sed att sätta upp bilder av filmstjärnor på väggen; i sv. omkr. 1945, i formen (och kanske också till bet.) anslutet till vard. nuppa, noppa liten flicka, stumpa pion [-o'n]: över tyskan av lat. ytterst av grek. paioni'a, bildn. till Paio'n, de olympiska gudarnas läkare; vissa pionarter odlades förr som medicinalväxter pioniär, pionjär [-jä'r] skansgrävare; banbrytare: över tyskan av fra. pionnier, bildn. till pion soldat till fots; av folkl. lat. pedo'ne; till pe's (gen. ped'is) fot

pip (på kanna o. dyl.): trol. av lågty. pipe och i så fall samma ord som 2 pipa

1. pipa (verb): fsv. pipa; ljudhärmande, liksom lågty. pipen, ty. piepen, eng. peep, lat. pipa're med samma bet.

2. pipa (subst.): gemens, germ. ord (ty. Pfeife, eng. pipe), ytterst av folkl. lat. pipa flöjt, blåspipa, bildat till verbet pipa're pipa (se 1 pipa)

pipett' stickhävert: av fra. pipette, bildn. till fra. pipe pipa; jfr 2 pipa I. pippi (liten) fågel: barnspråksord, ljudhärmande med reduplikation (som pappa, namnam m. fi.)

3312. pippi

pjoltig

2. pippi tokeri, dille, vurm: samma ord som 1 pippi, som bibehållit sin karaktär av barnspråk (i förh. till fågel); därför: rena p. barnsligt, tokigt, löjligt. Härtill pippig tokig, snurrig pipping (äppelsort): av ty. Pipping pippla gnälla, jämra sig; rinna med svagt ljud, porla, rissla: diminutivt o. ljud-härmande till 1 pipa pips (en hönssjukdom): av ty. Pips; trol. av lat. pitui'ta slem, med anslutning till lat. pipafre pipa pir hamnarm: av eng. pier; ytterst av lat. pet'ra klippa; jfr perrong, pe-trificera

1. pirat sjörövare: av lat. pira'ta sjörövare; kapare; av grek. peirate's en som vågar försöket, till peira'n försöka. Jfr empirisk

2. pira't sypåse: möjl. samma ord som 1 pirat, skämtsamt brukat

1. pirka fiska med pilk (pirk): da. pirke med samma bet.; sv. dial. pirka peta pilla, plocka, da. pirke, peta, pilla; no. pirka sticka, gräva, rota lätt i ngt; trol. ljudmålande, variant till pilk a; jfr också 2 pimpla. Härtill pirk fiskredskap vid pirkning (pilkning)

2. pirka mössa (slang): månsingord av dunkelt ursprung; även pilka

1. pirog [-å'g] indiansk kanot: av fra. pirogue, av spa. piragua; ytterst ett karibiskt ord

2. pirog [-å'g] rysk pastej: av likbet. ry. pirog

1. pirra snurra: sv. o. no. dialektord, ljudhärmande

2. pirra sticka, kittla, reta: sv. o. no. dialektord, da. pirre reta, sticka; ljudmålande. Härtill pirrögd med livliga ögon

piruett' svängning på samma fläck: av fra. pirouette, korsning av fra. pivot vändtapp med fra. girouette vindflöjel pi'rum berusad: no. pirum; av omstridd upprinnelse

pi'rål (en ålliknande havsfisk): no. pir-ål; jfr no. pir liten fisk, pir[en] liten, smal, sv. dial. pirig smal, klen, mager; sannolikt en ljudsymbolisk ordbildning piska (subst.): över tyskan (ty. Peitsché) av tjeckiska bic med samma bet.

pissoar: av fra. pissoir med samma bet., bildn. till pisser kasta sitt vatten; ljud-härmande liksom sv. pissa, ty. pissen, eng. piss o. s. v.

pista sch grön mandel: av fra. pistache med samma bet.; över lat. och grek. från ett fornpersiskt ord pistill': av lat. pistilVum, egentl. 'mor-telstöt'; bildlig användn. på grund av formen; jfr pistong pistol [-o'l]: över tyskan av tjeckiska pist al med samma bet. pistong [-ång']: av fra. piston; av ital. pisto'ne, bildn. till pista're stampa; nära besläktat med pistill pitprops [pifpråps] stöttor i kolgruvor: av eng. pitprops, sammansättn. av pit gruva (se putten) och plur. av prop stötta

pitschaft graverat sigill: över ty. Pet-schaft från tjeckiska pecet med samma bet.

pittores'k värd att målas, målerisk: av fra. pittoresque (början av 1700-t.); av ital. pittores'co, bildn. till pitto're målare

pivå' (pivot) mittpunkt, stöttepelare, tapp kring vilken ngt vrider sig: av likbet. fra. pivot, av okänt ursprung pizzica'to knäppning med fingrarna på stränginstrument: ital. ord, till ital. pizzica're nypa, knipa pjaitig trasig, slarvig: av sv. dial. pjaltor trasor, variant av paltor; det uddljudande pj- uttrycker en föraktfull, nedsättande mening (jfr flera av de följande orden)

pjaskig ynklig: sv. dial. pjaskig tunn och dålig (om mat, dryck), klen, kraftlös (om person): ljudmålande, variant av sjaskig, snaskig, fnaskig. Härtill pjasker, pjask pjatt liten ynklig person (bl. a. svingpjatt 1940-t.): ljudmålande; jfr sv. dial. pjätt litet barn; da. pjat pladder, struntprat; jfr fnatt, knatte

pjollra prata barnsligt: ljudhärmande, variant av jollra med pejorativt pj-. Härtill pjoller; pjollrig p]oltlg pjollrig, pjoskig: ljudmålande, kanske en variantbildn. till joltig med

332pjoskig

pejorativt pj-. Härtill pjolta pjollra, pjoska

pjoskig klemig, sjåpig: ljudmålande, kanske en sammansmältning av pjas-kig och fnoskig; jfr da. pjusket rufsig, lurvig. Härtill pjoska; pjosk pjunka gnälla, jämra sig: ljudhärmande. Härtill pjunk gnäll, jämmer; pjunkig pjåkig dum och beskedlig, sjåpig: ljudmålande bildn., liksom många andra ord på pj-; med liknande bet. pjoskig, pjaskig, pjoltig, pjatt, da. pjanket. Härtill pjåk, pjåker; pjåka: sv. och no. dial. pjåka pyssla med onyttiga ting pjäs: av fra. pièce stycke; trol. av keltiskt ursprung

pjätt lätt slag: sv. dialektord av ovisst ursprung, sannolikt ljudmålande; jfr pjatt

pjäxa: känt fr. omkr. 1750; av finska pieksu med samma bet. placerTta moderkaka: av lat. placen'ta kaka, semla

placera: av fra. placer, bildn. till place plats; se plats

pl ad as'k: ljudhärmande ord, en utvidgad, expressiv form av plask; se plaska pladaska: se bladaska pl ad dra: av lågty. pladderen med bl. a. samma bet., ljudhärmande (liksom sv. dial. bladdra, ty. plappern o. a. med samma bet.)

plafond [-fång'd, -fån'd] smyckat innertak: av fra. plafond, sammansättn. av fra. plat jämn (se platt) och fond bakgrund (se 1 fond)

plage [pla'sj] badstrand: av fra. plage, av ital. piaggia med samma bet., av senlat. plag'ia, bildn. till lat. plag'a rum, trakt

1. plagg klädesplagg: sv. isl. plagg; av lågty. plagge trasa

2. plagg stryk: från äldre skolspråk; av ovisst ursprung; även plaggor (pl.)

plagia't litterär (konstnärlig o. s. v.) stöld: av fra. plagiat med samma bet.; till lat. plag'ium (människo)stöld. Härtill plagiera efterapa: av lat. plagia're stjäla (människor) plaidoyer: se plädera i. plakat kungörelse: över tyskan av fra. placard; till provensalska pla'ca

plaska

platta, liten tavla (fra. plaque; jfr plakett)

2. plaka't stupfull: möjl. ytterst av lat. placa'tus lugn, stilla; blidkad; vänlig plakett' liten tavla med upphöjd bildframställning: av fra. plaquäte, bildn. till fra. plaque platta; tavla; jfr 1 plakat

1. plan (adj.): över ty. av lat. pla'nus platt, slät, jämn (jfr piano, plån)

2. plan jämn markyta {gräs-, skolplan o. dyl.); underlag med jämn yta, platta, skiva: ytterst av lat. pla'num, neutr. av adj. pla'nus, se 1 plan. Härtill planera utjämna, nivellera

3. plan flygmaskin (aero-, flygplan): egentl, om maskinens bärplan, vingarna (2 plan), sålunda genom ellips ur sammansättningar som aeroplan, flygplan m. fi.

4. plan utkast, förslag; planritning, ordning; uppsåt, syfte: liksom ty. Plan, fra. plan en utveckling av 2 plan i bet. 'grundplan (för en byggnad)' i överförd mening. Härtill planera planlägga, ordna, förbereda

plane't: bildn. till grek. planettes en som vandrar omkring

planimetri' läran om plana ytor: bildn. till lat. pla'num jämn yta och grek. met'ron mått

planka (subst.): över tyskan av lat. plan'ca med samma bet.; jfr plansch plan'kton (i havet kringdrivande, mycket små organismer): bildn. till grek. planktos' kringdrivande plansch: av fra. planche bräde, planka; plansch; av lat. plan'ca, se planka planschett' stålskena i snörliv: av fra. planchette, bildn. till planche; se plansch

planta: över ty. av lat. plan'ta ympkvist; planta; till lat. planta're odla, trol. en bildn. till pla'nus jämn (se plan). Härtill plantera; jfr inplanta plantage [-a'sj] (i tropisk trakt beläget) lantgods: av fra. plantage med samma bet.; till planter plantera (se planta) plan'ts, plans ten av guld eller silver: efter ty. Plantsche, egentl, samma ord som plansch

plaska: da. plaske, lågty. plaschen, eng.

333plasma

plash, ljudhärmande, liksom slask a, 1 b las k a och da. klaske smälla. Härtill plask, pladas k plas ma (ämne, substans, i t. ex. blodplasma, protoplasma)', ytterst av grek. plas'ma ngt format, fantasiskapelse, till verbet plass'ein forma, skapa (jfr plastisk)

plast (ett slags konstharts): sv. förkortning (1948) av plastic; av eng. plastic, substantivering av adj. plastic (ty. plastisch, fra. plastiquc); av grek. plas-tikos' formbar, se plastisk plastelli'n(a) modellermassa: av ital.plas-tilina, bildn. till plastico plastisk; se plastisk

plas'tisk formbar; mjuk, tänjbar; klar, åskådlig: ytterst av grek. plastikos' formbar, till plastos' formad, part. av verbet plass'ein forma. Härtill plasticitet formbarhet; plastisk bildhuggar-konst; konsten att föra sig väl plata'n (ett sydeuropeiskt träd): av lat. plafanus med samma bet. platina [plati'na, pla'-] (en metall): av spanska plaWna med samma bet., bildn. till pla'ta silver, egentl, 'metallplatta'; jfr platta, plåt platonisk: efter den grek. filosofen Platon (427—347 f. Kr.) plats: fsv. platz; av mit. plats, ty. Platz, av fra. place med samma bet., egentl, 'öppen plats, torg' (jfr ital. piazz'a); av lat. plafea, ytterst av grek. plate'ia bred väg, gata, egentl, fem. av platys' platt, bred, jämn; jfr platt, placera, remplacera

platt: av lågty. plat; av fra. plat med samma bet. (jfr plafond), trol. ytterst av grek. platys' flat, jämn, se plats, platå, plåt. Härtill platta plattform: av fra. plate-forme, sammansättn. av plate (fem. av plat, se platt) och forme (se form) platting platt flätat tågvirke: trol. bildn. till platt

plattity'd banalitet, truism: av fra. platitude, till plat platt (se platt) platå' högslätt: av fra. plateau med bl. a. samma bet., bildn. till fra. plat; se platt

plausibel antaglig; sannolik: av lat.

plister

plausib'ilis omtyckt, populär (egentl, 'som mötes med applåder'; jfr applådera)

plebej' person ur hopen, underklassare: av lat. plebej'us; till pleb's menighet, folk

plebiscit [-sji't, -si't] folkomröstning: av lat. plebisci'tum folkbeslut; jfr plebej pl ej el (sy ds v.) slaga (för tröskning): da. pleil; av lågty. plegel med samma bet., egentl, 'redskap att slå med'; jfr slaga plek'trum (ett musikaliskt knäppverktyg): av grek. plek'tron liten pilformad pinne, varmed man knäppte på strängarna till olika stränginstrument ple'num fulltalig församling: neutrum av lat. ple'nus full. Härtill plena'rför-satnling med samma bet.; jfr också uttrycket in ple'iio i sin helhet pleonas'm överflöd i orduttryck: av grek. pleonasmos' överflöd i uttryckssättet, bildn. till ple'on mera pleuri t lungsäcksinflammation: bildn. till grek. pleura' lungsäck pl i skick, hållning: av fra. pli veck, rynka; skick, sätt; till plier; av lat. plica're veckla, hopveckla, vecka; jfr applicera, replikera pligg: no. pligg; möjl. besläktat med Plugg

1. plikt skyldighet; straff, böter: av lågty. plicht (ty. Pflicht) med bl. a. samma bet., bildn. till pläga. Härtill pliktskyldig underdånig, vördnadsfull; förpliktad, pliktenlig

2. plikt (visst rum i ett fartyg): av lågty. plicht litet halvdäck i aktern på båt (ty. Pflicht fördäck); av okänd härstamning

plint (ett gymnastikredskap): av fra. plinthe; av grek. plin'thos tegelsten, egentl, samma ord som flinta plioce'n (en geologisk term: sista delen av tertiärperioden): bildn. av grek. ple'on mera och grek. kainos' ny; jfr eocen, miocen

plira: av lågty. pliren knipa ihop ögonen; jfr lågty. piren, no. pira med samma bet.; trol. ljudmålande plissé tygremsa med fina, jämna veck: egentl, perf. part. av fra. plisser vecka, bildn. till fra. pli veck; se pli. Härtill plissera

plister blindnässla: sv. dial. blister, bildn.

334plit

till sv. dial., no. blistra blåsa i pipa, vissla (stjälkarna kan användas som visselpipor) plit (ett huggvapen): av lågty. plite kort, brett svärd

plita (i uttrycket skriva och p.): sv. dial. plita skära i smulor; trol. ett ljudmålande ord

plocka: fsv. plukka, isl. plokka; gemens, germ. ord (ty. pflücken, eng. pluck) av ovisst ursprung

plog: fsv. isl. plogr; gemens, germ. ord (ty. Pflug, eng. plough) av okänt ursprung; jfr plöja, årder, är ja plomb [plåm'b] blystämpel; tandfyllning: av fra. plomb bly; av lat. plum'bum med samma bet.

plommon [-o-]: fsv. ploma; ombildat efter mönstret av bärnamn på -ön; över lågty. plüme (ty. Pflaume) med samma bet. ytterst från lat. el. grek. plottra (i uttr. som plottra bort): ljudmålande; jfr pluttra, pluddra m. fi., pluderhosor (pl.) (klädesplagg på 1500-t.): av ty. Pluderhosen, till pludern pösa; jfr hosor

plufsa plumsa: ljudhärmande; jfr lufsa, rufsa. Härtill plufsig plugg träplugg: no. plugg; möjl. av lågty. plugge (ty. Pflock) med samma bet.; av okänd härledning plugga (på läxor): egentl, 'slå in en plugg'; till plugg

1. plump (adj.): av lågty. ty. plump massiv, grov, klumpig, plump; ljudhärmande

2. plump (subst.): av lågty. ty. Plump tungt fall; ljudhärmande

plum'pudding (en maträtt): av eng. plum-pudding; till eng. plum plommon; russin; jfr plommon plums: ljudhärmande plundra: no. plundra; av lågty. plunde-ren (ty. plündern) med samma bet., bildn. till plunder skräp; (värdelöst) husgeråd

p|unta: sv. dial. plunta; av okänt ursprung

pluYal[is]: av lat. adjektivet plura'lis flertals*, till plu's (se pius). Härtill plural ite't flertal, röstövervikt; pluralism

plåt

mångfald inom samhällslivet; pluralistisk

pluVingar (pl.) pengar, slantar (vard.): slangord, upptaget ur månsing; möjl. till sv. dial. pluring plugg, kil plurr (gä i plurret): sv. dial. plurr vattenpuss; ljudhärmande pius: av lat. plu's (gen. plu'ris) mer; jfr pluralis

pluska, plyska portmonnä (slang): sv. dial. pluska, plyska kjortelsäck, ficka; även priLska, pryska; av okänt ursprung plussig: jfr no. plusen med samma bet.; germ. ord, besläktat med plös, jfr pussig

pluta puta ut (munnen), truta: sv. dialektord, ljudmålande plutokrati' penningvälde: bildn. av grek. plu'tos rikedom och krate'in härska pluton [-o'n] underavdelning av kompani: efter fra. peloton nystan; boll; pluton; bildn. till pelote knyte, av lat. pil'a boll (jfr piller)

plutO'nisk (en geolog, term): bildn. till grek. Pluton underjordens gud plutt barnunge (vard.): sv. dialektord, ljudmålande (jfr glutt, glytt med samma bet.)

pluttra småbubbla, knastra: ljudhärmande (jfr plottra)

plym: av fra. plume fjäder; av lat. plu'ma med samma bet. Härtill plyma'sch plysa uppluckra (ull): av lågty. plusen, trol. till subst, pius plysch (jfr da. plys), •se plysch

plysch (en tygsort): av ty. Plüsch (lågty. pius, holl. peluis), av fra. peluche, bildn. till fornfra. peluchier plocka, rycka

plywood [plaj'vodd] kryssfanér: omkr. 1925 av likbet. eng. plywood, av ply veck och wood trä

plåga: fsv. isl. pldga; över tyskan av lat. pla'ga slag, hugg, sår plån (almanack-): fsv. plan; av lågty. plån; egentl, samma ord som plan plånbok: ursprungl. anteckningsbok med plån att skriva på

plåster: fsv. piaster; över ty. av medeltidslat. plas'trum; av lat. emplas'trum plåster, förband

plåt: fsv. plata bröstharnesk av plåt;

335pläd

politi-

da. plade, no. plate; av mit. plata, medeltidslat. pla'ta metallplatta; möjl. ytterst av grek. platys' flat, jämn; jfr platt

pläd, plaid [plä'd] resfilt: av eng. plaid med samma bet.; ytterst ett keltiskt ord

plädera (ivrigt) tala för, förorda: av fra. plaider med samma bet.; till lat. plac'i-turn överenskommelse; rättsstrid. Härtill plädoajé (plaidoyer) försvarstal pläga: fsv. plæglia; av lågty. plegen (ty. pflegen) med samma bet.; trol. med urspr. bet. 'ansvara för något'; sannolikt av ickegerm. ursprung (jfr 1 plikt) plä'ter (plåt av billigare metall, belagd med dyrbarare): till eng. plate med samma bet. (egentl, 'platta'), med -er trol. från silver

plätt: fsv. plætter fläck: trol. av ljudhärmande ursprung plöja: fsv. isl. pløgia; till plog plös: jfr äldre sv. plösa fylla, stoppa, proppa, no. plosen uppsvälld; trol. besläktat med pius sig plöfslig: av ty. plötzlich med samma bet., bildn. till Plotz klatsch, pladask PM: se promemoria pneumatisk som drivs med luft, trycklufts-: bildn. till grek. pneu'ma ande; luft; ljudhärmande, jfr fnysa pneumoni' lunginflammation: bildn. till grek. pne'umon lunga pocka: äldre sv., sv. dial. även pucJca, no. pokka knota, tillrättavisa; ovisst, om ordet är inhemskt eller av tyskt ursprung (ty. pochen); ljudhärmande pocker djävulen: fsv. plur. pocker (pockor) koppor; av lågty. pocken, urspr. 'blåsor'; sannolikt eufemism för puken, djävulen (se puke) poda'ger (pl.) gikt i fötterna: av grek. podag'ra med samma bet., egentl, 'fotsnära'; bildn. till pus (gen. podos') fot (jfr fot) och ag'ra jakt po'dium trapplik upphöjning, estrad: av grek. pod'ion trappsteg, estrad; till pus (gen. podos') fot, jfr podager poe'm dikt, skaldestycke: ytterst av grek. po'iema det gjorda, det danade; till poie'in göra. Härtill poesi': av grek. po'iesis, egentl, 'skapande, diktande';

poe't: av grek. poiete's danare; diktare; poetisk; poeti'k

pogrom [-å'm] blodbad: ryskt ord, bildat till ryska grom dån, åska pojke: fsv. poika; av finska po'ika gosse; son (i sv. vanligt från omkr. 1600) poka l bägare: över tyskan (och fra.) från ital. bocca'le tjockbukigt glaskärl; ytterst av grek. ba'ukalis lerkärl poker [på'ker] (ett kortspel): eng.-ame-rikanskt ord, möjl. av franskt ursprung pokulera dricka, rumla: över ty. av medeltidslat. pocuWre; till lat. po'culum bägare; jfr symposion pol [po'l]: av grek. pol'os axel," omkring vilken ngt vrider sig. Härtill pola'r-: av lat. pola'ris hörande till polen; po-lär

polemi'k pennstrid, litterär fejd: bildn. till grek. poVemos krig. Härtill pole'-misk; polemisera; pole'miker polenta majsgryn: ital. ord; av lat. polen'ta korn, korngryn, kornmjöl polera: av lat. poli're glätta, hyvla, polera; jfr polityr, interpolera poliklinik lokal för gratisbehandling av sjuka: bildn. till grek. pol'is stad (se 1 polis) och klinik poliomyelit [polio-] (en sjukdom, barnförlamning): modern medicinsk ord-bildn. av grek. polios' grå och myélos' märg, med suffixet -it (lat. -itis) i bronkit, neurit, pleurit m. fi. Härtill polio [po'lio]: kortform (från 1951) av poliomyelit

1. poli s polisman; polisstyrka: av fra. police statsform; politik; polismakt, lat. poli'tia, till grek. poVis stad; stat (egentl, borg); jfr politik. Härtill polisiäY polis-

2. poli's försäkringsbrev: av fra. police med samma bet.; av ital. polizz'a; över medeltidslat. apodix'a av grek. apod'-eiksis bevis

polisonger (pl.) kindskägg: av fra. polisson gatpojke; med dunkel utveckling politess' belevenhet: av fra. politesse med bl. a. samma bet.; av ital. pulitezz'a renlighet, med anslutning till fra. poli hövlig

politi'- (i politiborgmästare m. fi.): över

336politik

ty. Polizei av grek. polite'ia statsförvaltning; jfr 1 polis politi'k: av fra. politique; till grek. poli-tikos' som angår staten (pol'is). Härtill politisk; poli tiker politruk' rysk politisk kommissarie: av ry. politruk, förkortning av polititjeskij rukovoditel politisk handledare polity'r möbelfernissa; hyfsning: av lat. politu'ra, bildn. till poWre; se polera polka: över tyska Polka från polskan eller tjeckiskan

pollare förtöjningspåle: av lågty. potter eller holl. polder med samma bet. och osäker härkomst

poll'en frömjöl: av lat. pott'en mjöl, stoft. Härtill pollination (blommors) befruktning

pollett' [på-] bricka, märke: endast i svenskan belagt ord av dunkelt ursprung

pollution [-sjo'n] sädesuttömning: bildn. till lat. pollu'ere besudla, orena polo [po'lo] (benämning på flera bollspel): av eng. polo, ytterst ett indiskt ord

po!onä's [pålå-] (en promenaddans): av fra. polonaise, substantiverat fem. av fra. polonais polsk

pol'ska (en dans): substantivering av adj. polsk; sålunda 'polsk dans' (jfr polonäs)

poly- [pål'y-] av grek. poly's mången: polyandri' gifte med flera män samtidigt: till grek. poly'andros som har flera män (jfr androgyn); polygami' månggifte: till grek. gami'a gifte; poly-glott' [-å-] lexikon för flera språk: till grek. glott'a tunga, språk (jfr glosa); poiygon [-å'-] månghörning: till grek. goni'a vinkel; polyhis'tor månglärd: till grek. his'tor lärd (jfr historia); polykrom [-å'-] mångfärgad: till grek. khro'-ma färg (jfr kromatisk); polymor'f [-å-] mångformig: till grek. morfe' gestalt; polynom [-nå'm] (matern.) uttryck bestående av flera termer: till grek. nom'os lag; avdelning (jfr mo nom, binom); polytei'sm mångguderi: se teism; polyteknisk som utbildar för flera yrkesgrenar: se teknik

poplin

poly'p koralldjur; svulst: av grek. po-lyp'us mångfoting; till pus (gen. podos') fot; jfr fot och podager poma'da [po-]: över tyskan av fra. pom-made, till lat. po'mum frukt; äpple; alltså egentl, 'ngt, som är berett av äpplen'

pomeran's (en sydfrukt): över tyskan av medeltidslat. pomeran'cia, bildn. till lat. po'mum frukt; äpple och aran'cia apelsin (jfr orange) pomolog [påmålå'g] fruktkännare: bildn. av lat. po'mum äpple och grek. log'os lära

pomp [påm'p] ståt, prakt: av fra. pompe; av lat. pom'pa högtidligt tåg; ståt, högtidlighet. Härtill pompö's: av fra. pom• peux

pompong' (ett slags militär prydnad): av fra. pompon; till pomp pond [-å-] (kraftenhet): modern bildn. av lät. pon'dus n. vikt, se pondus, pund

pon'dus [pån'-] myndighet; eftertryck: av lat. pon'dus vikt; tyngd (jfr pund, pyndare). Härtill ponderabel vägbar; jfr imponderabilier ponera [po-] antaga: av lat. po'nere sätta, ställa; jfr position, de-, im-, kom-, op-, pro-, sup-, transponera ponny [pån'i, pån'y]: av eng. pony med samma bet.; av fornfra. poulenet föl, till lat. pulVus unge; fölunge pontifika't påvedöme; påves regeringstid; påvevärdighet: bildn. till lat. pon'-tifex (gen. pontificis) överstepräst; påve

ponton [pånto'n, -å'n] pråm till stöd för brygga, flytkropp: av fra. ponton; av lat. pon'to (gen. ponto'nis) färja; till lat. pons (gen. pon'tis) bro

1. pop [på'p] grekisk-katolsk präst: ryskt ord, av grek. papp'as fader; jfr påve

2. pop (popp) i t. ex. popmusik, -låt, -konst, -kläder enkel, folklig, omtyckt: efter likbet. eng. pop, förkortning (o. 1960) av populär (se populär)

popli'n (en tygsort): av fra. popeline med samma bet., av ital. papalino, eg. 'påvlig'; tyget skall urspr, ha tillverkats i påvestaden Avignon under medeltiden

337poppel

3. positiv

poppel [påpp'el]: över ty. av lat. po'pulus med samma bet.

popula's pöbel, pack: av fra. populace pöbel; av ital. popolacc'io, till lat. pop'U' lus folk; hop, allmänhet; jfr populär populä'r omtyckt; folklig, lättfattlig: av fra. populaire; av lat. popula'ris folklig (jfr populas, pöbel). Härtill popularitet, popularisera por [-o'-] hudöppning; svetthål: över tyskan av fra. pore med samma bet., av grek. por'os genomgång; jfr porös porfy'r (en hård bergart): av grek. por-fyr'eos purpurfärgad; jfr purpur porla [på'rla] no. purla; ljudhärmande (liksom sorla m. fi.) pornografi [pårnågrafi'] smutslitteratur: bildn. av grek. por'ne sköka och grek. grafein skriva. Härtill kortformen porr (1960-t.) porr: förkortning(1965) av pornografi, särskilt i sammansättningar (porr-författare o. dyl.)

pors (en myrväxt): fsv. isl. pors; av dunkelt ursprung

porslin av fra. porcelaine; av ital. por-cella'na porslinssnäcka; till ital. porcell'o gris

port [po'rt, port']: fsv. porter; gemens, germ. ord, gammalt lån av lat. por'ta port; jfr portal, portier, portiär, portik

porta'1 [-o- el. -å-] större port, port med omfattning: av medeltidslat. porta'le, bildn. till lat. por'ta; se port portamento [på-] (glidande över från en ton till en annan): ital. ord, egentl, 'bärande, gång, glidning'; jfr portativ portativ [på-] flyttbar: av fra. portatif; litterär bildn. till fra. porter bära, av lat. porta're med samma bet.; jfr portamento, portör, porter, portepé, portfölj, portmonnä, porto, ap-, de-, ex-, im-, kol-, rap-, transportera, reporter

portepé [på-] sabelhandrem: av fra. porte-épée; bildn. till fra. porter bära (se portativ) och fra. épée värja porter [på'rter]: av eng. porter med samma bet.; egentl, 'bärare', alltså 'bäraröl, av bärare omtyckt öl'; jfr portativ

portföij dokumentväska; statsrådsämbete: av fra. portefeuille, bildn. till porter bära (se portativ) och feuille blad

portier [pårt-je'] portvakt: av fra. portier; av lat. porta'rius med samma bet., bildn. till por'ta port, se port porti k [-å-] pelargång: av fra. portique; av lat. por'ticus pelargång; till lat. por'ta, se port

portion [pårtsjo'n]: av lat. por'tio (gen. portio'nis) del av ngt; andel portiär [-jä'r] dörrf örhänge: av fra. portière; till port

portmonnä' [-å-]: av fra. porte?nonnaie, bildn. av fra. porter bära (se portativ) och fra. monnaie mynt porto [pårt'o] avgift för postbefordran: ital. ord, bildat till porta're bära, se portativ

porträtt' [-å-]: av fra. portrait, egentl, perf. part. av portraire framställa; av lat. protrah'ere draga fram, släpa fram. Härtill porträttera; porträttö'r portvin [på'rt-]: av eng. port-wine; till portugisiska stadsnamnet Oporto, por-tug. Porto

portö'r blecklåda att samla växter i: av fra. porteur, egentl, 'bärare'; jfr portativ

porö's hålig, lucker, som släpper genom vätska: bildn. till por pose [på's] (uppstyltad) ställning el. hållning; onatur: av fra. pose; bildn. till poser ställa ned, placera, av lat. pausa're vila (se paus), trol. med anslutning till lat. po'nere placera. Härtill posera; posö'r

position [-sjo'n] ställning, läge: av lat. posifio (gen. positio'nis) med samma bet.; till po'nere ställa; se ponera; ap-, de-, kom-, pre-, proposition

1. positiv [po'-] jakande, tvärsäker; verklig: över fra. av lat. positi'vus (fast-) ställd, given; till po'nere (se ponera). Härtill positiv (fotografi): i motsats mot negativ; positivis'm

2. positi v (ett musikinstrument): av lat. nybildn. or'ganum positi'vum uppställ-bar orgel

3. positiv [po'-] (adjektivets grundform): av lat. grad'us positi'vus

338possession

pragmatisk

possession besittning, egendom: av lat. possess'io besittning, till posside're äga. Härtill possessionat godsägare; possessiv (grammatisk term) som betecknar ägaren

1. post (brevpost o. dyl.): av fra. pöste, ital. pos'ta plats där något är avställt, utsatt; hästombyte, skjutshåll, brevpost; av lat. pos'ita, substantiverat part. av po'nere ställa; jfr po ner a, postiljon

2. post (i räkenskaper): av fra. pöste, ital. pos'ta i bet. 'avsatt penningsumma', egentl, samma ord som 1 post

3. post postering; vakt: över ty. el. fra. av ital. pos'to utställd (vakt) (se posto); av folkl. lat. pos'itum; se 1 post, postera

4. post dörrpost o. dyl.: fsv. poster; av lågty. post (ty. Pfosten); av lat. pos'tis med samma bet.

postament fotställning, sockel: lat. nybildn., till fra. poster ställa; jfr postera pos'tdatera datera för sent: sammansättn. av lat. post efter, bakom och datera

postera ställa ut på vakt: av fra. poster, bildn. till 3 post; jfr post amen t. Härtill postering

pöste restante [pås't restang't] post, som kvarligger till avhämtning: fra. uttryck, egentl, 'vilande, kvarblivande post' pos't festum för sent: lat. uttryck, egentl, 'efter festen'

postiljon [-jo'n] postförare: av fra. postil-lon; av ital. postiglio'ne; till 1 post postilTa [po- el. på-] predikosamling: av medeltidslat. postilVa, av lat. post illa [ver'ba tex'tus] efter dessa [textens ord] (d. v. s. början av utläggningen) postiu'dium musikstycke efter gudstjänsten: modern bildn. efter preludium, till lat. post efter och lu'dere spela

posto (i uttr. fatta posto)', av ital. pos'to; se 3 post

postponera ställa efter: sammansatt av lat. post efter och ponera postskriptum efterskrift: av lat. post scrip'tum efter det skrivna; förkort. PS postulera påstå, förutsätta; yrka: av lat. postula're fordra; göra påstående, be-

släktat med forska. Härtill postulat nödvändigt (och självklart) antagande: av lat. postula'tum fordran; påstående, egentl, perf. part. 'det fordrade' postu'm född efter faderns död; utgiven efter författarens död: av lat. pos'tu-mus sist; född efter faderns död potage [påta'sj] avredd soppa: av likbet. fra. potage, egentl, 'det som läggs i en gryta', avledn. med suffixet -age till pot gryta, kruka (se pott, potta) potatis: över eng. potatoes (plur.) av spanska pata'ta med samma bet., urspr, ett ord från Haiti

poten's [po-, på-] inneboende kraft; grad: av lat. poten'tia makt, till pot'ens mäktig, kraftfull (jfr impotent). Härtill potentat mäktig person: av lat. po-tenta'tus; potentiell' möjlig: av fra. potentiel; potentia l

potkes [påttje's] riven ost, blandad med konjak, ostmos: av lågty. potkese (ty. Pottkäse), sammansättn. av ty. Pott kruka (se potta) och Käse ost potpurri [påtpurri'] blandning; musikstycke av melodier från olika håll: av fra. pot-pourri, egentl, 'blandad maträtt'; till pot kruka, se potta pott (i kortspel): av holl. pot med samma bet., egentl, 'kärl, i vilket insatserna lades'; jfr potta potta: fsv. putta, potta lerkärl; av lågty. pot, pvi (ty. Pott, eng. pot, fra. pot) med samma bet.; av ovisst ursprung; jfr potkes, potpurri, pott, puta

pottaska: av ty. Pottasche; jfr potta (den framställdes i lergrytor) poäng' överenskommet värde i spel o. dyl.; det bästa i en historia: av fra. point; av lat. pun'ctum styng; prick; punkt; jfr punkt. Härtill poängtera framhäva, understryka

1. pracka (en andfågel): efter fågelns läte

2. pracka (i uttr. pracka på): no. prakka; av lågty. pracken tigga (ty. pr achern)

pragmatisk (som framför allt beaktar sammanhanget mellan orsak och verkan): bildn. till grek. pra'gma verksamhet. Härtill pragmatis'm

339prakt

preludium

prakt: av lågty. pracht (ty. Pracht) med samma bet.; av dunkelt ursprung; jfr präktig

prak'tisk ändamålsenlig; klok, erfaren: ytterst av grek. praktikos' duglig till handling (jfr praxis). Härtill prakti'k användning i verkliga livet; erfarenhet; verksamhet: över ty. och fra. av medeltidslat. prac'tica utövning (jfr bonde-praktika); prakti ka bel användbar; praktisera använda, utöva, tillämpa; öva sig i ett yrke, utöva verksamhet (spec. som läkare el. advokat); praktikant prali'n konfektbit av choklad m. m.: av fra. praline; enl. uppgift efter marskalk du Plessis-Praslin (1600-t.), vars kock skall ha uppfunnit pralinen prassla: trol. av ty. prasseln med samma bet.; ljudhärmande (liksom b raska m. fi.)

prata: no. prata; av lågty. praten med samma bet., urspr, ljudhärmande (liksom t. ex. språka); jfr också isl. pati m. rykte, prat (med den hos ljudhärmande ord vanliga ljud växlingen), jfr pusta, skälla m. fi. prax'is vedertaget bruk: av grek. prax'is utförande, handling; jfr praktisk pre-: prefix i lat. lånord (t. ex. predestinera, predisponerad, preexistens, prehis-torisk); av lat. prae- framför, före, på förhand

prebende prästgäll, som åtföljer visst ämbete: av medeltidslat. praében'da, böjningsform av lat. praeWre framhålla, giva, bestå

preceden'sfail tidigare, likartat fall: ytterst till lat. praece dere gå före precep'tor (en akad. lärare): av lat. prae-cep'tor, bildn. till verbet praecip'ere taga i förväg, föreskriva, lära, till cap'ere taga (se kapabel) preciösa, preciositet, preciös: se pretiosa preci s: av fra. précis; av lat. praeci'sus, perf. part. av praeci'dere avhugga, avskära. Härtill precisera noggrant bestämma; precision noggrannhet predestinera förutbestämma: av lat. praedestinaWe med samma bet.; se destinera. Härtill predestination predi ka: av lat. praedica're öppet förklara; kungöra; jfr predikat, predi-

kament. Härtill predikan; predikant

predikament läge, belägenhet: modern bildn. (jfr likabet. ital. predicamen'to) till lat. praedica're; se predika predikat (en grammatisk term): av lat. praedica'tum, egentl, 'det utsagda', perf. part. neutr. av praedica're; se predika prefekt föreståndare: av lat. praefec'-tus föreståndare, uppsyningsman preferens [-en's, -ang's] företräde, förmånsrätt; ett kortspel: av fra. préférence; ytterst till lat. praeferr'e föredraga prefigera sätta framför (en förstavelse): av lat. praefi'gere fästa framför. Härtill prefix' förstavelse: av lat. praefi'xus fäst framför (perf. part.); jfr fix; affix, suffix

pregnant [prengnan't, pregnant] uttrycksfull; träffande; utpräglad: av likabet. fra. pregnant, av lat. prae'gnans havande; fruktbar; stinn, stor. Härtill pregnan's uttrycksfullhet

1. preja anropa: av lågty. preien el. holl. praaien med samma bet.; av fra. prier bedja

2. preja uppskörta: möjl. samma ord som 1 preja

prejudicera vara utslagsgivande för liknande fall: av lat. praejudica're döma (på förhand). Jfr fördom. Härtill prejudikat utslag av högsta myndighet som rättesnöre för liknande fall: av lat. praejudica'tum föregående dom prekludera förklara någon förlustig talan el. anspråk (jfr preskribera): ytterst av lat. prae- framför och cla'udere stänga, spärra; jfr exklusiv, inkludera. Härtill preklusion: ytterst av lat. praeclu'sio utestängande prekä'r vansklig, bekymmersam: av fra. précaire; av lat. preca'rius som vinns genom böner, av nåd prelat (hög kyrklig ämbetsman): över tyskan av lat. praela'tus, egentl, perf. part. av praeferr'e bära framför; föredraga

preliminä'r förberedande: av fra. prè~

liminaire, lat. praelimina'ris, bildn. till prae- framför och Wmen tröskel prelu'dium förspel: av medeltidslat. praelu'dium, bildn. till lat. praelu'dere spela före, av prae- före (se pre-) och

340premie

prestøv

lu'dere spela (jfr alludera). Härtill preludiera

pre mie pris; försäkringsavgift: över tyskan av lat. prae'mium belöning, pris, utmärkelse. Härtill premiera premiss' förutsättning: av ty. Prämisse, fra. prémisses (plur.), av lat. praemitt'ere skicka i förväg (perf. part. prae-miss'us); jfr mission pre'mium: se premie premiä'r första uppförande (av ett skådespel): av fra. première, fem. av premier den förste; ytterst till lat. pri'mus först (jfr prim, primär) prenotioner [-nåsjo'ner] (plur.) förbegrepp: av likabet. lat. praeno'tio; jfr notificera prenumerera: ny latinsk bildn. av lat. prae- på förhand och lat. numera're uppräkna, utbetala (jfr nummer). Härtill prenumeration; prenumerant preparera förbereda;, tillreda: av lat. praepara're förbereda (jfr parat). Härtill preparat något tillrett; preparation förberedelse; preparator; preparatri's preposition (en ordklass): av lat. prae-posifio ställning framför, till praepo'-nere ställa framför; jfr position prerogaffv förmånsrätt, företräde: av lat. praerogati'va rätt att rösta först (egentl.: att först bli tillfrågad); till prae-före och roga're fråga pres'byter innehavare av ett ämbete inom den äldsta kristna kyrkan: av grek. pres-byt'eros äldre (jfr präst). Härtill presbyterianer (plur.) en engelsk sekt presenning vattentät segelduk, regntäcke: över tyskan el. holländskan av fra. préceinte ytterbeklädnad (egentl, på fartyg)

pre'sens (grammatisk beteckning för närvarande tid): av lat. prae'sens, egentl, pres. part. av praeess'e vara närvarande; jfr 1 present

1. present närvarande i minnet {ha något present): av fra. present med samma bet.; av lat. prae'sens (se presens)

2. present gåva: av fra. present med samma bet.; bildn. till présenter överlämna; föreställa; av lat. praesenta're framställa, visa; bildn. till prae'sens närvarande (se 1 present). Härtill pre-

sentera föreställa; presentabel möjlig att föreställa el. framlämna; presentation föreställning, uppvisning preservera skydda: av lat. praeserva're bevara (jfr kon-, reservera). Härtill preservativ skyddsmedel pre'ses ordförande: av lat. prae'ses (gen. prae'sidis) ordförande; föreståndare; jfr presidera presidera sitta som ordförande: av fra. présider med samma bet.: av lat. prae-side're sitta främst (jfr p r e s e s, assessor, residens). Härtill president: av fra. president, av lat. prae'sidens (gen. praesiden'tis) framförsittande (pres. part.); presidium ordförandeskap: av lat. praesidium med samma bet. preskribera förklara förfallen (om skuld o. dyl.): av lat. praescri'bere skriva framför; föreskriva; göra invändning i laga form. Härtill preskription

1. press tryck; redskap el. inrättning för pressning (brev-, växt-, citronpress m. m.); tryckpress (för böcker och tidningar): fsv. præss; över ty. av fra. presse; bildn. till verbet lat. pressa're, se pressa

2. press tidningarna (kollektivt): tidigast i fra. om tryckpressarnas samtliga alster; senare (även i fra.) begränsat till tidningarna; efter fra. mönster i andra språk (ty., eng.) i sv. från o. 1838; sålunda samma ord som 1 press, i överförd användning

pressa: fsv. præssa; av (låg)t}^. pressen, av lat. pressa're trycka, pressa, bildn. till press'us tryckt, pressad, perf. part. av prem'ere trycka (jfr pärs; kom-, 1 express, depression, impressio-nist, de-, komprimera, reprimand)

pressant [-ang't] brådskande: av fra. pressant, pres. part. av presser trycka; pressa, tränga, hårt ansätta: jfr pressa pression [-sjo'n] tryck, tvång: av lat. press'io med samma bet., bildn. till verbet prem'ere trycka (part. press'us), se pressa

prestan'da, prestation: se prestera presta'v florbehängd stav: äldre sv. 'marskalk, uppvaktande'; av ryska pristav, ungefär 'länsman'

341prestera

I. pris

prestera åstadkomma, erlägga: av lat. praesta're stå framför, ansvara for, fullgöra. Härtill prestation utfört arbete, skatt: av fra. prestation, av lat. praesta'-tio ansvarande; prestanda (plur.) förpliktelser, åligganden: plur. av lat. praestan'dum som bör fullgöras prestige [-i'sj] anseende, inflytande: av fra. prestige; av lat. praesti'giæ biand-verk; konstgrepp, svepskäl pres'to snabbt, prestiss'imo mycket snabbt: liksom många andra musiktermer från ital.; av lat. præs'to (adv.) till hands

presumera förutsätta, förmoda: av lat. praesu'mere i förväg njuta; förut fatta; förutsätta (jfr kon-, subsumera). Härtill presumtion förmodan, antagande; presumtiv förmodad, närmast i tur pretendera göra anspråk på, fordra: av fra. prétendre med samma bet.; av lat. praeten'dere sträcka fram (jfr t e n d e r a). Härtill pretendent tronkrävare: av fra. prétendant (egentl, pres. part.); pretention [-angsjo'n] anspråk, fordran: av fra. prétension; pretentiös [-angsjö's] anspråksfull: av fra. prétentieux prete'ritum (grammatisk beteckning för förfluten tid): av lat. praeter'itum (tern'-pus) förgången tid; av praeteri're gå förbi

pretex't förevändning: av fra. prétexte; av lat. praetex'tum med samma bet. pretiosa [-(t)sio'sa] (plur.) dyrbarheter: egentl, neutr. plur. av lat. pretio'sus dyrbar (jfr 3 pris). Härtill pretiös [~(t)siö's] tillgjord, förkonstlad: av fra. précieux; pretiosite t tillgjordhet: av fra. préciosité

pretoria'n (fornromersk gardist): av lat. praetoria'nus hörande till (romerske) kejsarens livvakt

preventiv förebyggande: av fra. pré-ventif, bildn. till prévenir, lat. praeve-ni're förekomma, förhindra, eg. komma före

prick: no. prikk; av lågty. prick spets, brodd

priffe: kortform av preferens prim (en musikterm): bildn. till lat. pri'mus först; se primus

1. prima förstklassig: över ty. av lat. pri'ma, fem. av pri'mus (se primus)

2. prima stoltsera, yvas; prata utan eftertanke: no. prima ha underliga infall; av lågty. primen prata strunt, trol. besläktat med prim

primadonn'a (förnämsta sångerskan el. skådespelerskan): av ital. pri'ma donn'a första damen; jfr madonna pri'mas kyrkligt överhuvud, ärkebiskop: av lat. pri'mas förnäm, förnämlig, betydande (till primus). Härtill prima't överhöghet: av medeltidslat. prima'tus primfaktor enkelt tal (faktor), vari ett sammansatt tal kan upplösas (t. ex. 12 = 2 x 2 x 3), primtal (helt) tal, som icke är jämnt delbart annat än med 1 (t. ex. 5, 13, 17): moderna bildn. till lat. pri'mus den förste; se primus primiti v ursprunglig; enkel; som befinner sig på lågt utvecklingsstadium: av lat. prim,iti'vus först i sitt slag; bildn. till pri'mus först, se primus. Härtill primitivis'm; primitivite t primus den främste: av lat. pri'mus den förste; jfr prim; prior; premiär, primär, primör. Härtill (pro) pri'mo för det första

primä r förstahands; grundläggande: av fra. primaire; av lat. primarius hörande till de första; jfr premiär, primus primör det första av årets skörd: av fra. primeur med samma bet.; jfr primär

princip grundsats; grundsanning; levnadsregel: över ty. och fra. av lat. prin-cip'ium början; inledning; upphov; grundbegrepp. Härtill principiell' principa'1 arbetsgivare, förman; orgelns huvudstämma: över ty. och fra. av lat. principa'lis förnämst; av princeps (se prins). Härtill principa't högsta myndighet

prins: av fra. prince; av lat. prin'ceps dén förnämste; jfr principal. Härtill prinsess'a: av fra. princesse prior [pri'år] klosterföreståndare: lat. ord med urspr. bet. 'främre; äldre; förnämligare'; jfr primus priorite't förmånsrätt, företräde: bildat till lat. pri'or; se prior I. pris fångst, byte: av fra. prise; sub-

3422. pris

prognos

stantiverat perf. part. av fra. prendre taga; jfr repris, surpris

2. pris nypa snus: av fra. prise (de tabac); samma ord som 1 pris

3. pris saluvärde; belöning; beröm, lov, ära: över lågtyskan av fornfra. pris (fra. prix); av lat. prefium värde; jfr pretiosa

pri'skuran't prislista: efter ty. Preisku-rant; av fra. courant löpande, gångbar; se kurant

pris'ma (pl. prismor el. prisman) kropp, som bryter ljuset: grek. ord, egentl, 'det söndersågade'. Härtill prisma'tisk prisse: trol. från tyskt studentspråk priva't enskild; personlig; undangömd: av lat. priva'tus enskild, privat; egentl, perf. part. av priva're beröva. Härtill priva'tim enskilt: lat. adverb privilegium företrädesrätt: av lat. privilegium lag för särskilda personer; särskild förmån. Härtill privilegiera pro: lat. ord med bet. för, före, framför; i stället för; som prefix pro- i många lat. lånord

proba'bel antaglig, trolig: av fra. pro-bable; av lat. proba'bilis med samma bet.; till proba're pröva, bevisa (se probera). Härtill probabilite't sannolikhet

probera pröva, prova: av lat. proba're pröva, undersöka; gilla, godkänna; jfr probabel, approbera; prov proble'm (vetenskaplig) uppgift; vanskligt spörsmål: av grek. prob'lema det förelagda; uppgift. Härtill problema'-tisk; problemati k problemkomplex procedirr förfaringssätt: av fra. pro-cédure; bildat till lat. proce'dere framträda, framskrida; göra framsteg, utveckla sig; jfr process, procession procent [-sen't] hundradel; antal på hundra: av ty. Prozent, av lat. pro cen'tum för 100; jfr ital. per cento med samma bet. Härtill procentuell'; pro-centare; procenteri'

process' förlopp; rättegång: av lat. pröcess'us framskridande; framsteg; i medeltidslat. redan med modern bet.; till proce'dere gå framåt; jfr procedur, procession. Härtill processuell' rättegångs-

procession högtidligt tåg: av lat. pro cess'io framryckande, skridande framåt; till proce'dere gå framåt (se procedur, process)

producera frambringa; tillverka: av lat. produ'cere framföra; bringa i rörelsen; föranleda; till du'cere föra, leda (jfr de-, reducera; induktion, konduk-tor). Härtill producent: av lat. pro-du'cens (gen. producen'tis), egentl, pres. part.; produkt: av lat. produc'tum, egentl, perf. part.; produktion: av lat. produc'tio alstring, tillverkning; produktiv skapande, alstringskraftig: av medeltidslat. producti'vus. Jfr konsumera, konsument, konsumtion profa n icke kyrklig, världslig; oinvigd: av lat. profa'nus o vigd, oinvigd (jfr fanatisk). Härtill profanera profession yrke, fack: av lat. prof ess' io erkännande, uppgift; yrke (jfr konfession, professor). Härtill professionell' yrkesmässig profess or (pl. professo'rer): av lat. pro-fess'o? lärare (i grammatik m. m.); till profite'ri förklara, se profession. Härtill professu'r professorsämbete profe t: av grek. prophe'tes talare, förkunnare. Härtill profetia [-tsi'a] uppenbarelse, förutsägelse: av grek. prophe-te'ia; profetera

proffs: i idrottsslang (o. 1920) bildad kortform för professionell profi'1 sidobild; genomskärning: av fra. profil; av ital. profi'lo med samma bet.; till pro framför och filo tråd, rad, streck, sålunda egentligen 'kantsnöre' profi t vinst: av fra. profit; av lat. profet-tus framsteg; förkovran; till profic'ere göra framsteg; jfr faktisk, effekt. Härtill profitera

profoss' bödel: över tyskan av fornfra. provost; av medeltidslat. propos'itus, ombildn. av lat. praepos'itus föreståndare, förman (jfr prost) profylax' förebyggande: av grek. profyl'-aksis försiktighet, eg. vaktskepp, pro-fyl'aks förpost, fyVaks vakt, skydd. Härtill profylak'tisk prognos [-gnå's] bedömande av hur en sjukdom kommer att förlöpa, förutsägelse: bildn. av grek. pro förut och

343program

pronomen

gno'sis kunskap. Härtill prognosera, prognostisera program': av grek. prog'ramma offentlig kungörelse. Härtill programmatisk progress' utveckling, förkovran: av lat. progress'us med samma bet.; till prog're-di (perf. part. progress'us) gå framåt, fortgå, tilltaga (jfr in-, kon-, regress) Härtill progression tilltagande; progressiv fortskridande, efter hand tilltagande, framstegsvänlig prohibiti'v hindrande, förbuds-: bildn.

till lat. prohibe're hindra (jfr inhibera) projekt [prosjek't, projek't] plan, utkast; uppslag: av fra. projet, av lat. projec'-tum, perf. part. av projic'ere kasta fram; jfr projektil. Härtill projektera planlägga

projektil [prosjekti'1, projektil] kula, som skjutes: av fra. projectile; ytterst till lat. projic'ere kasta fram; jfr projekt

projicera, projiciera (en matematisk och teknisk term): ytterst av lat. projic'ere kasta fram (se projektil). Härtill projektion: av lat. projec'tio framkastande, -sträckande; projektor projektionsapparat prokansler (ämbetstitel): bildn. av lat. pro i stället för och kansler proklamera kungöra, offentligen förkunna: av lat. proclama're högljutt ropa; utropa (jfr acklamation, exklama-tion, reklamera). Härtill proklamation; prokla'rna offentlig stämning: av ital. procla'ma upprop proklitisk (en grammatisk term): bildat till grek. proJclin'ein böja sig fram pro'konsul (fornromersk ämbetsman): bildn. av lat. pro i stället för, med rang av och konsul

prokrustesbädd tvångsbädd: efter den grek. sagan om Prokrustes, som lade alla främlingar i en säng, i vilken de sträcktes ut, om de var för korta, och höggs av, om de var för långa prokura affärsfullmakt: av ital. pro-cu'ra fullmakt; jfr prokura tor prokurator fullmäktig, ombudsman: av lat. procura'tor fullmäktig, förvaltare, bildn. till lat. procura're bestyra, förvalta; jfr prokura, prokurist

prokurist person, som har rätt att teckna en firma: bildn. till prokura proletäT fattig, egendomslös person: av fra. prolétaire, av lat. proleta'rius av lägsta klassen i samhället; egentl, 'man med avkomma', till pro'les avkomma. Härtill proletariat: av fra. proletariat

prolog [-lå'g] förspel; inledningsdikt: av grek. proVogos förord, företal, inledning; av pro före och log'os tal (jfr epilog)

prolongera [prålång-ge'ra] förlänga, bevilja uppskov med: av lat. prolonga're förlänga; till long'us lång (se longitud). Härtill prolongation förlängning, anstånd: av lat. prolonga'tio promemo'ria minneslista; inlaga: egentl, 'för minnet', av lat. pro för och memor'ia minne; jfr memorera; förkort. PM promenera: av fra. (se) promener med samma bet.; av fornfra. pormener, sammansättn. av por- runt och mener föra. Härtill pro men a' d: av fra. pr omenade med samma bet.

promilie tusendel; antal på tusen: av lat. pro mille för 1000; jfr procent prominent framträdande: av likbet. lat. prom'inens (gen. pr ominen'tis), pres. part. av promine're höja sig, skjuta fram; jfr eminent

promiscue om vartannat, blandat: lat. adverb; till promi'scuus gemensam, blandad. Härtill promiskuitet promovera tilldela doktorsvärdighet: över ty. av lat. promove're framflytta; låta rycka fram; framdraga; befordra (jfr motion). Härtill promotion: av lat. promo'tio befordran; promotor promo-tionsförrättare; promoven'd prompt [-å-] ovillkorligen; punktligt: över ty. av fra. prompt snabb, skyndsam; av lat. prom'ptus uppenbar; tillgänglig; färdig; rask promulgera [-g-] kungöra, utfärda: av lat. promulga're anslå,, offentliggöra, kungöra. Härtill promulgation kungörande

pronomen [-nå'-, -no'-] best. prono'menet, pl. prono'men (prono'mina) (en ordklass): lat. bildn. av pro i stället för och

344prononcera

protegera

no'men (se nomen). Härtill pronomi-na'l, pronominell prononcera [prånångse'ra] uttala, prononcerad utpräglad, bestämd: av fra. prononcer; av lat. pronuntia're offentligen utropa; omtala; uttala (jfr annons, nuntie, renoncera) propagera [-g-] utbreda, sprida: av lat. propaga're med samma bet., eg. 'genom sättkvistar (ympkvistar, telningar) fortplanta vinrankor', till pang'ere fästa, slå fast. Härtill propaganda ivrig verksamhet för en åsikt: efter ett katolskt Soci'etas de propagan'~ da fid'e 'sällskap för trons utbredande* (i Rom från 1622)

propedeutisk [-dev'tisk] inledande, grundläggande: bildn. av grek. pro i förväg och paidev'ein undervisa (jfr pedagogik). Härtill propedeuti'k förberedande kunskaper

propell'er: eng. ord, ytterst bildat till lat. propelVere driva fram proper [prå'per] snygg: av fra. propre; av lat. prop'rius egen; egendomlig; tillhörig ngn privat; jfr proprieborgen proponera föreslå: av lat. propo'nere (perf. part. propos'itus) framställa; framhålla (jfr ponera; apropå, propå; prost). Härtill proposition framställning; regeringsförslag: av lat. proposi'-tio föreställning, föresats proportion [pråpårsjo'n] förhållande; storhetsförhållande; jämnmått: av lat. propor'tio lika förhållande. Härtill proportionell' avvägd, avpassad; pro-portiona'1 (en matematisk term) propos: se propå proposition: se proponera propp: av lågty. prop, proppe med samma bet. (ty. Propfen)

proprieborgen [prå'prie-] borgen såsom för egen skuld: till lat. prop'rius egen; jfr proper

props [pråp's] gruvstöttor: egentl, plur. av eng. prop stötta; av medeltidsholl. proppe stötta; jfr pitprops propsa: trol. ett studentord; möjl. av fra. proposer föreslå; jfr proponera propå' förslag: av fra. propos, bildn.

till proposer föreslå; jfr proponera protektor rektors ställföreträdare: sam-

mansättn. av lat. pro i stället för och rektor

prosa det som är skrivet i obunden stil; vardaglighet: av lat. pro'sa (ora'tio) obundet (tal); prosa är sammandraget av prorsa, provorsa framåtvänd, rak (jfr vers). Härtill prosaisk; prosais't proscenium [-se'-] främre del av scenen på en teater: av grek. proske'nion, bildn. av pro framför och skene' fondbyggnad å scenen

prosek'tor (viss lärare i anatomi): av lat. prosec'tor, egentl, 'förskärare' prosely't nyvunnen anhängare: av grek. prose'lytos, egentl, 'en som nalkas, nykomling*

prosit [-o'-] väl bekomme: lat. pro'sit måtte det gagna

proskribera förklara fredlös: av lat. pro-scri'bere skriftligen pålysa; förklara fågelfri, bannlysa (jfr preskribera). Härtill proskription

prosodi' läran om språkljudens längd, styrka, tonhöjd och hörbarhet: av grek. prosodi'a, bildn. av pros' till och ode' sång (se ode), sålunda egentl, 'beledsagande sång' (jfr aksent). Härtill proso'disk

prospekt tryckt plan el. anmälan; orgel-fasad: av lat. prospec'tus utsikt, anblick; åsyn; jfr inspektera, aspekt, respekt, spektakel prost: fsv. provaster; över tyskan av medeltidslat. propos'itus föreståndare; se profoss, proponera prostata [prås'-] blåskörtel: av nylat. pros'tata, av grek. prostafes en som står framför, framförställd prostituera prisge; utbjuda till otukt: av lat. prostitu'ere utställa, utbjuda, hålla fal (jfr statuera). Härtill prostitution: av lat. prostitu'tio prisgivande, vanhelgande

protagonist främste skådespelaren (i ett grek. drama): av grek. protagoniste's med samma bet.; av pro'tos först, främst och agoniste's tävlande, till ago'n strid (jfr antagonist) protegera [-sje'ra] beskydda: av fra. protéger; av lat. proteg'ere skydda, betäcka. Härtill protegé [-sje'] skyddsling:

345protein

pruta

av fra. likabet. protegé, egentl, perf. part.; protektion beskydd: ytterst av likabet. lat. protec'tio; protektionist tullvän: av fra. protectionniste; protektor beskyddare: lat. bildn.; protektorat skyddsherreskap: av fra. protec-torat

protein [-te-i'n] äggviteämne: bildn. till grek. pro'tos den förste; jfr prototyp protektion: se protegera prote s konstgjord ersättning för förlorad kroppsdel (träben, konstgjord arm, stifttänder o. dyl.): modern ombildning av grek. prosthesis tillägg, av pros' till och the'sis sättande (se tes) protestera: över ty. och fra. av lat. pro-testa'ri offentligen betyga (jfr attestera, testamente). Härtill protest bestridande, gensaga: av tv. Protest, av ital. protes'to; protestant: av lat. protes'-tans (gen. pr otestan'tis) protesterande, pres. part. (reformationens anhängare kallades så på grund av den protest de inlade mot besluten på riksdagen i Speier 1529)

protokoll' skriftlig redogörelse för förhandling: fra. protocole; ytterst av grek. protok'ollon blad, som limmades fast vid början av en papyrusrulle (angivande dess innehåll); av propos först (se prototyp) och koll'a lim proton [-tå'n] positivt laddad partikel i atomkärna: modern bildning (efter mönster av elektron) till grek. pro'tos först, främst

protoplasma urcellämne, urslem: bildn. av grek. pro'tos först (jfr prototyp) och plas'ma det bildade, det danade (jfr plastisk)

prototy'p urbild: bildn. av grek. pro'tos först (jfr protein, protokoll, -plasma) och typ'os form, förebild (se typ) protuberan's något utskjutande: bildn. till lat. protubera're svälla fram prov: no. prov; av lågty. pr öve (ty. Probe) med samma bet.; av lat. proba're pröva (se probera); jfr pröva provenien's härkomst: över ty. av likabet. ital. provenien'za; till lat. proveni're uppstå, -komma -provert) kort lustspel byggt på ett

ordspråk: av likbet. fra. proverbe, till lat. prover'bium ordspråk, -stäv, talesätt, av pro såsom, i stället för och ver'bum ord (se verb) proviant livsmedel, matförråd: av ty. Proviant; av ital. provian'da förråd av livsmedel. Härtill proviantera provin's landskap; förvaltningsområde: av lat. provin'cia ämbete; ämbetsområde; distrikt; lydland. Härtill provinsiell'

provision gottgörelse åt mellanhand vid affärer, mellanhandsarvode: över tyskan och franskan av lat. provi'sio förutseende, beräkning, omtanke; till provide're förutse, ombesörja; jfr provisor, vision

provisor [-vi'sår] examinerad apotekare, som tjänstgör på annans apotek: över tyskan av lat. provisor som beräknar, som sörjer för ngt; till provide're (se provision)

provisorisk tillfällig, tills vidare: av ty. provisorisch; efter fra. provisoire med samma bet., bildat till lat. provide're förutse; beräkna; på förhand anskaffa; se provision. Härtill provisorium tillfällig anordning: modem lat. bildn. provocera [pråvåse'ra] utmana, egga: över tyskan och franskan av lat. provo-ca're framkalla (jfr advokat,lvokal). Härtill provokation lockande till brott: av lat. provoca'tio; provokatö'r: av fra. provocateur; provokatorisk utmanande, uppeggande; bildn. till lat. provoca'tor prudentlig nätt, siratlig och ordentlig: blott i sv.; jfr da. pertentlig med samma bet.; möjl. ombildn. av detta i anslutning till fra. prudent, ital. pruden'te klok, försiktig prunell' (ett slags plommon): av fra. prunelle slånbär; diminutiv till folkl. lat. pru'na plommon prunka: av lågty. ty. prunken med samma bet.

prusta: av lågty. presten nysa, fnysa; ljudhärmande; jfr också pusta. Härtill prustrot julros (Helleborus niger): på grund av rotens medicinska användning

pruta: äldre 'träta, pocka'; no. pruta med samma bet.; jfr lågty. proten

346prutgås

skvallra, pladdra; trol. ljudhärmande (jfr prutgås)

prutgås (en andfågel): efter fågelns läte

prutmån möjlighet att pruta, del av priset som kan prutas av: se 1 mån prutta släppa väder: sv. dialektord; ljudhärmande

pryd tillgjort sedesam: av fra. prude sipp, tillgjord (jfr pryda). Härtill pryderi': av fra. pruderie pryda: fsv. isl. pryda, no. pryda, bildn. till fsv. isl. prudr, no. prud ståtlig, präktig, äldre lån av fra. prude (jfr pryd och eng. proud stolt). Härtill prydnad; prydlig

prygel: da. prygl; av ty. Prügel knölpåk; stryk; av okänd härkomst

1. pryl: trol. av äldre pryn (jfr da. dial. pryn, no. pr jona), med anslutning till syl

2. prylar (pl.) grejor, redskap, saker (vardagl.): samma ord som 1 pryl; bruket torde ha uppkommit i soldat-och scoutslang

pråla: av lågty. praten (ty. prahlen) pråla, skryta; trol. ljudhärmande pråm: fsv. pram, no. pråm; över lågty pråm från ngt slaviskt språk prång: av lågty. pranger klämma, möjl. besläktat med 2 pracka prångla: bildn. till ett äldre pranga; jfr fsv. utpranga och no. pranga schackra prägla: bildn. till äldre präga med samma bet.; av likabet. ty. prägen. Härtill prägel

präktig: av ty. prächtig; till prakt pränta: av lågty. prenten; till prent tryck, av fra. empreinte avtryck; av lat. imprim' ere, bildn. av in i och prem'ere trycka (jfr pressa) prä'rie stor, bördig, trädlös grässlätt (i Nordamerika): av fra. prairie; kollsk-tivbildn. till pré. äng (lat. pra'tum) präst: fsv. præster, isl. prestr, no. prest; av fornlågty. préstar (ty. Priester); lån av lat. presby'ter (se presbyter). Härtill prästerskap

prästgäll pastorat: eg. 'område varifrån det betalas (gäldas) till en präst'; se 1 gäll

pubertet

pröva: av lågty. proven (ty. prüfen); till prov

prövosten: i bildlig bet. efter Jes. Syr. 6: 22

PS: se postskriptum psalm [salm]: ytterst av grek. psalmos' sång till strängaspel; jfr psaltare. Härtill psalmist psalmdiktare: av lat. psalmis'ta; psalmo'dikon (ett stränginstrument för psalmmelodier, uppfunnet 1829 av kyrkoherden i Öster-våla J. Dillner): av psalm och grek. odikos' hörande till sång (jfr ode) psaltare [sal-]: över ty. av lat. psaUe'rium, grek. psalte'rion, egentl, 'strängaspel' pseudo- [psev'do-] falsk, oäkta, bedräglig, imiterad (i pseudoklassisk o. dyl.): av grek. pseude's falsk pseudony'm diktat namn, märke: grek. bildn. av pseude's (se pseudo-) och on'yma (on'oma) namn; jfr onomato-poetisk

psyke själ: av grek. psykhe' själ, egentl, andedräkt. Härtill psykisk; psykos [-å's] sinnessjukdom: av grek. psykh'o-sis med samma bet. psykedelisk (psyko-) som förändrar (berikar) sinnesupplevelserna (genom musik, narkotika o. dyl.); sinnesuppenbarande, hallucinatorisk: eng. psyche-delic; ordet bildat som lärd term 1957 av amerikanske läkaren Humphry Osmond; av grek. psykhe' själ och de'los uppenbar, klar; i allmännare bruk på 1960-t.

psykiatri' vetenskapen om sinnessjuk-doniama: bildn. av grek. psykhe' själ och iatre'ia läkning, bot. Härtill psykia'-ter, psykia'triker sinnessjukläkare; psykiatrisk psykologi [-ålågi'] vetenskapen om själslivet: bildn. av grek. psykhe' själ och log'os lära, vetande. Härtill psykolog [-lå'g]; psykologisk psykopati' medfödd själslig abnormitet: bildn. av grek. psykhe' själ och path'os lidande; se patologi. Härtill psykopat; psykopatisk ptro: ljudhärmande

pubertet könsmognad: över ty. och fra. av lat. puber'tas skäggighet; manbar-het; till pu'bes manbar ungdom

347publicera

publicera offentliggöra, ge ut i tryck: över ty. och fra. av lat. publica're; till puVlicus allmän (se publik, republik). Härtill publikation offentliggörande i tryck: ytterst av lat. publica'-tio med samma bet.; publicist tidningsman: av ty. Publizist; publicitet tidningsväsen; offentlighet: från ty. och fra.; publicistisk tidningsväsen, tidnings-mannaverksamhet; publicistisk publik allmän: av fra. public, av lat. pvfblicus med samma bet., trol. till pu'bes (se pubertet). Härtill publik (åskådar-, åhörar-, läse)krets: av fra. public med samma bet.; publikum publik: över ty. av lat. pu'blicum, sub-stantivering av adj. pu'blicus; publika n skatteförpaktare (på Kristi tid): av lat. publicafnus med samma bet. puck gummi trissa vid hockeyspel: av likbet. eng. puck (Canada), trol. samma ord som puck tomte, nisse puckel: av ty. Puckel (Buckel) med samma bet.; av omstridd uppkomst. Härtill puckelryggig; puckla (p. på ngn) klå, ge stryk (vard.): egentl, 'ge ngn puckel på ryggen'

pudding: eng. ord med ursprungligare bet. 'måge, inälvor, korv' puddla på visst sätt tillverka smidbart järn av tackjärn: av eng. puddle med samma bet.

pudel: av ty. Pudel med samma bet.; av okänd härledning puder: av fra. poudre med samma bet.; av lat. pul'vis stoft (jfr pulver) pudrett' (ett slags pulveriserat gödningsmedel): bildn. till puder pueril barnslig, enfaldig: av lat. pueri'-lis barnslig; till pu'er gosse; barn. Härtill puerilitet

1. puff stöt: av ty. Puff; till interjek-tionen puff (om pistolskott); ljudhärmande. Härtill puffa stöta till, knuffa

2. puff pösande ärm o. dyl.: av likabet. ty. Puff, urspr, 'något uppblåst'; ljudhärmande (jfr 1 puff)

3. puff stoppad låg soffa utan ryggstöd: av likabet. fra. pouf

puffa göra reklam: egentl, 'blåsa upp'; till ty. Puff (se 2 puff)

348

pumpa

puffert liten pistol: av (låg)ty. puffer[t], till puffert knalla (jfr 1 puff) puka (ett musikinstrument, som slås som trumma): av lågty. püke (ty. Panke) med samma bet.; dunkelt puke djävul, ond ande (dial.): fsv. puke, isl. püki m. med samma bet., lågty. puuk tomte, eng. puck: möjl. med grundbet. 'knöl, puckel* (sv. dial. puk); jfr skråpuk puika lapsk åksläde: av lapska och finska puVka

1. pulla höna; sekundärt också om ung kvinna: bildn. till lockropet pull, ljudhärmande; jfr fra. poule höna, av lat. pulVa f. kyckling

2. pulla skål för spelmarker: trol. bildlig användning av 1 pulla

pullover [pulåVer] (stickad tröja som dras över huvudet): o. 1925 av likbet. eng. pullover, av pull draga och over över

puipa tandens mjuka del: av lat. puVpa (frukt)kött

pulpet skrivbord med sluttande skiva; skolbänk: över tyskan av lat. puVpitum träställning under teaterscen, talartri-bun

1. puls pulsslag: av lat. puVsus slag, stöt; jfr repulsion, impuls. Härtill pulsera

2. puls (ett fiskredskap): över tyskan från latinet, ytterst en bildn. till lat. pulsa're slå, bulta; jfr 1 puls

pulsa (i snö): trol. ett ljudhärmande ord (jfr plums), med motsvarighet i da. lågty., holl.

pult pulpet: da. pult; av ty. PuU, av lat. puVpitum, se pulpet pultron [-o'n] feg person, kruka: över tyskan från fra. poltron med samma bet.; av ital. poliro'ne, som dessutom betyder 'lätting'; bildn. till ital. poVtro trög

pulver: av lat. puVvis (gen. puVveris); jfr puder

puma (ett rovdjur): sydamerikanskt ord pump: av lågty. pumpe el. holl. pomp; lånat som sjöterm från spa. portug. bom'ba med samma bet. pumpa (en trädgårdsväxt): av eng. pum-pion, fra. pompon med samma bet.pumpernickel

I. puts

pumpernickel grovt rågbröd: av ty. Pumpernickel, eg. ett öknamn i soldatspråk

pumps (pl.) nedringade skor utan sleif: av likbet. eng. pumps; av okänt ursprung

pund: gammalt germ. lånord, av lat. pon'do i vikt, till vikten; jfr pondus, pyndare

pung: fsv. isl. pungr, no. pung; av omstridd härkomst

punkt: ytterst av lat. pun'dum, egentl, perf. part. neutr. av pung'ere sticka; jfr puns, pynt. Härtill punktera; punktlig

puns (ett slags stålstamp): över tyskan av ital. punzo'ne stämpel, stamp, puns;, ytterst av lat. pun'dio, bildn. till pung'ere sticka (jfr punkt) punsch: av eng. punch; ett indiskt ord, som utgår från sanskrit pan'ca fem (motsvarande sv. fem); den engelska dryck, som äldst bar detta namn, bestod av fem beståndsdelar

1. pupill' myndling (t. ex. änke- och pupillkassa)'. av lat. pupill'a faderlös flicka; myndling; ögonsten; diminu-tivum av pu'pa (se puppa)

2. pupill' ögonsten, öppning i ögats regn-bågshinna: av likbet. lat. pupilVa, egentl, 'liten flicka' (se 1 pupill); efter spegelbilden i ögat

puppa: av likabet. ty. Puppe, även Mocka'; av medeltidslat, pupp'a liten flicka, docka, puppa; av lat. pu'pa liten flicka (se 1 pupill) pur oförfalskad; ren, oblandad: av lat. pu'rus ren, oblandad; jfr puré, pu-rism, purgera

puré [puré', pyre'] passerad soppa: av fra. purée silad soppa; trol. bildat till lat. pura're göra ren purgatorium skärseld: medeltidslat. ord-bildn. till lat. pur ga're rena (se purgera)

purgera [-ge'ra, -je'ra] rena; laxera: av lat. purga're rena, rensa; till pu'rus (se pur). Härtill purgati'v avföringsmedel puris'm (strävan att rensa språket från främmande ord): av fra. purisme; bildn. till lat. pu'rus ren (se pur). Härtill purist

purita'n renhetsivrare (engelsk sekt på 1600-t.): av eng. puritan; bildn. till lat. pu'rus ren (se pur)

purjolök: ytterst bildat till lat. porr'um (porr'us) gräslök

purken sur, misslynt: da. dial. purken; sannolikt ljudsymboliskt (jfr 1—3 purra), med anslutning till sv. dial. purka sugga, no. purka pur pur djupt violettröd färg: ytterst av lat. pur'pura, av grek. porphyr'a purpursnäcka; jfr porfyr. Härtill purpra

1. purra väcka: av lågty. purren el. holl. porren med samma bet., egentl, 'sticka'; jfr 2 purra

2. purra narra: no. purra narra; reta; (låg)ty. purren sticka, reta; jfr 1, 3 purra

3. purra (p. upp hård)', dial. även 'peta i något, röra om (i elden)'; trol. samma ord som 2 purra, i bet. påverkat av 1 burra. Härtill purrig rufsig

4. purra förkrympt tät el. risig buske (dial.): trol. till 3 purra

purser [pö'rser] kassör och värd på fartyg el. flygplan: eng. ord, till eng. purse börs, kassa; trol. av medeltidslat. bur'sa, se 1 börs

1. puss liten vattenpöl: no. pus, puss med samma bet., besläktat med påse och pösa

2. puss kyss: trol. ljudhärmande pussel, puzzle (ett läggspel): av eng.

puzzle; egentl, till ett verb med bet. 'förbrylla, sätta myror i huvudet på' pussig: jfr lågty. püsig uppblåst, besläktat med pösa

pus'ta blåsa ut, andas, flämta: no. pusta, da. puste, lågty. pusten med samma bet.; trol. ljudhärmande, möjl. bildat på interjektionen pu; jfr prusta. Härtill pust vindfläkt o. dyl.; se även kindpust

pus'tel varblåsa: av likbet. ty. Pustel, av lat. pu'stula liten blåsa

1. puta (subst.) dyna: da. pude, no. puta; till en germ. rot med bet. 'svälla', jfr 2 puta och potta

2. puta (verb; i uttryck som puta ut med munnen): till samma rot som 1 puta

I. puts skämt: da. puds; av lågty. pusse, putze (ty. Posse skämt, upptåg, gyckel)

3492. puts

påbörda

2. puts rappning; renlighet, fin utstyrsel: av likabet. ty. Putz; trol. till putzen pryda (se putsa)

putsa: av likabet. ty. putzen, trol. ur-sprungl. 'snoppa (ljus)'; f. ö. oklart putta (p. till) knuffa, lätt stöta: sv. dial. putta, da. och no. putte med samma bet., eng. put; trol. ljudmålande putte liten gosse: smekord från barnspråket (jfr askepott, slickepott) av samma art som ital. putt'o barn, gosse

1. putten (i uttr. gå i putten): sv. dial. putt, no. putt vattenfylld grop; jfr isl. pyttr med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. Pfütze vattenpuss, eng. pit gruva) av omstritt ursprung; möjl. ljudhärmande

2. putten stött, sur, purken: sv. och no. dialektord; trol. ljudmålande; jfr putta

puttifnas'k[er]: till putte och fnask liten smula

puttra: fsv. no. putra; ljudhärmande puzzle [puss'el]: se pussel pyemi' varfeber: bildn. av grek. py'on var och ha'ima blod pygm'é dvärg: av grek. pygma'ios, bildn. till pygme' knytnäve pyjamas sovdräkt: (början av 1900-t.) från ett indiskt ord (hindustani) pyjama lösa byxor, med eng. plural-ändelse

pyk nisk undersätsig: modern bildn. (E. Kretschmer 1921) till grek. pyknos' tjock; jfr leptosom pylon [-å'n] uppåt avsmalnande torn el. pelare (i brokonstruktion o. dyl.): ytterst av grek. pylo'n stor port, portbyggnad pyndare (ett slags våg): ytterst av medeltidslat. pondera'rium med samma bet., bildn. till lat. pon'dus vikt; jfr pund

pynt (en vävliknande klädsel på änden av ett rep; spets på en udde o. dyl.): av fris. el. holl. punt, ytterst av lat. pun'cta styng (se punkt)

pynta: fsv. no. pynta ordna, laga, smycka;

av lågty. punten ordna, fastställa pyra brinna sakta: uteslutande sv. ord; dunkelt, möjl. ljudhärmande pyrami'd (egyptisk konungagrav): av

grek. pyramis' (gen. pyramid'os) med samma bet.

pyre: jfr sv. och no. dial. pyril liten stackare; av dunkelt ursprung pyro- (i pyroman, pyroteknik m. fi.): till grek. pyr eld py'rola vintergröna: av medeltidslat. py'rola, eg. litet päron, till lat. pir'um päron, pir'us päronträd; bladen på vissa arter är päronformade pyromani': modern bildn. (18004.) av grek. pyr eld och mani'a (se mani). Härtill pyroma'n pyroteknik fyrverkeri: modern bildn. (1700-t.) av grek. pyr eld och te'khne hantverk, skicklighet pys: sv. dial. pys, pus; trol. samma ord som sv. och no. dial. pus, puse kattunge; smekord ur barnspråket (jfr pyssling)

pysa svälla, koka över: fsv. pysa flåsa, pusta, sv. dial. pysa, pusa flåsa, koka över; ljudhärmande (jfr fnysa, pösa m. fi.)

pyssla: no. pusla; trol. av lågty. pusselen med samma bet.

1. pyssling dvärg; litet barn: trol. diminutivbildn. till pys; el. möjl. avledning av fsv. isl. posi m. påse

2. pyssling femmänning, avlägsen släkting: skämtsam användning av 1 pyssling, mest i det rimmande uttrycket sysslingar och pysslingar

pyton [py'tån] (ett slags boaorm): av grek. pyth'on, beteckning för ett ormsläkte

pyts: trol. ett lågty. eller holl. lånord pytt (i uttrycket jo pytt): till äldre sv. pytt helvete; trol. besläktat med 1 putten

pyttipanna: till sv. dial. putta, bytta stoppa, alltså egentl, 'stoppa i pannan !' på: fsv. pa; av äldre up a (isl. upp d) uppå

påbrå arvsanlag (känt från slutet av 1600-t.): substantivering av inf. påbrå brås på, i sådana uttryck som ha gott p. ha ngt gott att brås på; jfr brås på påbörda betunga; särskilt lägga på någon beskyllningar: bildn. till börda och till äldre sv. bära (ett brott) på någon, bära någon {ont) på påbörda; jfr även

350pådyvla

fsv. abyrp hemligt inbärande (av tjuvgods o. dyl.) i någons hus pådyvla: se dyvla (på) påfallande iögonenfallande, slående: efter likbet. ty. auffallend påflugen påträngande, framfusig: eg. 'som flyger på ngn, påflygande'; formellt perf. part. av flyga på anfalla, men med presensbetydelse; jfr närgången

påfund: till finna på; fsv. fund finnande, fynd (se fynd, samfund, underfund)

påfågel: fsv. isl. pdfugl; ytterst av lat. pa'vo påfågel

påk: no. påk, sydsv. dial. påg gosse; besläktat med lågty. påk dolk, eng. poke sticka, stöta, röra om

pålaga skattebörda: till lägga på; jfr fsv. -lagha läggande i t. ex. alagha, ut-lagha pålaga, tillagha tillhörande område; jfr förlaga, inlaga påle: fsv. pale, no. påle; gemens, germ. ord (ty. Pfahl, eng. pole), lån från lat. pa'lus påle

pålstek (ett slags knut): av holl. paal-steek (ty. Pfahlstich) med samma bet., eg. 'stek (stick) runt en påle'; se 1 stek

påpasslig: se 2 passa påse: fsv. isl. pusi, posi, no. pose; gemens. germ. ord, till en rot med bet. 'svälla' (se pösa)

påsk: fsv. isl. påskar (plur.), no. påske; över lågtyskan av medeltidslat. (och grek.) pas'cha ytterst av hebreiska pesa'ch påskalamm påskina (i uttr: låta p.) komma till synes, visa sig: fsv. påskina med samma bet., bildlig användning av skina synas, framträda, visa sig; se skina påta: no. pota; gemens, germ. ord (eng. put) av dunkel härkomst påve: fsv. pave, isl. pdfi; över fornlåg-tyskan och fornfra. av lat. pa'pa fader; påve; jfr pappa

påver fattig, torftig: av fra. pauvre; av lat. pa'uper fattig

pall takhimmel: fsv. pæll, isl. pett; ytterst av lat. palVium täcke; mantel

pösa

päls: över tyskan av likabet. medeltidslat. pellic'ia (fra. pelisse); till lat. adj. pellic'ius gjord av skinn (lat. pelVis) pär medlem av eng. överhuset: av eng. peer, egentl, 'jämlike'; ytterst av lat. par' jämlik (se par) pärk (en idrottslek): av ett lågty. ord, motsvarande ty. Pferch fålla, inhägnad pärl, perl [pärrl, pärl] mycket liten boktrycksstil (kägeln mäter 5 punkter): efter likbet. eng. pearl, eg. 'pärla'; jfr petit

pärla: fsv. pærla; av lågty. perle, ett romanskt ord (fra. perle, ital. per'la) av oklart ursprung

pärlemor: fsv. pærlomodher; närmast från lågty. (ty. Perlmutter); bildat efter medeltidslat. ma'ter perla'rum pärlornas moder

pärm: av fsv. pær'man pergament; av lågty. perment, samma ord som pergament. Härtill pärmebrev (ålderdoml.) pergamentsbrev

päron: fsv. pærun, pæra; ytterst av lat. pir'um päron

pärs: bildn. till fsv. pærsa pressa; av lågty. persen med samma bet., urspr, samma ord som pressa pärsa (en skräddarterm): fsv. pæ^sa; se pärs

pärt fottåg, som hänger under rå på fartyg: av likabet. lågty. pert, egentl, häst (ty. Pferd)

pärta träspån; lyssticka: trol. ett finskt lånord; jfr finska päre (plur. päreitä) med samma bet.

pöbel: över tyskan av fornfra. pueble (fra. peuple); av lat. pop'ulus folk; allmänheten, mängden, hopen (jfr populär)

1. pöl vattenpöl: fsv. pøl; trol. av lågty. pole, plur. av pöl (ty. Pfuhl) med samma bet.

2. pöl valsformig kudde: av lågty. pöl (ty. Pfühl) långkudde, bolster; ytterst av lat. pulvi'nus kudde, liten dyna

pölsa: äldre pylsa, no. pylsa; av dunkelt ursprung

pörte (finsk ryggåsstuga): fsv. pyrte; av finska pirtti med samma bet. pösa: fsv. pøsa, no. pøysa svälla; jfr pussig, puss, påse. Härtill pösig

351 quatremains [kattermäng'] musikstycke för 4 händer: av fra. à quatre mains för 4 händer

quisling [kviss'-] person som illojalt el. landsf örrädiskt samarbetar med fienden:

efter den norske majoren V. Quisling, ledare för nazistpartiet Nasjonal samling 1940—45, dömd och avrättad i okt. 1945

K

rabal der oväsen, uppståndelse, bråk: av da. rabalder, till äldre da. rabald (äldre sv. raball) våldsman, landstrykare, fsv. isl. ribbaldi; av romanskt ursprung (fornfsa. ribaut, ital. ribaVdo); med anslutning till da. baldre, sv. dial. ballra bullra, föra oväsen rabar'ber: över tyskan av medeltidslat. rhabar'barum, sammansatt av växtnamnet grek. rha (av okänt ursprung) och lat. adj. bar'barus barbarisk; jfr barbar

1. rabatt' blomstersäng, trädgårdsland: da. rabot även (gräsbeväxt) vägkant; över tyskan av holl. rabot blomsterlist, kant; av fra. rabot krage, som kan fällas ned (särskilt på uniformer); till ra-battre slå ned

2. rabatt' avdrag: över tyskan av ital. rabbatf o, bildn. till rabbatfere draga av, nedsätta; jfr 1 rabatt

rabba kålrot, röva (sydsv.): ombildn. av kålrabbi

rabbi'n judisk präst: av hebreiska rabb'i min lärare, beteckning för Palestinas lärda

rabbla: no. rabla; jfr lågty. rabbeln tala fort och otydligt, eng. rabble; ovisst, om inhemskt el. lånat; i varje fall ljudhärmande (jfr babbla) rabia't ursinnig, ilsken: tysk nybildn. till lat. rab'ies; se rabies ra'bies vattuskräck: av lat. raVies galenskap, raseri; jfr rabiat

rabulis t omstörtningsman, bråkmakare: av ty. Rabulist lagvrängare; till lat. rab'ula skrävlare, skrikhals. Härtill rabulis'm

racer [räj'ser, rä'-] motorbåt el. bil för hög hastighet: av likbet. eng. racer, till race kapplöpning, ett ord av nord. ursprung

råe k ring, varmed en rå är fästad vid masten: fsv. rakke, isl. rakki med samma bet.; trol. urspr, bildlig användning av 1 racka

1. racka hundracka: fsv. rakke (dat. ack. rakka), isl. rakki hund, no. rakke hanhund, hanräv; av okänt ursprung

2. racka (i uttr. racka ner på): av lågty. rakken skaffa bort orenlighet o. dyl., besläktat med 2 raka; jfr rackare

rackare: i äldre sv. 'hudavdragare, hästslaktare; bödelsdräng; renhållningshjon'; no. rakkar; av lågty. räcker person, som för bort avfall och as; jfr 2 racka

rackelhane korsning av orre och tjäder: da. och no. rakkelhane; till 1 rackla rack'et (slagredskap vid bollspel, spec. tennis): eng. ord, av fra. raguette; ytterst av arab. råha handflata

1. rackla harkla: i sv. dial. även om skogsfågels läten; ljudhärmande; jfr harkla

2. rackla vackla, vara lös i fogarna: trol. samma ord som sv. och no. dial. rakla,

352 quatremains [kattermäng'] musikstycke för 4 händer: av fra. à quatre mains för 4 händer

quisling [kviss'-] person som illojalt el. landsf örrädiskt samarbetar med fienden:

efter den norske majoren V. Quisling, ledare för nazistpartiet Nasjonal samling 1940—45, dömd och avrättad i okt. 1945

K

rabal der oväsen, uppståndelse, bråk: av da. rabalder, till äldre da. rabald (äldre sv. raball) våldsman, landstrykare, fsv. isl. ribbaldi; av romanskt ursprung (fornfsa. ribaut, ital. ribaVdo); med anslutning till da. baldre, sv. dial. ballra bullra, föra oväsen rabar'ber: över tyskan av medeltidslat. rhabar'barum, sammansatt av växtnamnet grek. rha (av okänt ursprung) och lat. adj. bar'barus barbarisk; jfr barbar

1. rabatt' blomstersäng, trädgårdsland: da. rabot även (gräsbeväxt) vägkant; över tyskan av holl. rabot blomsterlist, kant; av fra. rabot krage, som kan fällas ned (särskilt på uniformer); till ra-battre slå ned

2. rabatt' avdrag: över tyskan av ital. rabbatf o, bildn. till rabbatfere draga av, nedsätta; jfr 1 rabatt

rabba kålrot, röva (sydsv.): ombildn. av kålrabbi

rabbi'n judisk präst: av hebreiska rabb'i min lärare, beteckning för Palestinas lärda

rabbla: no. rabla; jfr lågty. rabbeln tala fort och otydligt, eng. rabble; ovisst, om inhemskt el. lånat; i varje fall ljudhärmande (jfr babbla) rabia't ursinnig, ilsken: tysk nybildn. till lat. rab'ies; se rabies ra'bies vattuskräck: av lat. raVies galenskap, raseri; jfr rabiat

rabulis t omstörtningsman, bråkmakare: av ty. Rabulist lagvrängare; till lat. rab'ula skrävlare, skrikhals. Härtill rabulis'm

racer [räj'ser, rä'-] motorbåt el. bil för hög hastighet: av likbet. eng. racer, till race kapplöpning, ett ord av nord. ursprung

råe k ring, varmed en rå är fästad vid masten: fsv. rakke, isl. rakki med samma bet.; trol. urspr, bildlig användning av 1 racka

1. racka hundracka: fsv. rakke (dat. ack. rakka), isl. rakki hund, no. rakke hanhund, hanräv; av okänt ursprung

2. racka (i uttr. racka ner på): av lågty. rakken skaffa bort orenlighet o. dyl., besläktat med 2 raka; jfr rackare

rackare: i äldre sv. 'hudavdragare, hästslaktare; bödelsdräng; renhållningshjon'; no. rakkar; av lågty. räcker person, som för bort avfall och as; jfr 2 racka

rackelhane korsning av orre och tjäder: da. och no. rakkelhane; till 1 rackla rack'et (slagredskap vid bollspel, spec. tennis): eng. ord, av fra. raguette; ytterst av arab. råha handflata

1. rackla harkla: i sv. dial. även om skogsfågels läten; ljudhärmande; jfr harkla

2. rackla vackla, vara lös i fogarna: trol. samma ord som sv. och no. dial. rakla,

352rad

raglan

ràkka flacka omkring; jfr ruckla. Härtill racklig rad: fsv. radh, isl. rgd, no. rad, rod; gemens, germ. ord av omstridd härkomst; jfr ryggrad

ra'dar ekoradio: från eng. radar, kortord för radio detecting and ranging upptäckande o. riktningsangivning genom radio; i sv. från o. 1945 radband: folketymologisk ombildn. av äldre raband, fsv. rafband med samma bet., till räf n. bärnsten (sydsv. dial. rav, da. rav); kulorna på medeltida radband var trol. ofta av bärnsten; bruket av r. infördes av domini-kanordens stiftare Dominicus (d. 1221); jfr rosenkrans

radda lång rad: hypokoristisk bildn. till rad

radera skrapa ut; etsa: över tyskan av lat. ra'dere skrapa, raspa; glatta, fila ra'die linje, dragen från en cirkels medelpunkt rätt mot periferien: av lat. rad'ius stråle; stav; eker i hjul; radie (jfr radio, radium, räjong). Härtill radiera utstråla; radiator värmeledningselement

radikal grundlig; utpräglad vänsterman: av ty. radikal, fra. radical, bildn. till lat. ra'dix rot

1. ra'dio rundradio; radioapparat: ty. eng. fra. radio; i sv. omkr. 1920; bildat ur sammansättn. som radioapparat, radiostation m. fi.; av lat. radfius stråle; jfr radie, radium. Jfr no. kringkasting, isl. ütvarp. Härtill radiera

2. radio-: se radium

radium (ett grundämne, upptäckt 1898): modern bildn. till lat. rad'ius stråle; jfr radie. Härtill radio- i radioaktiv, radiolog m. fi.

1. raffel tärningsspel: av fra. rafle tre tärningar av samma valör; bildn. till rafler taga rubb och stubb; av germ. ursprung (höll. rafelen rycka ut, rispa upp)

2. raffel uppriven el. upprispad lump: eg. verbalsubst. till raffla

raffinera rena: av fra. raffiner med samma bet.; till fin fin (se fin). Härtill raffinerad utsökt; utstuderad, slipad:

efter likabet. fra. raffiné, perf. part.; raffinemang' förfining, utsökthet: av fra. raffinement; raffina'd renat socker: av fra. raffinade

raffla riva, skrapa; sticka, kittla (i halsen): sv. dialektord, trol. ljudmålande; delvis kanske lån av likbet. lågty. o. ty. raffeln. Härtill rafflande retande, hårresande; se även 2 raffel rafistulera genomsöka, efterspana: äldre (1700-t.) även 'nagelfara, granska, bättra'; av fra. rafistoler laga, bättra, lappa. Härtill rafistulation rafräschisso'r duschflaska: av fra. ra-fraichisseur, bildn. på rafraichir uppfriska; till frais frisk, urspr, samma ord som frisk

rafsa: no. rafsa, lågty. rapsen, bildn. till no., sv. dial. rapa riva ihop, riva åt sig (ty. raffen) med expressivt fs (jfr krafsa, hafsa, rufsa m. fi.), jfr rafflande, 3 rappa. Härtill räf sig raft taktäckningsribba: isl. raptr, no. raft; gemens, germ. ord med urspr, bet. 'stång, påle'

raga'ta trätgirig kvinna: jfr no. ragai vildbasare; av medeltidslat. raga'tius pojke, tjänare (ital. ragazz'o pojke) ragg gethår, strävt och tovigt hår, grov ull (i t. ex. raggsockor): no. ragg, isl. rqgg; trol. besläktat med rugga; jfr även eng. rag trasa, ragged trasig, ruggig, lurvig. Härtill raggig strävhårig, tovig, lurvig, ruggig; trol. också raggare

raggare (i raggarbil, -gäng m. fi.): nytt ord i slangspråk av oklart ursprung; möjl. med äldre bet. 'trashank, tiggare' (i kusk- och åkarjargong), till ragg grov ull, borst, o vårdat hår (se ragg); el. möjl. till slangspråk ragga upp (om åkare) plocka upp saker för egen räkning. Härtill ragga fånga flickor raggen djävulen: av okänt ursprung; möjl. till raggig, sålunda 'den ludne* raggmunk: se 3 munk ragla [-agg'-, -a'g-]: no. ragla; bildn. till sv. och no. dial. raga med samma bet., trol. samma ord som ty. rågen resa sig, skjuta upp

rag'lan (överrock av visst snitt): av eng. raglan med samma bet., efter lörd

353ragnarök

ramma

Raglan (d. 1855), den eng. överbefälhavaren i Krimkriget ragnarök [rang'na-] världens undergång (enligt nordisk mytologi): efter isl. ragna rqk (nisl. ragna rök) n. pl. gudamakternas slutöde (i eddadikterna Voluspå o. Vaftrudnismål); ragna är gen. av regin n. pl. de rådande, makterna, och rqk n. pl. utveckling, förlopp, öde; även ragna røkkr n. makternas mörker, varav ty. Götterdämmerung (R. Wagner) och sv. gudaskymning (Geijer m. fi.)

ragu', ragoüt [-go'] uppstuvad blandad maträtt: av fra. ragoüt, bildn. av ragoüter reta gommen; ytterst till lat. gus'tus smak

rahän'd (sydsv.) bekväm, lättvindig: till sv. dial. ra(d) snabb, rask, fsv. radher, isl. hraör; gemens, germ. ord (ty. gerade rak, eng. rather hellre); jfr flyhänt raid: se räd

rajd rad av renar (vid lapparnas flyttningar): av lapska raido, lånat av ur-nord. raiöö, motsvarande isl. reid ritt, ridande följe (fsv. rep) rajgräs (ett fodergräs): över ty. av holl. raai, eng. rye-grass med samma bet. rajolera djupplöja: över tyskan av fra. rigoler genomdraga med rännor, fåror; av germ. ursprung rak: isl. rakr, no. rak; gemens, germ. ord, besläktat med räcka och rät, regera m. fi.

1. raka (i uttryck som raka i höjden, i väg): möjl. besläktat med rak

2. raka skrapa, krafsa ihop, räfsa (hö); skära av skägg el. hår; även: r. ihop, r. åt sig: fsv. isl. raka, lågty. holl. råken; gammalt germ. ord av ovisst ursprung. Härtill subst, raka (redskap; ugnsraka o. dyl.)

rake't (en fyrverkeripjäs): över tyskan av ital. rocchetVa med samma bet., egentl, 'liten slända' (d. v. s. käpp bärande en ulltott); jfr 1 röck rakitis [-k-] engelska sjukan: bildn.

till grek. rakh'is ryggrad raljera skämta: av fra. railler med samma bet.; av provensalska ralhar prata; av vulgärlat. ragula're prata. Här-

till raljeri' gyckel, skämt; raljant [-an't, -ang't] gycklande, skämtsam rall (en fågel, sumphöns): av ty. Halle, fra. ràle; säkerligen ljudhärmande (jfr kornknarr m. fi.) rallare arbetare vid järnvägsbygge: trol. bildat till rallväg, folklig form för eng. railway (se räls); förleden rall- (även i rallvagn, -spår) ombildad efter sv. dial. ralla rulla, trilla; stulta, ragla rally [rälTi, rall'i] (ett slags biltävling): av likbet. eng. rally, eg. 'återsamling', av fra. rollier återsamla ralta skvallrerska: till sv. dial. ralta och ralla skvallra, fsv. no. ralla; trol. ljud-härmande

1. ram infattning: av lågty. rame ställning. pelare (ty. Rahmen); av dunkelt ursprung

2. ram björnram: sv. dial. ramon, fsv. ramber, isl. hrammr, no. ram; till en germ. rot med bet. 'kröka klorna'

3. ram (i uttryck som rama landet): sv. dial. ram sträv; skarp, fsv. ramber, isl. rammr stark; svår; av dunkelt ursprung

4. ram (i ram svart el. ramsvart)-, till fsv. ram.n, isl. hrajn, da. ravn korp; gemens, germ. ord (tv. Rabe, eng. räven), trol. ljudhärmande (jfr kråka); ram-svart sålunda 'svart som korpen'

ra'maskri bitter, våldsam klagan: efter namnet Rama i Palestina (Jeremias 31: 15, Matt. 2: 18) rami' (ett till vävnader brukat gräs): av malajiska rami planta

1. ramla bullra, braka; störta, rasa [r. i väg, r. omkull): fsv. rambla bullra, no. ramla; med grundbet. 'bullra, larma', ljudhärmande (liksom rumla). Härtill rammel; rammelbuljong stryk

2. ramla para sig (om harar): av lågty. rammelen, ty. rammeln (om åtskilliga djur); till ty. Ramm (eng. ram) bock, egentl, 'den fräne'; till 3 ram (jfr ramm)

ramm (på fartyg): av ty. Ramm med samma bet., egentl, 'bock'; se 2 ramla ramma (jaktterm) gripa, träffa: fsv. rama även 'eftersträva, söka få fatt'; av lågty. ramen med samma bet.; jfr berama

354rammelbuljong

rammelbuljong: se 1 ramla ramp (på teater): över tyskan av fra. rampe lutande yta; trappa; ledstång; ramp; av germ. ursprung ramponera illa skada, fördärva: över tyskan av äldre fra. ramponner; ytterst till ital. ram'po hake ram pris vrakpris: till äldre sv. ram gott tillfälle, fördel; senare uppfattat som 1 ram: att vid köp av tavla betala endast ramens värde rams (en lökväxt): no. rams; gemens, germ. ord med släktingar i grek. m. fi. språk

ramsa (subst.): ombildn. av remsa, med vokalen a från rabbla, rad, radda o. dyl.

ramsvart [ra'm-]: se 4 ram rancune [rang-kynn', ran-] agg, groll, avund: av likbet. fra. rancune, av lat. ran'cor stank

rand: fsv. rand, isl. rgnd; gemens, germ. ord (tv. Rand) av omstridd härkomst, möjl. besläktat med 1 ram. Härtill randas (t. ex. dagen randas): egentl, 'solen stiger över himlaranden' rang: över tyskan av fra. rang rad; av germ. ursprung, samma ord som ring; jfr rangera, harang rangera [rangsje'ra] ordna: av fra. ranger, bildn. till fra. rang, se rang rang la vackla, ragla: no. rangla; av omstridd härkomst. Härtill ran g el: se benraneel: ranglig rank smärt, välväxt; rankig (om båt): isl. ràkkr rätt uppstående, no. rank rankig; gemens, germ. ord, trol. med grund-bet. 'upprättstående'. Härtill rankig ranka (i vinranka o. dyl.): av lågty. ty. Banke; besläktat med rank rannsaka: fsv. isl. rannsaka, urspr, 'i en annans hus söka efter tjuvgods'; eng. ransack (nordiskt lånord); sammansättn. av isl. rann hus (jfr granne) och ett verb saka söka, besläktat med söka; urspr, en rättsterm, som vunnit spridning; jfr nödsaka. Härtill husrannsakan (jur.) husundersökning; ut-rannsaka, outrannsaklig ranson [-o'n] tilldelning: över ty. eller holl. av fra. ration med samma bet.;

rapportera

av lat. rai'io räkning, beräkning; jfr ration

ranta ränna, springa: sv. dial. ranta springa omkring onyttigt, ränna med skvaller; möjl. en gammal bildn. till 1 ränna, men delvis ljudmålande ran un'kel (en ört): av lat. ranunculus grodunge; ranunkel; till ra'na groda rapa: fsv. no. rapa; ljudhärmande rapi'd hastig, snabb: av likbet. fra. rapide, av lat. rap'idus, egentl, 'roffande, rov-girig', till rap'ere rycka (till sig); jfr raptus

1. rapp svart häst: av ty. Rappe (äldre Rapp) med samma bet., egentl, 'korp' (jfr ty. Rabe); se 4 ram

2. rapp flink, rask: sv. o. no. dial. rapp, fsv. raplika hastigt, da. rap; även mit. rap rask, vild, holl. rap rask; sannolikt ljudmålande, jfr 3 rapp

3. rapp slag: no. rapp; ljudhärmande ord. Härtill uttrycket i rappet på ögonblicket,

1 bràdrappet

1. rappa kalkslå, putsa: jfr ty. berappen med samma bet.; av dunkelt ursprung. Härtill rappning puts, revetering

2. rappa (r. sig) skynda sig: bildn. till

2 rapp

3. rappa (i uttryck som rappa åt sig): av lågty. rapen (ty. raffen), med anknytning till inhemska ord (se 2 och 3 rapp); jfr 1 raffel, rafsa

rapp'akalja strunt: av finska rapakalja osilat spisöl

rappellera återkalla: av fra. rappeler med samma bet.; ytterst av lat. re-tillbaka, åter och lat. appella're tilltala; kalla (se appellera). Härtill rappeil' återkallelse: av fra. rappel med samma bet.

rapphöna: av lågty. raphdn, äldre rep-(jfr ty. Rebhuhn), med anslutning till 2 rapp; med motsvarighet i slaviska språk

rapportera lämna redogörelse: av fra. rapporter; av lat. re- åter och apporta're föra (till ett ställe); föra med sig (jfr apportera, portativ). Härtill rapport' berättelse, anmälan, utlåtande: av fra. rapport; rapportö'r meddelare: av fra. rapporteur

355raps

razzia

raps (en foderväxt): av likabet. ty. Raps, äldre Rapsaat, egentl, 'rov-sådd'; av lat. ra'pa rova

rapsod [-o'd] kringvandrande sångare (i forntidens Grekland): av likbet. grek. rhapsodos', till rhap'tein sy ihop, sammanfoga och ode' sång (se ode). Härtill rapsodi' samling av lösryckta sånger (ur ett större diktverk); rapso'disk osammanhängande, lösryckt rap'tus anfall: lat. ord med äldre bet. 'bortrövande', under medeltiden 'sinnesförvirring o. dyl.', till lat. rap'ere rycka till sig, röva (jfr ravin) rar sällsynt (t. ex. en rar växt); snäll, älskvärd: no. rar säregen, da. rar kär, älskvärd; av lat. ra'rus gles; tunnsådd; sällsynt. Härtill raritet: av ty. Rarität ras folkslag: över tyskan av fra. race med samma bet.; av ital. razz'a, ytterst ett germ. ord. Härtill rasism rasa falla ned o. dyl.: isl. no. rasa; besläktat med lågty. rasen (ty. rasen), varav sv. rasa i bet. 'vara ursinnig'. Härtill ras fall, skred, lavin; rasande ursinnig, ilsken; jfr också rasera, raseri, rås rasera: över tyskan av fra. raser; ytterst till lat. ra'dere skrapa; jfr radera raseri': av ty. Baserei med samma bet.; jfr rasa

1. rask (i uttryck som hela rashet)', sv. dial., no. rask skräp, avfall (från halm, hö, fisk osv.); trol. bildn. till 1 raska. Härtill sannolikt skumrask

2. rask (adj.): fsv. rasker, no. rask; av lågty. rasch (ty. rasch); av dunkelt ursprung. Härtill raska (r. på, r. sig); jfr också överraska

1. raska skrapa, rafsa (r. ihop, r. undan o. dyl.): sv. och no. -dialektord, trol. med urspr. bet. 'rassla, bullra, susa (om vinden i löven)'; ljudhärmande

2. raska lufsa, lunka, traska (räven raskar över isen): trol. samma ord som 1 raska, men till bet. påverkat av 2 rask

raspa skrapa, riva: da. raspe, no. raspa; trol. ljudhärmande (jfr interjektionen rasp), liksom det "avljudande" rispa. Härtill rasp grov fil: da. rasp, ty. Haspe med samma bet.

rassla: trol. av ty. rasseln med samma bet.; ljudhärmande, liksom da. risle porla

rast: av ty. Rast med samma bet.; samma ord är fsv. rast, isl. rgst vila; visst stycke väg; för bet.-utvecklingen jfr 4bete

raster rutnät (varigenom bilden proji-cieras vid framställning av en autotypi): över ty. av lat. ras'ter kratta, hacka rata: no. rata vraka, kasta bort; trol. med urspr. bet. 'falla, snubbla' (isl. hratà)

ratificera stadfästa, skriva under: över tyskan av medeltidslat. ratifica're slutgiltigt fastställa. Härtill ratifikation stadfästelse

ration [ratsjo'n] avdelad mängd mat el. foder; dagsranson: av fra. ration, som också ligger till grund för ranson; jfr rationell

rationell' förnuftig, väl planlagd: av fra. rationnel, av lat. rationa'lis med samma bet.; till rat'io beräkning, eftertanke; förnuft (jfr ration, ranson). Härtill rationalisera; rationalis'm förnuftstro; rationalist ratt styrhjul: av lågty. rat (gen. rades) hjul (ty. Rad), besläktat med lat. rot'a hjul; se rotera, rådbråka rauk strandpelare (på Gotland): gotl. dialektord rauk, samma ord som fgutn. raukr sädesskyl, fsv. röker, se 1 rök ravaillac [rav'ajak] skojare; festprisse: efter Ravaillac, konung Henrik IV:s av Frankrike mördare (d. 1610) raveli'n utanverk: av fra. ravelin med samma bet.; av holl. regeling vägg, bestående av trästomme med fyllnad av sten el. lera

ravi'n klyfta: av fra. ravine uttorkad flodbädd, hålväg; ytterst av lat. rapi'na våldsamt bortförande, till rap'ere föra bort (se raptus)

1. rayon [rajå'n] konstsilke: av eng. rayon [uttalat: rä'jen], nytt ord bildat av eng. ray stråle, med ändelsen -ön som i cotton bomull, nylon m. fi.

2. rayon [räjång']: se räjong

razzia [rat'sia, rass'ia] skallgång, räfst: av likabet. fra. razzia; av arabiskt ursprung

356re-

re- (i lånord från lat. och romanska språk, t. ex. reassurera återförsäkra, rediskontera, rekonstruera, reduplikation, rekonvàlescent): av lat. re- (r^-) tillbaka; åter; jfr retro-rea- (i reaplan): förkortning av reaktions-reagera [-ge'ra, -je'ra] resa sig till motvärn; återverka: sammansättn. av re-och lat. ag'ere driva; sätta i rörelse; verka (se agera). Härtill reagerTs (kemiskt) verkningsmedel, prövomedel: modern bildn. av lat. pres. part. re'agens (n.; pl. reagen'tia); reaktion återverkan, bakslag: modern bildn., fra. réaction (jfr aktion); reaktionä'r bakåtsträvan-de, reformfientlig; reak'tor: den första byggdes 1942 (Fermi) rea l saklig; verklig: över tyskan av medeltidslat. rea'lis verklig, bildn. till lat. re's sak, ting (jfr reell, rebus). Härtill reaMia (pl.) sakvetenskaper: lat. substantivering (neutr. pl.) av adj. rea'lis; realiter i verkligheten: lat. ad-verbbildn.; realite't verklighet: över ty. och fra. av likabet. medeltidslat. rea'litas; realis'm verklighetssträvan, -skildring; realis't; realistisk rea'lgenus el. rea'le den-genus, subst, som ersätts av pron. den, till skillnad från dels sådana som ersätts av han el. hon (mask. o. fem.), dels sådana som ersätts av det (neutr.): en för Svenska Akademiens Ordbok 1893 nyskapad term, 'sakord' i motsats till 'personord' realisera verkställa; slutförsälja: av fra. réaliser förverkliga; omsätta till pengar, bildn. till lat. rea lis (se real). Härtill realisation; realisa'bel säljbar rebell' upprorsman: över franskan av lat. rebelVis upprorisk, till belVum krig. Härtill rebellisk re'bus bildgåta: egentl, ur den lat. satsen de re'bus quae gerun'tur om de ting som hända, begagnad om medeltida satiriska gåtlekar; form av re's sak (se real)

recensera granska och bedöma, anmäla: av lat. recense're mönstra, genomgå (jfr censor). Härtill recensent granskare: över tyskan av lat. pres. part. recen'sens prövande; recension granskning: av lik-

recitera

bet. lat. recen'sio eg. noggrann genomgång.

recen't färsk, ny: av lat. rec'ens ny recentior [resen'tsiår] nyinskriven student: egentl, komparativ av lat. rec'ens ny, nybliven; jfr junior recepiss'e mottagningsbevis: lat. ordform med bet. 'att ha mottagit'; till recip'ere mottaga, se recept, reci-piera

recep't: över tyskan av lat. recep'tum, perf. part. neutr. av recip'ere återtaga; taga (de forntida recepten började ofta med ordet rec'ipe tag!); jfr recipiera reception; receptiv: se recipiera recess' överenskommelse: av lat. recess'-us tillbakaträdande, tillbakagång, i medeltidslat. bl. a. 'förlikning'; jfr cedera. Härtill recessi'v vikande; recession tillbakagång, vikande tendens recett' inkomst (av teaterföreställning o. dyl.): av likabet. fra. recette; av lat. recep'ta, egentl, perf. part. fem. av re-cip'ere återtaga; mottaga; jfr recept, recipiera

recherch [resjär'sj] efterforskning: av fra. recherche med samma bet.; till verbet chercher söka recidi'V återfall i sjukdom: av fra. ré-cidive, substantivbildn. av lat. adj. reci-di'vus återfallande

recipiera upptagas, intagas: av lat. re-cip'ere mottaga (jfr recepisse, recept, recett; kapabel). Härtill reception intagning (i en orden); reci-pien'd person som skall upptagas: av lat. recipien'dus som skall mottagas; reci-pien't kärl som mottager vätskor (vid destillering): av lat. recip'iens mottagande (pres. part.); receptiv mottaglig (för intryck)

reciprok [-prå'k] ömsesidig: av lat. re» cip'rocus strömmande fram och tillbaka; ömsesidig. Härtill reciprocite't ömsesidighet reci't berättelse, redogörelse; spec. ingress, referat (i dom, utredning o. dyl.): av fra. récit med samma bet., till réciter; se recitera recitera framsäga: av lat. recita're uppläsa, deklamera (jfr citera). Härtill recitation uppläsning; recitatö'r upp-

357I. reda

referera

läsare; recitativ sångform som närmar sig talet: av likabet. ital. recitati'vo

1. reda (verb): fsv. repa göra färdig; utreda, betala; skaffa; berätta, isl. reida, no. reida; gemens, germ. verb (jfr ty. [bé]reiten), bildat på adjektivet fsv. reper färdig, no. reid (se 3 reda, redo), egentl, 'färdig att rida' (jfr isl. reiör möjlig att rida, ridbar); till rida (jfr 2 reda, redare, redd; för bet. jfr 1 färdig)

2. reda (subst.): fsv. repa tillredande, utrustning; redogörelse, betalning, isl. reida, no. reida; bildn. till verbet reda (se 1 reda). Härtill redogöra, -visa; jfr redobogen, redskap; till reds

3. reda (adj.; t. ex. reda -penningar): fsv. redha, redho; av lågty. réde med samma bet. (jfr redo), samma ord som fsv. reper färdig (se 1 reda)

redaktion utarbetande; utgivande; stab av ledande medarbetare i tidning: av fra. rédaction; bildn. till rédiger, av lat. redig'ere (sup. redac'tum) bringa i ordning (se redigera), efter mönster av fra. action, lat. ac'tio handling, till ag'ere handla (se aktion). Härtill redaktö'r: av fra. rédacteur redan (adv.): ombildn. (efter andra adv. på -an) av fsv. redho, redha med samma bet. (sv. dial. redo); av lågty. rëde redan, egentl, 'färdigt'; jfr redo redare ägare av fartyg: av lågty. rëder (holl. reeder) med samma bet.; till rëden göra färdig (se 1 reda). Härtill rederi' redbar: urspr, om mynt, egendom o. dyl. tillreds, klar; bildn. på adj. 3 reda redd ankarplats: av lågty. rëde med samma bet., trol. egentl, 'plats där skeppen rida för ankar', samma ord som fsv. redh, isl. reid ridning (eng. road väg); jfr 1 reda

1. rede fågelbo: fsv. redhe (jfr isl. hreidr, no. reir); av dunkelt ursprung

2. rede underdel av åkdon, spec. av arbetsvagn (under-, bak-, fram-, vagns-rede): fsv. repe n. tillbehör (till fordon, utrustning), isl.reidi; bildn. till verbet 1 reda, med bl. a. kollektiv bet.

redgarn, regarn [reg'garn] glansigt, strävt kamgarn (redgarnssnöre, -strumpor o. dyl.): äldre (1500-t.) rigegarn, regarn,

lånord från mit.; till mit. rigen garnera; sålunda med sekundärt d i nsv. redig: bildn. till 2 reda ordning redigera [-sje'ra] samla, ordna och utgiva; avfatta: av lat. redig'ere bringa i ordning, egentl, 'driva tillbaka'; av re-och ag'ere handla (se agera) (jfr redaktion)

rediky'1 sypåse: över fra. réticule dam-börs av lat. räic'ulum litet nät redingot [red'ing-gåt] (ett slags långrock): av fra. redingote med samma bet.; av eng. riding coat ridrock redlig: fsv. redheliker; av lågty. redelik (ty. redlich) med samma bet. redo färdig: fsv. repo, sv. dial. redo: trol. av lågty. réde färdig, med försvenskad ändelse; jfr redan, 3 reda redobogen: fsv. repoboin, isl. reidubüinn; sammansatt av fsv. repa beredskap (se 2 reda) och boin färdig; jfr 2 bo, bonad; till reds redogöra, -visa: se 2 reda redskap: fsv. repskaper, isl. reiöskapr, no. reidskap; av lågty. rëdeschap med samma bet.; besläktat med 2 reda reducera inskränka, minska: av lat. redu'cere draga tillbaka; inskränka; till du'cere föra, leda (jfr de-, producera; induktion; konduktor; akve-, viadukt; redutt). Härtill reduktion reduk't förkortad ordform (genom utelämning av mellanled i dubbelt sammansatta ord, t. ex. tefat för tekoppsfat): modern bildn. (J. Sahlgren 1912) till lat. reduc'tus, part. av redu'cere; se reducera redutt' fältskans, sluten skans: av fra. redoute; av ital. ridotfo tillflyktsort; av lat. reduc'tus tillbakadragande (jfr reducera)

reell' verklig, faktisk, påtaglig; väsentlig; pålitlig: av fra. réel med samma bet., egentl, samma ord som real; jfr också rej äl

refektorium matsal i ett kloster: medeltidslat. bildn. till lat. refic'ere vederkvicka

referera återge; åberopa sig (på): av fra. référer med samma bet.; av lat. re-ferr'e, (pres. refero) återföra, återgiva, in-berätta (jfr konferera, relatera).

358reflektera

regissör

Härtill referent person som refererar: över tyskan a£v lat. pres. part. referens (gen. referen'tis); referen's hänvisning, upplysning, rekommendation: av ty. Referenz, fra. référence med samma bet., referensram; referat redogörelse, återgivande: av ty. Referat; referen'dum folkomröstning: av lat. gerundivum referendum som bör föredragas, hän-skjutas

reflektera återspegla; överväga, begrunda: över tyskan av lat. reflec'tere böja tillbaka; vända tankarna tillbaka, överväga, i medeltidslat. även 'kasta tillbaka (ljusstrålar)' (jfr flektera). Härtill reflektan't spekulant: från ty.; reflektor reflekterande spegel; reflekto'-risk; reflex' återsken; återverkan: av fra. réflexe; reflexion (reflektion) återspegling; eftertanke; anmärkning: över ty. och fra. av lat. reflex'io återböjande; reflexiv [-i'v, ref'-] tillbakasyftande: av medeltidslat. reflexi'vus tillbakaböjande

reformera förbättra, nydana, omskapa: över tyskan och franskan av lat. refor-ma're återställa; reformera (jfr formera). Härtill refor'm omdaning; förbättring: av ty. Reform, fra. réforme; reformator; reformation; reformert [-mä'rt, -märt']: efter ty. reformiert reformerad refraktion strålbrytning: av likabet. fra. réfraction, bildn. till lat. refring'ere (part. ref råe'tus) bryta (jfr fraktion; refräng). Härtill refraktor stor stjärn-kikare

refräng' omkväde: av likabet. fra. re-frain, urspr, 'vågornas återsvall mot klipporna', bildn. till fornfra. refraindre bryta, av lat. r ef ring'er e; se refraktion refu'g, refuge [-fy'sj] väntplats: av fra. refuge; av lat. refug'ium tillflyktsort refusera [-fy-, -fu-] avvisa, avslå, förkasta: av fra. refuser med samma bet.; av folkl. lat. refusa're, intensivform av refun'dere kasta tillbaka

1. rega'l ställ för sättkasternas placering i ett boktryckeri: av ty. Regal hylla; möjl. till medeltidslat. reg'a (ty. Reihe) rad; jfr reol

2. regal kunglig: av lat. rega'lis med samma bet.; till rex (gen. re'gis) konung

(jfr regera, rojalism, royalty). Härtill rega'le kronorättighet; regalier (pl.) kungliga värdighetstecken (krona, spira

0. s. v.)

reg al era undfägna: av ty. regalier en, fra. rëgaler med samma bet.; av ovisst ursprung

regatfa kapprodd el. kappsegling: av ital. rega'ta, bildn. till venezianska regata'r tävla

1. regel (pl. regler): ytterst av lat. re'-gula rättesnöre, linjal, besläktat med reg'ere styra (se regera); jfr regula-detri, regulativ, reguljär; reglera; räggla. Härtill regelbunden, -lös, -vidrig; jfr regelmässig

2. regel (pl. reglar; även rigel): av lågty. regel (ty. Riegel) med bl. a. samma bet.; av omstritt ursprung. Härtill regla (rigla)

regelbunden: eg. 'bunden av regler', till 1 regel; känt från 1500-t. regelmässig: av ty. regelmässig med samma bet.; till 1 regel regemente [-g-, -j-]: ytterst av lat. re-gimen'tum styrelse, bildn. på reg'imen med samma bet. (se regim); till reg'ere styra (se regera)

regenerera [-j-] återbilda, förnya: ytterst av lat. regenera're, se generera. Härtill regeneration återbildning regera [-je'-]: över tyskan av lat. reg'ere rikta; styra; regera (jfr region, 2 regal, 1 regel, regemente, regim, regi; dirigera, korrigera); besläktat med rak, rät. Härtill regent regi [resji'] (teater)ledning: av likabet. fra. régie, substantiverat part. av régir styra; av lat. reg'ere (se regera, regissör)

regim [resji'm] styrelse, ledning: av fra. régime med samma bet.; av lat. reg'imen styre; styrelse; till reg'ere styra (se regera)

region [-gio'n] trakt, område: ytterst av lat. reg'io (gen. regio'nis) riktning; väderstreck; trakt; till reg'ere rikta, styra (jfr regera, regim). Härtill regiona'1 regissör [resjisö'r] scenledare på en teater: av fra. régisseur med samma bet.; till régir styra; jfr regera, regi. Härtill regissera

359register

rekryt

register [-jis'ter] förteckning; tonomfång: över tyskan av medeltidslat. regis'irum, för lat. reges'ta förteckning. Härtill registrera; registra tor; registrator avskriftssamling; registrant

1. regla: se 2 regel

2. regla (dial.): se räggla

reglera ordna, göra regelbunden: av fra. regler ordna; av lat. regula're, till re'-gula regel (se 1 regel, regulator). Härtill reglemente stadga, föreskrift: över tyskan av fra. règlement med samma bet.; reglementa'risk stadgeenlig; reglementera föreskriva regn: fsv. ræghn, isl. no. regn; gemens, germ. ord (ty. Regen, eng. rain) av dunkelt ursprung. Härtill regna: fsv. righna, isl. rigna; regnig regress' tillbakagång, återgång: av lat. regress'us återgång, återkomst, till verbet reg'redi gå tillbaka; jfr in-, kon-, progress, 2 grad. Härtill regressi'v; regression reguladetri' (ett visst räknesätt): av medeltidslat. re'gula de tri'bus, i äldre sv. översatt med träalsreglan; se 1 regel

regulati'v reglerande: modern bildn. till lat. re'gula; se 1 regel regulator (mekanisk anordning som reglerar kraftutvecklingen): modern bildn. till lat. regula're; se reglera reguljä'r regelbunden: av fra. regulier med samma bet., av lat. regula'ris; till re'gula regel (se 1 regel) rehabilitera återinsätta i hans forna värdighet; återupprätta: bildn. till re-åter och lat. habil'itas ändamålsenlighet; lämplighet (se habil). Härtill rehabilitation upprättelse rein karnation återfödelse, själavandring: bildn. till re- åter och inkarnation

rejäl öppen och ärlig, redbar, pålitlig; fullgod, väl tilltagen (r. karl, r. behandling): av lågty. rejeel med samma bet.; av fra. réel; se reell och real rek: förkortn. av rekommenderad försändelse

rekapitulera återupprepa huvudinnehållet av ngt: bildn. av re- åter och lat.

capifulum huvudpunkt; jfr kapitel. Härtill rekapitulation rekla'm rekommendation, propaganda, beröm (i annons, affisch o. dyl.): av fra. réclame, egentl, 'rop till ngn att komma tillbaka' (jfr reklamera); i modern bet. påverkat av eng.-ameri-kanska reclaim draga uppmärksamheten till sig

reklamera göra reklam; återfordra: av lat. reclamaWe återkalla (jfr proklamera; acklamation, exklama-tion). Härtill reklamation rekognitionsskog [-kångnisjo'ns-] utarrenderad kronoskog: ur lat. uttrycket in recognitio'nem domin'ii under erkännande, att kronan är skogens ägare rekognoscera [-kångnåse'ra] speja, spana, undersöka: 1600-1.; av lat. recogn-osc'ere erinra sig; igenkänna; mönstra, granska

rekoljera sig friska upp sig (Finland): över ty. och fra. av lat. recollig'ere hämta sig, fatta mod rekommendera: över tyskan av fra. re-commander med samma bet., bildn. av re- åter och lat. commenda're anförtro; anbefalla (jfr kommendera, 1 mandat). Härtill rekommendation; rekommendabel värd att förorda rekonstruera: se konstruera rekonvalescent: se konvalescent rekonvention straffyrkande för obefogat åtal: bildn. av re- åter och lat. conven'-tio sammankomst (jfr konvention); sålunda egentl, 'ny rättegång' rekord [-kå'rd] överträffande av alla föregående resultat: (från 1880-1.) av likabet. eng. record, egentl, 'protokoll, urkund'; av fornfra. record, bildn. till recorder erinra sig; av lat. recorda'ri med samma bet.

rekree'ra sig vila upp sig, stärka sig genom att förströ sig: av fra. récréer ge nytt liv; av lat. recrea're åter frambringa; återuppliva (jfr kreera). Härtill rekreation

rekryt soldat, som håller på att utbildas: över tyskan av fra. recrue (äldre re-creute) rekrytmanskap; ersättnings trupper, bildn. till recroitre åter tillväxa; för betydelseutveckl. jfr kamrat,

360rektangel

reminiscens

fruntimmer, 1 polis. Härtill rekrytera värva manskap rektang'el (fyrsidig figur, lik kvadraten men avlång): bildn. av lat. rec'tus rät och ang'ulus vinkel. Härtill rektangulä'r rektifiera omdestillera; bestämma en kroklinjes längd: av fra. rectijier; av medeltidslat. rcctifica're göra riktig; till lat. rec'tus rät, riktig rektion (en språkvetenskaplig term): av lat. rec'tio (gen. rectio'nis) styrelse; sätt att styra; till reg'ere styra (se regera)

rektor [rek'tår] (pl. reUo'rer): av lat. rec'tor styrare, styresman; till reg'ere styra (se regera). Härtill rektorat rektorsbefattning

re'kviem själamässa: av lat. requiem, ackusativ av req'uies vila (efter begynnelsen av hymnen Requiem æternam dona eis, Domine 'Den eviga vilan giv dem, o Herre')

rekvirera beställa; införskriva; utskriva: av lat. requi'rere söka efter; fråga; påkalla; behöva. Härtill rekviren't beställare; rekvisition beställning; rekvisita (pl.) tillbehör, förnödenheter: av lat. requisi'tum n., eg. 'det saknade, det efterfrågade'; jfr ackvisition, inkvisition

reky l [-k-] skjutvapens tillbakastuds-ning: av fra. recul med samma bet., bildn. till reculer vika tillbaka relation berättelse; förhållande, förbindelse: av fra. relation med samma bet., av lat. rela'tio; till verbet rejerr'e (part. rela'tus); se referera. Härtill relatera berätta, inberätta: av likabet. fra. relater; relativ [-i'v, rel'-] i förhållande till ngt annat, jämförelsevis: av lika-bet. medeltidslat. relati'vus; relativitet relegera [-ge'ra, -sje'ra] förvisa från en skola: av lat. relega're skicka bort, förvisa (se legat). Härtill relegation relevant [-ang't, -an't] viktig för saken, betydelsefull: till lat. releva're lyfta; lätta, mildra; jfr irrelevant; relief. Härtill relevans [-ang's, -an's] betydelse, vikt

relief [reljeff'] upphöjt bildarbete på slät grund: av fra. relief med samma bet., bildn. till relever (lat. releva're)

åter lyfta; höja; bringa att framträda; jfr relevant

religion [-jo'n, -gio'n]: av lat. relig'io (gen. religio'nis) förpliktelse; samvete; noggrannhet; gudsdyrkan; trol. besläktat med grek. aleg'ein bekymra sig om. Härtill religiös [-sjö's, -giö's]: över tyskan och franskan av lat. religio'sus gudfruktig; religiositet [-jo-, -gio-] reli'k helgonlämning: ytterst av lat. plur. reliq'uiae "kvarlevor, lämningar, återstod; jfr relikt relikt återstod, lämning: av lat. relic'-tum det kvarlämnade, perf. part. av relin'quere lämna kvar; jfr relik re'ling övre del av en båts sida: av lågty. reling el. holl. reéling med samma bet., besläktat med 2 regel relä7 (en telegrafterm: apparat genom vilken rörelserna inom en elektrisk strömkrets överförs till en annan): av fra. relais hästombyte, skjutshåll; bildn. till relayer byta om hästar; till fornfra. laier lämna, trol. galliskt ord rem: fsv. rem, isl. no. reim; besläktat med lågty. rëme, rëmen (ty. Riemen) med samma bet.; jfr remsa remanent kvarblivande: egentl, pres. part. av lat. remane're stanna kvar; jfr immanent, permanent. Härtill remanens

remarkabel märklig: av fra. remar-quable med samma bet.; bildn. till remar-quer märka, lägga märke till (jfr markera); ytterst till ett germ. mark märke; jfr märka

rembours [rangbo'r], remburs' [rang-, ram-] återbetalning av utlägg: till fra. rembourser återbetala, bildn. till bourse börs (se börs) reme dium (pl. reme'dier) botemedel, hjälpmedel: av likabet. lat. remed'ium (pl. remed'ia)

remi' spel, som slutar oavgjort: av fra. remis, perf. part. av remettre lägga tillbaka; av lat. remitfere lämna tillbaka; släppa tillbaka; jfr remittera

reminiscens [-sjen's] erinring; oavsiktligt lån av motiv: bildn. till lat. remi-nisc'i erinra sig, draga sig till minnes

361remittera

renässans

remittera återsända; överlämna: av lat. remitVere återsända; släppa efter (jfr mission; kommitté, permittera). Härtill remittent (subst.) växeltagare; avsändare (av en remiss) och (adj.) som tidtals minskas (om en feber): av lat. pres. part. remiiVens (gen. remit-ten'tis) som sänder tillbaka; som ger efter (jfr intermittent); remiss' hänvisning till utskott; anhållan om utlåtande: av fra. remise avlämnande, översändande, av lat. remiss'a (perf. part. fem.), egentl, 'översänd'; remiss'a (pen-ning)försändelse (jfr remi) remm'are vinglas i pokalform: av ty. Eömer med samma bet.; trol. av lågty. römer med samma bet., till römen (ty. rühmen) prisa, berömma, sålunda: 'glas vid vilket man håller ett skåltal' remna: se rämna

rem ön t [-mång't, -mån't] för krigsbruk anskaffad men ännu ej färdigdresserad häst: av fra. (cheval de) remonte, bildn. till remonter förse med ny häst, egentl, 'åter bestiga' (se remontera). Härtill re montering hästanskaffning för armén remontera blomma två gånger: av fra. remonter åter stiga upp (se montera). Härtill remontan't månadsros remoulad: se remulad remplacera [rangplase'ra] ersätta, avlösa: av fra. remplacer, bildn. av re-åter och emplacer; till place plats (jfr plats)

remsa: no. remsa, rimsa; diminutiv-bildn. till rem (jfr skårsa) remula'd (en kryddad sås): av fra. remou-lade med samma bet., av fra. dial. remola rättika

1. ren åkerren: fsv. ren, isl. no. rein; gemens, germ. ord (ty. Bain gångstig; gräns) med osäkra släktskapsförhållanden

2. ren (ett hjortdjur): fsv. ren, isl. Inreinn, no. rein; nord. ord, besläktat med horn, sålunda med grundbet. 'hornbärande (djur)'

3. ren (adj.): fsv. ren, isl. hreinn, no. rein; gemens, germ. ord (ty. rein), till en indoeurop. rot med bet. 'skilja, sikta' (jfr rensa)

rendera [rangde'ra, ren-] inbringa: av fra. rendre med bl. a. samma bet. (jfr ren-devu); av folkl. lat. ren'dere, korsning av lat. pren'dere taga med lat. redd'ere giva tillbaka; jfr arrende, 2 ränta rendevu' [rangdevu'], rendez-vous [-vo'] avtalat möte: av fra. rendez-vous infinn er!; till rendre giva, lämna (se rendera)

renega t avfälling: av fra. rénégat; ytterst till folkl. lat. renega're förneka; jfr negera

renett' (benämning på flera sena äpplesorter): av fra. reinette, rainette med samma bet., trol. bildat till flodnamnet Rhin Rhen, med folketymolog. anslutn. till reine drottning

renfana (en växt, Tanacetum vulgäre): av lågty. reinevane (ty. Rainfarn, folketymologisk ombildat); till 1 ren och fana

renklo [reng'klo, ren'-] (en plommonsort): av fra. reine-claude, efter den fra. drottningen Claude, Frans I:s gemål (d. 1524)

renommé anseende, rykte: av fra. re-nommée, bildn. till renommer åter nämna; lovorda; av re- åter och nommer nämna; av lat. nomina're nämna (se nominera)

renonsera [-nångse'ra] avstå: av fra. renoncer med samma bet.; av lat. renun-tia're bringa bud tillbaka; bringa återbud; uppsäga (jfr annons, nuntie, prononcera). Härtill renons [-nång's] utan, blottad: av fra. renonce utan färg (i kortspel)

renovera förnya; snygga upp: av lat. ,renova're förnya, till nov'us ny (se novis, novitet). Härtill renovation rensa: fsv. rensa, rænsa, isl. hreinsa, bildn. till 3 ren

rentier [rangtie'] person, som lever på räntor: av fra. rentier, bildn. till rente inkomst, ränta; se 2 ränta rentré [rangtre'] återkomst: av likbet. fra. rentrée, till rentrer återinträda; se entré

renässans [-ang's] pånyttfödelse; återupplivande av antikens kultur: av fra. renaissance, bildn. till naitre födas; av

362reol

reputation

lat. nasc'i med samma bet.; jfr nation, natur

reol [-å'l, -o'l] (bok)hylla: da. reol, av lågty. riole, motsvarande ty. Regal med samma bet.; med oklart ursprung reostat [reåsta't] apparat för elektriska mätningar: bildn. av grek. rhe'os ström och statos' ställd, stående

1. rep: fsv. rep, isl. no. reip; gemens, germ. ord (eng. rope rep, ty. Reif ring, tunnband), trol. med bet. 'remsa, strimla'

2. rep: kortform för repetition

1. repa (subst.): med sidoform sv. och no. dial. ripa; möjl. besläktat medl rep; till en germ. rot med bet. 'riva'; jfr 2 repa

2. repa (verb): egentl, 'riva upp (gräs o. dyl.)'; besläktat med eng. ripe, ty. reif mogen (för att repas) och med 1 repa; jfr upprepa

reparera iståndsätta; gottgöra: av lat. repara're återställa, laga, böta (jfr parat). Härtill reparation; reparatör; re-para'bel som kan gottgöras repartisera lika fördela kostnader: bildn. till fra. répartir fördela, till partir med samma bet. (jfr part) repatriera återföra till hemlandet: ytterst av nylat. repatria're, till pafria fädernesland

repe benämning på vissa gräs: möjl. besläktat med 2 repa repellera stöta tillbaka: av lat. repelV-ere stöta tillbaka, driva tillbaka; jfr repulsion

repertoa'r spellista på teater; de musikstycken o. dyl:, som ngn inövat: av fra. répertoire; av lat. reperto'rium förteckning

repetera upprepa; göra om; inöva: av lat. repet'ere åter söka; återupptaga; upprepa (jfr petition). Härtill repetition; repetitorium repetitionskurs replikera genmäla; svara genast: av fra. répliquer med samma bet.; av lat. replica're böja tillbaka; åter uppveckla; giva replik (jfr pli). Härtill repli'k svar, genmäle; dupplettexemplar (utfört av konstnären själv): av fra. réplique med samma bet.

replipunkt punkt, som man kan dra sig tillbaka till, stödjepunkt: till fra. se replier draga sig tillbaka (till en stödjepunkt)

reportage [-pårta'sj] nyhetsanskaffning: av likbet. fra. reportage, till reporter av lat. reporta're återbära reporter [-å'-] tidningsman på nyhetsavdelningen: av eng. reporter med samma bet.; till eng. report berätta, egentl, 'bära tillbaka'; jfr rapportera representera företräda en frånvarande; hålla stat; föreställa: av lat. repraesen-ta're framställa såsom närvarande; föreställa (jfr presentera). Härtill representant ombud, fullmäktig: ytterst av lat. pres. part. repraesen'tans; representation; representativ som kan företräda; typisk, förebildlig repressalier (plur.) vedergällning, hämnd: över tyskan av medeltidslat. represa'lia rättigheten att återtaga vad som berövats en; till lat. repre[he]n'dere återtaga; hämta tillbaka; bestraffa (perf. part. repren'sus, senare repre'sus); jfr repris

reprimand [-ang'd, -an'd] mild tillrättavisning: av fra. rèprimande med samma bet.; av lat. reprimen'da, egentl, 'det, som måste trängas tillbaka' (jfr pressa)

repris återuppförande; omgång; det, som tas om: av fra. reprise, substantive-rat part. av fra. reprendre åter(upp)taga (lat. repren'dere); se repressalier, 1 pris

reproducera: se producera repti'1 kräldjur: av fra. reptile; av lat. repti'lis krypande

republi'k: av likbet. fra. république fri statsform i motsats mot kungadöme (monarki); av lat. respub'lica det allmänna, staten (jfr publik), även: den romerska fristaten (i motsats till kejsardömet). Härtill republika'n repulsion bortstötning, tillbakastötning: av lat. repuVsio tillbakastötande; till repelVere stöta tillbaka (jfr repellera; 1 puls; impuls); motsats: attraktion. Härtill repulsi'v tillbakastötande reputation anseende: j^tterst till lat. reputa're räkna; beräkna; överväga.

363I. resa

resonans

Härtill repute'rlig aktningsvärd: av likabet. ty. reputierlich

1. resa (verb; i resa upp, resa sig o. dyl.): fsv. resa, isl. no. reisa; gemens, germ. ord (eng. rear lyfta, resa); till ett starkt verb fsv. isl. risa stiga, resa sig, eng. rise med samma bet. (jfr t. ex. 2 leda och 1 lida), betecknande rörelse såväl rätt uppåt som rätt nedåt; jfr 2 resa, rese, reslig. Härtill resning uppror; upphävande av dom (r. i målet)', hög, imponerande växt

2. resa (subst.) färd: fsv. resa, av lågty. reise (ty. Reise) med samma bet., egentl, 'uppbrott, uppstigande'; till verbet fornhögty. risen stiga upp, fsv. risa (se 1 resa). Härtill resa färdas: av likabet. lågty. reisen (ty. reisen); jfr resenär

rese jätte: fsv. isl. risi, no. rise; gemens, germ. ord (ty. Riese jätte); möjl. till verbet fsv. isl. risa stiga upp, resa sig (se 1 resa)

rese'da (en prydnadsväxt): egentl, imperativ sing. av lat. reseda're stilla (sjukdomar); resedan troddes ha läkande förmåga

resenä'r resande: i äldre sv. 'beriden krigare, deltagare i ett fälttåg'; av lik* bet. mit. reisenære; bildn. till mit. reise i bet. 'krigståg, härfärd', äldre sv. resa; senare i sv. i betydelsen anslutet till 2 resa i den nutida bet. 'färd' reservera spara; lägga undan; förbehålla: av lat. reserva're ha i förvar, gömma, spara, bevara (jfr kon-, o b-, preservera). Härtill reser'v beredskap, förråd (för nödfall): av fra. réserve med samma bet.; reservation förbehåll; gensaga; reservant person som reserverar sig; reservat från bebyggelse undantaget område, naturpark: av lat. perf. part. reserva'tum det sparade; reservoa'r (vatten)behållare: av likabet. fra. ré~ servoir

residera ha sitt säte, bo: av lat. reside're bli sittande; stanna kvar (jfr resi-duum), bosätta sig. Härtill residen's bostad för furste el. landshövding: av likbet. ty. Residenz, fra. résidence resi duum (pl. residuà) rest, återstod; bottensats: neutr. av lat. resid'uus övrig,

kvarbliven; till reside're stanna kvar (se residera)

resignera [-nje'ra, -ngne'ra] finna sig i sitt öde; avstå: av lat. resigna're bryta upp; kassera; förklara ogiltig (jfr signera). Härtill resignation undergivenhet

resinerad: resinerat vin smaksatt med (tall)kåda, av resi'n harts, av fra. résine, avlat. resi'na harts, kåda resisten's motståndskraft, resistans [-an's, -ang's] elektriskt ledningsmotstånd: av senlat. resisten'tia, fra. ré-sistance, bildn. till resis'tens, part. av verbet resis'tere stå kvar, göra motstånd (jfr insistera). Härtill resistent motståndskraftig resistor (apparat för) elektriskt motstånd, jfr transistor reskontra avräkningsbok, ett slags handelsbok: av ital. riscon'tro granskning, kollationering

reskript föreskrift för visst fall: av lat. rescrip'tum resolution, förordning (jfr skriva)

reslig: ombildn. av likabet. fsv. reso-gher; av lågty. reisich reslig, smärt; till subst, reise i den urspr. bet. 'uppstigande' (se 2 resa) resning: se 1 resa

resolut beslutsam, fast i sina beslut: över tyskan av lat. resolu'tus frigjord, obunden, tygellös, egentl, perf. part. av resol'vere lösgöra (se resolvera); med bet. från fra. résolu frigjord (från tvivel och hänsyn), beslutsam resolution: se resolvera

resolvera bestämma, avgöra: över tyskan av lat. resol'vere upplösa, frigöra (jfr solution, solvent; absolut, resolut). Härtill resolution beslut, utslag: av lat. resolu'tio upplösning reson [-so'n] sunt förnuft: över tyskan av fra. raison förnuft; av lat. rat'io (gen. ratio'nis) beräkning; plan; eftertanke (jfr resonera; ranson, ration). Härtill reso'nlig; resona'bel medgörlig, re-sonlig; skälig: av fra. raisonnable förnuftig

resonans [-ang's] genljud; förståelse: av fra. résonance; till lat. resona're gen-

364resonera

retor

ljuda, återkalla; jfr sonant, sonat, sonor

resonera [-såne'ra] samspråka, diskutera, prata: av fra. raisonner begrunda; fälla omdömen; avhandla; språka; till raison förnuft (se reson). Härtill resonemang' samtal; tankegång

resorbera uppsuga: av lat. resorbe're åter-sörpla, åter dricka. Härtill resorption uppsugning

respek't aktning, vördnad, fruktan, hänsyn: över tyskan av lat. respec'tus blick tillbaka; hänsyn till, avseende på (jfr inspektera, respit, spektakel). Härtill respektera ta hänsyn till; högakta; respektabel aktningsvärd; respek-tabllite't; respektive (adv.) var och en för sig, i angiven ordning: lat. adv.-bildn. av ett medeltidslat. adj. respecti'-vus avseende

respirera andas: av lat. respira're andas (ut och in); åter utandas (jfr spirant). Härtill respiration andning; respirator andningsapparat respit anstånd: av likabet. äldre fra. respit (fra. répit); av lat. respec'tus i bet. 'tillbakablickande; uppskov'; jfr respekt

respondera försvara en avhandling: av lat. responde're svara. Härtill respon-dent person som försvarar en avhandling: av lat. pres. part. respon'dens (gen. respondenftis) svarande;- respon's; res-ponso rium liturgisk växelsång: medeltidslat. bildn. ressentiment [-mång', -men't] bitter hågkomst, ovilja: av likbet. fra. ressentiment,, till verbet ressentir känna starkt (jfr sentera)

rest: av fra. reste, bildn. till rester bli kvar (se restera) restantier (pl.): se restera restaurang [-stårang', -staurang']: av fra. restaurant med samma bet.; till restaurer vederkvicka (se restaurera); restauration värdshus; restauratö'r restauranginnehavare; restauratri's föreståndarinna för matservering restaurera [-staure'ra] iståndsätta, återställa: av lat. restaura're återuppbygga; förnya (jfr restaurang). Härtill restau-

ration återställande, iståndsättande (av byggnad)

restera återstå: av fra. rester bli kvar; av lat. resta're stå kvar; återstå (jfr rest, arrestera). Härtill restantier (pl.) återstående fordringar, obetalda utskylder

restituera återställa, återbetala: av lat. restitu'ere återställa (jfr statuera; kon-, prostituera). Härtill restitution återställelse

restriktion inskränkning: av fra. restric-tion med bl. a. samma bet., bildn. till lat. restring'ere draga tillbaka; draga ihop; inskränka (jfr stringent). Härtill restriktiv inskränkande resultera bli följden, framgå, uppkomma: av likabet. fra. résulter; av lat. resulta're studsa tillbaka; giva eko, återkalla, i medeltidslat. 'uppstå'. Härtill resultat verkan, utgång, påföljd: av likabet. fra. resultat; resultativ resumé [-sume', -syme'] sammanfattning: av likabet. fra. résumé; till résumer sammanfatta; av lat. resu'mere återtaga; återupptaga (jfr kon-, presumera) resurs' utväg; tillgång; hjälpmedel (mest i pl. resurser): av fra. ressource hjälpmedel; ytterst till lat. resurfgere åter uppstå, åter höja sig reså'r spiralfjäder: av fra. r essort, bl. a. spänstighet; resår; till ressortir gå fram; gå ut igen

reta: fsv. reta, isl. no. reita; gemens, germ. ord (ty. reizen); av ovisst ursprung. Härtill retsam retablera återupprätta, återställa: av fra. rétablir; av re- åter och établir, det senare av lat. stabiWre göra stadig, fast; jfr stabil retardera fördröja, sakta: av lat. retar da're göra långsam, fördröja, försena

retina [re'-, -ti'-] (ögats) näthinna: modern bildn. till lat. re'te nät retirera draga sig tillbaka: av fra. re-tirer med bl. a. samma bet.; av re-åter och tirer draga (se tirad). Härtill retiré blyg, tillbakadragen: av fra. perf. part. retiré

retor [re'tår] vältalare: av grek. rhe'tor talare, lärare. Härtill retorisk [-to'-]

365retort

revidera

vältalig: efter grek. rhetorikos' med samma bet.; retori'k vältalighet; vältalighetslära

retort' destillerkärl: över franskan av medeltidslat. retor'ta, substantiverat perf. part. av lat. rdorque're vrida tillbaka, vrida ihop

retro-: av lat. ret'ro bakåt, tillbaka. Härtill retroakti'v tillbakaverkande: se aktiv; retrogra'd tillbakariktad: av lat. retro'gradus tillbakagående; retrospektiv tillbakablickande: bildn. till lat. retrospic'ere se tillbaka (jfr spektakel)

reträtt' återtåg; tillflykt: av fra. re-traite, substantiverat perf. part. av retraire draga tillbaka; av lat. retràh'ere med samma bet.; jfr at-, dis-, kontra-hera; extrakt

retu'r återresa; återskickande; avtagande, tillbakagång: av fra. retour återkomst; till retourner återvända; se re-turnera

returnera skicka tillbaka: av fra. retourner återvända (jfr retur, turné); av re-åter och tourner vända (av lat. torna're svarva)

retuschera avhjälpa småfel, bättra på av fra. retoucher åter vidröra; förbättra; av re- åter och toucher vidröra (se 1 tusch). Härtill retusch' överarbetning, påbättrande: av fra. retouche; retuschö'r person som retuscherar (fotografier)

reumatis'm [röjma-, römma-, reuma-] muskelvärk: bildat till grek. rhe'uma flytning, tillflöde. Härtill reumatisk som beror på reumatism; reumatiker person som lider av reumatism

1. rev (till fiske): no. reiv; ytterst till en germ. rot med bet. 'veckla om; tvinna' (alltså egentl, 'tvinnat garn' el. 'tvinnat snöre')

2. rev (ett längdmått): trol. samma ord som 1 rev. Härtill reva avmäta jord

3. rev revben: fsv. isl. rif, no. riv; gemens. germ. ord (eng. rib, ty. Rippe), trol. till en indoeurop. rot med bet. 'välva över, lägga tak över'; jfr 4 rev, ribba, rips. Härtill revbenspjäll [rebb'en-]: äldre rebenspel; ombildn. av lågty. ribbesper, egentl, 'spett varpå revbensstycket stektes'

4. rev sandrev: egentl, samma ord som 3 rev; jfr revel

5. rev rivande; bukrev: fsv. isl. rif; bildn. till riva (jfr revorm)

6. rev (i segel): isl. rif, no. riv; trol. bildat till riva, alltså med bet. 'avskuret stycke'. Härtill reva (r. seglen)

1. reva (subst.) spricka, rämna: fsv. riva, isl. rif a; bildn. till riva

2. reva ranka: trol. besläktat med 1 rev i bet. '(tvinnat) snöre'

revalvera återge valuta dess tidigare värde: efter ty. revalvieren, modern bildn. på eng. value värde; jfr devalvera

revansch [-an'sj, -ang'sj] hämnd; upprättelse; av fra. revanche hämnd, bildn. till revancher hämnas, taga i försvar; ytterst till lat. vindica're (se vindicera) revel undervattensgrund: trol. diminutiv till 4 rev (sandrev) revel'j väckningssignal: av fra. réveil med samma bet.; bildn. till réveiller väcka; ytterst till re- åter och lat. vigila're i bet. 'vaka'; jfr vigilera reveny' inkomst, avkastning, vinst: av fra. revenue återväxt; till lat. reveni're återkomma

reverens [-en's] vördnadsbetygelse: av lat. reveren'tia vördnad

1. revers' skuldebrev: över tyskan av medeltidslat. rever'sum svar, egentl, 'omvänt', perf. part. av rever'tere vända om (jfr version); samma ord som revär. Härtill reversa'1 formulär till skuldförbindelse; förteckning på översända penningbelopp och handlingar

2. revers' frånsida (på mynt o. dyl.): av lat. rever'sus omvänd, frånvänd, se 1 revers; jfr advers, avers

reversi bel omvändbar; dubbelsidig: modern ordbildning till lat. rever'sus omvänd, perf. part. av lat. rever'tere vända om

revetera bekläda med murbruk, rappa: av fra. revëtir bekläda; ytterst till lat. vesti're kläda, bekläda (jfr väst) revidera granska; ändra: av lat. revi-de're återse, i medeltidslat. 'noggrant genomse'; jfr revision, revy; vision. Härtill revide'r provavdrag före tryckningen

366revir

I. rim

revi'r skogsdistrikt; jaktområde: av ty. Revier jaktområde, äldre 'område, distrikt'; över fra. rivière, ital. riviera av lat. ripa'ria strandområde; till ri'pa strand

revision granskning; ändring: av lat. revi'sio återseende; noggrant genomseende; revi'sor (räkenskaps)granskare: modern bildn. till lat. revide're (perf. part. revi'sus) åter se; jfr revidera, vision

revol't upplopp, resning: av likabet. fra. révolte, besläktat med revolution. Härtill revoltera förleda till uppror; göra uppror: av fra. révolter förmå till uppror

revolution omstörtning; statsvälvning: ytterst av lat. revolu'tio omvälvning; till revoVvere välva om (jfr revolt, revolver). Härtill revolutionär revoiver (ett skjutvapen): av eng. revolver; till eng. revolve vrida sig; ytterst av lat. revoVvere rulla tillbaka; vältra sig (jfr revolution)

revorm (hudutslag): sammansättn. av 5 rev rivande och orm i bet. 'mask'

revy' återblick; tidskrift; översikt: av fra. revue återblick, överblick; till revoir återse; av lat. revide're (se revidera) revä'r list, invävd i byxtyg: av fra. revers avigsida; uppslag (på kläder); av lat. rever'sus omvänd, bakvänd; jfr 1 revers ria torkstuga: fsv. rie, no. rjå; nord. ord, som även förekommer i finskan; ovisst, om av germ. eller finskt ursprung

ribba: av lågty. ribbe spant, ribba; egentl, samma ord som 3 rev (ty. Rippe revben). Härtill ribb (kollektivt) rici'n- (i ricinolja): av lat. ric'inus ohyra; ricinusbuske; av dunkel härkomst rida: fsv. isl. rida, no. rida; gemens, germ. ord (ty. reiten, eng. ride) med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr redd, riddare, ritt; 1 reda riddare: fsv. riddare, isl. riddari; av likbet. lågty. ridder (ty. Ritter), egentl, 'ridare, ryttare'; bildn. till rida. Härtill ridderlig; ridderskap ridå' förhänge för teaterscen: av fra.

rideau häck; förlåt; ridå, bildn. till fra. ride veck; fåra rigel: se 2 regel

1. rigg (fartygs-): no. rigg; trol. av eng. rig med samma bet.; av ovisst ursprung

2. rigg kostym (vard., sjömansspråk): skämtsam användning av 1 rigg

rigorö's (överdrivet) sträng, noggrann: av fra. rigoureux med samma bet., av lat. rigoro'sus sträng, stel; till rig'or stelhet, stränghet. Härtill rigoris'm överdriven stränghet; rigoris't person med stränga fordringar rik: fsv. riker, isl. Hkr mäktig; gemens, germ. ord (ty. reich, eng. rich), med urspr. bet. 'mäktig, högättad, förnäm'; bildn. på ett subst, med bet. 'konung' (jfr rike), som trol. är lånat från keltiskt språk; detta kelt. rix {rig-) är samma ord som lat. rex (gen. re'gis) konung (jfr 2 regal, regera); jfr 1 rikta

rike: fsv. rike, isl. riki makt, välde; rike; gemens, germ. ord (ty. Reich), liksom adj. rik bildat till ett subst, med bet. 'konung'; se rik rikoschett' (från marken) återstudsande kula: av likabet. fra. ricochet, egentl, 'studsande'; ytterst av re- åter och lat. calca're stampa, trampa (jfr kalkera). Härtill rikoschettera studsa upp riksdag: på 1500-talet bildat efter ty. Reichstag (känt från 1400-talet); av rike och dag i bet. 'utsatt dag, sammankomst'

riksdaler (olika äldre sv. mynt, första gången 1619, 1873 ersatt av "krona"): se daler

1. rikta göra rik: fsv. rikta med samma bet.; bildn. till adj. rik (liksom längta till lång, skämta till adj. skamm kort m. fi.)

2. rikta syfta, måtta: av lågty. el. ty. richten med samma bet., egentl, 'göra rät'; bildat på adj. recht rät (se rät), sålunda samma ord som rätta (jfr riktig). Härtill riktning

riktig: av lågty. richtich el. ty. richtig med samma bet., bildat på adj. recht rät; jfr rät; 2 rikta, uppriktig I. rim (i vers): trol. ett germ. ord med urspr. bet. 'rad, tal, beräkning' (härav

3672. rim

ristorno

även fra. rime rim, versmått); till bet. påverkat av lat. rhyt'mus rytm (se rytm), under medeltiden även Vers med rytm och rim'. Härtill rimma sig passa ihop: efter ty. sich reimen med samma bildliga bet.; rimlig: da. rimelig; eg. 'som rimmar sig, passar, anstår'; orimlig

2. rim rimfrost: isl. hrim, no. rim; gemens, germ. ord (eng. rime), trol. av en indoeurop. rot med bet. 'skumma

0. dyl.' Härtill rimma, rimsalta

ring: fsv. ringer, isl. hringr, no. ring; gemens, germ. ord (ty. Ring, eng. ring), av en indoeurop. rot med bet. 'rund'; jfr harang

1. ringa (björn): fsv. ringia, isl. kring ja ställa i ring, omringa, bildn. på ring

2. ringa (om klocka): fsv. ringia, isl. hringja, no. ringja; urspr, ljudhärmande (jfr 2 klinga, runga)

3. ringa obetydlig o. dyl.: av lågty. ringe lätt, liten, obetydlig (jfr likabet. ty. gering)

ringla (sig): möjl. av ty. ringeln med samma bet., bildn. till ring

ringlar (pl.): äldre sv. även sing. ringel; av ty. Ringel liten ring, diminutivbildn. till ring

rinna: fsv. rinna springa; rinna; gemens, germ. ord (ty. rinnen rinna, eng. run springa) med grundbet. 'rinna; löpa' och med släktingar i andra indoeurop. språk (jfr 1 ränna)

ripa: sv. dial. rypa, ripa, isl. rjüpa, no. rjupa; ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'spräcklig'

ripost [-pås't] hastigt funnet, kvickt svar; motstöt i fäktning: av fra. riposte motstöt; av ital. ripos'ta med samma bet., egentl, 'svar'; ytterst till lat. responde're svara; jfr respondent

rips (en tygsort): över tyskan av lika-bet. eng. ribs, egentl, 'randigt tyg'; plur. av rib revben (se 3 rev)

1. ris (20 böcker papper): över tyskan av ital. ris'ma med samma bet.; ytterst av arab. razma, rizma packe, bunt

2. ris (ett sädesslag): ytterst av grek. or'yza med samma bet.

3. ris kvistar o. dyl.: av fsv. ris, isl.

hris; gemens, germ. ord (ty. Reis), trol. till samma rot som 2 rista 4. riset (best. f.) engelska sjukan: nord-sv. dialektord, av fin. riisi med samma bet.

risk fara: av fra. risque; av ital. ris'ico, ris'chio med samma bet.; trol. ytterst av grek. ursprung. Härtill riskera vedervåga: av fra. risquer; av ital. risica're, rischia're; riskabel farlig: av fra. ris-quable

riska (en ätlig svamp): av äldre ty. RitzJce (nu Reissker), ytterst ett slaviskt ord risoir (ett slags krokett): av fra. rissole ett slags köttpastej eller köttkrokett; av lat. russe'ola (pas'ta); till russe'olus rödaktig

risotto [-ått'o] italiensk risrätt: av likbet. ital. risotto, avledn. av riso ris (se 2 ris)

risp improviserad lätt måltid, matbit med en sup (morgonrisp m. fi.): sv. dial. risp sup, egentl, 'ngt som rispar (raspar litet), river (i strupen)'; till rispa rispa (i rispa upp o. dyl.): isl. no. rispa; nord. orid, trol. ljudhärmande; jfr raspa. Härtill rispa (subst.) liten skråma

1. rissla sikta, sålla: sv. dial., no. risla sålla (med rissel); trol. samma ord som 2 rissla. Härtill rissel såll

2. rissla porla, lätt skvalpa, prassla: da. risle, no. risla; delvis lån från ty. rieseln regna fint, falla droppvis, delvis sannolikt inhemskt; ljudhärmande (jfr rassla)

3. rissla (norrländsk släde): av likbet. finska resla

1. rist halster, galler i spis: fsv. fno. rist; jfr likabet. lågty. roste (se 2 rost)

2. rist plogrist: jfr isl. ristül, sv. och no. dial. ristel med samma bet., egentl, 'verktyg att rista med' (till 1 rista)

1. rista (rista med kniven): fsv. isl. rista, no. rista; sannolikt urspr, ljudhärmande

2. rista (rysta) skaka: fsv. rista, isl. hrista; till en gemens, germ. stam med bet. 'darra*

ristorno [-tår'no] återbäring av försäkringspremier: av likbet. ital. ristorno; av lat. torna're vända (jfr tornera, turnera). Härtill ristornera

368rit

rolig

rit (ritus) (religiöst bruk): av lat. ri'tus religionsbruk, helig sedvänja; jfr ritual

rita: isl. rita rista, skriva (ej i fsv.); trol. lånat av lågty. riten med samma bet., samma ord som eng. write skriva; jfr v re t

ritardando dröjande, småningom långsammare: ital. ord, till lat. retarda're göra långsam ritorneli (visst slags musikackompanjemang; treradig lyrisk strofform): av likbet. ital. ritornello refräng; till ritornare återvända, gå tillbaka; jfr returnera ritsa: av ty. ritzen med samma bet.; bildn. till reissen riva, slita; klyva; skära upp, trol. samma ord som eng. write skriva (se rita) ritt: av ty. Ritt; till rida ritua'1 (fastställd ordning för (kyrkliga) förrättningar): av lat. ritua'le, neutr. av adj. ritua'lis, till ri'tus (se rit). Härtill även ritueli hörande till ordningen, (kyrko)bruken: av fra. rituel, av lat. ritua'lis

riva: fsv. ma, isl. rif a, hrifa; gemens, germ. ord (ty. reiben) med urspr. bet. 'riva, gnida, raspa'; jfr rämna riva'! medtävlare: över franskan av lat. riva'lis medtävlare; dunkelt. Härtill rivalitet; rivalisera

1. ro höft: av dunkelt ursprung

2. ro (verb): fsv. roa, isl. rda, no. ro; gemens, germ. ord (eng. row)y besläktat bl. a. med lat. re'mus åra; jfr rodd, roder

3. ro vila: fsv. ro, isl. ro'; gemens, germ. ord (ty. Ruhe) med bet. 'vila'; jfr rolig, orolig; målro. Härtill roa sig: i äldre sv. 'vila sig'

rob, robe [rå'b] lång klänning: av fra. robe dräkt; klänning; av germ. ursprung, med grundbet. 'rov byte'; samma ord som lågty. röf (se rov) robb'ert omgång i spel: av eng. rubber med bl. a. bet. 'omgång, tur' robot [råbb'åt] maskinmänniska; robotmaskin, fjärrkontrollerat vapen: efter ett drama av den tjeckiske författaren Karel Capek (d. 1938), "R. U. R., Rossums' Universal Robots" (1923),

som skildrar ett framtidssamhälle med konstgjorda arbetare; av tjeck, robota trälarbete, robotnik träl, slav robust [ro-, rå-] kraftfull, grov: av lika-bet. lat. robus'tusy egentl, 'av hårt trä'; till ro'bur hårt trä; styrka

1. röck spinnrock (urspr, en käpp, bärande en ulltott, varur tråden utdrages och snos): fsv. rokker, isl. rokkr, no. rokk; gemens, germ. ord (ty. Rocken) med urspr. bet. möjl. 'spinna'; jfr raket

2. röck (ett klädesplagg): fsv. rokker; av lågty. röck (ty. Röck) med samma bet.; gemens, germ. ord, trol. av samma ursprung som 1 röck

rocka (en hajfisk): av lågty. roche (ty. Roche) med samma bet.; trol. att hänföra till adj. ty. rauh, eng. rough skrovlig, sträv (besläktat med rya) rockera (i schackspel): av likabet. fra. roquer; ytterst till persiska roh torn i schackspel. Härtill rocka'd rodd: fsv. roper roende, rodd, isl. roör, bildn. till 2 ro. Härtill roddare roder (ror) (på båt): fsv. rodher, no. ror; i bet. 'styre, redskap att ro' lån av lågty. röder (ty. Ruder) med samma bet., bildn. till 2 ro; jfr rodd. Härtill rorgängare: se -gångare; rorkult: se 2 kult

rodna [-&'-]: fsv. rodhna, isl. rodna, no. rodna; besläktat med röd rododen'dron alpros: av grek. rho-dod'endron, sammansatt av rhod'on ros och den'dron träd

roffa (i roffa åt sig o. dyl.): av lågtyskt ursprung; besläktat med röva rojalis'm konungskt sinnelag: av fra. royalisme; till adj. royal kunglig; av lat. rega'lis med samma bet.; jfr 2 regal, royal ty. Härtill även rojalist anhängare av kungadöme: av fra. royaliste rokoko [råkåkå'] (en konststil från 1700-talet): av fra. rococo, skämtsam bildn. på rocaille arbete av snäckor, stenar, koraller o. dyl., använt som dekoration (i trädgårdar) och efterbildat i ornamentiken på möbler; av roc klippa, lat. rocc'a

rolig: fsv. roliker, sv. dial., da. rolig lugn (jfr orolig); bildn. till 3 ro; med samma bet.- förskjutning som i roa sig

369roll

rossljung

och i no. moro skämt, nöje (av mod-ro sinnes-ro)

roll [råll] vad en skådespelare har att säga el. framställa i en pjäs: av fra. röle, även: 'lista, register o. dyl.'; av lat. rot'vla litet hjul, i folkl. lat. även 'rulle, vals'; jfr rotel, 2 rulla

1. rom [råmm] fiskrom: fsv. rughnr romn, isl. hrogn, no. rogn; gemens, germ. ord (ty. Rogen) med släktingar i slav. språk och litauiska; av omtvistat ursprung

2. rom [råmm] sockerrörsbrännvin: av eng. rum., ytterst ett ost- eller västindiskt ord

roma'n längre berättelse: av fra. roman; av fornfra. romanz, urspr, 'på folkspråket (i motsats till lat.) skriven bok'; av medeltidslat. roma'nice på romerskt (romanskt) sätt; jfr romans, romantisk. Härtill romanes'k romanaktig, svärmiskt överdriven: av fra. romanes-que

rom'ani, rommani zigenarspråket: av zigenarnas namn på sig själva, romanoi (egentl, 'romare'), och sitt språk, ro-mani'cib

romanist: se romansk roman's berättande lyrisk dikt: av likabet. fra. romance; av spa. romance med samma bet., ursprungl. 'riddarroman (på vers eller prosa)'; egentl, samma ordbildn. (i spa. form) som roman roma'nsk (om de språk som utvecklats ur latinet; om en medeltida konststil, rundbågestilen): bildn. av fra. roman med samma bet.; av lat. roma'nus romersk (jfr roman). Härtill romanist kännare av romanska språk romantisk svärmisk; aningsfull; fantastisk: av ty. romantisch, efter fra. romantique med samma bet.; bildn. till fornfra. romanz riddarroman (se roman), alltså egentl, 'romanlik, äventyrlig'. Härtill romanti'k (romantisk livsåskådning el. smakriktning); romantiker anhängare av romantik; romantisera dikta i romantisk stil romb [råm'b] (en geometrisk figur): av grek. rhombos; till grek. rhembein vrida. Härtill romboi'd

rond [rång'd, rån'd] rundtur; omgång: av fra. ronde, substantivbildn. till rond rund; av lat. rotun'dus med samma bet.; jfr rund

ron'do (ett slags musikstycke): av likabet. ital. ron'do, egentl, ett slags lyrisk sång, "rundsång", fra. rondeau; till rond rund (se rund) ropa: fsv. ropa; av lågty. ropen med samma bet. (ty. rufen); gemens, germ. ord med bet. 'baktala, vanrykta'; så i fsv. ropa, isl. hröpa (jfr också da. røbe förråda, röja)

roquefort [råckfå'r] (en fransk fårmjölks-ost): efter staden Roquefort i s. Frankrike

ror (i rorgängare, -kult): se rö der

1. ros (en prydnadsväxt): över tyskan av lat. ro'sa; av grek. rhod'on ros (se ro-dodendron); 2 ros, rosett. Härtill rosen- (i rosenröd, -doft m. fi.): från ty. gen. rosen; rosig; rosa-[-o'- eller -å'-] rosenfärgad

2. ros (en sjukdom): av ty. Rose el. holl. roose med samma bet., egentl, samma ord som 1 ros

rosa [-o'-] lovorda: fsv. rosa, isl. hrösa; bildn. till samma rot som ty. Ruhm beröm och ropa. Härtill ros beröm rosenkrans radband: av likbet. ty. Rosenkranz, som återger medeltidslat. (1400-t.) rosarium med samma bet.; bönerna liknades i senmedeltida fromhet vid doftande blommor; jfr radband rosen kål brysselkål (sydsv.): da. no. rosenkål; av ty. Rosenkohl med samma bet.

rosett' [ros-, rås-]: av fra. rosette, egentl, 'liten ros'; bildn. till 1 ros rosmari'n (en medicinalväxt): av lat. ro's mari'nus, egentl, 'havsdagg' rospigg Roslagsbo: fsv. plur. rosbyggiar invånare i Roslagen (av Rops-lagh, till fsv. roper egentl, 'rodd'; se rodd); jfr 2 ryss

rossla: ovisst, om det är lågty. lånord

eller inhemskt, ljudhärmande ord rossling, även ro'sling (ombildat efter 1

ros): se rossljung rossljung rödpors (Andromeda): även rossling, rosling; no. roslyng; samman-

370rossläder

rubrik

satt av ross häst (se rossläder) och ljung; växten användes som hästfoder rossläder läder av hästens ländhud: till lågty. ros (tv. Ross) häst; jfr russ, rusttjänst

1. rost (på järn och säd): fsv. rust, rost, no. rust; gemens, germ. ord (ty. Rost, eng. rust), besläktat med röd

2. rost (roste) halster: av lågty. roste med samma bet.; jfr rostbiff; 1 rist

rostbiff: av eng. roastbeef; till eng. roast rosta, halstra; jfr 2 rost rot (plur. rötter): fsv. isl. röt; besläktat med ty. Wurzel rot, med ört och med lat. ra'dix rot (se radikal, rädisa, rättika)

1. rota böka: fsv. isl. röta; gemens, germ. ord (eng. root up böka) med urspr. bet. 'gräva, rota'

2. rota (i rota ihop sig o. dyl.): efter ty. sich zusammenrotten med samma bet. eller motsvarande lågty. uttryck; bildat till subst, rote

rotabagge kålrot (sv. dial.: västg.): till bagge i bet. 'klump, packe' (i skalbagge, norrbagge m. fi) rotaria'n medlem av en Rotaryklubb: av eng. Rotary Clubs, till rotary roterande, ytterst till lat. rot'a hjul (se rotera); medlemmarna skulle i tur och ordning träffas, rotera, på varandras arbetsplatser

rote (i städs-, soldatrote o. dyl.): fsv. rote skara; distrikt; av lågty. rote skara; av fornfra. rote, medeltidslat. rutta, rupta del av en här, truppavdelning, till lat. ruptus bruten; jfr rutt, ryttare ro'tel (förteckning över en ämbetsmans föredragningsärenden; avdelning): av medeltidslat. rofulus (pergaments)rulle; räkenskap, förteckning; jfr roll, rulle rotera svänga runt: av lat. rota're med samma bet.; till rot'a hjul (jfr rulle, rund). Härtill rotation kringsvängning rotgel [råt'gel] rödhake: efter likabet. ty. Rotkehlchen, egentl, rödstrupe; till ty. Kehle strupe (jfr käl) rotogravy'r: djuptryck utfört i rotationspress

rots [råt's] (en hästsjukdom): av ty. Rotz med samma bet.; besläktat med ryta

rotting: av holl. rotting; av malajiska rotang rottingpalm

rot un'da rundbyggnad: substantiverad fem.-form av lat. rotun'dus rund; jfr rond, rund

rotvälska [ro't-] fördärvat språk: av ty. Rotwelsch; av slangordet Rot tiggare och welsch välsk, utländsk; jfr välsk roué [roe'J,rué [rue'](utlevad vällusting): av fra. roué med samma bet., egentl, 'rådbråkad, färdig för galgen'; fra. 1700-talsord, från början beteckning för deltagarna i hertigens av Orléans glada liv roulad: se rulad roulett: se rulett route [ro't, rott']: se rutt rov: fsv. rof; av lågty. röf rov, byte (ty. Raub); jfr röva och rob rova: fsv. no. rova; trol. närmast av lågty. röve med samma bet. (tv. Rübe), besläktat med lat. rap'a rova (se kål-rabbi)

royalty [råj'elti] avgift till innehavare av gruvrätt, patenträtt, författarrätt o. dyl.: av likbet. eng. royalty, egentl, 'kunglighet, kungamakt, kungligt privilegium, regale', till royal kunglig, se rojalism, 2 regal

ruban k [m'-] (ett slags långhyvel): av lågty. rübank (ty. Rauhbank) med samma bet.; till ty. rauh grov, ojämn (eng. rough)

rubb: i det rimmande talesättet rubb och stubb; till sv. dial. rubb vissnad grässtubb som kvarstår från föregående års slåtter

rubba: jfr no. rubba skrubba; bildn. till roten i ett verb, som motsvarar no. rjuva riva upp; bringa i oordning. Härtill orubblig

ru'bel (ett ryskt mynt): ryskt ord, egentl, 'avhugget stycke av en silverstång' rubidium (en alkalimetall): bildn. till lat. rub'idus mörkröd rubi'n (ett slags ädelsten): av medeltidslat. rubi'nus, av lat. rub'eus röd rubri k överskrift: av lat. rubri'ca röd jord; rödkrita; rödfärg (överskrifterna i de senromerska lagarna var rödfärgade). Härtill rubricera förse med överskrift

371rucka

I. rum

rucka: trol. ljudhärmande, liksom sv. och no. dial. rikka runka, röra av och an och rycka; jfr vidare med Z-avledning 2 råe k la, sv. och no. dial. rickla och ruckla; med liknande bet. sv. och no. dial. rugga vagga, rucka, ragla och no. dial. rigla svaja, vackla ruckel (ruckle) fallfärdigt hus, kyffe, kåk: no. rukl något fallfärdigt; till ruckla; jfr med samma bet. sv. dial. rickel (till rickla) och räckel (till 2 rackla)

ruckla rumla, svira: sv. dial. ruckla, no. rukla gå illa, vackla, ragla (se ruckel, rucka); jfr 2 rackla och sv. dial. rickla, no. rikla vackla, stå ostadigt ruda (en sötvattensfisk): fsv. rudha; besläktat med röd

rudiment första början till ngt; outbildat organ: av lat. rudimen'tum lärospån; första försök; begynnelse till ngt; till lat. rud'is rå, obearbetad, formlös, se rudis. Härtill rudimentä'r outvecklad, förkrympt: av likabet. fra. rudimentaire

ru'dis okunnig, fullständigt oerfaren: av lat. rud'is rå, obearbetad, formlös; obeprövad, okunnig; jfr rudiment rué: se roué

ru'else ånger: i äldre sv. även rugelse; av likabet. lågty. rüwenisse; till rüwen (ty. reuen) ångra

1. ruff däckshus; kajuta: av lågty. rüf, rof, holl. roef, egentl, skyddstak (eng. roof tak)

2. ruff fart, kläm {ha r. i sig, vard.): trol. av lågty. ruff med samma bet., till ruffen rycka; trol. ett ljudhärmande ord; jfr da. och no. i en r. i ett tag, på ett ögonblick

3. ruff rått och hårt spel, motsatsen till fair play (sportspråk): av eng. rough med samma bet., egentl, 'rå, grov, skrovlig (ty. rauh); hårdhänt; tarvlig, simpel'; jfr ruban k, rya

ruffig ruskig, kuslig, otrevlig {här är ruffigt o. dyl.): av eng. rough rå, grov (se 3 ruff); sannolikt också av eng. ruffian bandit, buse; med anslutning till likbet. sv. ord på ru- {ruskig, rufsig, ruggig)

rufsa: sv. dial. rwpsa, rufsa räfsa samman hö för att breda ut det till torkning; jfr med annan vokal rafsa, räfsa. Härtill rufsig okammad, tovig rugga (om fåglar): bildn. till rugg ludd, ragg o. dyl., vilket är besläktat med ragg. Härtill ruggig lurvig, luden rugge tätvuxen torva {vassrugge o. dyl.): sv. dial. rugge, även 'hög av ved, timmer o. dyl.' rui'n härjad byggnad; ödemurar; konkurs: av lat. rui'na ras, förstörelse. Härtill ruinera ödelägga; utarma ruka liten hög: no. ruka med bl. a. samma bet.; jfr sv. dial., no. ruk m. hög; höstack; besläktat med 1 rök. Bet. 'liten hopkrupen varelse' och (verb) 'sitta nedhukad, framåtböjd' (fsv. ruka sitta på bakbenen, om hund) kanske genom påverkan av rimordet huka (sig)

rula'd (kött- el. fiskrätt i rullform): av fra. roulade; bildn. till rouler rulla (jfr 2 rulla)

rulett' (ett hasardspel): av likabet. fra. roulette, diminutivbildn. till fra. roue hjul; av lat. rot'a med samma bet.; jfr rotera, 2 rulla

ruljang's (i uttrycket hela ruljangsen): från ä. ty. (1700-t.) roulanz omsättning, cirkulation, bildn. till fra. rouler rulla, med ändelsen -ance (i aUians, leverans m. fi.)

1. rulla (förteckning o. dyl.): fsv. rulle (dat. ack. rulla); se rulle

2. rulla (verb): över tyskan av fornfra. roler med samma bet.; ytterst till lat. rofulus litet hjul; jfr rulle; roll, ru-lad

rulle: fsv. rulle (dat. ack. rulla; se 1 rulla); av lågty. rulle, rolle; över fra. av lat. rofvlus litet hjul; rulle; förteck-ning (jfr rotel, roll), diminutivbildn. till rot'a hjul (se rotera, rulett, 2 rulla)

rulta tjock och liten flicka: till verbet rulta gå och vagga

I. rum (subst.): fsv. rum, isl. rum, no. rum, rom; gemens, germ. ord (ty. Eaum, eng. room), substantivering av ett adj. med bet. 'rymlig'; jfr 2 rum

3722. rum

2. rusta

2. rum (i uttrycket i rum sjö): sv. dial. rum, fsv. rumber; av ett urgerm. adj. med bet. 'rymlig'; jfr 1 rum, 1 rymma rumla: fsv. rumbla bullra, larma, no. rumla bullra; ljudhärmande, liksom 1 ramla, tumla m. fi. rum or [-o'r, -å'r] stoj, buller: över tyskan av medeltidslat. ru'mor larm, rop, skri, i klassiskt lat. 'rykte' rumpa: fsv. no. rumpa svans; till sv. och no. dial. rump bakdel; rund bergknalle, ty. Rump} bål; av dunkelt ursprung

rumstera stöka: av da. rumstere med samma bet.

1. runa forntida skrivtecken: fsv. runa; av äldre fsv. isl. rün f. runa; gemens, germ. ord med bet. 'hemlighet, viskning' (jfr fsv. runa mumla, viska, ty. raunen viska); trol. ljudhärmande (jfr lat. ru'mor dovt buller; rykte; se rumor); got. runa f. betyder 'hemlighet', men Wulfila kände säkerligen ordet även i bet. 'skrivtecken', då hans alfabet bygger på runskriften

2. runa finskt diktstycke: av finska runo sång; lånat (i förhistorisk tid) från det nordiska ordet 1 runa

rund: fsv. runder; över lågty. runt och fornfra. rond ytterst av lat. rotun'dus rund (se rotunda), bildn. till rot'a hjul; se rotera, rulle, rundel run'del: över tyskan av fra. rondélle runt föremål, diminutivbildn. till ronde krets; ringdans o. dyl. (se rond); efter aksentframflyttningen i sv. (jfr tobak, konjak, insekt m. fi.) ibland uppfattat som en sammansättn. med del run'dhult (ett fartygs master, bogspröt, stänger, rår, gafflar och bommar): av lågty. rundholt med samma bet.; jfr rund och hult (ty. Holz trä); jfr frihult

runga starkt genljuda: ljudhärmande, liksom 2 ringa

runka (t. ex. runka på huvudd): no. runka svaja, slingra, besläktat med sv. dial. rinka svaja och rank ig; jfr också rucka

runnare person, som lockar sjöman att rymma: av eng. runner med samma bet.

runolog [-ålå'g] runforskare: modern sammansättn. av 1 runa och grek. log'os lära

runstycke [runn'-] (gammal myntbeteckning): egentl, rundstycke, d. v. s. ett runt föremål

ruptuT bristning: ytterst till lat. rum'-pere (perf. part. rup'tus) sönderslita; (i pass.) brista; jfr rutt; eruption, korrumpera

rus: fsv. rus n. rus, da. rus; i den nutida bet. möjl. lån av mit. rüs, rüsch (ty. Rausch) med samma bet.; egentl, 'buller, larm'; bildn. till rusa. Härtill rusa berusa: fsv. rusa leva i sus och dus; rusig; berusa rusa störta fram: fsv. no. rusa; ovisst, huruvida inhemskt eller lån från lågty. rüsen brusa, larma; rusa i väg (ty. rauschen); ljudhärmande (jfr brusa, rusa); jfr rus, rush rush [russj'] rusning, störtlopp: av eng. rush rusa, storma, störta; samma ord som ty. rauschen, lågty. rüsen (se rusa); ljudhärmande rusk (i regn och rusk o. dyl.): no. rusk; möjl. besläktat med rusa (jfr ty. rauschen). Härtill ruskig

1. ruska (i lövruska o. dyl.): av dunkelt ursprung; kanske en ung bildn. till 2 ruska

2. ruska skaka: no. ruska skaka, bringa i oordning, rycka upp; trol. bildat ur flera olika ord; jfr dels lågty. rüschen storma fram (ty. rauschen susa), dels no. rysja rysa, bäva

russ liten gotlandshäst: gotländskt dialektord (best. form russet), samma ord som isl. hross häst; gemens, germ. ord (ty. Ross; jfr rossläder, rusttjänst); med annan form i horsgök russMn: fsv. rosiin, rusin; över ty. av fornfra. rosin (jfr fra. raisin vindruva); av lat. race'mus fruktstjälk; bärklase; druvklase; vindruva

1. rusta (i rusta sig, utrusta o. a.): no. rusta; av lågty. rusten bereda; rusta. Härtill rustning, rusthåll, rust ka mm are m. fi.

2. rusta stoja, leva om: no. rusta; trol. besläktat med rusa. Härtill rus'tibus

373rustik

I. ryss

rusti'k lantlig; ohyfsad: av lat. rus'ticus lantlig; jfr urban. Härtill rusti'k murverk i ohuggen (el. grovhuggen) sten rusttjänst (krigstjänst till häst mot åtnjutande av viss skattefrihet): äldre (1500-talet) rosstiänst; av ty. Ross-dienst (till Ross häst, jfr russ, rossläder); senare (1600-talet) ombildat i anslutning till 1 rusta

1. ruta (medicinalväxt): över mit. r&te (ty. Raute) av lat. rufta med samma bet.; jfr vinruta

2. ruta fönster-; fyrhörning: av lågty. ride (ty. Raute) med samma bet.; urspr, heraldisk term, beteckn. för (fyrkantigt) vapenfält; av dunkelt ursprung

3. ruta: se slagruta

1. ruter (i kortspel): egentl, en plural-form; av lågty. rute, alltså identiskt med 2 ruta

2. ruter (i uttrycket ha r. i sig): trol. en skämtsam användning av 1 ruter (hjärter och r.)

ruti'n skicklighet, vana: av fra. routine med samma bet., bildn. till route väg; jfr rutt. Härtill rutinerad rutscha glida med fart, störta: av ty. rutschen med samma bet.; trol. ljudmålande

rutt, route resväg; samfärdsled: av fra. route; av lat. (vi'a) rwp'ta (bruten) väg; till rum'pere bryta (perf. part. rup'tus); jfr ruptur; rote, ryttare rutten: fsv. rutin, isl. rotiru, no. roten; nord. ord, egentl, ett perf. part., besläktat med röta

1. ruva sårskorpa: fsv. ruva, isl. hrufa; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'skorv, skorpa'

2. ruva (om fåglar): speciellt nord. ord av omstridd härkomst

rya (ett slags grov vävnad): fsv. ryia, no. rya; gemens, germ. ord, till ett adj. med bet. 'skrovlig, raggig', som återfinnes i eng. rough och ty. rauh; jfr rubank

rycka: fsv. rykkia, isl. no. rykTcja; gemens. germ. ord (ty. rücken), trol. besläktat med rucka rygg: fsv. rygger, isl. hryggr, no. rygg;

gemens, germ. ord (ty. Rücken, eng. ridge takrygg), troligen med grundbet. 'något, som är krokigt'; av omstritt ursprung

ryggrad: efter ty. Rückgrat; till Rücken rygg och Gr at skarp kant, bergsrygg, fiskben; med anslutning i sv. till rad ryka (imperf. rök, rykte) sända ut rök el. ånga, pyra (det ryker o. dyl.): fsv. riuka, ryka (røk), isl. rjuka (rauk), no. rjuka; gemens, germ. ord (ty. riechen, eng. reek) med grundbet. 'ryka'; besläktat med 2 rök, röka rykt: fsv. røkt, rykt, isl. røkt vård, omsorg, bildat till isl. røkja vårda, ha omsorg om. Härtill rykta: fsv. røkta, rykta, isl. røkta sköta om, sörja för rykte: av lågty. rüchte rop, rykte (jfr ty. Gerücht), bildn. till ropa. Härtill ryktbar: av äldre ty. (lågty.) rüchtbar med samma bet.

rymd: bildn. till adj. 2 rum rymlig eller till verbet 1 rymma

1. rymma innehålla, ha plats för: fsv. ryma, isl. ryma; bildn. på adj. rum rymlig (se 2 rum); jfr rymd, inrymma, utrymme. Härtill rymlig: da. rummelig

2. rymma utrymma; fly: fsv. ryma, isl. ryma, urspr, samma ord som 1 rymma. Härtill rymling; rymmare

1. rynka (subst.): fsv. rynkia, no. rykkia (jfr isl. hrukka med samma bet.); till det starka verbet isl. hrøkkva rynka sig

2. rynka (verb): fsv. rynkia, no. rykkia; trol. en bildn. till subst. 1 rynka

rysa: isl. hrjösa, no. rjosa; trol. av en germ. rot med bet. 'bli cjämn, knottrig (i skinnet)', besläktat med lat. crus'ta skorpa (jfr krustacé). Härtill ryslig som kan komma en att rysa (jfr gräslig)

rysch rynkad spets till garnityr: av fra. ruche bikupa, förfärdigad av bark; av galliska rusca bark

ryska (röska) (dial.) rycka upp med rötterna (lin, ärter, gräs, buskar): no. ryskja, isl. ryskia med samma bet.; da. ruske; sannolikt besläktat med 2 ruska

I. ryss fordon, vari träkol forslas: nära besläktat med ryss ja

3742. ryss

I. rån

2. ryss (folknamn): fsv. ryzar (pl.); av ett fornryskt ruzi (jfr ry. russkij rysk), av finska Routsi Sverige; svensk; trol. en bildn. till fsv. Ropin Roslagen, egentl, 'rodden; ledungen'(se rodd, rospigg); sålunda äldst namn på de svenska vikingarna i Ryssland. Härtill rysk; ryssläder

ryssja (ett fiskredskap): no. rysja; trol. medeltida lån från fornfra. rusche med samma bet.; sannolikt urspr, ett keltiskt ord

rysta: se 2 rista

ryta: fsv. riuta, ryta, isl. hrjöta, no. 7-jota; av en germ. grundform med bet. 'utstöta ett starkt brummande (snarkande) ljud'; trol. ljudhärmande

ryt'm taktmässig rörelse, regelbunden växling (av förnimmelser); verstakt: av grek. rhythmos' riktigt förhållande, mått. Härtill ryfmisk taktmässig: efter grek. rhythmikos'; rytm i'k läran om rytmen; rytmicera göra rytmisk

ryttare: av lågty. rüter beriden krigare, ryttare; trol. till lågty. rote truppavdelning (se rote), sålunda egentl, 'befälhavare över en liten beriden skara'. Härtill rytteri'

ryttia fladdra i luften (om rovfåglar): av likbet. ty. rütteln eg. 'skaka, ruska', möjl. samma ord som isl. fsv. ryPia rödja; se 2 röja

1. rå (adj.): fsv. rar, isl. hrar, no. rå; gemens, germ. ord (ty. roh, eng. raw); till en indoeurop. rot med bet. 'stelna, bli hård* (jfr lat. cru'or blod); bet. 'brutal, hänsynslös, cynisk' lånad från ty. Härtill råmaterial, -varor (pl.); rågummi, -kost, -mjölk, -silke m. fi.

2. rå på mast horisontellt hängande stång, vilken uppbär ett segel: fsv. isl. ra, no. rå; gemens, germ. ord (ty. Rahe) med grundbet. 'smäcker stång'

3. rå råmärke: samma ord som 2 rå; sålunda egentl, 'stång som gränsmärke'; urspr, i allittererande förbindelsen rå och rör (se 1 rör) stång av stenar (som gränsmärke). Härtill rågång

4. rå rådjur: fsv. isl. ra; gemens, germ. ord (ty. Reh, eng. roe), trol. med urspr, bet. 'brokig, fläckig'

5. rå övernaturligt väsen: no. rå; bildn. till råda i bet. 'ha makt, rå'

6. rå el. rån (ett slags bakverk): möjl. utbildat ur gorå ("god råd"), motsatsen till tunnrå; rån är urspr, pluralform

7. rå (verb): se råda

råd förslag, plan, utväg, hjälp: fsv. rap, isl. rad n., da. råd; gemens, germ. ord (ty. Rat), till råda. Bet. 'rådsförsamling' (t. ex. statsrådet, Nordiska rådet) från ty., efter likbet. lat. con-siVium. Härtill rådig, rådig het; rådfråga-göra, -slå m. fi.; rådsnar, -vill råda el. rå: fsv. rapa, isl. råda, no. råda; gemens, germ. ord (ty. raten; eng. read läsa), trol. med grundbet. 'tänka över; finna på råd'

rådbråka krossa ngns lemmar och fläta in kroppen i ett hjul: av lågty. räde-bräken (ty. radebrechen), sammansättn. av råt (gen. rddes) hjul och bråken bryta

rådfråga: efter likbet. ty. ratfragen råd pl äg a: efter likbet. ty. ratpflegen råg: fsv. rugher, rogher, isl. rugr, no. rug; gemens, germ. ord (ty. Roggen, eng. rye), trol. lånat från östeurop. språk råga el. råge: sv. dial. rugi m.; trol. besläktat med sv. och no. dial. ruga liten hög (jfr rugge). Härtill rågad (rågat mått i motsats till struket)

1. råk el. vråk rämna i is: no. råk; till en germ. stam med släktingar i sanskrit och trol. med grundbet. 'stripa, rämna'

2. råk innanmäte i fisk: fsv. rakt besläktat med 2 raka

1. råka (en kråkfågel): fsv. roka; om-bildn. (efter kråka) av likbet. fsv. röker; isl. hrökr, no. rok; gemens, germ. ord (eng. röök), till en indoeurop. rot med bet. 'skrika'; ljudhärmande (jfr kråka)

2. råka (verb): fsv. raka, no. råka; av lågty. råken träffa på, råka på, besläktat med rak och 1 räcka

råma: sv. dial. rårna skrika, gråta; nära besläktat med sv. dial. råm, isl. rarnr hes; jfr fsv. ræmia brumma; ljudhärmande

I. rån (ett slags bakverk): se 6 rå

3752. rån

2. ränta

2. rån röveri: fsv. ran, isl. rån; gemens, germ. ord med dunkelt ursprung rås kärr; öppen vattenstrimma i sjö el. å (dial.): fsv. vatnras f. strömfåra, isl. ras f. lopp; gemens, germ. ord (eng. race), besläktat med rasa råtta: fsv. no. rotta; trol. av lågty. rotte med samma bet. (ty. Ratte, eng. rat); av omstridd härkomst räck[e]: av lågty. reck, recke lång, tunn stång, besläktat med 2 rå

1. räcka (verb): fsv. rækkia, isl. rekja, no. rekkja; gemens, germ. ord (ty. recken sträcka), besläktat med rak, räkna och med lat. reg'ere rikta rätt; styra (jfr regera)

2. räcka (subst.) rad: bildn. till 1 räcka; i sv. delvis lån från da. række

rä'd, raid [rä'd] väpnat infall: av eng. raid med samma bet., egentl, 'ritt, strövtåg'; besläktat med rida rädas: fsv. ræpas, isl. hrædast; passivform av fsv. ræpa skrämma; urspr. bet. 'komma att darra' (jfr rädd, rädsla, rälig)

rädd: egentl, perf. part. av fsv. ræpa skrämma; se rädas rädda (verb): fsv. rædda; av lågty. redden (ty. retten) med samma bet.; av dunkelt ursprung; möjl. bildat på adj. isl. hradr rask, snabb (fht. hrat) räddhåga: fsv. ræddhoghe (dat.-ack. -Jiogha); sammansättn. av rädd och fsv. hughi, hoghi, en sidoform till håg rädisa [rädd'-]: av lågty. reddis; ytterst av lat. radi'cem, ackusativ sing. av ra'dix rot; jfr rät tik a rädsla [rädd'sla, rä'd-]: fsv. rædsla, bildn. till ræpa skrämma; se rädas räffla (subst.): av lågty. riffel fåra, besläktat med riva

räfsa (verb): fsv. ræjsa; trol. besläktat med rafsa och rufsa räfst: fsv. ræfst bestraffning; till fsv. ræjsa straffa, gemens, germ. ord, trol. ytterst till ett subst, med bet. 'kroppsskada', besläktat med raptus räggla (pl. räggler) mindre trovärdigt prat, ramsa, historia (dial.): no. regle med samma bet.; från äldre skolspråk i bet.'läxa, ramsa', urspr, om

regler o. exempel i lat. grammatiken; av lat. re'gula regel, se 1 regel räjong' område; räckvidd: av fra. rayon stråle, bildn. till lat. rad'ius; se radie räka (ett kräftdjur): no. ræka; speciellt nord. ord, trol. av slaviskt ursprung räkel (i en lång räkel o. dyl.): av lågty. rekel stor hund; lång yngling; lymmel; av okänt ursprung

räkna: fsv. rækna; av lågty. rekenen (ty. rechnen) med samma bet.; besläktat med rak och 1 räcka. Härtill räkenskap: av lågty. rekenschap; räkning rähseräls

rälig ful, otäck (sydsv.): fsv. ræpeliker förskräcklig, egentl, 'som man måste rädas för'; jfr rädas räls järnvägsskenor (koll.), äv. räf: av eng. rail (plur. rails); över fornfra. reille bjälke, regel av lat. re'gula stock, stång; jfr 1 regeL För sv. formen räls jfr koks, 1 käx, slips, keps m. fi. rämna (verb): fsv. rifna, rimna, isl. rifna, no. rivna; besläktat med riva ränker (pl.): av ty. Ränke (pl.) med samma bet., besläktat med vrång ränklo: se renklo

1. ränna (verb): fsv. rænna, isl. no. ren-na; gomens. germ. ord (ty. rennen, eng. run) med grundbet. 'låta rinna, låta löpa'; besläktat med rinna

2. ränna (subst.): fsv. rænna; trol. lånat av lågty. renne med samma bet.; besläktat med 1 ränna och rinna

ränne höskulle (dial., övervägande sydvästsv.): sv. dial. ränne, rände n., bildn. till no. rand, ränd f. med samma bet., även: 'torkhylla över eldstaden'; urspr. bet. och härledning oklar rännil: bildn. till 1 ränna i bet. 'rinna' ränning varp, trådar som gå i vävnadens längdriktning: bildn. till 1 ränna i bet. 'löpa, springa'

ränsel: av lågty. rentsel el. ty. Ränzél (diminutiv till ty. Ranzen ränsel) med samma bet.; av dunkelt ursprung

1. ränta inälvor av slaktat djur: av dunkelt ursprung

2. ränta avkastning av pengar: av likabet. lågty. rente; ytterst av medeltidslat. ren'ditå, ren'ta, egentl, perf. part. av ett verb ren'dere (motsvarande fra.

376räpp

2. röja

rendre återgiva, lämna), ombildn. av klassiskt lat. redd'ere (åter)giva; jfr rentier; rendera, rendevu; arrendera. Härtill räntabel som ger ränta, lönar sig; räntabilitet räpp del av året, kvartal {vårräppen, räppadag o. dyl.): sv. dial. (Götaland), även ramp; samma ord som no. repp bygdelag, del av socken (även i Dalsland), isl. hreppr m. kommun; urspr, 'samling, del av ngt' rät: fsv. rætter, isl. rätr, no. rät (jfr 3 rätt); gemens, germ. ord (ty. recht, eng. right), samma ord som lat. rec'tus rak, rät; rätt (se direkt, korrekt); till samma ordgrupp med grundbet. 'sträcka* som rak, regera m. fi.; jfr 1 rätt, 2 rikta; avrätta, berätta

1. rätt rättighet, rättvisa; stadga, domstol: fsv. rætter, isl. réttr; nord. ord (av en annan grundform ty. Recht, eng. right med samma bet.); till en indoeurop. rot med bet. 'sträcka* (jfr rät)

2. rätt maträtt: efter lågty. richte med samma bet. (jfr ty. Gericht maträtt), bildn. på recht rät, rätt (se rät); jfr anrätta

3. rätt (adj.): formellt en sidoform till rät; ur fsv. rætter med samma bet.

f. rätta (verb): fsv. rætta, isl. rétta utsträcka, rätta; döma, straffa; gemens, germ. ord (ty. richten), bildn. till 3 rätt. Härtill rättare arbetsförman: fsv. rættare även 'gårdsfogde; domare* (jfr skarprättare); ty. Richter domare 2. rätta (i uttrycken med, till, inför rätta): fsv. mædh rætta, tü rætta, for rætta; efter lågty. mit reckte, to rechte, vor dat richte; jfr 1 rätt

rättegång: fsv. rættarganger; sammansätta. av 1 rätt (i genitiv) och gång rättfärdig: fsv. rætfærdhogher; av lågty. rechtverdich med samma bet.; egentl. *som färdas (handlar) på rätt sätt'; jfr 1 rätt och 2 -färdig (lätt-, sannsakt-senfärdig)

rättighet: fsv. rættighä; av lågty. rech-ticheit (ty. Gerechtigkeit) rättmätigt anspråk, laglig rätt; bildn. till adj. recht rätt, se rät; jfr fastighet, svårighet rättika: fsv. rætikia; trol. av lågty. re-dik; ytterst av lat. radi'cem, ack. sing.

av ra'dix rot (jfr radikal), alltså av samma ursprung som rädisa rättmätig: efter lågty. rechtmetich (ty. rechtmässig) med samma bet. rättskaffens: trol. av äldre da. rdskaf-fens; efter ty. rechtschaffen, egentl, 'rätt skapad, rätt beskaffad'; jfr beskaffad rättskipning: till fsv. skipa rätt låta få, tilldela rätt(visa); se skipa rättsvidrig stridande mot lag och rätt: efter likbet. ty. rechtswidrig; jfr vidrig rättvis: fsv. rætvis, isl. réttviss rättrådig, rättvis. Härtill rättvisa räv: fsv. ræver, isl. refr, no. rev; speciellt nord. ord (jfr foxterrier, fux), möjl. gammalt lån från finska repo räv, vilket ord i sin tur anses vara av sarmatiskt ursprung

rö (benämning på vissa växter): fsv. rø (pl. ror), biform till det i dialekterna vanligare 2 rör

röd: fsv. røper, isl. rauör, no. raud; gemens. germ. ord (ty. rot, eng. red) med släktingar i de flesta indoeurop. språk; besläktat med rodna, ruda, 2 röja, rönn

rödbrusig: sammansätta, av röd och en motsvarighet till sv. dial. brusug uppblåst, bildn. till brusa röding (en laxfisk): bildn. till röd (jfr vitling till vit) rödja: se 2 röja rödlakan: se röllakan rödlätt (-lett): isl. raudlitr; adj .-bildn. till fsv. liter, isl. litr utseende, färg, hy, sv. dial. let (se 2 -lätt, letgräs) rödmosig: sammansätta, av röd och mosig (till mos) i bet. 'något berusad' rödspätta: se spätta rödven: se 1 ven

1. röja yppa; lägga i dagen: fsv. røghia, isl. røgja; gemens, germ. ord (ty. rü-gen klandra), möjl. med urspr. bet. 'tala högt, skrika'

2. röja (rödja): fsv. rypia, isl. rydja, no. rydja; gemens, germ. ord (eng. rid), trol. bildat på ett subst. fsv. ryper röjning i skogen (ingår i talrika sv. ortnamn på -ryd), egentl, 'rodnad' (besläktat med röd); efter den rostbruna färg, som marken får i skogen, där röjning skett

377I. rök

sabotera

1. rök sädesskyl (särskilt i öster- och Västergötl.): fsv. røker (forngutniska raukr), no. rauk stapel, stack, hög, isl. hraukr; gemens, germ. ord med grund-bet. 'hög, hop' (se rauk), besläktat med ruka. Härtill möjl. ortnamnet Rök

2. rök (av eld, från skorsten o. dyl.): fsv. røker, isl. reykr, no. røyk; gemens, germ. ord (ty. Rauch, eng. reek), besläktat med ryka

röka (imperf. rökte) bränna, tända upp (så att det ryker); r. tobak; behandla med rök (rökt fläsk o. dyl.): fsv. røkia (røkte), isl. reykia (reykti), dels 'komma att ryka' (bildn. till ryka), dels 'avge rök, hänga i rök' (bildn. till 2 rök). Härtill rökelse

röllakan (rödlakan) (vävnadsteknik, i sydsv. allmogeslöjd): fsv. ryglakan väggbonad (som på kyrkliga festdagar upphängdes på sidorna om altaret), egentl, 'rygg-kläde'; av mit. rüggélaken med samma bet.; återger medeltidslat. dorsa'le ryggkläde; väggbonad (i kyrka)

röllika, rölleka: av lågty. röleke med samma bet.; trol. diminutivbildn. till role rulle (se rulle), alltså egentl, 'liten rulle' (avser de krusade bladen)

rön försök, erfarenhet: fsv. røn, isl. raun; nordiskt ord med släktingar i grek.

rönn: jfr dels no. raun, dels fsv. røne, isl. reynir; ytterst en bildn. till röd

röntgen- (i röntgenbehandling): efter den tyske fysikern W. K. Röntgen (1845 —1923). Härtill röntga genomlysa (med röntgen)

1. rör stenröse: fsv. rør n.; jfr isl. hreyrr m.; trol. besläktat med röse; jfr 3 rå

2. rör säv, vass: fsv. rør f., no. røyr (jfr isl. reyrr m.); gemens, germ. ord

(ty. Röhr), möjl. besläktat med ryss ja; jfr rö, 3 rör, rördrom 3. rör ränna, ihålig cylinder: fsv. rør f.; samma ord som 2 rör (jfr med samma bet.-utveckling ty. Röhr), alltså urspr, 'ihåligt vassrör, vasspipa' röra (verb): fsv. røra, isl. hrøra; gemens, germ. ord (ty. rühren) med grundbet. 'sätta i rörelse'; av omstridd upprinnelse; jfr uppror. Härtill rörelse; rörlig rördrom: efter lågty. rördum (ty. Rohr-dommel) med samma bet.; till 2 rör vassbank; senare leden ljudhärmande rörmockare (-måkare, -mokare): se 3 mocka

rös[e] (sten-): fsv. røse, isl. hreysi (jfr no. røys); trol. besläktat med 1 rör röska: se ryska

ross ja typografiskt ornament (på titelblad, pärm o. dyl.), sirat: da. røsken; av likbet. mit. rösken (ty. Röschen), eg. 'liten ros', diminutivum av mit. rös (ty. Rose) ros

1. röst (viss utbyggnad på segelfartyg): av lågty. rust, rust el. holl. rust med samma bet., egentl, 'viloplats'; besläktat med rast

2. röst stämma: fsv. røst, isl. no. raust; till en ljudhärmande germ. rot, trol. med bet. 'starkt rop, skryt'

röste (den del av en husgavel, som är belägen mellan takfallen): no. røyste; jfr no. raust n. hustak; utrymmet under takåsen; av outredd upprinnelse röta (verb): fsv. røta, isl. reyta, no. røyta; gemens, germ. ord, besläktat med rutten. Härtill röta (subst.); rötmånaden, den varmaste tiden (23 juli— 23 aug.) då förruttnelse lätt inträder röva: fsv. røva; av lågty. rönen med samma bet. (jfr roffa), bildn. på rov. Härtill rövare

s

sabb at vilodag, helgdag: ytterst av hebreiska éabbat vila sabel: över tyskan från magyariskan el. något slaviskt språk

sabotera hindra el. försvåra t. ex. fabriksdrift genom skadegörelse: av likabet. fra. saboter, egentl, 'fuska'; av sabot träsko; ytterst av arab. sabbat sko utan

378 I. rök

sabotera

1. rök sädesskyl (särskilt i öster- och Västergötl.): fsv. røker (forngutniska raukr), no. rauk stapel, stack, hög, isl. hraukr; gemens, germ. ord med grund-bet. 'hög, hop' (se rauk), besläktat med ruka. Härtill möjl. ortnamnet Rök

2. rök (av eld, från skorsten o. dyl.): fsv. røker, isl. reykr, no. røyk; gemens, germ. ord (ty. Rauch, eng. reek), besläktat med ryka

röka (imperf. rökte) bränna, tända upp (så att det ryker); r. tobak; behandla med rök (rökt fläsk o. dyl.): fsv. røkia (røkte), isl. reykia (reykti), dels 'komma att ryka' (bildn. till ryka), dels 'avge rök, hänga i rök' (bildn. till 2 rök). Härtill rökelse

röllakan (rödlakan) (vävnadsteknik, i sydsv. allmogeslöjd): fsv. ryglakan väggbonad (som på kyrkliga festdagar upphängdes på sidorna om altaret), egentl, 'rygg-kläde'; av mit. rüggélaken med samma bet.; återger medeltidslat. dorsa'le ryggkläde; väggbonad (i kyrka)

röllika, rölleka: av lågty. röleke med samma bet.; trol. diminutivbildn. till role rulle (se rulle), alltså egentl, 'liten rulle' (avser de krusade bladen)

rön försök, erfarenhet: fsv. røn, isl. raun; nordiskt ord med släktingar i grek.

rönn: jfr dels no. raun, dels fsv. røne, isl. reynir; ytterst en bildn. till röd

röntgen- (i röntgenbehandling): efter den tyske fysikern W. K. Röntgen (1845 —1923). Härtill röntga genomlysa (med röntgen)

1. rör stenröse: fsv. rør n.; jfr isl. hreyrr m.; trol. besläktat med röse; jfr 3 rå

2. rör säv, vass: fsv. rør f., no. røyr (jfr isl. reyrr m.); gemens, germ. ord

(ty. Röhr), möjl. besläktat med ryss ja; jfr rö, 3 rör, rördrom 3. rör ränna, ihålig cylinder: fsv. rør f.; samma ord som 2 rör (jfr med samma bet.-utveckling ty. Röhr), alltså urspr, 'ihåligt vassrör, vasspipa' röra (verb): fsv. røra, isl. hrøra; gemens, germ. ord (ty. rühren) med grundbet. 'sätta i rörelse'; av omstridd upprinnelse; jfr uppror. Härtill rörelse; rörlig rördrom: efter lågty. rördum (ty. Rohr-dommel) med samma bet.; till 2 rör vassbank; senare leden ljudhärmande rörmockare (-måkare, -mokare): se 3 mocka

rös[e] (sten-): fsv. røse, isl. hreysi (jfr no. røys); trol. besläktat med 1 rör röska: se ryska

ross ja typografiskt ornament (på titelblad, pärm o. dyl.), sirat: da. røsken; av likbet. mit. rösken (ty. Röschen), eg. 'liten ros', diminutivum av mit. rös (ty. Rose) ros

1. röst (viss utbyggnad på segelfartyg): av lågty. rust, rust el. holl. rust med samma bet., egentl, 'viloplats'; besläktat med rast

2. röst stämma: fsv. røst, isl. no. raust; till en ljudhärmande germ. rot, trol. med bet. 'starkt rop, skryt'

röste (den del av en husgavel, som är belägen mellan takfallen): no. røyste; jfr no. raust n. hustak; utrymmet under takåsen; av outredd upprinnelse röta (verb): fsv. røta, isl. reyta, no. røyta; gemens, germ. ord, besläktat med rutten. Härtill röta (subst.); rötmånaden, den varmaste tiden (23 juli— 23 aug.) då förruttnelse lätt inträder röva: fsv. røva; av lågty. rönen med samma bet. (jfr roffa), bildn. på rov. Härtill rövare

s

sabb at vilodag, helgdag: ytterst av hebreiska éabbat vila sabel: över tyskan från magyariskan el. något slaviskt språk

sabotera hindra el. försvåra t. ex. fabriksdrift genom skadegörelse: av likabet. fra. saboter, egentl, 'fuska'; av sabot träsko; ytterst av arab. sabbat sko utan

378sacka

saJa

klack. Härtill sabotage [-a'sj] skadegörelse mot fabrik, verktyg, material o. dyl.: av fra. sabotage; sabotö'r sacka (i sacka efter o. dyl.): no. sakka bli lägre, sjunka, slappas; trol. av lågty. sik säcken sjunka ihop sackari'11 (kemiskt preparat använt som sockersurrogat): bildn. till grek. sak'kha-ron socker (jfr socker) sadducé (förnäm judisk präst): ytterst av hebreiska sadukkim med samma bet.; trol. efter Sadok, en berömd präst sadel: fsv. sapul, isl. sgdull, no. sadel; gemens, germ. ord (ty. Sattel, eng. saddle), möjl. besläktat med sitta sadls'm onaturligt begär att plåga: av likbet. fra. sadisme efter en pornografisk författare markis de Sade (d. 1814). Härtill sadist

safa'ri karavanresa (i Afrika, för storviltsjakt): över eng. från afrikanskt infödingspråk, ytterst av arab. säf ar resa

saffia'n (ett slags turkiskt skinn): över tyskan trol. ytterst från ett persiskt ord saffran: ytterst av arabisk-persiska za-farän med samma bet. safi'r (en blå ädelsten): av grek. sap'-pheiros, ytterst ett österländskt ord saft: av ty. Saft; besläktat med säv Saga: fsv. sagha, isl. saga yttrande, berättelse, no. soga, egentl, 'sägande' (jfr gen-, utsaga, lagsaga, ledsaga); bildn. till säga; jfr sägen, sägen; sagesman sägen (i uttrycket bära syn för sägen)'. möjl. utvecklat ur fsv. saghn omtalande, berättelse; sidoform till sägen sagesman: ombildn. av fsv. saghuman;

till saga i bet. 'sägande'; jfr talesman sagga kälta: sv. och no. dial. sagga gå slött, söla; av ovisst ursprung sa'go (i sagogryn o. dyl.): ytterst av malajiska sagu med samma bet. sak: fsv. sak rättssak, isl. sgk f.; gemens, germ. ord (ty. Sache, eng. sake) med bet. 'rättssak, tvisteämne'; till ett verb med bet. 'tvista, strida' (se vedersakare, försaka), urspr, 'söka inför rätta' och 'söka' (se rannsaka); besläktat (genom avljud) med söka; jfr också saker, saklös, saköre, en-

sak, sakna. För den sekundära bet. 'föremål, ting' (i sv., da., ty.) jfr ting och fra. chose sak, av lat. ca'usa rättssak, orsak saker skyldig: fsv. saker; jfr isl. sekr; bildn. till sak i bet. 'rättssak, orsak till fällande dom'; jfr ursäkt, saklös saklös oskyldig: eg. 'utan skuld (straff, böter)', till sak rättssak. Härtill saklöst adv. ostraffat, utan påföljd sakna: fsv. isl. no. sakna; nord. ord, sannolikt en inkoativ bildning till söka (jfr somna till sova, vakna till vaka, rämna till riva m. fi.) sakra'1 hörande till gudstjänsten: av lat. sacra'lis med samma bet.; till sakrum helgedom, sac'er invigd, helig; jfr sakrament, sakristia, sakrosankt sakrament helig handling, kulthand-ling: av lat. sacrameWtum invigande, förbindande, trohetsed, i medeltidslat. 'helig hemlighet'; till lat. sacra're helga, inviga; till sac'er (se sakral). Härtill sakramental

sakTistia (rum i kyrkan för förvaring av de i gudstjänsten brukade föremålen): av medeltidslat. sacristia; till sacris'ta klockare; ytterst till lat. sac'er helig (se sakral). Härtill sakrista'n klockare: av medeltidslat. sacrista'nus med samma bet.

sakrosan'kt okränkbar, fridlyst: av lat. sacrosanctus med samma bet.; till sac'er invigd (se sakral) och san'dus helig (se sankt) sakta (adj. och adv.): fsv. sakta; av lågty. såchte, samma ord som ty. sanft mild och eng. soft mjuk; möjl. besläktat med sämja. Härtill saktfärdig: fsv. saktfærdogher, egentl, 'som färdas (handlar)sakta',till2-färdig; saktmod: av likabet. lågty. såchtmöt (ty. Sanftmut) saköre böter: fsv. sakøre m. med samma bet., till sak rättssak och öre i äldre bet. 'pengar'; jfr lösöre sal: fsv. sal, isl. salr; gemens, germ. ord (ty. Saal), trol. med grundbet. 'stort hus för gästabud; boning' (i ortnamn t. ex. Sala, Uppsala) sala (i sàla ihop o. dyl): möjl. besläktat med sälj a i den äldre bet. 'giva, lämna'

379saladjär

I. sam-

saladjä'r salladsfat; låg glasskål: av fra. saladier med samma bet.; till sallad

salaman'der (ett groddjur; 'eld-ande'): av grek. salaman'dra med samma bet. salband: av ty. Salband ände, kant på vävnad, äldre Selbende, bildn. av selb-(se själv) och Ende ända, slut; därav i bergsvetenskapen: 'en gångs gränsyta gentemot den bredvid befintliga stenen'; jfr solv

sal'do över- el. underskott, resultat av avslutad räkning: av ital. sal'do vad som återstår att betala; överskott; avslutning av räkenskaper; av lat. soVidus fast (se solid). Härtill saidera avsluta en räkning: av ital. salda're med samma bet.

salicy'1- (i salicylsyra o. dyl.): bildn. till lat. saVix pil; ur vissa pilarters bark framställes salicin, varav salicylsyra salig: trol. av lågty. sälich (ty. selig)

lycklig, salig, bildn. till säll sali'n saltverk: ytterst av lat. plur. saWnae saltgruva, saltverk; till lat. sa'l salt

sali'V spott: av lat. sali'va spott, slem sall'ad: av fra. salade; sallat: äldre salla't; av lågty. sallat (ty. Salat); av ital. sala'ta (insala'ta), egentl, 'något saltat'; till lat. sa'l salt (jfr saladjär) sarmiak (en kemisk term): från tyskan av lat. sa'l ammoni'acum, stensalt från Ammonium i Egypten; jfr ammoniak salmo'nibrev (anonymt utpressningsbrev): efter en bokbindare Salmoni i Linköping, som 1862 utsände en rad dylika brev salning (viss del av segelfartyg): av lågty. plur. salingen el. holl. zaling med samma bet.; av dunkelt ursprung salomo'nisk skarpsinnig och rättvis (om en dom): efter Israels tredje konung Salomo; se 1 Konungaboken 3: 16—28 salong' sällskapsrum: av fra. salon; av ital. salo'ne, egentl, 'stor sal'; bildn. till sa'la sal; av germ. ursprung (se sal) salopp' (lätt damkappa, 1700-t.): av ty. Saloppe med samma bet., fra. salopette överdragsrock, skyddsrock, till salope slarvig, smutsig, till sale smutsig

salpeter (en kemisk term): av medeltidslat. salpetra saltsten; klippsalt, sammansättn. av lat. sa'l sa.lt och lat. pet'ra sten, klippa (jfr petrificeia) salskrake (en andfågel): jfr skrake; förra leden är möjl. ett adjektiv, som motsvarar no. sal blek; gråblek; smutsig

1. salt (subst.): fsv. isl. no. salt n.; gemens, germ. ord (ty. Salz, eng. salt), från en indoeurop. rot, varur bl. a. även lat. sa'l salt (jfr salin, sallad, sal-miak, salpeter)

2. salt (adj.): fsv. salter; gemens, germ. ord (ty. salz, eng. salt); besläktat med lat. sal'sus; jfr sälta

saltomortal [-mårta'l] halsbrytande språng: av ital. saVto morta'le dödssprång

salu (i till salu, salutorg m. fi.): egentl, genitiv av fsv. sala försäljning; bildn. till sälja

salu't (hälsning med kanonskott, flaggning o. dyl.): av fra. salut; av lat. sal'us (gen. salu'tis) hälsa; välfärd; lycka (jfr

1 salva, salvarsan, salvia). Härtill salutera hälsa med salut: av lat. saluta're

1. salva gevärssalva o. dyl.: av ty. Salve, fra. salve; trol. av lat. imperativen sal've var hälsad! (jfr salut)

2. salva smörjelse: av lågty. salve med samma bet., gemens, germ. ord (ty. Salbe) med släktingar i andra indoeurop. språk (jfr salvelse)

salvarsa'n (ett läkemedel): modern bildn. av lat. salva're rädda (jfr salut) och lat. nybildn. ar'sea arsenik salvationis't frälsningssoldat: av likbet. eng. Salvationist, till The Salvation Army, Frälsningsarmén salvelse: bildn. efter mönster av ty. Salbung smörjelse; salvelse, bildn. till

2 salva

salvia [sall'via, salvi'a] (en trädgårdsväxt): av lågty. salvie med samma bet.; av lat. saVvia, bildn. till sal'vus frisk, sund (jfr salut)

I. sam - (i samarbeta, -färdsel, -halle, -språk, -stämmig m. fi.): gemens, germ. prefix, av en stam med bet. 'förenad med, tillsammans' (se samman, samme, 2 -sam)och identisk med likabet. grek.

3802. -sam

sandel

homo- (se homo-), sanskrit sama-(se sanskrit), slaviskt samo (se samovar)

2. -sam (i allvarsam, fridsam m. fi.): gemens. germ. adj.-suffix (ty. -sam, eng. -some), identiskt med fsv. adj. samber (se samme) samari't (person från Samarien i Palestina; medlem av samaritförening): efter landskapet Samarien i Palestina; jfr berättelsen om den barmhärige samariten (Luk. 10)

samdräkt: bildn. till draga samman; jfr endräkt

samer (pl.) lappar: av lapska sameh el. samek (pl.), folknamn vars ursprungl. bet. icke är säkert känd. Härtill samisk

samfund: fsv. isl. samfundr m. sammankomst; bildn. (med 1 sam-) till finna; jfr påfund, underfund, fynd samfälld: till äldre sv. samfålla sig förbinda sig, överenskomma samhälle: fsv. samhælde sammanhållning, bildn. till halda saman hålla samman; jfr uppehälle sam ka samla: fsv. isl. samba, no. sanka; bildn. till 1 sam-

samkväm: äldre samqvämd, fsv. sam-qvæmd sammankommande, bildn. till koma saman; jfr fsv. tilqvæmd tillkomst till koma tü, m. fi.

samla: fsv. sambla, no. samla; trol. av lågty. samelen (ty. samméln), växelform till samenen (jfr no. samna samla); bildn. till samman

samlag: till ligga samman; till 2 lag sammalunda: se -lunda samman: fsv. isl. no. saman; gemens, germ. ord (ty. zusammen), bildn. till stammen i 1 sam-, samme sammangadda sig: sammansättn. av samman och äldre gadda; av lågty. gaden passa, förena, besläktat med ty. Gatte äkta make sammanhang: efter ty. Zusammenhang med samma bet.; bildn. till hängen hänga

sammankomst: jfr ankomst sammanskott: till skjuta samman; se 1 skott

samme: fsv. isl. sami; svag form till ett adj. fsv. samber (som återfinns i adjek-tivsuffixet 2 -sam); till samma germ. stam som 1 sam-, samman, samka, samla, sams, samt, samtliga, sämja; gemens, indoeurop. ord (se homo-, samovar, sanskrit) med grundbet. 'en'; besläktat med som, somlig, lat. sem'él en gån g, sim'üis lik (se simulera), simplex enkel (se simpel)

sammelsurium: av ty. Sammelsurium; skämtsam bildn. till lågty. sammelsür blandning, röra, surnad mat; till samla och sur sammet: fsv. samet; av lågty. sammet; ytterst av medeltidsgrek. ksam'etos, héksam'itos sextrådigt tyg samova'r (rysk tekokare): ryskt ord, bildat av samo- själv och variti koka sams: isl. no. sams; adverbiell genitiv till adj. fsv. samber, no. sam; se samme. Härtill samsas samt (konj. och adv.): av lågty. samt, samet; avledn. av det sam, som återfinnes i 1 sam- och samme samtliga pl. alla utan undantag: av lågty. sametlik eller ty. sämtlich med samma bet., bildn. till samt samtycke: se 1 sam-och tycka samu'm (en het ökenvind): ett arabiskt ord i förvrängd form samvaro: böjd kasusform av fsv. samvara med samma bet.; jfr bortovaro samvete: fsv. samviti; jfr fsv. isl. sam-vit, till vita veta; översättning av lat. conscien'tia medvetande; samvete sanato'rium luft- el. vattenkuranstalt; vilohem: nybildn. till lat. sana're göra frisk, böta, efter laboratorium, auditorium o. dyl.; av sa'nus frisk, jfr sani-tet

sand: fsv. isl. sandr, no. sand; gemens, germ. ord med urspr. bet. 'krossa* sanda l lätt fotbeklädnad, fastsatt med remmar: över ty. och fra. av grek. san'dalon, ytterst ett österländskt ord

san'del (i sandelträ o. dyl.): över tyskan av grek. san'talon; av sanskrit candana med samma bet.

381sandwich

sarkasm

sandwich [san'd-vittj] liten smörgås med pålägg: av eng. sandwich med samma bet.; urspr, 'dubbelsmörgås'; efter en eng. lörd John Montagu, Earl of Sandwich (d. 1792)

sanera göra sund, rengöra; röja upp: ny-bildn. (o. 1900) efter lat. sana're göra frisk, till adj. sa'nus frisk; jfr sanitet, sanatorium

sanforisera göra tyg krympfritt: från amerik, eng., efter uppfinnaren Sanford Cluett

sangvi'nisk lättlynt; sorglös: bildn. till lat. sanguin'eus hörande till blodet; sangvinikerns temperament berodde enligt gammal uppfattning på att blodet hos honom hade övervikten (jfr flegmatisk, kolerisk, melankolisk). Härtill sangvi'niker person med sangviniskt temperament sanite't hälsovård (i sanitetsväsen o. dyl.): ytterst av lat. sa'nitas sundhet, hälsa; av sa'nus frisk (jfr sanatorium). Härtill sanitå'r sundhets-: av likabet. fra. sanitaire

1. sänk (adj.): speciellt sv. adj.; till sjunka

2. sänk (i uttrycket i sank): av lågty. in sänk i sjunkande; till sinken sjunka

sankt helig: av lat. san'dus helig, möjl. samma ord som sv. så t; till lat. sand're helga, besläktat med sac'er invigd (se sakral); jfr sanktion, sanktuarium sanktion stadfästelse, bekräftelse: av lat. san'dio fastställande; stadgande; straffbestämmelse; till sanci're helga (se sankt)

sanktua'rium relikskrin: medeltidslat. bildn. till san'dus helig (se sankt) sann: fsv. sänder, isl. sannr, no. sann; germ. ord (eng. sooth) med urspr. bet. 'varande, verklig'; samma ord som lat. sons (gen. sontis) skyldig, grek. ön (ont-) varande, verklig (se ontologi); eg. pres. part. till lat. esse vara, ty. (er) ist (han) är, sv. är. Härtill sanna (s. mina ord); sanning: fsv. isl. sannind; se också minsann

sannfärdig: egentl, 'som färdas (handlar) sanningsenligt'; jfr lätt-, rätt-, saktfärdig

sannolik: egentl, 'lik det sanna'; sanno är fsv. dat. sing. av neutr. sant sans (i vara vid sans): av fra. sens mening; förnuft; av lat. sen'sus förnimmelse; sinne; medvetande (jfr sensation). Härtill sansad san'skrit (ett dött fornindiskt skriftspråk): ett sanskrit-ord med egentl, bet. 'sammanfogad, välordnad, fulländad'; till sam- tillsammans (se 1 sam-)

sap'fisk (i uttrycket sapfisk vers): efter den forngrek. skaldinnan Sapfo (omkr. 600 f. Kr.) sappÖ'r ingenjörssoldat: av fra. sapeur skansgrävare; till sape undergrävning; löpgray; trol. ytterst ett arab. ord saprofy't(växter som lever av döda varelser el. ruttna ämnen): modern bildn. av grek. sapros' rutten och phyton' växt, planta

sarace'n muhammedan: av fornfra. sar-rasin; ytterst en bildn. till arab. scharq öster

saraban'd (en dans): av fra. sarahande, av spa. zarabanda; ytterst ett arab. ord ser-band med turban på huvudet sardell' saltad ansjovis el. sardin: av ital. sardelVa med samma bet., diminutiv av lat. sar'da sardin; egentl, 'från Sardinien' (jfr sardin); jfr ansjovis sardi'n (en sillart, Clupea pilchardus): av ital. sardi'na med samma bet., diminutiv av lat. sar'da, egentl, 'sardinsk (fisk)'; namnet brukas om all i olja el. tomatsås inlagd sillfisk; jfr sardell sardo'nisk krampaktig, hånfull, bitter: efter lat. sar'do el. sardo'nia, namn på en planta, som ansågs åstadkomma en skrattliknande kramp i ansiktsmusklerna; till Sardinien sardo'nyx (en färgvarietet av onyx): sammansättn. av lat. sar'da röd karneol och onyx sarg kantlist på sockel: av ty. Sarg,

trol. förkortn. av sarkofag sarga sönderslita, såra: fsv. sargha, bildn. till adj. sar sårig, se sår; till bet. påverkat av sv. dial. targa (även sarga) tälja dåligt; slita sönder sarkas'm bitande skämt: av likabet. grek. sarkasmos'; av sarkaz'ein bita sig

382sarkofag

schack

i läpparna av vrede. Härtill sarkastisk hånfull, spydig

sarkofa'g likkista av sten: ytterst av grek. sarkofa'gos köttätande; likkista (egentl, om viss kalksten, som användes till likkistor och som ansågs förtära de mjuka delarna av liken) sarkom [-å'm] kräftsvulst: av grek. sar'koma köttsvulst, bildn. till grek. sarx (gen. sarkos' kött); jfr sarkofag sarong [-ång'] höftskynke: ytterst ett malajiskt ord

sars (ett slags lätt tyg): över tyskan av fra. serge; av folkl. lat. sa'rica, av lat. se'rica siden; jfr serge

1. sarv (en karpfisk): av dunkelt ursprung

2. sarv rentjur: av likbet. lapska sar-ves; jfr likbet. fi. hirvas

sa tan: ytterst av hebr. schata'n, schei-ta'n fiende. Härtill sata'nisk satellit måne, biplanet: bildn. till lat. satelVes (gen. satelVitis) drabant satin: se satäng

satir kvick och bitande skrift, fin och elak kvickhet: över ty. och fra. av lat. safira eller sat'ura; egentl, lanx sat'ura, ett fat med allehanda frukter och sädesslag, offrade åt Ceres; biandrätt; därefter 'diktart med omväxlande innehåll'. Härtill satirisk kvick och bitande; satiriker; satirisera förlöjliga, förhåna satisfaktion upprättelse, gottgörelse: av lat. satisfac'tio tillfredsställelse; upprättelse. Härtill satisfiera satra'p fornpersisk ståthållare: av grek. satra'pes; av ett fornpersiskt ord chsjath-rapävan landets beskyddare

1. sats uppsättning, omgång; del av musikstycke m. m.: av ty. Satz med samma bet., ursprungl. 'sättande, sättning; det som är satt samman', bildn. till setzen sätta, se sätta; jfr an-, av-, före-, in-, mot-, till-, uppsats m. fi. Härtill satsa göra insats (med viss risk), bidraga, engagera sig, ta risken att vinna el. förlora

2. sats lärosats, slutsats, grammatisk sats: av ty. Satz i samma bet. (jfr da. sætning); efter mönster av lat. posifio (till po'nere ställa; jfr ponera)

satt undersätsig: egentl, perf. part. av sätta; jfr da. sot stadig, stadgad

saturnalier (pl.)(en fornrom. folkfest): av lat. saiurna'lia, Sarturni fest, 17—24 december, efter höstsåddens slut saty'r (en naturgud, vingudens följeslagare): av likabet. grek. safyros; av ovisst ursprung satäng', satin [-äng'] (en glatt och glänsande vävnad): av fra. satin; av arab. zaitüni; efter ett kinesiskt stadsnamn

sauté: se såté sauvera: se såvera savann' grässlätt: över spanska sava'na med samma bet. från ett infödingsspråk på Haiti

savaräng', savarin [-äng'] (ett slags bakverk): uppkallat efter den gastrono-miske författaren A. Brillat-Savarin (d. 1826)

sav(e): fsv. savi, isl. säf i, no. säve; besläktat med saft, sävlig och med lat. sap'a must

sax: fsv. sax, isl. sgx, no. soks; urspr, en pluralform, sålunda 'de båda knivarna'; gemens, germ. ord med bet. 'kniv, svärd', besläktat med lat. sax'um klippa; till en indoeurop. rot med bet. 'skära'

saxofon [-å'n] (ett blåsinstrument): uppkallat efter uppfinnaren, belgaren A. Sax (d. 1894)

scarf, skärf [ska'f, ska'rf] ylle- el. sidenhalsduk: av likbet. eng. scarf, trol. av fornfra. escarpe, ett ord av germ. ursprung

scen [se'n]: av fra. scène; ytterst av grek. skene' tält, hydda. Härtill sceneri' landskapsbild, tavla: germ. ordbildn. i fransk stil

scepter [sep'ter] spira: ytterst av grek. ske'ptron stav, härskarstav schaber el. sjaber pengar, kovan (vard.): från slangspråk

schablon [-lo'n] formbleck; slentrian: av ty. Schablone, ombildat av lågty. scham-pelün mönster, modell; av dunkelt ursprung

schabra'k sadeltäcke: över tyskan ytterst av turk. faprak hästtäcke schack: ytterst samma ord som sch ah

383schackmatt

schizotym

sch ack'matt: ytterst av arab. §dh mat konungen är död

schackra, sjackra driva småhandel; skinnar av ty. schachern med samma bet.; av hebreiska säckar vandra omkring med handel

schagg, sjagg (ett grovt, sammetsliknan-de tyg): av eng. shag ragg; grov lugg på tyg; schagg; av forneng. sceacga, besläktat med skägg schah [sja'] persisk konung: persiskt ord med bet. 'härskare; konung'; jfr schack

schajas: se sjajas schakal: se sjakal

schak't sprängd gruvgång; lodrät gruvöppning: av ty. Schacht; egentl, en lågty. form av ty. Sckaft skaft schal: se sjal

schalotfenlök: över tyskan av fra. écha-lotte med samma bet.; ytterst till stadsnamnet As'kalon (Palestina). Även charlottenlök: ombildning efter kvinnonamnet Charlotte schama'n (trollpräst hos vissa primitiva folk): möjl. av kinesiska cha-men, en förvrängning av indiska sramana buddistisk asket

schamplu'n formbräde, formbleck: samma ord som schablon schamponera borsta, tvätta och torka håret: efter eng. shampoo med samma bet.; av hindostanska cämfo tryck! knåda!

schan'ker (en venerisk sjukdom): av fra. chancre kräfta, kräftsår; av lat. can'cer med samma bet. schappa: se sjappa scha'rlakan [el. -la'-] lysande rött: fsv. skarlakan ett slags fint ylletyg (vanl. rött); av likbet. lågty. scharlaken; om-bildn. efter laken lakan av medeltidslat. scarlatum (varav eng. scarlet); av ett persiskt sakirlåt. Härtill scharlakansfeber, efter den röda hudfärgen; -röd scharne'r, charne'r gångjärn på passare o. dyl.: över tyskan av fra. charnière med samma bet.; ytterst till lat. car'do (gen. car'dinis) vändtapp, dörrhake schartaua'n anhängare av den av H. Schartau (d. 1825) grundade fromhets-

riktningen i v. Sverige. Härtill schar-taua nsk; schartauanis'm schasa: se sjasa

schattera skugga, giva (färgen) en mörkare skiftning: av ty. schattieren; med romansk ändelse till ty. Schaiten skugga schatull' litet skrin: över tyskan av ital. sca'tola låda, dosa

schau (flagg i schau, om nödsignal): ytterst av holl. in sjouw med samma bet.

schavott' stupstock; skampåle: av lågty. scavot; av fra. chafaud ställning, motsvarande ital. catafal'co, varav katafalk

schejk arabisk hövding: av arab. seih gammal, ärevördig man schellack (ett slags harts): av holl. schellak, sammansatt av sekel skal och Iak lack

sche'ma (pl. scheman) mönster; utkast; läsordning: av grek. skhe'ma gestalt, bild. Härtill schematisk översiktlig, framställd i grunddrag; schematisera framställa i grundlinjer scherry: se sherry

SCherzo [skär'tså] musikstycke av skämtsam karaktär: av ital. scherzo skämt; av likbet. ty. Scherz. Härtill scherzan'do, scherzoso [-å'-] med lekande, skämtsamt föredrag

SChibb'olet [el. -å'-] (igenkänningstecken, prövosten): hebreiskt ord (med bet. 'ax'), på vars uttal (med s- i stället för sch-) gileaditerna igenkände de flyende efraimiterna (Domareboken 12: 5) schimpans (ett slags apa): ytterst från

något infödingsspråk i Kongo schis'm söndring, brytning: av grek. skhis'ma söndring, splittring. Härtill schisma'tisk skiljaktig (i bekännelse); schisma'tiker schizofreni' [skitso-] splittring inom själslivet: av schweiziske psykiatern E. Bleuler omkr. 1910 bildad term; av grek. skhiz'ein klyva, splittra och fren sinne (se frenologi). Härtill adj. schizofre'n schizoty m [skitso-] (inåtvänd, grubblande läggning): termen bildad av tyske

384schlager

segel

läkaren E. Kretschmer 1921; motsats cyklotym schlager slagnummer, populär visa: ty. ord. i denna bet. först (omkr. 1880) brukat i Österrike, o. 1920 i Sverige; eg. 'något som slår igenom' schlaraffenland sagoland, lyckoland, eldorado: av ty. Schlaraffe dagdrivare, lätting

schoddy, shoddy [sjådd'i] konstull, lumpull: av eng. shoddy med samma bet.; av ovisst ursprung

schottis, schottisch [sjått'-] (en livlig runddans): av ty. schottisch skotsk schva'back, schwabach (ett slags frakturstil): trol. efter det tyska stadsnamnet Schwabach schweizer*! [sjvejtseri'] (ett slags konditori): efter de schweizare, som i början av 1800-talet i Sverige införde konditorirörelse, förenad med utskänkning av spritdrycker

SChvung fart, liv, kraft: av ty. Schwung;

egentl, 'svingande', bildn. till svinga schäfer tysk vallhund: av ty. Schäfer fårhund, fårherde (se schäferhatt, schäferi); till ty. Schaf får schäferhatt storbrättig hatt i schweizer-stil: till ty. Schäfer fårherde; jfr schäferi

schäferi' större fårhjord med tillhörande stall, gård för fåravel: av ty. Schäferei; till ty. Schaf får

schä's (ett mindre åkdon): av fra. chaise stol, säte, äldre chaire; av lat. cath'edra; jfr schäslong och kateder schäslong' halvsoffa, vilsoffa: av fra.

chaise longue lång stol; jfr schäs scirocko [sjiråkk'o, si-] (italiensk sydostvind): av ital. scirocco sydostvind på Medelhavet; av arab. sarüq östlig scones [skouns, skå'ns] (pl.) (ett slags snabbakade te- el. lunchbröd): av likbet. eng. scones, av ovisst ursprung scooter: se skoter

scout [skaut]: av likbet. eng. scout, eg. 'spejare'; över fornfra. ytterst till lat. auscvlta're lyssna; jfr auskultera se: fsv. sea, isl. sjå, no. sjå; gemens, germ. ord (ty. sehen, eng. see) av omstridd härledning; jfr sia, 1 sikt, syn

seans [-ang's] sittning; föreställning: av fra. séance med samma bet., egentl, 'sittande'; ytterst till lat. sede're sitta (se session)

se'bra, ze'bra (ett hästdjur): ytterst från ett infödingsspråk på Kongoområdet se'bu (en indisk oxe): trol. ett missförstått ostindiskt ord

sed: fsv. siper, isl. siör, no. sed; gemens, germ. ord (ty. Sitte), besläktat bl. a. med grek. [h]e'thos vana, bruk (se etik); jfr sedlig sedan: fsv. sipan, isl. sidan, no. sidan; bildn. (liknande dädan) till samma stam som i no. adv. sid sent; jfr sedermera, sist

sedel: ytterst av lat. sched'ula litet papyrusblad, diminutivbildn. av sched'a träskiva (att skriva på) sedermera: fsv. siparmera, isl. sidarmeirr; sammansättn. av isl. siöarr senare (kompar. av ett adv., motsvarande no. sid sent) och mer(a); jfr sedan, sist; fjärmare, närmare sede's sextondelsformat: till lat. sedec'i-mus sextonde

sediment jordart, avsatt genom fällning: av lat. sedimen'tum bottensats, egentl, 'kvarsittande'; till sede're sitta (se session). Härtill sedimentä'r sedlig: fsv. sidhliker, isl. siöligr med goda seder, sedig; bet. påverkad av ty. sittlich

sefi'rgarn finare ullgarn: till en biform av sefyr

se'fyr [el. -y'r] västanvind: av grek.

Zefyros, namn på västanvinden seg: fsv. segher, isl. seigr, no. seig; nord. ord med grundbet. 'som dryper långsamt'; till fsv. sigha sjunka, sv. och no. dial. siga sippra (jfr 1 signa). Härtill sega (s. sig fram) segel: fsv. sæghl, isl. segl; gemens, germ. ord (ty. Segel, eng. sail), möjl. med grundbet. 'avskuret tygstycke'; till en indoeurop. rot med bet. 'skära' (lat. seca're, se sektion). Uttalet med e (i stället för väntat ä) beror på inflytande från verbet segla, av fsv. sighla, kanske också från den (låg)ty. formen. Härtill seglafs: fsv. sighlatz, av lågty. segelacie; bildn. (med romansk än-

385segelgarn

sekular

delse) på segla; seglation segling: om-bildn. av äldre seghlatie; av lågty. segélacie

segelgarn: egentl, om hampgarn (snören)

använda vid segelsömnad seger: fsv. sigher, isl. sigr, no. siger; gemens, germ. ord (ty. Sieg), trol. med grundbet. 'makt'

segmen t (del av cirkel, innesluten av en cirkelbåge och en linje, som skär denna): av lat. segmen'tum (seg'men) avskuret stycke; bit, del; till seca're skära (se sektion)

segna (i segna ned o. dyl.): se 1 signa

1. segra (skilja metaller från varandra genom viss uppvärmning): av ty. seigern med samma bet.; besläktat med ty. seihen sålla (se sil)

2. segra: bildn. till seger segregation strävan att hålla olika ras-

grupper skilda, rasskillnad, rasdiskriminering: av eng. segregation, egentl, 'avskiljande, avsöndrande'; av lat. segrega'tiOj till verbet segrega're avskilja, av se- i sär och gr ex (gen. gre'gis) flock, hop, skara

seismograf jordskalvsmätare: av grek. seismos' jordbävning och grafein skriva sej (en havsfisk): av no. sei, seid med samma bet., isl. seidr; nord. ord av dunkel härkomst sejd trolldom: litterärt lån från fornisl. seidr trolldom enligt visst förfaringssätt; av omstridd härkomst sej de I ölmugg med lock och handtag: av ty. Seidel; av lat. sit'ula urna; ämbar sej nf al I flagglina: till eng. sign tecken; märke; jfr signal sejour [sesjo'r] vistelse, uppehåll: av fra. séjour, bildn. till séjourner vistas sejsa hopfästa tåg (sjöterm): av lågty. seisen eller holl. seizen sammanbinda två tåg (eng. seize gripa) sejte trästubbe el. stenblock, av samerna uppfattat som människofigur o. dyrkat, avgud: av likbet. lapska sejte sekan t (rät linje, som skär en kurva i en el. flera punkter): till lat. seca're skära, se sektion

sekatö'r trädgårdssax: till lat. seca're skära; se sektion

se'kel århundrade (pl. sekel, sekler): av lat.

sae'culum århundrade; mansålder; jfr sekular-

seki'n (äldre italienskt och orientaliskt guldmynt): ytterst ett arab. ord sekond [-kång'd, -kån'd] (chefens närmaste man å örlogsfartyg): av fra. second; av lat. secun'dus den andre; jfr sekunda

1. sekre t hemlig: av likabet. lat. secre tus, egentl, 'avskild, avsöndrad', perf. part. av secer'nere avskilja (jfr diskret, exkret, koncern). Härtill sekretess' hemlighetsfullhet; tystnadsplikt

2. sekre t sigill: av lat. secre'tum (underförstått: sigill'um) hemligt (sigill), substantivering av perf. part. secre'tus (se 1 sekret)

3. sekre t avsöndrad vätska, avsöndring: modern bildn. av secre'tus avsöndrad (se 1 sekret; jfr exkrementer). Härtill sekretion avsöndring

sekreterare: av medeltidslat. secreta'rius, egentl, 'person som förvarar o. handhar en herres sekret (hemliga sigill), skrivare', bildn. till secre'tum (sigill'um)t se 1 sekret; jfr da. sekretær, ty. Sekretär, fra. secrétaire, eng. secretary. Härtill sekretariat

sekretä r skrivbyrå med nedfällbar klaff: av fra. secrétaire med samma bet.; av medeltidslat. secreta'rium hemligt rum, till secre'tus; se 1 sekret

1. sekt religiöst parti, trossamfund: av lat. sec'ta riktning, parti; lära, grundsatser; till seq'ui följa (jfr social). Härtill sekte'risk hörande till en sekt: av ty. seldiererisch; sekterist medlem av en sekt; sekteris'm sektväsen

2. sekt starkt, sött vin: av ty. Sekt vitt, musserande vin: av fra. vin sec torrt vin, d. v. s. vin av torkade druvor

sektion avskärning, snitt; avdelning: av lat. sec'tio (gen. sectio'nis) skärning; delning; bildn. till seca're skära; jfr se-kant, sekatör, sektor; insekt, dissekera; segel sektor (en av tvenne radier begränsad del av en cirkelyta; vinkelmätningsin-strument): egentl, 'skärare', modern bildn. till lat. secare skära (se sektion) sekula'r-, sekulä'r hundraårs-, hundraårig: av fra. séculaire, medeltidslat.

386sekularisera

semit

saecula'ris med samma bet.; till lat. sae'culum tid, tidsålder, århundrade (se sekel, sekularisera) sekularisera indraga från kyrkan; förvärldsliga: till medeltidslat. saecula'ris i bet. 'timlig, världslig'; till sae'culum i bet. 'världen, det borgerliga samhället (i motsats mot kyrkan)'; se sekular-. Härtill sekularisation sekun'd: av medeltidslat. secun'da, förkortning av pars minida secunda andra förminskningsgraden (enl. matematikern Ptolemaios' sexagesimalsystem) av pars minvtia minskad del (se minut); dvs. 1/60 av en minut; lat. secun'dus den andre, egentl, 'följande', till seq'ui följa (se sekvens); jfr sekunda sekuiTda andrarangs, ej fullgod: av lat. secun'da (class'is) andra (klass); till secun'dus den andre, egentl, 'följande', till verbet seq'ui följa (se sekvens, konsekvent); jfr sekond, sekund, sekundera. Härtill sekundä'r andra-hands-, underordnad: av likbet. fra. secondaire; sekun'd- (i sekundchef), jfr sekond

sekundera hjälpa, bistå: av lat. secunda're med samma bet.; till secun'dus följande, understödjande, hjälpsam (se sekunda). Härtill sekundan't stridsvittne (i duell) sekven's (senmedeltida melodi och diktform; upprepning av melodi): av lat. seq'uens (pl. sequen'tia) följd, eg. part. 'följande' av verbet seq'ui följa; jfr sekunda, konsekvent sekves'ter kvarstad, beslag: av lat. se-

ques'trum med samma bet. sel lugnvatten: fsv. isl. sil, no. sel; trol. besläktat med sila i bet. 'rinna långsamt'; jfr sil

sele: fsv. isl. sili, seli, no. sile, sele; gemens. germ. ord (ty. Siele), besläktat med ty. Seil, fsv. sime rep; till en indoeurop. rot. med bet. 'binda' selektion (i sammansättn. selektionsprincipen, -teorien "läran om det naturliga urvalet"): av lat. selec'tio urval, bildn. till selig'ere utvälja; jfr selektor, elektor

selek'tor (anordning för avgränsning av våglängder, på radioapparat): av lat.

selec'tor utväljare; bildn. till selig'ere utvälja, se selektion. Härtill selektiv utväljande, med förmåga att välja och utestänga allt störande (ofta om radiomottagare), våglängdsavgränsande: modern ny bildn. sele'n (ett icke-metalliskt grundämne): bildn. till grek. sele'ne måne selleri' [el. sel'-] (en matväxt): av ty. Sellerie, fra. céleri; ytterst till lat. seli'-num selleri

selot, zelot [-o't, -å't] blind trosivrare: bildn. till grek. ze'los nit, iver (jfr j alu) selters- (i seltersvatten o. dyl.): efter orten Selters i Hessen-Nassau, Tyskland

semafor [-få'r] signalapparät: bildn. av grek. se'ma tecken och foros' bärare semantik betydelselära: av fra. séman-tique; modern bildning av grek. se-mantikos' (adj.) med betydelse, med innebörd. Jfr semasiologi, semologi semasiologi [-ålågi'] betydelselära: modem bildn. av grek. semasi'a betydelse och log'os lära; jfr semologi seme'm ett tankeinnehåll uttryckt i språklig form, en betydelse: ordet är bildat av Ad. Noreen i analogi med fonem och morfem semes ter ledighet, fridagar: över ty. av lat. semes'tris som varar sex månader, bildat av sex 6 och men'sis månad; urspr, 'halvår', spec. 'föreläsningsperiod vid universitet, termin'; denna bet. har ordet ännu i ty. och da.; den nutida sv. bet. känd från slutet av 1800-1., trol. uppkommen som motsats till (arbets)termin semi- (i semifinal, semikolon m. fi.): av lat. se'mi halv-, samma ord som grek. he'mi- (se hemisfär) seminarium (utbildningsanstalt för lärare m. fi.; vetenskaplig övningsanstalt): lat. ord med egentl, bet. 'trädskola; plantskola'; till se'men sående; frö (jfr 2 så). Härtill seminarist semination konstgjord befruktning: modern bildn. till lat. se'men säd, frö. Härtill seminera; semi'n- (i seminförening o. dyl.)

semi't: bildn. till Sem, namnet på Noas äldste son

387semla

septisk

semla: fsv. sembla, sæmbla; över tyskan av lat. sim'ila vetemjöl semologi [-ålågi'] läran om "sememerna", ordens och formernas idéinnehåll: ordet är bildat av Ad. Noreen i analogi med fonologi (till fonem) och morfologi (till morfem); förkortad form av semasiologi

1. sen (adv.): sammandragning av sedan

2. sen (adj.): fsv. sen, isl. seinn, no. sein; gemens, germ. ord, besläktat med sina och sist; jfr 1 sinka

sena: fsv. isl. sina; jfr isl. no. sin sena; gemens, germ. ord (ty. Sehne), av en indoeurop. rot, ur vilken också sno utvecklats

se'nap: ytterst av lat. sina'pis, grek.

sin'api med samma bet. senat (riksdagens första kammare i vissa länder; viss hög domstol): av lat. sena'-tus rådsförsamling; till lat. sen'ex gammal (jfr senil, senior). Härtill sena'-tor senatsmedlem, förstakammarleda-mot

seni'1 gubbaktig: av lat. seni'lis gubbaktig; till lat. sen'ex gammal (jfr senat, senior). Härtill senilitet senior [se'niår] (pl. senio'rer) äldre student; äldre idrottsman (även [seniå'r]): lat. ord, egentl, komparativ av sen'ex gammal; jfr senat, senil; junior

sensation sinnesintryck; uppseende: av fra. sensation med samma bet., bildn. till lat. sen'sus förnimmelse; sinne (jfr sans, sensibel, sensitiv, sensuell); till senti're känna, märka (se sen t er a). Härtill sensationell' uppseendeväckande

sensi bel känslig, ömtålig: av fra. sensible med samma bet.; till sens känsla, av lat. sen'sus (jfr sensation). Härtill sensibilitet sensiti'v ytterst känslig: medeltidslat. bildn. till lat. sen'sus förnimmelse; sinne (se sensation). Härtill sensitivitet sensmoral [sangmora'1] andemening; lärdom: av fra. sens moral sedlig uppfattning; sedelärande betydelse sensorisk (om nerv som leder intryck till hjärnan; motsats: motorisk): av

nylat. senso'rium förnimmelsecentrum i hjärnan, bildn. till lat. sen'sus sinne (se sensuell). Härtill sensomoto'risk sensuell' sinnlig; vällustig: över franskan av lat. sensua'lis, bildn. till lat. sen'sus sinne (se sensation). Härtill sensualitet sinnlighet; sensualis'm å-skådning som bygger på sinnesförnimmelserna el. som högst värdesätter de sinnliga lustkänslorna senten's tänkespråk; levnadsregel: av lat. senten'tia mening; tanke; reflexion; till senti're (se sentera). Härtill sen-tentiös [sentensiö's, -tsiö's] sentensrik, -artad

sentera [sangte'ra, sen-] uppfatta, uppskatta: över likabet. fra. semXir av lat. senti're förnimma, känna; jfr sensation, sentens, sentimental; sinne

sentimental känslosam, gråtmild: av eng. sentimental känslofull (modernt o. 1770); ytterst bildat till lat. senti're känna (se sentera). Härtill sentiment känsla; sentimentalitet känslosamhet separator [-ra'tår] apparat, som skiljer (grädde från mjölk), gräddskummare: bildn. till separera separera skilja, avskilja; skiljas: av lat. separa're avskilja, frånskilja. Härtill separation avskiljande, skilsmässa; separat (adj.) särskild, (subst.) särtryck: av lat. perf. part. separa'tus avskild; separatim var för sig: lat. adv.-bildn.; separa'bel avskiljbar; separatis'm benägenhet för (religiös) söndring se'pia svartbrun laveringsfärg: ital. ord, egentl, beteckning för bläckfiskens bruna saft i bläcksäcken septem'ber: lat. ord med egentl, bet. den sjunde månaden, räknat från mars (som urspr, var årets första månad), till lat. sep'tem sju; jfr septima septenn'ium sjuårsperiod: lat. ord, bildat av sep'tem sju och ann'us år septett' tonstycke för sju stämmor: bildn. till lat. sep'tem sju septima (musikalisk intervall av sju toner): egentl, fem. av lat. sep'timus (den) sjunde; jfr september septisk som åstadkommer förruttnelse:

388septuagesima

sexagesima

modern bildn. till grek. se'pesthai ruttna; jfr antiseptisk, aseptisk septuage'sima 9:de söndagen före påsk: egentl, fem. av lat. septuage'simus den sjuttionde; jfr sexagesima sera'f lovsjungande ängel: av hebreiska plur. serafim, ett slags högre väsen i Guds närhet. Härtill sera'fisk; serafimerorden) seraij (sultanens palats): av turkisk-persiska seräi palats, stort hus sere'n himmelskt klar, ren, fridfull: av lat. sere'nus torr, ren, klar. Härtill serenitet

serena'd nattlig sångarhyllning: över franskan av ital. serena'ta aftonkonsert, kvällsmusik; avledn. av sere'no sorgfri, munter; med betydelsepåverkan från se'ra afton (av lat. se'ms sen) serge [sär'sj] (ett fint ylletyg): av fra. serge med samma bet., av lat. se'rica (lana) sidenull; lat. se'ricus av silke, ur-sprungl. 'kinesisk', av grek. seres kines; jfr sars

sergeant [sersjan't] (en infanteriunderofficer): av fra. sergent; av lat. ser'viens tjänande (soldat), egentl, pres. part. av servi're tjäna; jfr servera se'rie rad, följd: av lat. ser'ies rad, följd seriö's allvarlig; högtidlig: av fra. sé-rieux med samma bet.; av medeltidslat. serio'sus, bildn. till lat. se'rius allvarlig serpentin sicksackformig bergsstig; smal pappersremsa: bildn. till lat. serbens orm

se'rum (pl. sera) blod vätska fri från blodkroppar: lat. ord med egentl, bet. 'vass-la; vattenaktiga beståndsdelar av visst ämne'. Härtill serüs blandad med blodvätska; serologi'

serva [sör'va] ge upp bollen, kasta (i tennis o. dyl.): av likbet. eng. serve, eg. 'tjäna', av fra. servir (se servera, servis, service). Härtill serve [sör'v] "uppgivning" i tennis servera: av lat. servi're vara slav; tjäna; stå till tjänst (jfr sergeant, servett, servis, ser vi tu t); till ser'vus slav (se servil). Härtill servitö'r uppassare; servitris

servett': av fra. serviette, bildn. till ser-

vir (be)tjäna (jfr servera), i anslutning till assiette

service [sö'rvis] kundtjänst, betjäning av olika slag: omkring 1925 av eng. service med samma bet.; över fra. service av lat. servWium slavtjänst; se servis

servil krypande, fjäskande: av lat. servais slavisk; till ser'vus slav (jfr servera). Härtill servilite't servis bordsuppsats, glas- och porslinsuppsats; manskap som sköter en kanon: av fra. service med samma bet.; av lat. servWium betjäning, till servi're (se servera)

servitris, servitör: se servera servitu't förmån: av lat. ser'vitus tjänsteförhållande; till servi're tjäna (se servera) serös: se serum

1. se sam (orientalisk oljeväxt; i sesamolja, -frö): av grek. sesam'e med samma bet., av orientaliskt ursprung

2. se sam (trollformel, lösenord): från sagan om Ali baba och de 40 rövarna i arab. samlingen "1001 natt"; möjligen samma ord som 1 sesam

session [sesjo'n] sammanträde: av lat. sess'io (gen. sessio'nis) sittande; till sede're sitta (jfr assessor, pre-, resi-dera, seans, sediment) set parti i tennis; omgång i kläder: av eng. set med samma bet.; jfr 2 sätt settMement nybygge; koloni: av likbet. eng. settlement, till settle bosätta sig, slå sig ned

1. sex (räkneord): fsv. sæx, isl. sex; gemens, indoeurop. ord (lat. sex, se sextant; grek. hex, se hexa-); jfr sjätte. Härtill sexton (jfr aderton, fjorton); sextio

2. sex könsliv, (fördomsfri o. öppen) erotik: från o. 1950 efter likbet. eng. sex, av lat. sexus kön; med anslutning i sv. också till det äldre sexual-, sexuell m. fi. Härtill sexig

sexa aftonmåltid, lätt supé: egentl, 'måltid, som intages kl. 6 e. m.'; till sex sexage'sima 8:de söndagen före påsk: fem. av lat. sexage'simus den 60:de; den infaller ung. 60 dagar före påsk; jfr septuagesima

389sextant

sextant (instrument till uppmätning av

vinklar): av lat. sex'tans sjättedel sextett' (tonstycke för sex stämmor): bildn. till lat. sex sex; jfr duett, ter-sett, kvartett, kvintett sexua'1-, sexuell' köns-, könslig: av lat. sexua'lis, fra. sexuel, bildn. till lat. sex'us kön. Härtill sexualitet sfinx [sving'ks] (ett egyptiskt stenvid-under): av grek. Sfinx, kvinnligt mytiskt väsen (egentl, 'stryperskan') sfär [svä'r] klot; område; verkningskrets: ytterst av grek. sfa'ira klot, himlavalv; jfr atmosfär, stratosfär. Härtill sfärisk; sfäroi'd shah: se schah

shaker [sjej'ker, sje'-] drinkblandare: av likbet. eng. shaher, eg. 'skakare', till shake skaka

shantung [sjann'-] (ett slags siden): av namnet Shantung, stad och provins i n. ö. Kina shejk: se schejk shellack: se schellack sherry [sjärr'i] (spanskt vin): av eng. sherry; efter spanska stadsnamnet Jerez, uttalat ungefär [sje'res]. Härtill sherry kobbel: av ett eng.-amerik. cobbler; av okänt ursprung shilling: se skilling shingla [sjing'la] gossklippa; nackraka: av eng. shingle, egentl, 'spåntäcka' shirting [sjö'rting] (ett slags bomullstyg, använt bl. a. till bokband): av likbet. eng. shirting, avledn. till shirt skjorta (se skjorta) shocking [sjåck'-] uppskakande, anstötlig: av likbet. eng. shocking, eg. pres. part. till shock uppröra, uppskaka, av fra. choquer se chock shoddy: se schoddy shop [sjåpp'] butik: av eng. shop med samma bet., urspr, 'skjul' (ty. Schup-pen). Härtill shoppa gå och handla; shopping

shorts (pl.) [sjå'rts, sjå'ts] kortbyxor (av linne): av likbet. eng. shorts pl., subst, till short kort, ett germ. adj., som ligger till grund bl. a. för nord. skjorta, ty. Schürze, eng. shirt (se skjorta, skört, shirting)

sideboard

show [sjå'u, sjå'] utstyrselstycke, utställning: av eng. show uppvisa shrapnel [sjrap'-] granatkartesch; efter uppfinnaren, eng. generalen H. Shrapnel (d. 1842)

Shunt [sjun't] (variabelt motstånd inkopplat i elektr. ledning): av likbet. eng. shunt, eg. 'växla, kasta om'; av ovisst ursprung

1. si (ålderdoml. bibelspråk, t. ex. Si Guds lamm!; även vardagligt, t. ex. si så där!): (uppsvensk) sidoform till imperativen se! (jfr sia); möjl. också påverkat av ty. sieh

2. si (i uttrycket si och så): nybildn. med vokalväxling till så i det tämligen sena uttrycket

sia spå: fsv. sia se, biform till sea se (jfr 1 si, se). Härtill siare, sierska si'bet (mårdliknande rovdjur i Afrika): över tyskan'av ital. zibäfo; av arab. zaba'd

sibylla sierska; spåkvinna: av lat. si-byll'a spåkvinna, sierska. Härtill si-bylli'nsk

sickati v torkmedel för färg o. dyl.: bildat till lat. sicc'us torr sickel, sickling verktyg för finputsning av trä: trol. ombildning av likbet. ty. Ziehklinge. Härtill si C kl a finputsa trä sicken (i sicken en o. dyl.): sv. dial. secken; sammandragning av se och vilken

Sickla dregla: sv. dialektord, no. sikla dregla; porla, rinna sakta; trol. ljudhärmande (jfr ty. sickern sippra) sicksack: trol. av ty. zickzack med samma bet. (lånat även i fra. zigzag), bildn. av samma slag som tick-tack, tripp-trapp, bim-bam m. fi.

1. sid som når ända ned till fötterna (fotsid): fsv. siper, isl. sidry no. sid; gemens, germ. ord; jfr sida

2. sid lågt liggande, sänk, vattensjuk (i sidlänt, -vall): urspr, samma ord som 1 sid

sida: fsv. isl. sida, no. sida; gemens, germ. ord (ty. Seite, eng. side), substan-tivering av 1 sid i bet. 'bred, vid' sideboard [saj'dbård] matsalsskänk: av likbet. eng. sideboard, urspr, serveringsbord, bord vid sidan (av stora matbordet)

390siden

sil

siden: av lågty. siden (ty. Seide); över nordital.-provens. seda av lat. se'ta borst, tagel, hästhår, trol. seta Sericæ "seriskt" hår; jfr satäng, silke

sid v ordn ad: äldre sv. sivördnad, ombil-dat med anslutning till sida; till fsv. sivirßa, isl. svlvirda, no. svivyrda behandla med förakt; till isl. interjektio-nen svi tvi! sies ta vilostund: av spanska sies'ta vilotimme; av lat. sex'ta (ho'ra) den sjätte timmen, tid för middagsmål och -vila

Siffra: över tyskan och forndanskan av medeltidslat. rif'ra; eg. förkortning av uttrycket ciphra et figuræ, där c. betyder 0 och /. taltecknen 1—9; ytterst av arab. sifr tom; noll sifon [sifå'n, sifo'n] flaska för kolsyrat vatten, "sprutflaska": över franskan av lat. si'pho (gen. sipho'nis) vattenstråle, springvatten

sig [sej; i högtidligt språk: sig] (reflexivt pron.): fsv. isl. sik; gemens, germ. ord (ty. sich), utvidgad form av ett indo-europ. se sig (bl. a. lat. se); jfr sin, sär-

si'gel förkortningstecken: av ty. Sigel med samma bet.; av lat. sigilVum liten figur, litet tecken (se sigill) sigenare: se zigenare sightseeing [saj't-siing] rundtur för turister: eng. ord, egentl, 'betraktande av utsikter, sevärdheter' sigill [sijilT] stämpel: av lat. sigilVum liten bild; sigill; diminutiv av sig'num tecken (se signum); jfr sigel; insegel, försegla

1. signa, segna [sing'na, seng'na] (i signa ned o. dyl.): isl. no. signa; bildn. till fsv. sigha, isl. siga sjunka, sv. och no. dial. siga sippra fram, sjunka långsamt; jfr seg

2. signa välsigna: fsv. sighna göra korstecken, isl. signa; gemens, germ. ord (ty. segnen); lån av lat. signa're (jfr signera); till lat. sig'num tecken (jfr signum, välsigna). Härtill signeri' besvärjelse (med korstecken); signerska trollkäring

signal [singna'l] av fra. signal; av lat. signa'le, neutr. subst, till signa'lis bestämd att giva tecken; till lat. sig'num tecken (jfr signum). Härtill signalera; signalement kännemärke, beskrivning: av fra. signalement; signa!is't signera [sinje'ra, singne'ra] underteckna; förse med kännemärke: över ty. och fra. av lat. signa're beteckna, märka; till sig'num tecken (jfr signum; resignera). Härtill Signatu'r [singn-] påskrift, namnteckning, konstnärsmärke: av lat. signatu'ra beteckning, märke; sig-natärmakter [singn-] stater som undertecknat ett fördrag: av fra. signataire undertecknare signet [singne't] sigill, sigillstamp: över tyskan av medeltidslat. signe'tum litet sigill; till lat. sig'num tecken (se signum)

signifikativ [singn-, sinj-] betecknande: till lat. significa're giva tecken; tillkännagiva; antyda; jfr signum signum [sing'n-] (pl. signa) kännemärke (för biblioteksböcker el. museiföremål): av lat. sig'num tecken; jfr signal, signera, signet, signifikativ; insignier; sigill

sik (en fisk): fsv. isl. sikr, no. sik; fisknamn, som återfinnes i nord., baltiska och slaviska språk; av okänt ursprung Si'kel (forntida vikt och mynt): över

grek. sik'los av hebr. schékel siklöja: se löja

1. sikt (i på lång sikt, klar sikt o. s. v.): av lågty. sicht, ty. Sicht seende; bildn. till se; jfr av-, hän-, in-, om-, till-för-, å-, översikt m. fi.; sikta, ansikte, besiktiga, försiktig; kort-, långsiktig

2. sikt mjölsikt: fsv. sikt; av lågty. sichte med samma bet.

sikta få i sikte, skönja; syfta med skjutvapen: bildn. till sikte (jfr 2 syfta). Härtill siktbar; siktig (om luft) sikte synhåll; riktanordning på vapen: av lågty. sichte seende; till sicht (se 1 sikt); jfr syfte •siktig: se lungsiktig sil redskap att sila med: no. sil; bildn. till ett verb, som återfinnes i ty. seihen sålla, sila; jfr 1 segra

391silén

2. sinka

sile'n gammal satyr: av grek. Seilenos Pans son och Dionysos* fosterfader sil[h]uett [siluett'] skuggbild, profilporträtt: av fra. silhouette; efter fra. finansministern Étienne de Silhouette (d. 1767)

silikat kiselsyresalt: bildn. till lat. siVex

(gen. siVicis) flinta, kisels ten silke: fsv. silke, isl. silki n.; av lat. së-ricwm (siricum) silke, siden (med dialektal övergång av r till l); uppfattades som avlett av ett fiktivt folknamn Seres, sålunda »serisk» vävnad (jfr siden); ytterst av asiatiskt (mongoliskt) ursprung sill: fsv. silp, sild, isl. sild, sv. och no. dial. sild; nord. ord av omtvistat ursprung

si lo (pl. silor) tornformad lagerbyggnad för spannmål, salt, cement o. dyl.; cylindrisk behållare för pressfoder: av spa. silo sädesmagasin; av lat. si'rus, grek. siros' grav vari säd vinterför-varades; jfr ensilage siluett: se silhuett silu'r (en geologisk term): efter silurerna, ett forntida brittiskt folk, som bodde i de delar av Wales, där silurbildningar-na först urskildes som eget geologiskt system

silver: fsv. silver, isl. silfr, no. sylv; gemens. germ. ord (ty. Silber, eng. silver) av dunkelt ursprung si'mili- (i similidiamant m. fi.): av ital. plur. si'mili lika; av lat. sim'ilis lika; besläktat med 1 sam-; jfr simulera, as-, dissimilera, faksimile simma: fsv. sima; av ett äldre swima (perf. part. sumin; jfr isl. svima); gemens. germ. ord (ty. schwimmen, eng. swim); jfr 1 sund, svämma si mm ig: efter ty. seimig tjockflytande;

till Seim tjock saft, flytande honung simoni' handel med andliga ämbeten: efter trollkarlen Simon, som av apostlarna ville köpa den Helige Andes med-delelse (Apg. 8: 18) simpa (fisk): no. simpa; av outredd härkomst

simpel: över fra. simple enkel; vanlig; enfaldig; av lat. sim'plex enkel. Härtill simplifiera förenkla

sim'pelkort hårt tvinnat snöre av lingarn: efter fra. simple corde, egentl, 'enkelt snöre'

sims: av ty. Sims; jfr gesims simula'ker skenmanöver, låtsad strid: av likabet. fra.simulacre, av lat. simu-la'crum efterbildning (jfr simulera) simulera låtsa; falskeligen föregiva: över franskan av lat. simuWre göra lik; efterbilda; ge sig utseende av; låtsa, förege; till sim'ilis lik (se simili-). Härtill simulation; simulan't person som låtsar sig vara sjuk; simulator anordning som (för övnings skull) efterbildar ett verkligt skeende (t. ex. i ett flygplans förarkabin vid landning) simulta'n liktidig: bildn. till lat. sim'ul på samma gång; besläktat med sam-Sin (pron.): fsv. sin, isl. sinn; gemens, germ. ord (ty. sein), bildat till indoeurop. reflexivstammen se (se sig); jfr din, min

sina (om ko): no. sina; ytterst till den indoeurop. rot med bet. 'släppa efter, slappna', som återfinnes bl. a. i 2 sen och sida

sin'der slagg, avfall: isl. sindr; gemensamt germ. ord (mit. sinder, ty. Sinter, eng. cinder); jfr sinter, sintra sineku'r latmanssyssla: över fra. sinécure ytterst av lat. sin'e cu'ra, "utan bekymmer"

1. singel grovt grus: no. singl; trol. till

1 singla

2. singel spel en mot en, enkelspel: eng. .single enstaka; ensam; av lat. singfulus enskild; en i sänder; jfr singularis

1. singla (klirra o. dyl.; även i singla slant): no. singla; ljudhärmande

2. singla spela en mot en: bildn. till

2 singel

singular[is] [sing'-gu-] ental, entals-form: av lat. singularis ensam; jfr 2 singel, singuljär singuljär [sing-guljä'r] säregen, egendomlig, ensam i sitt slag: av fra. singulier med samma bet.; av lat. singularis (se singularis)

1. sinka (försena): fsv. senka, isl. no. seinka, bildn. till 2 sen

2. sinka femma i tärningsspel: över

3923. sinka

2. sits

lågty. av äldre fra. cinque (fra. cinq) fem. Härtill sinkadu's fem och två i tärningskast; slump, örfil: se 2 dus 3. sinka hopfoga på visst sätt: av ty. zinken sinka; egentl, 'förse med spetsar, taggar'

sinne: fsv. sinne (sv. och no. dial. även med bet. 'vrede'); bildn. till fsv. sin, no. sinn sinne, håg; av lågty. sin (ty. Sinn) sinne, tanke, förstånd (jfr besinna); besläktat med lat. senti're förnimma, känna (se sentera). Härtill sinnebild: efter likabet, ty. Sinnbild; sinnelag: till 2 lag i bet. 'beskaffenhet'; sinnrik skarpsinnig, meningsfull: av likabet. lågty. sinrik ty. sinnreich sinnlig: av likabet. ty. sinnlich sinologi [sinålågi'] vetenskapen om kinesiska språket och litteraturen: bildn. av Sina, äldre benämning på Kina (se apelsin) och grek. log'os lära. Härtill sinolog [-lå'g] sinom (i uttrycket tusen sinom, tusen tusen gånger tusen): egentl, dativ plur. av fsv. sin gång, samma.ord som isl. sinn n. gång, resa; jfr någonsin, sända; för bildningen jfr lagom, stundom (understundom), enkom, ömsom

sinsemellan: äldre sin emellan; sammanställning av sin, gammal genitiv av sig (jfr ty. sein[er]) och emellan sinter droppsten: av ty. linier, trol.samma ord som ty. Sinter, sv. dial. sinder slagg (se sinder)

sintra (s. ihop) smälta ihop: av ty. sintern med samma bet., till Sinter slagg, se sinder, sinter si'nus (en matematisk term): lat. ord,

egentl, 'vik, bukt' si ön is' m (rörelse från slutet av 1800-t. för att skapa ett hem för judarna i Palestina, och efter staten Israels grundande 1948 för att stärka denna): efter berget Sion i Jerusalem, poetisk sinnebild av hela landet sipp: da. sip, sippet tillgjort sedesam, pryd, överdrivet fin; i täml. sen tid lånat av likabet. (låg)ty. sipp; jfr no. sippa hänga läpp, vara gråtfärdig; trol. ljudhärmande (el. ljudmålande) sippa (blå-, vitsippa, Anemone): sv. växt-

namn (no. symra, veis, da. anemone); sv. dial. även säppa, ä. sv. -sepper och -sippel; trol. ursprungl. säpel, säppél; möjl. samma ord som ä. nordiskt säppél, siäppel krans kring huvudet el. håret, krona; av fornfra. chapel krans, diadem, hårbindel; på grund av blommornas likhet med en brudkrona el. kungakrona; jfr anemon Sippra: avledn. av ett verb sipa, som återfinns i sv. dial. sipa rinna sakta, no. sipa gråta; trol. ljudhärmande (jfr sipp)

Sira pryda: av lågty. siren (ty. zieren) med samma bet.; jfr sirat, sirlig sirap: över tyskan av medeltidslat. siru'-pus; av arab. sardb med samma bet. sira't prydnad, utsirning: av ty. Zierat med samma bet.; jfr sira sire'n förförisk havsnymf; ett slags signalapparat: ytterst av grek. seire'n, kvinnlig havsdemon (med kvinnohuvud och fågelkropp) sirlig: av ty. zierlich prydlig, sirlig; jfr sira

sirocko: se scirocko sirpa (om syrsor o. gräshoppor): ljudhärmande

sisa (om tjädern): ljudhärmande ord sisa'1 (ett slags hampa): efter hamnstaden Sisa'l i Mexiko

siska: no. sisik, da. sisken; av lågty. siséke siska (ty. Zeisig), av ett slaviskt, ljudhärmande ord; jfr steglitsa, fink

sist: fsv. sizter; superlativ till ett ej belagt adj. sid sen; jfr no. adv. sid sent och omsider, sedermera, sedan sistliden: se 1 lida

sisu [siss'u] kampvilja, seg uthållighet:

av fin. sisu med samma bet. si'syfusarbete fruktlöst evighetsgöra: till grek. Sis'yfos, sagokung i Korint, som dömts att uppför ett berg rulla en ständigt åter nedrullande sten sita flyttlag, (same)by; av likbet. lapska siita

1. sits säte: av ty. Siiz sits, säte, sittplats; bildn. till sitta

2. sits (ett bomullstyg med tryckta mönster): över tyskan eller holländskan av

393sitta

sjå

eng. chintz; av hindustanska chint fläckig

sitta: fsv. sitia, isl. no. sitja; gemens, germ. ord (ty. sitzen, eng. sit), besläktat bl. a. med lat. sede're sitta (se session); jfr säte, säter, sätta; såte, undersåte, försåt; 1 sits sittra darra, skälva: trol. närmast av da. sitre med samma bet.; av ty. zittern darra; gemensamt germ. ord (isl. türa, eng. Otter), sannolikt av ljudhärmande ursprung situation läge, tillstånd, ställning: av fra. situation läge; av medeltidslat. situ-a're bringa i riktigt läge; till lat. sit'us läge. Härtill situerad: efter fra. situé belägen

sjabbig (vard.): sv. dial. 'långsam, sölig'; variantform till skabbig, skrabbig m. fi., med pejorativt sj- från sjaskig m. fi.

sjaber: se schaber sjackra: se schackra sjafsig (vard.): sv. dial. 'våpig, oordent-lig'; variantform till hafsig, slafsig m. fi., med pejorativt sj- från sjaskig m. fi. sjagg: se schagg

sjajas sjasker: ombildn. av pajas med

uddljudet från sjaskig m. fi. sjaka'1 (rovdjur av hundsläktet): ytterst av turk. caqal eller pers. sagàl med samma bet.

Sjal: över tyskan av eng. shawl; av persiska säl med samma bet. Härtill sjalett' huvudduk; eg. 'liten sjal' (bildat som cigarrett, operett, rosett m. fi.) sjalu, sjalusi: se jalu, jalusi sjana: sv. dial. 'enfaldigt, halvvåpigt fruntimmer'; trol. kvinnonamnet Jeanna, med dialektalt uttal Jeana, använt som ett appellativt glåpord sjanghaja anställa (sjöman) med list el. våld: till den stora kinesiska hamnstaden Shanghai

sjapp bod, skjul; krog: av likbet. eng. shop

sjappa springa, rymma, smita i väg: äldre sv. schappera; av fra. échapper undslippa, fly undan; egentl, 'kasta av kappan, lämna kappan i sticket'; av ett folkl. lat. excappa're (till capp'a kappa)

sjasa: bildn. till ljudhärmande interjek-tionen sjas! sjaskig: sen nybildn. i svenskan, variation av slaskig, snaskig, pjaskig, g råd as k ig m. fi., med ett pejorativt sj- (liksom i sjajas, sjåp, sjätte, sjana m. fi.); jfr med annan bet. sv. dial. sjaskig långsam, sölig, da. sjasket slaskig, våt

sjätte: sv. dial. 'våp, enfaldig, vårdslös, tafatt människa'; variantform av knatte med pejorativt sj- (från sjaskig m. fi.)

sjava hasa, släntra (vard.): variantform till trava, kava, snava med pejorativt sj- (från sjasa, sjafsig m. fi.) sjersmi'n (schersmin) (en trädgårdsväxt, Philadelphus): en i sv. och da. förekommande variantform av jasmin sjok [-o'-] stort lösslitet el. avrivet stycke: sv. dialektord

sju: fsv. siu, no. sju; av samma germ. grundform som ty. sieben, eng. seven; gemens, indoeurop. ord, bl. a. i lat. sep'tem (se september, septennium, septett). Härtill sjunde; sjutton: jfr aderton, fjorton; sjuttio: ombildn. av sjutti, av fsv. siutighi, isl. siau tigir sju tiotal

sjubb tvättbjörn: av ty. Schupp med samma bet.; av ryska sjuba päls sjuda: fsv. siudha koka, isl. sjàöa, no. sjoda; gemens, germ. ord (ty. sieden, eng. seethe), trol. ursprungligen ljudhärmande, av en vätskas susande och bubblande ljud vid kokning sjuk: fsv. siuker, isl. sjükr, no. sjuk; gemens, germ. ord (ty. siech, eng. sick); jfr lungsiktig, 2 sot sjunga: fsv. siunga, isl. syngva, no. syngja, sv. dial. singa; gemens, germ. ord (ty. singen, eng. sing) med oklara släktförhållanden i utomgerm. språk (jfr sång) Sjunka: fsv. siunka, isl. søkkva, no. søkka, sv. dial. sicka; gemens, germ. ord (ty. sinken, eng. sink); jfr 1 sänk, sänka sjuttio, sjutton: se sju Sjå (i uttryck som ett fasligt sjå): allm. i sv. dial.; no. sjau, da. sjöv; av holl.

394sjåp

sjouw eller frisiska sjoe, egentl, ett sjömansord. Härtill sjåa; sjåare sjåp: variation av våp, låp, sv. dial. skåp sjåp (no. skåp skvallerkäring) m. fi., med pejorativt sj-ljud; jfr sjaskig. Härtill sjåpig

sjås (pl. sjåser), sjåsa sig, sjåsig: se

choser

1. själ säl: gammal sidoform av säl

2. själ (människosjäl, ande): fsv. sial, siæl; av fornsaxiska siala eller forn-frisiska siele, lånat med kristendomens införande; got. och västgerm. ord (ty. Seele, eng, soul) av okänt ursprung

själatåget (ligga i s.): ombildn. av äldre sv. liggia i siälatoghan; av mit. seletogen vara i dödskamp, till togen tåga, draga själv: fsv. siælver, isl. sjalfr, no. sjølv; gemens, germ. ord (ty. selber, eng. self)

självspilling självmördare: liksom äldre sv. självspillan självmord till spilla i bet. 'fördärva'; jfr isl. spilla sér begå självmord

självständig: av ty. selbständig med samma bet.; egentl, 'som står för sig själv' (till stå)

självsvåld: fsv. siælfsvald självbestämmelse, frihet; med bet. 'tygellöshet, brist på disciplin' från mit. sulfwàU. Härtill självsvåldig sjätte: fsv. siætte, sætte. isl. säti, no. sette; gemens, germ. bildn. till sex (ty. sechste, eng. sixth) med motsvarighet i andra indoeurop. språk sjö: fsv. sior, isl. sjör, no. sjo; gemens, germ. ord (ty. See, eng. sea) av dunkel härkomst

sjöskum (ett mineral, sepiolit): efter ty. Meerschaum (varav da. mer skum), fra. écume de mer med samma bet.; mineralet kan flyta på vatten och troddes förr ha uppkommit av stelnat havsskum skabb: fsv. skabber; jfr isl. no. skabb; gemens, germ. ord, besläktat med skava och med lat. scab'ies skabb, utslag, klåda. Härtill skabbig skabrö's oanständig: av likabet. fra.

scabreux; av lat. scabro'sus skrovlig skackel: se skakel

skald

skada (subst.): fsv. skapi (dat. ack. skapa), isl. skaöi med samma bet.; gemens. germ. ord (ty. Schade)< Härtill skada (verb): fsv. skapa, isl. skada; gemens, germ. ord (ty. schaden); jfr oskadd; skadlig; skadestånd: jfr stå risky provet, sitt kast o. dyl. skadd(a) (dial., västsv.) dimma: no. skodde dimma; besläktat med ty. Schatten skugga, mörker, eng. shadow Skaffa: av ty. schaffen skaffa, vara verksam, arbeta, den högtyska motsvarigheten till det nordiska skapa; jfr anskaffa, beskaffad, rättskaffens. Härtill skaffare (älderdoml.); skafferi' lagerrum för matvaror skaf(f)öttes: sv. dial. även skakföttes; bildn. till fot i sammansättn. med sv. dial. skack sned (fsv. skakker skev, sned)

1. skaft: fsv. skapt, skaft, isl. skapt, no. skaft; gemens, germ. ord (ty. Schaft, eng. shaft), besläktat bl. a. med lat. sca'pus skaft och grek. ske'ptron stav (se scepter); jfr skäfta; schakt, 2 skäkta

2. skaft (i vävstol) solvkäpp: se fyr-, tveskäftad

skaka: fsv. isl. no. skaka; gemens, germ. ord (eng. shake) med släktingar i sanskrit; jfr 3 skäkta

skakel (skackel) [-akk'-]: sv. dial. skakul, isl. skgkull, no. skokul; gemens, germ. ord (eng. schackle fotboja, black, ty. Schackel kedjelänk), trol. med grund-bet. 'kedja'; till en indoeurop. ordgrupp med bet. 'omgjorda' Skal: fsv. no. skal; gemens, germ. ord (ty. Schale skal, eng. shale skiffer), till en indoeurop. ordgrupp med bet. 'klyva'; besläktat bl. a. med skilja och skål

1. skala löpa, springa (vard.): trol. en i slangspråk uppkommen överförd användning; jfr barka, flänga, kvista

2. skala måttstock; musik term: av likabet, ital. scala; av lat. sca'la stege, trappa; jfr echelong, eskalera

skalbagge: till bagge i bet. 'klump' (eller på grund av de hornlika spröten) Skald: litterärt lån från isl. skald diktare; av outredd härledning; ordet

395I. skalk

skaplig

förekommer även i ett par sv. runinskrifter

1. skalk skälm: fsv. skalker, no. skalk; av lågty. scalc, schalk tjänare, simpel person; jfr marskalk

2. skalk bröd- el. ostkant: no. skalk; trol. med grundbet. 'stump' och utgående från en indoeurop. rot med bet. 'klyva' (jfr skal)

skal ka täta en lucka med påspikad segelduk: av holl. lågty. schalken med ung. samma bet., besläktat med 2 skalk

1. skall skällande: fsv. isl. skall (jfr isl. skgll, no. skoll larm), gemens, germ. ord (ty. Schall larm, klang), till ett starkt verb fsv. skælla ljuda, isl. skjalla, no. skjella; jfr 1, 2 skälla. Härtill skallgång drevjakt: efter hundarnas skall

2. skall (hjälpverb): se 1 skola skalla genljuda, höras vida: av ty. schallen med samma bet.; till Schall, se 1 skall

skalle: fsv. skalle, isl. skalli; nord. ord med grundbet. 'huvudskalle'; möjl. till en indoeurop. rot med bet. 'klyva'; jfr skal, skulle, skult. Härtill skallig: till skalle i bet. 'kal hjässa' (så t. ex. isl. skalli)-, jfr flintskallig Skallra (verb): fsv. no. skalära (ej i da.); avledn. av stammen i 1 skall. Härtill skallra (subst.); skallerorm skälm (vagns-, glasögons-): isl. skälm vardera stången i en gaffel; svärd, no. skolm klyfta, klyka; grundbet. 'något kluvet'; till en indoeurop. rot med bet. 'klyva'; jfr skal skalmej'a (ett blåsinstrument): av lågty. schalmeide; ytterst av grek. kalamai'a; till grek. kaVamos halm skalp: av eng. scalp huvudsvål; trol. av nord. ursprung och urbesläktat med skal. Härtill skalpera skalpeir (kirurgiskt instrument): av lat. scalpeWum liten kniv, lansett, diminitiv av scaVprum, till scaVpere skrapa, riva, skära

skalv (subst.): bildn. till skälva (jfr

valv till välva o. dyl.) Skam: fsv. skam, isl. skgmm; gemens, germ. ord (ty. Scham, eng. shame);

möjl. till ett adj. no. skamm kort (se skämta), alltså egentl, 'förringande'; jfr skämma. Härtill skamlig; skamlös utan skamkänsla skamfera misshandla: da. skamfere; av lågty. schamferen med samma bet.; jfr skamfila

skamfila: av lågty. schamfilen genom nötning åstadkomma skada; jfr skamfera

skam mel pall, låg bänk; tröskel (sydsv. dial.): da. skammel pall; av likbet. mit. schamel (ty. Schemel)\ av lat. scameVlus, diminutiv till scam'num bänk skanda'1 anstöt; obehagligt uppseende: över ty. och fra. ytterst av grek. skandalön gillersticka, giller; snara, fälla; förargelseklippa. Härtill skandalö's anstötlig, skamlig

skandera (uppläsa vers taktmässigt): av lat. scan'dere stiga, kliva, klättra; jfr transcendent skandina'v: bildat till medeltidslat. Scan-dina'via, äldre Scadinavia; ett urspr, germ. namn, varav med inhemsk utveckling isl. Skdney, fsv. Skanø, Skåne; slutleden -avia är isl. ey, sv. ö; förleden mycket omstridd, möjl. ordet skada, syftande på det för sjöfarten farliga Falsterbo rev skanis'm skånsk språkegenhet: bildn. (efter danism, norvagism o. s. v.) till Sca'nia, latinsk form för Skåne skänk (skånk): no. skänk, skonk; gemens. germ. ord (eng. shank) med grundbet. 'något krokigt'; besläktat med fsv. skakker sned, skev (se skafföttes); jfr skinka, skunka, skänkel skans: av lågty. schantze risknippa; skans; av ej fullt utredd härledning; jfr tillskansa sig skap könsorgan hos häst: fsv. skap, isl. skgp (plur.) könsorgan; samma ord som isl. skap beskaffenhet, gestalt (se skaplig, skaplynne); bildn. till skapa skapa: fsv. isl. no. skapa skapa, inrätta, ordna; gemens, germ. ord (ty. schaffen, se skaffa; eng. shape), trol. med urspr, ungefärlig bet.-'forma genom huggning'; jfr skap, skåp. Härtill skapnad; skapelse

skaplig tämligen god, någorlunda bra:

396skaplynne

skelört

fsv. skapliker, isl. skapligt, no. skapleg passande, bekväm; bildn. till skap beskaffenhet, se skap; trol. underskattande uttryck (litotes) Skaplynne: fsv. isl. skaplyndi sinnelag; till skap beskaffenhet, se skap Skara: fsv. isl. skari (dat. ack. skara), no. skare; trol. lån från lågty. schare (ty. Schar), med ursprung!, bet. 'avskuren del' (jfr eng. share andel); bildn. till 1 skära

Skarabé skalbagge, tordyvel: av lat. sca-rabe'us tordyvel; ytterst ett grek. ord

1. skare snöskorpa: isl. skari, no. skare; bildn. till 1 skära

2. skare förkolnad ljusveke: jfr isl. no. skar med samma bet.; bildn. till 1 skära, sålunda egentl, 'det som skäres av'

skarn träck: fsv. isl. no. skarn; gemens, germ. ord med egentl, bet. 'något utskilt'; till samma rot som 1 skära med bet. 'utskilja'

skarndäck (viss del av fartygssida): av lågty. holl. schandek, egentl, 'däck, som avvärjer stötar' skarp: fsv. skärper, isl. skarpr, no. skarp torr, skrumpen, hård, vass; gemens, germ. ord (ty. scharf, eng. sharp) med urspr. bet. 'torr'; jfr skärpa, skorpa skarprättare: efter lågty. scharprichter bödel med skarpa svärdet (i motsats mot den som hängde i galgen); jfr avrätta skarpsill (sillart i Nordsjön o. Östersjön, Clupea sprattus): namnet kommer av den skarpa bukkanten; kallas därför även vassbuk; jfr brissling, ansjovis

1. skarv (en havsfågel): isl. skarfr, no. skarv; urspr, ljudhärmande

2. skarv tillskarvat stycke: fsv. skarver, isl. skarfr, no. skarv; gemens, germ. ord, en s. k. 'utvidgning' av roten i 1 skära

skata: fsv. no. skata; speciellt nord. ord, till skate spets, efter fågelns långa stjärt

skate trädtopp: fsv. skati, no. skate (jfr isl. skati man); nord. ord, trol. till en indoeurop. rot med bet. 'springa fram', alltså egentl, 'spets'; jfr skata Skatt: fsv. skatter, isl. skattr, no. skatt; gemens, germ. ord (ty. Schatz; got. skatts m. mynt) med bet. 'egendom',

urspr, 'kreatur* (jfr fä). Härtill skatta betala skatt; beskatta, (delvis) plundra (fågelbo, bärbuske, bistock o. dyl.); uppskatta, värdera; skatte- (skattejord, -hemman), motsats: frälse-, krono-skattmas: se mas

skava: fsv. skava, isl. skaf a; gemens, germ. ord (ty. schaben, eng. shave), trol. till en indoeurop. rot, som återfinnes bl. a, ilat. scab'ere skubba, riva; jfr skovor skavan k: speciellt svenskt ord, av okänd upprinnelse; möjl. av lågty. scharwank hån, spe, med anslutning till skava Ske: fsv. ske; av lågty. schén '(jfr ty. geschehen), egentl, 'plötsligt (och oväntat) inträffa'; besläktat med 'isl. skaga skjuta ut, sticka fram (se skägg, skog) och med skicka sked: fsv. skedh, fornno. skeid, no. skeid (mat)sked; samma ord som sv. vävsked och sv. dial. vindske bräde utmed husgavelns överkant, no. vindskeid, isl. skeid; nord. ord med urspr. bet. 'kluvet trästycke' (jfr no. spon, eng. spoon sked, se spån); bildn. till ett germ. verb med bet. 'skilja, klyva' (ty. scheiden); jfr skeda, skede, skida skeda skilja guld från silver: av lågty. schéden el. ty. scheiden skilja; jfr sked; avsked, besked. Härtill skedvatten salpetersyra (som skiljer guld och silver åt): efter likabet. ty. Scheide-wasser

skede tidrymd: fsv. skedhe tidrymd (jfr no. skeid, isl. skeid med samma bet.); samma ord som sv. dial. skede vägstycke; kapplöpning (t. ex. Staffansskede, Staffansritt), fsv. skedhe lopp, fart (no. skeid, isl. skeid med samma bet.); urspr. bet. 'gräns, mål', till ett germ. verb med bet. 'skilja'; se sked, skeda

skela vinda med ögonen: av lågty. sche-len (ty. schielen) med samma bet.; ur-sprungl. bet. 'vara sned, krokig'. Härtill skelögd

skelett' [sk-]: av ty. Skelett, fra. sque-lette; ytterst av grek. skeleton' (so'ma) uttorkad kropp skelort (en med vallmon besläktad växt, Chelidonium): efter ty. Schellwurz med

397sken

skildra

samma bet.; efterbildn. av det lät. namnet på växten, chelido'nium Sken glans {solens s.); irrbild (motsats: verklighet): fsv. isl. no. skin n.; bildn. till skina; bet. påverkad av ty. Schein; jfr skenbar; skendöd, -helig m. fi.

(. skena (om häst): no. skina rusa i väg (om kor); besläktat med no. skeina flyga snett samt trol. även med skev 2. skena (i t. ex. järnvägsskena): av lågty. schene skena, skenben (ty. Schiene skena); urbesläktat med sked och skida. Härtill skenben: av lågty. schene-hein (ty. Schienbein) med samma bet. skenbar: efter ty. scheinbar med samma bet.

skepa sig göra sig till: fsv. isl. no. skipa ordna, anordna; nord. ord, trol. med grundbet. 'skära till, forma genom huggning' (jfr skapa); samma ord som skipa; jfr skepnad, skepelse, vidskepelse, skepp, skifta skepelse: av fsv. skipilse ordning, tillstånd, gestalt; ombildn. av lågty. schip-penisse ordning, till schippen ordna; med anslutning till det inhemska verbet fsv. skipa, se skepa sig, skipa Skepnad: fsv. skipnadher gestalt, utseende; bildn. till fsv. skipa, se skepa sig, skipa skepp: fsv. isl. no. skip; gemens, germ. ord (ty. Schiff, eng. ship); till en indoeurop. rot med bet. 'klyva, skära'; jfr skepa sig, ekipera; ursprungl. bet. sålunda 'något urholkat', om en urholkad trädstam; bet. 'båt' ännu i sv. dial.

skeppare befälhavare på mindre handelsfartyg: fsv. skipari; av lågty. schip-pere, äldre schiphere skeppsherre, ägare och förare av ett skepp skeppsbrott, -bruten: se 1 brott skepp'und (äldre vikt, 170 kg): fsv. isl. skippund; av lågty. schippund med samma bet., övers, av medeltidslat. nava'le talen'tum skepsis [sk-] tvivel: av grek. skefsis eftertanke, prövning. Härtill skeptisk tvivlande, tvivelsjuk: efter grek. skepti-kos' med samma bet.; skeptiker tvivlare; skepticis'm tvivelsjuka

sketch [sk-] kort dramatiskt inlägg (i radio, revy o. dyl.): av likbet. eng. sketch, eg. 'skiss'; av holl. schds; av ital. schizz'o (se skiss) Skev: fsv. skever, isl. skeifr, no. skeiv; gemens, germ. ord (jfr ty. schief) av omstridd härkomst; dock trol. urbesläktat med 1 skena

Skibord (själva krönet på en dammbyggnad eller del därav, över vilken överflödsvatten avledes): sv. dial. skibord skvättbord, bräder fästa runt relingen för att skydda mot vågskvalp, till skid bräde (se 1 skida) och 2 bord Skick tillstånd; god ordning: av lågty. schik med samma bet., till skikken ordna, se skicka skicka: fsv. skikka ordna, förordna, ombestyra; sända; av lågty. schicken med samma bet.; trol. besläktat med ske; jfr skick. Härtill skicka sig bete sig; egentl, 'ordna sig, passa sig'; skickad lämplig: efter ty. geschicket med samma bet., egentl, 'ordnad'; skickelse: fsv. skikkelse ordning; bestämmelse; av lågty. schickenisse med samma bet.; skicklig: fsv. skikkeliker i ordning; av likabet. lågty. schickelik, jfr ty. schicklich

1. skida snöskida: jfr sv. och no. dial. ski(d) kluvet trästycke, ved, bräde, gärdsle, fsv. skidh, isl. skid; gemens> germ. ord (ty. Scheit vedträ), till en rot med bet. 'klyva'; jfr skibord, 2 skida, sked, schizofreni

2. skida slida; ärtbalja: fsv. skipa; samma ord som 1 skida, egentl, syftande på en av de träskivor, av vilka svärdsskidan bestod

skiffer (bergart, som lätt klyver sig i tunnare skivor): av ty. Schief er med samma bet.; besläktat med skiva skifta: fsv. isl. skipta fördela, utdela; byta; ändra, no. skifta; gemens, germ. ord (ty. schiften, eng. shift), besläktat med skipa. Härtill skifte, skift skikt lager: av ty. Schicht arbetsskift (i gruva); skikt, varv, lager; trol. ett ord med lågty. form; till schichten, schiften, se skifta Skildra: av lågty. schilderen, ty. schildern måla (en vapensköld), till schilt sköld; urspr, 'måla', sedan: 'måla i ord, ge en

398skilja

skjuta

bild' och 'framställa, berätta'; jfr skylt, skyldra. Härtill skilderi'målning

Skilja: fsv. skilia skilja i sär; urskilja, inse, isl. no. skilja; till subst, skäl skillnad, gränsmärke. Härtill skillnad: fsv. skilnaper, isl. skilnaör; skilsmässa: fsv. skilsmæssa åtskiljande, avsked; trol. från början 'mässa vid slutet av en sammankomst el. en högtid' (jfr isl. skildagi skillnad, egentl, 'dag för skilsmässa')

skilling (äldre sv. mynt, 4 öre silvermynt): fsv. skillinger, isl. skillingr; av fornlågty. (eller forneng.) scilling; väst-germ. och got. ord (ty. Schilling, eng. shilling) av omtvistat ursprung; sannolikt gammal diminutivbildn. till sköld (ty. Schild), sålunda 'liten sköld' (jfr penning, egentl, 'liten panna', och fra. écu, ett mynt, av lat. scu'tum sköld) skillra skimra: av ty. schillern skimra, glittra; möjl. besläktat med schielen, se skela

skilsmässa: se skilja skiltvakt: se skyltvakt skimmel (skymmel) (häst, vars bottenfärg är vit med inströdda grå hår): av ty. Schimmel med samma bet., egentl, 'mögelfärgad häst'; besläktat med skimra

skimra: av likabet. ty. schimmern; till ett germ. verb, som återfinns i isl. skima, sv. dial. skemma glimta (jfr också ty. Schimmel mögel, se skimmel); besläktat med skina, skir skina: fsv. isl. skina; gemens, germ. ord (ty. scheinen, eng. shine), bildat till en indoeurop. rot med bet. 'stråla'; jfr sken; skimra, skir skingra: fsv. skingra förjaga åt olika håll, även: 'sprida sig, skingras', no. skingra fara ut åt sidorna; jfr no. skingla flyga snett; nord. ord av omstridd härledning; jfr förskingra skinka: fsv. skinkarökt skinka; av lågty. schinke lår, skinka (ty. Schinken); ur-besläktat med skänk, skunka skinkmärr: ombildn. av ty. Schindmähre, egentl, 'flådd märr'; till schinden flå, skinna (avledn. av en motsvarighet till sv. skinn)

Skinn: fsv. skin, isl. no. skinn; nord. ord; fin. kinnas skinnhandske är lån från urnord.; ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'skära'; sålunda urspr, 'ngt avskuret'. Härtill skinna plundra, röva, urspr, 'flå, avdraga skinnet': fsv. skinna, mit. o. ty. schinden med samma bet.; jfr skinkmärr skinnknutte (1950): se knutte skioptikon [sji-, ski-] (apparat för projektion av diapositiva ljusbilder, dia-skop): nybildn. av grek. skiaf skugga och optikos' som har avseende på ljuset (se optik)

skipa (i skipa rätt o. dyl.): fsv. isl. no. skipa ordna, arrangera, bestämma; med fsv. i bevarat genom tradition i skriftspråket (landslagen), jfr skepa sig Skir ljus, klar; ren: fsv. isl. sktrr ren, oblandad, klar, tydlig; gemens, germ. ord (ty. schier), till samma rot med bet. 'stråla', som återfinnes i skina, skimra; besläktat med 1 skär. Härtill skira (s. smör) göra klar genom smältning skiss [sk-] utkast: över ty. eller fra. av ital. schizz'o; till schizza're göra utkast; över lat. ytterst till grek. skhed'ios hastigt gjord; jfr sketch. Härtill skissera och skissa skita: fsv. isl. sküa; gemens, germ. ord (ty. scheissen, eng. shit), till en indoeurop. rot med bet. 'klyva, skilja' skiva: fsv. skiva, isl. skifa; trol. lånat från lågty. schive med samma bet. (ty. Scheibe). Härtill skivling skivsvamp skivra sig upplösa sig i skivor: bildn. till skiva

skjorta [sjo'rta, sjort'a]: fsv. skiurta, skiorta, isl. no. skyrta; gemens, germ. ord (eng. shirt, ty. Schürze, jfr skört, shirting), bildn. till ett germ. adj. med bet. 'kort', som återfinns i eng. short kort

Skjul: fsv. skiul, isl. skjöl; ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'hölja, betäcka' (jfr skyla, skugga, 2 skum, 1 sky)

Skjuta: fsv. skiuta, isl. skjöta; gemens, germ. ord (ty. schiessen, eng. shoot), av en germ. rot med bet. 'sätta i hastig

399skjutsa

skorra

rörelse'; jfr skjutsa, skott, skotta, skytt, skyttel, skärskåda skjutsa [sjut'sa, sjuss'a]: bildat till sammansättningar med slciuts- (skiutsfärd, -häst, -bonde m. fi.), genitiv av fsv. skiut häst som användes vid fraktande av resande, egentl, 'snabb (häst)'; till skjuta i bet. 'sätta i hastig rörelse'. Härtill skjuts

skjuva skjuta på, flytta: fsv. skiuva (imperf. sköv) skuffa, stöta; gemens, germ. ord (ty. schieben, eng. shove med samma bet.), gammal sidoform till skuva

skleros [-å's] förhårdning (förkalkning) av kroppsvävnad, förlamning (t. ex. multipel s.): modern bildn. till grek. skleros' hård; jfr arterioskleros Sko (subst.): fsv. skor, sko, isl. skör, no. sko; gemens, germ. ord (ty. Schuh, eng. shoe) med urspr. bet. 'hölje, betäckning' (jfr skoning, handske); till en indoeurop. rot med bet. 'betäcka, hölja' (jfr skjul); se hämsko, doppsko. Härtill sko (s. en häst); sko sig ta oskälig förtjänst, rikta sig: bildl. användning av sko 'skaffa skodon' eller 'kanta, fodra'; men uppkomsten av uttrycket är okänd; skoning kant på ett klädesplagg, beslag: till en äldre bet. 'bekläda, hölja'

skock: fsv. skokker stor hop; antal av 60, no. skokk stor hop; trol. av lågty. schock hop (hög, antal) av 60. Härtill skocka sig

skocka: se ärtskocka skodon: se don

skoffa [-å-] större träskovel: sv. dialekt-ord, till skoffa, skoffla skövla, skyffla, da. skuffe; trol. av lågty. schuf; även: låda (da. skuffe); jfr skyffla skoflickare: se 2 flicka Skog: fsv. skogher, isl. skogr, no. skog; speciellt nord. ord med urspr. bet. 'något, som skjuter fram'; jfr skägg skogssnuva skogsrå (dial., sydsv.): trol. 'en som går och snor och snokar i skogen', till dial. snu vädra, snusa (se snuva)

skoja: av östfris. holl. schooien vandra omkring, tigga; jfr sv. dial. skojare tattare, tiggare. Härtill skoj; skojig

1. skola (hjälpverb med futural bet.): fsv. skulu, skuta (pres. skal, imperf. skulle), isl. skulu, oftast med modal bet. 'böra'; gemens, germ. ord (ty. sollen, eng. shall) med grundbet. 'vara skyldig'; jfr skuld, skylla

2. skola (subst.): fsv. skole (dat. ack. skola), no. skule; av lågty. schöle (ty. Schule); av medeltidslat. scho'la med samma bet.; ytterst av grek. skhole' fritid (från kroppsarbete); vila och underhållning i andliga sysselsättningar; jfr skolastik

skolastisk (medeltida filosofi; spetsfundighet): till medeltidslat. scholas'ticus skollärare; lärd; bildn. till 2 skola. Härtill skolastisk; skolastiker skolios [skåliå's] ryggradskrökning: bildn.

till grek. skolio's krokig Skolka: sv. dial. skulka skolka, no. skulka lura, stå på lur (jfr fsv. skulkare person som smyger, lurar); trol. av lågty. schulken skolka; besläktat med ett verb, som återfinnes i da. skule se åt sidan

skolla tunn platta: av lågty. scholle skärva (ty. Scholle jordtorva), besläktat med skilja m. fi. skomakare: fsv. skomakare; av lågty. schömaker (ty. Schuhmacher) med samma bet.; till lågty. maken, ty. machen göra, tillverka (se 3 maka); jfr sadel-, snör-, ur-, vagnmakare skona: fsv. skona; av lågty. schånen (ty.

schonen); bildn. till adj. 2 skön sko'nare, skonert' (ett mindre, vanl. två-mastat fartyg): av eng. schooner med samma bet. skoning: se sko

Skopa: fsv. skopa; av lågty. schåpe med samma bet.; jfr skäppa, skåp skorbu'tisk skörbjuggs-: av lat. scorbu'-tus, se skörbjugg

Skorpa: fsv. no. skorpa; ytterst till en indoeurop. rot. med bet. 'vara torr; bli torr'; besläktat (genom avljud) med skarp

Skorpion [-o'n] (en giftig spindel): ytterst av grek. skorpi'os med samma bet.; besläktat med 1 skorv Skorra: fsv. skurra bullra, sv. dial. skurra gnissla, no. skurra ge ifrån sig ett skra-

400skorsten

skrapa

pande ljud; jfr lågty. schurren med samma bet., ljudhärmande skorsten: fsv. skorsten spisel, skorsten, isl. skorsteinn, no. skor stein; av lågty. schorstein, schornstein (ty. Schornstein) murad eldstad med rökfång; förleden är trol. ett subst, schore stötta, stöd, besläktat med sv. dial. skörda, skola som stötta använd sten skorstensfejare: se feja

1. skorv (hudsjukdom; växtsjukdom): fsv. skorver (jfr no. skuro); gemens. germ. ord (ty. Schorf), ytterst till en rot med bet. 'skrapa; vara torr'; jfr skarp, skorpa. Härtill skorvig

2. skorv gammal båt; cykel: urspr, 'skorvig båt (som fjällar av sig)'; jfr hoj, knarr

skot [-o'-] tåg eller kätting, fäst i hörn av segel: av lågty. schöt eller holl. schoot med samma bet.; formellt samma ord som sv. sköt Skoter [-o'-] (pl. skotrar) låg motorcykel (1955): av eng. scooter med samma bet., urspr, 'sparkcykel', till scoot störta i väg, rusa, amerik, slangord, trol. dialektalt uttal av scout (se scout) skotsk: till Skottland och folknamnet skottar (t. ex. skotska höglandet); (om vävnad) i rutigt mönster (t. ex. s. klänning, filt)

1. skott (med eldvapen el. båge): fsv. isl. no. skot; gemens, germ. ord (eng. shot skott, ty. Schoss telning, nära besläktat med ty. Schuss skott), bildn. till skjuta; jfr för-, till-, samman-, ut-, överskott; skottkärra, -spole, -år

2. skott (på växter): efter ty. Schoss med samma bet., se 1 skott

3. skott brädvägg mellan olika rum på ett fartyg: av lågty. schot med samma bet.; egentl, 'vad som skjutes för'; besläktat med 1 och 2 skott och med skjuta

Skotta (snö o. dyl.): sv. dial. skåta, skotta med skovel skjuta samman, till skjuta skottglugg: eg. 'hål i mur el. befästning för att kunna skjuta (med båge el. eldvapen)'; ofta bildligt (stå i skottgluggen o. dyl.) skottkärra (kärra som skjuts); skottspole (spole som skjuts, spole med in-

slagsgarnet, som vid vävningen kastas fram och åter genom ränningens skyttel): till fsv. skot skjutande, se 1 skott skottår år då en dag inskjutes: bildn. (på skjuta), efter ty. Schaltjahr med samma bet., till schalten inskjuta skov [-o'-, -å'-] mellantid: no. skov framryckning, flyttning; kort stycke väg; till skuva, sv. dial. skjuva skjuta på, driva på (ty. schieben); jfr uppskov skovel [-å'v-, -åvv'-]: fsv. skofl, no. skovl; gemens, germ. ord (eng. skovel), bildn. till skuva; jfr skyffel skovor [-o'-] (plur.): no. skova avskrap i bottnen av gryta; bildn. till skava skrabbig skral, sjuklig: till sv. och no. dial. skrabb skrumpen, skröplig tingest; besläktat med sv. dial. skrävel skräp, trol. också med skravla rassla, prassla (om torrt skinn o. dyl.); se skrävel Skraffera (på visst sätt beteckna färgerna i ett ättevapen): av ital. sgraffia're kratsa, rista skraj rädd, skrämd (vard.): slangord av ovisst ursprung; kanske variant till haj (haja till), med skr från skrämma m. fi.

skrake (en andfågel): ljudhärmande ord, efter storskrakens läte. skral: no. skral; av lågty. schrål dålig, mager, torr, knapp; besläktat med skrälle

skraltig söndrig, bräcklig: till sv. dial. skratta skaka och skramla, gå ojämnt, no. skralta gå med små och svaga steg skramla: no. skramla; möjl. en variation av 1 ramla med sk- från skrälla m. fi.; jfr dock no. skrumla larma skranglig: jfr sv. och no. dial. skrangel lång och mager, gänglig person, ben-rangel; möjl. en variationsbildn. till ranglig, med sk- från skrälla, skrälle m. fi.

Skrank: av lågty. schrank galler, avspärrning (jfr ty. Schrank skåp); jfr skranka, skränka, inskränka skranka (plur. skrankor): av lågty. schranke gräns, galler (ty. Schranke); avledn. äv schrank, se skrank skrapa: fsv. isl. no. skrapa; gemens, germ. ord, trol. ljudhärmande; möjl. besläktat med skräp

401skratta

skrot

skratta: no. skratta larma, bullra, gapskratta, da. skratte ge ett sprucket ljud (jfr också sv. och no. dial. skrata kackla, skvallra, larma); ljudhärmande skrävel [skra'vel, skravv'-] småsten, stenhopar; skräp: trol. till verbet skravla skravla, skryta; knarra, skramla, bullra; ljudhärmande, jfr skrävla Skred: sv. dial. skrid, no. skrid; bildn.

till skrida; jfr skritt skrev vinkel mellan benen: no. skriv; se skreva. Härtill skreva (s. med benen)

skreva (subst.): fsv. skriva med samma

bet., egentl, 'skåra'; jfr skrev skria: fsv. no. skria; trol. av lågty. schrien med samma bet. (ty. schreien); ljudhärmande, liksom skrika skribent skriftställare; person, som skriver: av lat. scri'bens (gen. scriben'tis), av scri'bere skriva; jfr skriptum, inskription, sub-, träns-, preskribera, reskript; skriva skrida: fsv. skridha, isl. skrida, no. skrida; gemens, germ. ord (ty. schreiten), med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr skred, skritt, skrilla, skrinna skridsko [skriss'-sko]: bildn. till skrida, möjl. efter mönster av äldre ty. Schritt-schuh (ty. Schlittschuh)

1. skrift något skrivet; sätt att skriva o. s. v.: fsv. isl. skript, no. skrift; bildn. till skriva och liksom detta i nord. språk lån närmast från lågty. schrift (ty. Schrift). Härtill skriftlig; skriftställare: efter ty. Schriftsteller med samma bet.

2. skrift skriftermål: fsv. isl. skript åläggande av botgöring; bikt; av forn-eng. scrift, bildn. till forneng. scrifan i bet. 'ålägga bot, föreskriva', egentl, samma ord som skriva. Härtill skrifta sig; skriftermål: fsv. skriptamal

1. skrika (verb): no. skrika; nord. ord (ej känt från fornspråken), med släktingar i andra germ. språk; likartade ordbildn. med bet. 'gällt läte' även i andra indoeurop. språk; ljudhärmande; jfr skria, skrocka

2. skrika (fågel): efter det skrikande lätet

Skrilla åka skridskor: av äldre skridia; bildn. till skrida skrin: fsv. no. isl. skrin; ytterst av lat.

scri'nium med samma bet. skrinda: no. skri.xda korg av videkvistar; grind på släde; egentl, 'flätverk, korg', trol. av en germ. rot med bet. 'spricka, klyvas' skrinna slå kana, glida, åka skridskor: av äldre skridna, avledn. av skrida; jfr skrilla

Skriptum (pl. skripta) skriftlig uppsats: av lat. scrip'tum ngt skrivet; koncept; skrift, egentl, neutr. perf. part. av scri'bere skriva; jfr skribent, skriva. Härtill skripto'rium skrivsal, skrivrum skritt hästens gångartade rörelse: av ty. Schritt steg; skritt, gång; bildn. till skrida

Skriva: fsv. no. skriva, isl. skrifa; gemens. germ. ord (ty. schreiben), lånat från lat. scri'bere skriva (se skribent); jfr skrift

skrock vidskepelse: fsv. skrok falskt prat; vidskepelse, isl. skrgk osant tal, no. skrok prat, sladder; nord. ord, av ljudhärmande ursprung; jfr skrocka, skratta

Skrocka (om hönsens läte): i sv. dial. även 'prata, sladdra'; ljudhärmande, liksom sv. dial. skracka skratta (om skator), no. skrackla bullra; skratta, skrikka kackla, skratta; jfr skrock skrodera skryta: möjl. en utvidgad form av sv. dial. skroa skryta. Härtill skro-dö'r skränare skrofler (pl.) [skråffler, skroffler]: av lat. plur. scro'fulae skrofler; egentl, diminutiv till scro'fa sugga. Härtill skrof ulö'S behäftad med skrofler Skrolla (i hattskrolla o. dyl.): no. skrolla något, som tar stor plats; jfr sv. dial. skrylla skrymma, ta stor plats, med oviss härledning

Skrot [-o'-] (i järnskrot o. dyl.): no. skrot avfall; bottensats; av lågty. schröt skräp, avfall; i uttrycket s. och kom (eg. om mvnt) betecknar korn innehållet (vikten) av ädel metall, skrot det övriga. Härtill skrota göra till skrot, krossa; (i sjömansspråk) ändra sig (om vind)

402skrott

skråla

skrott [-å-] flådd djurkropp; kärnhus: da. skrut, no. skrott kropp; trol. till sv. dial. skrynta kropp, no. skrunt kärnhus, med grundbet. 'ngt kluvet' skrov [-å'-] kropp, bål; skeppsskrov: no. skrov öppnad kropp av ett djur; av omstritt ursprung skrovlig [-å'v-, -åvv'-]: no. skruvlutt skrovlig (om is); jfr sv. dial. skruvel något skrovligt, isl. skrof, no. skrov skrovlig is; möjl. besläktat ined ty. schroff skrovlig; brant skrubb kyffe, liten skräpkammare, göm-sle: jfr fsv. skrubba bergsklyfta, jordhåla; gömställe; möjl. besläktat med ty. schroff ojämn, söndersplittrad (om berg)

skrubba skava; grovkarda; borsta med grov borste: no. skrubba, lågty. schrub-ben med samma bet.; jfr sv. och no. dial. skrabba skava, skrapa, skrubba, lågty. och holl. schrabben med samma bet. Härtill skrubb och skrubbor (plur.) bannor

skrud: fsv. skruper; jfr isl. skrud n., no. skrud n. med samma bet.; möjl. av forneng. scrud dräkt

skrumpen: gammalt perf. part. till

skrympa

skrupler [skru'p-, skrupp'-] (pl.) samvetsbetänkligheter: ytterst av lat. scru'pu-lus liten sten; betänklighet, bekymmer. Härtill skrupulö's full av betänkligheter; ytterst samvetsgrann: av fra. scrupuleux, av lat. scrupulo'sus. Motsatsen är skrupelfri

skrupen's uppsträckning, bannor: sv. dial. även skurpän's; av oklart ursprung; möjl. är slutleden -päns en folklig form av medeltidslat. peniten'tia kyrkostraff (se pen i tens), och förleden skrubba eller 1 skura i bet. 'banna' Skruti'nium (sammanträde för bedömning av studentexamen): av lat. scruii'-nium undersökning, till scruta'ri undersöka, rannsaka skruv: no. skruv; av lågty. schrüve med samma bet. (ty. Schraube); dunkelt. Härtill skruvmutter: av ty. Schrauben-mutter, egentl, 'skruv-moder' skrymma: sv. dial. skrymma, skrömma (isl. Skrymir, namn på en jätte); jfr no.

skrymja ta stor plats; trol. sammanhörande med no. skrum lös, porös. Härtill skrym me hur mycket ngt skrymmer, vad det tar för plats, utrymme

skrympa: av ett ej belagt fsv. skrimpa (med perf. part. skrumpen), motsvarande isl. no. skreppa med samma bet.; gemens, germ. ord (jfr ty. schrumpfen krympa), besläktat med skarp och skorpa

skrymsla, skrymsle: jfr äldre sv. skrym-sel, sv. och no. dial. skrymsl spökeri, spöke (isl. skrimsl), egentl, 'något, som synes otydligt', no. skrymsla mörkna; vidare äldre sv. skrymmel spökeri, bländverk (isl. skrim svagt ljus) och skrymta

skrymta: fsv. skrymta förställa sig, hyckla; dölja, da. skrømte skrymta; samma ord som sv. och no. dial. skrymta spöka; jfr skrymsla. Härtill skrymt; skrymtare; skrymteri' skrynkla: avledn. av äldre sv., sv. dial. skrynka med samma bet.; besläktat med fsv., sv. dial. skrunkin skrumpen; till ett starkt verb med bet. 'skrympa, bli mager', som återfinnes i no. skrøkka, eng. shrink; jfr rynka skryp odryg (norrl.): sv. dial. skryp, no. skryp odryg, kortvarig, isl. skriüpr bräcklig; besläktat med skröplig skryta: i äldre sv. även 'skrika', sv. dial. snarka, no. skryta skrävla; frusta; med grundbet. 'skrika, larma'; ljudhärmande. Härtill skryt

1. skrå förening av yrkesmän: fsv. skra dokument, isl. skra torrt stycke skinn, skinnbok, no. skrå stycke läder (jfr skråpuk); alltså egentl, om skråets stadgar, avfattade på pergament

2. skrå (i uttrycket på skrå på sned): da. skrå sned; av lågty. schråt sned, besläktat med skräda

3. skrå tuggtobak: da. och no. skrå, med samma bet., egentl, 'avskuret stycke av en tobaksrulle, buss'; av mit. schråt avskuret stycke, till schråden skära; sålunda samma ursprung som 2 skrå; jfr även skräda

Skråla: fsv. skrala, no. skråla; även fsv. skröla, no. skraula och sv. dial. skråla

403skråma

skugga

med en hos ljudhärmande ord vanlig vokalväxling (jfr vråla); i äldre sv. (Bellman) och sv. dial. även 'gråta högljutt'

skråma: no. skråma; besläktat med likabet. ty. Schramme samt med skräda skrå'puk ansiktsmask: fsv. skropuk-; trol. sammansättn. av 1 skrå i bet. 'torrt skinn' och fsv. puke djävul, alltså 'skinndjävul, djävulsmask'; jfr puke skräck: av ty. Schreck förskräckelse; till schrecken bli förskräckt, egentl, 'fara upp'; jfr förskräcka

1. skräcka (en andfågel): trol. en avledn. på skrake

2. skräCka lossa på beläggningen av tåg: lån från ngt lågty. eller holl. ord (jfr lågty. schricken med samma bet.)

skräda (t. ex. s. mjöl, s. ord): i dial. 'slät-hugga (timmer); skala, avskilja sådor; rensa', fsv. skrædha, no. skræda; egentl, 'skära snett, skära bort'; urspr, alltså: s. stockar (bräder o. dyl.), dvs. avskilja bark o. annat värdelöst (avskräde); sedan: avskilja (sådor från mjöl, ofyndigt berg från malm osv.); numera nästan endast överfört: s. orden; jfr 2 och 3 skrå, avskräde, skräddare Skräddare: fsv. skræddare, no. skræddar; av lågty. schräder skärare, tillskärare; till schräden skära, se skräda skrälla: fsv. skrälla, isl. no. skrella; trol. ljudhärmande (liksom skrål a, skratta, skräna, 1 skräppa m. fi.). Härtill skräll ig skrällande skrälle sprucket kärl (av trä el. lera); svag och bräcklig person: trol. egentl, 'något, som ger ifrån sig ett rasslande ljud'; bildn. till skrälla. Härtill skrällig skröplig skrämma: no. skræma; nord. ord med osäkra anknytningar i andra språk; trol. med grundbet. 'skrika'; ljudhärmande (jfr skräna, skråla). Härtill skrämsel skräna: fsv. skræna; trol. ljudhärmande skränfock: se 2 -fock skrän ka böja ut tänderna (på en såg): av ty. schränken lägga korsvis, besläktat med skrank. Härtill skränkjärn, -tång

skränt backe, sluttning, slänt: från da.

skrænt med samma bet., av oklart ursprung

skräp: no. skrep det som ligger kvar i krubban, då hästen har ätit; möjl. besläktat med skrapa. Härtill skräpa; skräpig

1. skräppa skryta: fsv. skræppa, no. skreppa med samma bet.; sv. dial. skräppa även 'smälla, knalla; skrocka, kackla'; jfr sv. dial. skroppa skryta; bullra, färöiska skroppa larma, stoja; trol. med grundbet. 'bullra', ljudhärmande

2. Skräppa (växtnamn, om arter av släktet Rumex): fsv. skræppa (Rumex), no. skreppa (Tussilago); i sv. och da. dial. om olika storbladiga växter (Rumex, kardborre, hästhov, pepparrot o. a.); trol. till 1 skräppa bullra, skryta

skrävla [skrä'vla, skrävv'la]: avledn. av äldre skräfva, sv. dial. skräva ljuda sprucket; skrävla, besläktat med isl. skrafa, sv. och no. skrava prata, skrävla, skravla skramla, skrävla; trol. ljudhärmande; jfr skrävel skröna lögnhistoria: från no. skrøne skrytsam, lögnaktig berättelse, till no. skrynja skryta, skrävla; ljudmålande ordbildning skröplig [skrö'p-, skröpp'-]: fsv. skrøpéli-ker, no. skrypleg; till sv. dial. skryp skröplig, svag; knapp, odryg, no. skryp odryg, kortvarig, isl. skriüpr skör, skröplig; se skryp

1. skubba (vanl. skubba sig): fsv. skubba, no. skubba; möjl. lån från lågty. schub-ben gnida; besläktat med skuva

2. skubba springa: samma ord som föreg.; för betydelseförändringen jfr gno

Skudda (vanl. i uttrycket skudda stoftet av sina fötter): fsv. skudda, no. skudda lätt stöta till, puffa till; av lågty. schud-den skaka (jfr ty. schüJtteln med samma bet.); besläktat med skydda Skuffa: möjl. av lågty. schuven skjuta

undan; jfr skuva; knuffa skugga (subst.): fsv. skugge (dat. ack. skugga), isl. skuggi, no. skugge; ytterst till en indoeurop. ordgrupp med bet. 'betäcka, förmörka', vartill också hör 2 skum, skjul, 1 sky samt lat. ob~

404skuld

I. skvatt

scufrus mörk (se obskyr); jfr även skygga, skygd

skuld: fsv. isl. no. skuld skyldighet; gäld; orsak; beskyllning; gemens, germ. ord (ty. Schuld), bildn. till 1 skola (no. skula) i bet. 'vara skyldig'; jfr skull, skylla, skyld, skyldig, utskylder. Härtill skuldenäV [el. skul'd-] gäldenär: av likbet. lågty. schuldener (ty, Schuld-ner)

skuldra: fsv. skuldra; av lågty. schulder (ty. Schulter) med samma bet. Skull (i uttryck som jör barnens skull): utvecklat ur fsv. skuld i bet. 'orsak' (se skuld)

skulle (subst.) loft i en lada, höskulle: i äldre sv. även 'läktare; tak (i ett rum)'; möjl. samma ord som no. skolie backe; av outrett ursprung Skullning (oregelbundenheter i samman-sjunkningen av innehållet i en masugn under smältningen): efter ty. schollern rasa stora flak; till Scholle (lågty. schulte) jordtorva, isflak skulor (plur.): no. skuler (jfr no. skol diskvatten; skulor); egentl, 'avsköljda matrester', besläktat med skölja skulptu'r bildhuggarkonst; bildhuggeri-arbete: av lat. sculptu'ra bildhuggarkonst, till scuVpere rista, mejsla. Härtill skulptera hugga i marmor; snida; skulptör bildhuggare; skulptri's skult skalle: isl. skoltr, no. skolt; trol. besläktat med skalle

1. skum (subst.): fsv. no. skum; gemens, germ. ord (ty. Schaum) med oviss härkomst; möjl. ytterst till samma indoeurop. rot med bet. 'betäcka, dölja', som 2 skum

2. skum (adj.): no. skum; ytterst till samma indoeurop. rot med bet. 'betäcka, dölja', som återfinnes i skjul, skugga, skyla samt i lat. obscu'rus mörk; jfr skymma. Härtill skumrask: efterleden oklar: jfr sv. och no. dial. skumra skymma; jfr 1 rask

skumpa: fsv. skumpa ined samma bet., no. skumpa stöta; besläktat med sv. dial. skimpa hoppa, gå klumpigt; jfr också skymf skunk (ett rovdjur): av eng. skunk; av ett nordamerikanskt indianord segongw

Skunka springa tungt, lufsa (sydsv.): besläktat med skänk, skinka; jfr skumpa

skur regnskur o. dyl.: fsv. skur, isl. skur; gemens, germ. ord (ty. Schauer, eng. shower) av outrett ursprung

1. skura: fsv. no. skura gnida, skrubba, skrapa; gemens, germ. ord (ty. scheuern, eng. scour), av omstridd upprinnelse

2. skura linje som delar en vapenskölds yta: samma ord som skåra

Skurk: av äldre ty. Schurk (ty. Schurke), trol. besläktat med 1 skura skuta (ett slags fartyg): fsv. isl. skuta; möjl. av lågty. schute visst slags fartyg, med framskjutande, spetsig för (jfr Åreskutan); besläktat med skjuta skutta: speciellt sv. ord, trol. ljudsymbo-lisk bildning (i barnspråk); möjl. besläktat med 1 skvätta hoppa till, spritta

Skuva skjuta på, sakta flytta: fsv. skuva, no. skuva skjuta på, driva på; gammal sidoform till sk ju va och besläktat med skov, skubba, skuffa m. fi. skvadron [-o'n] (kavalleriavdelning, motsvarande ett kompani): över ty. av fra. escadron med samma bet.; av ital. squadro'ne, avledn. av squa'dra fyrkantig slagordning; besläktat med eskader och kvadrat; se även kvast, 4 kvarter

Skvala: no. skvala; sannolikt ljudhärmande (jfr skvallra, skvalpa, skval-ta); möjl. besläktat med skölja Skvallra: äldre sv. även 'prata, pladdra'; fsv. isl. no. skvaldra prata, slamra, plaska; bildn. till skvala eller i likhet med detta en ljudhärmande ordbildn. Härtill skvaller: isl. skvaldr n. högröstat tal; skvallerbytta (jfr fyll-, kullerbytta) Skvalpa: fsv. no. skvalpa; besläktat med skvala, eller en självständig ljudhärmande ordbildn. (jfr äldre sv. skulpa gurgla, da. skulpe skvalpa) skvalta, skvaltkvarn bäck-kvarn (mindre vattendriven kvarn med vågrätt stående hjul, som därför ständigt skvätter vatten omkring): till sv. dial. skvalta stänka omkring; trol. till skvala I. Skvatt (i uttrycket skvatt galen): till sv.

4052. skvatt

skymning

dial. skvatt stänk, skvatta stänka; nära besläktat med 1 skvätta 2. skvatt (i uttrycket inte ett s.): till sv. dial. skvatt stänk (se 1 skvatt); jfr inte ett dugg o. dyl. skvattra (om skatans läte): i sv. och no. dial. även 'plaska'; ljudhärmande ord, jfr skvattram skvattram (en kärrväxt, Ledumpalustre): i äldre sv. dial. skvattran; trol. en bildn. till sv. dial. skvattra stänka; se skvattra

skvimpa: ljudhärmande ord, liksom likabet. sv. och no. dial., isl. skvampa plaska

1. skvätta (verb): no. skvetta stänka, spruta fram; spritta till; ljudhärmande; jfr 2 skvätta, skvatt, skvattra, skvattram; skutta

2. skvätta (en flyttfågel, sten-, busk-skvätta): bildn. till 1 skvätta i bet. 'spritta till'

1. sky moln: fsv. isl. skij; nord. ord med besläktade former i andra germ. fornspråk; ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'betäcka, dölja', alltså egentl, 'täcke'; jfr skjul, skugga, 2 skum

2. sky frukta: fsv. no. sky; av lågty. schüven (ty. scheuen) med samma bet.; jfr skygg

3. sky, jus [sjy'] kött- eller fiskextrakt, spad, steksås: av fra. jus med samma bet.; av lat. ju's spad; jfr juice

Skydda: äldre sv. även skytta; bildat ur beskydda (av lågty. beschüdden) i anslutning till ty. schützen med samma bet.; besläktat med skudda. Härtill skydd; skyddsling: efter likabet. ty. Schützling

skyffel: av lågty. schüffele med samma bet.; urspr, samma ord som skovel. Härtill skyffla skygd: fsv. skygdh, bildn. till skygga i bet. 'ge skugga; betäcka'; jfr bygd till bygga; till bet. påverkat av skydd Skygg: no. skygg; av oklart ursprung; jfr äldre sv., sv. dial., da. sky; av lågty. schüwe skygg skygga ge skugga: fsv. skyggia, isl. skyggja;

bildn. till skugga skygge brätte: bildn. till skygga

sky g g lapp (på betslet fästad läderbit som skymmer åt sidan för hästen och hindrar honom att se): numera mest i överförd användning; efter ty. Scheu-klappe (och da. sky-klap) med samma bet.

Skyl sädesskyl: fsv. skyl; bildn. till en indoeurop. rot med bet. 'betäcka, dölja' och nära besläktat med skjul Skyla hölja: fsv. isl. skyla; bildn. till skjul

skyld närskyld, besläktad: fsv. skylder (även 'skyldig'), isl. skyldr, no. skyld; bildn. till skuld i bet. 'förpliktelse', alltså egentl, 'som man är skyldig försörja'; jfr oskyld, skyldig, enskild. Härtill skyldskap Skyldig: fsv. skyldogher, isl. skyldugr (äldre skuldugr); bildn. till fsv. skylder skyldig (se skyld); jfr också lågty. schüldich skyldig Skyldra: av likabet. äldre ty. schildern, avledn. av Schild sköld; jfr skyller-kur, skyltvakt; skildra, skylt skylight [skajiajt, skej'lejt] (ett slags lanternin på fartyg): av eng. skylight, sammansättn. av sky himmel (jfr 1 sky) och light ljus (jfr 1 lykta) Skylla: fsv. isl. no. skylda beskylla; tvinga; göra sig skyldig till; bildn. till skuld; jfr be-, förskylla Skyllerkur kur för vaktsoldat: ytterst bildat till ty. schildern stå på vakt; jfr skyldra

skylt: da. skilt; av lågty. schilt sköld; skylt (ty. Schild); jfr sköld; skildra, skyldra, skyltvakt skyltvakt, skiltvakt: av lågty. schiü-wachte, ty. Schildwacht med samma bet., egentl, 'vaktpost med skölden i hand'; jfr skylt, skyldra skymf: av ty. Schimpf med samma bet., urspr, 'lek, förströelse'; möjl. besläktat med skumpa Skymla (vanl. i uttrycket det skymlar för ögonen): bildn. till skymma eller direkt till 2 skum Skymma bli mörk (det skymmer); stå i vägen, hindra utsikten: fsv. no. skyma; bildn. till 2 skum skymmel: se skimmel skymning: bildn. till skymma

406skymta

skäll

skymta: trol. liksom da. skimte skymta samma ord som no. dial. skimta glimta, till isl. skima, se skimra skymundan (i uttrycket i s.) undangömd plats: ursprungl. en imperativisk bildning (skym undan/), liksom krypin, suput m. fi.

skynda: fsv. isl. skynda; jfr fsv. isl., sv. och no. dial. skunda med samma bet.; gemens, germ. ord, trol. med urspr, bet. 'driva på' skynke: besläktat med sv. dial. skunk ett slags röck; av omstridd upprinnelse skyskrapa: efter likbet. eng. skyscraper, till sky himmel; sålunda eg. 'himmel-skräp are'

skytt: fsv. skytte; av lågty. schütte med samma bet. (ty. Schütze); besläktat med skjuta

skyttel, sköttel skottspole: samma ord som isl. skutill, no. skutel kastspjut; stång att skjuta för (i no. även 'skottspole'); bildn. till skjuta, egentl, 'något att skjuta med' Skåda: fsv. skupa, isl. skoda, no. skoda; nord. ord med grundbet. 'betrakta, undersöka'; besläktat med ty. schauen skåda, eng. show visa och med lat. cave're akta sig för Skål: fsv. skal, isl. skäl, no. skål; gemens, germ. ord (ty. Schale), besläktat med skal; jfr skålpund Skåla (s. med varandra): med skålar i händerna dricka varandra till. Härtill tillropet skål! skålla: fsv. skalda, no. skalda; möjl. iånat från fornfra. escalder (fra. échauder) övergjuta med kokhett vatten; av lat. excalda're göra ett lätt avkok på ngt skålpund (äldre viktenhet, ung. 425 gram): fsv. skalapund, egentl, 'pund som uppväges med viktskål'; se skål skånk: se skänk

Skåp: fsv. skap, no. skåp; av lågty. schap fat, kar; skåp; besläktat med schåpe, se skopa

skår bredden av liens slag, sträng (av gräs el. säd): da. o. no. skår med samma bet.; bildn. (med avljud) till skära skåra (subst.): fsv. skura, no. sköra; gammal bildn. (med avljud) till 1 skära; jfr 2 skura

skåre öppen skjutkoja (vid fågeljakt) även i uttrycket sitta i s. ihop med ngn: trol. samma ord som sv. dial. skole skjul (vid jakt), skåla koja, no. skole vedskjul, tillbyggnad till uthus, fno. skdli m. skjul el. avbalkning vid fähus, isl. skdli m. stor stuga skårsa skåra (ålderd., dial.): diminutiv-bildn. till skåra skäck fläckig häst: av ty. Schecke med samma bet.; trol. bildn. på ordet schack, med grundbet. 'färgad som ett schackbräde'

1. skädda (en flundrefisk): möjl. samma ord som no. skjedda flat sten

2. skädda bräde som används vid logg-ning: no. skjedda flat skiva; se 1 skädda

Skäfta sätta skaft på: bildn. till 1 skaft; jfr fyr-, tveskäftad skäfte (en växt, Equisetum): bildn. till 1 skaft; växten användes till att glätta trä, t. ex. bordskivor och skaft (spjutskaft); kallas även skavgräs, ty. Schaftheu

Skägg: fsv. skæg, isl. skegg, no. sk]egg; nord. ord med grundbet. 'något som sticker fram'; besläktat (genom avljud) med skog

1. skäkta vägglus: möjl. samma ord som 2 skäkta (på grund av utseendet)

2. skäkta (stor o. bred) pil: fsv. skækta, no. skjekta; av lågty. schecht spjutskaft, bildn. till schacht skaft; se schakt, 1 skaft

3. skäkta på visst sätt behandla lin: fsv. skækta; trol. bildat till skaka; jfr sv. dial. skaka linbråka

4. skäkta slakta enligt judisk ritual: av likabet. ty. schächten; av ett hebreiskt ord schacha't slakta

1. skäl (bl. a. i orden vägskäl och väv-skäl): fsv. skiæl; till skilja; jfr 2 skäl

2. skäl orsak: fsv. skiæl särskiljande, förstånd, medvetande; rättvisa, plikt; orsak; egentl, samma ord som 1 skäl, anslutande sig till skilja i dess sekundära betydelser. Härtill skälig

skäll blåsur, gällen (om mjölk): sv. dialektord av oklart ursprung; möjl. be-

407I. skälla

skärmytsling

slaktat med lågty. schal fadd, oklar; jfr gällen

1. skälla (subst.): fsv. skælla, isl. sTcélla, no. skjella; gemens, germ. ord (ty. Schelle), till ett starkt verb med bet. 'göra larm', fsv. skælla (imperf. skal), no. skjella; se 2 skälla

2. skälla (verb): fsv. skælla (imperf. skælte), isl. skella, no. skjella; bildn. till det starka verbet fsv. skælla (skal); se 1 skälla, 1 skall; trol. ljudhärmande, jfr också skrälla

Skälm: no. skjelm; av likabet. lågty. schélm eller ty. Schelin, äldre även 'djurlik, as'; dunkelt. Härtill skälmsk skälva (verb): fsv. skiælva, isl. skjalfa, no. skjelva; av outredd härkomst; jfr skalv

skälvrängare en som ändrat en rågång el. vittnat falskt om en ägogräns: till 1 skäl i bet. 'rågång, gränsmärke' och vränga förvända Skämma (vanl. i reflexiv form skämmas)'. fsv. skæmma vanära, bringa på skam; fördärva (jfr part. skämd, om matvaror o. dyl.), isl. skemma, no. skjemma; bildn. till skam; jfr bortskämd Skämta: fsv. skæmta, isl. skemta, no. skjemta; nord. ord, avledn. av ett adj., som föreligger i fsv. skamber, no. skamm kort (jfr skam), alltså egentl, 'göra tiden kort'

skända: fsv. skænda vanära, fördärva; av lågty. schenden bringa skam över (ty. schänden); besläktat med skam. Härtill skändlig

1. skänk gåva: da. skænk; av lågty. schenke välkomstdryck; (välkomstgåva (ty. Geschenk gåva); bildn. till skänka

2. skänk byffé, matsalsskåp, serveringsbord, -rum: da. skænk; av ty. Schenke utställning, ombildn. av äldre ty. Schank krog, äldre 'bägare'; bildn. till skänka

Skänka giva att dricka, skänka i; giva: fsv. skænkia, isl. skenkja, no. skjenkja; av lågty. schenken med samma bet.; trol. bildat på ett adj., som återfinnes i sv. och no. dial. skakk lutande (se skafföttes), alltså egentl, 'luta på

dryckeskärlet för att slå i'; jfr u tsk änka, 1 och 2 skänk, munskänk skänkel: trol. av lågty. schenkél, ty. Schenkel ben, lår, diminutivbildn. till skänk

Skänkling tåg, fäst vid rundhult och block: av likabet. ty. Schenkél, egentl, 'ben, lår'; se skänkel skäppa: fsv. skæppa, fno. skeppa kärl, rymdmått: 1/6 tunna (Götaland, Danmark, Norge, jfr 2 spann); no. skjeppa; nord. ord, trol. besläktat med skopa och skåp

1. Skär ren; jungfrulig: fsv. skær, isl. skærr; besläktat med det likabet. skir och alltså till samma rot som skina; jfr skärseld, skärskåda, skärtorsdag. Härtill skära rena

2. skär ljusröd: äldre chair (t. ex. C. J. L. Almqvist 1839); av fra. (couleur de) chair köttfärg

3. skär klippa, holme: fsv. skær, isl. sker, no. skjer; nord. ord, besläktat med 1 skära; sålunda urspr, 'ngt som skär in, sticker fram'. Härtill skärgård: no. skjærgärd, egentl, 'inhägnad av skär'; se gård

4. skär skarp kant, egg; inskärning, skåra: jämförelsevis sen bildn. till 1 skära

1. skära (verb): fsv. skær a, isl. sker a, no. skjera; gemens, germ. ord (ty. scheren klippa, eng. shear klippa); till en indoeurop. rot 'skära; skilja; såra'; jfr 2 skära, 3 skär, 1 och 2 skare, skörd

2. Skära (subst., kort o. nästan halv-cirkelformig lie): fsv. skæra, no. skjera, egentl, 'redskap att skära med', till 1 skära

Skärfläcka (en vadarfågel i Sydsverige): trol. på grund av den långa näbbens likhet med en skära; karakteristiskt svart-vitfläckig

skärm: fsv. skærmber; av lågty. scherm skyddstak, skyddsvägg (jfr ty. Schirm); äldre: 'sköld' (se skärmytsling); trol. urbesläktat med 1 skära skärmytsling förpostfäktning: bildn. till äldre sv. skärmytsél; av lågty. scher-mützel; av ital. scaramucc'ia, av germ. ursprung; egentl, 'försvar med skölden';

408skärp

till fornhögty. scerm sköld, samma ord som skärm

Skärp: av lågty. scherpe eller ty. Schärpe med samma bet.; ovisst, om ytterst germ. el. romanskt (jfr fra. écharpe bindel, gördel)

1. skärpa (verb): bildn. till skarp, sålunda 'göra skarp*

2. skärpa (subst.): bildn. till skarp, sålunda 'skarphet'

1. skärra skorra, knarra (t. ex. i skärrande läte): sv. dial. även 'prata'; trol. av ljudhärmande ursprung, liksom skorra och fsv., sv. dial. skarra skallra, skrälla; jfr nattskärra

2. skärra (s. upp, part. uppskärrad) skrämma: sv. dialektord, no. skjerra, bildn. till adj. isl. skiarr skygg, no. skjerr, sv. dial. skärrog

skärseld: fsv. skcersl[a]elder; till skærsl rening, till verbet skæra rena; se 1 skär

skärskåda noga undersöka: ombildn. (efter skåda) av fsv. skær skota (skir-skuta), ett i äldre nordiskt rättsspråk allmänt förekommande ord, sammansättn. av 1 skär i bet. 'fri, ren' och ett med skjuta besläktat verb; alltså egentl, 'hänskjuta (en sak) till någons vittnesbörd om att man är oskyldig'

skärslipare: av lågty. schèrensltper sax-slipare; till schére sax (ty. Schere), bildn. till scheren klippa; se 1 skära skärtorsdag: fsv. skæra porsdagher; till 1 skär, egentl, 'reningsdag', den dag då botgörarna renades från sina synder

1. skärv slant; liten allmosa: fsv. skærver det minsta skiljemyntet, no. skjerv liten rest; skärv; av lågty. scherf med samma bet.; trol. samma ord som skärva (el. nära besläktat med detta)

2. skärv stenskärvor, -flisor, makadam: kollektivbildn. till skärva

skärva (subst.): av lågty. scherve (ty. Scherbe), bl. a. 'skärva, splittra, bit'; nära besläktat med 2 skarv skävor (plur.) avfall vid linberedning: fsv. -sTcævor; av lågty. scheve linavfall (jfr ty. Schebe, Schäbe med samma bet.); besläktat med skiva Sköka: fsv. skøkia, isl. skøkja, no. skjø-

sköt

kja; möjl. av lågty. schöke med bl. a. samma bet.; dock omstritt sköl gång av viss bergart: fsv. skyrp skärning (se skörd), bildn. till 1 skära Sköld: fsv. skiolder, isl. skjgldr, no. skjold; gemens, germ. ord (ty. Schild, eng. shield), egentl, 'kluven brädskiva'; jfr skylt, skildra, skilling sköldpadda: se padda Skölja: fsv. skylia, no. skylja; gemens, germ. ord, nära besläktat med skulor skölpa urholka: av lågty. schulpen med samma bet. Härtill skölp hålmejsel, stämjärn med bågformad klinga

1. skön gottfinnande: fsv. isl. no. skyn urskillning, insikt; jfr skönja

2. skön vacker: fsv. skøn, no. skjøn; av lågty. schöne strålande, klar, vacker, präktig (ty. schön); besläktat med ty. schauen skåda; jfr änskönt, skona

Skönja se, urskilja: fsv. skynia, isl. skynja; bildn. till subst. 1 skön

1. skör bräcklig: fsv. skyr, skør, no. skyr, skøyr; trol. av lågty. schör skör, bräcklig, besläktat med 1 skära; jfr skörlevnad

2. skör hår, kalufs (vard.): slangord, som över förbrytarspråk trol. kommer från romani sjöro huvud

skörbjugg (en bristsjukdom): fsv. skørbiogh, isl. skyrbjügr, no. skyrbjug; ombildn. av fsv. skørbug; över da. skør-hug av lågty. schorbük av medeltidslat. scorbu'tus med samma bet.; möjl. ytterst ett slaviskt ord

skörd: fsv. skyrp skärande (isl. skurdr, no. skurd); bildn. till 1 skära (jfr sköl). Härtill skörda skördeand: se 2 and

skörl (benämning på vissa mineral): av ty. Schori med samma bet.; med okänd härledning skörlevnad osedligt levnadssätt: fsv. skorlifnadher; till 1 skör i bet. 'otuk-tig'.

Skört: av lågty. schörte med samma bet. (ty. Schürze, eng. short), egentl, 'kort klädesplagg', besläktat med skjorta skörta upp: se uppskörta sköt (sköte) (ett slags fisknät för strömmingsfiske, öst- och nordsv.):*fsv. skøte m.; trol. bildat till fsv. skøt, isl. no.

409sköta

I. slang

skaut flik, veck; skot, sköte, besläktat med skjuta, sålunda egentl, 'något som skjuter fram'; jfr sköte, skot Sköta: fsv. skøta, isl. skeyta, no. skøyta; bildn. till sköt i bet. 'sköte', alltså med urspr. bet. 'ha i skötet, vårda' sköte knä: fsv. skote; bildn. till fsv. skot flik (av en röck), hörn; sköte; se sköt

Sköve skjul, portlider: sv. dialektord; till skjuva skjuta; alltså egentl, 'plats där vagnar o. dyl. skjuts in' skövla [sjö'vla, sjövv'-]: fsv. skyfla; av

outredd härkomst slabba slaska, söla: no. slabba med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. schlappen sörpla, eng. slabby slaskig); ljudhärmande, liksom sv. och no. dial. slubba söla, slaska; jfr också slafsa. Härtill slabbig slabbra sladdra, skvallra (vard.): ljudhärmande. Härtill slabbertaska

1. sladd rep-ände: möjl. samma ord som lågty. sladde trasa. Härtill uttrycket komma på sladden; sannolikt också sladd i bet. 'skvätt', variant till slätt och 1 slant (jfr också 1 slank)

2. sladd (ett jordbruksredskap); sladda köra med sladd: jfr sv. dial. slada sladd; trol. besläktat med isl. slöd, no. slod spår, släpväg, sv. dial. slo vinterväg i skogen, med en grundbet. 'glida'

sladda glida på sned (med bakhjulen): trol. till 1 sladd i bet. 'ända, slut (av rep el. annat)'; sålunda eg. 'hasa med ändan'

Sladdra: da. sladre; av lågty. sladdern med samma bet.; ljudhärmande (jfr sluddra, pladdra). Härtill sladder; sladdertaska sladdrig utan styrsel, slapp: av likabet. lågty. sladderig, till sladde trasa (se 1 sladd)

slafsa äta som en hund, söla: no. slafsa, ty. schlappsen; ljudhärmande, liksom no. slufsa plaska, söla, med anslutning till rafsa (rufsa); jfr också slabba. Härtill slafsig

I. slag art, sort: fsv. slagh; av lågty. slag (ty. Schlag); egentl, samma ord som 2 slag

2. slag slående; slaganfall: fsv. slagh, isl. no. slag; gemens, germ. ord (ty. Schlag), besläktat med 3 slå. Härtill slagsmål: egentl, 'rättegång angående slag', jfr 2 mål

Slag a (verktyg att tröska med, plejel): no. slag a; gemens, germ. ord, till 3 slå, alltså egentl, 'verktyg att slå med'; jfr plejel med samma bet. Slagg: no. slagg; trol. av lågty. slagge med samma bet. (ty. Schlacke); egentl, 'avfall vid smide'; besläktat med 3 slå Slagruta grenklyka som "slår" för underjordiska vattenådror: av ty. Schlag-rute, till schlagen slå och Rute spö, ris Slak: fsv. slaker, no. slak; gemens, germ. ord, besläktat med sloka och med lat. lax'us slak, lös (se laxera) slakt: fsv. slakt; av lågty. släckt (ty. Schlacht); bildn. till verbet 3 slå; egentl, 'slående, dödande'. Härtill slaktning fältslag, strid slalom utförslöpning i starkt slingrande spår: av likbet. östno. dial. slalåm, eg. sledalåm slädspår, till låm spår av något släpat

1. siam' (alla sticken i vissa kortspel): av eng. siam, egentl, 'skräll'; besläktat med slamra

2. siam' gyttja: av lågty. siam el. ty. Schlamm med samma bet.; möjl. besläktat med slum

Slampa slarvig kvinna: no. slampa; till sv. och no. dial. slampa, eng. slamp gå vårdslöst, ty. dial. schlampen hänga slappt ned; jfr s lams a. Härtill slam-

pig

slamra: fsv. no. slamra; trol. bildn. till ett verb, som motsvarar eng, siam skrälla, smälla (jfr 1 siam); ljudhärmande. Härtill slammer slamsa lössliten och sladdrig bit, trasa; slarva: no. slamsa hänga och dingla; slarva; liksom slampa med grundbet. 'hänga slappt ned'. Härtill slamsig Slana stör, ribba, smal stång: no. slån smal stång för att rulla timmerstockar på; av dunkelt ursprung I. slang (gummi- o. dyl.): av lågty. slange skjutvapen med långt rör, egentl, 'orm' (ty. Schlange); besläktat med 2 slinga

4102. slang

2. slinga

2. slang slangspråk: av eng. slang med samma bet.; av omstridd upprinnelse

3. slang (i uttryck som ge sig i slang med): besläktat med slänga

1. Slank skvätt: jfr no. slank (slanke) med samma bet.; möjl. besläktat med 2 slinka

2. Slank smärt: av da. slank; av lågty. slank (ty. schlank) med samma bet., besläktat med 2 slinka

Slanka hänga och slänga: no. slanka gå och dra sig, besläktat med sv. och no. dial. slunken slappt hängande, möjl. också med 2 slinka. Härtill slankig

1. Slant mynt: äldre sv. även 'trasa'; trol. besläktat med slinta; trol. ljudmålande, liksom så många andra ord på si-, varierande en grundbet. 'trasa, skvätt, slask'

2. Slant stort metspö (särskilt för gäddor): trol. av att slantspöt med betet rörs upp och ned, fram och tillbaka i lugnvatten. Jfr no. slanta dingla; gå och driva, slå dank; besläktat med slinta. Härtill s|anta fiska med slant

Slapp: no. slapp (jfr fsv. slappe tomhänt); trol. av lågty. slap[p] med samma bet. (ty. schlaff); besläktat med sv. dial. slapa hänga, släpa och med ty. schlajen (eng. sleep) sova. Härtill slappna slarva: no. slarva; trol. med urspr. bet. 'hänga och slänga'; jfr sv. och no. diaL slarka, no. slarpa, sv. dial. slärpa slarva, no. slarra glida fram över ngt. Härtill slarv; slarver; slarvig slaska: no. slaska; ljudhärmande, liksom 1 blaska, plaska, daska, smaska, traska, da. Tdaske smälla, baske flaxa, smälla (sv. dial. klaska, baska); jfr även sjaskig m. fi. Härtill slask; slaskig

slätt skvätt, slurk: da. siat med samma bet.; ljudmålande, variant till 1 sladd, 1 slank m. fi.

slav träl: jfr da. no. slave med samma bet.; över tyskan av medeltidslat. scla'vus slav; egentl, 'person av slavisk folkstam'. Härtill slavisk; slaveri' slejf hopdragningsband el. prydnadssnöre på kläder: av ty. Schleife, bl. a. 'snara, ögla, rosett'; jfr slopa

sleke något åt kreatur att slicka på: till fsv. slekia slicka, besläktat med slicka

1. slem7 (i uttryck som slem vinning): fsv. slember dålig, da. slem; trol. av lågty. slim sned, usel, dålig (ty. schlimm)

2. slem' (subst.): jfr fsv. slember med samma bet., besläktat med no. slim, da. slim med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. Schleim, eng. slitne), med grundbet. 'vara glatt eller slipprig'

slentria'n gammal vana: av ty. Schlen-drian (äldre Schlentrian), bildn. till schlentern gå och driva, slå dank, se släntra. Härtill slentrianmässig slev: fsv. slef, no. sleiv; av lågty. sléf med samma bet., bildat till ett verb med bet. 'klyva' (eng. slive) slicka: fsv. slikka; av lågty. slicken med samma bet.; det inhemskt nord. ordet för 'slicka' är fsv. slekia, isl. no. sleikja (jfr sleke) Slida knivslida: fsv. slidha; jfr no. slidra med samma bet., isl. sliörar (plur.); grundbet. 'två kluvna trästycken' sliddersladder: nybildn. till sladder (se sladdra); jfr flidderfladder, tisseltassel sliddrig glatt och slemmig: jfr sv. dial. sliddrog, no. slidren glatt; slapp; besläktat med släde Slik sådan: fsv. isl. slikr, no. slik; gemens, germ. ord (ty. solch, eng. such), sammansatt av 1 så och 3 lik, alltså med grundbet. 'med sådant utseende' slikta utjämna (garvat läder): av lågty. slichten el. ty. schlichten glätta, jämna, bildn. till adj. schlecht i bet. 'slät' (se slät)

slimsa (subst.): no. slimsa lång flik; köttskiva; besläktat med slamsa slinder höskulle (sv. dial.): urspr. pl. 'bjälkar el. stänger lagda tvärs över logen för uppläggning av hö o. dyl.', no. slind f. tvärbjälke, kluven stång, sv. dial. slinne n. kluvet gärdsle; trol. samma ord som sv. dial., fsv., no. slind f. sida

1. slinga (slynga) hårslinga o. dyl.: av ty. Schlinge med samma bet.; till verbet schlingeny se 2 slinga

2. slinga lägga i slingor: av likabet. ty. schlingen; samma ord som fsv. sliunga, se 1 slunga

411si ing ra

sluddra

slingra: da. slingre; av lågty. slingeren (ty. schlingem) slingra, rulla (om fartyg); besläktat med 1 slunga. Härtill slingrig

1. slinka (subst.): till verbet 2 slinka

2. slinka (verb): fsv. slinka krypa, smyga sig, no. slinka lata sig under arbete; skolka; gemens, germ. ord (eng. slink smyga bort), besläktat med 2 slank, trol. även med 1 slank, slunk och slanka

slinta: fsv. slinta, no. släta; besläktat med 1 o. 2 slant, sv. dial. slant hal, slunt dagdrivare och slunta slå dank. Härtill slint (slå s.); slintig slip upphalningsbädd för fartyg: sv. dial. slip släpa, bädd för släpande av sten, timmer, hö o. dyl.; till slipa i bet. 'släpa*

slipa: fsv. no. slipa med samma bet.; trol. av lågty. slipen glida, smyga; slipa, vässa (ty. schleifen); i bet. 'draga, släpa' är dock fsv. (och sv. dial.) slipa sannolikt ett inhemskt ord; jfr slip, släpa, slipprig

sliper (pl. sliprar) järnvägssyll, bjälke under rälsen: av eng. sleeper, egentl, 'sovare'; till eng. sleep sova (se slapp) Slipover [slipå'ver] tröja som dras ned över huvudet: av likbet. eng. slipover, till slip glida, slinta, halka och over över; se slips och slippa, och jfr pullover

slippa: fsv. slippa glida undan; undslippa; isl. no. sleppa med samma bet.; gemens, germ. ord (eng. slip glida undan, slinta), besläktat med slipa i den äldre bet. 'glida'; jfr släppa, uppsluppen

slipprig: av lågty. slipperich hal, glatt; besläktat med slipen i bet. 'glida' (se slipa) och med fsv. sleper, sv. dial. slep hal

slips herrhalsduk: av eng. slips, plur. av slip, bl. a. 'långsmal manshalsduk', till verbet slip glida, se slipover, slippa

Slira: äldre sv. slidra, no. slidra, slira; gemens, germ. ord (ty. schlittern glida, åka kana, eng. slidder halka), bildn. till ett verb, som återfinnes i äldre sv. slida glida, se släde

slisk sötsaker: jfr fsv. slesk-} no. sleisk falsk, da. slesk inställsam; bildn. till sv. dial. slek lismande, falsk; till ett germ. verb lågty. sliken, ty. schleichen glida, smyga; möjl. även påverkat av slicka. Härtill sliskig slita: fsv. slita, isl. slita; gemens, germ. ord (ty. schleissen, eng. slit); jfr slitage, slits

slitage [-a'sj] slitning, nötning (på fartyg): bildat med romansk ändelse till slita

slits skåra, uttagning: av ty. Schlitz inskärning, snitt, skåra; bildn. till ty. sclüeissen, se slita Slockna: fsv. slukna, isl. no. slokna; besläktat med 2 släcka; härtill fsv. .slukin, isl. slokinn, no. slokkinn släckt, slocknad

Slog [-o'-] slåtteräng, skogsäng (särskilt i sammansättn. myrslog): svenskt dialek törd, bildn. till verbet 3 slå slogan [slå'gan] slagord (i reklam el. politik): av likbet. eng. slogan, urspr, om de skotska klanernas stridsrop i högländerna, av gäliska sluagh-ghairm, av sluagh här(skara) och gairm skrik slök (sloker) lätting, trög karl: no. slök; till sloka, i sv. dial. även 'stryka omkring sysslolös' Sloka hänga slapp, vissnad: no. sloka gå och släpa; jfr slök, slokhatt, -oråd m. fi.; besläktat med si a k; jfr även moloken

slom [slomm'] nors(fisk): no. slom; möjl. till no. slum slapp och besläktat med slumra

slopa: ur sjömansspråket; av holl. slo-pen riva ned, slopa, lågty. slöpen glida; smyga sig; jfr slup slosill utlekt sill (utan rom el. mjölke): no. slogsild med samma bet., till slog inälvor av fisk

Slott: fsv. slot; av lågty. slot regel till dörr; befäst ort; slott (ty. Schloss); besläktat med sluta i bet. 'stänga' Slubb (ett slags spinnmaskin): av likbet. eng. slub preparera ull för spånad; av okänt ursprung Sluddra: da. sludre prata; trol. av lågty.

412slug

släkt

slüderen pladdra; ljudhärmande, liksom sladdra. Härtill sludder; sluddrig Slug: no. slug, slu, da. slu; trol. av lågty. slü (ty. schlau); av dunkelt ursprung Sluka: fsv. no. sluka; gemens, germ. ord, trol. ljudhärmande slum eländigt fattigkvarter: av eng. slum, bakgata, fattigkvarter; möjl. besläktat med 2 siam Slump: no. slump; av lågty. slump lyckträff, besläktat med slampa slumra: no. slumra; trol. av lågty. slum-meren (ty. schlummern). Härtill slummer

1. Slunga (verb): fsv. sliunga, isl. slyng-va, slyngja; gemens, germ. ord (ty. scTüingen, se 2 slinga) med grundbet. 'kröka sig'; jfr slänga; 1 slang, slingra, slyngel

2. slunga (subst.): fsv. sliunga; gemens, germ. ord (ty. Schlinge, se 1 slinga); till 1 slunga

si un k skvätt: besläktat med 1 slank och 2 slinka slup: av lågty. slüp, slüpe eller holl. sloep med samma bet.; till lågty. slåpen glida, se slopa

sl urin g tunn välling; dålig soppa: jfr sv. dial. sluring slö yngling, no. slure lat person, sluren slö

slurk skvätt, klunk: da. no. slurk med samma bet., sv. o. no. dial. slurka sörpla i sig; lågty. slurken; jfr ty. schlürfen, sv. o. no. dial. slurpa med samma bet.; ljudhärmande slusk: no. slusk vårdslös person; jfr sv. och no. dial. sluska söla, plaska; gå slus-kigt klädd, slå dank; liknande ord-bildn. i andra språk (t. ex. lågty. och eng.); trol. ljudhärmande ('söla, plaska'), liksom slaska. Härtill sluskig sluss: av holl. sluis el. lågty. slüse (ty. Schleuse) med samma bet.; ytterst av folkl. lat. exclu'sa, substantiverat part. av lat. exclu'dere utestänga (jfr exklusiv)

sluta: fsv. sluta, no. slutta; av lågty. sluten stänga; avsluta (jfr ty. sehliessen med samma bet.); besläktade ord i andra indoeurop. språk, t. ex. lat. cla'udere stänga (se klausul), cla'vis

nyckel (se k la v); jfr slott. Härtill slut

slutspurt: se spurt

slutta: isl. sluta, no. sluta hänga ned, vara nedböjd; grundbet. är trol. 'bli slapp' (jfr ty. dial. schlossen bli slapp) slya spö, vidja: fsv. slyia, slya; av okänt ursprung. Härtill sly (koll.) vidjor slyna: av lågty. slüne lösaktig kvinna; av omstridd härledning slynga: se 1 slinga slyngel: av lågty. slüngel, äldre ty. Schlüngel (ty. Schlingel) med samma bet.; till ty. schlingen i bet. 'smyga, slingra sig', se 1 slingra slyngon [-ån] blåbär (i vissa trakter: odon): sydsv. dialektord; trol. samma ord som slinnon blåbär; till sv. dial. sli slem

1. Slå (tvärslå o. dyl.): fsv. isl. sid, no. slå; gemens, germ. ord, nära besläktat med 3 slå

2. Slå (ormslå): fsv. sia, no. slo; av omstritt ursprung; möjl. till 3 slå i en äldre bet. 'göra en hastig rörelse, vrida sig'

3. slå (verb): fsv. isl. sia, no. slå; gemens. germ. ord (ty. schlagen, eng. slay); jfr 2 slag, slaga, slåtter, slägga, slöjd; slagg, slakt, släkt

Slån: fsv. slan; gemens, germ. ord (ty. Schlehe, eng. sloe), trol. med släktingar i slaviska språk

slåtter: utlöst ur sammansättn. som slät-terand slåttertid; till fsv. siat, egentl, 'slående'; av samma grundform isl. sldttr, no. slätt slåtter, fsv. slæt, da. slcet (t. ex. Tdokkeslæt klockslag); bildn. till 3 slå

1. Släcka släppa efter: no. slekkja; bildn. till slak

2. släcka (i släcka elden o. dyl.): fsv. slækkia, isl. sløkkva, no. slekkja, sløkkja; besläktat med slockna

släde: fsv. slipi, slæpi, isl. sleöi, no. slede; gemens, germ. ord (ty. Schlitten, eng. sled, sledge), bildat till ett "germ. verb med bet. 'glida' (äldre sv. slida, eng. slide); jfr sliddrig Slägga: fsv. slæggia, isl. no. sleggja; nord. ord, bildat till 3 slå Släkt: fsv. slækt, no. slékt; av lågty.

413I. slända

smalts

slecht härkomst, släkt, familj (jfr ty. Geschlecht); bildn. till 3 slå. Härtill släkte; släkting

1. slända (spånadsredskap): fsv. slænda (kort käpp försedd med krok i övre ändan och en trissa på mitten); bildn. till äldre sv. (och sv. dial.) sland (slånd) trissa el. rund skiva; trol. ombildn. av sv. dial. snald (snåld) med samma bet. och snälla slända, isl. snælda med samma bet., da. snælde trådrulle; till en indoeurop. rot med bet. 'sno, vrida; spinna'

2. slända (insekter: trollslända m. fi.): överförd användning av 1 slända, på grund av kroppens likhet med det gamla spinnredskapet

slänga: fsv. slængia, isl. sløngva, slyngja, no. slengja, sløngja; gemens, germ. ord, avlett av (det urspr, starka) verbet 1 slunga. Härtill släng (en s. av sleven, en s. av influensa o. dyl.); slängig ryckig, alltför ledig; eg. 'som slänger hit och dit'; slängd kunnig, skicklig, knepig, eg. 'som kan slänga sig, göra undanflykter' slänt (slänta): till sv. dial. slant (slänt) hal, sluttande; till slinta halka, glida släntra gå sysslolös: no. slentra, da. slentre gå vårdslöst; av lågty. slentern med samma bet., besläktat med sv. dial. slant dagdrivare (varav slänta slå dank) och med slinta släp (på en klänning): av lågty. slepe med samma bet., besläktat med släpa släpa: fsv. no. slæpa, da. slæbe; av lågty. slëpen med samma bet. (ty. schleifen), besläktat med slipa släppa: fsv. slceppa, isl. no. sleppa, med grundbet. 'komma ngt att slippa'; bildn. till det starka verbet slippa. Härtill släppa spricka i berg; släpphänt som lätt släpper; slapp, efterlåten Slät: fsv. slætter, isl. slätr, no. slett; gemens, germ. ord (ty. schlecht dålig, schlicht enkel; jfr slik t a) med grundbet. 'glatt'; jfr slätt, slätvar

1. slätt (subst.) slät mark: fsv. slæt, no. slett; da. slett e, isl. släta; substantivering av adj. slät

2. slätt (endast i uttrycket rätt och s.): sidoform av adj. slät (neutr. slätt)

3. Slätt illa, dåligt (i uttrycket stå sig s.): da. sid; av lågty. slecht (ty. schlecht) med samma bet. slätvar: sv. dial. slätvarv; sammansatt av slät och -varv, äldre hvarf i bet. 'ring, rundel'; jfr pigg v ar Slö: fsv. slior, slid, isl. sljör (slår), no. si jo; gemens, germ. ord (eng. slow långsam), trol. med bet. 'matt, svag' (jfr slösäd)

slödder: möjl. lån från lågty.; jfr holl. slödder slarvig person slöfock: se 2 -fock

Slöja: trol. lån från lågty.; jfr holl. slöje släp

Slöjd: fsv. sløghp konstskicklighet, isl. sløgö slughet, no. sløgd behändighet; slughet; bildn. till fsv. sløgher, sv. dial. sløg yrkesskicklig; trol. till 3 slå

1. slör röd, köttig hudlapp under hakan på höns el. kalkon: av dunkelt ursprung

2. slör vind snett akterifrån: trol. lån från lågty. el. holl.; jfr holl. sleuren släpa

slösa: no. sløysa slösa, da. sløse slå dank, slarva; trol. av lågty. slösen slå dank

srnack (ett slags fiskefartyg): av lågty. smacke med samma bet. smacka: no. smakka; lågty. smakken, eng. smack smacka; smälla; ljudhärmande, liksom smäeka. Härtill smack (inte ett s.)

smak: fsv. smaker, no. smak; av lågty. smak med samma bet. (jfr ty. Ge-schmack); till en i germ. språk rikt utvecklad ordgrupp, trol. ytterst ljudhärmande. Härtll smaka; smaklig smal: fsv. no. smal med samma bet.; trol. lån från lågty. smal, i varje fall ett germ. ord med bet. 'smal' (jfr ty. schmal smal, eng. small liten); med grundbet. 'liten', jfr isl. smali, sv. och no. dial. smale småboskap smalt (ett slags blått glas): över ty. av ital. smaVto med summa bet.; av germ. ursprung, besläktat med emalj och smälta

smalts (av smaltglas beredd färg): av äldre ty. Schmalz smalt, den högtyska

414smaragd

smultron

motsvarigheten till ital. smaVto (se smalt)

smarag'd (grön ädelsten): av grek. smar'-agdos med samma bet., trol. ett semitiskt lånord sma'rt slug, slipad: av likabet. eng.

smart, egentl, samma ord som smärt smaska: no. smaska, eng. smash; ljud-härmande ord, liksom sm is k a och smacka; jfr även slaska m. fi. smått (fönstersmatt O. dyl.): nybildn. till sv. dial. smetta {smått) krypa, smyga, jfr smutt

smattra:.no. smattra; ljudhärmande ord liksom eng. smatter pladdra, ty. schmet-tern braka, lågty. smaddern plaska smed: fsv. smiper, isl. smiår, no. smid; gemens, germ. ord (ty. Schmied, eng. smith), ytterst till en rot med bet. 'skära, hugga'; jfr smedja, smida smedja: fsv. smipia, isl. smidja; gemens, germ. ord (ty. Schmiede, Schmüte, eng. smithy), bildn. till smed smeka: fsv. smekia, no. smeikja; gemens, germ. ord (jfr ty. schmeicheln smickra) med urspr. bet. 'stryka'; besläktat med smickra

smeta: fsv. no. smita; till en germ. rot med bet. 'smörja på'; besläktat med smita

smickra: fsv. smikra, da. smigre; nord. ord, besläktat med no. smika stryka och med smeka. Härtill smicker smida: fsv. smipa, isl. smida, no. smida; nord. ord, besläktat med smide, smidig, smed, smedja smide: fsv. smidhe, isl. smiöi; gemens, germ. ord (ty. Geschmeide), bildat till smida

smidig: av lågty. smtdich (ty. geschmei-dig); egentl, 'lätt att smida'; till smida smila: no. smila, da. smile; gemens, germ. ord (eng. smile), trol. sammanhängande med andra indoeurop. språks beteckningar för 'le', bl. a. lat. mi'rus beundransvärd (egentl, 'som man undrar över, ler åt'; jfr mirakel) smink: av tv. Schmink[e] med samma

bet.; av omstridd härstamning smiska ge stryk: sv. ord, trol. ljudhärmande, liksom smaska och sv. dial. smuska med samma bet.

smita (i smita undan, s. till o. dyl.): no. smita slå till, bestryka; gemens, germ. ord (ty. schmeissen, eng. smite slå), besläktat med smeta och smitta. Härtill smita (en hel s.) smitta (subst.): fsv. smitta; av lågty. smitte smutsfläck, smuts; till smitten (ty. schmitzen) bestryka; smutsa ned, besläktat med smita smocka [småck'a, smock'a] slå: sv. dial. smocka; variationsbildn. till smäcka, smacka i bet. 'slå' och sv. dial. smicka smälla

smoking [små'king] svart, kavajliknande röck (i England kallad dinner-jackä):

1 Tyskland, Danmark och Sverige brukad förkortn. av eng. smoking-jacket rökrock, till smoke röka

smolk (t. ex. i mjölk): trol. bildat till

2 smul (sv. dial. smol, smål) smorläder: av smort läder; till smörja smuggla: av lågty. smuggéln (ty. schmug-

geln) med samma bet.; besläktat med smyga

1. smul (i uttryck som smul sjö): egentl. smult; jfr fsv. smultna, sv. dial. smylia bli lugn; besläktat med smälta, smultron

2. smul (i uttryck som inte ett smul): sv. dial., no. smol avfall, smulor (jfr smolk); liksom smula och (trol.) smal till en rot med bet. 'krossa, mala'; besläktat med mala

smula: fsv. smula, no. smola; bildn. till det kollektiva 2 smul (jfr flisa, myggar planka till flis, mygg, plank o. a.) smulgråt snål varg: eg. 'en som gråter över smulor (som går åt)'; trol. en nybildn. vid slutet av 1600-t. smult isterflott: no. smolt; besläktat bl. a. med ty. Schmalz smält fett, bildn. till smälta smultron: fsv. smultron; speciellt sv. ord (sydsv. o. västsv. dial. ha i stället jordbär); med oklar formutveckling, men säkert sammanhörande med äldre sv. smult, sv. dial. smulter mör, lös, till smälta; jfr no. multer hjortron, till multna; kanske av ett äldre smulter (koll.) med tillagt bärnamns-suffix -ön. Jfr jordgubbe

415smussla

smörja

smussla: sv. dial. smusla, smy sia; trol. en bildn. till äldre sv, och sv. dial. smvita obemärkt slinka undan, till smutt vrå, smyg. Härtill smussel smuts: av ty. Schmutz med samma bet.; möjl. besläktat med ty. Schmitz fläck (lågty. smitte), se smita. Härtill smutsa; smutsig smutt smyghål: no. smott; till sv. och no. dial. smetta (smått) smyga; slinka in; jfr smått, smussla smutta dricka smått: till äldre sv. (sv. och no. dial.) smutt (litet) grand; jfr sv. och no. dial. smitt smula smycka: av lågty. smücken (ty. schmüc-ken) med samma bet., bildn. till smuk vacker (ty. schmuck). Härtill smycke: da. smykke

smyga: fsv. smiugha, smygha, isl. smjüga, no. smjuga; gemens, germ. ord (ty. schmiegen) med ursprungl. bet. 'smyga'; jfr smuggla. Härtill smyg (fönstersmyg; gärdsmyg)

små (n. smått och pl. små): fsv. isl. smdr, sv. och no. dial. små; gemens, germ. ord (jfr smäda, smälek, försmå) av dunkel härkomst; jfr smärre, småningom. Härtill småtting; småtte-ri'

småkusin syssling (Finland) småningom: känt från 1587; no. (i) småningom; av omstridd härkomst; dock säkert till små; jfr fsv. dat. pl. smam i smådelar, smam ok smam småningom (ty. nach und nach, eng. by and

by)

smäck- (förstärkande, t. ex. smäckfet, -full): till smacka slå; jfr smäll-smäcka slå: da. smække; trol. en bildn. av samma slag som de likbet. smacka, smocka, sv. dial. smicka smäcker: da. smækker; trol. av lågty. smecker med samma bet.; av omstridd härledning

smäda skymfa: av lågty. smeden med samma bet.; bildn. på ett adj. som motsvarar sv. små, alltså med urspr. bet. 'förringa'. Härtill smädelse; smädlig; försmäda, försmädlig smäkta (mest i pres. part. smäktande): fsv. smækta, da. smægte; av lågty. smachten hungra, försmak ta av hunger;

trol. bildat på ett adj., som motsvarar sv. små, alltså egentl, 'bli liten, bli tunn'; jfr försmäkta smälek skymf: fsv. smæleker; ombildn. (efter de många orden på -lek) av äldre fsv. smælikhet; av lågty. smelik (ty. schmählich) skamlig, skändlig; bildn. till ett adj., som motsvarar sv. små smäll- (förstärkande, t. ex. smällfet, -fuU): till smälla; jfr smäck-smälla (verb): fsv. smælla, no. smella; ytterst trol. ljudhärmande

1. smälta (inträns, verb) upplösas (om snö, vax o. dyl.): fsv. smælta (smalt), no. smelta (smalt); gemens, germ. ord (ty. schmélzen); jfr 1 smul, smult, smultron; i samma bet. former utan s-, se multna, malt

2. smälta (träns, verb) upplösa: fsv. smælta (smælte), no. smelta; gemens, germ. ord (ty. schmélzen), med grundbet. 'komma ngt att smälta' bildn. till 1 smälta

smärgel [smärgel, smärgel] slippulver av korund (smärgélduk o. dyl.): över tyskan av ital. smerigVio med samma bet.

smärre (komparativ av små): fsv. isl. smærri

smärt: da. smært; trol. besläktat med smart och smärta smärta (subst.): av lågty. smerte (ty. Schmerz) med samma bet.; ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'bita', vartill även bl. a. lat. morde're bita

smärfing (gammal segelduk): da. smer-ting; till sv. smärta, da. smerte bekläda ett tåg med segelduk för att skydda det mot nötning; besläktat med smärta smör: fsv. smior, isl. smjqr, no. smør; gemens, germ. ord (ty. Schmer fett, eng. smear smörja), med ursprungl. bet. 'smörja'; jfr smörja smör'gås: sv. ord, känt från början av 1500-t. (jfr da. o. no. smørrebrød); möjl. från början om de smörklimpar, som vid kärningen flyter upp till ytan; jfr sv. dial. flötgås med bl. a. denna bet. smörja: fsv. smyria, isl. smyrva, smyrja, no. smyrja; gemens, germ. ord (ty. schmieren), bildat till smör

416snabb

snickra

snabb: sv. ord (även i dial.) av outredd härledning; trol. besläktat med no. snapp kort, knapp, rask och med snappa

snabel: av ty. Schnabel med samma bet. snacka prata: fsv. snakka prata, skämta, da. snakke prata, no. snakka; av lågty. snacken med samma bet.; ljudhärmande

snagga kortklippa: till sv. dial. snagg, snägg kort, isl. sngggr kort; jfr 1 snugga, snygg. Härtill snaggig; snagghårig snappa: fsv. snajrpa, da. snappe; av lågty. snappen med samma bet. (ty. schnap-pen, eng. snap); egentl, 'med munnen hastigt rycka åt sig* (t. ex. snappa efter luft, flugsnappare); trol. ljudhärmande, liksom t. ex. 2 nappa, snacka, snatta; jfr snaps, snabb snapphane: ursprungl. om de slesvigska böndernas frivilliga uppbåd 1644; av lågty. snaphane stråtrövare (ty. Schnapphahn), till snappen, se snappa; för efterleden jfr sladdersnushane o. a., till 1 hane tupp i överförd bet. snaps sup: av lågty. snapps eller ty. Schnaps med samma bet., egentl, 'mun-full'; till snappa

snapshot [snapp'sjått] ögonblicksbild: eng. ord ("snapp-skott") till snap snappa, knäppa, smälla (se snappa) snar: fsv. no. snar, isl. snarr rask, modig, skarp; gemens, germ. ord, egentl, 'som snor sig'; till ett verb isl. no. snara sno, vrida; jfr snara, snärja, snår. Härtill adv. snart snara (subst.): fsv. isl. no. snara; gemens. germ. ord (eng. snare); till verbet isl. no. snara sno, vrida, fsv. snæria, se snärja

snarka: fsv. no. snarka med samma bet., gemens, germ. ord (lågty. snarken, ty. schnarchen frusta; snarka); ljudhärmande, liksom likbet. da. snorke, lågty. snorken, sv. och no. dial. snerka snarpa (om änders läte): ljudhärmande; jfr snärpa

snarra skorra: ljudhärmande snarstucken: äldre snarsticken som lätt blir stött, förnärmad, till sticken förargad, ömtålig, da. stikken; härtill

sticknas bli ond, fsv. stikna; bildn. till 1 sticka

snaska äta sötsaker, äta osnyggt: no. snaska nosa, snoka; ljudhärmande (jfr snusk). Härtill snask sötsaker; snaskig; snasker

snatta: fsv. no. snatta (isl. snattari rövare); speciellt nord. ord av oklart ursprung, sannolikt ljudsymboliskt; jfr sv. dial. snatta stjäla sig till något, göra något oförmärkt. Härtill snatteri' snattra: fsv. snatra med samma bet., no. snatra frusta; spraka, lågty. holl. snate-ren pladdra; ljudhärmande, liksom t. ex. brumma, böla, gnägga, jama. Härtill snatter

snava: fsv. snava, lågty. snaven; jfr no. snåva snava; av dunkelt ursprung sned: speciellt sv. ord, känt först från 1500-t.; grundform och bet.-utveckling därför oklara; jfr sv. dial. sneda (snäida) skära tvärs över (plöja tvärs över en åker o. dyl.), fsv. snedha (æria ok trædha), isl. sneiöa; till snida. Härtill uttrycket på sned: äldre sv. även på en sned, no. på sneid (jfr isl. d snid); på snedden; snedda snedig (dial.) listig, bakslug, underfundig: da. snedig med samma bet.; av mit. snëdich (sneidich) listig, slug, trol. urspr, 'skärande, skarp' (ty. schneidig), till verbet sniden skära, i bildlig användning; se snida

snegla [sne'gla, snegg'la]: trol. till sv.diaL (Götaland) sniga smyga, sneg listig, bakslug; alltså egentl, 'ge lurande ögonkast'

snes krakstör; sädesskyl: fsv. snes kvist el. pinne (varpå något hänges upp), isl. no. sneis (da. snes tjog); gemens, germ. ord, till snida; alltså egentl, 'avskuren gren'. För räkningen jfr 2 timmer, 1 val

snibb: jfr no. snibba, lågty. snibbe med samma bet.; besläktat med no. snabb bit, stump och snipa, snipp snickare: fsv. snitkare, no. snikkar; av lågty. sniddeker med samma bet.; till sniddeken snickra, se snickra snickra: ombildn. av fsv. (och sv. dial.) snikka; av lågty. sniddeken med samma bet., avledn. av snida

417snicksnack

snubbla

snicksnack: av lågty. sniksnak (ty. Schnickschnack); nybildn. till snack (jfr snipp-snapp, sicksack, kling-Tdang m. fi.)

snida skära: isl. snida (sneiö), no. snida; gemens, germ. ord (ty. schneiden skära, klippa), av outredd härkomst; jfr sned, snes; snitt, snits, snickra; snedig

snigel: fsv. snighü, isl. snigill, no. snigel; gemens, germ. ord (ty. Schnegél, eng. snaü), besläktat med 1 snäcka sn i ka vara sniken, fika: isl. snikja, no. snikja; gemens, germ. ord med grundbet. 'krypa' (jfr äldre sv. snikas smyga sig). Härtill sniken: fsv. snikin, isl. snikinn med samma bet. snilj fint, luddigt silkessnöre: av fra. chenille fjärilslarv; av lat. cani'cula hynda; larv snilla (i snilla undan, försnilla m. ,fl.): trol. av motsvarande lågty. el. ty. ord, vilka är avledningar av adj. snel (schnell) snabb, alltså: 'handla snabbt'; jfr 1 snäll snille: fsv. snille, isl. snilli förstånd, list; avledn. av 1 snäll i bet. 'duktig, listig, rask'

snip spets, flik, snibb, snipig smal och spetsig, snipa smal båt; liten gädda; snäppa: no. snipa näbb; snäppa, beckasin (jfr isl. myrisnipa, eng. snipe beckasin); jfr äldre sv. snipa snoppa (ett ljus); med grundbet. 'knipa, klämma'; jfr snipp, snibb, snappa snipp: no. snipp, da. snip; jfr eng. snip

klippa och snibb, snip snirkel: da. snirkel av äldre ty. Schnirkel (ty. Schnörkel) snäcklinje; krumelur; trol. kontamination av cirkel och 1 snäcka (ty. Schnecke) snits elegans (särskilt om kläder): av ty. Schnitz avskuret stycke; besläktat med snida; jfr 1 snitsel. Härtill snitsig

1. snit sel skiva rent kalvkött, stekt på panna: av ty. Schnitzel med samma bet., egentl, 'litet avskuret stycke'; bildn. på Schnitz (se snits)

2. snit sel pappersremsa för att utmärka bana vid terränglöpning, skidtävling m. m.: av likbet. ty. Schnitzel avskuret

stycke (se 1 snitsel). Härtill snitsla markera bana med snitsellappar Snitt: av ty. Schnitt skåra, inskärning; fason, form; avskuret stycke; sektion; bildn. till snida; jfr av-, genomsnitt; träsnitt

sno: fsv. snoa, isl. snüa, no. snu; nord. ord med ursprungl. bet. 'vrida, slingra' och med anknytningar i sanskrit och lettiska. Härtill snodd snobb: (o. 1870) av eng. snob bracka, kälkborgare, ett ord av dunkelt ursprung; den nutida bet. gavs ordet av romanförfattaren Thackeray (d. 1863). Härtill snobbig; snobbis'm; snobberi'; snobba

snodig rask, hurtig (dial.): no. snodig (snudig) flink, trevlig, lustig, isl. snüdigr rask, kvick, till snüdr m. kast; kvickhet; till snüa sno, se sno; jfr snudig

sn ok (ett slags orm): fsv. snoker; besläktat med isl. sndkr, no. snåk och med ty. Schnake, eng. snake Orm; trol. ljudsym-bolisk bildn. 'som krälar, kryper, glider'; se verbet snoka snoka: no. snoka; besläktat med sv. dial. no. snaka leta efter; trol. liksom subst, sno k ljudsymbolisk bildn. med bet. 'krypa, rota, gräva efter'. Härtill tullsnok

snopen: no. snopen; till fsv. (och sv. dial.) snöpa vänta förgäves, isl. snöpa sitta och hänga förlägen och fsv. snöper, no. snop snopen, flat; möjl. besläktat med isl. snapa snappa efter något, sålunda egentl, 'som gapar efter något (men ingenting får)' snoppa (i uttryck som snoppa ljus, snoppa krusbär): no. snuppa, lågty. snuppen; besläktat med snöpa snor: fsv. snoor, no. snor; möjl. besläktat med snusa. Härtill snorgärs (på grund av det slemmiga huvudet) snorkig osnuten, dumdryg, struntviktig: utan känd motsvarighet i andra språk; ljudmålande. Härtill sn ork drulle snubba (verb): se snubbor snubbla: da. snuble, lågty. snubbelen, avledn. av sv. dial. snubba med samma bet.; jfr fubbla, sv. dial. strubbla snava, snubbla

418snubbor

snärt

snubbor (plur.) bannor: bildn. till fsv. isl. sv. och no. dial. snubba korta av, snoppa av; banna; besläktat med snoppa

snudda: no. snudda; jfr sv. dial. snudd snibb, spets; trol. ljudmålande; jfr nudda

snudig fin, nätt (värml. dial., t. ex. hos Fröding): västlig dial.-form av sno dig

1. snugga liten tobakspipa: sv. dial. även 'kort båt, kort piska' o. s. v.; till snagg kort, se snagghårig

2. snugga snylta, gå och fika efter något att äta: no. snugga snusa, vädra, möjl. egentl, 'nosa'; jfr sv. dial. snagg mun, trut

sn ultra (en havsfisk): trol. till no. snultra snylta (med hänsyftning på fiskens stora mun); jfr snylta snurra (verb): i äldre sv. endast 'surra (som en spinnrock), brumma'; no. snurra, lågty. snurren, ty. schnurren; ljudhärmande, liksom 1 surra m. fi.

1. snus: förkortn. av snustobak, till snusa

2. snus i uttrycket vara på snusen halv-full (vard.): sv. dial.-uttryck av oklart ursprung

snusa draga in luft el. snus genom näsan, vädra: no. snusa; trol. av lågty. snusen, bildat på snus snut, nos snusk: jfr no. snuska snylta, snugga; variationsbildn. till snask. Härtill snuskig

snut nos, näsa, trut: no. snut nos; spets; gemens, germ. ord (ty. Schnauze nos, eng. snout pip); jfr med liknande bet. snusa, 2 snugga, snuva, snylta; se snyta

snuva: fsv. snuva, no. snuve; trol. av lågty. snuve med samma bet.; ursprungl. ljudhärmande, liksom t.ex. ty. schnauben fnysa, schnaufen flämta, Schnupfen snuva, eng. snuff fnysa, nosa; jfr snyfta, snövla snyfta: fsv. snøpta med samma bet.; da. snøfte vädra, nosa; trol. besläktat med snuva

snygg: sv. dial. snygg kort, liten, nätt, motsvarande isl. snøggr, no. snøgg kort, korthårig; sidoformer är sv. dial. snagg (i snagghårig) och 1 snugga

snylta: da. snylte, egentl, nosa, vädra; avledn. av sv. och no. dial. snulla snövla; jfr snultra, snut snyta: fsv. snyta (imperf. snytte), isl. snyta; bildn. till snut. Härtill snyta vrå, hörn (dial.) och snyte n. snut, nos (vard.)

snål: fsv. snal, no. snål; äldre sv. 'sniken, glupsk, tjuvaktig', eg. 'som snokar, snusar', bildn. till no. snå leta efter, snoka efter. Härtill snåljåp (till namnet Jåp Jakob), -måns snår: sv. och no. ord, känt från 1600-t.;

1 dial. även snar; egentl, 'sammansling-ring, något hopsnott', besläktat med snar, snara och snärja

1. snäcka (benämning på vissa blötdjur): da. snekke; av ty. Schnecke med samma bet., besläktat med snigel

2. snäcka (ett slags fartyg): fsv. snæk-kia, isl. no. snekkja; jfr lågty. snicke liten båt, forneng. snacc krigsskepp; härledning oklar

1. snäll: fsv. sniæller rask, snabb, duktig; klok, skicklig, isl. snjallr och no. snjell med samma bet., da. snild klok; gemens. germ. ord (ty. schnell snabb, se

2 snäll-) med grundbet. 'hastig'; den nutida bet. 'god och vänlig' först från början av 1800-t.; jfr snille, snilla

2. snäll- (i snällpress, snälltåg): efter ty. Schnell- (-presse, -zug), till schnell hastig; se 1 snäll

snäppa (benämning på ett flertal olika fåglar): av likbet. lågty. sneppe, snippe, samma,ord som snipp; besläktat med snipa

snäppare lansett: av ty. Schnepper med samma bet.; bildn. till snappa. Härtill snäppa åderlåta snärja: fsv. snæria, bildn. till adj. snar och subst, snara. Härtill snärje risigt snår; snärjig

snärp borst på ax: no. snerp, bildn. till sv. och no. dial. snarp skrovlig; vass snärpa (om ankors o. änders läte): ljudhärmande (jfr snarp a) snärt: no. snert spets; snärt; till äldre sv. (och sv. dial.) snärta, no. snerta hastigt fara förbi, hastigt slå till; ljudmålande

419snärta

sofistikerad

snärta ung flicka: bildn. till sv. dial.

snärta kila, springa omkring; jfr snärt snäsa (verb): trol. lånat från lågty.; jfr lågty. snäsich näsvis, oförskämd, snäse näsvis person snäv: äldre snäver (jfr da. snæver trång; smärt); fsv. snæver (ack. snæfran), isl. snàfr, no. snæv; av omstridd upprinnelse

snö: fsv. snior, isl. snjör, no. sn jo; gemens. germ. ord (ty. Schnee, eng. snow), med släktingar i flera indoeurop. språk. Härtill snöa; snöig snöd fåfänglig: fsv. snøper bar, öde, isl. snaudr, no. snaud; gemens, germ. ord (ty. schnöde), med grundbet. 'avskuren, naken'

snöpa: fsv. snøpa, isl. sneypa, no. snøy-pa; med ursprungl. bet. 'knipa av, klämma'; besläktat med snoppa. Härtill snöping

snöplig: fsv. snøpeliker; bildn. till snöpa i bet. 'vanära, kränka' snöre: fsv. snøre, isl. snøri; avledn. av fsv., da. no. snor snöre; gemens, germ. ord (ty. Schnur snöre), besläktat med sno

snörpa: sv. och no. dial. snyrpa; besläktat med adj. snarp skarp, vass, hopdragen, hård; se snärp snörvla: ljudhärmande, liksom sv. dial. snarvla morra; bullra, isl. snarfla rossla snö via: jfr sv. dial. snavla snö via; trol. ljudhärmande (jfr snuva) SO sugga: fsv. so, isl. syr (ack. su), no. su; gemens, germ. ord (ty. Sau, eng. sow) med motsvarighet i flera indoeurop. språk (t. ex. grek. hys, se hyena; lat. su's); jfr svin, sugga SOaré aftonunderhållning: av fra. soirëe afton, avledn. av soir afton; av lat. se'rum sen tid på dygnet (jfr serenad) SObel [så'bel] (ett djur med dyrbart pälsverk): av ty. Zobel med samma bet.; ett ryskt ord

SOber [så'ber] nykter, vårdad: av likabet. fra. sobre; av lat. so'brius nykter social [såsia'1, sosia'l] samhälls-, samhällelig: över ty. och fra. (efter Rousseaus "Contrat Social" 1762) av lat. socia'lis sällskaplig, bildn. till soc'ius

kamrat, bundsförvant (jfr associera sig, societet), eg. 'följeslagare', besläktat med seq'ui följa; se 1 sekt, konsekvens. Härtill socialisera förstatliga; socialist (1848): av fra. soda-lisme (1830-talet); socialist SOCietet [såsiete't] sällskap; sällskapskrets: över ty. och fra. av lat. soci'etas gemenskap, samfund; bildn. till socHus, se social

sociologi [-ålågi'] samhällsvetenskap: av fra. sociologie (först använt av Auguste Comte 1838), bildat på lat. toc'ius (se social) och grek. log'os ord, lära. Härtill sociolog [-lå'g] socionom [-nå'm] person som ägnar sig åt socialvård: nybildat ord, sedan 1952 titel för från Socialinstitutet utexaminerade; bildat av socio- i sociologi och grek. nom'os man som ordnar, till nem'ein ordna SOCk, socka: fsv. sokker, no. sokh strumpa; gammalt germanskt lånord, av lat. socc'us halvstövel, låg sko sockel [-å-] fot, underlag: över ty. av fra. socle; av ital. zocc'olo sockel; träsko; av lat. socc'us, se socka socken [-o-]: fsv. sokn, isl. sokn; egentl, 'sökande (till kyrkan, till tinget)'; bildn. till söka

socker: fsv. suker, söker; över (låg)ty. och ital. av arab. sukkar; trol. ytterst av ostindiska sakkhara med samma bet. (varav också grek. sak'kharon, jfr sackarin)

soda kolsyrat natron: över tyskan av ital. och spa. soda med samma bet.

sodomit (person, som tillfredsställer könsdriften på onaturligt sätt): bildn. till Sodom, forntida stad i Palestina, enligt 1 Mos. 19 förstörd på grund av invånarnas laster soffa: över ty. och fra. av arab. suff a sadeldyna; bänk; soffa sof is'm avsiktlig felslut, spetsfundighet: av grek. sofisma, bildn. till sofos' vis. Härtill sofist (grek. filosof på 400-t. f. Kr.); sofisti k; sofistisk; sofisteri' sofistikerad (överdrivet) spetsfundig, utspekulerad; invecklad, krånglig, förvrängd: av eng. sophisticated med sam-

420soignerad

somna

ma bet., eg. 'invecklad i sofistik, berövad sitt naturliga sammanhang' soignerad [soanje'rad, soän-] välvårdad: till fra. soigner vårda; av lat. sonia're, till so'nium vård; ett ursprungl. germ. ord, besläktat med ty. sehnen längta soja [såjj'a] (östasiatisk oljeväxt; i sojabönor, -olja m. fi.): av likbet. eng. soy; av jap. shoyu sås sokratisk (som har avseende på Sokrates): till So'kraies, grek. filosof, död 399 f. Kr. sol: fsv. isl. söl; nord. och gotiskt ord (jfr ty. Sonne, eng. sun, se söndag), med motsvarighet i flera indoeurop. språk, t. ex. grek. he'lios (se heliogra-vyr) och lat. sol (se solar) S0la'r, solä'r sol-: av fra. solaire, lat. sola'ris hörande till solen; se sol $ola'rplexus den stora nervknuten under mellangärdet: efter lat. plex'us sola'ris, "solfläta", av plex'us, perf. part. av plec'tere fläta och sola'ris, se solar SO'laväxel (växel i endast ett exemplar): bildn. till ital. so'la, femininform av so'lo ensam; se solo SOld lön för krigstjänst; tjänst: över ty. av fra. solde; ytterst av lat. soVidus visst guldmynt (jfr solid), se soldat. Härtill soldenä'r lejd krigsman: av lågty. soldenére soldat: känt fr. 1500-t.; över ty. och fra. av ital. solda'to, egentl, 'besoldad'; till sold. Härtill soldates'k tygellöst krigsfolk: av ital. soldates'ca krigsfolk solenn' högtidlig, festlig: av lat. sollenn'is årligen återkommande; högtidlig. Härtill solennitet högtidlighet S0li'd gedigen; grundlig, vederhäftig: av fra. solide; av lat. soVidus fast; massiv; gedigen, orubblig; jfr sal do, sold, soldat, solidarisk, konsolidera. Härtill soliditet vederhäftighet solidarisk gemensamt förbunden, gemensamt ansvarig: av ty. solidarisch; bildn. till solid. Härtill solidaritet gemensam ansvarighet; sammanhållning solipsism' (psykol.) sjuklig stegring av egocentriska själsdrag: modern bildning av lat. so'lus ensam och ip'se själv solist (person, som utför en solostämma): av fra. soliste, bildn. till solo

S0litärr (ensamt träd el. buske; ensamt infattad större ädelsten): av likabet. fra. solitaire, egentl, 'ensam, ensling'; bildn. till solo SOlka smutsa ned: sv. och no. dial. sulka, besläktat med 1 söla. Härtill solk; solkig

S0'l0 ensam; tonstycke för en röst el. ett instrument: av likabet. ital. so'lo; av lat. so'lus ensam

solsicka (en växt, Chrysanthemum): da. solsikke solros; efter lat. solseq'uium som följer solen, alltså med samma bet. som växtnamnen solvända och heliotrop solution lösning: av lat. solu'tio (gen. solutio'nis) upplösning; lösning; till sol'-vere lösa, se solvent SOlv (i väv): trol. av lågty. sulfende kant på väv (sammansättn. av sulf själv och ende ände); jfr salband solvarv dygn; år; solcykel: eg. solens

rundgång på himlen, till 2 varv SOlvent i stånd att betala: över ty. av ital. solven'te med samma bet.; av pres. part. till lat. sol'vere lösa (se solv era). Härtill solven's betalningsförmåga solvera lösa (en ekvation): av lat. sol'-vere lösa, inlösa, fullgöra; jfr solvent, solution, absolut, resolut

1. som (jämförande partikel: '^åsom, liksom'): fsv. sum, som, no. som, isl. sem; besläktat med samme och somt; med ursprungl. bet. 'på samma sätt'

2. som (relativ partikel: 'vilken'): fsv. sum, som, no. som, runsv. och isl. sem; utvecklat ur det jämförande 1 som

S0mbre'r0 bredskyggig mjuk filthatt (urspr, i Latinamerika): av spa. sombra skugga (jfr fra. sombre mörk, dyster), av lat. sub umbra under skuggan; se umbra-

somlig (mest i neutr. somligt och plur. somliga): fsv. sumliker; trol. av lågty. sundik med samma bet.; bildn. med suffixet -lig på stammen i somt

sommar: fsv. isl. no. surnar; gemens, germ. ord (ty. Sommer, eng. summer), trol. med grundbet. 'halvår' och besläktat med lat. se'mi- halv, se semi-somna: fsv. isl. sof na, no. sovna; bildn. till sova

421somnambul

sova

somnambu'l sömngångare, sömngångaraktig: av fra. somnambule som går i sömnen, bildn. till lat. som'nus sömn (se sömn) och lat. ambula're vandra (se ambulera) somt somligt: neutralform av fsv. sum-ber, isl. sumr någon; gemens, germ. ord (eng. some någon; jfr somlig), besläktat med samme och 1 som son: fsv. sun, son, isl. sunr, sonr; gemens, germ. ord (ty. Sohn, eng. son), till en rot med bet. 'föda' SOna försona: no. sona bilägga (en strid); helt eller delvis av lågty. sönen bilägga en strid (ty. sühnen sona) sonant [sånan't] (en grammatisk term): egentl, pres. part. av lat. sona're ljuda; klinga, skalla; avledn. av son'us ljud; jfr sonat, sonett, sonor, assonans, resonans, konsonant, unison sona't (tonstycke i 3—4 olikartade satser): av fra. sonate; av ital. sona'ta; ytterst till lat. sona're ljuda, se sonant

sönd [sång'd, sån'd] (instrument, varmed kroppens inre håligheter undersöks): av fra. sonde sänkbly; lod; bildn. till verbet sönder, av folkl. lat. subunda re sänka ned i vattnet. Härtill sondera undersöka med sönd; utforska, känna sig för

sonett' (en 14-radig lyrisk dikt med viss rimflätning): ytterst av ital. sonett'o med samma bet.; av fornfra. sonet liten visa, avledn. av son ljud; av lat. son'us ljud; jfr sonant

SO'nika (i uttrycket helt sonika): av fra. sonica i rätt tid, utan krångel; egentl, en spelterm, av dunkelt ursprung Sonor [sånå'r] klart ljudande, klangfull: av lat. sono'rus ljudlig, klingande, till son'us ljud, se sonant. Härtill sono-rite't hörbarhetsgrad Sopa (verb): fsv. no. sopa, isl. sopa med samma bet. Härtill sopor (plur.) sopp (benämning på vissa svamparter): sv. och no. dial. sopp; trol. utvecklat ur samma grundform som svamp soppa: äldre sv., sv. dial. suppa, no. soppa; trol. av lågty. suppe, soppe sop-

pa (ty. Suppe); besläktat med supa; jfr också supé S0pra'n (högsta sångstämman): av ital. sopra'no, egentl, 'högst, överst'; sålunda av samma grundform som suverän S0r'bet [el. -be't] (glass med likör el. vin): av fra. sorbet med samma bet.; över italienskan av arab. §urbat avkyld fruktsaft S0rdi'n (ton)dämpare: av ital. sordin'a, bildn. till sor'do döv; dov, dämpad Sorg: fsv. sorgh, isl. no. sorg; gemens, germ. ord (ty. Sorge omsorg, eng. sorrow sorg) av omstridd härkomst; jfr 1 sörja. Härtill sorgfällig: efter likabet. ty. sorgfältig; sorgsen SOrk: fsv. surker; av dunkelt ursprung Sorla [så'rla]: no. surla gnola, spela sakta; ljudhärmande, liksom t. ex. no. sirla porla och porla, susa, rassla, 1 dåna sort: av fra. sorte sort, slag; ytterst av lat. sors (gen. sor'tis) lott, lottning; orakelsvar; öde; kön; stånd, levnadsställning. Härtill sortera ordna efter sorter; lyda under: över ty. av likbet. ital. sorti're; jfr sortiment sorti' bortgång; utträde: av fra. sortie, substantiverat part. av sortir gå ut sortiment [-men't? -mång'], urval; varulager: över ty. av ital. [as]sortimen'to lager, ordnat efter olika sorter; till sorti're, se sortera

1. sot rökbildning: fsv. no. sot, isl. söt; gemens, germ. ord (eng. soot); trol. besläktat (genom avljud) med sitta

2. SOt sjukdom (t. ex. lung-, ut-, röd-, blek-, gulsot): fsv. sot, isl. sött, no. sött; gemens, germ. ord (ty. Sucht; jfr lungsiktig), besläktat med sjuk; jfr farsot

sota för umgälla: bildn. till 2 sot s0tti's dumhet: av fra. sottise med samma bet.; bildn. till fra. sot dum, trol. ett galliskt ord

soulagera: se sulagera souschef [so'sje'f] underchef: till fra. sous under; av lat. adverbet sub'tus under, nedanför souterrain: se suterräng souvenir: se suvenir sova: fsv. no. sova, isl. soja; gemens, germ. ord med nära anknytningar bl.

422sovel

sparris

a. i sanskrit, iriska och slaviska språk; jfr somna, söva, sömn; somnambul sovel: fsv. isl. sufi, no. suvl; gemens, germ. ord, besläktat med soppa och supa

sovjet [såvjett'] (den ryska kommunistiska regeringen): av ryska sovjet [-[sav-jet'],-] {+[sav- jet'],+} förkortning av Sovjet rabotjich deputatov, 'rådet av arbetardeputerade'. Härtill Sovjet: förkortning av Sovjetunionen; sovjefsk sovra å'-J noggrant urvälja: av lågty. suvern (ty. säubern) rena, sovra; till ty. sauber 'ren* spackla: äldre spaktia; till ty. Spachtei spatel, av oklart ursprung; jfr sp a tel spad: fsv. spadh, isl. spad, no. spad; besläktat med späd; av omstridd [-härkomst; jfr späda spade: fsv. spadhe, isl. spaöi, no. spade; gemens, germ. ord (ty. Spaten, eng. spade), besläktat med grek. spath'e brett och platt föremål, varifrån spa. espa'da (se spader), ital. spa'da, fra. épée värja spader (kortspelsterm): av da. spader, ombildn. (efter hjärter m. fi.) av ty. Spaten spade; spader; i den senare bet. efter spa. espa'da svärd, se spade spaghetti [-gett'i] (ett slags makaroner): av ital. spaghetti pl., avledn. av spago tråd, snöre

1. spak (subst.): fsv. späker, no. spak; trol. av lågty. spake med bl. a. samma bet.; möjl. till en ordgrupp av ljudhärmande ursprung med bet. 'bräcka, knaka'

2. spak (adj.): fsv. späker förståndig; fridsam, isl. spakr, no. spak; trol. med grundbet. 'uppmärksam, aktpågivande'; jfr kännspak, späka

spaljé (spjälverk till stöd för växter): över ty. av fra. espalier med samma bet.; av ital. spallie're, avledn. av spalVa skuldra; stöd

spalt: av ty. Spalte spricka; spalt; till spalten klyva; besläktat med spjäll. Härtill spalta (s. upp) spana: fsv. spana locka; locka fram; utforska; leta; ytterst av en rot med bet. 'draga, spänna ut'

spanjolett' (anordning för stängning av fönster el. dörrar): av fra. espagnolette, bildn. till espagnol spansk spankulera gå och driva: dialektord, med växelformen spanketera; ombildn. av spatsera och spekulera

1. spann brospann: bildn. till 1 spänna; jfr fsv. (och sv. dial.) span, ett visst längdmått (1/4 aln, ung. 15 cm), egentl, avståndet mellan tummen och långfingret, då de är utspända, isl. spqnn; gemens, germ. ord (ty. Spanne)

2. spann hink; visst rymdmått: fsv. spander (Sveal., jfr skäppa), se spannmål; jfr isl. no. spann n.; möjl. bildn. till stammen i 1 spänna (alltså 'ett med band hopspänt laggkärl')

3. spann anspann: av lågty. span med samma bet. (jfr ty. Spann, Gespann); till spännen, se 1 spänna

spannmål: fsv. spannamal (beteckning för en skatt som utgick i säd), egentl, 'mätning i spannar', till 2 spann och 3 mål; jfr vadmal spannrem: av lågty. spanrem (ty. Spann-riemen) rem att spänna över knäna; till 1 spänna spant (båt-): no. spant; av lågty. el. holl. spant med samma bet., besläktat med 1 spänna spara: fsv. isl. no. spara; gemens, germ. ord (ty. spåren, eng. spare); till fsv. no. spar, isl. spärr sparsam; med anknytningar i andra indoeurop. språk. Härtill sparsam

sparka: no. sparka; &-avledn. av roten

i spjärna sparkstötting: sv. dial. stötting, stytting skogskälke, kort släde att köra timmer på, no. stytting; bildn. till sv. dial. stutt, stunt kort, fsv. stunter, isl. stuttr, no. stutt (jfr stint a) spa'rlakan sängomhänge: fsv. isl. sparlakan, no. sparlakjen; av lågty. sper-laken duk som man spänner el. breder ut över säng, bord, vagn o. dyl.; till sperren spänna, se spärra sparre: fsv. no. sparre, isl. sparri; gemens. germ. ord (ty. Sparren, eng. spar), bildat till en rot med bet. 'sträcka; sparka'; jfr spjärna, spärra sparr'is: över tyskan av lat. aspar'agus

423sparv

I. spel

med samma bet., ytterst ett grek. el. persiskt ord

Sparv: isl. spgrr, no. sporv, da. spurv; gemens, germ. ord (eng. sparrow; jfr ty. Sperling) med släktingar i grek. och slaviska språk

spas'm krampryckning: av grek. spas-mos' kramp; besläktat med spätt. Härtill spasmo'disk krampaktig: efter fra. spasmodique; spastiker Spat (mineral: fält-, kalkspat): av ty. Spat med samma bet.; möjl. besläktat med Spaten, se spade spa tel (verktyg, som användes vid utbredning av färg, plåster m. m.): över tyskan av lat. spafula, diminutiv till grek. spaih'e spadformigt verktyg; se spade

spatium [spa'tsium] tidrymd; mellanrum (som boktryckeriterm): lat. spat'i-um sträcka, avstånd, mellanrum. Härtill spatiÖ's rymlig: av likabet. fra. spatieux, av lat. spatio'sus spatsera: fsv. spazera; av lågty. spat-zéren (ty. spazieren) med samma bet.; ytterst till spatium spätt (en hästsjukdom): av lågty. spat el. ty. Spat med samma bet., äldre 'kramp'; till ett verb med bet. 'sprattla' spe gyckel, hån: fsv. no. spe; av lågty. spë med samma bet.; trol. egentl, 'spottande', besläktat med spy specerier (plur.) krydd varor: fsv. spet' zeri; av lågty. specerie; av medeltidslat. specia'ria kryddvaror; kryddhandel; av-ledn. av lat. spec'ies slag, art; (plur.) ingredienser, läkemedel, kryddor; se spe-cial-

special-, speciell' särskild: över ty. spezial, spezieü, fra. special av lat. spe-cia'lis särskild, till spec'ies slag, art, egentl, 'utseende', till spec'ere se (se spektakel); jfr specerier, specificera, specimen. Härtill specialisera ånge enskildheter; ägna sig åt en viss gren; specialist fackman; specialitet egendomlighet; särskilt fack specificera omständligt uppräkna, noga angiva: över tyskan av medeltidslat. specifica're; till lat. spec'ies slag (se special-). Härtill specifikation; speci-

fik egentlig, egendomlig, särskild: av fra. spécifique, av medeltidslat. specifi-cus

spe cimen (plur. speci'mina el. spe'cim:n) lärdomsprov: lat. ord med ursprungl. bet. 'prov, kännemärke', besläktat med spec'ies kännemärke, se special-. Härtill speciminera avlägga lärdomsprov speditö'r varuavsändare (som mellanhand): över tyskan av ital. spedito're med samma bet.; till spedi're sända i väg, av lat. expedi're utreda; lösa; göra i ordning; ställa till rätta; jfr expediera. Härtill spedition varuavsändning spegel: fsv. speghil; av lågty. spegel (ty. Spiegel); ytterst av lat. spec'ulum spegel, till spec'ere se (jfr spektakel, spekulera) speja: fsv. isl. speja, no. spæja; av lågty. spëen, speien med samma bet. (ty. spähen); besläktat med spå; jfr be-speja. Härtill spejare spekta kel: över ty. av lat. specta'culum skådespel; till speäa're se, bildat till spec'ere se och besläktat med spå, speja; jfr spex, special-, specimen, spektrum, spekulera, inspektera-, a-, pro-, respekt, exspektans, retrospektiv; spegel spektrum (plur. spektra) (mångfärgat ljusband, uppkommet genom ljusstrålars brytning i ett prisma): av lat. spec'trum bild, bildn. till spec'ere se (se spektakel). Härtill spektra'1- (t. ex. spektralanalys): modern nybildn.; spektroskop [-skå'p] apparat för undersökning av spektra: till grek. skope'in se spekulera grubbla; uppgöra handels-planer; spela på börsen: över ty. av lat. specula'ri speja; se sig omkring; vara på vakt, bildn. till spec'ere se (se spektakel). Härtill spekulant person som spekulerar: av lat. pres. part. spec'ulans (speculan'tis); spekulation tänkande, forskning; beräkning; börsspel; spekulativ begrundande, djupsinnig; beräknande

I. spel (skådespel, orgelspel, kortspel o. dyl.): fsv. spil, spel, no. spel, da. spil; av lågty. spil spel, lek, musik (ty. Spiel), med grundbet. 'livlig, lekfull rörelse'; av okänt ursprung. Härtill spela

4242. spel

2. spel (ankar-, vindspel o. dyl.): no. spel, da. spil; av lågty. spill axel, vals, vindspel, egentl, 'spinnrock, slända' (ty. Spille); bildn. till spinnen spinna spena't: da. spinat; av ty. Spinat, äldre Spenat; ytterst av arab. isbanah spenat, med påverkan från lat. spi'na tagg spendera bestå, bjuda på: över ty. spen-den och ital. spen'dere ytterst av lat. expen'dere betala ut; jfr ex sp ens er, 3 spis, pensum

spene: fsv. spini, isl. speni, no. spene; gemens, germ. ord, trol. till en indoeurop. rot med bet. 'draga'; jfr 1 spänna, tungspene spen'slig: sv. ord, känt från början av 1700-t., möjl. till sv. och da. dial. spensk (spinsk) slank, smal, no. spinn-skjen mager (jfr också spinkig); av dunkelt ursprung sper ma sädesvätska: av grek. sper'ma (gen. sper'matos) med samma bet. Härtill spermatozo' sädescell: av grek. böjningsstammen spermato- och zo'on djur

1. speta sticka: no. spita; bildn. till spett; jfr även peta

2. speta (t. ex. speta upp i ett träd): bildn. till 1 speta

1. spets (på en nål, kniv, torn o. dyl.): av ty. Spitz, Spitze med samma bet.; till spitz spetsig; avledn. av Spiess stekspett, se spett. Härtill spetsa, spetsig

2. spets (knypplad, virkad): efter ty. Spitze med samma bet., överförd användning av 1 spets; jfr da. knipling, blonde

3. spets spetshund: av ty. Spitz, för-kortn. av Spitzhund hund med spetsig nos och spetsiga öron; till spitz spetsig (se 1 spets)

spetsborgare: efter likabet. ty. Spiess-burger, egentl, borgarè utrustad med Spiess spjut (se 2 spis, spjut),- i motsats till lansbeväpnade knektar spetsbov: efter likabet. ty. Spitzbube, till spitz spetsig; slug (se 1 spets) spetsfundig: efter likabet. ty. spitzfindig, äldre -fündig, till spitz spetsig; slug (se 1 spets) och fyndig spetsglans antimonglans: efter ty. Spiess-glanz, till Spiess spett (efter metallbrottets utseende)

spillkråka

spett: fsv. no. spit; gemens, germ. ord (ty. Spiess; jfr spetsglans, 1 spets), med grundbet. 'spetsigt föremål'; jfr speta

spe tälsk: fsv. spitælsker, no. spitelsk; av lågty. späålesch med samma bet.; till spetal hospital, sjukhus; jfr hospital. Härtill spetälska spex (parodiskt lustspel, uppfört av studenter): i studentspråket uppkommen förkortning av lat. specta'culum skådespel; jfr spektakel spicke- (t. ex. spickekött, -sill) torkad och salt, okokt: sv. dial. spicke-, speke-, fsv. spiki-, no. spiki-; möjl. till ett (ej belagt) verb fsv. spikia för torkning med stickor utspänna (fisk o. dyl.); av 1 spik i bet. 'sticka' (jfr isl. speikilax och speikja torka). Härtill spicken: sv. dial. även speken spigg (fisk): sv. ord, trol. med bet. 'taggig'; jfr 1 pigg, 1 spik m. fi.

1. spik (subst.): fsv. spiker, isl. spikr, no. spik; jfr isl. spik, no. spik trästicka (se spicke-); grundbet. är 'spetsig', liksom i spigg, spett, pik o. a.

2. spik- (förstärkande, t. ex. spiknykter): till 1 spik, trol. i bet. 'sticka'; jfr med likartad bet. spillerny, splitterny, isl. spannyr ny som en färsk spån, eng. spick and span new; kanske också efter spikrak rak som en spik

Spikolja lavendelolja: lågty.. spikoli; till ty. Spicke lavendel (Lavandula spica); av lat. spi'ca ax spilkum: av lågty. spölkumme (da. spøl-kumme); till spülen spola (se spola), med anslutning till spilla; efterleden är lågty. kum(mé) skål, fat spilla: fsv. isl: no. spilla fördärva; förlora; spilla; gemens, germ. ord (eng. spill) med ursprungl. bet. trol. 'klyva i bitar'; jfr självspilling, spjäll, spillo, förspilla

1. spiller läkt, ribbor, spjälor: kollek-tivbildn. till spillra (liksom flis till flisa, torv till torva, sly till slya o. a.)

2. spiller- (förstärkande, t. ex. spiller-ny): till spillra flisa, spån; jfr 2 spik-

spillkråka (en hackspett): av dunkelt ursprung

425spillo

spirituös

spillo (i uttrycket till spillo): fsv. tü spille; efter lågty. to spilde till spilden förstöra, samma ord som spilla spillra: no. spildra trästicka; gemens, germ. ord med bet. 'avkluvet, avsplittrat stycke'; besläktat med spjäll spillånga (en torskfisk): till sv. dial. spüa spjäla, besläktat med spjäla (fisken torkas utspänd med träspjälor). Jfr spirlånga, långa

spilta: no. spiltog (spjell-), da. spiltov; trol. sammansatt av sv. dial. spila spjäla och tå boskapsfålla, inhägnad (jfr da. fortov trottoar, egentl, 'en tå framför huset'); se 2 tå, tånge

1. spindel (leddjur): fsv. spinnil; bildn. till spinna

2. spindel (roterande del av en mekanism): av ty. Spindel (äldre spinnet) med samma bet., bildn. till spinnen, se spinna; jfr 2 spel

spinell' (ett slags ädelsten): över fra. spinelle av ital. spinelVa med samma bet.; trol. till lat. spi'na tagg spinett' (ett slags klaver): över ty. av ital. spinetfa med samma bet.; bildn. till lat. spi'na tagg Spinga spänta, klyva: sydsv. ord utan säkra anknytningar; jfr med samma bet. sv. dial. spinta och spänta spink (sparvfåglar: grå-, gul-, pilspink): möjl. att sammanställa med sv. dial. spink flisa (jfr spinkig); kanske också en variationsbildn. till fink och ljudhärmande

spinka tälja, spänta, klyva (ved): sv. dialektord av ovisst ursprung (jfr spinga, spänta, spinta). Härtill spink: sv. dial. 'flisa, avskuret stycke, flisa, avfall (sågspink); klen, mager person'; spinkig tunn och smal, mager; da. spinkel, no. spinken; kanske också spink sparv, fink

1. spinn virvel, snurra, skruvrörelse nedåt (av flygplan): av likabet. eng. spin, till verbet spin spinna, sno

2. spinn, spinnare roterande drag vid spinnfiske, s virvel: till spinna på grund av den roterande, spinnande rörelsen hos betet

spinna: fsv. isl. no. spinna; gemens, germ. ord (ty. spinnen, eng. spin), trol.

med en grundbet. 'draga, spänna' (och i så fall besläktat med 1 spänna, spene); jfr spånad, spindel, 2 spel spinn'aker (ett slags segel): eng. ord, enl. uppgift från uttalet Spinx av ordet Sphinx som fartygsnamn spinnrock: se 1 röck spinta spänta, klyva ved: trol. en sammansmältning av spänta och spinga, spinka

spion [-o'n] kunskapare, hemlig spejare: över tyskan av ital. spio'ne; av germ. ursprung och besläktat med speja. Härtill spionera speja, hemligt iakttaga; spionage [-a'sj] spionerande; spioneri'

1. spira (verb): no. spira, da. spire; tämligen ungt ord, bildat till 2 spira i bet. 'skott, stjälk'

2. spira (t. ex. torn-, kunglig s.): fsv. spira stjälk, skott, isl. spira; gemens, germ. ord (eng. spire skott, telning; spira) med urspr. bet. 'spets'; jfr med likartad bet. spett, 1 spik, spila (se spillånga), lat. spi'na tagg, spi'ca ax

spira'1: över tyskan av medeltidslat. spirade med samma bet.; över lat. spi'ra av grek. spe'ira vindling, slinga spiran't (gnidljud, frikativa): egentl, pres. part. av lat. spira're andas; jfr a-, in-, kon-, re-, transpirera, spi-ritism

Spire'a (växt): av lat. spiræ'a, bildn. till grek. spefira spiral, vindling (se sp ir al) spiritis'm (tro, att människan kan stå i direkt förbindelse med de avlidnas andar): modern bildn. till lat. spi'rüus andedräkt; ande; till spira're andas (se spirant); jfr 2 sprit spiritualism, spirituell, spirituös. Härtill spi-ritis't

spiritualis/m (filosofisk) idealism: modern bildn. till lat. spiritua'lis andlig; av spi'ritus, se spiritism spirituell' kvick och fyndig: av fra. spirituel med samma bet.; av lat. spiri-tua'lis andlig, se spiritualism. Härtill spiritualitet kvickhet SpirituÖ'S sprithaltig: av fra. spiritueux med samma bet.; till lat. spi'ritus (se spiritism) i den nyare bet. 'sprit' (se 1 sprit). Härtill spirituo'sa (plur.) rusdrycker: modern nybildn.

426spirlånga

spor

spirlånga (om torskfisk): till 2 spira och långa; jfr spillånga

1. spis spisel: no. spis; trol. i den best. formen spiseln (uttalat 'spisen') uppkommen förkortning av spisel

2. spis uppstickande utslutning (bok-tryckeriterm): av ty. Spiess, egentl, 'spjut'; jfr spetsborgare, spjut

3. spis föda: fsv. spis; över lågty. spise (ty. Speise) av medeltidslat. spen'sa, spe'sa utgift, omkostnad; jfr expenser, spendera. Härtill spisa äta: av lågty. spisen; bespisa

spisel: av lågty. pisel rum med värmeinrättning (med s- trol. genom association med 3 spis mat) av lat. (bal'neum) pe'nsile varmluftsbadstuga; jfr 1 spis spjut: fsv. spiut, isl. spjöt; gemens, germ. ord (ty. Spiess, se spetsborgare, 2 spis), trol. med grundbet. 'spetsig' (jfr spö, spett m. fi.) spjuver: sv. ord, av dunkelt ursprung; rimmande med 2 luv och tjuv spjäla el. spjäle: speciellt sv. ord, känt först från täml. sen tid och svagt belagt i dial.; därför möjl. bildat till verbet 1 spjälka (liksom t. ex. id och idka); jfr dock sv. dial. spila (se sp ill ånga), no. spela med samma bet.

1. spjälka med spjälor stödja något brutet: fsv. spiælka, no. spjelka; till sv. och no. dial. spjälk spjäla, med besläktade ord i andra germ. språk; jfr spjäla

2. spjälka splittra, sönderdela (särskilt som kemisk term): jfr sv. dial. spilka klyva i tunna skivor, spänta; till spjälk spjäla, se 1 spjälka

spjäll: isl. spjald skrivtavla, no. spjeld bräde; spjäll; med grundbet. 'kluvet trästycke', besläktat med t. ex. ty. spalten klyva; jfr spillra spjärna: fsv. spiærna, no. spenne, isl. sperna; gemens, germ. ord (jfr eng. spurn), besläktat med spår, sporre, sparka och med lat. sper'nere avlägsna; förakta spleen [spli'n] svårmod, livsleda: eng. ord; över fornfra. av grek. splen mjälte, sålunda 'mjältsjuka'; man trodde att melankoli härrörde från mjälten (jfr

mjältsjuk). I svenskan från omkr. 1890 (Hj. Söderberg m. fi.) splendi'd lysande, präktig: av lat. splen'-didus glänsande, skimrande; präktig; utmärkt

1. splint vitved, ljus ved närmast under barken: av lågty. splint el. ty. Splint med samma bet.

2. splint splittra, spåna: trol. av lågty. splinter med samma bet. Härtill splinta klyva: av lågty. splinter en

split: fsv. no. split; av lågty. split strid; jfr splitsa, splittra splitsa (förena två rep med varandra utan knut): av lågty. el. holl. splitsen riva upp, klyva; förena två tågändar; jfr lågty. spliten klyva samt split och splittra

splitter- (förstärkande, t. ex. splitterny)-. av ty. splitter- i samma bet., egentl, 'sticka, spåna'; jfr 2 spik-, 2 spiller-, [-sprittsplittra:-] {+spritt- splittra:+} av lågty. splitteren (ty. split-tern); liksom split och splitsa till en ordgrupp med grundbet. 'klyva'. Härtill splitter spola skölja: av lågty. spolen, spülen med samma bet.(ty.spü7<m); av dunkelt ursprung

1. spole (vävspole): fsv. no. spole; gemens. germ. ord (ty. Spule) med oklar härledning. Härtill spola (t. ex. garn)

2. spole (en fågel, spov): l-avledn. av ett (icke belagt) fsv. spoe; se spov

spoliera fördärva: av lat. spolia're kläda

av, blotta, plundra spoling ung pojke: bildn. till sv. dial. spole lång, smärt pojke; samma ord som 1 spole

spondé (versfot av två långa el. betonade stavelser): av grek. sponde'ios med samma bet.

sponta hopfoga bräder med fals och ränna (jfr 3 not): till spont, av likbet. ty. Spund, egentl, 'fals, tapp' sponta'n frivillig; plötslig och oöverlagd: av lat. sponta'neus frivillig. Härtill spontanitet spor [-o'-] groddkorn: över ty. av grek. spora' sådd, sående, säd; jfr sporadisk, sperma, diaspora

427sporadisk

spora'disk spridd, enstaka: över ty. av grek. sporadikos' strövis förekommande, spridd; till sp or; motsats: periodisk sporre: fsv. spuri, spori, isl. spori, no. spore; gemens, germ. ord (ty. Sporn, eng. spur), besläktat med spår och spjärna

sporrsträck (-streck): efter ty. Sporen-streich hugg med sporrarna, till streichen (se stryka) sport: eng. ord, inlånat omkr. 1870; av äldre eng. disport lek, nöje; av romanskt ursprung (jfr fornfra. se desporter roa sig, ital. dipor'to förlustelse, förströelse) sportel (vanl. i plur. sportler) biförtjänst: över tyskan av lat. spor'tula korg; spendering åt klienter; gåva spotsk, spott hån: se 2 spotta spott saliv: se 1 spotta

1. spotta spotta ut ur munnen: fsv. sputta, spotta, no. sputta (jfr da. spytte, no. spytta med samma bet.); gammal ljudhärmande bildn., liksom likabet. fsv. sputa, isl. spyta, eng. spit (och spout spy), ty. spucken; jfr också spy. Härtill spott saliv: fsv. sput, spot, no. sputt (da. spyt)

2. spotta håna, bespotta: fsv. sputta, spotta hånfullt spotta på någon; håna, isl. no. spotta, da. spotte; i bet. 'håna' även i andra germ. språk (ty. spotten); möjl. av en annan grundform än 1 spotta men i varje fall nära besläktat med detta; jfr spe. Härtill spott (i uttrycket spott och spe): fsv. sput, spot, isl. no. spott, da. spot, ty. Spott; spotsk: da. spodsk; spottstyver

3. spotta (en flundrefisk): till äldre sv. spott fläck, no. spott, eng. spot, besläktat med 1 spotta; jfr med samma bet. sv. dial. rödsputa till äldre sv. sputa fläck (se 1 spotta) och spätta

spottstyver: i uttrycket köpa (få) för en s.;

trol. till spott, hån, se 2 spotta spov [-o'-l (fågel): sv. dial. spove; av ett fsv. (ej belagt) spot (jfr isl. spoi, no. spue); trol. med grundbet. 'den snabbe'; besläktat med eng. speed hastighet och ty. sich sputen skynda sig spraka: fsv. isl. no. spraka; gammal ljudhärmande bildn., liksom likabet. knastra, braka; jfr också språka

sprinter

sprakfåie: trol. till sv. och no. dial. spräk[er] livlig, yster, isl. spràkr; besläktat med spraka språk ved: till spraka i bet. 'knastra' spralla sprattla, vara uppspelt (sydsv.): sydsv. dial.-form av sprattla; jfr da. sprælle. Härtill sprallig uppspelt, livad spratt: sv. ord, trol. bildn. till 2 sprätta (liksom t. ex. 1 spann till 1 spänna) eller till sv. dial. spratta sprattla sprattla: fsv. sprazla, no. spratla, lågty. spraiteln; avledn. av sv. dial. spratta sprattla; jfr likbet. da. sprælle; ljudmålande (jfr spritta, 2 sprätta) sprej (även spray) spruta, rafräschissör: av likbet. eng. spray. Härtill spreja (spraya) bestänka, bespruta spreta sticka ut åt alla håll (med fingrarna): isl. sprita spärra ut; trol. ett ljudmålande ord; jfr sp rita spri (smäcker stång, med vilken ett spri-segel brëdes ut): no. spri; efter lågty. sprét, holl. spriet med samma bet.; besläktat med spröt

spricka (verb): no. sprekka (sprakk), da. sprekke; täml. sent belagt (1600-t.) och trol. uppkommet genom nybildn. till fsv. språk sprang (sönder), egentl, det ljudlagsenliga imperf. av 1 springa (jfr 1 sticka); se spräcka. Härtill spricka (subst.) Sprida: jfr fsv. spredha (spredde), no. spreida, sv. dial. spre (spredde)-, gemens, germ. ord (ty. spreiten, eng. spread), trol. med grundbet. 'strö ut, så' spring- (i springbrunn, -flod): efter ty. Springbrunnen, -flut; till springen i bet. 'bryta fram' (se 1 springa)

1. springa (verb): fsv. isl. no. springa hoppa; gro; bryta fram; brista; gemens, germ. ord (ty. springen, eng. spring) med grundbet. 'göra en rask rörelse uppåt'; jfr språng, spränga, spricka

2. springa (subst.): fsv. springa; bildn. till 1 springa i bet. 'brista'

sprinkler eldsläckningsapparat: av likabet. eng. sprinkler, till sprinHe stänka, skvätta

sprint: ombildn. av sv. dial., no. splint ett slags kil; trol. av lågty. splinte med samma bet.

sprinter hastighetslöpare: eng. ord,

4281. sprit

bildn. till sprint löpa; ro hastigt; samma ord som sv. dial. sprinta (sprant) springa, hoppa

!. sprit (sjöterm): se spri

2. sprit alkohol: lånat (början av 1800-talet) från likabet. fra. esprit, även 'ande'; av lat. spi'ritus ande; fläkt; doft; i medeltidslat. även 'flyktig essens', särskilt om alkohol; jfr spiritism, spirituösa, espri

Sp rita (i sprita ärter o. dyl.): trol. samma ord som sv. dial. sprita sprida; trol. ett ljudmålande ord; jfr spreta sprits spruta att pressa deg ur: av ty. Spritze spruta, äldre Sprütze; besläktat med spruta spritt- (i sprütgàlen, sprittnaken o. dyl.): möjl. ombildn. av splitter-i samma användning spritta: sv. dial. även 'spricka ut; välla fram; gå upp (om solen)', isl. no. spretta (spratt); jfr sv. dial. sprinta hoppa; spricka ut och 2 sprätta, sprattla, språte

sprudla: av ty. sprudeln med samma bet.

1. sprund öppning på kjol el. byxor: isl. sprund (öknamn); med ursprungl. bet. 'spricka, remna', liksom likabet. sv. dial. sprutta, no. sprotta

2. sprund tapphål på tunna: fsv. sprund; av likabet. lågty. spunt; med r från 1 sprund

spruta: no. Spruta; med ursprungl. bet. 'skjuta fram'; ljudhärmande, liksom t. ex. spritta och ty. spriessen spricka ut samt spriizen spruta fram (se spri ts); jfr också spri, språte, spröt språk: no. språk, da. sprog; känt fr. 1589; av lågty. sprdke tal, samtal, språk (ty. Sprache); till ty. sprechen (sprack) tala, trol. besläktat med spraka och sålunda ljudhärmande med grundbet. 'knastra, spraka'; jfr burspråk, ordspråk. Härtill språka språng: fsv. no. sprang; bildn. till 1 springa språngande (förstärkande: s. ny): se spångande språte (pl. språtar) spröt, sticka: fsv. spruti, isl. sproti, no. sprote; gemens.

spy

germ. ord (ty. Sprosse) med grundbet. 'telning, skott'; till ett germ. verb 'skjuta upp, spira', som återfinns i ty. spriessen, nära besläktat med eng. sprout spira och med spruta; jfr också spröt

spräcka: no. sprékka; med grundbet. 'komma ngt att spricka'; bildn. till det starka verbet spricka spräcklig: ombildn. av fsv. spræklotter (isl. spreklöttr, no. spreklutt); till sv. dial. spräckta liten fläck, no. sprekla Spränga: fsv. sprængia, isl. no. sprengja; gemens, germ. ord (ty. sprengen); med grundbet. 'komma ngt att springa'; bildn. till det starka verbet 1 springa sprängd lätt saltad: efter ty. sprengen beströ, breda ut, formellt sammanfallande med sprengen spränga, se spränga

1. sprätt snobb: bildn. till 2 sprätta, alltså egentl, 'person, som sprätter med benen

2. Sprätt fart, kläm (sätta s. på ngn): också bildn. till 2 sprätta

1. sprätta vara sprättig: helt ny bildn. till sprätt

2. sprätta kasta; sprätta med fötterna; stänka: no. spretta; med grundbet. 'komma ngt att spritta' bildn. till det starka verbet spritta

3. Sprätta (i sprätta sönder o. dyl.): egentl, samma ord som 2 sprätta, utgående från bet. 'lösa upp, öppna'

sprätthök sprätt, snobb: modeord från 1730-t. (»Den sv. sprätthöken» av Carl Gyllenborg 1738); jfr sprätt spröd: av ty. spröde med bl. a. bet.

'spröd, skör' spröjs trälist mellan glasrutor: av ty. tSpreize stötta, till spreizen sträva emot, stötta; besläktat med språte, spröt spröt: no. spraut gillersticka i fälla; besläktat med spruta och språte spurt slutlopp: av eng. spurt häftigt utbrott, kraftansträngning; besläktat med spruta. Härtill spurta spufnik rysk rymdsatellit: av ryska spufnik reskamrat, följeslagare; planetdrabant, till pvi'nik resande, av put väg, spår, resa spy: fsv. spyia, isl. spy ja, no. spy a; gemens. germ. ord (ty. speien, eng. spew),

429spydig

spöka

motsvarande bl. a. lat. spu'ere spotta; ljudhärmande; jfr spe, spotta spydig kvick och elak: av da. spydig; av lågty. spitich, till spit hån; ytterst av lat. despec'tus seende ned på; förakt (se spektakel) spygatt [spy'-,-gatt'] (hål i ett fartygs sida, varigenom vatten kan rinna ut): av likbet. holl. spijgat, eg. 'propphår, till spij propp, kil; jfr ga 11 spå: fsv. spa, isl. spd, no. spå; liksom det besläktade ty. spaken (se speja) till en indoeurop. rot, som återfinns bl. a. i lat. spec'ere (se spektakel). Härtill spådom

spån: fsv. span, isl. spann, sponn, no. spon; gemens, germ. ord (ty. Span; eng. spoon sked) med grundbet. 'något kluvet, avskuret'; jfr spänta, 2 spänna. Härtill spåna spånad: efter orden på -nad uppkommen ombildn. av spuna, dat.-ack.-form av fsv. och sv. dial. spuni spånad; bildn. till spinna

1. spång gångbro, bräde över en bäck: fsv. spång, isl. spQng, no. spong plåt, skena, tunt beslag; gemens, germ. ord (ty. Spange spänne, se 2 spång) av omstritt ursprung

2. spång spänne (t. ex. hos Fröding och i äldre sv.): av likabet. lågty. spangef samma ord som 1 spång

spångande (förstärkande: s. ny; med flera varianter, t. ex. språng an de); jfr sv. dial. span-ny, isl. span-nyr, eng. spicJc and span new; egentl, 'ny som en nyss avhyvlad spån' spånslå (i uttrycket gå och s. flanera): bildligt uttryck (C. J. L. Almqvist, Strindberg); av ovisst ursprung spår: fsv. isl. no. da. spor n.; gemens, germ. ord (ty. Spur, eng. spoor), besläktat med sporre, spjärna, sparka; jfr också spörja

späck: fsv. spæk; av lågty. spék med samma bet. (ty. Speck). Härtill späcka (även bildl. bet. 'fylla') späd: fsv. spædher, da. spæd; östnord. ord, möjl. bildat till spad och med grundbet. 'tunn' späda*, fsv. spædliia, da. spæde; bildn. till spad

späka: fsv. spækia, isl. spekja, no. spekk-ja, spekja; bildn. till 2 spak, sålunda 'göra spak' spält (ett slags vete): av lågty. spelte med samma bet.; ovisst, huruvida germ. el. lat.

1. spänna: fsv. spænna, isl. no. spenna; bildn. till ett starkt verb som återfinnes i ty. spännen (numera svagt) 'spänna'; jfr 1—3 spann, spänstig. Härtill spänn {på s.); spännande

2. spänna (i uttrycket s. kyrka, en lek): äldre spana, egentl, 'spåntäcka'; bildn. till spån

spänne: fsv. spænne, isl. no. spenne; bildn till 1 spänna; jfr äldre sv. spann spänne (jfr ännespann), trol. lågty. lånord

späns åtsittande röck med avskurna skört; styvt midjeband i kjol: efter en eng. lörd Spencer (d. 1834) spänstig: äldst (1700-t.) elastisk (i motsats mot slapp, torr och styv); bildn. till 1 spänna, efter mönstret av motspänstig (direkt efter ty. wider-spenstig). Härtill spänst spänstighet

spänta: bildn. till spån spärgel [spärgel] (en foderväxt): av ty. Spergel med samma bet.; ovisst, huruvida urspr. germ. el. lat. (sper'gula)

1. spärr (i rida spärr): fsv. rænna spær hålla tornerspel; till fsv. spær (äldre ny-sv. spärr) spjut, lans; av lågty. sper med samma bet. (ty. Speer)

2. spärr (på järnvägsstation): helt ny bildn. till 1 spärra

1. spärra stänga (väg): trol. av lågty. speren, sperren förse med sparrar; stänga (ty. sperren); bildn. till sparre; jfr 2 spärr, sparlakan

2. spärra spreta ut {upp-, utspärra): trol. en överförd användning av 1 spärra. Härtill spärrig spretig; spärr (spärrad stil)

spätta (flundrefisk): till äldre sv. spätta fläck; jfr sv. dial. spättig fläckig, no. spett fläck och 3 spotta spö: äldre sv. spöd, no. spaud; möjl. besläktat med spjut spöka: da. spøge, no. spokja spöka; skäm-

430spörja

staffage

ta; av lågty. spöken spöka, driva trolldom, spå; trol. med grundbet. 'något som skymtar svagt' (jfr skrymsle) och med släktingar i litauiskan. Härtill spöke; spökeri' spörja fråga: fsv. spyria, isl. no. spyr ja; gemens, germ. ord (ty. svuren), bildn. till spår; sålunda egentl, 'följa spåret efter något, söka'; för bet. jfr uppspåra, da. opspore. Härtill spörsmål Sta (i vard. uttryck gå s. o. dyl.): se åstad

Stab (befälspersoner jämte deras) biträdande personal: av ty. Stab, samma ord som sv. stav (egentl, om kommandostaven)

stabbe stubbe, huggkubb; ved- el. virkesstapel: sv. dial. också 'kort och tjock karl, trögmåns, gubbe', slangspråk 'far', isl. stabbi stolpe, no. stabbe träkloss; huggkubbe; stapel; besläktat med stav (jfr stubbe, stuv). Härtill stabbig ovig, klumpig stabbur (bod för matvaror uppburen av stolpar): sammansatt av stav stolpe (jfr stavkvrka) och bur förrådshus Stabi'I varaktig, bestående, säker: av lat. stab'ilis stadig, orubblig; bestående; bildn. till sta're stå; jfr etablera; distans, substans; stå. Härtill stabilitet; stabilisera staccato, stacka'to stötvis, icke bundet föredragssätt (motsats: le ga to): av ital. staccato kort och tvärt anslag, av staccare lösgöra

Stack hög, hop, stapel: fsv. isl. stakkr, no. stakk; nord. ord, besläktat med stake

Stackare: äldre stackar, best. stackarn (ombildat efter t. ex. snickare, snickarn), fsv. stafkarl (stakkarl), isl. stafkarl, no. stakar, da. stakkel; sammansättn. av stav och karl, sålunda egentl, 'kringvandrande tiggare'. Härtill stackars stackig kortväxt, stackot kortvarig (ål-derdoml.): fsv. stakkcgher, stakkotter; bildn. på en adj.-stam stakk-, se stäcka

I. stad kant på väv: trol. samma ord som fsv. stadh sjökant, no. stad åbrädd (stöda kant på väv); jfr ty. Gestade strand; bildn. till stå

2. stad plats, ställe (t. ex. var och en i sin stad, ingen varaktig s.): fsv. staper (pl. stapir), isl. staår, no. stad, da. sted; gemens, germ. ord (ty. Stadt stad, Stätte plats, anstalt i stället för, eng. stead), med ursprungl. bet. 'stående, uppehållsort, bostad' och med motsvarighet i andra indoeurop. språk (lat. stafus ställning, grek. stas'is), bildn. till verbet stå, stånda; ingår i en mängd nord. ortnamn; jfr bostad, eldstad, kvarstad, stadfästa, åstad, städja

3. stad (pl. städer) köpstad, större samhälle (huvud-, stor-, förstad o. s. v.): i denna bet. (och böjning) är ordet att anse som lån från mit. stat (pl. stede), ty. Stadt (pl. Stådte); jfr da. by i samma bet.

Stadd (i uttrycket stadd på resa, nödstadd

0. dyl.): egentl, perf. part. av städja i bet. 'placera'

stadfästa: fsv. stapfæsta, isl. stadfesta; bildn. till adj."stadfäst som ej flyttar på sig, orubblig, till 2 stad i den ursprungl. bet. 'ställe'; egentl, 'fästa vid ett bestämt ställe'; jfr jord-, korsfäs t a

1. stadga (verb): fsv. stapga, no. stagga göra stadig; hindra, hålla tillbaka; bildn. till stadig

2. stadga (subst., plur. stadgor) och stadgar (plur.): fsv. stapge (dat. ack. stapga, pl. stapgar) ställning; avtal; bildn. till stadig

Stadig: fsv. Stapugher, isl. stgdugr; avledn. av 2 stad i den ursprungl. bet. 'ställe, plats'; jfr istadig, 1 o. 2 stadga

sta'dion tävlingsplats: se stadium sta'dium utvecklingsskede: av lat. stadium vädjobana, kapplöpningsbana; av grek. stad'ion med samma bet.; besläktat med stå och 2 stad Stafett' ilbud, kurir; rulle, som lämnas från löpare till löpare vid löpning: över ty., av ital. staff ett'a ilbud (fra. estafette); av ital. staffa stigbygel, ursprungl. ett germ. ord

Staffage [-a'sj] bifigurer (på en tavla): av ty. Staffage med samma bet.; bildn. (med fra. ändelse -age) till staffieren ut-stoffera; jfr stoffera

431staffli

stapel

staffli' tavelställ: av ty. Staffélei med samma bet.; till Staff el stegpinne, trappsteg; underlag (se stapel) stag tåg, som stöttar master och stänger på fartyg förifrån: isl. no. stag; gemens, germ. ord (eng. stag), trol. med grundbet. 'något styvt spänt'; jfr stegel

1. stagg (ett styvt gräs): sv. dial. stagg vass agn på säd, med grundbet. 'spetsig, stickande'; jfr agg, nagga, tagg m. fi.

2. stagg (fisk, storspigg): samma ord som föreg., jfr spigg

stagnera [stangne'ra, stanje'ra] stå stilla; icke utvecklas: av lat. stagna're bilda uppsjö, översvämma (om vatten). Härtill stagnation stillastående, stockning Staka (s. sig komma av sig): eg. 'stappla', bildlig användn. av staka gå med stake, gå tungt och försiktigt stake: fsv. isl. stàki, no. stake; gemens, germ. ord (ty. Staken, eng. stake), med släktingar i slav. och baltiska språk; jfr staket, stack. Härtill staka driva fram med stake

Stake't: över ty. från något romanskt språk; jfr ital. stacchetfa, diminutiv a* stacc'a påle; av germ. ursprung, samma ord som stake

stalagmi't (uppstående droppstensbildning): modern bildn. till grek. staVagma droppe; stalakti't (nedhängande droppsten): bildn. till grek. stalaktos' droppande

1. stall (på fiol): jfr sv. dial. stall ställning för knivar, verkt3'g m. m., isl. stallr ställning (för gudabilder o. dyl.); samma ord som 2 stall

2. stall (för husdjur): i sv. dial. såväl mask. (stallen) som neutr. {stallet); fsv. stalder m., stal n., isl. stallr, no. stoll m. med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. Stall; eng. stall bås), med grundbet. 'plats, där man står, ställning', se 1 stall, stallbroder, ställa, ställe; piedestal, installera

Stallbroder: fsv. stalbrodhir kamrat; av lågty. stallr öder med samma bet., trol. till 2 stall i bet. 'ställe' Stalp stup, brant: besläktat med stjälpa

1. stam stäv: fsv. stafn, starrin, isl. stafn, no. starrin; gemens, germ. ord med grundbet.'bjälke,trädstam'(se 2 stam), av omstridd härkomst; jfr 1 stäv

2. Stam trädstam; folkstam; grundstomme (t. ex. stambana, -kund, -stavelse, -trupp): av lågty. stam (ty. Stamm) med samma bet.; samma ord som det inhemskt nordiska 1 stam; jfr härstamma

Stamma (om talfel): fsv. isl. no. starna; till adj. fsv. stamber, isl. stamr, no. stam stannande; besläktat med stum; jfr 3 stämma

Stamp krossverk, kvarn; stämpel: av likbet. lågty. stamp; nära besläktat med stampa

Stampa trampa hårt; stöta: fsv. no. stampa; gemens, germ. ord (ty. stampfen), trol. ytterst av ljudmålande ursprung (jfr klamp, trampa); besläktat med stamp, stämpel Standa'r fana, hängande från en tvärstång: över ty. av fornfra. estandard mecl samma bet.; jfr standard, standert Stan'dard normalmått; (högt el. lågt) plan; rymdmått för trävirke: av eng. standard standar; stadgat mått; av fornfra. estandard; även med bet. 'norm, typ, mönster' (efter eng.) i t. ex. standardverk; jfr standar stan'dert trekantig, kortspetsad flagga; tvåtungad flagga: av lågty. standert med samma bet.; egentl, samma ord som standar Stank: fsv. stank; av likabet. lågty. stank (ty. Stank), bildn. till stinka Stanna: fsv. Stapna, isl. Staöna, no. stadna; bildn. till fsv. staßin, isl. stadinn, no. staden, egentl, perf. part. av stånda Stanniol [-jo'l] bladtenn, tennpapper: till lat. stann'um tenn, trol. av keltiskt ursprung

1. stans (visst slags strof): av ital. stan'za kammare; rum; strof; till lat. sta're stå

2. stans verktyg för uttagande av hål, stålstämpel för inprägling av figurer: av ty. Stanze med samma bet.; av dunkelt ursprung. Härtill stansa

Stapel hög; klockstapel; vaxstapel;

432stapelstad

statuera

skeppsbyggnadsställning: fsv. stapul, isl. stQpull, no. stopul; gemens, germ. ord (ty. Staffel, se staffli) med grundbet. 'stötta'; av omstridd upprinnelse stapelstad (stad, som har rätt att tull-behandla varor): till lågty. stapel (samma ord som stapel) varunederlag Stappla: ovisst, huruvida inhemskt (jfr no. stapa famla, stopla stöta emot) eller lån från lågty. stapelen gå stapplande starbrak (vinter-, sommar-)solstånd: sv. dialektord; äldre sv. stadbrak, till 2 stad plats; efterleden trol. av fsv. braghp hastig rörelse, förändring (se 1 bragd); sålunda egentl, '(solens) ombyte av plats'

stare: isl. stari, no. stare; i växlande former i germ. språk (da. stær, ty. Star, eng. starling) uppträdande ord, besläktat med lat. stur'nus stare; trol. ursprungl. ljudhärmande Stark: fsv. stärker, isl. sterkr, no. sterk; gemens, germ. ord (ty. eng. stark) med ursprungl. bet. 'styv'; jfr stärka, 1 styrka, storkna

1. starr (halvgräs): isl. stgrr, no. storr; till ett germ. adj. med bet. 'styv, stel', som återfinns i ty. starr; jfr 2 starr, starrbliga, halsstarrig

2. starr (en ögonsjukdom): av lågty. star el. ty. Star med samma bet.; till samma stam som I starr

starrbliga stirra stelt: bildn. till äldre sv. starr stel, starra stirra; av likabet. ty. starr och starren, se 1 starr

starta [-a'-] börja, sätta i gång (en tävlan): av eng. start, besläktat med störta: Härtill start; startare (idrottsspråk även starter): av eng. starter stass ståt; full uniform, högtidsdräkt (brudstass o. dyl.): no. stas, da. stads; trol. samma ord som sv. dial., stass högtidlig procession (brudstass brudfärd, likstass liktåg); av lågty. stade (kyrklig) procession; pomp, ståt, av lat. statiofnes, egentl, 'stationer, uppehåll under en procession' (se station); till bet. möjl. påverkat av äldre sv. stuss ståt, prål, stussa prunka, stoltsera, av likbet. ty. stutzen

1. stat rike: av ty. Staat; egentl, samma ord som 2 stat; den nutida bet. 'självständigt politiskt samhälle' från 1600-t.

2. stat underhåll, lön in natura: fsv. stat ställning, levnadssätt; över lågty. ståt av lat. stat'us ställning; ståndpunkt; tillstånd, belägenhet (se status); egentl, samma ord som 1 stat och ståt. Härtill statare

Stati'k jämviktslära: av grek. statike' läran om vägning (jfr statisk) Station [stasjo'n, statsjo'n]: över ty. av lat. stat'io (gen. statio'nis) stående; plats, där någon står; viloplats; vistelseort; till samma indoeurop. rot med bet. 'stå' som status, statisk, stad, stå m. fi.; jfr stass. Härtill stationera förlägga; stationär bofast, icke flyttbar, stillastående statisk som hör till el. är grundad på jämviktsläran: av grek. statikos' som avser jämviktsförhållanden (jfr statik); till samma indoeurop. rot med bet. 'stå' som stad, stå, station, status m. fi. Motsats: dynamisk statist skådespelare med stum roll: tysk nybildn. till lat. stat'us i bet. 'stående' (se status). Härtill statera medverka som statist statistisk i siffror gjord framställning av fakta: över ty. av fra. statistique; ursprungl. 'statskunskap', med nutida bet. från mitten av 1800-t.; till lat. status i bet. 'tillstånd' (se status). Härtill statistisk, statistiker: ty. nybildningar

stati'v ställ (för instrument): av lat. stati'vum, neutralform av stati'vus stillastående; stående; till samma indoeurop. rot med bet. 'stå' som station, status

statsvälvning: efter likbet. fra. revolution, av lat. re-volu'tio f., till re-voVvere välva omkring

statuera stadga; uppställa till varning: över ty. av lat. statu'ere ställa, uppställa, framställa, fastställa; bildn. till stat'us ställning (se status); jfr kon-, pro-, re-, substituera, institut, substitut. Härtill statut stadga: av lat. perf. part. statu'tum, sålunda egentl, 'det fastställda'

433statur

stereo-

Statu'r gestalt, växt: över ty. av lat. statu'ra med samma bet., till stat'us ställning, se status 8ta'tus ställning, tillstånd, läge: av likbet. lat. stai'us; bildn. till sta're stå (liksom sta'tio, se station); av samma indoeurop. rot med bet. 'stå* som stad, stå, statisk m. fi.; jfr 2 stat, statuera, statur, staty, statist, statistik, stativ, ståt. Härtill statussymbol

statut: se statuera

Staty' bildstod: av fra. statue; av lat. statfua bildstod; bildn. till stai'us ställning (se status). Härtill statyett' liten staty: av fra. statuette, diminutivbildn. Stav: fsv. staver, isl. stafr, no. stav; gemens. germ. ord (ty. Stab, jfr stab; eng. staff stab), med grundbet. 'styv'; jfr stava, bokstav, stavkyrka, stabbur, 1 och 2 stäva, stackare Stava: fsv. no. stava, isl. staf a; till stav i bet. 'bokstav*

stavelse: bildning till verbet stava i bet. 'uppdela ett ord på ljud (bokstäver)' Stavkyrka: efter no. stavkirke; till stav i bet. 'stolpe, resvirke' (jfr stab b ur) stearin: nybildn. till grek. ste'ar talg;

jfr kolesterin steg: fsv. stigh, isl. no. stig; bildn. till stiga (jfr bett till bita) Stege: fsv. stighi, isl. stigi, no. stige;

bildn. till stiga (jfr bete till bita) steg la rådbråka till döds (medelst stegel): fsv. stæghla; bildn. till isl. stagl påle, jfr no. stagle med samma bet.; besläktat med stag. Härtill stegel redskap för rådbråkning: fsv. stæghl ste glitsa (en siska): av lågty. stegelitze med samma bet.; ytterst ett slaviskt ord; jfr fink, siska

1. stegra öka (t. ex. ett pris): ovisst, om inhemskt eller lån från lågty. eller ty. (jfr ty. steigern, bl. a. stegra, öka, driva upp); besläktat med stiga

2. Stegra sig (om häst): jfr äldre sv. stägra resa, uppföra; besläktat med stiga

I. stek (ett på fartyg använt samman-bindningssätt): av lågty. stek el. holl. steek med samma bet.; besläktat med 1 sticka; jfr pålstek

2. stek: egentl, 'något stekt'; fsv. stek, isl. no. steik; besläktat med 1 sticka ('något, som stuckits på spettet') Stekel (benämning på vissa insekter): fsv. stikil spets, tagg, isl. stikill spets av ett horn, no. stikel spets, tagg; gemens, germ. ord (ty. Stichel tagg), bildn. till verbet 1 sticka; jfr stickel, stickelhår

Stel: fsv. styrdher, isl. stirdr; av omstridd härkomst, med grundbet. 'stel, styv'. Härtill stelna

Stella'r- stjärn-: av lat. stella'rist till stelVa stjärna

sten: fsv. sten, isl. steinn, no. stein; gemens. germ. ord (ty. Stein, eng. stone), med anknytningar i slaviska språk (möjl. också grek.)

Stenbit (fisk): fsv. stenbiter, isl. steinbitr; egentl, 'stenbitare'; jfr sv. dial. tallbit, no. konglebit korsnäbb (fågel) stencil [-si'l] (vaxat papper för skriv-maskinsduplicering): av likbet. eng. stencil [sten'-], trol. av fornfra. estenceler blänka, av lat. scintilVa gnista stenografi' snabbskrift: bildn. av grek. stenos' trång och grafein skriva. Härtill stenogra'f; stenografisk; stenografera; stenogram' stenografisk uppteckning: till grek. gramm'a skrift (jfr grammatik)

stentorsstämma dundrande stämma: till grek. Sten'tor, en sagohjälte, som deltog i Tröjas belägring och som hade en stämma lika stark som 50 mäns stenålder: som beteckning för ett förhistoriskt tidsskede först av da. arkeologen Vedel Simonsen 1813 (C. J. Thomsen 1836); härefter sv. stenålder, ty. Steinalter, eng. stone-age; namnet anknöt till antikens myt om de 4 tidsåldrarna: guld-, silver-, koppar- och järnåldern Steppa dansa stepp: av eng. step med samma bet.

Stereo-: av grek. stereos' hård, fast; stereofoni' metod för ljudåtergivning med djupverkan: till grek. fone' ljud; stereometri' rymdgeometri: till grek. metre'in mäta; stereoskop [-skå'p] apparat varmed bilder göras fristående för

434steril

stigbygel

ögat: till grek. skope'in skåda; stereoty'p (subst.) av metall gjuten tryckplatta; (adj.) alltid likadan, enahanda (även: -typisk): till grek. typ'os form Steril ofruktbar, ofruktsam (motsatsen t. fertil); andefattig: av lat. ster'ilis ofruktsam; oförmögen; tom. Härtill sterilitet; sterilisera Sterlett' (en störfisk): över tyskan av ryska ste'rliadj med samma bet. stetoskop [-skå'p] hörsellur för läkarundersökning: bildn. av grek. steth'os bröst och skope'in skåda, se steward [stjo'ard, -art] skeppshovmästare; uppassare på fartyg: eng. ord, sammansatt av forneng. stig stia; hus (eng. sty svinstia, se stia) och weard väktare, alltså egentl, 'husdjurskötare' Stia (svin-): fsv. stighia, -stia, isl. stia; jfr isl. stiy no. sti; gemens, germ. ord (eng. sty, se steward) av omstridd härkomst

stick: efter ty. Stich till verbet stechen (se 1 sticka); uttrycket lämna i sticket (från 1600-t.) efter ty. im Stich lassen, trol. utsatt för en angripares stöt (med värja el. dolk)

1. sticka (starkt verb) stinga med något vasst: no. stikka, da. stikke; dels uppkommet genom nybildn. till fsv. stäk stack, egentl, det ljudlagsenliga imperf. av stinga (jfr spricka), dels lånat av lågty. stecken sticka in (ty. stecken) och det därmed besläktade lågty. steken, ty. stechen sticka; jfr försticka sig undansticka, stickling, stickert. Härtill stick: efter ty. Stich (jfr 1 stek)

2. sticka (starkt verb) tända (i uttrycket sticka eld): fsv. stikka (imperf. stik-kadhe) fästa spets på en pil; tända; av lågty. sticken med samma bet., egentl, 'sticka in' (se 3 sticka, 2 stek, an-stucken)

3. sticka (svagt verb): sticka strumpor o. dyl.: fsv. stikka brodera; av lågty. sticken sticka, brodera, egentl, 'sticka in'; till en ordgrupp med grundbet. 'spetsig' och med släktingar i andra indoeurop. språk (t. ex. grek. stig'ma stick, se stigmatisera)

4. sticka (subst.): fsv. isl. no. stikka;

gemens, germ. ord (eng. stick käpp); besläktat med 2, 3 sticka, sticken stickel gravstickel (vid finare metallarbeten använt instrument): av lågty. stickel spets; egentl, samma ord som stekel; jfr stickelbär, -hårig Stickelhår krusbär: da. no. stikkelsbær; av lågty. stickelbere med samma bet.; till stickel spets; jfr stickel Stickel hårig som har kort, styvt hår: av lågty. stickelhårig med samma bet.; till lågty. stickel i bet. 'tagg, spets'; jfr stickel

Sticken lättretlig: fsv. stikkin, isl. stik-kinn retsam, da. stikken; besläktat med 4 sticka. Härtill stickna: fsv. stikkna bli retad

stickert dolk: efter holl. steker, ty. Stecher med samma bet., egentl, 'sticka-re'; till ty. stechen sticka, se 1 sticka Stickling sättkvist: av ty. Steckling med samma bet.; egentl, 'kvist, som stickes ned i jorden'; bildn. till stecken, se 1 sticka

stickna: se sticken Stickprov: från o. 1900; da. stikprøve; efter ty. Stichprobe med samma bet.; uttrycket är hämtat från gammal bergverksteknik

1. stift (biskops-): fsv. stikt ordning, inrättning, stift; av lågty. sticht, stift (ty. Stift) med samma bet.; till stifta

2. stift (häft- o. dyl.): av lågty. stift (ty. Stift) med samma bet.

Stifta instifta o. dyl.: fsv. stikta, no. stifta; av lågty. sticht en, stiften (ty. stiften) grunda; inrätta; anstifta, förorsaka; stifta. Härtill stiftelse

1. Stig (ett kolmått): fsv. stigher; av lågty. stige antal av tjugo (ty. Steige, Stiege tjog)

2. Stig liten väg: fsv. stigher, isl. stigr, no. stig; gemens, germ. ord (ty. Steig), bildn. till stiga

Stiga: fsv. stigha, isl. stiga; gemens, germ. ord (ty. steigen), med besläktade bildn. i flera andra indoeurop. språk; jfr 2 stig, steg, stege, stegra, stegra sig, stätta Stigbygel: efter ty. Steigbügel med samma bet.; till steigen (se stiga) och BiXgel (se bygel)

435stigmatisera

sto

stigmatisera (genom suggestion) framkalla Kristi sår på sin egen kropp: bildn. till grek. stig'ma märke, punkt, stick (se 3 sticka). Härtill stigmatisation stil: fsv. stil skrivstift, griffel, isl. still; över ty. av lat. stiVus stake, stängel; skrivstift, griffel; författarskap, skrivsätt (jfr stilett, stilisera). Härtill stilig

stilett' dolk med fin klinga: över ty. och fra. av ital. stiletfo dolk; ritstift, bildn. till lat. stiVus; se stil stilisera ge form åt, avfatta; förenkla: över tyskan av ital. stilizza're med samma bet. (till stil). Härtill stilist skriftställare; språkkonstnär: ty. nybildn.; stilistisk som hör till stilen (till stilistiken); stilistisk stilforskning: ty. nybildn.

1. Stilla (verb): fsv. isl. no. stilla (sv. dial. särskilt 'fodra kreatur'); gemens, germ. ord (ty. stillen, eng. still), trol. besläktat med ställa

2. Stilla (adv., adj.): fsv. stilla, da. stille; trol. lån av lågty. stille med samma bet.; även som adj. (ty. eng. still); till 1 stilla

Stillbild (teckning, fotografi o. dyl., i motsats till film och TV): nybildning efter likbet. eng. still Still eben (målning, som framställer livlösa föremål): ty. Stilleben, sammansättn. av still orörlig (se 2 stilla) och Leben liv; jfr fra. nature morte, egentl, 'död natur' Stiltje vindstilla: ord lånat från holl., bildn. till holl. stil lugn, stilla (se 2 stilla), med samma ändelse som i kultje

stilton [stirtån] (en engelsk ost) efter

staden Stilton i sö. England Stim' oväsen, buller; fiskstim: fsv. no. stim, isl. stim; gemens, germ. ord med grundbet. 'sammanträngd hop' sti'mulus eggelse: av lat. stim'ulus udd, pigg» tagg', besläktat med stiVus (se stil). Härtill stimulera egga, sporra, pigga upp: av lat. stimula're sticka, driva på; egga, reta; stimulation; stimulans [-ang's, -an's] eggelse; stimu-lantier el. stimulantia (plur.) retmedel: av lat. pres. part. stim'ulans (plur. stimulan'tia)

Stinga: fsv. isl. no. stinga; gemens, germ.-ord (eng. sting), till en indoeurop. rot med bet. 'sticka; spetsig'; jfr 1 sticka, styng, stång. Härtill sting; stingslig Stinka lukta illa: da. stinke; av lågty. stinken med samma bet. (ty. stinken); gemens, germ. ord (fsv. stiunka studsa, fara hit och dit, isl. støkkva hoppa, skvätta, se stänka); jfr stank Stinn: fsv. stinder, isl. stinnr, no. stinn; gemens, germ. ord av omstritt ursprung stins: förkortn. (ursprungl. i järnvägarnas telegramspråk) av stationsinspektor (st.ins.)

Stinta flicka: nords v. dialektord, möjligen besläktat med fsv. stunter kort, liten, no. stutt (se sparkstötting) Sti'pel (vanl. plur. stipler) litet blad invid bladfäste: av lat. stip'ula halm; strå

Stipen'dium penningunderstöd: ursprungl. lat. ord med bet. 'sold; krigstjänst; skatt'. Härtill stipendiat innehavare av stipendium stipulera bestämma: av lat. stipula're, stipula'ri taga löfte av ngn, betinga sig. låta ngn förbinda sig till. Härtill stipu-lation

Stirra: da. stirre; jfr fsv. stira, isl. stira (no. stira), stira, ty. stieren; trol. en ljudmålande bildn. och därför med oregelbundet växlande former; jfr starr-bliga

Stjäla: fsv. stiæla, isl. no. stela; gemens, germ. ord (ty. stehlen, eng. steal), av dunkelt ursprung; jfr stöld, förstulen Stjälk: fsv. stiælker; av omstritt ursprung Stjälpa: dels fsv. stiælpa (imperf. stalp) stjälpas, falla (inträns.), dels fsv. stiælpa (stiælpte) stjälpa, kasta omkull (träns.); trol. besläktat med ty. stolpern snava och med stalp, stolpe Stjärna: fsv. stiærna, isl. stjarna, no. stjerna; gemens, germ. ord (ty. Stern, eng. star), besläktat bl. a. med lat. stélVa och grek. aster' stjärna (jfr astronom) Stjärt: fsv. stiærter, isl. stertr, no. stert, stjärt; gemens, germ. ord (ty. Sterz, eng. start), till en indoeurop. rot med bet. 'vara styv' Sto: fsv. isl. stod, no. stod; i fornspråken 'flock av ston; hästflock'; gemens, germ.

436stock

I. stoppa

ord (ty. Stute sto, se stuteri, eng. stud stuteri) med motsvarighet i slav. och baltiska språk; till samma indoeurop. rot med bet. 'stå' som i stå, stad m. fi., alltså egentl, 'plats, där hästar stå'; jfr stoj a stock: fsv. stokker, isl. stokkr, no. stokk; gemens, germ. ord (ty. Stock käpp, stock, eng. stock); jfr stocka sig, stycke

stocka sig (om gråt, blod o. dyl.): fsv. no. stokka stelna, svullna; gemens, germ. ord (ty. stocken stanna), möjl. bildat till stock; jfr förstockad

1. stod bildstod, ärestod; eld-, molnstod (2 Mos. 13), saüstod (1 Mos. 19): fsv. stop, isl. stöd ställe, där ngt står (jfr återstod); besläktat med sto, stad och stå

2. -stod: se brandstod

Stoff ämne; tyg: av likbet. ty. Stoff, romanskt lånord (jfr fra. étoffe med samma bet.); trol. ytterst ett grek. ord; jfr stoffera

Stoffera utstyra; snygga upp: fsv. stoffera; över lågty. stofféren av fornfra. estoffer stoppa, utstoffera, trol. ytterst ett grek. ord; jfr stoff, staffage Stofi'1 gammal originell person: no. stoff il; möjl. lån från tyskan och smeknamn till Kristoffer stoft damm: av lågty. stof, med f-ljude t möjl. från doft; besläktat med stybb och ty. Staub damm (se stö v)

stoiker [stå'iker] (filosof av den stoiska skolan; orubbligt lugn person): efter grek. stoikos' med samma bet., bildn. till stoa', egentl, 'pelargång', särskilt om den s. k. brokiga pelargången vid torget i Aten, där medlemmarna av den stoiska skolan samlades. Härtill stoisk orubblig, lugn, självbehärskad; stoicism

stoja: av lågty. stöjen vara vild och uppsluppen, egentl, 'rasa som en hästflock'; avledn. av sto stol: fsv. stol ställning, underlag (jfr tak-, vävstol), stol; tron, ämbete (t. ex. biskops-, dom-, lärostol), isl. stoll; gemens, germ. ord (ty. Stuhl, eng. stool), trol. en bildn. till samma indoeurop.

rot med bet. 'stå' som i stå, stad m. fi.

Stola [-å'-] axelband i katolsk kyrkoskrud; lång och bred boa: av lat. stol'a lång kappa, grek. stole' klädedräkt Stoll gruvgång: av ty. Stollen (trol. i ngn dialektform) med bl. a. samma bet., egentl, 'stolpe, stock'; av omstridd härledning

Stolle: no. stolle gammal man, som går och stampar; fjant, folkskygg man; till sv. och no. dial. stolla, stulla gå och stöta, gå och stampa; trol. besläktat med stulta. Härtill stollig stolpe: fsv. stulpe, stolpe, isl. stolpi, no. stolpe; gemens, germ. ord, med motsvarighet i slaviska språk; i alla händelser urbesläktat med stjälpa stolsteg (svullnad i ögonlocket, vagel): äldre sv. stoolstegh (1640), sv. dial. stolsteg, solsteg; förleden sannolikt urspr. sol-, ombildat t. stol- genom assimilation (jfr uttalet sjersjant o. dyl.); efterleden trol. -stik stick (till vb. 1 sticka, jfr 1 stek, lågty. steke stickande smärta) med sydsv. övergång till -steg och folketym. anslutning till stiga ('ngt som stiger upp, sväller'); urspr. bet. sålunda 'solstick' Stolt: fsv. stolter, isl. stoltr, no. stoU; av lågty. stolt (ty. stolz) ståtlig, högmodig; trol. besläktat med stolle, stulta och stylta. Härtill stoltsera: av ty. stolzieren med samma bet. storrThemman (prästerskapets lönehemman): jfr fsv. præstastompn med samma bet.; av omstritt ursprung stomme [-o-]: fsv. stomme med motsvarighet i got., i lat. och grek.; bildn. till samma indoeurop. rot med bet. 'stå' som stå, stad, stol m. fi. Stomp [-å-] (rulle av skinn, papper eller bomull, använd vid teckning el. pastellmålning): av fra. estompe, ytterst samma ord som stump Stop: fsv. stop; av lågty. stöp med bl. a. samma bet., besläktat med stupa I. Stoppa laga; fylla: fsv. stuppa, stoppa, no. stoppa; av lågty. stoppen med samma bet. (ty. stopfen); ovisst, huruvida inhemskt germ. eller lån från medel-tidslat. stuppa're stoppa med blånor

4372. stoppa

streptokock

2. Stoppa stanna: fsv. stoppa; av lågty. stoppen med samma bet., i nyare tid även från eng. stop stanna. Härtill stopp uppehåll, avbrott; stopp (tillrop) halt! stanna!

Stor: fsv. no. stor, isl. störr; gemens, germ. ord med motsvarighet i slav. och bält. språk och grundbet. 'styv'; trol. bildn. till samma indoeurop. rot med bet. 'stå' som i stå, stad, stol m. fi. Stork: fsv. isl. storkr, da. stork; gemens, germ. ord (ty. Storch, eng. stork), trol. besläktat med stark Storkna: fsv. isl. no. storkna stelna; kvävas; gemens, germ. ord, till fsv. storkin, isl. storkinn stelnad, besläktat med stark

1. storm stark vind: fsv. stormher, isl. stormr, no. storm; gemens, germ. ord (ty. Sturm, eng. storm), bildn. på ett ord med bet. 'larm' (se störa). Härtill Storma blåsa starkt; storma en fästning, med gammal överförd bet. från väderlek till strid; stormlöpning: till fsv. löpa til storms gå till anfall (mot en fästning)

2. storm cylinderhatt: ellips av stormhatt, egentl, 'huvudbonad, använd vid stormning av fästningar'; jfr växtnamnet stormhatt

Stornera återföra debiterad avgift: av likbet. ital. storna're, till torna're vända; se tornera, turnera Stot- skyddande (i vissa sjötermer, som stotgarn, stotlapp, stotmatta): av lågty. stöt stöt, samma ord som stöt straff: fsv. sträf, no. straff; av lågty. straffe med samma bet. stråk stel, styv: fsv. stràker, sv. o. no. dial. stråk styv, stram; gemens, germ. ord, se sträcka Stram [-a'-]: no. stram; trol. av lågty. stram spänd, stram; av omtvistad härkomst

stramarj glest brodertyg: av lågty. stramei, av fornfra. estamine (fra. étamine) med bl. a. samma bet.; av lat. stamin'eus trådig, full av trådar; till lat. sta'men tråd

Strand: fsv. no. strand, isl. strqnd; gemens. germ. ord (ty. Strand), besläktat

(genom avljud) med no. strind strimma, remsa; f. ö. av omstridd härkomst strandsätta sätta i förlägenhet: bildlig användn. av ett fsv. strandsætia olovligt använda någons båt, så att ägaren nödgas sitta kvar på stranden utan att kunna komma ut för fiske o. dyl.; han blir då strandsatt stränguri [strang-guri'] urinstämma: av grek. stranguri'a med samma bet., bildat àv grek. stranx droppe och u'ron urin

strapafs svår (kroppslig) möda, ansträngning: över ty. av ital. strapazz'o skymf; omild behandling; strapats. Härtill strapatsera: över ty. av ital. strapaz-za're misshandla, uttrötta strass (konstgjord ädelsten av blyhaltigt glas): efter uppfinnaren, juveleraren Joseph Strasser i Wien (1810) Strate'g härförare: av grek. strategos' med samma bet. Härtill strategi egi'j härförarkonst: av likbet. grek. strategi'a; strategisk

stratosfä r (övre delen av atmosfären): modem bildn. av grek. stratos' varv, lager och sfär Strax (adv.): fsv. strax, no. stråks; av lågty. stråkes, sträckes direkt, i rak linje; genast (ty. sträcks), till stråk rak, sv. dial. stråk stelt utsträckt, styv (se sträcka)

stre'ber hänsynslös lycksökare: av ty. Streber med denna bet., till streben sträva (se 2 sträva)

1. streck (sträck) (en jägarterm): efter ty. Strich med samma bet. (se 2 streck)

2. streck * (pennstreck o. dyl.): sv. och no. dial. strik; gemens, germ. ord (ty. Strich, se 1 streck), till ett verb med bet. 'stryka' (ty. streichen, se [-sporrsträck; eng. strike slå, se strejk); jfr luft-, väderstreck

3. streck snöre, rep (t. ex. klädstreck): av lågty. strik (ty. Strick) med samma bet.

Strejk: av likbet. eng. strike (1830-t.), ursprungl. strike work lägga ned arbetet, till strike slå; se 2 streck streptokock' (ett slags sjukdomsbakterie): modern bildn. av grek. streptos' krokig och kokk'os kärna

438streptomycin

strut

streptomycin (ett antibiotikum, upptäckt 1944 av amerik, biologen S. A. Waksman): bildn. till strålsvampen Streptomy' ces, modernt namn av grek. streptos' krokig och rnijk'es svamp stress psykisk (och fysisk) påfrestning, överansträngning genom jäkt: (o. 1950) av eng. stress tryck, spänning; i nutida medicinsk o. psykologisk bet. särskilt infört av kanadensiske fysiologen H. Selye

streta: äldre sv. även stretta, stritta; jfr isl. no. strita och streita, båda med bet. 'anstränga sig'

1. strid (adj.): fsv. striper, isl. striÖr, no. strid; trol. med grundbet. 'styv' o. dyl.

2. strid (subst.): fsv. strip, isl. strid, no. strid; gemens, germ. ord (ty. Streit), nära besläktat med 1 strid. Härtill strida; stridbar; stridig

strigel: över ty. Striegel med bl. a. samma bet.; av lat. strig'ilis skrapa strikt sträng, noggrann: av lat. stric'tus stram, trång, egentl, perf. part. av string'ere draga åt (se stringent). Härtill strik'te noga, strängt; lat. adv.-bildn.; striktur sammandragning, förträngning: av likbet. lat. strictu'ra Stril (t. ex. på trädgårdskanna): sv. dial. solstril solstråle, no. stril (vatten)stråle; jfr äldre sv. strila stråle, sv. dial. strele (vatten )stråle; besläktat med strimma Strimla: no. strimla; egentl, 'liten strimma', bildn. till strimma. Härtill strimmel

Strimma: äldre sv. strima, no. strima långt fint streck, ådra, stråle; gemens, germ. ord, besläktat med stril; jfr strimla. Härtill strimmig stringent [string-gen't, strinjen't] bindande, sträng: egentl, pres. part. av lat. string'ere draga ihop, snörpa ihop; jfr strikt, distrikt, restriktion, ad-stringerande. Härtill stringen's Stripa (hår- o. dyl.): no. stripa; jfr fsv. striputter stripig; gemens, germ. ord (ty. Streifen, eng. stripe), av oklart ursprung. Härtill stripig Strof [-å'-]: av grek. strofe\ egentl, 'vridande, vändning'; jfr apo-, katastrof Strong [-å-] stram, kavat, säker: av lik-

bet. eng. strong; samma ord som sv. dial. sträng styv, spänd (se 1 sträng, strångna) strontium (ett metalliskt grundämne):

efter byn Strontian i Skottland Stropp (ett kort rep, som bildar en ring; hängsle): av lågty. eller holl. ströp stropp (som sjöterm); av omstritt ursprung strosa ströva omkring, gå och driva (vard.): uteslutande sv. ord (1900-t.); möjl. kontamination av ströva och sv. dial. tosa bära sig åt som en tok, i no. dial. även 'gå och driva' (jfr t o sig); för ordbildningen jfr traska, trilsk m. fi.

struktu'r byggnadssätt; anordning; sammansättning: över ty. av lat. structu'ra uppstaplande; byggande; sätt att mura; ordbyggnad; till stru'ere stapla upp, bygga; jfr in-, konstruera, destruktiv, obstruktion. Härtill struktura'1, strukturell'

Strulig hoptovad, tilltrasslad (norrl.): till sv. dial. strul oreda, förvirring, strula (till) trassla till, no. dial. strul klunga stru'ma ansvällning av sköldkörteln: av lat. stru'ma körtelsvulst, skrofel-knut

Strumpa: av lågty. strump (ty. Strumpf) med samma bet., egentl, 'stump, stycke'

1. Strunt skräp: av lågty. strunt lort, skräp; samma ord som 2 strunt. Härtill strunta (s. i ngt) icke bry sig om; eg. 'anse som skräp'; struntig larvig, fånig

2. -strunt (sammansättn. tallstrunt årsskott på tall): jfr äldre sv. tallstrintor med samma bet., sv. dial. strunt kort halm, stränta årskott (på tall el. gran) lång mager person, no. strant lång smal kvist; möjl. är strunt och stunt kort (se sparkstötting, stinta) variationer av ljudsymbolisk ordbildn. med bet. 'kort, mager' o. dyl.

Strupe: fsv. no. strupe, isl. strjüpi; nord. ord, jfr strypa Strut: fsv. struter, isl. strutru no. strut spets; trut, mule; nord. ord av oklart ursprung, möjl. besläktat med da. strude svällå, strutte yvas, ty. strotzen svälla, vara uppblåst

439struts

I. stubb

struts: av lågty. strus (ty. Strauss); ytterst av grek. strovihos' med samma bet. strutta hoppa omkring, stulta och stöta: sv. ord, trol. besläktat med sv. dial. stritta spruta fram; strutta, strätta spruta, skvätta, stritta liten gräshoppa; jfr da. struite pösa, svälla, ty. strotzen. Härtill struttig struva (ett slags bakverk, spritsbakelse): av likbet. lågty. struve (ty. Straube), egentl, 'något uppskjutande, styvt', till ty. sträuben streta emot Stryk: no. stryk; bildn. till stryka Stryka: fsv. stryka (strøk), isl. strjüka, no. strjuka; nord. ord, med besläktade bildn. i grek. och i slav. språk; jfr stryk, stråk, stråke strykni'n (ett starkt gift): bildn. till grek. strykh'nos, benämning på en växt, som innehåller giftet Strypa: fsv. no. strypa; bildn. till strupe Strå: fsv. stra, isl. strd, no. strå; gemens, germ. ord (ty. Stroh halm, eng. straw strå; halm) med ursprungl. bet. 'något utbrett'; jfr strö

strådöd död genom ålder el. sjukdom (ålderdoml.): fsv. stradøia dö i sängen, isl. strddauda adj.; förleden är subst. strd halm (se strå), sålunda: 'död i halmen, i sängen' Stråk strykande, drag; livlig trafik; solstråk o. dyl.: no .strök genomfart, ström, passage; bildn. till stryka Stråke: sv. dial. ströke, struki, egentl, 'redskap att stryka med', bildn. till stryka

Stråle: fsv. stråle, no. stråle; av lågty. stråle pil; gadd (ty. Strahl stråle) strångna storkna, vara nära att kvävas (dial.): sv. dialektord, till adj. strång styv, spänd, fsv. stranger styv, häftig, gensträvig, isl. strangr sträng, hård, oböjlig, se 1 sträng stråt: fsv. strata gata, väg; av likbet. lågty. stråte (ty. Strasse, eng. street); av lat. stra'ta stenlagd väg (jfr estrad) sträck: se 1 streck Sträcka (verb): fsv. strækkia, no. strekkja; trol. av lågty. strecken sträcka ut (ty. strecken), bildn. till lågty. stråk (pl. stracke) rak, samma ord som fsv. straker, sv. dial. stråk rak, styv, se stråk,

strax. Härtill sträck (i uttrycket i ät s. o. dyl.); sträcka (subst.) sträfse (en kryptogam): sv. dialektord, möjl. besläktat med sträv

1. sträng (adj.): fsv. strænger, no. streng; jfr fsv. stranger styv, hård, sträng, isl. strangr, sv. dial. strång, no. sträng stark, skarp, bitter; gemens, germ. ord (ty. streng, eng. strong) med grundbet. 'hårt vriden, stram' och med släktingar i flera andra indoeurop. språk; jfr 2 sträng, anstränga, strångna

2. sträng (subst.): fsv. strænger, isl. strengr, no. streng rak linje; rak stråle; spänt rep; sträng; gemens, germ. ord (ty. Sträng, eng. string) med grundbet. 'något styvt, spänt', nära besläktat med 1 sträng

strätta (en växt, Angelica silvestris): sv. folkligt växtnamn, till strätta skvätta, spruta fram (ur ett hål), även stränta med samma bet.; namnet syftar på att de tjocka, ihåliga stjälkarna kunde användas som sprutor (barnleksak) Sträv: av lågty. stref styv, spänd, fast; jfr 2 sträva

1. Sträva (subst.) stötta: av ty. Strebe med samma bet.; till 2 sträva

2. sträva: no. stræva stödja; arbeta flitigt; av lågty. streven vara styv, sticka upp, sträcka sig, anstränga sig (ty. streben, se streber); till adj. sträv. Härtill strävsam

strö (verb): fsv. strøia, no. strøya; gemens. germ. ord (ty. streuen, eng. strew), nära besläktat med strå Ström: fsv. strømber, isl. straumr, no. straum; gemens, germ. ord (ty. Ström, eng. stream), till en indoeurop. rot med bet. 'flyta'. Härtill strömma; strömt (s. vatten)

strömming: fsv. ströminger, trol. bildat till ström; jfr dock även fsv. strøm-linger, av lågty. strömdink (ty. Ström-Ung) med samma bet. Ströva*, da. strøve (äldre da. även streve) plundra, röva; ströva; trol. av ty. streifen ströva omkring (jfr äldre sv. ströva snudda, skrubba, av likbet. ty. streifen)

I. stubb (kort och trång underkjol):

4402. stubb

stupstock

samma ord som 2 stubb i bet. 'något kort och avhugget, stump'

2. stubb (t. ex. på åker): sv. dial. stubb stump (jfr också 1 stubb), med grundbet. 'något kort, avhugget'; liksom stubbe nära besläktat med stuv; jfr knubbig, nubb

3. stubb (i uttrycket rubb och stubb): samma ord som 2 stubb (på åkern)

Stubbe: fsv. no. stubbe, isl. stubbi; gemens. germ. ord (eng. stub), liksom stubb nära besläktat med stuv; jfr stabbe. Härtill stubbig Stubi'n (i stubinträd tändtråd): av ital. stoppin'o veke; tändrör; stubin, bildn. till lat. stupp'a, blånor Stuck gipsmurbruk: över ty. av ital. stucc'o gips; kitt, ett ursprungl. germ. ord, besläktat med stycke. Härtill stuckatuT stuckarbete; stuckat5'r stuck-arbetare: över ty. och fra. av ital. stucca-to're

stucken förtörnad, sårad: eg. part. av

1 sticka studdig: se stöddig student: se studera Studera: över ty. av lat. stude're bemöda sig om; sträva för; ägna sig åt; ha intresse för (jfr studium, studio). Härtill studen't: över ty. av lat. pres. part. studfens (gen. studen'tis) studerande; studentikos [-o's, -å's] på studentvis: nybildn. i tyskt studentspråk Studio (pl. studior) arbetsrum, konstateljé: av likbet. ital. stu'dio; till lat. stude're, se studera Stu'dium (plur. stu'dier): av lat. stud'-ium strävan, iver (jfr etyd, studera). Härtill stu'die utkast, övningsarbete: av likbet. ty. Studie; studio'sus studerande: av lat. studiosus ivrig, hängiven studsa: da. studse häpna; av ty. stut-zen studsa, besläktat med stöta; jfr uppstudsig

studsare (kort gevär av äldre typ): av likbet. ty. Stutzer, till stutzen kapa av, göra kort; jfr bordstudsare Stuff bergartsprov: jfr ty. Stufe malmtacka; av dunkelt ursprung Stuga: fsv. stugha, stuva, isl. stofa, no. stova, stugu; i nord. språk möjl. lånat från likbet. lågty. stove (jfr ty. Stube;

eng. stove ugn); grundbet. 'bastu; varmrum'; ovisst, om av germ. eller romanskt ursprung

1. Stuka (verb): sv. och no. dial. stuka sammanpacka, trycka ihop; klappa (tvättkläder); av lågty. stüken med samma bet. (ty. stauchen stapla upp, stuka), besläktat med 2 stuka och med stock

2. stuka (subst.; potatisstuka o. dyl.)2 sv. dial. stuka vedstapel, sädesstack, även 'källargång', isl. stuka utbyggnad på kyrka; av lågty. stüke stapel, hög, se 1 stuka

stuka'tkiinga lång och smal stötklinga: till fra. estocade värja; värjstöt; av ital. stocca'ta, ursprungl. ett germ. ord, besläktat med stock stulta (verb): jfr no. stultra gå stelt och osäkert; besläktat med stolle, trol. också med stolt och stylta. Härtill stulta liten flicka Stum: av lågty. stum eller ty. stumm med samma bet., möjl. besläktat med stamma

Stump: fsv. stumper med samma bet.; jfr sv. och no. dial. stump stor brödkaka, ankarstock; gemens, germ. ord (ty. Stumpf, eng. stump), jfr stympa; möjl. dock i nord. språk lån från lågty. stump stump; stor brödkaka. Härtill stumpa liten flicka

stund: fsv. isl. no. stund tid; tidpunkt; timme; gemens, germ. ord (ty. Stunde timme), möjl. besläktat med stånda och i så fall med grundbet. 'stannande, uppehåll'; jfr in-, till-, åstunda. Härtill stundom adv., ursprungl. dat. pl. av stund; jfr understundom; enkom, lagom, sinom, ömsom Stunk (ett slags fågelholk): jfr sv. dial. stunke starholk Stupa störta, falla: fsv. no. stupa; jfr isl. stupa stå i vädret; gemens, germ. ord (eng, stoop luta sig), med grundbot. 'luta sig'; jfr fram-, huvudstupa, ättestupa. Härtill stup Stupi'd inskränkt: av lat. stup'idus häpen, förbluffad; dum. Härtill stupiditet enfaldighet

stupstock: fsv. stupostokker; till fsv.

441stura

stwpa slå med ris; av lågty. stüpen (ty. stäupen) hudflänga, möjl. besläktat med stupa

stura se surmulen ut, t jura: isl. no. stura; jfr sv. och no. dial. stur sorgsen, trumpen, lågty. stur styv, sträng, barsk, ovänlig, besläktat med st urs k. Härtill sturig trumpen, tvär St urs k: äldre sv. stur sk, stör sk; dels av lågty. stürsch barsk, ovänlig, bildn. till stur (se stura), dels av ty. störrisch vresig, stursk stuss bakdel: jfr lågty. stüt bakdel och ty. dial. Stoss stjärtfjäder; trol. även besläktat med 2 stut

1. stut ungtjur (jfr kviga): fsv. stvier, isl. stütr, no. stut; nord. ord, trol. samma som lågty. stüt bakdel (jfr 2 stut); med ursprungl. bet. 'något avtrubbat*

2. stut stryk: i äldre sv. även med bet. 'stöt'; besläktat dels med lågty. stüt bakdel (jfr stuss), dels med stöta

Stuteri7 hästförädlingsanstalt: av ty. Stu~ terei med samma bet.; till ty. Stute sto (se sto)

St UV tygrest: fsv. stuver, isl. stüfr, no. stuv stump; stubbe; stam; i bet. 'tygrest' trol. från lågty. stüve med bl. a. samma bet.; grundbet. är 'stympad, avhuggen', jfr stubb, stubbe, styver, knuv

1. stuva (en matlagningsterm): da. stuve; trol. av lågty. stoven med samma bet. (ty. stoben); ovisst, huruvida ett germ. eller ett romanskt ord

2. stuva packa, lasta: no. stuva; av lågty. stüwen dämma upp (vatten); packa (ty. stauen). Härtill stuvare; stuveri'

stybb, stybbe kolstybb: av lågty. stubbe damm, stybb (ty. Gestüpp), besläktat med ty. Staub damm, lågty. stof (se stoft) och ty. stieben damma, ryka Stycke: fsv. no. stykke, isl. stykki; gemens. germ. ord (ty. Stuck) med grundbet. 'stump'; bildn. till stock styckebruk, styckjunkare: till äldre. sv. stycke kanon, efter ty. Stück stygg: fsv. stygger, isl. styggt, no. stygg ovänlig, bister, vred, frånstötande, skygg, ful; nord. ord med grundbet. 'styv* och med anknytningar i andra

2. styrka

indoeurop. språk. Härtill styggelse: bildn. till fsv. styggias känna fasa, avsky (jfr vederstygglig) stygn [styng'n]: variantform av styng, uppkommen genom felaktig "förbättring" av detta (möjl. efter det rimmande dygn); känt först från nysv. (1600-t.) stylta: fsv. stylta, da. styUe; jfr likbet. no. stütra, ty. Stelze, eng. stüt; trol. besläktat med stulta och stolt stymmelse: se tillstymmelse stympa: bildn. till stump; jfr fsv. stympla stympa, av lågty. stumpelen med samma bet.

stympare på sitt område underhaltig person: fsv. stympare. da. stymper; av lågty. stümpere krympling; stackare

1. styng stick: fsv. styng n.; vanligare i fsv. (och ursprungligare) är stynger (stiunger) m.; bildn. till stinga; jfr stygn

2. styng (ett slags fluga): samma ord som 1 styng

Styr (i uttrycket gå över s.): efter lågty. over stür över styret (rodret), eg. om fartyg som icke lyder roder Styra: fsv. no. styra, isl. styra; gemens, germ. ord (ty. steuern, eng. steer), bildn. till ett subst, med grundbet. 'stöd' (ty. Steuer f. understöd, skatt); jfr styre, ostyrig, utstyra. Härtill styr (hålla i s.); styrelse; styrsel

Styrbord: no. styrbord, isl. stjörnbord; i sv. trol. närmast av lågty. stürbort, egentl, 'den sida, där styr-åran är'; efter det forntida och medeltida bruket att lägga ut rodret (styråran) på höger sida av skeppsaktern; jfr babord styre: fsv. styre roder; styrelse, ledning, isl. styri; gemens, germ. ord (ty. Steuer n. roder), bildn. på ett subst, med grundbet. 'stöd, roder* (ty. Steuer f.), se styra

1. styrka (subst.): utvidgning av likbet. fsv. styrker, isl. styrkr, no. styrk; härtill adj. isl. styrkr stark; gammal bildn. till stark

2. Styrka (verb): fsv. isl. styrkia; bildn. till subst. isl. styrkr styrka eller till adj. isl. styrkr stark, se 1 styrka

442I. styv

stäkra

1. styv (adj.): äldre sv., da. stiv; av lågty. stif (ty. steif) med samma bet. Härtill styvnad

2. styv- (i styvbarn, styvfar, styvmor): fsv. stiwp-, stiuf-, isl. ,stjüp-, styp-, no. styv-, stjuk-; gemens, germ. prefix (ty. Stief-, eng. step-) med bet. 'stympad, berövad'; besläktat med stuv

styver äldre mynt av ringa valör; liten slant: da. styver; av lågty. stüver (ty. Stüber) litet mynt, bildn. till stüv avhuggen, se stuv

styvmorsblomster Viola tricolor: efter ty. Stief mutter eken (o. 1600); namnet är givet på grund av blommans 3 färger och 5 kronblad: det största (nedersta) kronbladet är modern, som sitter på 2 "stolar" (foderblad), däröver hennes egna 2 barn, som har var sin stol, och överst 2 styvbarn, som har blekare färger och tillsammans bara en stol

Stå: fsv. sta, no. da. stå; med motsvarighet i andra germ. språk (lågty. stån, ty. steken), dock ej i isl., got. och forneng. (se stånda); till en indoeurop. rot med talrika ordbildningar i olika språk; jfr stad, stall, ställa, sto, stol, stomme, stor, återstod; stabil, stadium, stadion

Stål: fsv. stal, isl. stal, no. stål; gemens, germ. ord (ty. Stakl, eng. steel), med grundbet. 'hård'

1. stånd stående; ställning, tillstånd (i sammansättningar, t. ex. mot-, till-, stillestånd; i uttryck som hålla stånd, vara i gott stånd): fsv. no. stånd; av lågty. stant, ty. Stånd med samma bet., bildn. till verbet stånda; jfr an-, be-, bi-, förstånd, till an-, be-, biförstå, välstånd (till stå väl), skadestånd. Härtill ståndaktig

2. stånd örtstånd; marknadsstånd: av lågty. stant, se 1 stånd

3. stånd samhällsställning, -klass, plur. Ständer riksstånd: da. stånd; av lågty. stant och ty. Stånd (plur. Stände), samma ord som 1 stånd

Stånda stå (i vissa uttryck, t. ex. stånda ansvar): fsv. isl. no. standa (imperf. stop); gemens, germ. ord (eng. stånd), till samma indoeurop. rot som i stå; jfr stanna, stånd, ständig, stund

Ståndrätt: da. standret; av ty. Stand-reckt, eg. 'rätt på stående fot, utan att sedvanlig domstol sättes' stång: fsv. stäng, isl. stgng, no. stong; gemens, germ. ord (ty. Stange), besläktat med stinga; jfr stånga, stänga, stängel

Stånga (om tjur el. bagge): fsv. isl. no. stanga med samma bet., i fsv. även 'ljustra'; egentl, 'sticka med stång, bruka hornen som stång', bildn. till stång

1. stånka (ett större dryckeskärl): dimi-nutivbildn. till fsv. standa, sv. dial. stånda tunna; till stånda

2. stånka (verb): fsv. isl. no. stanka; besläktat (genom avljud) med stöna; ytterst ljudhärmande

Ståt: egentl, samma ord som 2 stat i bet. 'underhåll'. Härtill ståtlig: av lågty. statelik (ty. stattlich) ståthållare: fsv. stathollare; av lågty. statholder (ty. Statthalter) med samma bet.; till lågty. stat ställe (alltså egentl, 'ställföreträdare') Stäcka förkorta; hindra: fsv. stækkia förkorta, da. stække avkorta; bildn. till ett fsv. adj. stakker kort, som återfinns bl. a. i det arkaiserande stackot, jfr stackig

Städ (smides-): fsv. stæp, no. sted; nord. ord med grundbet. 'något som står fast', besläktat med stad, städja m. fi. städa: egentl, samma ord som städja, med bet. 'ställa på sin plats'; jfr no. Stella med samma betydelsutveckling. Härtill städerska

-städes (i sammansättningar, t. ex. alle-, annor-, ingen-, mången-, någon-, tillstädes): adv.-bildn. till fs^. staper ställe, se 2 stad Städja fast anställa: fsv. stæpia, isl. stedja, no. steda göra fast el. stadig; anbringa på en viss plats; fastställa; antaga i tjänst; bildn. till 2 stad i bet. 'plats, ställe'; jfr stadd. Härtill städja (subst.)

städse: fsv. stædhse, da. stedse; av lågty. stédes (ty. stets) alltid, besläktat med stod

städsel, stådsla: bildn. till städja Stä'kra (namn på flera växter, vanl.

443ställa

stöpa

Oenanthe aquatica): till äldre sv. stälda, sv. dial. staka stinka, lukta illa, no, stækja, isl. stækur illaluktande, no. stæk bitter, härsken Ställa: fsv. stælla, no. Stella; trol. av likbet. lågty. stellen (ty. stellen), bildn. till 2 stall i bet. 'ställning, stående plats' ställe: av ty. Stélle med samma bet.; avledn. av äldre ty. stall ställning, plats, se 2 stall, ställa

1. stämma röst: da. stemme; av lågty. stemme med samma bet. (ty. Stimme), trol. besläktat med 3 stämma

2. stämma vara lika, stämma överens: efter ty. stimmen, med anslutning till 1 stämma

3. Stämma dämma: fsv. stæmma, isl. no. stemma; gemens, germ. ord (ty. stemmen, eng. stern); till ett adj., motsvarande no. stam stammande; stel i lederna; se stamma

4. stämma (i stämma inför rätta, stämma möte o. dyl.): fsv. stæmna, isl. stefna, no. stemna; ytterst till en indoeurop. rot med bet. 'vara (göra) fast' (jfr bestämma). Härtill stämma möte, sammankomst: fsv. stæmna, isl. stefna; stämning (inför domstol)

Stämning sinnesstämning: efter ty. Stimmung, till 2 stämma Stämpel: fsv. stæmpil, no. stempel; av lågty. stempel (ty. Stempel) med bl. a. samma bet., bildn. till stampa Stämpla föreha onda anslag: av lågty. stempelen med bl. a. samma bet., nära besläktat med stämpel ständig: no. stendig; av lågty. stendich el. ty. ständig med samma bet., bildn. till 1 stånd, jfr beständig Stänga: fsv. stængia, isl. no. stengja; bildn. till stång. Härtill stängsel stängel (blomstängel): av likbet. ty. Stengél; egentl, 'liten stång', diminu-vum till stång; formellt samma ord som fsv. stængil tvärslå för dörr, skott-bom, no. stengel stötta, liten stång Stänka: fsv. stænkia, isl. støkkva, no. støkkja; gemens, germ. ord, bildn. till stinka

stäpp trädlös grässlätt: över tyskan av ryska stepj med samma bet. stärbhus dödsbo: till ty. sterben dö;

märk, att lågty. sterven betyder även 'efterlämna som arvinge'; jfr dödsbo stärka: fsv. stærkia; bildn. till stark Stätta: fsv. stætta; jfr sv. dial. stält, no. stät med bl. a. samma bet., isl. stétt f. steg, gång; bildn. till stiga

1. stäv (på fartyg): av lågty. holl. sleven (ty. Steven) med samma bet.; nära besläktat med 1 stam

2. stäv (omkväde i isländskt drapa; art av norsk folkdiktning): av isl. stef period, omkväde, no. stev (även 'stående talesätt'; se ordstäv); besläktat med stav

1. stäva (mjölk-)', sv. dial. stava, stävu, no. stava; bildn. till stav

2. stäva ihop sätta ihop stavar: bildn. till stav

Stävja [-ä'-]: isl. stef ja, no. stevja hindra, hejda; i sv. möjl. litterärt lån från isl.; trol. till isl. stef n. i kollektiv bet. 'stängsel' (se 2 stäv); jfr stänga Stöd: fsv. stydh, äldre studh stolpe, stöd, hjälp (se brandstod), isl. stod, stud, no. styd, stø; besläktat med ty. Stütze (se stötta); jfr stödja Stöddig, Studdig kraftig, handfast (var-dagl.): av eng. sturdy med samma bet. Stödja: fsv. stypia, isl. stydja, no. stydja;

bildn. till stöd stöka: sv. dial. stöka söka bränsle, plocka ris och kvistar; till stök ris och kvistar, avskräde, skräp; möjl. besläktat med stuka stack, stapel, se 2 stuka. Härtill stök, stökig Stöld: fsv. styld (jfr isl. stuldr); bildn. till stjäla (jfr börd till bära, skörd till 1 skära)

stöna: fsv. isl. no. stynja; gemens, germ. ord (ty. stöhnen, eng. stun); trol. besläktat (genom avljud) med 2 stånka; liksom detta ljudhärmande Stöp (i uttrycket gå, stanna i stöpet): sv. dial. stöp (stöpis) svallis, is- eller snösörja, stöpa (det stöper) smälta, töa; jfr också lägga i stöp lägga i blöt (kläder för tvättning, säd för mältning); sammanhörande med stöpa stöpa: fsv. støpa hälla, gjuta, stöpa, isl. steypa störta ned, låta hänga, hälla ut, no. støypa; nord. ord, egentl, 'låta

444I. stör

substans

falla', besläktat med stupa. Härtill stöpregn störtregn

1. stör (en fisk, Acipenser sturio): av lågty. stör (ty. Stör), samma ord som likbet. fsv. styria, isl. styria; av omstridd härkomst

2. stör stake, käpp: fsv. stør, isl. staurr, no. staur; besläktat bl. a. med styre och med lat. restaura're återupprätta (se restaurera)

störa oroa: känt fr. o. m. 1600-t.; av ty. stören med samma bet.; besläktat med sv. dial. styrja stoja, isl. styrr larm (jfr storm); se förstöra Störta: fsv. styria, no. sturta; av lågty. störten (ty. sturzen) störta, falla, störta omkull, hälla ut; jfr bestört, gen-störtig

stöt: fsv. støter, isl. steytr, no. støyt; gemens. germ. ord (ty. Stoss; lågty. ståt, se stot-); till stöta. Stöta: fsv. støta, isl. steyta, no. støyta; i andra germ. språk starkt verb (ty. stossen); besläktat med studsa Stötta (subst.): da. støtte; av lågty. stiitte (ty. Stiitze) stöd, möjl. besläktat med stödja

•Stötting: se sparkstötting stöv stoft: av da. støv stoft, damm, bildn. till støve damma; av lågty. stöven damma (ty. stäuben), till stöv damm (ty. Staub), besläktat med stoft; jfr stövare

Stövare jakthund: fsv. støvare; av lågty. stöver (ty. Stöber) med samma bet.; till stöven jaga, egentl, 'röra upp damm', se stöv

Stövel [-övv'-, -ö'v-]: fsv. støvel, sv. och no. dial. styvél; av lågty. stevel (ty. Stiefel); av ital. stiva'le stövel subaltern [-tä'rn] underordnad (tjänsteman): över ty. och fra. av lat. subalter'-nus underordnad subba söla, smutsa, plaska: no. subbe med samma bet.; trol. en ljudhärmande bildning. Härtill subb smuts, smörja; subbig; subba slarvig kvinna; slinka; uppasserska, servitris (på ölkafé el. enklare matställe) subjek't person, väsen (såsom förnimmande, viljande, handlande); grundordet i en sats (varom predikatet ut-

säges): av lat. subjec'tüm grundbegrepp, -väsen, egentl, neutralform av sub-jec'tus underkastad, underlagd (jfr sujett, adjektiv, objekt). Härtill subjekti'v personlig: av medeltidslat. subjecti'vus hörande till subjektet; subjektivitet; subjektivis m subkuta'n under huden (motsats: intravenös): modern bildn. av lat. subf under och cui'is hud subli'm upphöjd; högstämd; storslagen: över fra. av lat. subWmis upphöjd (jfr sublimera). Härtill sublimitet upphöjdhet

sublimera rena, förädla: av lat. sublimare rena, destillera, ursprungl. 'lyfta, upphöja'; bildn. till subWmis (se sublim). Härtill sublimat (smittrenings-medel. kvicksilverklorid): egentl, lat. perf. part. med bet. 'renad' subluna'risk under månen befintlig, jordisk: bildn. till lat. sub' lu'na under månen

submari'n undervattens-: adj.-avledn. av lat. sub' under och mar'e hav (jfr marin)

subordinera underordna; vara underordnad: av medeltidslat. subordina're med samma bet.; av lat. sub' under och ordina're inrätta, ordna, förordna (se ordinera). Härtill subordination underordnande, lydnad subrett' (skådespelerska, som spelar underordnade roller): av fra. soubrette (skälmsk) kammarjungfru; av provensalska soubreto sirlig, bildn. till lat. superare överträffa, övervinna subsi'dier (plur.) penningunderstöd, givet av en stat till en annan: till plur. av lat. subsid'ium undsättning, hjälp, stöd. Härtill subsidiä'r understödjande; medverkande, i andra hand: av likbet. fra. subsidiaire

subskribera anteckna sig för, förbinda sig att köpa: av lat. subscri'bere underskriva (se skribent, skriva). Härtill subskribent person som subskriberar: av lat. pres. part. subscri'bens; subskription

substan s (grund)ämne, massa: över ty. och fra. av lat. substan'tia väsen, väsentlig egenskap, till substa're vara under,

445substantiv

suffragett

finnas som underlag (jfr distans, stabil). Härtill substantiell [-tsiell'] väsentlig; kraftfull: av fra. substantiell av lat. substantia'lis sub stantiv (en ordklass, "tingord"): över ty. av lat. (nomen) substantivum, (ord) som betecknar en substans, något självständigt, till substan'tia, se substans substituera sätta i stället (för), ersätta: över ty. av lat. substitu'ere sätta i stället (se statuera). Härtill substitut ersättning: över ty. av lat. perf. part. substituts; substitution substrat underlag, grund: av lat. sub-stra'tum, substantiverat neutr. av perf. part. till subster'nere bädda under, lägga under

subsumera inbegripa under ngt: av lat. subsu'mere, bildn. av sub' under och su'-mere taga, antaga (jfr kon-, presumera). Närtill subsumtion subtil fin; spetsfundig: av lat. subti'lis fin, hårfin, skarpsinnig. Härtill sub-ti litet spetsfundighet subtrahera dra ifrån, minska: av lat. subtrah'ere draga undan, undandraga (jfr trakt). Härtill subtrahen'd det tal som drages ifrån ett annat: av lat. gerun-divum subtrahen'dus som bör dragas ifrån; subtraktion: av lat. subtrac'tio undandragande

subtropisk [-trå'p-] belägen nära (men ej vid) ekvatorn: av lat. sub' under, inemot, invid och tropisk subvention [-vensjo'n] understöd; mellankomst: av fra. subvention; bildn. till lat. subvenire komma till undsättning, bistå. Härtill subvenera, subventionera subversi'v omstörtande, otillåtlig: av likbet. eng. subversive till verbet subvert kasta över ända, förstöra; av lat. subver'tere vända upp och ned, slå omkull, omstörta succé [sykse', sukse'] framgång: av fra. succés framgång; av lat. succéss'us fortgång, förlopp; framgång (jfr succession)

succession [suksesjo'n] tronföljd: av lat. success'io efterträdande (jfr succé, successiv, cession) successiv [suk'sesiv, -i'v] följande på varandra: av lat. successivus med sam-

ma bet., bildn. till success'us (se succé). Härtill successi've efter hand, småningom: lat. adv.-bildning SUCka: fsv. sukka, sokka, no. sukka; nord. ord, av omstridd härkomst; möjl. besläktat med suga (jfr ty. suckeln 'suga smått'); trol. ljudmålande (liksom klucka, 1 mucka), jfr isl. sukka larma, no sukka skvalpa. Härtill suck suckat kanderad pumpa el. citronskal: av fra. succade, bildn. till lat. succ'us saft, must

suckulent saftig, köttig: av lat. succulen'-tus med samma bet., till succ'us saft sudd kludd, söl, klotter; tuss, tott; slarv, svir, rummel: sv. dial. sudd trasa (särskilt tuss av blånor, halm o. dyl.), no. sudd trasa; trol. ljudsymbolisk bildn. (jfr kludd, ludd, mudd). Härtill suddig: sv. dial. 'slarvig, oredig; halvfull'; sudda smutsa, söla, kludda; sv. och no. dial. 'nedsöla, smörja ned; begagna en sudd' sudla [su'dla, sudd'la] besudla: av ty. sudeln söla ned, koka och söla; sudda, slarva; bildn. till Sud kokande, besläktat med sjuda. Härtill besudla; obesudlad

suffisant [sufisangt, syf-] självtillräcklig, högdragen: av fra. suffisant, bildn. till suffire räcka till; av lat. suffic'ere sätta under; giva i stället; vara tillräcklig. Härtill suffisans [-ang's] självgodhet, dryghet: av fra. suffisance SUffix" avledningsändelse: av lat. suf-fi'xus vidfäst, perf. part. av suffigere fästa på, spika vid (jfr fix). Härtill suffigera

sufflé (ett slags mycket lätt pudding): av fra. soufflé, egentl, perf. part. av fra. souffler blåsa upp; av lat. suffla're blåsa upp (jfr sufflera, sufflett) sufflera viska (till hjälp åt skådespelare): över ty. av fra. souffler blåsa, blåsa upp; viska (se sufflé). Härtill SUfflÖ'r teaterviskare: av fra. souffleur sufflett' vagnskur: av likbet. fra. souf-flet, bildn. till souffler blåsa upp (se sufflé)

suffragett' [-g-] rösträttskvinna: av eng. suffragette; bildn. till lat. suffra'-gium röst; rösträtt

446suga

supplera

suga: fsv. sugha, isl. suga; gemens, germ. ord (ty. saugen) med besläktade bildningar i andra indoeurop. språk, t. ex. lat. su'cus (succ'us) saft (jfr suckat) sugga: no. sugga; diminutivbildn. till so och liksom detta trol. av ljudhärmande ursprung; jfr ty. dial. (Schweiz) soggi, lockord till grisar

suggerera [-g-] ingiva, bibringa, påverka: över ty. och fra. av lat. sugger'ere bära under; insätta; tillfoga. Härtill suggestion [sugesjo'n] väckande av föreställning, ingivelse: av lat. sugges'tio tillfogande; suggestiv tankeväckande sujett [sysjett'] skådespelare: av fra. sujet undersåte m. m.; av lat. subjec'tus underställd, underordnad (se subjekt) sukta fåfängt åtrå: sv. dial. sukta åtrå; av lågty. suchten, suften längta efter; sucka; bildn. till supa (i bet. 'draga in luft')

1. sula (sko-): dial. även sola, fsv. sula, sola; gemens, germ. ord (ty. Sohle, eng. sole), av oklart ursprung

2. sula (en havsfågel): no. sula med samma bet.; i sv. väl lån från no.

sulagera [-sje'ra] trösta: av likbet. fra. soulager; av ett folkl. lat. sublevia're underlätta, bildn. till lat. lev'is lätt. Härtill sulagemang [-sjemang'] tröst, ersättning: av fra. soulagement sulfa (även i sulfapreparat m. fi.): förkortning av sulfonamid; modern bildn. till lat. suVphur svavel och ammonium,, med ändelsen -id sulfa't, sulfi't (olika slags trämassa): bildn. till lat. suVphur svavel

sulta'n (tidigare) härskare i Turkiet och vissa andra orientaliska länder: ytterst av arab. sultan herradöme; härskare suma'k (vid garvning använt medel): ytterst av arab. summàq med samma bet. summa: av lat. summ'a det högsta, det översta; det hela; summa, belopp. Romarna adderade nedifrån uppåt och skrev »summan» överst. Härtill summarisk kortfattad, sammandragen: från ty.; summera lägga ihop I. sump grund vattensamling; fisksump: no. sump liten håla i snö, da. sump mosse; av lågty. sump (ty. Sumpf)

mosse, träsk, trol. besläktat med svamp. Härtill sumpig 2. sump bottensats, grums (kaffesump): trol. samma ord som 1 sump

1. sund (subst.): fsv. isl. no. sund; gemens. germ. ord (ty. Sund, eng. sound) trol. identiskt med isl. no. sund simning; bildn. till simma, sålunda 'stycke av sjö som man simmar över'

2. sund (adj.) frisk: fsv. sunder; av lågty. sunt med samma bet. (eng. sound, jfr ty. gesund); av omstridd härkomst

sunnan: fsv. isl. no. sunnan från söder; gemens, germ. ord; jfr nordan och söder

sunntält soltält (på fartygsdäck): bildat till lågty. sunne el. eng. sun sol (jfr söndag) supa: fsv. no. supa, isl. supa; gemens, germ. ord (ty. saufen, eng. sup dricka), jfr soppa, supé. Härtill sup; superi; supanmat: till fsv. supan med samma bet.; trol. av lågty. supen drickande; se suput

supé aftonmåltid: av likbet. fra. souper, bildn. till soupe soppa, brödbitar doppade i mjölk o. dyl. (medeltidslat. suppa), av germ. ursprung (se soppa) Härtill supera intaga supé: av likbet. fra. souper

super- (i superfin, -fosfat, -intendent m. fi.): av lat. sup'er över, utöver, högre än, framför, samma ord som grek. hyper' (se hyper-) och över superb (syperb) [sypär'b] utmärkt, ypperlig: över fra. av lat. super'bus övermodig; stolt; präktig, härlig superlativ översvallande, intensiv; även en grammatisk term: över ty. av lat. (grad'us) superlati'vus 'den högsta graden'; till lat. superferr'e (perf. part. superla'tus) lyfta över, lägga över supi'num (en verbform): lat. ord, egentl, neutralform av adj. supi'nus bakåt-lutad, uppåtvänd supplera ersätta: av likbet. lat. supp-le're. Härtill suppleant [-an't, -ang'] ersättare^ ställföreträdare: av fra. suppleant, egentl, pres. part. av suppléer ersätta, av lat. supple're; supplement tillägg: av lat. supplemen'tum ersättning, fyllnad; supplementär fyllnads-

447supplicera

suverän

supplicera bönfalla, ingiva böneskrift: över ty. av lat. supplica're, egentl, 'knäböja' (jfr supplik). Härtill supplikan't person som inger böneskrift: av lat. pres. part. supp'licans (gen. supplican'tis) bönfallande supplik böneskrift: av fra. supplique; ytterst till lat. supplica're, se supplicera

supponera antaga: av lat. suppo'nere placera under; lägga till grund för (jfr ponera). Härtill supposition antagande suppurera vara sig: av lat. suppura're med samma bet. Härtill suppuration varbildning SUpra- (i supradentàl, -naturalism m. fi.): av lat. sup'ra ovan, ovanom, över, bildn. till sup'er, se super-supremati' överhöghet: bildn. till lat. supre'mus högst, överst supu't storsupare: känt sedan 1600-t.; av likbet. lågty. sup-üt; bildat av imperativ till supen supa och partikeln üt ut; jfr krypin, skymundan sur: fsv. no. sur, isl. surr; gemens, germ. ord (ty. sauer, eng. sour), trol. med bet. 'fuktig'; av omstridd härkomst; jfr svra

surfa [surr'-, sörr'-] (bogsering av vattenskidor): av likbet. eng. surf, till surf bränning, vågskvalp. Härtill surf ing surmulen: av mit. sürmülen 'med trumpen, ovänlig min'; till mule, se mule surnumerär övertalig: av fra. surnumè-raire övertalig; av lat. supernumerafrius med samma bet. surpris [surpri's, syr-] överraskning: av fra. surprise; till surprendre gripa på bar gärning; överraska; se 1 pris surr: förkortning av surrogat (kaffe-surr o. dyl.)

1. surra (om läte): no. surra, ty. surren; ljudhärmande, liksom snurra, sorla

2. surra göra fast: no. surra, ty. sorren; jfr holl. sjorren med samma bet.; av dunkelt ursprung

surrealist [syr-] (litterär o. konstnärlig riktning, urspr, i Frankrike på 1920-t., som framför allt sökte återge det undermedvetna själslivet): av fra. surréalisme, egentl, 'över-verklighet* ("Manifeste du s." av André Breton 1923)

Slirroga't ersättning, nödfallsmedel: bildn. till lat. surroga're föreslå, välja i stället för något

surv (i uttrycket hela surven): till sv. dial. surva trassla ihop, bringa i oordning; i övrigt av dunkelt ursprung sur vi vans [survivang's, syr-] rätt att efterträda ngn i en syssla: av fra. survi-vance: till suroivre överleva SUS (i uttrycket i s. och dus): eg. samma ord som sus susning, isl. sus vågskvalp, se susa. Jfr 1 dus

susa: no. susa, lågty. susen, ty. sausen; ljudhärmande (liksom brusa, sorla m. fi.)

suspek't misstänkt: egentl, perf. part. av lat. suspic'ere misstänka; jfr spektakel, a-, pro-, respekt suspendera [suspende'ra, syspangde'ra] skilja från tjänsten för viss tid: över ty. av lat. suspen'dere hänga upp; hålla i oavgjort tillstånd; uppskjuta, inställa, av sus- under och pen'dere hänga (jfr pendel). Härtill suspension avsättning för viss tid; suspensi'v uppskjutande

suspensoa'r påse som stöd för pungen vid bråck o. dyl.: av fra. suspensoir med samma bet., till suspendre hänga upp; av lat. suspen'dere, se suspendera sutare (en karpfisk): fsv. sutare, isl. sütari, no. suiar; med egentl, bet. (bevarad i fsv. och isl.) skomakare; garvare

sutenö r man som utnyttjar prostituerad: av fra. souteneur, bildn. till souienir underhålla, beskydda; av lat. sustine're underhålla

suterräng' källarvåning: av fra. souter-rain, egentl, 'underjordisk', av lat. subterra'neus med samma bet. sutu'r sammanfogning, söm (särskilt på huvudskålen): av lat. sutu'ra söm suveni'r minne: av likbet. fra. souvenir, till verbet se souvenir erinra sig; av lat. subveni're i bet. 'komma i ngns tankar, falla * ngn in'

suverä'n härskare; enväldig; överlägsen: av fra. souverain högst, överste; av folkl. lat. supera'nus (jfr sopran), bildn. till lat. adv. sup'er över. Härtill suveränitet överhöghet

448svabba

svavel

svabba rengöra ett fartygs däck, spola: av likbet. eng. swab, jfr holl. zwabberen (se svabel); samma ord som sv. och no. dial. svabba söla, plaska, skvimpa, lågty. svabben, ty. schwappen plaska, skvalpa; ljudhärmande. Härtill svabb kvast av kabelgarn: av likbet. eng. swab; svabbig

svabel rengöringskvast, svabb: av holl. zwabber med samma bet., till zwabberen svabba, skvalpa; jfr lågty. swabbelen skvalpa (ty. schwappeln), bildn. till svabba. Härtill svabla svabba, skura svacka sänka i marken: möjl. en bildn. till svank (med dialektal ljudutveckling)

svada ordflöde: av lat. sua'da övertalningens konst; jfr pers vad era svag (adj.): fsv. svagher, svaker, no. svak; av lågty. swàk (ty. schwach); trol. med grundbet. 'böjlig'; av okänt ursprung

swagger [svagg'er] lös, vid damkappa: av likbet. eng. swagger, bildn. till swag hänga ned slappt

svaja: trol. av holl. zwaaien eller lågty. swåien kränga (om fartyg); till bet. påverkat av rimordet 2 vaja; jfr också no. svaga svaja, gunga, svagga gå och vagga

sval: fsv. no. sval, isl. svalr; nord. ord, möjl. besläktat med ty. schwelen brinna långsamt, schwül tryckande varm, i så fall egentl, 'svidande (kall)'; jfr isl. swlkaldr

svala fågel: fsv. isl. svala, no. svola; gemens. germ. ord (ty. Schwalbe, eng. swallow) av dunkel härkomst svale svalgång: fsv. svali; jfr isl. svalar (plur.), no. sval; nord. ord, av dunkelt ursprung

svalg: fsv. svalgh svalg; omåttlighet; bildn. till svälja; jfr lågty. swalch (swélch) strömvirvel (ty. Schwalch öppningen på smältugnen) och isl. svelgr svalg, no. svelg, da. svælg svalka (subst.; verb): svenskt ord, bildn. till sval

svall (i uttryck som havets s., svallvåg): trol. av ty. Schwall svällande stor massa, bildn. till svälla

svamla: samma ord som sv. dial. svamla skvalpa; röra sig osäkert, isl. no. svamla plaska, simma; besläktat med simma svamp: fsv. svamper, isl. svgppr, da. svamp; av samma grundform som sopp; besläktat med sump svan: fsv. svan, isl. svanr (jfr sv. och no. dial. svana f. med samma bet.); gemens, germ. ord (ty. Schwan, eng. swan), trol. med ursprungl. bet. 'sångare.', besläktat med bl. a. lat. son'us ljud, se sonat svang (i uttryck som vara i svang)', av ty. im Schwange sein med samma bet., egentl, 'vara i svängning'; besläktat med svinga

svank inböjning, fördjupning (även i svankryggig): i sv. dial. även 'sänka i marken, svacka', no. svank inböjning på en trädstam; jfr svacka svans: fsv. swanz släp på kjol; av lågty. swanz släp på kjol; svans (ty. Schwanz) svara: fsv. isl. svara med samma bet.; nord. ord, besläktat med svärja och med grundbet. 'tala, språka'; sannolikt ljudhärmande; jfr ansvar. Härtill svar svart: fsv. svarter, isl. svartr, no. svart; gemens, germ. ord (ty. schwarz, eng. swart) med oklara släktskapsförhållanden; jfr svärta

svartmuskig: äldre sv. muskig, musken dyster, mörk, sv. och no. dial. musken disig; till sv. dial. musk halvmörker, smuts, mörkt o. dolskt utseende, no. musk dis, duggregn

svartsjuk: sv. uttryck, känt från o. 1650; av ovisst ursprung, jfr da. skinsyg (eg. 'skensjuk') el. skindsyg, ty. eifer-süchtig; trol. 'svart i synen av avund' svarva: fsv. svarva med samma bet., isl. svarfa bringa ur sitt läge, no. svarva fara omkring, svänga, tumla; vrida omkring, svarva; till ett starkt verb (bevarat bl. a. i no. sverva) med bet. 'fara hit och dit, vrida, virvla omkring' svassa yvas, stoltsera, pråla: i äldre sv. även med bet. 'prata, pladdra'; trol. av ty. schwatzen prata, möjl. ljudhärmande svas'tika hakkors: av sanskrit svas'tika, eg. 'lyckobringande' svavel: fsv. svavel; av lågty. swavel med samma bet. (ty. Schwefel), trol. urbesläktat med lat. suVphur svavel

449svear

svimma

svear (folknamn): fsv. svear, isl. swar, lat. (Tacitus) Suiones; av omstritt ursprung; jfr svensk, svecism, svekoman. Härtill Sverige: fsv. Svea rike 'svearnas rike'; Svitjod: eg. 'sveafolket', se tyda

sweater [svetfer] (stickad ylletröja): av likbet. eng. sweater, till sweat svettas; alltså klädesplagg som kommer bäraren att svettas (under arbete el. sport) svecis'm (svensk språkegenhet): modern bildn. på folknamnet svear (lat. Sue'ci), som ingår i Sverige och varav svensk urspr, är en adjektivbildn. (liksom dansk till daner). Jfr skanism, da-nism m. fi. sved svedjeland: fsv. svip (plur. svipiar), no. svid; bildn. till svida i bet. 'svedja, bränna*. Härtill svedje- (t. ex. svedjebruk,, -land): fsv. svipia- (svipialand), egentl, gen. av svip

1. sveda (subst.): av fsv. svidhi (dat. ack. svidha) brännande smärta, sveda, isl. sviöi, no. svide med samma bet.; bildn. till svida

2. sveda (verb): no. svida sveda, bränna på ytan; trol. en bildn. till fsv. svip (se sved) eller till fsv. svipa svedjeland (isl. svida, no. svida svedjande, brand), i varje fall nära besläktat med svida

svedja (verb): trol. en bildn. till fsv. svip svedjeland (se sved) svedje-: se sved

sveg spö, gren, lång böjlig käpp: sv. dialektord (även svige, svege), no. sveig, isl. sveigr; till adj. sveg böjlig, isl. sveigr, verben sveigia böja, kröka och svigna böja sig, ge efter, fsv. svighna, sv. dial. svigna krökas svek: fsv. isl. no. svik; till svika Svekoma'n svenskhetsivrare i Finland: bildn. till medeltidslat. suefcus svensk (jfr svecism) och grek. mani'a vurm (jfr fennoman) Sven ung gosse; tjänare: fsv. sven, svæn, isl. sveinn, no. svein gosse, yngling, ung man; tjänare; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'egen, frände, hemmahörande' och med besläktade former i baltiska språk

svensk: fsv. svænsker, isl. sønskr; adj.-bildn. till svear

svepa: fsv. svepa hölja om, veckla omkring, isl. sveipa även 'kasta, svänga'; gemens, germ. ord (ty. schweifen svänga, eng. sweep sopa) med grundbet. 'hastigt fara fram (t. ex. om vinden), slå till (med piska o. dyl.)'; jfr svepe, svepskäl svepe: ny bildn. till svepa i bet. 'hölja* svepskäl: jfr fsv. svepesak anklagelse som framkastas för syns skull; till sv. dial. svepa likna, no. svipa (jfr isl. svipr hastig glimt, skymt, utseende); besläktat med svepa svetsa: av medelhögtyska sweitzen komma att svettas; upphetta; till schwitzen svettas, besläktat med 1 svett

1. svett (subst.): fsv. sveter (jfr fsv. svete, isl. no. sveite med samma bet.); gemens, germ. ord (ty. Schweiss, se svetsa; eng. sweat, se sweater) med släktingar i andra indoeurop. språk, t. ex. lat. su'dor svett; ljudformen (med e i stället för väntat e) påverkad av 2 svett

2. svett (adj.): fsv. svetter, isl. sveittr, no. sveitt svettig; bildn. till 1 svett. Härtill svettas; svettig

svi'bel: ur äldre svibelfisk; av ty. Zwie-

belfisch omblandade bokstavstyper svicka tapp i tunna o. dyl.: äldre sv. svick, no. svikk; av lågty. swick med samma bet., samma ord som ty. Zweck träplugg; mål, mening; av dunkelt ursprung

svickel (svickla) tresidig del av valv: av ty. Zwickel kil, diminutivform av det ord, varifrån svicka utgår svida: fsv. svipa sveda, bränna; svida, isl. svida, no. svida; nord. ord, jfr sved, sveda, svedja svika: fsv. svikia, svika, isl. svlkja, no. svika; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'böja', varav sedan 'böja av, vika undan, svika'; jfr svek, svikta svikta: da. svigte; av lågty. swichten med samma bet.; till ett verb, som återfinns bl. a. i fsv. svigha böja sig, ge vika, se sveg svimma: fsv. no. svima sväva; svimma; gemens, germ. ord, till subst. fsv. svime svimning, dvala, isl. svimi, besläktat med fsv. svema, isl. sveima röra sig hit och dit, svinga, sväva

450svin

svär-

svin: fsv. no. svin, isl. svin; gemens, germ. ord (ty. Schwein, eng. swine), egentl, substantivering av en adj .-bildn. till det indoeurop. ordet för 'svin* (se so), jfr lat. sui'nus hörande till svin svindel yrsel; svindleri: av ty. Schwin-del yrsel; svindleri; möjl. sammanhörande med svinna svinga: no. svinga, da. svinge; trol. av lågty. swingen (ty. schwingen) med samma bet.; jfr svänga, svang, schvung, svingel, svång, uppsving svingel (ett gräs, Festuca, Bromus): da. svingel; av ty. Schwingel med samma bet.; till svinga

svingpjatt (vardagl.): av kåsören E. Zetterström (»Kar de Mumma») 1941 skapad beteckning för ung man med intresse för swingdans och amerikanskt klädmod (jfr jazzgosse, jitterbug) svinna försvinna: efter ty. schwinden; jfr fsv. forsvinna, se försvinna, översvinnelig svira: no. svira, da. svire; av lågty. swiren flyga omkring, svärma, leva i sus och dus

svirvel (ett fiskredskap): sv. dial. svirvél, no. svervel virvel; besläktat med svarva

sviskon: da. sveske; av äldre ty. Zwesken med samma bet.; trol. ytterst från lat. (pru'na) damasce'na (plommon) från Damaskus svit följe; påföljd: av fra. suite med samma bet., bildn. till suivre följa, av folkl. lat. seq'uere (lat. seq'ui) med samma bet.

svivel (föreningslänk mellan ett fartygs båda kättingar, då det ligger förtöjt): no. svivel; till sv. och no. dial. sviva, biform till sväva

svordom: känt fr. o. m. 1600-t.; trol. sammansatt av ett från tyskan lånat ord (jfr ty. Schwur ed; förbannelse; till svärja) och sv. -dom Svullen: fsv. svollen, sullen, isl. sollinn, egentl, perf. part. av fsv. svælla (svall), se svälla. Härtill svullna; svullnad svulst: av lågty. swulst med samma bet. (ty. Geschwulst), bildn. till svälla.

Härtill svulstig uppblåst, prålande (om språk): av likbet. ty. schwülstig svulten: egentl, perf. part. av svälta svåger: fsv. svåger, da. svoger; av lågty. swàger manlig frände genom giftermål (ty. Schwager); besläktat med svägerska, svär-

svål: forngutniska suarpr huvudsvål, isl. svQr&r, no. svord (gräs-, fläsk-)svål; gemens, germ. ord (ty. Schwarte, eng. sward); av omstridd härkomst. Härtill grässvål grästorv, -matta svång tom; hungrig: fsv. svänger, isl. svangr, no. svang tunn, mager, utan innehåll; med urspr. bet. 'svängd inåt, böjd inåt'; bildn. till svinga. Härtill svångrem

svår: fsv. svar, isl. svdrr, no. da. svær tung; svår; gemens, germ. ord (ty. schwer) med grundbet. 'tung'. Härtill svårighet: efter ty. Schwierigkeit; ersätter äldre sv. svårhet; jfr fastighet, rättighet svårmod tungsinne, melankoli: efter likabet. ty. Schwermut svägerska: av lågty. swegersche med samma bet., bildn. på sweger svärmor, besläktat med svär- och svåger svälja: fsv. svælghia (imperf. svælghde), no. svelgja; bildn. till ett starkt verb fsv. svælgha (svalgh), isl. svelga med samma bet., gemens, germ. ord (eng. swallow); jfr svalg, uppsvulgen svälla: fsv. svælla (svall), isl. no. svella; gemens, germ. ord (ty. schwellen, eng. swell); jfr svullen, svulst svälta (svalt, svultit): fsv. svælta (svalt) dö av hunger, isl. no. svelta; gemens, germ. ord, av oklart ursprung. Härtill svälta (imperf. svälte): fsv. svælta döda genom svält, isl. svelta; svält svämma (i svämma över o. dyl.): av lågty. swemmen (ty. schwemmen) med samma bet.; egentl, 'låta simma' (sv. dial. svämma hästar), bildn. till simma svänga: av lågty. swengen (i sik swengen svinga sig), bildn. till svinga; jfr svängel

sväng el: av lågty. swengel med samma bet. (ty. Schwengel); bildn. till svänga svär- (i svärdotter m. fi.): till fsv. swær svärfar; gemens, germ. ord med mot-

451svära

sympati

svårighet i andra indoeurop. språk, besläktat med svåger, svägerska svära: se svärja

svärd: fsv. sværp, isl. sverö, no. sverd; gemens, germ. ord (tv. Schwert, eng. sword) av dunkel härkomst svärja (svära): fsv. sværia, isl. no. sverja; gemens, germ. ord (ty. schwören, eng. swear), trol. med grundbet. 'tala'; jfr svar, svordom svärm: fsv. sværmber; gemens, germ. ord (ty. Schwarm, eng. swarm), med grundbet. 'bisvärm'; möjl. av ljudhärmande ursprung (jfr 1 surra). Härtill svärma; svärmeri', svärmisk

1. svärta (subst.) svart färg; svart fågel: bildn. till svart

2. svärta (verb) göra svart: bildn. till svart

sväva: fsv. svæva, da. svæve; av lågty. sweven (ty. sckweben), besläktat med sv. och no. dial. sviva, isl. svifa svinga sig; sväva; driva omkring (jfr s vi v el); jfr utsväva

sy: isl. sy ja, no. sy a, sy; gemens, germ. ord (eng. sew), med släktingar i andra indoeurop. språk, t. ex. lat. su'ere sy, flicka, su'tor skomakare (se sutare); jfr syl, söm sybarit vekling, vällusting: efter den forntida staden Syb'aris i södra Italien, bekant för lyx och veklighet syd (dels som sjöterm, dels i sammansättning: sydafrikansk, -kust m. fi.): av lågty. ty. süd, süd-; jfr söder sydväst sjömanshatt: efter eng. south-wester, egentl, 'hatt mot (den regniga) sydväststormen' syffisant: se suffisant syfilis (en smittosam könssjukdom): efter herdenamnet Sy'philus i en latinsk 1500-talsdikt, som behandlar sjukdomen. Härtill syfilitisk; syfilido-logi' läran om smittosamma könssjukdomar

1. syfta blöta, fukta (i syfta malt)-, fsv. sypta, no. syfta rycka, skaka, rensa; jfr isl. svipta, no. svifta med samma bet.

2. syfta sikta; avse, häntyda pä: egentl, 'sikta mot ett mål'; bildn. till syfte. Härtill åsyfta

syfte: egentl, sikte (på gevär); samma ord som sikte (jfr 1 luft: lukt m. fi.) Härtill syftemål syjett: se sujett

sykomor [-kåmå'r] mullbärsfikonträd: sammansättn. av grek. syk'on fikon och lat. mo'rus mullbärsträd syl: fsv. no. syl; gemens, germ. ord (ty.

Säule pryl), bildn. till sy sylf luftande: se sylfid sylfid luftande; späd kvinnogestalt: av fra. sylphide med samma bet.; till lat. syVphus luftande; av dunkelt ursprung. Härtill sylfi'disk syll: fsv. isl. no. sylt; sv. och no. dial. även svill; gemens, germ. ord (eng. sill), besläktat med ty. Schwelle tröskel; av omstridd härkomst

syllogis'm [-g-] slutledning: av grek. syllogismos', egentl, 'sammanräkning'. Härtill syllogistisk med form av en slutledning sylta (verb): fsv. sylta inlägga, salta in (denna bet. även i senare tid och i sv. dial.); av lågty. sülten koka i saltlake, sylta in (ty. sülzen), besläktat med salt. Härtill sylt: sen nybildn.; sylta (subst.): av lågty. suite med samma bet. (ty. Sülze) symbios [-å's] samlevnad mellan växter av olika arter: bildn. till grek. syn' (sym') tillsammans och bi'os liv symbol [-bå'l] sinnebild, tecken; sym'-boluni (plur. sym'bola) bekännelseskrift: av grek. sym'bolon kännetecken. Härtill symbolisk sinnebildlig: från ty.; symbolisk sinnebildslära; symbolisera föreställa

symfoni' (ett slags musikverk för orkester): av grek. symfoni'a samklang, harmoni; j f r f o n e t i k. H är till s y m f 0' n i s k symmetri' överensstämmelse; regelbundenhet: av grek. symmetri'a yttre överensstämmelse mellan olika delar av ett helt. Härtill symmetrisk till sina delar regelbunden sympati' likstämmighet i känslor och tecken: av grek. sympath'eia, egentl, 'samlidande, delaktighet i en annans lidande' (jfr patos). Härtill sympatisk tilltalande, vinnande; sympatisera tycka öm, gå bra ihop med; sympatetisk som

452symposion

har medkänsla, som utövar hemlig verkan; sympatisö'r symposion [-på'-] konferens, sammankomst för överläggningar (mellan fackmän o. specialister): grek. ord, egentl, om dryckeslaget efter måltiden, "sam-drickning" (jfr isl. samdrykkia i. med samma bet.), till po'tos dryck; jfr pokal, pokulera. symposium är den latiniserade formen

symtom, symptom [-tå'm] (sjukdoms)-tecken, yttring: av grek. sym'ptoma läge, fall, tillstöt. Härtill symtomatisk, symptomatisk som tyder på något; sym(p)tomologi' syn: fsv. no. syn, isl. syn; gemens, germ. ord, egentl, 'seende' (jfr sammansättn. hän-, till-, wpp-, åsyn), bildn. till s e. Härtill syna besiktiga; synas tyckas, förefalla; -synt (t. ex. bok-, fram-, klar-, kort-, kring-, lång-, närsynt); jfr sällsynt. Härtill synbar sy'nagoga judiskt gudstjänsthus: ytterst

av grek. synagoge' samlingsplats synd: fsv. isl. no. synd; gemens, germ. ord (ty. Sunde, eng. sin), i de nord. språken dock möjl. lån (med kristendomen) från fornlågty. eller forneng.; till ett adj. med bet. 'sann, skyldig', egentl, 'varande', besläktat med sann; äldst på runstenen U 323 Sälna: forgefi hanum sakar ok syndir "förlåte honom skulder och synder" syndaflod (jfr 1 Mos. 6—8): 1600-t.; efter ty. Sündflut, ombildning av äldre sinflut ihållande vattenflöde; till flod flöde, ström

syndetikon (ett slags klister): bildn. till grek. syndetikos' sammanbindande syndikalism (fackföreningsrörelse på rent facklig, alltså ej politisk, grund): av fra. syndicalisme, bildn. till fra. syndicat fackförening (se syndikat)

syndikat sammanslutning, handelssällskap: av likbet. fra. syndicat, bildn. till grek. syn'dikos sakförare, ombudsman (se syndikalism) synergis'm samverkan: modern bildn. av grek. syn' tillsammans och er'gon arbete, verk; jfr allergi, energi. Motsats: antagonism

-synt

synestes i' (ett slags) sinnesanalogi, samtidig förnimmelse av t. ex. färg och ton: av grek. syna'isthesis medför-nimmelse, till syn' tillsammans och a'isthesis uppfattning; jfr estetik, anestesi. Härtill synestetisk synkop [-kå'p], syn kope (sammandragning av en obetonad taktdel med nästföljande betonade till en not; bortfall av trycksvag vokal): bildn. av grek. syn' tillsammans och kope' huggning. Härtill synkopera utstöta, bortkasta synkretist sammanjämkning: bildn. av grek. syn' tillsammans och kretiz'ein göra som kretenserna (d. v. s. trots inbördes kiv ena sig mot faror utifrån) synkron [-å'n], synkronisk [-å'n-] samtidig: bildn. till grek. syn' tillsammans och khron'os tid (jfr kronisk). Härtill syn kr ön is' m samtidighet; synkronisera samordna (till tiden) synnerhet (i uttrycket i synnerhet)-, efter ty. in Sonderheit i särskildhet; till lågty. sunder särskild, se sönder, synnerlig

synnerlig: fsv. sunderliker, synnerlig; av lågty. sunderlik (ty. sonderlich) underlig, utomordentlig, särskild; bildn. på sunder särskild, se sönder; jfr besynnerlig, synnerhet synod [-o'd, -å'd] kyrkomöte; prästmöte: av grek. syn'odos gemensamhetsväg, sammankomst; jfr anod, katod. Härtill synoda'1 synony m liktydigt ord, liktyding, ord som betyder (ungefär) detsamma: av grek. sy no'nymön ord med samma bet., till syn' tillsammans och on'oma namn (se onomatopoetisk). Härtill syno-nymi' liktydighet; synonymi'k läran om (ett språks) synonymer synoptisk som återger samtidiga iakttagelser (t. ex. s. karta)-, överensstämmande i synpunkter; överskådlig, översiktlig: efter likbet. grek. synoptikos', bildn. till syn'opsis samseende, samtidig åskådning, överblick (jfr optik). Härtill synoptiker författare som ger en översikt; (pl.) författare som stämmer överens i synpunkter (t. ex. de tre första evangelisterna) •synt: se syn

453syntax

såpa

syntax' . satslära, ordfogningslära: av grek. syn'taxis sammanställande, ordning, av syn' tillsammans och tax'is ordning (se taktik); jfr hypotax, paratax. Härtill syntaktisk avseende satsbildningen synte's sammanställning; framställning av kemiska föreningar: grek. syn'thesis sammanställning, sammanbindning till en enhet (se tes). Härtill syntetisk sammanställande, sammanbindande (motsats: analytisk); syntetiker syperb: se superb

1. syra (subst.) sur vätska: fsv. no. syra, isl. syra; bildn. till sur

2. syra (växtnamn, Rumex el. Oxalis): formellt samma ord som 1 syra

3. syra (verb): fsv. no. syra, ty. säuren; bildn. till sur

syre: svenskt ord, nybildn. (slutet av

1700-t.) till sur; jfr oxygen syren: över ty. av lat. syring'a med samma bet.; av lat. (grek.) sy'rinx rör, pipa, herdeflöjt

syrpris: se surpris

syrsa: äldre sv. siressat no. sirissa; ett ljudhärmande ord

syrtut livrock, långrock: av fra. sur-tout med samma bet.; sammansättn. av sur över och tout allt syskon: fsv. systkon, ombildn. av systkint isl. no. systkin; till formen urspr, plural; bildn. till syster syssla (verb): fsv. no. sysla, isl. sy sia besörja, uträtta; nord. ord, möjl. besläktat med forneng. süsl plåga, varur bet. arbete. Härtill syssla (subst.): fsv. sysla, isl. sysla göromål, verksamhet; sysslolös(het), sysselsätta syssling kusinbarn: fsv. systlunger kusin på mödernet, morbrors el. mosters barn, isl. syslingr; jfr likbet. isl. systrungr; bildn. till syster. Jfr brylling, småkusin syste'm ordnat helt; tankebyggnad; planmässighet: över ty. och fra. av grek. sys'tema något sammanställt, sammanställning. Härtill systematisk ordnad, planmässig: från ty.; systematik läran om vetenskaplig framställning; klassificering; systematiker vetenskapsman

som sysslar med systematisering; systematisera sätta i system, ordna syster: fsv. isl. systir, no. syster; gemens, germ. ord (ty. Schwester, eng. sister), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. sor'or syster; besläktat med svåger, svägerska, svär-, sv en, med grundbet. 'egen, till familjen hörande'; jfr syskon, syssling

1. så (adv.): fsv. sva, so, isl. sva, no. so (formen so har uppkommit i obetonad ställning); gemens, germ. ord (ty. eng. so) av omstridd härkomst

2. så (verb): fsv. isl. sa, no. så; gemens, germ. ord (ty. säen, eng. sow), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, t. ex. lat. ser'ere så (jfr seminarium, säsong); se sådor, säd. Härtill sådd: sv. ord, trol. en sen nybildn.

3. så (subst.): fsv. sar, isl. sår, no. så; från nord. språk och forneng. känt ord med motsvarighet i litauiskan och med bet. 'mått (kärl) för flytande varor'

sådan: fsv. svadana (oböjl.); av lågty. sodan med samma bet., till dän gjord, beskaffad (ty. getan), perf. part. av dån göra (ty. tun); jfr dan sådor (plur.) kli, avfall av säd: fsv. plur. sadher med samma bet.; egentl, pluralform av sap utsäde (se säd); bildn. till 2 så

såg (subst.): fsv. sagh, saagh, isl. sgg, no. sag, sog; gemens, germ. ord (lågty. såge, eng. saw; jfr ty. Såge), med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. seca're skära (se sektion); den sv. formen tyder på att ordet i sv. väsentligen är lånord från lågty. således: fsv. svaledhis, egentl, 'på sådan väg'; adverbbildn. med ändelsen -is till 1 så och 2 led Såll kärl att sålla med: fsv. sald, isl. såld, no. såld; nord. ord, trol. besläktat med 2 så sålunda: adverbbildn. av 1 så och fsv. lund sätt; sinne, se lynne sång: fsv. sånger, isl. sgngr, no. song; gemens, germ. ord (ty. (Ge)sang, eng. song)f bildn. till sjunga såpa (subst.): fsv. sapa, no. såpa; trol. av forneng. sape med samma bet. (eng.

454sår

sämre

soap), germ. ord (ty. Seife) av oklart ursprung

sår: fsv. sar, isl. sar, no. sår; substanti-vering av adj. sv. och no. dial. sår, fsv. sar, isl. sdrr sårad, smärtande, öm; gemens. germ. ord (ty. sehr mycket, eng. sore öm) med bet. 'som lider, som har plågor'. Härtill såra; sårnad sås: av fra. sauce sås; av lat. sal'sa saltat spad, jfr salt, sallad

1. såt (i uttrycket såta vänner)-, fsv. salter, isl. sdttr förlikt, ense; nord. ord, motsvarande lat. san'ctus, se sankt

2. såt håll för jägare: fsv. sat f. försåt, bakhåll, isl. sot, no. såt; eg. 'sittande, ställe där man sitter'; jfr försåt, sitta

såta, såte mindre stack; höstack: fsv. sate m. el. sata f., isl. såta, no. såta; bildn. till sitta såté kötträtt av tunna skivor, som skakas i stekpannan: av fra. sauter hoppa såvera rädda (i uttrycket s. apparanser-na rädda skenet): av fra. sauver; av lat. salva're rädda Säck: fsv. sækker, isl. sekkr, no. sekk; germ. lånord från lat. sacc'us; över grek. från något semitiskt språk (jfr hebreiska saq säck) Säd: fsv. sæp utsäde; såning, sådd; säd; sidoform till fsv. sap, isl. sad, no. såd med samma bet. (jfr sådor); bildn. till 2 så. Härtill säde: fsv. sæpe, isl. sàöi, jfr utsäde

säga [sä'ga, säj'a]: fsv. sæghia, sighia (imperf. sagdhe), isl. no. segja; gemens, germ. ord (ty. sägen, eng. say) med motsvarighet i slav. och baltiska språk och med besläktade former i grek. och lat.; jfr saga, sägen sägen, sägn: fsv. sæghn yttrande, utsaga, berättelse, med sidoform saghn (se sägen), isl. sggn, no. segn; nord. (och forneng.) ord, bildn. till säga Säker: fsv. sæker; av likbet. lågty. se-ker (ty. sicher); av lat. secu'rus säker säl (själ): fsv. siæl, seel, isl. selr, no. sel; sal är västsvensk, själ östsvensk form; att den vanligaste riksspråksformen blivit säl (sälhund) beror sannolikt delvis på inverkan av lågty. sel

(selhunt); gemens, germ. ord (eng. seal); av okänt ursprung. Härtill sälhund: äldre sv. äv. likbet. siöhund (siökalf) sälg: jfr isl. no. selja sälg, sv. dial. såld, sälde[r]; möjl. av sälj-vide (jfr ty. Sal-weide sälg); besläktat med lat. saVix sälg

Sälja: fsv. sælia, isl. selja överlämna; sälja; gemens, germ. ord (eng. sell) med grundbet. 'låta taga'; jfr salu, hand-söl

säll lycklig: fornsv. sæl, sæll, isl. såll, no.

sæl; jfr salig, usel, vänslas sälla (sig till): bildn. till sälle Sällan: fsv. sialdan, sældan, isl. sjaldan, no. sjeldan; germ. ord (ty. selten, eng. seldom) av dunkelt ursprung; jfr sällsam, sällspord, sällsynt sälle: fsv. sælle kamrat, stallbroder, sälle, no. selle karl; av lågty. selle kamrat (ty. Geselle); bildn. till sal bostad, alltså egentl, 'rumskamrat'; jfr sällskap, gesäll

Sälle: fsv. sælle kamrat, stallbroder, sälle, no. selle karl; av lågty. selle kamrat; bildn. till sal bostad, alltså egentl, 'rumskamrat'; jfr sällskap, gesäll sällsam: av lågty. (ty.) seltsam med samma bet.; till selten, se sällan sällskap: fsv. sællaskap, sælskap (även med bet. 'bolag'); av lågty. selschap, egentl, 'samling av kamrater'; till sälle sällspord sällan erfaren: av fsv. sæld- sällan (se sällan) och part. av spörja sällsynt: ombildn. av fsv. sælsyn, siæld-syn med samma bet., bildn. till sällan och fsv. syn synlig, se syn

Sä||tra: jfr no. seltra, selta sällträ; trol. till sälja i bet. 'överlämna', alltså egentl, 'det trä, med vilket man överlämnar bollen' sälta: bildn. till salt sämja (subst.): fsv. sæmia, no. semja överenskommelse; sämja; bildn. till den germ. stammen sam- i bl. a. samme sämjas: reflexiv form av fsv. sæmia förena, förlika, isl. no. semja; bildn. till samme

sämre, sämst: fsv. sæmbre, sæmaster, forneng. sæmra, sæmost; av dunkelt ursprung

455sämsk-

sämsk- (i sämskskinn o. a.): av lågty.

semes, semesch; av okänt ursprung Sända: fsv. sænda, isl. no. senda; gemens. germ. ord (ty. senden, eng. send) med grundbet. 'låta gå, låta resa'; besläktat med sinom Sänder (i uttrycket i sänder): fsv. sæn-der, sæn, z sæw, isl. senn, i senn, no. i senn; av dunkel härkomst Säng: fsv. sæng, siang, isl. sæing,

no. S67i<7; speciellt nord. ord av dunkelt ursprung

Sänka (verb): fsv. sænkia, isl. søkkva, no. sokkja; gemens, germ. ord (tv. senken), med grundbet. 'komma ngt att sjunka'; bildn. till det starka verbet sjunka. Härtill sänka (subst.); sänke Sär- (t. ex. i särskild, -märke, -ställning, -tryck): fsv. sær (adv.) åtskils, isär (skilja isär med part. särskild o. s. v.), egentl, dat. av reflexivpron. sig; jfr isär, särdeles, säregen särdeles: fsv. særdeles, isl. sérdeilis; adv.-bildn. (med ändelsen -es) till fsv. sær åt sig (se sär-) och del säregen: av da. særegen med samma bet., till da. sær egendomlig, samma ord som sär-

särk: fsv. særker, isl. serkr, no. serk skjorta; lintyg; av dunkel härkomst Sär I a sent: fsv. sirla, serla, ombildat av en form motsvarande isl. siöla, no. sidla, da. silde sent, trol. efter mönster av arla

särling enstöring, man som går för sig själv: av likbet. da. særling, ny bildn. till sær egendomlig, underlig (se sär-) särskild: se sär

säsong' årstid; tid för vissa nöjen och maträtter: av fra. saison årstid (i forn-fra. även 'lämplig tidpunkt'); av lat. safio (gen. satio'nis) (tid för) sådd säte: fsv. no. sæte, isl. væti; gemens, germ. ord, bildn. till sitta Säter fäbodställe: sv. dial. säter, isl. sætr, no. sæter; eg. 'ställe där man sitter (uppehåller sig)', besläktat med sitta säteri' (lantegendom med viss skattefrihet; gammal, välbyggd lantegendom): svenskt ord (känt från 1500-t.), bildat (med samma ändelse som i bageri, gar-

sölja

vert, fögderi m. fi.) av äldre sätesgård med samma bet.

1. sätt vis: no. set, da. sæt; nybildn. till sätta

2. sätt omgång (kläder m. m.); tågsätt o. dyl.: samma ord som 1 sätt, men trol. till bet. påverkat av eng. set, bl. a. 'uppsättning av tillhopahörande'; jfr set

sätta: fsv. sætia, isl. no. säja; gemens, germ. ord (ty. säzen, eng. sä) med grundbet. 'låta sitta, komma att sitta'; besläktat med sitta, jfr också satt, 1 sats, 1 och 2 sätt. Härtill sättare; sätteri'

Säv: fsv. sæf, isl. sef, no. sev; speciellt nord. ord av dunkelt ursprung

sävenbom (ett slags en): av lågty. seven-båm; av lat. sabi'na (her'ba) sabinsk (ört); om slutleden, se 1 bom Sävlig: fsv. sæfliker, bildn. till fsv. sæ~ ver (siæver), sv. dial. säver saktmodig, lugn, sävlig; till isl. sef i m. (lugnt) sinne, sef ask lugna sig

socken (i uttrycket helg och socken): fsv. sykn, søkn icke helgad, oskyldig, ansvarslös, isl. no. sykn; av dunkelt ursprung. Härtill söckendag: fsv. sykn-\a\dagher

söder (adv.): fsv. super, isl. sudr, no. sud; gemens, germ. ord (ty. Süd, jfr syd; eng. south), bildat som en komparativ till stammen i sunnan; trol. till ett subst, med bet. 'sol' (ty. Sonne, eng. sun), se söndag. Härtill södra (adj.): fsv. sypre, isl. sydri SÖka: fsv. søkia, isl. søkja, no. søkja; gemens, germ. ord (ty. suchen, eng. seek) besläktat med sak, rannsaka, socken

1. söla smutsa: fsv. søla, no. søyla, da. søle; med besläktade ord i andra germ. språk (ty. sich sühlen, eng. sully). Härtill söleri'; sölig smutsig

2. söla dröja: egentl, samma ord som 1 söla, med en hos likbet. verb vanlig betydelseutveckling. Härtill söleri'; sölig långsam

SÖIja spänne med torn: fsv. sylghia, isl. no. sylgja; speciellt nord. ord; av dunkelt ursprung

456I. söm

table rase

1. söm sydd söm: fsv. s&mber sömnad; söm, isl. saumr, no. saum; gemens, germ. ord (ty. Saum, eng. seam) bildn. till roten i sy. Härtill sömma sy; sömnad

2. söm hästskospik: isl. saumr, no. saum, da. søm.; egentl, 'sammansyende, sammanfogande' och alltså samma ord som 1 söm

Sömn: fsv. sømn, isl. svefn, no. svevn, da. søvn; gemens, germ. ord med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. som'nus (se somnambul) och besläktat med grek. hyp'nos sömn (se hypnos); jfr sova, söva. Härtill sömnig

sona (försumma arbetet i en gruva, så att inmutningsrätten förloras): ett bergsmansord med ursprungl. bet. 'vägra att fullgöra dagsverke i gruva'; jfr sv. dial. söna vägra, neka, fsv. synia vägra; nord. ord med grundbet. 'tala sant', till ett adj. med bet. 'sann', besläktat med synd

söndag: fsv. synnodagher, sunnodagher, isl. sunnudagr, no. sundag; lån från något sydgerm. språk (jfr ty. Sonntag, eng. Sunday); tidig germ. översättning av lat. di'es so'lis solens dag; till det västgerm. ordet för 'sol' (ty. Sonne, eng. sun)

sönder: fsv. sunder, synder, isl. sundr,

no. sunder, sund; gemens, germ. ord (eng. asunder sönder; lågty. sunder, se synnerhet, synnerlig; ty. sönder utan) av omstridd upprinnelse söndra: fsv. syndra, isl. no. sundra dela i flera delar; gemens, germ. ord (ty. sondern, eng. sunder), bildn. till sönder

1. sörja (verb): fsv. syrgia, isl. no. syrgja; bildn. till sorg

2. sörja (subst.) issörja o. dyl.: isl. syrja; bildn. till ett ord, som motsvarar no. sor issörja, besläktat med fsv. sør smuts, isl. saurr, no. saur

SÖrpa röra av hackelse, kli och vatten (använd som kreatursfoder): äldre sv. (och sv. dial.) sorpa, no. surpa med samma bet.; till verbet SÖrpa laga sörpa, röra ihop; möjl. av ljudhärmande ursprung

SÖrpia: äldre sv. sörpla; trol. ljudhärmande, liksom sörpa och sv. dial. slurpa, ty. schlürjen med samma bet. SOt: fsv. søter, isl. søtr, no. søt; gemens, germ. ord (ty. siiss, eng. sweet), motsvarande lat. sua'vis söt, ljuv; hjärtlig. Härtill sötma [sött'ma]: fsv. søtme (dat. ack. søtma)

söva: fsv. no. søva, isl. søfa; nord. ord, .med grundbet. 'komma ngn att sova'; med besläktade bildn. i andra indoeurop. språk; jfr sova, sömn

T

ta: se taga

tabbig dum, enfaldig, våpig: sv. dialektord (sydsv.), trol. av ljudmålande ursprung, jfr dabba sig (jfr också da. tabélig). Härtill tabbe blunder, dumhet: sydsv. dial. tabbe tölp, våp, enfaldig karl

tabell' (överskådlig sammanställning av uppgifter el. siffror): över ty. av lat. tàbélVa liten tavla, diminutiv till tab'ula (se tavla). Härtill tabella'risk i tabellform: över ty. av lat. tabella'rius

tabelras: se table rase taberna'kel (tält med förbundets ark; takhimmel över helgonbild): av lat. taberna'culum tält; bildn. till lat. taber'-na; se tavern

table d'höte [tabeldå't] allmänt bord (med bestämd matsedel): franskt ord, egentl, 'värdens bord' table rase (tabelra's) rent bord; fullständig förödelse: franskt uttryck; av lat. tab'ula ra'sa (vax)tavla med utplånad skrift (se tavla)

457 I. söm

table rase

1. söm sydd söm: fsv. s&mber sömnad; söm, isl. saumr, no. saum; gemens, germ. ord (ty. Saum, eng. seam) bildn. till roten i sy. Härtill sömma sy; sömnad

2. söm hästskospik: isl. saumr, no. saum, da. søm.; egentl, 'sammansyende, sammanfogande' och alltså samma ord som 1 söm

Sömn: fsv. sømn, isl. svefn, no. svevn, da. søvn; gemens, germ. ord med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. som'nus (se somnambul) och besläktat med grek. hyp'nos sömn (se hypnos); jfr sova, söva. Härtill sömnig

sona (försumma arbetet i en gruva, så att inmutningsrätten förloras): ett bergsmansord med ursprungl. bet. 'vägra att fullgöra dagsverke i gruva'; jfr sv. dial. söna vägra, neka, fsv. synia vägra; nord. ord med grundbet. 'tala sant', till ett adj. med bet. 'sann', besläktat med synd

söndag: fsv. synnodagher, sunnodagher, isl. sunnudagr, no. sundag; lån från något sydgerm. språk (jfr ty. Sonntag, eng. Sunday); tidig germ. översättning av lat. di'es so'lis solens dag; till det västgerm. ordet för 'sol' (ty. Sonne, eng. sun)

sönder: fsv. sunder, synder, isl. sundr,

no. sunder, sund; gemens, germ. ord (eng. asunder sönder; lågty. sunder, se synnerhet, synnerlig; ty. sönder utan) av omstridd upprinnelse söndra: fsv. syndra, isl. no. sundra dela i flera delar; gemens, germ. ord (ty. sondern, eng. sunder), bildn. till sönder

1. sörja (verb): fsv. syrgia, isl. no. syrgja; bildn. till sorg

2. sörja (subst.) issörja o. dyl.: isl. syrja; bildn. till ett ord, som motsvarar no. sor issörja, besläktat med fsv. sør smuts, isl. saurr, no. saur

SÖrpa röra av hackelse, kli och vatten (använd som kreatursfoder): äldre sv. (och sv. dial.) sorpa, no. surpa med samma bet.; till verbet SÖrpa laga sörpa, röra ihop; möjl. av ljudhärmande ursprung

SÖrpia: äldre sv. sörpla; trol. ljudhärmande, liksom sörpa och sv. dial. slurpa, ty. schlürjen med samma bet. SOt: fsv. søter, isl. søtr, no. søt; gemens, germ. ord (ty. siiss, eng. sweet), motsvarande lat. sua'vis söt, ljuv; hjärtlig. Härtill sötma [sött'ma]: fsv. søtme (dat. ack. søtma)

söva: fsv. no. søva, isl. søfa; nord. ord, .med grundbet. 'komma ngn att sova'; med besläktade bildn. i andra indoeurop. språk; jfr sova, sömn

T

ta: se taga

tabbig dum, enfaldig, våpig: sv. dialektord (sydsv.), trol. av ljudmålande ursprung, jfr dabba sig (jfr också da. tabélig). Härtill tabbe blunder, dumhet: sydsv. dial. tabbe tölp, våp, enfaldig karl

tabell' (överskådlig sammanställning av uppgifter el. siffror): över ty. av lat. tàbélVa liten tavla, diminutiv till tab'ula (se tavla). Härtill tabella'risk i tabellform: över ty. av lat. tabella'rius

tabelras: se table rase taberna'kel (tält med förbundets ark; takhimmel över helgonbild): av lat. taberna'culum tält; bildn. till lat. taber'-na; se tavern

table d'höte [tabeldå't] allmänt bord (med bestämd matsedel): franskt ord, egentl, 'värdens bord' table rase (tabelra's) rent bord; fullständig förödelse: franskt uttryck; av lat. tab'ula ra'sa (vax)tavla med utplånad skrift (se tavla)

457tablett

taktik

tablett' liten kaka, liten skiva: av fra. tablette, diminutiv av fra. table bord; tavla; av lat. tab'ula, se tavla tablå' översikt; avdelning av skådespel m. m.: av fra. tableau med bl. a. samma betydelser, bildn. till table (jfr tavla) tabu [ta'bu, tabu'] (heligt ord; heligt föremål; ngt som ej får nämnas el. vidröras): ett polynesiskt ord med bet. 'mycket märkt'

tabulatu'r (gammaldags notskrift): av ty. Tabulaiur, fra. tablature med samma bet.; modern bildn. av lat. tab'ula skrivtavla, se tavla taburett' stol utan ryggstöd, konseljstol; statsrådsämbete: av fra. tabouret, diminutivbildn. till tabour, äldre form för tambour trumma (efter stolens utseende); av arab. tubül plxiv. trummor; jfr 3 tambur-tack: fsv. påk, isl. pgkk; gemens, germ. ord (ty. Dank, eng. thanks, pl.) med bet. 'tack', ursprungl. 'tanke'; bildn. till verbet tänka. Härtill tacksam; tacknämlig värd tack, önskvärd, välkommen: bildn. till fsv. næmber, isl. næmr läraktig, egentl, 'som bör mottagas'; jfr angenäm, förnäm

1. tacka (verb): avledn. av tack

2. tacka fårhona: fsv. takka; sv. dial. även ticka; trol. bildat till ett lockord, jfr 2 tippa

3. tacka järntacka o. dyl.: fsv. takka; jfr sv. dial. tacka, no. takka järnhäll att grädda bröd på; möjligen av finska takka spishäll, ugnshärd

tackel (benämning på vissa grova taljor på ett fartyg): fsv. takel; av lågty. takel skeppsutrustning, hissinrättning; dunkelt. Härtill tackla: av lågty. takelen; tackla av tyna av, bli mager och skröplig: eg. 'ta ned tacklingen på ett fartyg'; tackling; tacklage [-a'sj] tack-ling: av lågty. takelage tadel [ta'del, tadd'el]: av ty. Tadel tadel, klander; av omstridd härledning. Härtill tadla [ta'dla, tadd'la]: av ty. tadeln ta'fatt bortkommen, oföretagsam: sammansättn. av subst, tag och neutr. av fsv. fa (se 2 få) ringa (till antalet), alltså egentl, 'som inte har "tag" nog i sig* taffel förnämt gästabudsbord; spisning

vid en förnäm persons bord; ett slags piano: av lågty. taffel, ty. T af el med samma bet.; samma ord som tavla tafs (på metkrok): sv. dial. 'lugg, tofs' (jfr uttrycket ge någon på tafsen på hårluggen samt sv. dial. tafsig sliten och no. tafs liten, oredig trådbunt; trasa o. dyl.); bildn. till ett fsv. ord, som motsvarar sv. dial., no. tave lapp, trasa, tott. Härtill tafsig tafatt, tölpig: ljudmålande, med anslutning till tafatt och hafsig m. fi.

taft slätt, lärftartat siden: över ty. av fra. taffetas eller ital. taffetà; ytterst av persiska täftäh spunnen, vävd (jfr tapet)

taga (ta): fsv. toka, tagha, isl. no. taka; speciellt nord. ord med släktingar i gotiska, holl. och lågty., men av okänt ursprung; jfr taka, tilltagsen, täkt, våld-, intäkt, fattig tagel: fsv. taghl, isl. no. tagl; gemens, germ. ord (ty. Zagel, eng. tail svans), trol. med grundbet. 'något upprispat eller fransigt'; möjl. besläktat med tagg

tagg: fsv. tagger (jfr no. lågty. tagge): besläktat med ty. Zacke pigg, eng. tack nubb, spik, stift (jfr slagg och ty. Schlacke), bildn. av samma slag som 1 pigg, kugge, nabb o. dyl.; möjl. besläktat med tagel tak: fsv. isl. påk, no. tak; gemens, germ. ord (ty. Bach, eng. thack halmtak); till en indoeurop. rot med bet. 'täcka' (i t. ex. lat. tog'a klädnad och teg'ere täcka); jfr täcka, däck taka (i uttrycket i taka händer): gen. sing. av fsv. taki borgesman, vederhäftig person, egentl, '(mot)tagare'; bildn. till taga

taklag: bildn. till lägga tak; jfr 2 lag takstol: till stol i bet. 'ställning, underlag'

takt: över ty. och fra. av lat. tac'tus vidrörande, berörande; känsel; inverkan; bildn. till tan'gere vidröra, se tangera taktik härförarkonst; förfaringssätt: av likbet. fra. tactique; av grek. taJctike' konsten att ställa upp en här till strid, till tax'is ordning (jfr hy po-, para-,

458tal

3. tambur-

syntax). Härtill taktiker person, skicklig i taktik; taktisk skicklig att leda, hörande till taktiken tal antal, siffertal; talande: fsv. isl. no. tal räkning, antal; samtal; gemens, germ. ord (jfr ty. Zahl antal, eng. tale berättelse), nära samhörande med tala och 2 tälja; med oklart ursprung tala: fsv. isl. no. tala; gemens, germ. ord (ty. zahlen betala, jfr betala), nära samhörande med tal och 2 tälja. Härtill talan talanflUaflgåvning; person med begåvning: av fra. talent; av lat. talen'tum en viss vikt; en viss penningsumma (jfr talent); redan i medeltidslat. 'begåvning' (från Matt. 25: 15 f., där i den grek. grundtexten ordet talanton användes)

tala'r (ett slags fotsid, vid och veckrik dräkt, t. ex. rådstalar, i äldre tid de sv. rådsherrarnas högtidsdräkt): av lat. (ves'tis) tala'ris (dräkt) som når till fotknölarna (jfr talong) talent forntida vikt; forntida myntenhet: egentl, samma ord som talang talesman (taleman) förespråkare, representant: äldre sv. tales-, tale-, talman med samma bet., da. talsmand, no. talsmann ordförande; försvarare; formen tales- (för tals-) delvis efter lågty. talesman; jfr också talman, sagesman talg: fsv. talgher (jfr no. talg i.): gemens, germ. ord (ty. Talg, eng. tallow) av omstridd härkomst talgoxe (en mes, Parus major): även talgmes, på grund av hans begärlighet efter talg o. annat fett; bildlig anv. av oxe, om små klumpiga djur, som ekoxe (en skalbagge), mulloxe (ollon-borre, sydsv.) talisma'n skyddsbild, skyddsföremål: över ty. eller fra. av arab. tilsam (pl. tilsamàn) magiskt tecken; ytterst ett grek. ord

talja (ett slags hissverk med två block): över lågty. holl. tal]e av ital. taglia, bl. a. blocktyg, talja, till taglia're skära, se tallrik

talk (ett magnesiumrikt mineral): ytterst av arab. talg med bl. a. samma bet.

tall: isl. pgU, no. toll; ett speciellt nord.

trädnamn av dunkel härkomst tallrik: fsv. talerk, da. tallerken; av lågty. tallorken, diminutiv till ett ord, som motsvarar ty. T eller tallrik; av ital. tag-lie're skärbräde, till taglia're skära; jfr talja

tallstrunt: se 2 -strunt talman ordförande i en av riksdagens kamrar; före 1866 ordförande i de ofrälse ståndens plena: tidigast känt från 1652 (för borgarståndet); urspr, 'den som för ståndets talan, talar för ståndet (inför konungen o. s. v.)' tarm i (en guldliknande kopparblandning): fra. ord, a v Tal. mi-or, varvid Tal ar förkort, av Tallois, den förste fram-ställaren av talmiguld (1840), och mi-or, som betyder 'halvguld' tal'mud judisk skriftsamling: ett. ny-hebreiskt ord, som betyder 'studium, lära'

talong' (det som är kvar av kortleken efter givningen; stommen av ett kupongark el. en obligation; jfr kupong): av likbet. fra. talon, egentl, 'häl'; jfr talar

taltrast (en av trastfåglarna, även sång-trast): fågelns sång har ofta uppfattats som ett tal; även talltrast, på grund av folketymologisk omtydning (till tall) tam: fsv. tamber, isl. tamr; gemens, germ. ord (ty. zahm, eng. tame) med släktingar i många andra indoeurop. språk, t. ex. lat. doma're tämja; jfr tämja tamarin'd (ett tropiskt träd): ytterst av

arab. tamr hindi indisk dadel tamaris'k (en hög, ljungliknande buske): av lat. tamaris'cus, tam'arix med samma bet.

1. tambu'r kapprum: av fra. tambour vapenhus, egentl, 'cylindriskt rum, trumma'; samma ord som 3 tambur-

2. tambu'r- (i tambursöm): av fra. tambour sybåge, egentl, 'trumma', se 3 tam-bur-

3. tambu'r- (i tamburmajor; av ty. Tam-bourmajor anförare för trumslagarna): av fra. tambour trumma, ombildat av fornfra. tabour trumma; se 1, 2 tambur, tamburin och taburett

459tamburin

I. tappa

tamburi'n (liten trumma med skallrande metallskivor): av fra. tambourin, ital. tamburi'no, diminutivform av 3 tam-bur-

tamp (den yttersta änden av ett grovt rep): av lågty. holl. tamp med samma bet.; av dunkelt ursprung tampon (tampong') (plugg av bomull el. gastyg för stillande av blödning): av fra. tampon plugg, propp, tapp, nasale rad biforrn till äldre tapon liten propp; ytterst samma ord som tapp. Härtill tamponera tand: fsv. tan, isl. tqnn, no. tonn; gemens. germ. ord (ty. Zahn, eng. tooth), som återfinns bl. a. i grek. odont- (jfr odontologi) och lat. den's (gen. den'~ tis; jfr dental) tand tan'dem (anspann med två eller flera hästar i rad framför varandra; xvkel för två personer): över eng. av lat. tan'dem äntligen; den nya bet. har uppkommit i eng. studentspråk, på grund av att eng. at length betyder såväl 'äntligen* som 'i rad'; det har överförts på det lat. ordet

tangera [-ge'-, -je'-] vidröra; gränsa intill: av lat. tan'gere beröra, vidröra; jfr kontingent, takt, intakt, kontakt, taxera. Härtill tangent [-gen't, -jen't] anslagsklaff på piano m. m.: över ty. och fra. av lat. pres. part. tan'gens (gen. tangen'tis) berörande tango [tang'-go] (en dans): av spa. tango, trol. urspr, från något negerspråk. Jfr spa. fandango, spansk nationaldans med stor spridning under 1800-t:s förra hälft

tan ig lång och mager: bildn. till sv. dial. tana, no. tona något segt och långdraget; sena; trasa; nära sammanhörande med tänja

1. tank behållare; vattentätt rum i fartyg: av eng. tank; ovisst, om av indiskt eller portugisiskt ursprung. Härtill tanka fylla på oljebehållare

2. tank stridsvagn: urspr, hemligt namn på de nya pansarvagnarna i eng. armén 1915; samma ord som 1 tank cistern

tanke: fsv. panke, da. no. tanke (ej i fornisl.); trol. lånat av likbet. lågty. danke (ty. Gedanke), eller åtminstone

med betydelseinnehåll från detta ord; jfr tänka, tack

tanker [tang'-] tankbåt: eng. ord, bildn. till verbet tank fylla behållare el. fartyg, tanka, sålunda eg. 'tankare, ngn som tankar'

tanni n (ett garvämne): av fra. tanin med samma bet., bildn. till tan 'garvar-bark'

tant: över ty. av fra. tante, barnspråks-form för fornfra. ante; av lat. am'ita faster; det uddljudande t- har tillkommit i barnspråk tantal (ett metalliskt grundämne): efter den forngrek. sagan om Tan'talos (tanta-lets oxid löses ej av syror); jfr tanta-lisk

tanta lisk (vanl. i uttrycket tantaliska kval): efter den grek. sagan om T attalos, som i underjorden pinas av evig törst och hunger, fastän han står i vatten ända till hakan och härliga frukter hänger strax ovanför hans huvud

tantiem [tangtie'm, tan-] andel i vinst som tillägg till lön: av fra. tantième, bildn. till fra. tant så mycket tape: se tejp

tape t: av lat. tape'te, tape'tum täcke, matta, väggbonad, tapet; trol. ytterst ett från Persien eller närliggande länder stammande ord, nära besläktat med taft; jfr tapisseri. Härtill tapetsera: av ty. tapezieren med samma bet. tapioka [-åk'a] (gryn av manihotväx-ten): efter ett indianskt dialektord typy-oca från Sydamerika tapi'r (ett tropiskt däggdjur): ytterst av ett indianskt dialektord tapir a från Syd-Amerika tapisseri' utsytt arbete, broderi på stra-malj: av fra. tapisserie, bildn. till fra. tapis matta, duk, täcke, egentl, samma ord som tapet tapp: fsv. tapper, no. tapp; gemens, germ. ord (jfr ty. Zapfen, eng. tap), trol. med grundbet. 'spetsigt föremål'; av outredd härkomst; jfr tampon, 1 tappa, täppa, tapto och 1 tipp, 2 topp

I. tappa hälla ur (ett fat o. dyl.): av

4602. tappa

tavla

lågty. tappen (ty. zapfen) med samma bet.; till tapp

2. tappa förlora: fsv. tapa, tappa, isl. no. tapa; speciellt nord. ord av dunkelt ursprung; jfr tappt

tapper: av lågty. tapper med samma bet. (jfr ty. tapfer); av omstridd härkomst

tappla fingra (på strängar el. tangenter): av ty. zappeln med samma bet. tappt (i uttrycket giva tappt): gammalt perf.part. av 2 tappa (alltså egentl.'ge förlorat')

tap'to militär signal till vila för natten: av lågty. tap to' tappen till, alltså egentl, signal att tappen skulle slås i öltunnorna; uttrycket härrör från 30-åriga kriget ta ra vikten av en varas förpackning: över ital. ta'ra av arab. tarh avdrag, bortkastande. Härtill tarera beräkna förpackningens vikt tararTtel (en giftig spindel): av ital. taran'tola; till stadsnamnet Ta'ranto. Härtill tarantelTa (italiensk folkdans): under medeltiden namn på en konvulsivisk dans, som enligt folktron berodde på tarantelns bett

tariff' prislista, taxa: över ital. tariffa av turk. tarifa taxa; av arab. tarif kungörande; taxa

tar'latan (ett lätt och glest bomullstyg): av fra. tarlatane med samma bet.; av okänd härkomst tarm: fsv. tharmber, isl. parmr, no. tarm; gemens, germ. ord (ty. Barm), med anknytningar i andra indoeurop. språk och med grundbet. 'hål, genomgång' tars' vrist (på fåglar): över fra. tarse med samma bet. av grek. tarsos', egentl, 'flat yta' tarta'rsås: efter likbet. fra. sauce tartare tartelett' (ett bakverk): av likbet. fra.

tartelette, diminutivum av tarte tårta tarv behov: fsv. parf, isl. pQrf; gemens, germ. ord, till ett verb 'behöva': fsv. porva, isl. purfa (ty. dürfen våga, få; jfr bedürfen behöva); jfr torftig, nödtorft. Härtill tarva: fsv. parva, isl. parf a; jfr ty. darben lida brist; tarvlig: numera vanl. 'simpel, oädel'; äldre sv. även '(alltför) enkel'; da. tarvelig

enkel; fsv. parfliker behövlig, nödvändig; nyttig taska väska, ficka: fsv. isl. no. taska pung, väska; lånat, trol. av likbet. lågty. tasche (ty. Tasche ficka); ovisst, om ytterst germanskt eller romanskt taskig slarvig, utsliten och smutsig: trol. en bildn. till sv. dial. tase stackare, ohyfsad person, no. tase trasa, efter mönstret av sjaskig, slaskig, snaskig, pjaskig m. fi. tass: av ty. Tatze tass, ram, anslutet till verbet tassa

tassa: trol. en ljudhärmande bildn., liksom äldre sv. tassen prassla, sv. och no. dial. tasa rassla, viska och t as si a; associerat med tass fot tassemark oanvändbar mark, ödemark, svårframkomlig terräng: västsv. dialektord med bet. 'ödsligt, obeboeligt ställe', till tasse, gråtasse varg tassla: fsv. no. tasla gå sakta; prassla; tala illa om; bildn. till sv. och no. dial. tasa prassla (se tassa); ljud-härmande, liksom prassla, rassla, t is si a, no. tusle gå och pyssla tattare avkomling av zigenare, patrask: fsv. tattare, tartare tatar, no. täter; av lågty. tatere tatar; tattare, sålunda samma ord som folknamnet tatarer; ytterst ett turkiskt namn på mongolerna

tatuera (insticka och måla figurer i huden på människor): över fra. tatouer och eng. tattoo med samma bet., ytterst av ett polynesiskt ord ta'tau, ta'tu tecken, målning tautofoni' upprepning av samma ljud: modern bildn. av grek. tanto'- (to auto') detsamma och fone' ljud, se fonetik, telefon m. fi. Härtill tautofonisk [-å'-] tautologi [-lågi'] omsägning, (onödig) stilistisk upprepning: bildn. till grek. to auto' samma och log'os tal. Härtill tautolo'gisk

taver n [el.-vä'rn] värdshus: över lågty. taverne ytterst av lat. taber'na bod; stånd; koja; härbärge; värdshus; jfr tabernakel tavla: fsv. tafla, no. tavla; över ty. av lat. tab'ula bräde; växlarbord; tavla; jfr tabell, tablett, tablå, tabula-

461tax

telegraf

tur; taffel; table d'höte, table rase, tävla tax (ett slags hund): ellips av taxhund, av ty. Dachshund grävlingshund, till Bachs grävling; av omstritt ursprung taxa, taxameter: se taxera taxera uppskatta, värdera; beskatta: över ty. av likbet. lat. taxa're, egentl, 'hårt beröra'; bildn. till tan'gere beröra, se tangera. Härtill taxa föreskriven avgiftsberäkning; förteckning över åsatta pris: medeltidslat. nybildn.; taxation värdering; taxameter apparat i droska som anger tillryggalagd väg och avgift: helt ny bildn. av taxa och grek. met'ron mått

taxi hyrbil: av likbet. eng. o. fra. taxi, förkortad form av fra. taximètre taxameter; se taxa tayloris'm [tejler-], taylorsystem ordning för rationalisering av industriellt arbete: efter amerik, ingenjören F. Taylor (d. 1915)

1. te (en dryck): från holl. eller eng.; i europ, språk (slutet av 1600-t.) trol. närmast av malajiska té; ytterst ett sydkinesiskt ord

2. te sig: fsv. te sigh visa sig, te[a] visa, isl. tja; gemens, germ. verb (ty. zeihen beskylla) med grundbet. 'visa', med motsvarighet i andra indoeurop. språk (bl. a. lat. di'cere säga, se diktera, diktion); i sammansättn. bete sig, förete, fini.-sv. uppte

teak [ti'k] (ett ostindiskt träslag): av likbet. eng. teak; över portugisiska teca av malajiska tekka med samma bet. team [ti'm] arbetslag, grupp: av likbet. eng. team, eg. 'spann (av oxar el. hästar)'; gemens, germ. ord., se töm tearos, teros: efter likbet. eng. tearose,

till tea te; efter den teartade doften teater: över ty. och fra. av grek. the'-airon skådebana. Härtill teatralisk: efter lat. theatra'lis tecken: fsv. tekn, isl. no. teikn; gemens, germ. ord (ty. Zeichen, eng. token), besläktat med 2 te sig. Härtill teckna: fsv. tekna giva tecken; beteckna, utmärka; föreställa, framställa, avbilda tede'um lovsång; tacksägelsegudstjänst:

efter en fornkristen, latinsk hymn, som börjar Te De'um lauda'mus 'Dig, o Gud, lova vi' (Sv. Psalmb. 505) teg: fsv. tegher, isl. teigr, no. teig; nord. ord, möjl. med urspr. bet. 'riktning'; till verbet 2 te sig

tegel: fsv. isl. no. tigl, da. tegl; lån närmast från mit. (tegelbränning i Sverige från början av 1200-t.); gemens, germ. ord (ty. Ziegel, eng. tile); gammalt lån (folkvandringstid) av lat. te'gula taktegel, till teg'ere täcka, se tak

teint [täng'] ansiktsfärg, hy: av likbet. fra. teint, bildn. till fra. teindre färga; av lat. ting'ere färga, se tinktur teis'm läran om en personlig Gud: av ty. Theismus, bildat i motsättning mot ateism. Härtill teist person som hyllar teismen

tejp (ett slags klisterremsor, 1950-1.): av eng. tape smalt band, pappersremsa, snöre; ord av germ. ursprung. Härtill tejpa klistra med tejp tejst (en fågel, tobisgrissla): sv. och no. dial. teiste, isl. peisti med samma bet.; efter fågelns läte teknik (tillvägagångssätt; yttre konstfärdighet): ytterst av grek. tekhnike', bildn. till tekh'ne konst, hantverk, skicklighet (urspr, om byggmästarens yrke). Härtill tek'nisk: av ty. technisch, efter grek. tekhnikos' konstfärdig; tek'niker: av ty. Techniker teknokrat tekniker som på grund av sakkunskap har stor makt; teknokrati teknikervälde: modern ordbildning (1930-t.); jfr -krati teknologi' läran om olika fabrikationsmetoder: av grek. tekhnologi'a läran om hantverk, till log'os ord, lära. Härtill teknolog [-å'g] tektonisk [-tå'nisk] (som har avseende på den geologiska byggnaden): av grek. tektonikos' med samma bet.; jfr arkitekt

telefon [-få'n, -fo'n]: modern bildn. (tysken Philip Reiss 1860) »fjärrljudare», till grek. te'le fjärran och fone' röst, ljud. I Stockholm infördes t. 1880 telegrat: modern bildn. (slutet av 1700-

462telegram

tender

talet) till grek. te'le fjärran och grafein skriva

telegram': modern bildn. (1850-t.) till grek. te'le fjärran och gramm'a skrivtecken (se gram) teleologi [-ålågi'] (den filosofiska åsikt, som söker förklara skeendet i världen ur ändamål; tron på tillvarons ändamålsenlighet): bildn. av grek. telos mål och log'os lära

telepati' tankeöverföring: modern bildn. till grek. te'le fjärran, på långt håll och path'os själstillstånd, lidande (se patos)

teleprinter fjärrskrivmaskin, fjärrskri-vare, dvs. skrivmaskin förbunden med telegrafnätet: eng. ord, till print trycka (tidningar, böcker m. m.) teleskop [-skå'p] stjärnkikare: modern bildn. till grek. te'le fjärran och skope'in se (jfr mikroskop m. fi.) televerket: förkortning av telegrafverkä; officiellt från 1953; jfr el-television [-visjo'n] fjärrsyn, bildradio (förkortat TV): eng. ord (1900-t.), bildat av grek. te'le- fjärr- och lat. vi'sio (gen. visio'nis) syn (se vision); i Sverige från omkr. 1940. Jfr da. fjernsyn, isl. sjonvarp. Härtill televisera, televisionera bildradiera, sända i TV telluT (ett metalliskt grundämne): bildn. till lat. télVus (gen. tellu'ris) jord, mark; jorden; se tellurisk telliTrisk hörande till jorden: bildn. till lat. tell'us jord; se tellur te'ln, te'lna kantrep på nät el. not: no. telna med samma bet.; nybildade sing.-former till plur. telnar, äldre tenlar (jfr telning), som ursprungl. tillhörde ett äldre sv. tänil, isl. pinull, no. tenel med samma bet., egentl, 'rep att spänna ut med'; besläktat med tänja telning: fsv. télninger; av äldre ten-lunger med samma bet., diminutiv-bildn. till ten i bet. 'kvist' te'ma (pl. teman, temata) ämne; uppgift; grundtanke: ytterst av grek. them'a, egentl, 'det uppställda; påstående' (jfr tes). Härtill tematisk följande ett tema

tempel: över ty. av lat. tem'plum visst avgränsat observationsområde på him-

lavalvet; fridlyst ställe; helgedom, tempel; jfr kontemplation

1. tempe'ra inställa tidröret i en granat; bildn. till lat. tem'pus tid (se tem-pus)

2. tem'pera- (i temperamålning, med färgerna utblandade efter medeltida metoder, limfärgsmålning): av ital. a tem'pera med blandning, till lat. tempera're blanda, se temperera

temperera giva rätta värmegraden; mildra, dämpa: av lat. tempera're iakttaga måtta; mildra; blanda (jfr 2 tempera-). Härtill temperament lynne: av lat. temperamen'tum, egentl, 'blandning', efter den medeltida uppfattningen om de olika lynnesarternas beroende på kroppsvätskornas blandning; tempe-ratu'r värmegrad: av lat. temperatu'ra, egentl, 'blandning' tem'po (pl. tempon) takt, hastighet, fart; handgrepp: av ital. tem'po tid; takt, rytm; av lat. tem'pus tid, se tempus temporal: se tempus temporä'r inskränkt till viss tid, tillfällig: av likbet. fra. temporaire; av lat. tempora'rius, bildn. till tem'pus, se tempus

tem'pus tidsform (hos verbet): av lat. tem'pus (plur. tem'pora) tid; jfr tempo, temporär, temperera, 1 tempera. Härtill tempora'1 tids-, som har avseende på tempus

ten (i jämten o. dyl.): fsv. ten, isl. teinn, no. tein kvist; tunn liten stång; slända; spett; gemens, germ. ord (ty. Zain), av okänd härkomst; jfr tena, telning

tena (tina) (stor) mjärde (för laxfångst): isl. teina mjärde, no. teina korg, gemens. germ. ord, egentl, 'flätad korg', bildn. till ten; alternativt med i genom påverkan av 1 tina tena'kel manuskripthållare (boktr.): av lat. tena'cvlum verktyg att hålla fast med (jfr tenor)

tenden's strävan, syfte; benägenhet; avsikt: över ty. av fra. tendance; ytterst till lat. ten'dere sträcka; sträva (se tendera). Härtill tendentiös [-siö's] med utpräglad syftning ten'der (bränsle- och-vattenvagn till lo-

463tendera

termin us

komotiv): eng. ord, förkortn. av atten-der ledsagare tendera syfta till; ha benägenhet för: ytterst av lat. ten'dere sträcka; se ten-sion, tendens, pretendera, intendent

tenn: fsv. isl. no. tin; gemens, germ. ord (ty. Zinn, eng. tin) av okänt ursprung

tennis (ett bollspel): eng. ord, förkortn. av äldre lawn-tennis; av lavon jämn gräsplan och fornfra. tenez tag den! tenor [-o'r] hög mansstämma: av ital. teno're med bl. a. samma bet., egentl, '(stämma) som håller fast (huvudmelodien)', till lat. tene're hålla (jfr tena-kel)

tension [-sjo'n] spänning: av lat. ten'-sio (gen. tensio'nis) med samma bet., till ten'dere sträcka, spänna (se tendera)

tentak'el känselspröt; av fra. tentacule, nybildn. till lat. tenta're treva på, känna på; försöka, pröva (jfr tentera) tentera: av lat. tenta're försöka, pröva (se tentakel). Härtill tenta'men (plur. tenta'mina) prövning, förhör; tentan'd person som skall tenteras: av lat. gerun-diven tentan'dus; tenta'tor person som tenterar: av lat. tenta'tor prövare; tenta: kortform för tentera (studentspråk) teodicé (avhandling om Guds rättvisa): bildn. till grek. theos' Gud och dik'e rättvisa

teodolit (ett astronomiskt instrument): av eng. theodolite, ett 1500-talsord av okänt ursprung teogoni läran om gudarnas (och världens) uppkomst: av grek. theogoni'a med samma bet.; av theos' gud; slutleden besläktad med grek. gen'esis ursprung (se genetisk) teokrati' gudsvälde: av grek. theokrati'a med samma bet.; till theos' gud och kratern härska; jfr a ris t o-, demokrati, fysiokrat

teologi [-ålågi'] religionsvetenskap: av grek. theologi'a, bildat av theos' Gud och log'os lära. Härtill teolog [-lå'g] teore'm matematisk lärosats: av grek. theo'rewa med samma bet. (jfr teori) teoretisk: se teori

teori' lära; förklaringsförsök m. m.: ytterst av grek. theori'a åskådande, betraktelse. Härtill teoretisk som vill förklara något ur allmänna grunder; abstrakt; opraktisk: av ty. theore-tisch, efter grek. theoretikos' (adj.) beskådande, undersökande; teoretiker som uppställer teorier: från ty.; teoreti-sera uppställa teorier teosofi [teåsåfi'] (lära, enligt vilken det gudomliga kan fattas endast genom intuitiv åskådning): av det på 200-talet e. Kr. bildade grek. theosofi'a; till theos' Gud och sof i'a vishet (jfr filosofi). Härtill teosof [-så'f]; teosofisk [-så'fisk] tepig fjantig, larvig: sv. dialektord, kanske ljudmålande, variant till flepig o. a.

terapi' sjukdomsbehandling: av grek. therape'ia behandling, vård, skötsel. Härtill terapeutisk [-pev'-] läke-; bildn. till grek. therapeute's tjänare, vårdare terebint: se terpentin te'riak (benämning på flera olika mediciner): ytterst av grek. theriako's tjänlig mot ett giftigt djurs bett; till the'r vilddjur

term [tär'm] uttryck, fackuttryck, fackord: av likbet. fra. terme; av lat. ter'minus gräns, råmärke, slut, i medeltidslat. även 'uttryck' (se termin, t er minus, terminologi) termer (plur.) fornromerskt varmbad: av lat. thermæ; till grek. thermos' varm se termometer termik värmelära (jfr fysik, optik m. fi.); luftström på grund av värme, termisk uppvind: modern bildn. till grek. thermos' varm. Härtill ter'misk värme-, beroende på temperatur termin bestämd tid; förfallotid; del av läsår: av lat. ter'minus gräns, råmärke, slut; jfr term, terminologi terminologi [-ålågi'] system av termer, förråd av fackord: modern bildn. av lat. ter'minus i den medeltida bet. 'uttryck' (se term, termin) och grek. log'os lära. Härtill terminologisk ter'min us ända, slut; spec. slutstation: lat. ord, som i oförändrad form fått modern användning; avledn. av subst. ter'men (gen. ter'minis), egentl, 'gräns-

464termit

testikel

påle, -märke* (jfr term, termin, terminologi). Härtill termina'1 slutet, ändan, toppen av ngt; slutstation (för buss från flygfält): av lat. terminalis, adj. till ter'minus termi't (en tropisk insekt, "vit myra"): av fra. termite; av lat. ter'mes (gen. ter'-mitis), biform till lat. tar'mes mask (i träd)

termo- värme-, temperatur-: av grek. thermos' varm; termome'ter: till grek. meVron mått; termosta't apparat för hållande av jämn värme: till grek. statikos' stannande, kvarhållande ter'mos vanl. elliptiskt för termosflaska: efter eng. thermos fläsk, registrerat varumärke 1904; till grek. thermos' varm tern lägg, av (ursprungl. tre) ark papper: av fra. terne; av lat. plur. t er'ni tre i sänder

terpenti n: av medeltidslat. terebin'tina (resi'na) terebintkåda; till grek. trädnamnet tereb'inthoß (varav terebin't), ytterst ett österländskt (möjl. persiskt) ord

terrakotfa (ett slags fint, oglaserat lergods): av ital. terracotfa, sammansättn. av terr'a jord, lera och cott'a bränd terra'rium (behållare för förvaring av levande djur): bildn. till lat. terr'a jord, mark; jfr akvarium terrass' avsats; platt tak o. dyl.: av likbet. fra. terrasse, ital. terrazz'o; av ett lat. terra'cea, bildn. till lat. terr'a jord terres'ter hörande till jorden: av likbet.

lat. terres'tris, bildn. till terr'a jord terrier [tärr'ier] råtthund: eng. ord, förkortn. av terrier dog; av lat. terra'rius jord-, mark-, alltså egentl, 'hund, som används till jakt på villebråd i jordhålor'

terri'n soppskål: av likbet. fr. terrine,

bildn. till lat. terr'a i bet. 'jord, lera' territorium (land)område: lat. ord med bet. 'kommuns område, kommuns mark', trol. t\W.terr'a jord. Härtill territorial-, territoriell'

terror [tärr'år] skräckvälde: lat. ord med bet. 'skräckbild; skräck'. Härtill terrorisera utöva skräckvälde: av likbet. fra. terroriser; terroris'm skräckvälde terräng' mark; markbeskaffenhet: av

fra. terrain med samma bet., bildn. till lat. terr'a jord

ters [tärs'] tredje tonsteget; tredje supen: av ital. ter'za tredje; av lat. ter'tia, femininform till ter'tius tredje; jfr ter-seron, tersett, tertiär, tre terseron [-rå'n, -ro'n] avkomling av vit och mulatt: av spanska tercerån med samma bet., bildn. till tercero tredje; jfr ters

tersett' tonstycke för tre konserterande stämmor: av ital. terzetfo med samma bet., bildn. till ital. ter'zo tredje, jfr ters, duett, kvartett, kvintett,

sextett

tertiä'r (tillhörande den tredje geologiska perioden): bildn. till lat. ter'tius tredje, jfr ters terzi'n (ett slags treradig strof): av likbet. ital. terzi'na, bildn. till terfzo tredje tes lärosats: över ty. och fra. av grek. thes'is uppställning; sättande; jfr an ti-, hypo-, paren-, syntes, tema teslaström (elektrisk ström med mycket högt svängningstal): efter den kroatiske vetenskapsmannen N. Tesla (d. 1943)

tes'piskärran skådespelarkärran (om kringresande teatersällskap): efter grek. skalden Thes'pis (omkr. 550 f. Kr.), som enligt Horatius uppförde skådespel från vagnar

1. test [te'st, tes't] hårtest: fsv. ullatest ulltest, no. test; till ett germ. verb med bet. 'plocka, repa upp o. dyl.'

2. test [tes't] intelligens- el. lämplighetsprov: av eng. test med samma bet.; över fornfra. av lat. te'sta tegelsten, lerkärl (vari man gjorde vissa prov). Härtill testa pröva genom testning

testamente arvsförordnande; förbund; huvudavdelning av bibeln ("det nya förbundet"): av lat. testamen'tum med samma bet., bildn. till testa'ri vittna, bevittna, intyga (jfr testator, testi-monium, attestera, protestera). Härtill testamentera; testamentarisk testa tor testamentsgivare: lat. ord, bildat till verbet testa'ri i bet. 'kungöra sin sista vilja', jfr testamente testik'el pungsten: av lat. testic'ulus

465testimonium

tilja

med samma bet., diminutiv av lat. tes'tis vittne; pungsten testimonium intyg, vitsord: lat. ord, bildat till tes'tis vittne, se testamente te'tanus stelkramp: av grek. tefanos kramp, spänning. Härtill tetani' tetas reta, förtreta: sv. dialektord, trol. bildn. till isl. teitr munter, lustig tëte-à-tëte: se tätatät tet'ra- fyra: av grek. td'ra- fyra-; tetra-e'der (geometrisk figur): till grek. hed'ra yta; tetraglottlexikon ordbok på fyra språk (jfr polyglott): till grek. glotVa tungomål; tetra'meter fyrfotad vers: till grek. md'ron mått

tetraploi'd med fyrdubbel kromosom-uppsättning: modern bildn. efter mönstret av diploid, till tetra- fyra tetrar'k landsfurste: av grek. tdrar'khes, som under den romerska tiden betydde en över ett mindre landområde (fjärdedelsrike) härskande vasallfurste text (en skrifts egentliga innehåll; bibelställe; ord till sång): över ty. av lat. tex'tus vävnad; sammanhang; sammanfogning av ord; jfr textil-, textur, kontext, pretext texti'1- (i textilindustri o. dyl.): av lat. tex'tilis vävd; flätad (jfr text). Härtill textilier (plur.) vävnadsarbeten textu'r vävnad; sammansättning, hopfogning: av lat. textu'ra vävnad; jfr text

teärenpris (en växt, Veronica chamæd-rys): till 1 te och ärenpris; bladen har använts som ersättningsmedel för äkta te

thriller spännande roman (film, skådespel): av likbet. eng. thriller, till verbet thritt rysa; komma att rysa, gripa tia'ra österländsk spetsig mössa; påvemössa: av grek. tia'ra med samma bet., trol. ytterst ett persiskt ord ti'bast (en vårblommande buske, Daphne): fsv. tybast, no. tysbast, tybast (ty. Zeidélbast); av dunkelt ursprung

1. ticka (ett svampsläkte): av okänd härkomst

2. ticka (om ur): no. tikka beröra lätt, ge ett lätt slag; ljudhärmande, liksom

picka. Härtill ticktack: jfr pickpack, sicksack m. fi.

tid: fsv. tip f., isl. tid, no. tid; gemens, germ. ord (ty. Zeit, eng. tide tidvatten), besläktat med timme, men i övrigt av omstridd härkomst; jfr tidender, tidning, titt, bittida. Härtill tidig: av lågty. tidich; jfr o tidig tidegärd gudstjänst (ålderdoml.): fsv. tipagærp t förrättande av de kanoniska »tiderna», isl. tidagerd; till fsv. tipir pl. gudstjänsttider, spec. de sju bönetimmarna; jfr gärd tidelag (samlag mellan människa och djur): fsv. pypilagh; bildn. till verbet thydha göra (boskapen) vänlig, vänja till umgänge, se 2 ty

tidender (pl.) nyheter, underrättelser: fsv. tidhende, isl. tidindi, no. tidend, da. ti-dende (även 'tidning'); bildn. till adj. fsv. tidher, isl. tidr, no. tid som händer (ofta); jfr titt

tidning: fsv. tidhning underrättelse, nyhet, ombildn. av fsv. tidhing; av lågty. tidinge (jfr ty. Zeitung); till' tid tidsfördriv: äldre sv. vanl. tidfördriv da. tid(s)fordriv; av mit. tUfordrif (ty. Zeitvertreib) med samma bet. tidsutdräkt: bildn. till draga ut på tiden; äldre dræt dragande; jfr dräkt, andedräkt m. fi.

tiga: fsv. pighia, thia, isl. Pegja, no. teg ja; till en germ. stam, identisk med stammen i lat. tace're tiga tiger: över tyskan och latinet av grek. tig'ris med samma bet.; ytterst ett franskt (persiskt) ord tigga: fsv. isl. piggja, no. tigga bedja om, utbedja sig, mottaga, antaga, få; till en germ. rot med ursprungl. bet. 'sträcka ut handen efter'

tigre'rad tigerfärgad, tigerfläckig: av fra. tigrë med samma bet.; till tiger tik hynda: isl. tik, no. tik hynda; rävhona, lågty. tike hynda; av okänt ursprung

tilja {golv-, skepps-): sv. dial. tilja, isl. pilja bottenbräde i båt; jfr fsv. thili m. (dat. ack. thilia) plankvägg; gemens, germ. ord (ty. Diele), bildat till fsv. piæl, isl. pel, no. tel botten; golv (jfr tjäle); besläktat bl. a. med lat. telVus jord

466till

tillrätta-

till (adv., prep.): fsv. isl. no. til; trol. ackusativform av ett urgerm. ord med bet. 'mål' (ty. Ziel); det har därför urspr, final bet. (målet, ändamålet, syftet) och styr i fornspråken normalt genitiv (jfr till sjöss, till lands m. fi.) tillbaka: fsv. til baka, prep. til med gen. pl. av baker m. rygg, se bak tillbehor: da. tilbehør; efter lågty. tåbe-höre (ty. Zubehör) med samma bet. tillbringa: efter lågty. tdbringen, ty. zähringen med samma bet. tillbud anbud; hotande händelse, början, ansats till ngt (särskilt en olycka): fsv. tilbvp n. anbud, erbjudande, till biupa til försöka; erbjuda; da. tilbud erbjudande

tillbörlig: fsv. tilbørliker; till tillböra tillkomma, anstå, efter lågty. tåbören med samma bet.

tilldela: efter lågty. tådëlen, ty. zuteilen med samma bet.

tilldraga sig: efter lågty. sik tådragen med samma bet. (ty. sich zutragen); jfr sv. dial. bära till hända, tilldraga sig. Härtill tilldragelse tillflykt: fsv. tüflykt; efter lågty. tåvluchl (ty. Zuflucht) med samma bet.; se 2 flykt

till freds (i ställa till freds m. fi.): no. tü-freds; trol. efter lågty. tå-vrede (ty. zu-frieden) till freds

tillfång material (norrl. dial.): no. tilfang,

isl. tilfang n. till fä til tillfälle: fsv. tilfælle, tillfälle, tillfällighet, händelse; möjl. efter lågty. tåval tillfälle (ty. Zufall tillfällighet). Härtill tillfällig: jfr ty. zufällig med samma bet.

tillför[e]ne tidigare, förut: fsv. til fø-rene; efter lågty. tå-vören med samma bet.

tillförlitlig: ombildn. (med anslutning till lita) av äldre sv. tillförlåtlig; av lågty. tåvorlàtich (ty. zuverlässig) med samma bet.

tillförsikt: efter ty. Zuversicht med samma bet.; jfr 1 sikt ti I Ig i va förlåta: efter likbet. lågty. tågeven. Härtill tillgift förlåtelse: efter likbet. lågty. tågift

tillgiven: isl. tügefinn; av det reflexiva uttrycket giva sig till, som uppträder redan i fsv.; jfr också ty. ergeben ti I Ig jord: bildn. till det reflexiva uttrycket göra sig till

tillgå gå till, försiggå, ske: fsv. tilganga, efter likbet. mit. togan; med delvis samma bet. fsv. isl. ganga til

1. tillgång tillträde, ingång: fsv. til-ganger, isl. tilgangr m. med samma bet.; jfr likbet. mit. togank, ty. Zugang

2. tillgång förfogande över, tillskott, förråd; penningmedel: fsv. tilganger m. rättighet (att hämta ved o. timmer, jaga, beta o. dyl.), till ganga til rätt att gå till ngt; i denna bet. spec. sv. ord; urspr, samma ord som 1 tillgång

tillgänglig: efter ty. zugänglich med samma bet.

tillhanda- (i tillhandahålla m. fi.): fsv. til handa, prep. til med gen. pl. av hand; jfr till hands

till hopa: efter lågty. tå håpe med samma bet.

tillhygge föremål varmed man hugger till (slår): se hygge tillika: da. tülige; efter lågty. t Slike på samma sätt, likaså (jfr ty. zugleich tillika, på samma gång) tillintetgöra: sammansmältning av fsv. til enkte gøra med samma bet. tillkomst: jfr ankomst tillkännagiva: efter lågty. tå kennen ge-ven giva att veta, låta veta tillmäle: fsv. tümæle; bildn. till mæla til säga till, se mäla, 1 mål tillnamn: da. tünavn; trol. efter ty. Zur name med samma bet. tillnärmelsevis: da. tilnærmelsesvis: övers. av ty. annäherungsweise med samma bet.

tillra: i oklart förhållande till trilla (äldre sv. trillra tillra) och sv. dial. tirla rinna sakta; jfr också sv. dial. tullra, tulla rulla, välta

till re'ds: fsv. reds till reds; adv.-bildn.

till 2 reda tillryggalägga: efter ty. zurücklegen med

samma bet. tillrätta- (i tillrättaskaffa m. fi.): fsv. til rætta; efter lågty. tö rechte med samma bet.

467tills

I. timmer

tills (konjunktion): sv. dial. tiss, no. tiss; sammandragning av fsv. til pæs till dess

tillsamman[s]: efter lågty. tösamene (ty.

zusammen) med samma bet. tillsats: efter ty. Zusatz med samma bet.,

till sätta till; jfr 1 sats tillskansa sig: jfr lågty. tö samene schant-zen rycka till sig; till schanz lyckträff, av fra. chance, se chans tillskott: efter ty. Zuschuss med samma bet., till skjuta till; jfr 1 skott, förskott

tillskriva: fsv. tilskriva; efter lågty. tå-schriven (ty. zuschreiben) skriva på ngns räkning

tillskynda: efter lågty. tåschunden med samma bet. tillspillo- (i tillspillogiva): se spillo tillstunda: fsv. tilstunda, stunda til med samma bet., till stunda vänta, bida, se stund

tillstymmelse: trol. sammanhängande med sv. dial. stumn, stumm, no. stomn trädstubbe, isl. stofn nedersta del av stammen; grundval tillstå: fsv. tilstanda, tilsta; efter lågty. töstån med samma bet. tillstånd beskaffenhet, läge: efter ty.

Zustand med samma bet. tillstädes: fsv. tilstædhis, växlande med tilstædhe; efter likbet. lågty. to stede tillstädja: fsv. tilstædhia, stædhia til, till stædhia tillåta; jfr lågty. tåsteden tillåta tillställa: efter ty. zustellen med samma bet.

tillständig: bildn. till tillstånd tillåtelse; jfr ty. zuständig tillhörig och anständig

tillsyn: fsv. isl. tilsyn f., bildn. till

verbet tillse, se till; jfr syn tilltagsen [-takksen]: äldre sv. tiltagse; ny bildn. (efter mönster av adjektiven på -se) till taga sig till tillträda :efter likbet. lågty. antreden, ty. antreten; jfr anträda. Härtill tillträde jfr av-, inträde tilltyga: sv. ord (känt från 1600-t.), trol.

bildat till 1 tyg tillvarataga: se 3 vara tillvaro: bildn. till vara tül; -värö egentl.

böjd kasusform av fsv. vara (gen. dat. ack. varu) varande, vistelse; jfr bortovaro

tillvita beskylla för: fsv. tilvita; till fsv. vita anklaga, beskylla, bevisa; se vite tillväga- (i tillvägagångssätt m. fi.): fsv. til vægha, prep. til och gen. av vægher väg, sätt, se väg; jfr lågty. tå wege med samma bet.

tillvälla sig på våldsamt sätt förskaffa sig: fsv. tilvælda sik, bildn. till fsv. väld, se våld

tillåta: fsv. tülata, lata til, da. tillade; motsvarande lågty. tolàten (ty. zulassen) tillåta

tillägna [-ängna]: fsv. tileghna överlåta, till eghin egen; jfr lågty. tåeigenen, ty. zueignen med samma bet. tilta jordremsa som vid plöjning vänds uppåt av plogen, ryggen av fåran: sv. dial. även tilt, trol. formellt samma ord som sv. dial. tilt in huggning i en timmerstock, besläktat med 1 tälja ti ma hända: fsv. isl. no. tlma hända, vederfaras ngn, förestå, vara att vänta; bildn. till fsv. time tid; timme; se timme

timbal (en kötträtt): av likbet. fra. timbale, egentl, 'puka', sedan om den pukaliknande form, vari kötträtten tillreddes och koktes (i vattenbad), slutligen om själva innehållet i formarna; över spa. av arab. tabal trumma timbre [täng'b(e)r] klangfärg: av fra. timbre med bl. a. samma bet.; ytterst av grek. tym'panon puka; tamburin timi'd skygg, försynt: av lat. tim'idus med samma bet., till lat. time're frukta. Härtill timidite't blyghet tim'jan (en buskartad växt, Thymus): fsv. tymean, timean; ytterst bildat till grek. thym'os timjan timlig: fsv. timeliker, isl. timaligr, bildn.

till timme i bet. 'tid' timme: fsv. no. time, isl. timi m. tid; timme; gemens, germ. ord (eng. time tid), bildn. till samma rot som tid; jfr tim a, fordom, urtima, timlig I. timmer grovt trävirke: fsv. no. tim-ber, isl. timbr; gemens, germ. ord (ty. Zimmer rum, jfr fruntimmer; eng. timber timmer); till en indoeurop. rot

4682. timmer

titel

med bet. 'bygga', vartill bl. a. också lat. dom'us hus (se 1 dorn) 2. timmer (40 st. skinn): egentl, 'så många skinn, som inneslutas mellan två timmerbräder' (skinnen transporterades mellan bräder); alltså till 1 timmer. För räkningen jfr snes, 1 val

timotej': av eng. förnamnet Timothy (efter ngn av de första odlarna av detta fodergräs)

1. tina (ett slags laggkärl): no. tina; av mit. tine balja, kärl; över fra. av lat. ti'na vinfat

2. tina (fiskeredskap, mjärde för fångst av lax, hummer, ål); se t en a

3. tina (i tina upp o. dyl.): isl. piöna; bildn. till ett adj. som motsvarar äldre sv. tiden (jorden är t.), sv. dial. tiden, isl. pidinn icke frusen

tindra: no. tindra; säkerligen ett ljudmålande ord i anslutning till tända; jfr också tinne

1. ting sak; föremål: egentl, 'rättssak', samma ord som 2 ting

2. ting sammankomst: fsv. isl. ping, no. ting sammankomst för rättegångsärenden; marknad; rättssak; föremål; gemens. germ. ord (ty. Bing, eng. thing), av dunkel härkomst

tinga beställa: fsv. isl. pinga, no. tinga hålla ting; betinga, ackordera; beställa; bildn. till 2 ting; jfr betinga, dag-tinga, förtinga tingeltangel: av ty. Tingeltangel med samma bet.; ljudhärmande ting'est föremål: no. tingeste n.; bildn.

till 1 ting tinglig lätthanterlig: sv. dial. (spec. Östergötl.): bildat sekundärt som motsats till otinglig klumpig, otymplig; till o ting monster, besvärlig sak tinktu'r (läkemedel urlakat i vanligen sprithaltig vätska): av lat. tinctu'ra färgning, bildn. till ting'ere färga; jfr teint

tinne: fsv. tinde, tinne; jfr isl. tindr, no. tind pigg; tinne; gemens, germ. ord (ty. Zinne) av ljudmålande art tinning: fsv. thinninger; jfr isl. punn-vangi, no. tunnvange med samma bet.; av omstridd härkomst

tio: fsv. tio, isl. tiu, no. tie; gemens, germ. ord (ty. zehn, eng. ten), med en grundform, som motsvarar lat. dec'em tio (se december) och grek. de'ka (se dekad); jfr tjog, aderton tionde avgift till kyrkan: fsv. tiunde m., äldre tiund f., egentl, 'tiondedel', till ordningstalet tiunde; efter lat. dec'ima (pars) tionde (delen)

1. tipp spets: no. tipp; gemens, germ. ord, besläktat med tapp; säkerligen ljudmålande

2. tipp avstjälpningsplats: se 1 tippa

1. tippa stjälpa om: av eng. tip med samma bet. Härtill tippkärra, -vagn m. fi.

2. tippa höna: bildat till lockordet tipp tipp; jfr 2 tacka

3. tippa ge tips, förutsäga, gissa; slå vad: av likbet. eng. tip, urspr, 'lätt beröra, ge en vink'; jfr tips

tips förutsägelse, vink; vadhållning (vid tävling): av eng. tip, pl. tips råd för vadhållning vid tävling; jfr 3 tippa tira'd ramsa, ordsvall: av fra. tirade med samma bet.; av ital. tira'ta, bildn. till tira're draga; jfr attiralj, retirera tiraljö'r (fotsoldat, som strider vid trupp i spridd ordning): av fra. tirailleur med samma bet.; till fra. tirer skjuta tisdag: fsv. tisdagher, isl. tyrsdagr, no. tysdag (eng. Tuesday); forngerm. över-sättn. av lat. di'es Mar'tis (guden) Mars' dag (fra. Mardi), varvid Mars ersatts med det germ. gudanamnet Tyr tissla: no. tisla; ljudhärmande, liksom tassla

1. tistel vagnsstång: isl. pisl; gemens, germ. ord (bl. a. ty. Deichsel) av omstritt ursprung

2. tistel (växt): fsv. isl. Pistill, no. tistel; gemens, germ. ord (ty. Distel, eng. thistle) av okänd härkomst

tis'tron svart vinbärsbuske: sv. dialekt-

ord av okänt ursprung tita (småfåglar av messläktet, Parus, t. ex. entüa kärrmes, tall-, göktüa): no. tita; ljudhärmande tita'n jätte: efter grek. plur. tüa'ne$,

en äldre gudasläkt, fientlig mot Zeus tit'el (heders)benämning; överskrift: över tyskan från lat. tifulus etikett, på-

469titrera

tjäna

skrift; överskrift; titel; sannolikt ur-sprungl. ett ljudsymboliskt ord; jfr titulera, titulär titrera (på visst sätt kemiskt analysera ämnen): bildn. till fra. titre (egentl, samma ord som titel) i bet. 'halt, finhet* titt ofta: fsv. tit, isl. titt; egentl, neutr. av ett adj. isl. tlör som (ofta) händer, varav också adv. ti da (sent och tida) och superi, ti däst (som tidast) är i bruk, till tid; jfr tidender

titta: da. titte; sv.-da. ord, säkerligen upptaget ur barnspråket (liksom kika och ty. gucken titta); ursprungl. 'kika genom en springa, en glugg'. Härtill titt (subst.) kort besök (till titta in); tittare (i TV, från o. 1955) titulera benämna med viss titel: bildn. till lat. tifulus, se titel. Härtill titula-tu'r

titulä'r blott till namnet: av fra. titulaire med samma bet.; se titel ti'voli nöjesplats, nöjesfält: efter den ital. staden Tivoli, där en berömd park finns

tjabba kälta: möjl. bildat i anslutning till gnabbas, abbas med uddljudet från käbbla, käxa, kälta o. a. tjafsig larvig (vard.): ljudmålande ord i talspråket, med pejorativt (nedsättande) fs, som i hafsig, t af sig m. fi. tjäll are sk vallrare: slang, från förbrytar-språk; trol. ljudhärmande, med föraktfullt tj

tjata: bildat i anslutning till gnat a, med uddljudet från käbbla o. a. (se tjabba)

tjattra pladdra: ett ljudhärmande ord

(jfr snattra, smattra) tjej flicka (vard.): slangord, av romani

ty aj, tjej dotter tjekan (efter novemberrevolutionen 1917 i Ryssland inrättat organ för den verkställande makten): förkortn. av Tjrez-vytjaj'naja Jcommiss'ija "Utomordentliga kommissionen", bildad av de ry. begynnelsebokstäverna Tj K i detta namn

tjock: fsv. piukker, piokker, isl. pjukkr, pykkr, no. tjukk, tykk; gemens, germ. ord (ty. dick, eng. thick), av ovisst ursprung. Härtill tjocka tät dimma

tjog: fsv. tiugh, tiogh antal av tio; med den nutida bet. 'antal av tjugo' sannolikt från da.; äldre fsv. tiugher m. tiotal, plur. tighir (se fyrtio m. fi.), ack. tiughu (se tjugo), isl. tegr; gemens, germ. ord med grundbet. 'tiotal'; besläktat med tio

tjuder: fsv. tiuper, isl. tjödr, no. tjoder; gemens, germ. ord (eng. tether), trol. till samma indoeurop. rot som töm tjuga, t ju va (t. ex. hö-): fsv. tiugha, isl. tjuga, no. tjuga; nord. ord med grundbet. 'tvågrenad'

tjugo, tjugu: fsv. tiughu, no. tjugo; egentl, ack. plur. av fsv. tiugher tiotal (se tjog); jfr runsv. (Rökstenen) tuain, tigiR tjugo, egentl, 'två tiotal'

1. tjur: fsv. piur, isl. pjörr, no. t jör; nord. ord, besläktat bl. a. med lat. ta'urus tjur

2. tjur hård kådig ved på krokiga tallar o. granar: sv. dial. (mellansv. o. norrl.) tjur, tjör; besläktat med tyre, töre och tjära, men ordbildningen är oklar

tjusa (i förtjusa o. a.): fsv. kiusa välja; förtrolla, isl. kjosa välja, föredraga; förtrolla, no. kjosa välja, da. kyse skrämma; sv. dial. kåsen (kusen) fjollig, dum, modfälld, eg. 'förtrollad'; gemens, germ. ord (tv. kiesen), besläktat med bl. a. lat. gusftus smak; jfr valkyrja, farkost; kåra, villkor, kurfurste (se 4 kur-). För bet.-utvecklingen 'förtrollad — förtjusande' jfr charm tjuta: fsv. piuta, isl. pjöta, no. tjota; gemens, germ. ord, ursprungl. ljudhärmande

tjuv: fsv. piuver, isl. pjofr, no. tjuv, tjov; gemens, germ. ord (ty. Dieb, eng. thief) av okänd härkomst. Härtill tjuvnad tjäder: fsv. thiædhur, isl. pidurr, no. tidur, tiur; nord. ord, besläktat bl. a. med grek. tet'rax orre tjäle: fsv. piæli, isl. peli, no. tele; trol. till samma rot som no. tel grund, botten (se tilj a), alltså egentl, 'hård grund'; jfr 2 käl

tjäll hydda: fsv. tiæld, isl. tjald, no. tjeld förhänge, hölje, tält; samma ord som ty. Zélt, lågty. telt, varav sv. tält tjäna: fsv. piæna (jfr isl. pjöna, pèna, no. t jona, tena); gemens, germ. ord (ty.

470t jan is

dienen), bildn. till ett subst, med bet. 'tjänare, träl'; besläktat med förleden i ty. Demut ödmjukhet, egentl, 'tjänar-sinne'. Härtill tjänst: fsv. pianist, ty. Dienst; tjänlig tjänis (vardaglig hälsningsformel: god dag! adjö!)-, från studentslang och annat kamratspråk, med hypokoristiskt -is (som i kompis, gästis, bondis m. fi.) utbildad form av den gamla artigheten eder tjänare! mjuka tjänare! tjära (subst.): fsv. tiæra, isl. tjara, no. tjøra; gemens, germ. ord (ty. Teer, eng. tar), med motsvarighet i litauiska och lettiska; besläktat med t yre och trä; fin. terva är lån från urnord. språk

tjärbrå insmörja med kokad tjära: fsv. bradha bränna, smälta; jfr likbet. isl. bræåa, no. bræda; besläktat med ty. bråten steka och med bråd, villebråd tjärn liten sjö: fsv. tiærn, isl. tjqrn, no. tjørn; huvudsak!, v. och n. Sverige (saknas i Småland, Östergötland m. m.), jämte Norge o. Island; nord. ord, möjl. med ursprungl. bet. 'blick, öga'

toalett' tvättställ; spegelbyrå; klädsel, dräkt; påklädning; rum, där man kan tvätta sig: av fra. toüette, diminutiv till toile linne (alltså egentl, 'toalettlinne'); av lat. te'la väv, vävnad tobak [to'bak, tobb'ak]: äldre toba'k, ta-ba'k, i Sverige känt från 1636; över eng. tobacco av spa. taba'co (första gången i en kommentar till Kolumbus' reseberättelse 1492), egentl, ett indianord från Haiti tO'bis (en havsfisk): av ty. Tobies med samma bet., egentl. Tobiasfisch, till namnet Tobias (enligt Tobias bok, en av Gamla Testamentets apokryfiska böcker)

tocka sig flytta sig åt sidan: allm. i sv. dial. (jfr no. tukka och isl. poka); med ovisst ursprung töcken sådan: fsv. Polikin med samma bet., bildat som dylik toddy [tådd'i, -y] konjak el. annan spritdryck, blandad med varmt vatten: eng. ord; av hindostanska tarx, bl. a. 'palmvin'

2. tom

toffel: av lågty. tuff el, förkortn. av pan-tuffel; av fra. pantoufle toffel, trol. av ett syditalienskt dialektord med bet. 'sko av kork'

tofs: sv. dial. tufs rufsigt hår (jfr tuf-

sa till); jfr no. tufsa trasa toft sittbräde i båt: jfr isl. popta, no. tofta med samma bet.; gemens, germ. ord av okänd härkomst toga [tå'ga] (fornromersk mantel): lat. ord, bildat till teg'ere täcka, betäcka; jfr tak

1. tok (en växt, "Ölandstok", Potentilla fruticosa): dialektord från Öland

2. tok, toker: no. tok; av okänt ursprung; jfr tosig. Härtill tokig; tokeri'; tokas

tokaj'er (en ungersk vinsort): efter den ungerska vinhandelsorten To'kaj to'lag (tilläggsavgift vid förtullning):

av lågty. tolage (ty. Zulage) tillägg tolerera ha tålamod (fördrag) med, överse med, tillåta: av lat. tolera're bära, fördraga, tåla. Härtill tolerant [-an't, -ang't] fördragsam: av fra. tolé-rant; tolerans [-an's, -ang's] fördragsamhet: av fra. tolërance; tolerabel dräglig: av fra. tolérable tolft: fsv. tylft, tolft; bildat i anslutning till tolv

tolk översättare: fsv. tolker; av lågty. tolik, tolk med samma bet.; lånat från något slaviskt språk och möjl. ytterst ett turkiskt ord. Härtill tolka översätta, tyda

tolka åka skidor efter häst eller ren: nordsv. dialektord; av likbet. lapska tolket

tolv: fsv. isl. tolf, no. tolv; gemens, germ. ord (ty. zwölf, eng. twelve) med grundbet. 'två över (tio)'; jfr tolft. Härtill tolfte

tolvman nämndeman (ålderdoml.): en av de tolv männen i den gamla häradsrätten

1. tom [tå'm] band el. del av ett bokverk; av fra. tome med samma bet.; ytterst av grek. tom'os avskuret stycke; jfr anatomi

2. tom (adj.): fsv. tomber, isl. tömr, no. tom; gemens, germ. ord av okänd härkomst; jfr tömma

471tomahawk

I. torn

tomahawk [-hå'k] (indiansk stridsyxa): eng. ord, urspr, stammande från de nordamerikanska algonkin-indianernas språk

toma t: av fra. tomate med samma bet., ytterst ett centralamerikanskt indianord tomatl tom bak rödmetall: över ty. och fra. av malajiska tamba'ga koppar, ytterst från sanskrit

tombola [tåm'bola, -båla] (hjul, ur vilket lotterinummer dras): ital. ord, bildn. till ital. tombola're ramla omkull, tumla över ända tomt [tåm't] (gårdstomt o. dyl.): fsv. tompt; samma ord som fsv. topt, isl. no. tuft; nord. ord med grundbet. 'husgrund', trol. identiskt med grek. dap'e-don husgrund; förleden da- besläktad med lat. dom'us hus och efterleden -pedon med lat. pes (gen. ped'is) fot (se fjät)

tomte [tåm'te] (övernaturligt väsen, knutet till gården): bildat ur sammansättningar med tomt, såsom sv. dial. tomtkarl, tomtebisse o. a.

1. ton [tånn'] tusen kilogram: eng. ord, egentl, samma ord som tunna; jfr tonnage

2. ton [to'n] (en musikterm): fsv. ton; av lågty Jon; över lat .ton'us ton ytterst av grek. ton'os spänning (av en sträng), ton; besläktat med tänja. Härtill tona'1; tonalite t

tonfisk [to'n-] (en stor havsfisk): av ty. Thunfisch med samma bet.; till fra. thon, av lat. thunn'us tonfisk tonika [-o'-] grundton (i en skala el. tonart): av likbet. ital. to'nica; ytterst av grek. adj. tonikosbildn. till ton'os ton, se 2 ton tonnage [tåna'sj] fartygs tontal; lastmöjlighet: fra. ord, bildat till fra. tonne tunna; ton; av keltiskt (galliskt) ursprung; jfr tunna, 1 ton, tunnel tonsill' öronkörtel, svalgmandel: av lat.

plur. tonsill'æ öronkörtlar tonsu r rakad fläck på huvudet: av lat. tonsu'ra klippning

tonsätta komponera (musik): urspr, sätta ton (melodi) till text; retrograd bildn.

. till part. tonsatt och subst, tonsättning, tonsättare

tonår [tånn'-] (plur., åldern mellan 13 och 19 år): efter slutstavelsen -ton i räkneorden 13—19; jfr eng. teens i samma bet.

topa s (en gul ädelsten): ytterst av grek. top'azos med samma bet. topografi' [tåpå-] ortsbeskrivning; fältmätning: bildn. till grek. top'os ställe och grafein skriva. Härtill topograf ortsbeskrivare; kartritare; topografisk

1. topp (interjektion, använd som bekräftelse på en överenskommelse): av fra. tope med samma användning, bildn. till fra. toper hålla emot (i tärningsspel); antaga ett anbud

2. topp (subst.): fsv. topper, tupper, isl. toppr, no. topp, tupp; gemens, germ. ord (ty. Zopf hårpiska, eng. top) av omstridd härledning; jfr 1 tupp, tapp, 1 tipp med liknande bet.

tordmule [to'rd-] (en havsfågel): sammansättn. av samma törd- smuts som i tordyvel och mule tordyvel [to'rd-]: fsv. tordöffla (plur.), isl. tordyfill, no. tordivel; av ett endast i sammansättningar bevarat ord tordsmuts (jfr tordmule) och vivel tordön [to'r-]: fsv. pordyn; sammansättn. av fsv. por- åska (= gudanamnet Tor) och ett subst, dön dån; jfr döna toreador [tåreadå'r] beriden tjurfäktare: spanskt ord, bildat till lat. ta'urus tjur (jfr 1 tjur) torftig: fsv. thorftogher behövande; gemens. germ. ord (ty. dürftig); bildn. till fsv. porft behov (se nödtorft), besläktat med tarv torg: fsv. torgh, isl. no. torg; trol. av

fornryska torgu, marknadsplats to'rium (ett metalliskt grundämne): av Berzelius uppkallat efter guden Tor

1. torka (subst.): fsv. thørka, isl. purka, no. turka; bildn. till torr

2. torka: fsv. porka, isl. purka, no. turka; liksom 1 torka bildat till torr

I. torn [-o'-] tagg, pigg i spänne (spänn-torn): fsv. isl. porn törntagg, no. torn; gemens, germ. ord (ty. Dorn, eng. thorn) med motsvarighet i flera andra indoeurop. språk; jfr törne; hag-, hav-, mar-, liktorn

4722. torn

I. touche

2. torn (på byggnad o. dyl.): fsv. no. torn; över lågty. torn ytterst av lat. turr'is med samma bet. torn ad o [tårna'do] virvelstorm: ett portugisiskt ord, till verbet torna'r vända, vrida, av lat. torna're, se turnera tornej' medeltida riddarspel: fsv. torney närmast av mit. tornei; av likbet. fornfra. tournoi, bildn. till verbet tourner, se tornera

torn era [tår-] kämpa i ringränning: fsv. tornera; över tyskan av fornfra. tornery egentl, 'vända (med hästen)'; samma ord som turnera. Härtill tornering tornis'ter [tår-] ränsel, foderpåse: över tyskan av tjeckiska tanis'tra med samma bet.

torp: fsv. isl. porp liten utgård, nyodling; gård, by, no. torp; gemens, germ. ord (ty. Dorf by, se tölp), möjl. med grundbet. 'hus'

torped: ytterst av lat. torpe'do, bl. a. 'darr-rocka' (en fisk, som utdelar elektriska stötar). Härtill torpedera torr: fsv. por, isl. purr; gemens, germ. ord (ty. dürr) med grundbet. 'törstande efter'; besläktat med törst, torka torsdag: fsv. porsdagher, isl. pörsdagr, no. torsdag (ty. Donnerstag, eng. Thurs-day); forngerm. översättn. (med användande av gudanamnet Tor) av lat. di'es Jov'is 'Jupiters dag' (fra. jeudi) torsion [-sjo'n] vridning: av fra. torsion med samma bet., ytterst bildat till lat. torque're vrida, jfr tortyr

1. torsk (en havsfisk): fsv. isl. porskr; möjl. besläktat med torr

2. torsk (munsjukdom hos barn): med ursprungl. bet. 'groda' (sv. dial. torsk, tosk); jfr att lat. ra'na groda även betyder 'svulst på tungan hos boskap'

torsmånad januari: äldre sv. även 'mars'; da. tormåned mars; sydsv. dial. Tor mars (personifierad i folkliga rim); till isl. porri, månaden närmast efter mid-vintern, liksom göjemånad ett urgammalt månadsnamn; trol. med urspr. bet.'minskning (av vinterförråden)' till isl. pverra avtaga, minskas torso [tår'så] stympad bildstod: ital. ord, stammande från folkl. lat. thyr'sus

stjälk, stam; av grek. thyr'sos med bl. a. samma bet.: jfr tyrsus tortyr [tårty'r] pinande: av fra. torture med samma bet.; av medeltidslat. tortu'ra vridande ur led, till torque're vrida (jfr torsion). Härtill tortera pina: av ty. tortieren torv: fsv. isl. torf, no. torv; gemens, germ. ord (eng. turf gräsmatta), av omstritt ursprung. Härtill torva: fsv. torva, isl. torf a (liksom planka till plank, mygga till mygg, flisa till flis o. a.) torva till slå till: jfr fsv. isl. no. tyrva kasta torv på, täcka med torv, slå med kastande (t. ex. av stenar); bildn. till torv

tosig tokig, enfaldig, tosing tok, narr: sv. och no. dial. även tos narr, tosa gå och driva, bära sig åt som en tok; av oklart ursprung; jfr 2 tok tossa enfaldig kvinna: da. tosse; trol. samma ord som sv. och no. dial. tossa padda, da. tudse; ljudmålande bildn., liksom likbet. sv. dial. klossa. Härtill tossig

tota till: äldre sv. tota efter härma efter, sv. dial. tota (tata) efter göra så gott man kan, bjuda till; härma; möjl. samma ord som äldre sv., sv. dial. tota gnola, jollra, försöka att sjunga efter; ljudhärmande total [to-] fullständig: över ty. och fra. av medeltidslat. tota'lis med samma bet.; avledn. av to'tus hel, all. Härtill tota'liter alldeles, fullständigt: lat. adv.; totalite't helhet; totalitär diktatur-totalisator (system för vadhållning vid kapplöpning): modern bildning efter lat. mönster, till fra. totaliser sammanräkna det hela, eng. totalize bildn. till totale fullständig, hel, se total; totalisator infördes i Sverige 1923 totem [tå'-] (hos vissa naturfolk: föremål, vanl. djurart, med vilken stammen el. hövdingen troddes vara nära förbunden): av eng. totem med samma bet., ursprungl. ett indianord. Härtill tote-mis'm

tott, totte (lin-, hår- o. dyl.): sv. dial. även tutt (se tu t ten); jfr fsv. tutta göra tottar; trol. ett barnspråksord (jfr tum-metott), liksom 1 tutta I. touche [tosj'], tusch anslag (å piano);

4732. touche

traktat

färgläggning el. pënselföring (i måleri); anstrykning: av fra. touche beröring, tangent; penselföring; skrivsätt, till toucher vidröra, snudda, av senlat. (ej belagt) tocca're; säkerligen av ljudmålande ursprung. Härtill toucha snudda vid, vidröra 2. touche [tosj'], tusch fanfar, orkesters hyllning åt solist: av ty. Tusch, urspr. ett sydty. dialektord med bet. 'dovt buller', trol. ljudhärmande; numera ofta uppfattat som identiskt med 1 touche, därför med fra. stavning toujours [tosjo'r] trevlig, sällskaplig: trol. uppkommet ur fra. toujours aimable alltid älskvärd tournedos [tornedå'] (maträtt: oxfilé): av likbet. fra. tournedos, bildn. till tourner vända och dos rygg; därmed avses innerfilén

tova (subst.): fsv. thove (dat. ack. thova), isl. på fi, no. tove filt, något hopfiltat, hopvalkad ull o. dyl.; möjl. besläktat med tafs. Härtill tovig tOxi'n giftämne: bildn. till stammen i grek. toxikon' pilgift, till tox'on pilbåge trad, trade [tra'd, trä'd] trafikled: eng. ord, egentl, 'handel*; möjl. lånat från mit. trade upptrampad väg (se tradig); besläktat med 1 träda. Härtill långtradare (se d. o.)

tradig långrandig, tråkig, tröttsam (vardagl., t. ex. långtradig): sydsv. dial. tradig enfaldig, tråkig; trol. till sydsv. dial. tra[d) upptrampad väg el. stig (på snö el. is), (släd)spår, samma ord som isl. trod f. trampad väg, fsv. fætrodh kreatursstig, no. trod, sv. dial. tråd, da. tråd fotspår, steg, trampa; gemens, germ. ord (mit. trade spår, kreatursväg, eng. trade), bildn. till verbet tråda; jfr också traj, trad

tradition arvsägen, arvsed: av lat. trå-dit'io (gen. traditio'nis), egentl, 'överlämnande', till tra'dere överlämna. Härtill traditionell' nedärvd, hävdvunnen, sedvanlig; tradera muntligt meddela (från släkte till släkte) trafi'k samfärdsel; rörelse: över tyskan av fra. trafic handel med utlandet; av ital. traffico handel. Härtill trafikera

färdas på, befara; trafikant resande; trafika'bel farbar

tragedi [-sjedi'] sorgespel; sorglig händelse: av fra. tragédie; av grek. tragodi'a med samma bet.; till trag'os bock och ode' sång (se ode), alltså egentl, 'de till bockar utkläddas spel'. Härtill trage-dienn' tragisk skådespelerska: av fra. tragédienne; tragiker tragisk skådespelare: från ty.; tragöd tragediförfattare (i antiken) tra'gisk sorglig, dyster, hemsk: egentl, 'som hör hemma i ett sorgespel'; efter ty. tragisch och fra. tragique med samma bet., av lat. tra'gicus, grek. tragikos'; formellt en avledning av trag'os bock, se tragedi. Härtill tragi'k ngt gripande sorgligt; tråg i ko- komisk (även förkortat tragikomisk) blandat sorglig och lustig

tråg g a käxa, kälta, gnata: med samma bet. sv. dial. tjagga och sagga; jfr också tjabba. Härtill traggla kälta om

traj spår av villebråd (hare): sv. dial. (öster- o. Västergötl. m. m.) traj tätt tramp med små steg, hartraj, traja traska, gå fram och tillbaka, samma ord som sv. dial. tra[d), trå[d) trampning, spår, se tradig; i jaktspråk möjl. påverkat av fra. trailler lämna spår trakassera utsätta för obehag, visa kitslighet emot: av fra. tracasser bråka, krångla, ställa till bråk. Härtill trakasseri' krångel, kitslighet traké (andningsrör hos insekter): av grek. trakhe'ia luftrör trakt nejd: da. trakt; av lat. trac'tus dragande; sträcka; nejd, till trah'ere draga; jfr at-, dis-, kon-, subtrahera, extrakt, reträtt, trassera, 2 trat-ta, trakta, traktera trakta (i uttrycket trakta efter ngt): da. tragte; över tyskan av lat. tracta're släpa; bearbeta; behandla (jfr traktera), till trac'tus (se trakt); jfr betrakta

traktamente: se traktera traktat andlig småskrift; avhandling om visst ämne; skriftlig överenskommelse: av lat. tracta'tus behandling; avhandling; till trada're, se traktera

474traktera

transmission

traktera förpläga; behandla (ett instrument): över tyskan av lat. trada're i bet. 'behandla' (jfr traktat, traktor, trakta, malträtera), till trac'tus> se trakt. Härtill traktamente förplägnad, kostpengar: av medeltidslat. tracta-men'tum med samma bet.; traktÖ'r värdshusvärd: efter likbet. fra. traiteur traktor [trak'tår] motordriven dragvagn: modern bildn. till lat. trah'ere draga eller lat. tracta're släpa, draga trall (ett slags spjälgaller på fartyg): av lågty. (holl.) tràttie galler

1. tralla sjunga: no. tralla; bildn. till det ljudhärmande tralala. Härtill trall

2. tralla (trehjulig järnvägsdressin): av eng. troüey tralla; kärra; av troll rulla; tralla, sjunga; jfr trolleybuss

tramp (fartyg som icke går i regelbunden linjefart, utan där lämplig frakt finns att få): av likbet. eng tramp, eg. 'tramp, traskande; landstrykare, luffare*, till verbet tramp vandra omkring, samma ord som trampa. Härtill trampfart, -fartyg

trampa (verb): fsv. no. trampa; av lågty. trampen med samma bet. (jfr tramp, stampa, trappa)

trampoli'n språngbräde, svikt: över tyskan av ital. trampoWno med samma bet., bildn. till tram'poli styltor; av germ. ursprung, besläktat med tram-pa

tramsig som pratar strunt: jfr flamsig, slamsig o. dyl.

trän: fsv. no. tran; av lågty. tran, egentl, 'droppe, som pressas ur fett'; besläktat med ty. Träne tår. Härtill tranig trana: fsv. isl. no. trana; ljudhärmande, liksom likbet. ty. Kranich, eng. crane (se krän)

trance el. träns [trang's, tran's] dvallikt tillstånd, hänryckning: trol. över eng. trance av fra. transe med bl. a. samma bet.; bildn. till transir, bl. a. 'bli stel av köld, förlamas'; av lat. transi're övergå

tranchera [trangsje'ra] stycka, skära för (stek, fågel o. dyl.): av fra. trancher med bl. a. samma bet.; trol. av lat. trunca're stympa, hugga av. Härtill tranchö'r förskärare

trankil [-ki'l] lugn, sorglös, obekymrad: ytterst av lat. tranquilVus lugn. Härtill trankilitet

1. träns: se trance

2. träns- (i transatlantisk, transmission m. fi.): av lat. träns på andra sidan; till andra sidan

transaktion avtal, överenskommelse: av lat. transac'tio (gen. transactio'nis) uppgörelse, förlikning

transcendent [-sjenden't] översinnlig, höjd över timligheten el. sinnevärlden; motsats: immanent: egentl, pres. part. av lat. transcen'dere överstiga, övergå, överträda (se sk and er a) transformera omforma, omgestalta, förvandla: ytterst av likbet. lat. träns-forma're. Härtill transformation: transformator elektrisk omformare transfusion blodöverföring: av lat. trans-fu'sio (gen. transfusio'nis) omtappning transistor förstärkare (i television, radio, datamaskiner m. m.): av likbet. eng. transistor (1948), kortord för transfer resistor överföringsmotstånd; av resis-tor motstånd» till resist stå emot; ytterst av lat. resis'tere stanna, göra motstånd (jfr insistera, resistens) transitera: se transito-tran sitiv som har direkt objekt (om verb): av lat. transiti'vus övergående (om verbets handling, som överförs på objektet); till transi're övergå (jfr transito-) tran'sitO- (i transitohandd m. fi.) genomfarts-, genomgångs-: av ital. transito genomfart; av lat. tran'situs övergång; till transi're (se transitiv). Härtill transitera föra genom ett land (till ett annat); transito'risk transkribera omskriva med andra skrivtecken: av lat. transscri'bere överflytta, omskriva, avskriva. Härtill transkription

translator [-la'tår] översättare: av lat. transla'tor överflyttare transmari n från andra sidan havet: av lat. transmari'nus med samma bet.; till mar'e hav (jfr marin) transmission kraftledning: av lat. träns-miss'io (gen. transmissWnis) översändande, överfart. Härtill transmittera

475transparang

travers

transparang' (målning, som gjorts genomlysande medelst belysning bakifrån): av fra. transparent genomskinlig; medeltidslat. bildn. av lat. trans och lat. pare're visa sig, synas. Härtill transparent [-paren't, -parang't] genomskinlig transpirera utdunsta, svettas: över fra. av lat. transspira're med samma bet.; till spira're andas; se spirant. Härtill transpiration utdunstning, svettning transplantation organ- el. hudöverföring: bildn. till lat. transplanta're omplantera. Härtill transplanta't transponera överflytta (till annan tonart): av lat. transpo'nere omflytta, överföra (se ponera). Härtill transposition transportera förflytta, fortskaffa; överlåta; överföra: över ty. och fra. av lat. transportöre bära över (se portativ). Härtill transport [-pårt'] forsling; överlåtelse; överföring: av likbet. fra. transport; transportör; transportabel flyttbar

transubstantiation [-stantsiasjo'n] nattvardsbrödets förvandling: medeltidslat. bildn. av lat. träns (se 2 träns-) och substan'tia väsende transumera göra utdrag ur en skriftlig handling: av lat. transsu'mere flytta över, övertaga. Härtill transurrit utdrag: av lat. perf. part. transsum'ptum; transumtion

tränsversa'1 som går tvärs över: bildn.

till lat. transver'sus vänd på tvären trapefs (en geometrisk figur; ett gymnastikredskap): ytterst av grek. trape-z'ion, avledn. av trap'eza bord (med fyra fötter). Härtill trapet$oi'd (en geometrisk figur)

1. trapp (en vadarfågel): av lågty. trappe eller ty. Trappe med samma bet., ytterst trol. ett slaviskt (polskt) ord

2. trapp (en vulkanisk bergart): da. trap; nord. ord, häntydande på det trappstegsformade utseende, som brantare bergssidor av ifrågavarande sten-art ofta företer

trappa: fsv. trappa trappsteg, trappa; av lågty. trappe med samma bet. (ty. Treppe); till trappen trampa, stampa, sv. och no. dial. trappa med samma bet. (jfr trippa)

trappis't (visst slags munk): efter trap-pistordens moderkloster La Trappe i Normandie, Frankrike trasa (subst.): jfr fsv. träsugher trasig; no. trasa; nord. ord, möjl. med anknytningar i andra indoeurop. språk. Härtill trasig trashank: se hanka

traska: da. traske, no. traska; nord. ord, trol. ljudhärmande (jfr slaska m. fi.), med anslutning i bet. till tråda o. a.; jfr sv. dial. trassa, trassla trampa, tranta trippa, småspringa, 1 t ratt a trassera utställa en växel: av ital. träs-sa're med samma bet., besläktat med lat. trah'ere draga (jfr 2 tratta, trakta). Härtill trassa't växelbetalare: av ital. trassa'to; trassen't växelutställare trassla: bildn. till trasa. Härtill trassel

något tilltrasat trast: isl. prqstr, no. trast; nord. ord med släktingar bl. a. i slaviska språk och iriska

tratt: fsv. tratter, no. tregt, trætt, da. tragt; av lågty. tracliter, av medeltidslat. tracta'rius tratt; av lat. trajecto'rium, bildn. till trajic'ere föra över, hälla över från ett kärl till ett annat

1. tratta traska: av oklar härkomst; jfr traska och fra. trotter traska, trippa (se trottoar)

2. tratta trasserad (dragen) växel: ital. tratt'a (cambia'le) dragen (växel), part. av trarr'e, av lat. traWere (trac'tum) draga; jfr trassera

trauma skada genom yttre våld: av grek. trau'ma sår. Härtill traumatisk orsakad av våld, skräckfylld, chockartad

trava springa i trav: jfr no. trava trava; trol. av lågty. traven (ty. träben) med samma bet. Härtill trav (t. ex. hjälpa ngn på traven) trave sädesskyl; packe, hög: fsv. þravi, da. trave; jfr isl. þrefi, no. treve med samma bet,; nord. ord av okänd uppkomst. Härtill trava lägga upp i högar travers [-värs'] tvärbjälke, tvärbalk; snedspår, tvärspår: av fra. traverse med samma bet., bildn. till fra. traverser gå tvärs över; av folkl. lat. transversa're med samma bet.

476travestera

I. tribun

travestera skämtsamt förvränga: över ty. och fra. av ital. travesti're förkläda. Härtill travests skämtsam förvrängning

tre: fsv. prir (ack. prea), isl. prir; gemens. germ. ord (ty. drei, eng. three) med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. tres; jfr trenne, treggehanda, tretton, trettio; trio. Härtill tredje: fsv. pripi (dat. ack. pripia), isl. pridi; gemens, germ. ord (ty. dritte, eng. third), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ter'tius (se tertiär) tredsk [tred'sk, tres'k]: fsv. thresker, vanligare prysker övermodig, oregerlig, isl. prjözkr, bildn. till tryta; med e genom främmande (lågty.) påverkan. Härtill tredska (subst.): fsv. ihreska, äldre pryska, isl. priözka övermod, trots; tredskas: fsv. threskas, äldre pryzkas

treggehanda: fsv. thræggia handa av tre slag (genitiv av tre och genitiv plur. av hand); jfr tveggehanda tre'ma (pl. treman, tremata; tecken över en vokal, vilket änger, att den skall uttalas skild från omedelbart föregående vokal, t. ex. över e i poëma): grek. ord, egentl, 'hål; punkt'

tremulera darra på tonen: över ty. av ital. tremola're darra, medeltidslat. tremuWre. Härtill tremulan'do med darrning på tonen: ital. böjningsform; tremulan! dallerljud: till lat. trem'ulus darrande, dallrande tremänning syssling, släkting i tredje led (i n. Sverige): fsv. præmænninger, no. tremenning med samma bet. trenchcoat [tren'sjkåt] (impregnerad regnrock av viss modell): eng. ord, bildat av trench skyttegrav och coat röck, sålunda: 'skyttegravsrock'; klädesplagget kom i bruk under första världskriget trend riktning, tendens i utvecklingen: relativt nytt lån (ursprungligen i ekonomiskt fackspråk) från likbet. eng. trend, urspr, 'vridning, böjning', sannolikt till adj. trind rund (se trind) trenne*, fsv. prænne, isl. prennir, egentl.

plur. till isl. prennr, prinnr, no. trinn tredubbel, tredelad; bildn. till ett indoeurop. ord med bet. 'tre gånger', vilket återfinns bl. a. i lat. ter; jfr tre, tril-ling

trepanera såga ut ben i huvudskålen: av fra. trépaner med samma bet.; ytterst till grek. tryp'anon borr. Härtill trepanation

trettio: fsv. thrætio, no. tretti; ombildn. (efter tio) av äldre fsv. prætighi, isl. prir tigir (ack. prjd tigi) tre tiotal (se tjog)

tretton: fsv. prættan, isl. prettàn, no. trätan; sammansättn. av tre och en med tio sammanhörande bildning (ty. dreizehn, eng. thirteen); jfr aderton, fjorton

treva: fsv. thriva, isl. prifa, no. triva gripa, taga på; besläktat med isl. prifa gripa, se trivas

treven: fsv. privin verksam, rask, isl. prifinn; egentl, perf. part. av prifa, se trivas. Härtill trevnad: fsv. thrifnadher framgång, förkovran, isl. prifnaör trevlig: som man trivs med, trivsam, älskvärd; (om plats) där man trivs: bet. är spec. svensk (da. hyggelig), känd fr. början av 1800-1.; äldre sv. (ännu 1700-t.) 'som trivs, frodig, kraftig', da. trivelig, isl. prifligr med samma bet.; besläktat med trivas. Härtill hemtrevlig (1800-1.)

1. tri- som förled i ord av grek., lat. el. romanskt ursprung (t. ex. triangel, -plo-id, -podi): av lat. tri- tre

2. tri: kortform för trikloretylen, vanligt fläckuttagningsmedel

triang'el tresidig och rätlinjig geometrisk figur; tresidigt slaginstrument: över ty. av lat. triang'ulum trehörning. Härtill triangulä'r tresidig tri'as (ett visst geologiskt system): "flet tredelade systemet", av lat. tri'as tretal

I. tribu'n (en fornromersk ämbetsman): av lat. tribu'nus, trol. ursprungl. föreståndare för trib'us (stam, stadskvarter). Härtill tribuna'1 domstol: av lat. tribu'nal en tribuns ämbetsplats; tribunal en tribuns ämbete: av lat. tri-buna'tus

4772. tribun

trist

2. tribu'n plattform, talarplats: av fra. tribune, ital. tribu'na; av lat. tribu'naly se 1 tribun

tribu't pålaga, skatt: över ty. av lat. iribu'tum skatt; egentl, perf. part. av tribu'ere tilldela (jfr attribut, dis-, kontribuera) trick knep, konstgrepp; även som kortspelsterm: eng. ord; av fornfra. trique bedrägeri; bildn. till folkl. lat. trica're bedraga

triera rensa säd: av fra. trier plocka ut, rensa, sortera; av okänt ursprung. Härtill triö'r sädesrensare: av fra. trieur

trift (en växt, gräsnejlika, Statice armeria): av eng. thrift, samma ord som thrift förkovran, sparsamhet: ytterst av isl. prift, bildn. till trivas triftong' (förbindelse av tre vokaler i en stavelse): bildn. av grek. tri- tre och grek. fthong'os ljud (jfr diftong) trigly'f (kort pelare, räfflad på tre sidor): av grek. trig'lyfos trekluven trigonometri' triangelberäkning: bildn. till grek. trig'onon triangel (av tri- tre och goni'a vinkel) och met'ron mått trikin [-ki'n] (en sjukdomsalstrande trådmask): modern bildn. till grek. thrix (gen. trikhos') hår. Härtill trikinös trikinhaltig trikolor [-kålå'r] (fransk) trefärgad flagga: av fra. (drapeau) tricolore med samma bet.; av lat. tric'olor trefärgad (jfr kolorera) trikå' elastiskt sticktyg; underkläder av dylikt: av fra. tricot med samma bet., bildat till fra. tricoter sticka; av omstritt ursprung. Härtill trikotage [-a'sj] trilla (verb): no. trilla, da. trille; trol. av ljudmålande ursprung. Härtill trilla (subst.) lätt vagn; hjul, rund skiva trilling: no. trinnling; bildn. till en sv. motsvarighet till isl. prinnr, no. trinn tredelad, tre (se trenne); jfr tvilling trillion [-o'n] (en million billioner): franskt ord, bildat efter mönster av million, billion med anslutning till lat. tri-tre-

trilobit [-låbi't] förstenat kräftdjur: modern bildn. till grek. tri- tre och lobos' flik, del

trilogi [-lågi'] drama el. roman i tre delar: av grek. trilogi'a, ett i tre tragedier indelat drama

trilsk: ombildn. (efter üsk) av tredsk tri'meter (ett visst versmått): av grek. trim'etros med samma bet. trimma stuva om (lasten i ett fartyg); kantsätta (seglen); försätta i gott stånd, justera; snygga upp (en hunds päls): av eng. trim med sarrfma bet., även 'ställa i ordning; putsa, snygga upp'

trind (adj.): fsv. trinder, da. trind, sv.

och no. dial. trint; av lågty. trint rund tri'0 (pl. trior) trestämmigt tonstycke; sällskap av tre personer: ital. ord med den förra bet., besläktat med tre triol [-o'l, -å'l] uppdelning av ton i tre lika delar: efter ty. Triole, av ital. triolet med samma bet.; bildn. till lat. tri- tre (se tri-, trio) triplett' bostad på tre rum; tredje exemplar av en skrift: nybildn. (efter duplett) till lat. trip'lus trefaldig, se 2 trippel-triploi'd med tredubbel kromosomupp-sättning: modern bildn. efter mönstret av diploid, till tri- tre tripp liten resa: av eng. trip med samma bet., besläktat med trippa trippa: sv. och no. dial. trippa; jfr lågty. holl.' trippen, eng. trip med samma bet. (ty. trippéln); nybildn. till trappa stampa (se trappa); jfr tripp trapp; i nord. språk möjl. lån från lågty.; trol. urspr, en ljudsymbolisk bildning

1. tripp el (en lerig, vit el. gulvit sten-art): från ty.; efter landet Tripolis i norra Afrika

2. trippel- (i trippelallians, -takt m. fi.): av fra. triple trefaldig; av lat. trip'lus (trip'lex) med samma bet.; jfr triplett

tripty'k tredelad tavla (särskilt i altarskåp): av grek. trip'tykhos tredelad trissa: fsv. tridza; av lågty. tritze, trisse hissrep, hissblock; av omstritt ursprung trist ledsam, dyster, långtråkig: över fra. av lat. tris'tis dyster; sorglig, ledsam. Härtill tristess' sorgsenhet: av fra. tristesse

478triton

2. trots

triton [-tå'n, -to'n] (havsgud): efter det grek. sagonamnet Tri'ton, en personifikation av havsbränningen trium'f lysande framgång; seger; segertåg: av lat. trium'phus segertåg; av outrett ursprung (jfr trumf). Härtill triumfera jubla; segra: över ty. av lat. triumpha're; triumfator segerherre triumvirat förening av tre män; tre-mannavälde: till lat. trium'vir ledamot av ett tremannakollegium; bildn. av lat. tre's tre och vir' man trivas: fsv. privas förkovras, tillväxa;, ha framgång; trivas, isl. prifast; nord. ord av okänd härkomst; trol. med grundbet. 'gripa tag, slå rot (om växter)'; jfr treva, treven, trevlig; trift. Härtill trivsel; trivsam triviat alldaglig, platt, utnött: av lat. trivia'lis alldaglig, simpel, egentl, 'lätt tillgänglig'; bildn. till triv'ium korsväg; gathörn (av tri- tre och vi'a väg). Härtill trivialitet platthet trivialskola lägre lärdomsskola; bildn. till medeltidslat. triv'ium tre grundläggande undervisningsgrenar (grammatik, retorik, dialektik), egentl, 'tre vägar, korsväg', se trivial triÖ'r sädesrensare: se triera

1. tro (subst.): fsv. tro, även 'förtroende, trohet, trohetslöfte', isl. tru, no. tru; gemens, germ. ord, sammanhörande med 2 tro, trygg, tröst; trol. med grundbet. 'fast, stark'

2. tro (verb): fsv. troa, isl. trua} no. trua, tru; gemens, germ. ord (ty. trauen lita på); se 1 tro, trogen

trofé [tråfe'] segertecken, -byte: av fra. trophèe; av grek. tropa'ion med samma bet.

trogen: fsv. troin, troghen, no. truen, trugen; bildn. till 1 tro; fsv. troin även: 'troende, benägen att tro' (jfr nsv. lätt-, godtrogen)

troglodyt [tråglådy't] grottmänniska: av grek. troglodytes med samma bet., bildn. av tro'gle råtthål, jordkula och dy'ein dyka ned, intränga troj'ka (ryskt trespann): av ry. Wika vagn förspänd med tre hästar, bildn. till tro'e tre tillsammans

troké (versfot av en betonad och en obetonad stavelse: xx): över fra. av grek. trocha'ios, egentl, 'löpande, snabb'. Härtill trokaisk, troke isk troil: fsv. trul, trol, isl. no. troll n.; speciellt nord. ord av okänd härkomst. Härtill trolsk; trolla; trolleri' trolleybuss [trålTi-] trådbiiss: av eng. troüey kontaktrulle; tralla (vid järnväg), till troll rulla (se 2 tralla) troman: fsv. troman pålitlig tjänare, till adj. tror trogen, trofast, hängiven, isl. trår, bildn. till 1 och 2 tro och senare ersatt av fsv. troiny se trogen

1. tromb [-å-] skydrag, vädervirvel: av ital. tromba trumpet, pump, sugrör, egentl, 'tratt, horn'

2. tromb [-å-] blodpropp: av grek. throm,'-bos blodlever. Härtill trombos [-å's] trombbildning

tron: fsv. tron, trona; ytterst av grek. thron'os stol; tron

trop [trå'p] bildligt uttryck: ytterst av grek. trop'os, egentl, 'vändning* (jfr heliotrop, tropik). Härtill tropisk C-å'-]

tropik [tråpi'k] vändkrets; i plur. 'trakten mellan vändkretsarna': av fra. tropique, bildn. till grek. trope' vändning (jfr trop). Härtill tropisk [-å'-] tropp (viss del av militärkompani): växelform till trupp. Härtill troppa troskyldig trohjärtad, lättrogen, naiv: fsv. troskyldogher (troskylder) tropliktig, skyldig trohet; den nutida bet. möjl. genom påverkan från da.

1. tross packning; träng: över tyskan av medeltidslat. tross'a paket, knyte; av omstritt ursprung

2. tross rep, tåg: fsv. tros (jfr no. trossa, da. trosse med samma bet.); av lågty. trosse, trotze rep, tvinnat av två eller tre tåtar

trossbotten (mellan två våningar inlagt bjälklag med fyllning): jfr fsv. tratz trossbotten, golv; av okänt ursprung

1. trots (subst.): da. trods, no. tråss; av lågty. troz (ty. Trotz) med samma bet., av okänt ursprung. Härtill trotsa; trotsig

2. trots (prep.): av ty. trotz med samma

479trottoar

trymå

användning, ursprungl. samma ord som 1 trots

trottoar [tråtoa'r] gångbana: av fra. trottoir med samma bet., bildn. till trotter trava, trippa; ljudmålande troty'1 (ett sprängämne): ordet är bildat på det kemiska namnet trinürotoluol> som en förkortad beteckning, av stavelsen tröt- jämte ändelsen -yl trubadu'r provensalsk kärleksskald; gat-sångare: över fra. av provensalska troba-dor, avledn. av irobar dikta, egentl, 'finna, hitta på' (fra. trouver) trubbig: till sv. och no. dial. trubb kort och tjock figur, klump, stump; av omstridd härkomst; jfr med likartad bet. kubb, stubb, nubb, knubb, klubba m. fi., växlande med trumf (se trumpen), klump, stump o. a. Härtill trubbnos, -näsa, -vinklig; trubba (av)

truck (liten motordriven transportvagn): av eng. truck lastvagn, -bil, rullvagn, egentl, 'blockhjul', av lat. trucch'us tunnband, av grek. trokhos' hjul, till trekh'ein springa

1. truga (verb): fsv. prugha hota; tvinga, truga, isl. pruga, no. truga, da. true hota; nord. ord, besläktat med trycka

2. truga snösko: se tröga

truis'm banal och självklar sanning: av eng. truism, nybildn. till true sann (jfr trygg)

trulig förargad, surmulen, tvär och trum-pig: sv. dialektord (mellansv.). Härtill trula (gå och f.) vara trumpen och sur truls liten, klumpig pojke: no. truls enfaldig stympare; möjl. till no. trulla rulla, trilla, vältra; eller av personnamnet Truls? Härtill trulsig otymplig; lunsig

trumf (i kortspel): da. trumf; över ty. och fra. av medeltidslat. trium'phus ett slags spel med målade kort; egentl, samma ord som triumf trumma: fsv. trumba rör, avloppstrumma, isl. trumba (även 'trumpet'); i nord. språk sannolikt lån av fornlågty. trumba trumpet, ihåligt rör, lågty. trumme (även 'trumma'); även i romanska språk (ital. tromba, fra. trompe

trumpet, se trumpet); trol. ljudhärmande, med grundbet. 'trumpet', varav 'rör, cylinder' och slutligen 'trumma' trumpen: fsv. trumbin, no. trumpen tung, trög; bildn. till sv. dial. trumpe, no. trump tung, trög karl; av dunkelt ursprung; jfr med likartad bet. stump, klump, rumpa m. fi. trumpet: da. trompet; över tyskan av fra. trompette, bildn. till verbet trom-peter blåsa i trumpet, som självt är en avledn. av fra. trompe trumpet, trol. av germ. ursprung (se trumma) trunk koffert: av likbet. eng. trunk, även:* "'grov trädstam, bål'; över fornfra. av

lat. trun'cus trädstam, bål, stump trupp: av likbet. ty. Trupp, Tropp (jfr tropp); av fra. troupe hop, skara, trupp, trol. av germ. ursprung trust bolagsgrupp, stort bolag: eng. ord, egentlr 'förtroende, kredit'; trol. besläktat med tröst

1. trut mun: no. trut nos, mule, mun; nord. ord, trol. besläktat med sv. och no. dial. trutna svälla, skjuta ut, fsv. thrvina, isl. prutna, sålunda egentl, 'stor, utstående mun'; jfr med likartad bet. strut, tut, snut

2. trut (en havsfågel): av okänt ursprung try (en buskväxt, Lonicera xylosteum):

sv. ord, besläktat med trä trycka: fsv. prykkia, no. trykkja; gemens, germ. ord (ty. drucken), besläktat med 1 truga; bet.'trycka böcker' från lågty. och ty.

tryffel (en underjordisk svamp): över ty. Trüffel trol. av fra. truffe med samma bet.; möjl. besläktat med lat. tu'ber tryffel (jfr tuberkel). Härtill try ff era fylla el. garnera med tryffel: av fra. truffer med samma bet. tryga: se tröga

trygg: fsv. trygger trogen, trofast; säker, tryggad, isl. try ggr, no. trygg trogen, säker, tryggad; gemens, germ. ord (ty. treu; eng. true trogen; sann, se truism), besläktat med 1 tro trymå' stor väggspegel: av fra. trumeau vadben; fönsterpelare; väggspegel; möjl. av germ. ursprung

480tryne

tränga

tryne: fsv. no. tryne, isl. tryni; nord. ord av dunkel härkomst tryta ta slut, upphöra; dial. även: 'dö': fsv. pryta (imperf. prøt) fattas, ta slut; lida brist, isl. prjåta, no. trjota; gemens, germ. ord (jfr ty. [ver]driessen väcka olust, se förtreta), besläktat med trött; jfr andtruten, oförtruten

trå längta: fsv. pra, isl. pra, no. trå: bildn. till fsv. isl. pra f. längtan (se åtrå), egentl, 'trängande, trångmål', isl. prar envis, äldre sv. trå trägen, ihärdig, fsv. enthrar, sv. dial. entrå envis; jfr tråna, träta tråckla: no. tråkla, da. trokle; lågty. lånord (jfr lågty. trakélen med samma bet.)

tråd: fsv. thradher, isl. pradr, no. tråd; gemens, germ. ord (ty. Draht, eng. thread), med grundbet. 'vridning, snoende' och med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr 2 träda tråda (i uttryck som tråda dansen): sv. dial. trå, trö trampa, träda, fsv. trudha, tropa, isl. troöa; besläktat med 1 och 3 träda

tråg: fsv. trugh, trogh, isl. no. trog; gemens. germ. ord (ty. Trog, eng. through), avlägset besläktat med trä tråkig: sv. ord (da. kedelig, no. leid), bildn. till äldre sv. och sv. dial. tråka trampa; knoga, slita, gå och släpa, no. troka gå långsamt, arbeta långsamt; klämma ihop; avlägset besläktat med trycka. Härtill tråkmåns trål släpnät för havsfiske: av eng. trawl med samma bet.; av omstridd härkomst. Härtill trålare tråna: fsv. prana; bildn. till trå trång: fsv. pranger, isl. prongr, no. trong, da. träng, besläktat med tränga. Härtill trångmål

trä: fsv. træ, isl. tré trä; träd (jfr 2 träd); gemens, germ. ord (eng. tree) med motsvarigheter i övriga indoeurop. språk; besläktat med tjära och try träck exkrementer: fsv. thrækker, isl. prekkr; gemens, germ. ord (ty. Dreck exkrementer, smuts) med ej fullt klarlagd historia

träcka draga, hala: da. trække draga; av lågty. trecken med samma bet.; av dunkelt ursprung

1. träd: se t rad

2. träd (best. trädd): svenskt ord, utvecklat ur best. formen av trä, alltså træd > træedh > trædh trädet, vartill sedan på nytt artikeln tillagts: trædhd; efterhand kom detta att uppfattas som best. form av ett trädh

1. träda stiga, gå: fsv. trædha; av lågty. treden med samma bet. (ty. trden); besläktat med tråda; jfr an-, av-, före-, upp-, ut-, överträda m. fi.

2. träda (i uttryck som träda på nålen): no. træda; bildn. till tråd

3. träda trädesåker, träde (i uttryck som ligga i träde): fsv. træpa, træpe, no. træde igensådd åker; trädesåker; den höstplöjda jordens vila under ett år; trol. egentl, 'mark, som trampas (av kreaturen)', i så fall urbesläktat med tråda och 1 träda

trädgård: fsv. trægarPer fruktträdgård; sammansättn. av 2 träd och gård i bet. 'inhägnad'; i äldre sv. med mera begränsad bet. än nu (jfr humle-, örta-, kålgård) träffa: no. treffa, da. træffe; av ty. tref-fen (sålunda samma ord som det inhemska dräpa); jfr överträffa, förträfflig

trägen: besläktat med isl. tregr, no. treg ovillig, orörlig, ihärdig och med ty. träge trög; av omstridd härledning; jfr enträgen

träj'on (ett slags ormbunke): möjl. bildat till trä

träl slav: fsv. præl, isl. præll, no. træl;

nord. ord av okänd härkomst träna öva; öva sig: av eng. train med bl. a. samma bet.; över fornfra. av folkl. lat. tragina're släpa, (draga i väg (se träng)

träng (en armés fordon med tillhörande personal): av fra. train gång, fart, tåg; träng; ytterst till folkl. lat. tragina're (se träna) tränga: fsv. prængia, no. trengja trycka, klämma ihop; pressa, tvinga; tränga; gemens. germ. ord (ty. drängen), bildn.

481trängta

tukt

till adj. trång, sålunda eg. 'göra trång' och besläktat med starka verbet isl. pryngva, ty. dringen tränga (sig); jfr intrång, nageltrång, trängta. Härtill trängsel: till trängas tränga varandra, tränga sig fram trängta: fsv. thrænkta; svenskt ord, bildat till tränga (jfr längta); jfr sv. dial. trång behov, da. trænge behöva trän"jon tranbär: sv. dial. även tränjer (pl.), bildn. till trana, med anslutning till de många bärnamnen på -ön träns del av betsel; snöre, snörmakeri: av lågty. ty. Trense med samma bet.; trol. ytterst till ngt lat. ord med bet. 'tredubbel'

träsk: fsv. præsk insjö, träsk; ett speciellt svenskt ord, huvudsakligen känt från ö. Svealand, Norrland, Finland, möjl. ett slaviskt lånord. Härtill träs-kig

träsnitt: efter ty. Holzschnitt med samma bet.

träta (verb): fsv. prætta, isl. pràtta, no. trætta; nord. ord, bildn. på stammen i adj. isl. prdr envis, egensinnig, sv. och no. dial. trå efterhängsen, envis, styv-sint, jfr fsv. enprar och enprætter envis; jfr trå. Härtill subst, träta trög: fsv. trøgher, no. traug trög, ovillig; av omstridd härkomst tröga (tryga, truga) snösko, skarbåge: nordskandinaviskt dialektord av omstridd härledning

tröja: fsv. troia, isl. treyja, no. trøya;

av lågty. tröie; trol. ett fornfranskt ord tröska (verb): fsv. pryskia, isl. pryskva, priskja, no. treskja; gemens, germ. ord (ty. dreschen; eng. thresh, thrash) med grundbet. 'stampa sönder med fötterna'; jfr tröskel tröskel: fsv. priskulde, isl. preskoldr, no. treskald, gemensamt germ. ord, trol. bildat till tröska i bet. 'slita, nöta genom att trampa på' tröst: fsv. trøst f. förtröstan, trygghet; tröst, isl. traust n. förtröstan, något, som man kan lita på (jfr för tröst a); gemens, germ. ord (ty. Tröst), urbesläktat med 1 tro; i bet. 'tröst' trol. av lågty. tröst el. ty. Tröst. Härtill tröst (adj.,

ålderdoml.): fsv. trøst er, isl. traustr frimodig, trygg; trösta trött: fsv. prøtter, isl. preyttr, no. trøytt; egentl, perf. part. av fsv. prøta, isl. preyta, no. trøyta matta ut, plåga, egentl, 'få krafterna att tryta'; besläktat med tryta

tsa'r rysk kejsare: ryske ord, ytterst av

lat. Caesar (jfr kejsare) tsetseflugan (en afrikansk flugart): ljudhärmande bildn. tu (i uttryck som de unga tu, slå i tu, taga i tu med något, tudela): fsv. tu, neutrum av 2 två; jfr också tum an-hand

tub rör; kapsel; stor kikare: över ty. av lat. tub'a rör, ränna, slang (jfr tuba)

tuba (ett blåsinstrument): modernt lån från lat. tub'a rakt blåsinstrument av metall (jfr tub)

tubba locka: fsv. tubba, tobba; av lågty. tobben slita, rycka, locka; av dunkel härkomst

tuber'kel (liten svulst i cellvävnad, förorsakad av tuberkelbacill): av lat. tuber'culum liten knöl, - bildn. till lat. tu'ber knöl, böld; tryffel (jfr tryffel). Härtill tuberkulos [-å's] sjukdom framkallad av tuberkelbaciilen: av fra. tuberculose; tuberkulo s förorsakad av tuberkler, behäftad med tuberkulos: av fra. tuberculeux

1. tuff (en vulkanisk bergart): av ital. tu'fo, syditaliensk form av lat. to'fus tuff

2. tuff säker, stram, hård och bussig (vard.): slangord (nytt, 1950-t.); av eng. tough seg, hård, fast; styv, dryg

tufsa till: bildn. till tufs, äldre biform till tofs; alltså är bet. egentl, 'rufsa till i håret' tugga (verb): fsv. tugga; jfr även fsv. tiugga med samma bet., isl. tyggva, ty gg ja, no. ty gg ja; nord. ord, trol. besläktat med ty. kauen, eng. chew tugga tuj'a (ett buskartat barrträd): ytterst av

grek. thyi'a doftande växt tukt: fsv. tukt, toki, tykt höviskhet, ridderlighet, god ordning; av lågty. tucht (ty. Zucht) uppfostran, tukt, straff,

482tularemi

tunn

bildn. till ett verb med bet. 'draga' (ty. ziehen), se 2 tåg och töja; sålunda egentl, 'uppdragande' (jfr edukation). Härtill tukta: fsv. tukta uppfostra, hålla i styr tularemi' (harsjuka, en epidemisk sjukdom): efter distriktet Tulare i Kalifornien

tulkört (en klängört, Cyanchum vince-toxicum): trol. efter sv. dial. (Gotl.) tulk (en vadarfågel, rödbenan)

1. tull: se årtull

2. tull stadstull; tullavgift: fsv. tolder, isl. tollr, no. toll; över lågty. toll (ty. Zoll) från medeltidslat. tolo'neum, motsvarande lat. telo'nium tullhus. Härtill tullnä'r (el. tull'-) tulltjänsteman (i ålderdoml. språk): av lågty. tolner (ty. Zöllner)

tulpan: över ty. och ital. av turk. tul-

bend, egentl, 'turban'; jfr turban tulta liten flicka: sv. och/ no. dial. tult bylte; liten gosse; jfr med liknande bet. s tul t a, rulta och no. tulla liten flicka. Härtill tulta gå osäkert (om småbarn) tulubb' lång respäls: av ryska tulup' fårskinnspäls

tum (ett längdmått): fsv. thum, egentl, 'tumme' (se tumme); jfr fot, aln, 2 spann som längdmått tumanhand (i uttrycket på t.): även särskrivet tu man hand; trol. efter da. på tömandshånd el. no. på tomannshand, med anslutning till sv. tu två tumla: no. tumla, da. tumle; trol. av lågty. tumelen falla, tumla (ty. tauméln); jfr dock sv. dial. tumla vältra sig. Härtill tumlare tandval; tumlett' en duv-ras, tumlareduva

tumme: fsv. is\. pumi, no. tume; gemens, germ. ord (ty. Daumen, eng. thumb) med grundbet. 'den starke, den tjocke', besläktat med lat. tume're svälla (se tumult och tumör). Härtill tumme-tott: barnspråksord (i rim med slickepott), se tott

tumul t larm, oväsen; upplopp: av lat. tumuVtus oväsen; upplopp; alarm, besläktat med lat. tume're svälla (se tumör). Härtill tumultua'risk larmande;

upprorisk: från ty.; tumultuan't orostiftare

tumöV svulst: av fra. tumeur med samma bet., bildn. till lat. tume're svälla (jfr tumult); besläktat med tumme tun gårdsplats (om fornnord. förhållanden): av isl. tun inhägnad jord, hemmaägor (i sv. ortnamn som Tuna, Sigtuna m. fi.); gemens, germ. ord (ty. Zaun gärdesgård, eng. town stad) med ur-sprungl. bet. 'hägnad, gärdsgård' (gotl. tun gärdsgård) och med motsvarighet i keltiska språk tunder antändningsmedel, fnöske: fsv. no. tunder, isl. tundr; gemens, germ. ord (ty. Zunter, eng. tinder), besläktat med tända

tundra ständigt frusen mark: ryskt ord, i sin tur av finskt ursprung tung: fsv. punger, isl. pungr, no. tung; speciellt nord. ord av omstritt ursprung; jfr tynga, tyngd. Härtill tunga börda (idagens t. och hetta)

1. tunga (kroppsdel): fsv. isl. no. tunga; gemens, germ. ord (ty. Zunge, eng. tongue) med flera släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ding'uut ling'ua tunga

2. tunga (fisk, sjötunga): samma ord som 1 tunga; efter fiskens form

tungel måne: mellan- och nordsv. dialektord, fsv. isl. tungl; gemens, germ. ord av okänt ursprung tungnimmen: se nim tungrodd: till roa (sig), äldre ro, pres. ror, imperf. rodde; alltså: 'svår att roa, ställa till freds'; senare uppfattat som en bildlig användning av verbet ro (med åror): båten är tungrodd osv. tungspene: fsv. tungospini m.; se spene tungus [tung-gu's] (pl.) mongolfolk i ö. Sibirien; tråkmåns, enstöring: den överförda anv. endast i sv. (tidigast i studentkretsar i början av 1800-1.), tydligen på grund av förknippning med adj. tung

tu ni'k (en damöverklänning): över fra. tunique av lat. tun'ica underplagg för män och kvinnor, ofta utan ärmar. Härtill tunika romerskt klädesplagg tunn: fsv. punder, isl. punnr, no. tunn;

483tunna

I. tutta

gemens, germ. ord (ty. dünn, eng. thin) med grundbet. 'långsträckt'; besläktat med tänja och tinning tunna (subst.): fsv. no. tunna; gemens, germ. ord (ty. Tonne; eng. ton, tun, se 1 ton), som återfinnes även i keltiska språk (bl. a. galliska tunna, se tonnage, tunnel); av okänd härkomst tunnel underjordisk gång: eng. ord, av fomfra. tonnet, bl. a. 'tunnvalv'; till fra. tonne, se tonnage, tunna tunnland (äldre sv. ytmått för åkerjord): eg. 'jord som besåddes med en tunna säd'; motsvarar (knappt) 5000 ma tupé uppkammad pannlugg: av fra. toupet med samma bet., till fornfra. top, av germ. ursprung, samma ord som 2 topp

1. tupp: svenskt ord, möjl. av lockordet tupp tupp, jfr 2 tippa; sv. dial. toppe tupp tyder dock måhända på samband med 2 topp i bet. 'tofs', jfr fsv. kæsta-topper hästman

2. tupp slemkluns (i strupen): trol. skämtsam användn. av 1 tupp; med anknytning i bet. till tapp ('en tapp för rösten'), jfr no. topp propp, kork

1. tUP ordning; resa, utflykt: över ty. av fra. tour vändning, sväng, slag; av lat. tor'nus svarvjärn; vändskiva; jfr turnera

2. tur lyckträff, lycka: sv. ord, av fra. (bon) tour (god) vändning, se 1 tur

turba'n (österländsk huvudbonad): ytterst av turk. tulbend, egentl, 'fin batist', jfr tulpan turbi'n (visst slags motor): modern bildn. av lat. tur'bo (gen. tur'binis) snurra; virvel

ture (i uttryck som en lustig ture): möjl. sammanhängande med sv. och no. dial. tule lustigkurre, som kanske ombildats efter Ture (jfr truls) och fra. tour spratt, streck (jfr tur) turf kapplöpningsbana: eng. ord, egentl, samma ord som torv turis't lustresande: av eng. tourist med samma bet., bildn. till från fra. lånat tour resa (se 1 tur). Härtill turis'm turkos [turkå's, -o's] (en blå ädelsten): av fra. (pierre) turquoise turkisk sten

turmali'n (ett slags kristall): trol. från

någon Ceylon-dialekt turné rundresa för uppträdande: av fra. tournée, bildn. till tourner, se turnera turnera ge en viss vändning; slå upp talongens översta kort: av fra. tourner vända (se turné); av lat. torna're svarva, runda (se 1 tur), jfr tornera, tornado, törn. Härtill turny'r hållning; ordvändning; visst damunderplagg: av fra. tournure vändning tursk (i uttrycket tursJca bönor)', sammandragning av turkisk turfurdüva*. till lat. tur'tur turturduva, ljudhärmande; för sammansättn. jfr mulåsna (se mula), uroxe (se 3 ur) vinthund tusan (svordom): fsv. pusand tusen; se tusen

1. tusch (ett slags svart färgstoff): av ty. Tusche med bl. a. samma bet.; till ty. tuschen måla med tusch; av fra. toucher vidröra; behandla; lägga på färg, jfr 1 touche, retuschera

2. tusch anslag; fanfar: se l o. 2 touche tusen (tusende): fsv. pusand, pusund,

pusæn, isl. pusund, no. tusund; gemens, germ. ord (t)7. Tausend, eng. thousand) med motsvarighet i slav. och bält. språk: av omstritt ursprung. Härtill tusan, (lindrigt) bedyrande: av t. djävlar o. dyl., med a bevarat vid pregnant uttal

tuss (bomulls-, papperstuss o. dyl.): sv. dial. även 'hötapp'; jfr no. tust hårtott, tuss, tott, tofs, tufsa till m. fi. tussa hetsa: bildn. till en interjektion tuss, använd vid hetsande tut pip (på kanna o. dyl.): sv. dial. även 'mun, trut; lur' (se tuta), no. tut; barnspråksord, jfr 1 trut, snut

1. tuta fingertuta: sv. dial. även'spole', isl. tuta, lågty. tüte något spetsigt utstående, horn, ty. Tüte strut; av samma ursprung som tut

2. tuta (verb) blåsa: no. tuta, lågty. tüten blåsa i horn; till tut i bet. 'lur', kanske också ljudhärmande

tuting toddy: skämtsam ombildn. av toddy

I. tutta liten flicka, tutte liten gosse:

4842. tutta på

tvål

trol. ett i barnspråket bildat ord; jfr sr. dial. tutt napp, mjölkhorn 2. tutta på tända på: trol. avledn. av tutt, se tott

tutten (i uttrycket hela tutten alltihop, allihop): trol. samma ord som tott tuttifrutti fruktsallad: av likbet. ital. tutti frutti eg. 'alla frukter'; ordet används ej i Italien (i stället macedonia med samma bet.) tuva: fsv. thuva, isl. püja, no. tuva; nord. ord, trol. med grundbet. 'svälla', och besläktat med bl. a. tumme och lat. tume're svälla (se tumör) TV: se television

tvaga (subst.): sv. dial. tvaga granviska

att skura med; bildn. till 1 två tvagning: bildn. till 1 två (med part.

tvagen)

tve- (i tveeggad, tvetydig, tvekamp m. fi.): fsv. tve-, tvi-, tvce-j isl. tve-, tvi-, no. tvi-; gemens. - indoeurop. sammansättningsform (bl. a. lat. bi-), av räkneordet 2 två; jfr också tvenne, tveka, tvilling, tvinna, tvist, tvivel tveback (ett slags rågbröd): av lågty. twebak; jfr ty. Zwieback skorpa, egentl, 'två gånger bakat' tvebett (tvebettslass o. dyl.): jfr enbett tvedräkt: sammansättn. av tve- och fsv. dræt dragande, oinbildat efter lågty. dracht börda, dräkt, bildn. till draga (se dräkt)

tweed (ett eng. ylletj-g): av likbet. eng. tweed, eg. 'kyprad vävnad', möjl. om-bildn. av eng. dial. tweel (eng. twül), se t vi Ils, efter floden Tweed i s. Skottland

tveggehanda på två sätt: fsv. tvæggia handa av två slag, gen. plur. av 2 två och hand tvehågsen med dubbel håg, tveksam, villrådig: av tve- och ett adj. fsv. hughse, senare hughsen, hoghsen, till håg

tvehövdad med två huvud: av tve- och ett adj. -höfdha, senare -höfdad, till huvud

tveka: fsv. tvika, tvæka, no. tvika; bildn. till tve-

tvenne: fsv. tvænne, isl. tvennir (pl.) två

olika grupper, två slag besläktat med tve- och 2 två; jfr tvinna, tvilling och trenne tveskäftad (om vävnad) vävd med två skaft: av tve- och en avledning till skaft solvkäpp (se 2 skaft)

tvetydig som kan tydas på två sätt: adj.-bildn. av tve- och verbet tyda tvi (interjektion): isl. tvi, no. tvi; ett ljudhärmande ord

tvilling: fsv. tvinlinger, tvillinger, no. tvmnling; bildn. till no. tvinn, isl. tvinnr, se tvenne tvi Ils fyrskäftad bomullskypert: till eng. twill kypertbindning tvina (i tvina bort o. d.): fsv. thvina, no. tvina; gemens, germ. ord med grundbet. 'smälta, upplösa sig', besläktat med tyna. Härtill tvinsot tärande sjukdom, tvinrök instängd rök tvinga: fsv. isl. pvinga trycka, klämma; besvära plåga, no. tvinga; gemens, germ. ord (ty. zwingen), trol. med grundbet. 'pressa ihop'; jfr tvång tvinna: fsv. isl. no. tvinna; gemens, germ. ord (ty. zwirnen), trol. bildat till ett subst., som föreligger i lågty. twern, ty. Zwirn tvinnad tråd; besläktat med tvenne

tvist: fsv. no. tvist; av lågty. twist (ty. Zwist) med samma bet., egentl, 'klyvning i två partier', besläktat med tve-. Härtill tvista tvivel: fsv. tvifl, da. tvivl; av lågty. twi-vel (ty. Zweifel) med samma bet., besläktat med tve-. Härtill tvivla: fsv. tvifla, av lågty. twivelen; tvivelsmål tvungen: eg. perf. part. av det urspr, starka verbet tvinga; jfr ty. gezwungen med samma bet.

1. två tvätta: fsv. pva, isl. pva, no. två; gemens, germ. ord av okänt ursprung; jfr tvaga, tvagning, tvätt, tvål

2. två (räkneord): fsv. tver (ack. tva), fem. tva[r], neutr. tu (se tu), isl. tveir; gemens, germ. ord (ty. zwei, eng. two), med motsvarighet i flera indoeurop. språk (bl. a. lat. duo, se duett); jfr tveggehanda, tve-, tvenne, tolv

tvål: fsv. thval, isl. pval; gemens, germ. ord, bildat till 1 två

485tvång

tvång: fsv. pvang, no. tvang; bildn. till tvinga

tvär: fsv. pvær, isl. pverr, no. tver; gemens. germ. ord (ty. quer, Zwerch-), besläktat bl. a. med lat. torque're vrida (jfr torsion). Härtill tvärs; tvärt tvätt: fsv. pvætter, isl. pvdttr, no. tvått; bildn. till 1 två. Härtill tvätta

1. ty (konjunktion): fsv. py; egentl, sing. neutr. dativ av det (jfr uttryck som i ty fall); ursprungl. determinativt 'därför', sedan överfört till den följande satsen; se tyvärr

2. ty (verb; i uttryck som ty till, ty sig till): vanl. i Götaland; da. ty til; fsv. thydha, isl. pyda göra vänlig; lita till; ty (till); jfr tidelag

3. ty (verb) räcka; t. ex. snön tyr honom till midjan: sv. dial. 'orka, förmå', isl. tyia, tiöa hjälpa; gemens, germ. ord (ty. ziehen) med grundbet. 'draga'; jfr töja, 2 tåga, 1 tyg, tygel, töm, tukt, hertig, biltog

tycka: fsv. pykkia, isl. pykkja, no. tykkja; gemens, germ. 6rd (ty. dünken), besläktat med tänka. Härtill tycke: fsv. isl. pykke; se god-, miss-, samtycke, granntyckt; tyckmycken med många tycken (meningar), som lätt blir stött, granntyckt: ordet känt från 1600-t. tyda (verb): fsv. pypa, isl. pyda, no. tyda; gemens, germ. ord (ty. deuten, jfr betyda), bildn. till isl. piöd folk (jfr Svepiup, isl. Svipiod sveafolket, se svear), alltså egentl, 'göra förståelig för folket, uttrycka på folkspråket (i motsats till latinet, de lärdas språk)'; jfr tysk. Härtill tyda (subst.) varsel; -tydig (i en- ive-, fler-, mångtydig) tyfoi'd- (i tyfoidfeber o. dyl.): se tyfus tyfon [-å'n, -o'n] virvelstorm, skydrag (spec. i Östasien): över fra. och eng. av kines, tai fung; med anpassning i formen efter likbet. grek. tyfo'n ty'fus infektionssjukdom i tarmarna, »nervfeber»: av grek. ty'fos rök, dimma; sjukdom, under vilken medvetandet är omtöcknat. Härtill tyfoi'd- (i tyfoidfeber o. dyl.)

I. tyg redskap, don (ålderdoml.): fsv. tygh n. redskap, bohag, saker, da. tøi;

486

typograf

av mit. tüch n. (gen. tüges) don, utrustning (ty. Zeug); bildn. till det verb som är bevarat i mit. tin draga (ty. ziehen) i bet. 'frambringa, uträtta'; jfr 3 fcy, töja, töm; se vidare fartyg, verktyg, otyg; tilltyga; andra sammansättn.: skriv-, sel-, rackartyg m. fi. Fsv. tygh n. även: 'vittne, intyg' (tygha intyga); av likbet. mit. tüch, tüge (ty. Zeuge) och tügen (ty. zeugen); se betyga,intyga, övertyga

2. tyg- krigsmateriel (i tyghus, falt-ty gmåstare m. fi.): fsv. tygh n. krigsutrustning; av likbet. mit. tüch, samma ord som 1 tyg

3. tyg vävnad: no. ty, da. tøi; först i nyare tid (fr. o. m. 1500-t.); specialiserad användning av 1 tyg redskap, don, material (till kläder); kanske utlöst ur sammansättn. som silke-, linne-, ylletyg

tygel: isl. tygill, no. tygel; gemens, germ. ord (ty. Zügél), besläktat med 3 ty och 2 tåg

ty ken granntyckt, vresig; framfusig, påflugen; otrevlig: dialektord, vanl. i Götaland, no. tykkjen med samma bet., bildn. till tycka (jfr tyckmycken) tykobrahedag olycksdag: efter den danske astronomen Tyko Brahe (1546—1601) tykännas vara blyg för främmande: sv. dial. även törkänns, fsv. tørkænna sik ha svårt att känna igen sig, isl. tor-kendr, med en partikel tor-, tyr- svårt, som i vissa sv. dial. kan ha blivit ty-tyll lätt, glest, gasartat tyg: av fra. tulle; efter staden Tulle, från vilken tylltillverkningen härstammar tyna (i tyna bort o. dyl.): sv. och no. dial. tyna plåga, slå, döda, isl. tyna fördärva; gemens, germ. ord, avledn. av sv. dial. tyn, no. tjon skada, ödeläggelse; till sin bet. trol. påverkat av tvina tynga: fsv. pyngia, isl. Pyngja; bildn. till tung

tyngd: fsv. isl. pyngd, no. tyngd; bildn. till tung

typ förebild, urbild; utpräglad personlighet; gjuten bokstavsform: över ty. och fra. av grek. typ'os slag, avtryck, prägel, bild. Härtill typisk; typologi' typograf boktryckeriarbetare: sammansättn. av typ och grek. grafein skrivatyrann

täckas

tyrann' förtryckare: ytterst av grek. tyr'annos person som innehar ett av lagen ej begränsat herravälde över sina medborgare; herre, härskare. Härtill tyranni': av fra. tyrannie; tyrannisera: av fra. tyranniser

tyre, töre kådrik furuved, torrved: isl. no. tyri; speciellt nord. ord, besläktat med 'tjära tyr'SUS (backus-stav): lat. form av grek. thyr'sos med samma bet. tysk: fsv. pypisker, isl. pyöiskr tysk; gemens, germ. ord (ty. deuiseh tysk; holl. duiisch, eng. Dutch holländsk), adjektivbildn. till isl. piöö folk, se tyda; sålunda egentl, 'folklig', äldst om språket i motsats mot latinet tyst: fsv. thyster, da. tyst; nord. ord av dunkel härstamning. Härtill tystnad tystlåten: äldre sv. även tystlåtig; bildn. till låt i bet. 'röst, ljud' tyvärr: fsv. thy uoær, äldre thy ær war (ai) värre än detta är (att); till 1 ty och värre

1. tå: fsv. ta, isl. td, no. tå; gemens, germ. ord (ty. Zehe, eng. toe) av dunkelt ursprung

2. tå (dial.) bygata, smal inhägnad väg (till betesmarken), inhägnad betesmark (för småkreatur): fsv. isl. td n.; fsv. förta öppen plats framför husen, da. fortov trottoar; besläktat (genom avljud) med tånge

1. tåg (ett växtsläkte, Juncus): sv. och no. dial. tåg, isl. tag sugrot, rotfiber, jfr 1 tåga; trol. besläktat med tagel

2. tåg rep: fsv. togh, isl. no. tog; bildn. till verbet 3 ty i grundbet. 'draga', jfr töja

3. tåg marsch; järnvägståg: no. tog; av lågty. toch dragande, krigståg, resa (ty. Zug)\ till ty. ziehen draga (se 3 ty) och sålunda besläktat med 2 tåg. Härtill tåga marschera

1. tåga (mest i pl. 'rottrådar, sugrötter; fibrer, i lin, hampa o. dyl.'): ombildn. av likbet. sv. dial. tåg (se 1 tåg), vars plural tåger uppfattats som ett vardagligt uttal av tågor (jfr fåra, spåna, åra, ärta m. fi.)

2. tåga seghet, elasticitet: sv. och no. dial. toge med samma bet.; jfr no. toge

tänjbar tråd, sv. och no. dial. togna tänjas, sträckas; till 3 ty i bet. 'draga' tåhätta: se hatt a tåka dimma (dial.): se töcken tåla: fsv. isl. pola, no. tola; gemens, germ. ord (jfr ty. dulden), med grundbet. 'lyfta, bära, tåla', besläktat bl. a. med lat. tolera're (se tolerera). Härtill tålig: fsv. tholugher, jfr tålamod tålamod: fsv. tholomodh, möjl. av tho-lughmodh, till tholugher tålig (se tåla) och modh sinne (se 1 mod); jfr isl. po-linmödr tålig, fsv. tholimodh tålamod, till isl. polinn tålig. Härtill tålmodig

1. tång (en vattenväxt): fsv. isl. pang, no. tang; speciellt nord. ord av dunkel härkomst

2. tång (ett verktyg): fsv. tang, isl. tgng, no. tong; gemens, germ. ord (ty. Zange, eng. tong[s]) till en ordgrupp med grundbet. 'bita, knipa'

tånge (på kniv, i svans o. s. v.): sv. dial. även: 'udde, landtunga; liten inhägnad betesmark', isl. no. tånge smal spets; udde; tånge på kniv; besläktat med sv. dial. tå bygata; smal inhägnad (se 2 tå, spilta)

tåpig tölpaktig: bildn. till sv. och no. dial. tåp dumbom, tölp, trol. med grundbet. 'som famlar' (jfr no. tæpa lätt beröra, låpig, sjåpig, våpig, tepig) tår: fsv. tar, isl. tär, no. tår; gemens, germ. ord (ty. Zähre, eng. tear) med släktingar i grek., lat. och kelt. språk tårta: över lågty. tarte av fra. tarte med Samma bet.; av dunkelt ursprung tåt: fsv. thatter, isl. pattr, no. tott sträng, veke, tåt i ett snöre; gemens, germ. ord (jfr ty. Docht veke); av dunkelt ursprung

tå'tel (benämning pår flera olika grässlag): möjl. besläktat med tåt täck vacker: fsv. pækker behaglig, täck, angenäm, isl. pekkr, no. tekk; nord. ord, bildn. till tack (se 1 tacka) i bet. 'nöje, behag, behaglighet'; jfr täckas täcka: fsv. pækkia, isl. pekja, no. tekkja; besläktat med tak; jfr täcke. Härtill täckelse

täckas behaga: fsv. pækkias, isl. pekk-jast, no. tekkjast göras (vara) behaglig, behaga; bildn. till täck

487täcke

täcke: fsv. thække; sv. ord, trol. nybildn. till täcka under påverkan av lågty. decke täcke (ty. Decké) täkt (odlad och inhägnad egendom; även i grus-, in-, ler-, lövtäkt m. fi.): bildn. till taga; se även våldtäkt

1. tälja skära: fsv. tælghia, isl. no. telgja; speciellt nord. ord, trol. med grundbet. 'bearbeta, hugga till'

2. tälja räkna upp: fsv. tælia, isl. no. telja räkna, räkna upp, förtälja, säga, förklara; gemens, germ. ord (ty. zählen, eng. tell), bildn. till tal

tält: av lågty. teü tält (ty. Zeü); samma ord som det inhemska tjäll tämja [täm'ja, tä'm-]: fsv. tæmia, isl. no. temja; gemens, germ. ord (ty. zähmen), bildn. till tam tämlig: fsv. tæmeliker tillbörlig; av lågty. temmelik passande (ty. ziemlich), besläktat med tämja tända: fsv. tænda, isl. no. tenda; gemens, germ. ord, till sv. dial. tände veke, no. tandr gnista; med annan vokal ty. zünden tända; jfr tunder, tindra tändsticka: sv. ord, redan om de torr-vedstickor, varmed man tände upp eld; härav da. tændstik (o. 1870); jfr no. fyrstik, ty. Zündholz tänja [tän'ja, tä'n-]: fsv. pænia,i&\. penja, no. tenja sträcka, spänna; gemens, germ. ord (ty. dehnen) med grundbet. 'spänna, tänja' och med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. tene're hålla (se tenor) och grek. ton'os spänning, ton (se 2 ton) tänka: fsv. pænkia, no. tenkja; i form och betydelseinnehåll påverkat av lågty. denken tänka (ty. denken); till samma stam som tanke, tack, täck och besläktat med tycka tänn'lika möbelspik: av ett lågty. ord, diminutivbildn. till ten täppa stänga, dämma för: fsv. tæppa, isl. no. teppa; bildn. till tapp; jfr andtäppa. Härtill subst, täppa (spec. trädgårdstäppa): egentl, 'avstängt, inhägnat område'

tära (i förtära, tära på o. dyl.): fsv. no. tæra; trol. av lågty. teren tära, förtära, förbruka (ty. zehren); jfr för törnå

tölp

1. tärna flicka: fsv. thærna, isl. pernå, no. terna tjänstekvinna, tjänarinna, kammarfröken; trol. av lågty. dërne flicka (ty. Lime)

2. tärna (benämning på ett flertal havsfåglar): isl. pernå, no. terna; trol. från början ett ljudhärmande ord (efter fågelns läte)

tärning: fsv. tærning, isl. teningr (ten-ningr), no. terning; av lågty. ternink med samma bet.; av omstritt ursprung

1. tät spets, främsta delen av en marscherande tropp: av fra. tete huvud; topp, spets

2. tät (adjektiv): fsv. thætter, isl. pätr, no. tett; gemens, germ. ord (ty. dicht, eng. thight), med släktingar i flera indoeurop. språk och med grundbet. 'fast, stelnad'

tätatä't samtal mellan fyra ögon: sv. stavning av fra. tëte-à-tëte med samma bet. (egentl, 'huvud mot huvud') täte, täta, tätört växten Pinguicula vulgaris: så kallad därför att saften kom mjölken att löpna, tätna tätting: jfr sv. dial. täkling, no. titing; trol. ett ljudhärmande ord täv karakteristisk lukt, t. ex. fårtäv, lapptäv (norrl.): fsv. pæver m. smak, no. tev andedräkt tävla: äldre sv. täfla spela brädspel, isl. tefla, no. tevla spela brädspel; kappas; bildn. till fsv. tafl, no. tavl brädspel; ruta i spelbräde, egentl, samma ord som tavla töa: isl. peyia, no. pøya; gemens, germ. ord (ty. tauen, eng. thaw), med grundbet. 'vatten, väta'. Härtill tö: fsv. thø, isl. peyr

töcken dimma: fsv. thøkn; trol. besläktat med isl. poka, no. toka, da. tåge, sydsv. dial. tåka, tåga dimma; av okänd härkomst töja sträcka, tänja: fsv. tøghia, isl. teygja, no. tøygja; till ett starkt verb, som återfinns i ty. ziehen (se 3 ty) och har släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. du'cere draga, leda, föra tölp: äldre sv. tylp, tylpel; av äldre ty. Tülpel (ty. Tölpel), avledn. av lågty. dorp by (se torp), alltså 'lantlig person'. Härtill tölpig

488töm

töm: fsv. tømber, isl. taumr, no. taum; gemens, germ. ord (ty. Zaum, eng. team spann) med ursprungl. bet. 'medel att draga, dragrem'; besläktat med 3 ty, töja, 1 tyg, tygel, team tömma: fsv. no. toma, isl. toma; bildn. till 2 tom tör (hjälpverb): fsv. por, thør (pres.), thordhe (imperf.), former av fsv. pora våga, töras, se töras töras: fsv. thoras, reflexivform av thora våga, isl. pora; nord. ord av okänd härkomst

töre: se t yre

töre| (en växt, Euphorbia): samma ord som sv. dial. törel staven i en smörkärna, fsv. pyril, isl. pyrill; gemens, germ. ord,

uJv

bildn. till ett från fornty. och forneng. känt verb med bet. 'vrida, röra om', besläktat med tvär törn (i uttryck som taga törn)', egentl, en sjöterm; av eng. tum, bl. a. 'vändning, slag, stöt'; jfr turnera. Härtill törnå (t. emot) törne: fsv. thorne, no. tyrner; bildn. till

1 torn, sålunda 'växt med taggar' törst: fsv. pyrster, isl. pyrstr, no. tyr st; gemens, germ. ord (ty. Durst, eng. thirst) med grundbet. 'törst, torrhet'; jfr torr. Härtill törsta; törstig tös flicka: isl. no. taus flicka; tjänsteflicka; av okänt ursprung töva dröja: da. tøve; trol. av lågty. töven vänta, dröja, hindra

u

Ubåt: förkortning av undervattensbåt udd: fsv. udder, odder, isl. oddr, no. odd; gemens, germ. ord (ty. Ort ort, se 1 ort) utan säkra anknytningar i andra indoeurop. språk, jfr udda, udde Udda (i udda tal o. dyl.): fsv. udda, odda, isl. oddi, no. odde; bildn. till udd i bet. 'framstickande; enstaka' udde: no. odde; bildn. till udd uggla: fsv. isl. no. ugla; besläktat med likbet. ty. Eule, eng. o wi; ljudhärmande (liksom uv)

ugn: fsv. ughn, ofn, isl. ofn, no. omn; gemens, germ. ord (ty. Ofen, eng. oven), av omstridd härkomst uj: uttryck för förvåning, rädsla o. dyl.: jfr aj, oj

uka's påbud: av ry. uka'zü befallning, lag

ula'n ryttare med lans el. pik: över tyskan av polska ulan med samma bet.; ytterst använt av tatarerna om det lätta rytteriet

ulk (benämning på flera olika fiskar): no. ulk; jfr lågty. ulk, no. ulka padda ull: fsv. isl. no. ull; gemens, germ. ord (ty. WoUe, eng. wool), med motsvarighet

i flera indoeurop. språk (bl. a. lat. la'na ull; se lanolin)

Ulma brinna svagt under askan: av likbet. da. ulme; samma ord som sv. dial. ulma bli mörk (om luften); besläktat med sv. och no. dial. olm folkilsken (om tjur) och med välla

Ul'ster (pl. ulstrar) lång resöverrock av grovt tyg: efter grevskapet Ulster på Irland

uftima sista stavelsen i ett ord: av lat. vl'tima (sylVaba) med samma bet.; fem.-form av ul'timus sist; jfr ul tim o, ultimatum, ultra

ultima'tum (pl. ultimata) yttersta anbudet, oeftergivligt krav: från ty., nybildn. till lat. uVtimus, sist, se ultima. Härtill ultimati'v

ul timo sista dagen i månaden: över italienskan av lat. ul'timus sist, se ultima

ul'tra ytterlig (även i ultraviolett o. a.): av lat. adj. uVtra på andra sidan; längre bort, utöver, besläktat med ul'timus sist, se ultima, utrerad. Härtill ultraism; ultraistisk

ulv varg: fsv. ulver, isl. ulfr, no. ulv;

489 töm

töm: fsv. tømber, isl. taumr, no. taum; gemens, germ. ord (ty. Zaum, eng. team spann) med ursprungl. bet. 'medel att draga, dragrem'; besläktat med 3 ty, töja, 1 tyg, tygel, team tömma: fsv. no. toma, isl. toma; bildn. till 2 tom tör (hjälpverb): fsv. por, thør (pres.), thordhe (imperf.), former av fsv. pora våga, töras, se töras töras: fsv. thoras, reflexivform av thora våga, isl. pora; nord. ord av okänd härkomst

töre: se t yre

töre| (en växt, Euphorbia): samma ord som sv. dial. törel staven i en smörkärna, fsv. pyril, isl. pyrill; gemens, germ. ord,

uJv

bildn. till ett från fornty. och forneng. känt verb med bet. 'vrida, röra om', besläktat med tvär törn (i uttryck som taga törn)', egentl, en sjöterm; av eng. tum, bl. a. 'vändning, slag, stöt'; jfr turnera. Härtill törnå (t. emot) törne: fsv. thorne, no. tyrner; bildn. till

1 torn, sålunda 'växt med taggar' törst: fsv. pyrster, isl. pyrstr, no. tyr st; gemens, germ. ord (ty. Durst, eng. thirst) med grundbet. 'törst, torrhet'; jfr torr. Härtill törsta; törstig tös flicka: isl. no. taus flicka; tjänsteflicka; av okänt ursprung töva dröja: da. tøve; trol. av lågty. töven vänta, dröja, hindra

u

Ubåt: förkortning av undervattensbåt udd: fsv. udder, odder, isl. oddr, no. odd; gemens, germ. ord (ty. Ort ort, se 1 ort) utan säkra anknytningar i andra indoeurop. språk, jfr udda, udde Udda (i udda tal o. dyl.): fsv. udda, odda, isl. oddi, no. odde; bildn. till udd i bet. 'framstickande; enstaka' udde: no. odde; bildn. till udd uggla: fsv. isl. no. ugla; besläktat med likbet. ty. Eule, eng. o wi; ljudhärmande (liksom uv)

ugn: fsv. ughn, ofn, isl. ofn, no. omn; gemens, germ. ord (ty. Ofen, eng. oven), av omstridd härkomst uj: uttryck för förvåning, rädsla o. dyl.: jfr aj, oj

uka's påbud: av ry. uka'zü befallning, lag

ula'n ryttare med lans el. pik: över tyskan av polska ulan med samma bet.; ytterst använt av tatarerna om det lätta rytteriet

ulk (benämning på flera olika fiskar): no. ulk; jfr lågty. ulk, no. ulka padda ull: fsv. isl. no. ull; gemens, germ. ord (ty. WoUe, eng. wool), med motsvarighet

i flera indoeurop. språk (bl. a. lat. la'na ull; se lanolin)

Ulma brinna svagt under askan: av likbet. da. ulme; samma ord som sv. dial. ulma bli mörk (om luften); besläktat med sv. och no. dial. olm folkilsken (om tjur) och med välla

Ul'ster (pl. ulstrar) lång resöverrock av grovt tyg: efter grevskapet Ulster på Irland

uftima sista stavelsen i ett ord: av lat. vl'tima (sylVaba) med samma bet.; fem.-form av ul'timus sist; jfr ul tim o, ultimatum, ultra

ultima'tum (pl. ultimata) yttersta anbudet, oeftergivligt krav: från ty., nybildn. till lat. uVtimus, sist, se ultima. Härtill ultimati'v

ul timo sista dagen i månaden: över italienskan av lat. ul'timus sist, se ultima

ul'tra ytterlig (även i ultraviolett o. a.): av lat. adj. uVtra på andra sidan; längre bort, utöver, besläktat med ul'timus sist, se ultima, utrerad. Härtill ultraism; ultraistisk

ulv varg: fsv. ulver, isl. ulfr, no. ulv;

489umbellat

underlägsen

gemens, germ. ord (ty. Wolf, eng. wolf) med släktingar i flera andra indoeurop. språk; jfr varulv

umbella't (parasollväxt): bildn. till lat. umbelVa parasoll, solskärm urrTbra- skuggfärgad (t. ex. i umbra-brun): av lat. um'bra skugga umbära: fsv. umbæra, no. umbera; av lågty. umberen, untberen sakna, undvara, motsvarande ty. entbehren; jfr undvara

umgås: fsv. umgås, reflexiv form till umga, -ganga, isl. umganga, egentl, 'gå omkring, vandra, vistas tillsammans med', till um, isl. umb omkring (se 1 om); jfr umgänge

umgälla: fsv. umgiælda, no. umgjélda; av lågty. untgelden betala för; umgälla, motsvarande ty. entgeUen (jfr 2 gälla) umgänge: fsv. umgænge, isl. umgengi; bildn. till fsv. umganga[s\ se umgås. Härtill umgängelse: fsv. umgangüser -gængilse

uncia l (en viss skrivstil; även som bok-tryckarterm): bildn. till lat. un'cia tolftedelen av en fot; se uns und- (i undfalla, -fly, -komma, -slippa o. dyl.): vanl. av lågty. unt-, ont-, ent-(motsvarande ty. ent-), t. ex. lågty. ty. entkommen undkomma (jfr um- i umbära, -gälla); av äldre and- emot (se anlete); jfr dock även fsv. undanflyia, -komma, -slippa, -vika m. fi. undan: fsv. isl. no. undan; avledn. (med samma ändelse som i ovan, nedan, \i t a n rn. fL) av en stam und-, densamma som ingår i 2 under; sålunda ursprungl. 'underifrån, nedifrån* undansnilla förskingra, bedrägligt tillägna sig: se snilla

undansticka (sticka undan) gömma, dölja: efter likbet. ty. stecken, weg-stecken; jfr 1 sticka, försticka sig

1. under (subst.): fsv. no. under, isl. undr; gemens, germ. ord (ty. Wunder, eng. wonder), av oklar härkomst; jfr underbar, -lig, undra, vidunder

2. under (adv., prep.): fsv. isl. undir, no. under; gemens, germ. ord (ty. unter, eng. under), ursprungl. komparativ-bildn. (motsvarande lat. in'ferus undre,

nedre) till samma und- ned, som ingår i undan

3. under- (i sammansatta ord): dels 2 under, dels (i underhandla, -hålla, -rätta, -visa) ty. unter mellan, motsvarande lat. in'ter med samma bet. underbar: efter ty. wunderbar, jfr 1 undér underdånig: fsv. undirdanogher; av lågty. underdänich (ty. untertänig) med samma bet., bildn. till subst, underdån undersåte, egentl, 'underställd', perf. part. av underdån ställa under (jfr ty. tun göra)

underfund (i uttrycket komma underfund med komma på det klara med): till fsv. fund, biform till fynd; se fund er underfundig: trol. från lågty.; jfr lågty. vundich listig och underfinden utlista undergiven: efter likbet. ty. untergeben underhaltig: se 1 halt underhandla: av ty. unterhandeln, egentl, 'giva förhandling med hjälp av mellanhänder' (jfr 3 under-) underhus: efter eng. the tower house den ena av det eng. parlamentets båda kamrar (numera the House of Commons) underhålla i bet. 'förströ o. dyl.': av likbet. ty. unterhatien (se 3 under-), som trol. är en översättning av fra. entretenir med samma bet. underklass: ordet trol. först använt o. bildat av C. J. L. Almqvist (d. 1866); jfr överklass

underkunnig som har kännedom om ngt: svenskt ord (känt från 1600-t.) med oklart ursprung; jfr underfundig och ty. sich erkundigen göra sig underkunnig om

underkänna: da. underkende; till fsv. kanna döma

underlag: efter ty. Unterlage det som ligger under; till 2 lag

underlig: fsv. undarliker (under-), isl. undarligr (undr-), egentl, 'som väcker undran', till 1 under underlåta: av lågty. underläten el. ty. unterlassen med samma bet. Härtill underlåtenhet

underlägsen: efter lågty. underlegen, ty. unterlegen med samma bet., egentl, 'som ligger under, blir besegrad'; till fsv.

490undermålig

ungefär

liggia under, äldre sv. underligga, ty. unterliegen; jfr av-, överlägsen undermålig: eg. 'som icke håller måttet (av kunskaper o. dyl.)'; till 3 mål underordna: av likbet. ty. unterordnen underrede: se 2 rede underrätta: efter lågty. underrichten, ty. unterrichten med samma bet., med anslutning till adj. rätt, ty. recht (jfr berätta)

underskott: bildat i motsättning till överskott (till skjuta över); jfr understiga

underslev (i uttr. begå u.) förskingring av anförtrodda medel: av ty. Unter-schleif bedrägeri, försnillning, undersley, till schliefen glida -andan, dölja sig understicka gömma undan (från redovisning), hemligen undanhålla: av mit. understeken gömma undan (ty. unter-stechen); jfr understucken understol (i uttrycket sitta på u.): efter en folklek, då en av deltagarna sitter på en stol och en annan till honom frambär de övrigas »under», d. v. s. vad de hos honom finner underligt; da. sidde på forundringsstolen

understucken bortbytt, insmusslad; fördold (u. humor): eg. part. av under-sticka

understundom: fsv. undirstundom, ombildn. av likbet. lågty. understunden med anslutning till stundom understå sig våga, fördrista sig: av lågty. sik under stån med samma bet., egentl, 'ställa sig under ngt, påtaga sig ngt' undersåte: fsv. undirsate; av lågty. undersåte (ty. Untersass); egentl, 'en som sitter under', bildn. till sitta undersätsig: da. undersætsig; efter ty. untersetzt med samma bet. undersöka: efter lågty. undersåken, ty. untersuchen med samma bet. underutvecklad: (1950-t.) efter eng. underdevéloped med samma bet. (amer. presidenten Truman 1949) undervisa: fsv. undirvisa; av lågty. undervisen (ty. unterwiesen) med samma bet.

undfly: fsv. untflyia; efter lågty. entvlen, ty. entfliehen med samma bet.

undfå: fsv. untfa; efter lågty. untvdn (-vången) mottaga (ty. empfangen) undfägna: fsv. untfæghna, ombildn. av lågty. urUvangen mottaga, hälsa (se undfå) efter det inhemska fägna undgå: efter lågty. entgàn (ty. entgehen) med samma bet.; jfr oundgänglig undi'n vattenande: bildn. till lat. un'da bölja

undkomma: se und-undra: bildn. till 1 under; jfr be-, förundra

undre, underst: adj.-bildn. till 2 under, som ursprungl. är en adverbiell komparativ

undseende överseende: bildn. till äldre sv. undse överse; av likbet. da. undse; av lågty. untsën (ent-) med samma bet. undskylla sig: efter lågty. sik untschidden fritaga sig från skuld (jfr ty. entschid-digen ursäkta)

undsätta: fsv. undsætia; av lågty. unt-setten befria (särskilt från fientlig belägring), ty. entsetzen undulat (papegojan Melopsitfacus un-dula'tus): lat. undula'tus böljande, avledn. till un'da våg, bölja; fågeln har fått sitt namn av att dess rygg och vingar är vågformigt bandade undulera göra vågrörelser, bölja: modern bildn. till lat. un'da våg, bölja; jfr ondulera, undulat. Härtill undula-tion vågrörelse; undulato'risk undvara: av da. undvære med samma bet.; ombildn. av lågty. untberen, se umbära

undvika: fsv. untvika; efter lågty. ent-wiken (ty. entweichen) med samma bet. ung: fsv. unger, isl. ungr, no. ung; gemens. germ. ord (ty. jung, se jungfru, lärjunge; eng. young), direkt motsvarande bl. a. lat. juven'cus yngling; unghäst; jfr yngla, yngling. Härtill unge (fågel-, kattunge m. fi.): fsv. isl. ungt m. eg. 'den unge', substantivering (jfr like, dumbe m. fi.). För husdjurens ungar i regel särskilda ord: föl, kalv, lamm, kid, gris, valp, kalling, kyckling o. s. v. ungefär [unjefä'r]: av ty. ungefähr med samma bet., äldre ohn gefåhr utan ond avsikt

491I. uniform

upphov

1. uniform (adj.) likformig: ytterst av lat. unifor'mis med samma bet. (se form). Härtill uniformitet likformighet; uniformera

2. uniform (subst.) tjänstedräkt: av likbet. fra. uniforme; av lat. unifor'mis likformig, se 1 uniform

un i'k ensam i sitt slag: ytterst av lat. u'nicus med samma bet., bildn. till u'nus en. Härtill u'nikum ensamt i sitt slag, enda exemplaret: neutrum av lat. u'nicus

uniiatera'1 ensidig: modern bildning av lat. u'nus en och lat'us (gen. lai'eris) sida; jfr bilateral och multilateral union [-o'n] förbund: av lat. u'nio (gen. unio'nis) förening, bildn. till u'nus en. Härtill unioneli' förbunds-unison [-so'n] enstämmig, samfälld: av lat. uni'sonus likaljudande unita'risk (som förkastar treenighetsläran): bildn. till lat. u'nitas enhet universa'1, universell' allmän, allomfattande, allsidig: ytterst av lat. universalis allmän, se universum. Härtill universa|itet; universalis'm universitet: över ty. och fra. av lat. uni-ver'sitas helhet; samfällighet, samfund (se universum); i sin nutida bet. förkortning av medeltidslat. univer'sita$ magistro'rum et schola'rium sammanfattningen av lärare och lärjungar univers'um världsalltet: lat. subst, egentl, neutr. av adj. univer'sus hel, allmän; jfr universal, universitet unken lätt skämd (av fukt), illaluktande (om luft, matvaror, kläder, hö o. dyl.): sv. ord (känt från 1700-t.); möjl. besläktat (genom avljud) med i n k, sålunda: 'svullen—uppsvälld av fukt — illaluktande, skämd'; med anslutning till äldre sv., sv. och no. dial. dunken fuktig, unken (sv. dial. munken med samma bet.); jfr också sv. dial. ungel mögel, yngla mögla. Härtill unkna unna: fsv. isl. no. unna tycka om; önska lycka; unna; gemens, germ. ord (ty. gönnen, se gynna, gunst), av dunkelt ursprung; jfr ynnest uns (äldre sv. vikt för guld och silver,

28 gram): av ty. XJnze; av lat. un'da 1flt av något; jfr uncial upp: fsv. up, op, isl. no. upp; gemens, germ. ord (ty. auf, eng. up), med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr uppe, öppen, ypperlig uppbragt vred: efter ty. aufgebracht med samma bet., egentl, perf. part. av auf-bringen komma att fara upp; göra vred uppbringa kapa (ett fartyg): efter likbet. ty. aufbringen

uppbrott: till bryta upp; jfr 1 brott, inbrott

uppbåd: trol. efter ty. Aufgebot med samma bet.; till äldre sv. bodh, sidoform till bud; jfr fsv. biupa ut uppbåda och utbop uppbåd

uppbörd: fsv. upbyrp uppbärande, uppbörd; bildn. till verbet upbæra, bæra up; jfr börd

uppdaga: trol. av ett lågty. ord med bet. 'visa sig, komma i dagen, bringa i dagen'

uppdraga: fsv. updragha överlåta; av lågty. updragen, ty. auftragen med samma bet.

uppe: fsv. no. uppe, isl. uppi; bildn. till upp (jfr inne)

uppehälle: fsv. uppehælde; bildn. till halda uppe, uppehalda hålla uppe, underhålla, försörja; jfr samhälle uppenbar: fsv. uppinbar; av lågty. open-bär med samma bet. (ty. offenbär); besläktat med öppen. Härtill uppenbarelse

uppfatta förstå: översättning av ty. auf-fassen med samma bet.; jfr fatta, eg. 'gripa (med tanken)' uppflåg, -flog flågj uppflygning, det ögonblick då en fågel flyger upp: till fsv. flogh, flygh flygande; till verbet flyga; jfr flågrönn, anflog uppgift: bildn. till fsv. upgiva [-överlämna, meddela; eftergiva, avstå (jfr av-, till-, utgift); i bet. 'åliggande' efter ty. Aufgabe med samma bet. uppgiven: bildn. till uppgivas, fsv. upgiva sik ge sig, erkänna sig besegrad; jfr översiggiven upphov: fsv. uphof; besläktat med fsv. haefia up börja, egentl, 'lyfta upp'; jfr upphäva

492upphällning

upphällning: på upphällningen trol. efter da. på hældingen på slutet upphäva höja (ett skrik); avbryta, göra om intet: efter lågty. uphevent ty. auf-heben med samma bet.; jfr upphov, förhäva sig

upphöra: efter lågty. uphören, ty. auf-hören sluta, egentl, 'höra efter, lyssna' uppkomling: översättning av fra. par-venu; se parveny uppkomst: jfr ankomst upplag: egentl, 'uppläggning', till lägga upp, se 2 lag

upplaga (subst.): översättning av ty. Auflage med samma bet., egentl, 'upplag, uppläggande', till auflegen lägga upp; jfr upplag

upplagd hågad: översättning av ty. auf-gelegt med samma bet.; till lägga upplevelse minnesvärd händelse, ngt gripande el. underbart: trol. efter da. oplevelse, ty. Erlebnis med samma bet. Härtill uppleva få upplevelse, intryck; känna, erfara, reagera inför; ursprungl. 'leva tills ngt händer' upplopp mindre uppror: fsv. uplop; av lågty. uplöp (ty. Auflauf) med samma bet.

upplysning: fsv. uplysning bibringande av klar insikt; i sin moderna bet. en översättning av ty. Aufklärung med bl. a. denna bet.

uppmärksam: efter ty. aufmerksam med samma bet.

upprepa: ombildn. av fsv. och äldre ny-sv. uppreppa åter framdraga, riva upp; av lågty. upreppen med samma bet. uppriktig: av lågty. uprichtich pålitlig, ärlig (ty. aufrichtig), egentl, 'upprätt'; jfr riktig, upprätt uppror: av likbet. lågty. uprår (ty. Auf-ruhr), besläktat med röra upprymd munter: av ty. aufgeräumt med samma bet., perf. part. av aufräumen, egentl, 'skaffa utrymme' (jfr 1 rum) upprätt: fsv. uprætter, isl. upprätr rakt uppstående, sammansättning med rätt, sidoform till rät. Härtill upprätta; upprättelse gottgörelse för liden orätt uppsats: efter ty. Aufsatz med samma bet.; till uppsätta, sätta upp (även 'författa'); se 1 sats

upptäcka

uppseende: efter ty. Aufsehen med samma bet.

uppsikt: efter lågty. upsicht, ty. Aufsicht uppsikt; till lågty. upsën, ty. aufsehen övervaka, egentl, 'se upp'; se 1 sikt uppskatta: se skatt

uppskjuta: fsv. upskiuta; efter lågty. upschéten uppskjuta; jfr uppskov uppskov [-o'-, -å'-]: av likbet. lågty. up-schof (ty. Aufschub), vars senare led är identiskt med sv. sk o v; jfr äldre sv. uppskuva uppskjuta, efter likbet. ty. aufschieben

uppskärrad: se 2 skärra uppskörta låta betala oskäligt: äldre sv. 'uppfästa (kläderna)'; av lågty. op-schörten med bl. a. samma bet. (ty. aufschürzen)

uppsluppen munter, upprymd, glad: egentl, perf. part. av slippa upp (om söm o. dyl.), bli lös och ledig, fri (från sjukdom o. dyl.), i bildlig användning; jfr också i samma bet. 'lössläppt' uppspelt munter: egentl, perf. part. av spela upp liva upp

uppstad stad utan stapelstadsrätt: fsv. upstadher inne i landet belägen stad (med bet. av upp som i Uppland) uppstudsig: av likbet. lågty. upstutzich; besläktat med studsa uppståndelse: fsv. upstandilse; efter lågty. upstannisse med samma bet. uppsving: trol. efter ty. Aufschwung; jfr svinga

uppsvulgen uppsväljd (ålderd., bibi.): perf. part. av verbet fsv. svælgha (svalgh, svulghit) svälja, vartill med samma bet. men svag böjning svælghia (svcelgdhe), se svälja uppsåt: fsv. upsat; av lågty. upsat avsikt, till upsetten ha för avsikt; samma ord som ty. Aufsatz (se uppsats) upptrappning ökning i etapper (jfr etapp); svenskt ord för eskalation (se eskalera)

uppträda: av lågty. uptreden med samma bet. (ty. auftreten); jfr 1 träda. Härtill uppträde: av lågty. uptrede med samma bet. (ty. Auftritt) upptåg: efter lågty. uptoch med samma

bet. (ty Aufzug) upptäcka: efter ty. aufdecken avtäcka,

493uppvigla

utböling

avhölja, avslöja, översättning av fra. découvrir med samma bet. Härtill upptäckt

uppvigla: efter ty. aufwiegeln med samma bet., egentl, 'röra upp', besläktat med bewegen rörp (se väga)

1. ur klocka: av lågty. ür, ty. ühr klocka, tid, timme; av lat. ho'ra timme, tid (fra. heure)

2. ur (i uttrycket i ur och skur): fsv. ur, isl. ur yrväder; fint regn; regnsky, jfr sv. dial. urväder; härtill yra

3. ur (i uroxe): isl. ürr uroxe; gemens, germ. ord (ty. Auerochs uroxe), varifrån lånats lat. u'rus uroxe

4. ur (adv., prep.): fsv. ur, isl. ur, or; gemens, germ. ord (ty. ur-, er-, jfr 5 ur-, er-), med omstridd härledning

5. ur- (i urgammal, -tid m. fi.): av ty. ur- med samma användning, samma ord som 4 ur; även som förstärkande prefix, t. ex. i urstyv; jfr orlov, -sak

ura'n (ett metalliskt grundämne, upptäckt 1789): efter planeten Vranus urarta: efter ty. ausarten med samma bet.; till art

urarva utan rätt till arv (el. anspråk på arv), i uttrycket göra sig u.: bildn. av 4 ur och 1 arv

urba'n belevad, världsvan: av lat. ur-ba'nus stads-, huvudstads-; bildad, hyfsad; till lat. urbs stad; jfr rustik. Härtill urbanitet; urbanisera ge stadsprägel

urbota som ej kan sonas med böter, obotlig: bildn. av 4 ur och bot urfjäll avskild ägolott: fsv. urfiælder; sammansättn. av 4 ur och fsv. fiælder jordstycke, samma ord som ty. Feld (se fält)

urgera [-g-] påyrka, med eftertryck framhålla: av lat. urge're tränga; driva på

uri'ebrev (brev, som innebär olycka för överbringaren): efter Gamla Testamentets berättelse (2 Sam. 11) om üri'a, som av konung David drevs i döden uri'n uttömning från njurarna: av lat. uri'na vatten; urin urkund: av ty. Urkunde med samma bet., till erkennen lära känna; besläktat med känna; jfr ursprung

u'rna kärl, krus: lat. ur'na krus, ämbar; urna

uroxe: se 3 ur

ursaka ursäkta: fsv. ursaka fritaga från skuld, ursäkta, till saker skyldig, sak skuld, se sak, ursäkt ursinnig: egentl, 'från sina sinnen', äldre sv. ursinna vansinnig, förryckt; jfr avvita. Härtill ursinne ursprung: av ty. Ursprung med samma bet., bildn. till erspringen springa ut ur; jfr urkund

ursäkt: fsv. ursækt f. oskuld, bildn. till ursækia sik urskulda sig, till saker skyldig, jfr saker, ursaka. Härtill ursäkta

urtima (utlyst på annan tid än den i lag föreskrivna, t. ex. i urtima riksdag): bildn. till 4 ur och fsv. time tid (se timme)

usans [ysang's] handelsbruk, -vana: av fra. usance med samma bet.; till lat. u'sus sed, bruk

usel: fsv. usal, usæl olycklig, isl. üsæll, no. usæl; sammansättn. av 1 o- och säll. Härtill usling: i äldre sv. med bet. 'olycklig varelse'

usuell' bruklig, vanlig: av fra. usuell, lat. usua'lis, adj .-bildn. till u'sus bruk, sed, vana

usurpera med orätt tillägna sig, tillskansa sig: av lat. usurpa're taga i besittning. Härtill usurpation; usurpa'-tor inkräktare, tronrövare Ut: fsv. ut, isl. ut; gemens, germ. ord (ty. aus, eng. out) med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. grek. hys'teros senare; jfr utan, ute, utom, yta, yttre, yttra

Utan: fsv. utan, isl. titan; gemens, germ. ord (ty. aussen), bildn. till ut, med samma ändelse som i dädan o. a. utblotta: se 1 blott utbringa (i vibringa en skål): efter ty. ausbringen i liknande användning Utbyte: i bet. 'avkastning, vinst* lån från ty. Ausbeute med denna bet.; jfr byta

utböling (utbörding) person som ej hör

till släkten (socknen, trakten): ä. sv. och sv. dial. äv. 'gengångare av mördat barn', bildn. till fsv. utbyrp f. ut-

494ute

utsaga

bärande, till bära vt; sålunda eg. '(i skogen) utburet el. utsatt barn, en utstött'; den nutida bet. genom sekundär anslutning till börd födelse; jfr utlänning, utsocknes m. fi. ute: fsv. no. ute, isl. titi; bildn. till ut; jfr uppe, inne

Utensilier (plur.) husgeråd, tillbehör, redskap: av lat. vtensiVia förnödenheter utesluta: efter lågty. ütsluten med samma bet.

Utfärda: fsv. vtfærpa avsända, avfärda; med nutida bet. från ty. ausfertigen utfästa sig: fsv. utfæsta utlova, lova att utbetala, till fæsta göra fast, stadfästa, högtidligt lova. Härtill utfästelse utförlig: efter ty. ausführlich med samma bet.; egentl, '(i detalj) utförd* utförsel: bildn. till verbet föra vt; jfr fsv. førsl förande till fera; jfr utförsgåvor

Utförsgåvor förmåga att tala: trol. av äldre utförslg&vor; se utförsel utgift: efter lågty. ütgift, till giva vt; jfr fsv. gift givande; gåva och av-, till-, uppgift

utgrunda söka komma underfund med: da. udgrunde; efter likabet. ty. aus-gründen; jfr grunda, outgrundlig uthållig: adj .-bildn. till hålla vt hålla på med, fortsätta

uthändiga överlämna: av ty. aushändigen utlämna, överlämna; till hand

uthärda: sammansättn. av ut och fsv. hærßa göra hård; hålla ut; (dial.) reda sig någon tid utan mat; till hård utilis'm nyttighetslära, nyttighetsmoral: bildn. till lat. u'tilis nyttig; jfr utilitarism

utilitaris'm nyttighetslära, nyttighetsmoral: bildn. till lat. utWitas nytta; jfr utilism

utkragning (en viss byggnadsdetalj): av ty. Auskragung med samma bet.; till ty. auskragen låta skjuta fram, låta springa ut

utlaga: fsv. vtlagha utskylder, egentl, 'utläggande', till foggia vt; jfr pålaga utland[et]: av ty. Ausland med samma bet. Härtill utländsk: fsv. vtlænzker; utlänning: fsv. vüændinge, bildn. till ut och land (jfr utsocknes)

Utlåta sig: efter ty. sich auslassen med samma bet. Härtill utlåtande utminutera sälja i små mängder: bildn. till minut i bet. 'liten mängd'; av lat. minu'tum mindre enskildhet, obetydlighet

utmynna: se mynna utmynta: av ty. ausmünzen med samma bet.; till 1 mynt

utmärglad avmagrad: perf. part. av utmärgla, översättning av ty. ausmergeln, egentl, 'taga märgeln ur (jorden)'; jfr märgel

utom (adv., prep.): fsv. vt om utomkring, förbi, sammansättn. av ut och 1 om Utomlands: fsv. no. vtanlands, isl. ütan-lands; utom har alltså här ersatt utan utomordentlig: efter ty. ausserordentlich med samma bet., egentl, 'utanför ordningen'; återger lat. extra or'dinem med samma bet.; jfr extra ordinarie; se även ordentlig

Utopi' (oupphinneligt ideal): efter Uto'-pia, namn på en roman av engelsmannen Thomas Morus (1478—1535); namnet Utopia (landet "Ingenstädes") har Morus bildat av grek. ou icke och top'os ställe. Härtill utopisk [-å'-] overklig, outförbar; utopis't person som hänger sig åt utopier, drömmare Utplåna: fsv. utplana; av lågty. ütplanen med samma bet.; till plån utrannsaka: se rannsaka utreda: fsv. utredha utrusta; utbetala; utveckla, framställa; lågty. ütrëden bereda, göra färdig; jfr redo, bereda. Härtill utredning

utre'rad, o utrerad [otre'-] överdriven, driven till sin spets: av likbet. fra. outrer, bildn. till lat. ul'tra; se ultra utrota: äldre sv. 'förgöra, utplåna'; trol. ombildning (efter ro t) av Ikgty.ütroden med samma bet. eller ty. ausrotten utrota, besläktat med 2 röja utrymme: fsv. utryme n. plats att utbreda sig, till vtryma sik utbreda sig; jfr 1 rum

Uträtta: efter lågty. ütrichten, ty. aus-richten med samma bet.; jfr berätta Utsaga yttrande, påstående, uppgift; böjd form utsago (enligt hans u. o. dyl.): fsv. utsagha f. (gen. dat. ack. utsaghu),

495utsikt

vacker

isl. utsaga; egentl, 'utsägande', till verbet säga ut; se saga; jfr b or to-, tillvaro m. fi.

Utsikt: efter ty. Aussicht med samma bet.; till se ut (jfr 1 sikt)

utskott: efter lågty. ütschot urval (i god el. dålig bemärkelse) och ty. Ausschuss, även: 'kommitté'; till verbet skjuta ut, se skjuta

utskylder (plur.): fsv. utskyld, isl. ut-skyld; till skyld, sidoform av skuld; sålunda 'det man är skyldig ge ut'; jfr utlaga

utskänka: fsv. utskænkia med samma bet.; se skänka

1. Utslag (på huden): trol. efter lågty. ütslach el. ty. Ausschlag med samma bet.; till verbet slå ut, se 3 slå

2. Utslag dom; även i uttrycket göra utslag: formellt samma ord som 1 utslag, egentl, 'vågens utslående åt endera sidan'

Utsocknes: fsv. vtsokna (av gen. soknar, sokna) med tillägg av den vanl. adver-bialändelsen på -s (i utrikes, fsv. tUlandis m. fi.)

utsot diarré: fsv. utsot, isl. ut sött; gemens, germ. ord; sammansättn. av ut och 2 sot

utstyra: av lågty. ütstüren, egentl, 'sända bort (en son el. en dotter)', ty. aus-steuern; till lågty. sturen styra, skicka, sända, se styra. Härtill utstyrsel

Utstå lida, genomgå: av likbet. lågty. fastän, ty. ausstehen, egentl, 'stå till slut'

Utställa: efter lågty. titstellen, ty. aus-stellen med samma betydelse

utställning: efter ty. Ausstellung, en översättning av fra. exposition med samma bet.

Utsväva: bildlig användning av sväva. Härtill utsvävning utsäde: bildn. till så ut; jfr säde utsöndra: efter ty. aussondern med samma bet.

Utter: fsv. vter, oter, isl. otr, no. oter; gemens, germ. ord (ty. Otter, eng. otter), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. grek. hyd'ros, hyd'ra vattenorm (se hy dr a); till en ordstam med bet. 'vatten' och besläktat med vatten, Vättern o. a.

uttryck, uttrycka sig: efter ty. Ausdruck, sich aiisdriicken med samma bet.; jfr intryck

Utträda: av lågty. üttreden med samma bet. (ty. austreten); jfr 1 träda. Härtill utträde: av lågty. üttrede med samma bet. (ty. Austritt)

Utveckla: efter ty. auswickeln och ent~ wickeln med samma bet. Härtill utveckling: efter ty. Auswicklung och Entwicklung

utverka: efter ty. auswirken med samma bet.

utvändig: av lågty. ütwendich med samma bet. (ty. auswendig); till vända (jfr in-, nödvändig)

utvärtes: av lågty. ütwerdes utåt (ty. auswäiis); besläktat med varda, ursprungl. 'vända'; jfr invärtes Utöva: efter ty. ausüben med samma bet. uv: fsv. uver, isl. üjr; urspr, ljudhärmande

uverty'r, ouverty r [over-] inledningsstycke (särskilt till opera): av fra. ouverture öppning; öppnande; början uvula r tungspens-: bildn. till lat. u'vula tungspenen, egentl, diminutiv av u'va druva

V

vaba' vad? hur?: da. hvaba; sammandragning av vad behagar? (jfr v af alls) vaccin, vaksin [vaksi'n] (ympämne mot sjukdom): modern bildn. (år 179G av eng. läkaren Jenner) till lat. vacc'a ko

(vaccin hämtades urspr, från koppor hos kor). Härtill vaccinera ympa med vaccin; vaccination skyddskoppsymp-ning; vaccinatö'r

vacker: fsv. vàker vakande, vaksam;

496 utsikt

vacker

isl. utsaga; egentl, 'utsägande', till verbet säga ut; se saga; jfr b or to-, tillvaro m. fi.

Utsikt: efter ty. Aussicht med samma bet.; till se ut (jfr 1 sikt)

utskott: efter lågty. ütschot urval (i god el. dålig bemärkelse) och ty. Ausschuss, även: 'kommitté'; till verbet skjuta ut, se skjuta

utskylder (plur.): fsv. utskyld, isl. ut-skyld; till skyld, sidoform av skuld; sålunda 'det man är skyldig ge ut'; jfr utlaga

utskänka: fsv. utskænkia med samma bet.; se skänka

1. Utslag (på huden): trol. efter lågty. ütslach el. ty. Ausschlag med samma bet.; till verbet slå ut, se 3 slå

2. Utslag dom; även i uttrycket göra utslag: formellt samma ord som 1 utslag, egentl, 'vågens utslående åt endera sidan'

Utsocknes: fsv. vtsokna (av gen. soknar, sokna) med tillägg av den vanl. adver-bialändelsen på -s (i utrikes, fsv. tUlandis m. fi.)

utsot diarré: fsv. utsot, isl. ut sött; gemens, germ. ord; sammansättn. av ut och 2 sot

utstyra: av lågty. ütstüren, egentl, 'sända bort (en son el. en dotter)', ty. aus-steuern; till lågty. sturen styra, skicka, sända, se styra. Härtill utstyrsel

Utstå lida, genomgå: av likbet. lågty. fastän, ty. ausstehen, egentl, 'stå till slut'

Utställa: efter lågty. titstellen, ty. aus-stellen med samma betydelse

utställning: efter ty. Ausstellung, en översättning av fra. exposition med samma bet.

Utsväva: bildlig användning av sväva. Härtill utsvävning utsäde: bildn. till så ut; jfr säde utsöndra: efter ty. aussondern med samma bet.

Utter: fsv. vter, oter, isl. otr, no. oter; gemens, germ. ord (ty. Otter, eng. otter), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. grek. hyd'ros, hyd'ra vattenorm (se hy dr a); till en ordstam med bet. 'vatten' och besläktat med vatten, Vättern o. a.

uttryck, uttrycka sig: efter ty. Ausdruck, sich aiisdriicken med samma bet.; jfr intryck

Utträda: av lågty. üttreden med samma bet. (ty. austreten); jfr 1 träda. Härtill utträde: av lågty. üttrede med samma bet. (ty. Austritt)

Utveckla: efter ty. auswickeln och ent~ wickeln med samma bet. Härtill utveckling: efter ty. Auswicklung och Entwicklung

utverka: efter ty. auswirken med samma bet.

utvändig: av lågty. ütwendich med samma bet. (ty. auswendig); till vända (jfr in-, nödvändig)

utvärtes: av lågty. ütwerdes utåt (ty. auswäiis); besläktat med varda, ursprungl. 'vända'; jfr invärtes Utöva: efter ty. ausüben med samma bet. uv: fsv. uver, isl. üjr; urspr, ljudhärmande

uverty'r, ouverty r [over-] inledningsstycke (särskilt till opera): av fra. ouverture öppning; öppnande; början uvula r tungspens-: bildn. till lat. u'vula tungspenen, egentl, diminutiv av u'va druva

V

vaba' vad? hur?: da. hvaba; sammandragning av vad behagar? (jfr v af alls) vaccin, vaksin [vaksi'n] (ympämne mot sjukdom): modern bildn. (år 179G av eng. läkaren Jenner) till lat. vacc'a ko

(vaccin hämtades urspr, från koppor hos kor). Härtill vaccinera ympa med vaccin; vaccination skyddskoppsymp-ning; vaccinatö'r

vacker: fsv. vàker vakande, vaksam;

496vackla

I. vaka

rask, ivrig, isl. vakr, no. vak; gemens, germ. ord (ty. wacker rejäl, bra), bildn. till 1 vaka; den äldre sv. bet. 'duktig, bra' lån från lågty.; den nutida bet. (känd från 1500-t.) är speciellt svensk vackla: av ty. wackeln med samma bet.; besläktat med vagga

1. vad (del av benet): äldre sv. vada (pl. vådor, -er); av mit. wade, ty. Wade med samma bet.; samma ord som fsv. vapve muskel, isl. vgdvi; av ej fullt klarlagd härkomst

2. vad not, stort nät: fsv. våp, no. vad; germ. ord, med nära släktingar i baltiska och slaviska språk

3. vad (i hålla vad o. dyl.): fsv. våp, no. vad (med samma bet. också fsv. væp, isl. ved); gemens, germ. ord (ty. Wette), besläktat bl. a. med lat. vas' (gen. vad'is) borgen; jfr vädja, gage; pant

4. vad vadställe: fsv. våp, bildn. till vada

5. vad (interrogativt pron.): fsv. hvat, hvadh, isl. hval, no. kvot; gemens, germ. ord (ty. was, eng. what), motsvarande bl. a. lat. quod vad och besläktat med ett stort antal frågeord av samma stam; jfr 2 vi, vem, 2 var, vadan

vada gå i vatten: fsv. vapa, isl. vada, no. vada; gemens, germ. ord (ty. waten, eng. wade), besläktat med bl. a. lat. va'dere skrida, gå (se vademecum, invadera); jfr 4 vad. Härtill vadare, vadarfågel

vadan varifrån: fsv. hvapan, isl. hvadan; bildat till stammen i 5 vad på samma sätt som dädan o. a. vadd: trol. av eng. wad med samma bet.; ett i europ, språk spritt ord av okänt ursprung

vademe'cum (handbok, hjälpreda): av lat. va'de me'cum gå med mig!; se vada

vadmal: fsv. vapmal, isl. vadmal, no. vadmal; sammansättn. av fsv. våp ylletyg (se våd) och fsv. mal mått (se 3 mål); sålunda egentl, 'mätning av tyg' (tyg mätt i alnar användes i forntiden som betalningsmedel); jfr spannmål vafalls: sammandragning av äldre vad

befalles? (jfr vaba) vag obestämd, svävande: av lat. vag'us

irrande, kringströvande, ostadig, obestämd; jfr vagabond, vagant vagabond [-bång'd, -bån'd] landstrykare, lösdrivare: av likbet. fra. vagabond; av lat. vagabun'dus kringströvande, till vag'us (se vag)

vagan't kringvandrande student: av lat. vag'ans (gen. vagan'tis), part. till verbet vaga'ri ströva omkring, vandra; bildn. till adj. vag'us (se vag, vagabond, extravagant)

vagel sittstång för höns; svulst i ögat: fsv. vaghil (i ögat), vaghle (hönsstång), isl. no. vagl (neutr.) stång; kort bjälke; hönsstång; trol. bildn. till stammen i väga i den urspr. bet. 'lyfta, bära' vagga (verb): no. vagga vackla, gå vaggande; ljudmålande ordbildning, sammanhörande med isl. no. vaga röra fram och tillbaka; gemens, germ. ord, trol. besläktat med väga; jfr också sv. och no. dial. vagla gå ostadigt, vackla, ragla, lågty. wagelen, ty. wackeln (se vackla). Härtill subst, vagga: fsv. isl. vagga, no. vogga, da. vugge vagn: fsv. vaghn, isl. vagn, no. vogn; gemens, germ. ord (ty. Wagen, eng. wain, holl. wagen, se wagon), besläktat med väga i bet. 'röra' wagon [vagång'], vagong' personvagn på järnväg: av fra. wagon; av eng. waggon, wagon; av holl. wagen, se vagn

1. vaja renko: ett lapskt ord

2. vaja (verb): egentl, en sjöterm; av holl. waaien blåsa, fladdra (ty. toehen); indoeurop. verb med bet. 'blåsa'; besläktat med 1 vind och vinge

vaj er (pl. vajrar), wire [vaj'er] lina av stål: av likbet. eng. wire, forneng. wir metalltråd, se 2 vira vak (i is): fsv. vak, isl. vgk, no. vok; gemens, germ. ord (ty. Wàké), sammanhörande med sv. dial. väcka hugga hål i isen (se 2 väcka) och vaka flyta på vattnet (se vakare), trol. också med 1 väcka och 1 vaka I. vaka ej sova: fsv. isl. no. vaka; gemens. germ. ord (ty. wachen, eng. wake), besläktat bl. a. med lat. vege're liva upp, krya upp (se vegetera), vig'ilis vaken (se vigilie); jfr 2 vaka, vakna, 1

4972. vaka

2. vall

väcka, vakare, väkt, vakt, vacker. Härtill subst, vaka (midsommar-); vaksam

2. vaka taltrast: bildn. till 1 vaka, sålunda: 'fågeln som vakar (i sommarnatten)'; det är karakteristiskt att trasten börjar sin sång i skymningen vakant [-an't, -ang't] obesatt, utan innehavare: från ty.; egentl, pres. part. av lat. vaca're vara tom; vara ledig, vara obesatt, till vac'uus tom, se vakuum. Härtill vakans [-an's, -ang's] ledighet, obesatt tjänst: av ty. Vakanz vakare flytboj: av holl. lågty. waker, bildat till holl. lågty. waken vara synlig över vattnet, sv. och no. dial. vaka hålla sig över vattnet, simma i vattenytan, samma ord som 1 vaka vaken: fsv. vakin, isl. vakinn, no. vaken; nord. ord, möjl. en nybildn. till verbet vakna

vakna: fsv. isl. vakna; gemens, germ. ord (eng. waken vakna, väcka), bildn. till 1 vaka; jfr somna till sova vakt: fsv. no. vakt bevakning, tillsyn, vaktpost; av lågty. wacht, wachte med samma bet., bildn. till 1 vaka; jfr väktare. Härtill vakta: av lågty. wachten vaktel (en hönsfågel): da. vagtel; av lågty. wachtele (ty. Wachtel); trol. ljudhärmande

vaktmästare: av ty. Wachtmeister; urspr, 'den som har ansvaret för vakttjänsten o. ordningen (i städerna)', sedan överfört till hären, särskilt rytteriet: 'vakthavande underofficer', även 'portvakt; uppsyningsman (i ämbetsverk)' vakuum [va'ku-um] tomrum: från lat., egentl, neutr. av adj. lat. vac'uus tom, ledig; jfr vakant

1. val (80 stycken): fsv. val, no. voit; samma ord som sv. dial. val, isl. vglr, no. vol pinne, rund käpp (jfr grundval); alltså egentl, 'stång med ett visst antal av något (t. ex. fisk) hängande på densamma'. För räkningen jfr 8nes, 2 timmer

2. val väljande: fsv. isl. no. val; sammanhörande med välja

3. val valfisk: isl. hvalr, no. hval; gemens. germ. ord (ty. Wal[fiscK], eng.

tohale), ursprungl. namn på sötvattens-fisken målen (se 2 mal); återfinnes även i baltiska språk

val a sierska: litterärt lån från isl. vala, vglva, bildn. till vglr i bet. 'trollstav' (se 1 val)

valack [vall'ak, valack'] snöpt hingst: av lågty. wallacke, egentl, 'häst från Vala-kiet' (i Rumänien)

valborgsmässa: efter det forneng. helgonet Valborg (omkr. 710—779) val den'ser (ett medeltida religionssamfund): efter en köpman i Lyon (Frankrike) Valdes (latiniserat Valdus), död omkr. 1218

vale stenrös som vägmärke på bergshöjder (dial. Bohuslän): samma ord som varde och våle valen stel av köld: fsv. valin, no. valen; besläktat med sv. och no. dial. vale dvala, djup sömn; av dunkel härkomst; jfr vallmo. Härtill valhänt valen's atom värde: bildn. till lat. vale're gälla, vara värd

valfrändskap: efter ty. Wahlverwandt-schaft sympati, själarnas dragning till varandra (efter Goethes roman 1809); urspr, om ämnens benägenhet att ingå kemisk förening, attraktionskraft, affinitet

valldite't giltighet, gällande kraft: bildn. till lat. vaVidus sund, kraftfull, mäktig val k: sv. och no. dial. valk knöl, trol. äldst om hårvalk; till valk a. Härtill valkig knölig

valka rulla, knåda: fsv. no. valka; gemens. germ. ord (ty. walken)y med släktingar bl. a. i sanskrit; jfr valk val knut knut i form av en liggande åtta: no. valknut; av okänt ursprung valky'rja stridsmö, ett foranord. dödsväsen: litterärt lån från isl. valkyrja med samma bet., våTS val- återfinnes i valplats; -kyrja är besläktat med kora, tjusa; sålunda egentl, 'den som väljer dem som skall falla'

1. vall förskansning, uppkastad jordvägg: av lågty. wäl med samma bet. (ty. Wall); av lat. vaü'um förskansning, pål-verk; jfr grundval

2. vall gräsmark, bete o. dyl.: fsv. val-

498I. valla

vandal

der fält, mark, isl. vqIIt, no. vott; gemens. germ. ord (ty. Wald skog, se valthorn; eng. wold slätt); av okänt ursprung (jfr 1 valla); för betydelseväxlingen 'skog' — 'fält* jfr 1 mark

1. valla driva kreatur i vall: bildn. till 2 vall i bet. 'gräsvall, bete'. Härtill vållare vallhjon

2. valla insmörja skidor med tjära el. fett: sv. o. no. dial. valla; trol. besläktat med välla

vallfart, vallfärd: av ty. WaUfahH med samma bet.; till wallén vandra (lånat från lågty. i fsv. valla vandra) vallmo: fsv. walmoghe, no. vallmor; förleden val- till samma stam som valen, valhänt, efterleden ett allm. indoeurop. ord för 'vallmo' (ty. Mohn) med dunkel historia

valmar: dialektform av vadmal valmtak tak med fall åt fyra sidor: av ty. Walmdach med samma bet.; förleden Walm- av äldre Walben-, samma ord som valv i bet. 'välvt tak' valna bli stel av köld: bildn. till valen

valnöt: fsv. valnot, isl. valhnot; gemens, germ. ord (ty. Walnuss), sammansättn. av valr välsk (se välsk) och 1 nöt valp: fsv. hvalper, hvælper, isl. hvelpr, no. kvelp; gemens, germ. ord (ty. Welf, eng. whelp), trol. med grundbet. 'skällande'

valplats: sammansättn. av isl. valr de i striden fallna (jfr valkyrja) och plats

valrav spermaceti (fettämne som erhålles från kaskelotten): till fsv. och sv. dial. rav bärnsten val ross: av holl. walros; trol. (med omkastning av de båda lederna) sammanhörande med isl. rosmhvalr valross, no. rosmal, egentl, 'rödbrun val'

1. vals cylinder: av ty. Walze med samma bet., bildn. till walzen rulla, se 2 vals, välta

2. vals (en dans): över fra. valse av ty. Walzer med samma bet., bildn. till walzen rulla, vrida sig, sel vals. välta

valspråk devis, sentens: da. valgsprog; efter ty. Wahlspruch med samma bet.,

eg. 'utvalt tänkespråk el. maxim (för vapensköld o. dyl.)'

valthorn: av ty. Waldhorn med samma bet.; till Wald skog (se 2 vall); instrumentet användes urspr, vid jakt

valuta motsvarande värde; vederlag; ett lands gällande mynt: av ital. valu'ta pris, värde; till lat. vale're vara värd (se valör)

valv: fsv.isl. hvalf;besläktat med välva; jfr valmtak

valvel klaff, ventil (t. ex. i hjärtat): av lat. vaVvula, diminutiv av val'va dörrflygel

valvera uppskatta, beräkna: från ty.; jfr evalvera

valö'r värde; färgers inbördes tonstyrka: av fra. valeur; av lat. val'or värde, bildn. till vale're vara värd; jfr valuta, invalid, [e]valvera

vampy'r blodsugande spöke; ett slags flädermus: av ty. Wampir, ytterst ett sydslaviskt ord, betecknande en gengångare, som under natten suger de levandes blod. Härtill vamp; vampa (vard.)

1. van, vanl. i plur. vaner (en grupp fornnordiska gudar): litterärt lån från isl. vanir; av omstridd härkomst; snarast kanske 'de förtrogna' och besläktat med 2 van

2. van (adj.): fsv. no. van, isl. vanr; med ursprungl. bet. 'som man finner behag i, förtrolig'; till en i indoeurop. språk rikt utgrenad ordgrupp med betydelsekärnan 'tycka om, trivas', till vilken hör bl. a. sanskrit van'ati tycker om, önskar; jfr vidare vänja, l o. 2 vän, vån, vänta, vänster, önska, våning; venerisk, veneration. Härtill vana (subst.)

3. van- (i vanart, -frejd, -havd, -lottad, -pryda m. fi.): fsv. isl. no. van-; gemensamt germ. prefix med upphävande bet. (jfr 2 miss-), egentl, samma ord som isl. vanr saknande (ngt), besläktat med lat. va'nus tom; fåfäng

vanda'l förstörelselysten barbar: efter den germ. folkstammen vandaler, lat. Varidali, på grund av deras plundring av Rom år 455 e. Kr. Härtill

499vandel

I. vara

vandalisera förstöra; vandalism ödeläggelse, förstörelselusta van del: fsv. vandel; av lågty. toandel förändring, förbättring; vandring, levnadslopp; näringsfång; egentl, 'vändning', besläktat med vända; jfr förvandla, vandra vandra: fsv. no. vandra; av lågty. leander en med samma bet. (ty. wandeln); besläktat med v an del och vända vanför: fsv. vanför ur stånd att röra sig, orkeslös, isl. vanfèrr; till van- och 1 för

vanil'j: över fra. vanille av spanska vainilVa med bl. a. samma bet.; av folkl. lat. vaginelVa liten skida vank (i uttryck som ulan vank och lyte): no. vank brist, kroppslyte; trol. av lågty. wank vacklande, fel, besläktat med vinka; jfr vanka, vankas, vankelmod. Härtill vankfri vanka gå sakta: trol. av lågty. wanken vackla, vanka, bildn. till wank vacklande; se vank

vankas: äldre sv., sv. och no. dial. vanka; trol. av lågty. wanken finnas att få, vankas, samma ord som wanken vackla, se vanka

vankelmod: av likbet. lågty. wankel-möt el. ty. Wankelmid; till wankel ostadig, jfr vank

vanlig: jfr fsv. ovanliker ovanlig; bildn. till 2 van

van na redskap, varmed säd rensas: fsv. vanna; av lågty. wanne (ty. Wanne) med samma bet.; trol. från lat. vann'us såll

vansinnig: fsv. vansinnogher; av lågty. wansinnich med samma bet., till 3 van-; jfr vanvett. Härtill vansinne vansklig: fsv. vansTdiker, da. vanskélig; bildn. till fsv. vänder svår, nogräknad (se vånda); jfr förvanska vant tåg som stötta för mast: av lågty. holl. ward med samma bet.; besläktat med 1 vinda

vante: sv. dial. vant, fsv. vanter, vatter, no. voit; möjl. besläktat med 1 vinda, alltså egentl, 'det om handen virade' vanvett: fsv. isl. no. vanvit oförstånd, dumhet; se 3 van- och vett. Härtill vanvettig; vanvetting

vapen: fsv. vapn, isl. vapn, no. vapen; gemens, germ. ord (ty. Waffen, eng. weapon) av okänt ursprung; jfr väpna vapen drag are: efter ty. Waffenträgery bildn. till Waffen trägen bära vapen; sålunda egentl, 'vapenbärare'; jfr draga, dräkt

vapenhus: fsv. vapnàhus; efter mit. wdpenhüSy gemens, germ. ord från första kristna tiden; eg. 'förhus till

kyrka, där männen avlade sina vapen före inträdet i kyrkan'; till söndagsdräkten för en fri man hörde nämligen hans vapen

vapö'r väderspänning: av likbet. fra. vapeur; av lat. våp'or ånga, dunst

1. var (pron. 'varje'): fsv. hvar vilken?; var och en, varje, isl. hverr vilken (av flera); varje; ursprungl. frågepron., bildat på stammen i frågeadverbet 2 var; jfr varje, vardag, envar. Härtill varannan, var tredje o. s. v.; varann, varandra: fsv. hvar ... annan var och en ... den andre, isl. hverr ... annan; varenda: jfr fsv. hvar en vax och en, da. hver eneste

2. var (adv.): fsv. isl. hvar, no. kvar; gemens, germ. ord (ty. wo, eng. where), bildn. (med det i rumsadverb vanliga -r) till stammen i 5 vad; jfr 1 var, varest, 2 vart

3. var varse; vaksam: sv. dial. fsv. no. var; gemens, germ. ord (ty. wahr-, eng. aware)t med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. vere'ri vörda (se reverens); jfr varse, varlig, 3 vara, varsel, varna, varsko. Härtill varsam, varlig; vårfågel

4. var överdrag: fsv. var, isl. ver, no. ver, var; till ett germ. verb med bet. 'kläda' (eng. wear)t besläktat med väst

5. var (i sår): fsv. no. var; gemens, germ. ord av omstridd härkomst

6. var (fisk): se pigg-, slätvar

I. vara (verb; pres. är): fsv. væra, vara, isl. no. ver a; gemens, germ. ord (ty. war, war en var, voro, [ge]wesen varit; eng. was, were var, voro), med grundbet. 'vistas, bo, stanna' och med motsvarighet i sanskrit; jfr när-, frånvaro m. fi., varelse, 2 vara, vistas, väsen.

5002. vara

varnagel

Pres. är [betonat: är, obetonat: ä]: fsv. cer, isl. es, er, ty. ist, eng. is; allmänt indoeurop. ord, t. ex. lat. est är

2. vara fortfara: fsv. no. vara; av lågty. waren med samma bet., besläktat med 1 vara. Härtill varaktig: av lågty. war-achtich

3. vara (i uttryck som ta vara på, ta sig tül vara): fsv. vara, böjningsform av ett subst, motsvarande isl. vari, no. vare försiktighet, aktsamhet; bildn. till 3 var

4. vara (händels-): fsv. isl. no. vara; gemens, germ. ord (ty. Ware, eng. ware) av okänt ursprung. Härtill varu- (i varuhus, -märke m. fi.)

-vard (i t. ex. kvällsvard): se nattvard

varda bliva: fsv. værpa, varpa, isl. veröa, no. verda; gemens, germ. ord (ty. wer-den), med grundbet. 'vända, vrida' (se 1 vart, in-, utvärtes) och med motsvarighet i flera indoeurop. språk, bl. a. lat. ver'tere vrida, vända (se version); jfr vulen, antvarda

vardag: fsv. hvardagher; sammansättn. av 1 var och dag

varde (ett slags sjö- eller vägmärke): no. varde stenröse som vägmärke i fjället; sv. dial. (Gotland) varde flytande märke vid utlagda nät, vale (Bohuslän) vägmärke, isl. vardi stenröse i fjället; till fsv. vardher vård, vakt, se 2 vård, våle

vardera: fsv. hvar Pera, isl. hvarr peirra, d. v. s. fsv. hvar envar (av två) (se varken) och pera (gen. plur.) av dem; jfr en-, vilkendera

varelse: fsv. varilse vistande, tillvaro; väsen, individ, da. varelse uppehålls-* ort; rum; bildn. till 1 vara

varest: fsv. hvarest, av äldre hvaris, sammansättn. av fsv. hvar (=* 2 var) och fsv. is (isl. es) som, relativt adverb; jfr därest

vårfågel: se 3 var

varg: fsv. vargher, isl. vargr, no. varg; med bet. 'ulv' endast i nord. språk; samma ord som fsv. -vargher förbrytare, isl. vargr (jfr uttrycket varg i veum); med grundbet. 'strypare, dråpare' (jfr ty. würgen strypa)

vargering [-je'-] reserv för de indelta trupperna: av äldre vargärning förvar; vad som förvaras; sammansättn. av var-(jfr 3 vara) och gärning variera omväxla, skifta: över ty. och fra. av lat. varia're vara brokig, skifta färg; växla, förändras; jfr varietet. Härtill variation skiftningsvidd; variant avvikande läsart, växelform; variabel föränderlig, ombytlig varieté (nöjeslokal): av fra. variäé med samma bet., egentl, 'omväxling, mångfald'; jfr varietet

varietet avart, avvikande form: över ty. och fra. av lat. vari'etas (gen. varie-ta'tis) växling, till var'ius växlande; jfr variera, varieté

varjager (pl.) rysk benämning på skandi-dinaver i Östeuropa under vikingatiden: av fornry. varjeg, vilket återger ett nordiskt (fsv. isl.) væring-; se härom väringar

varje (pron.): uppkommet ur böjningsformer av fsv. hvar (se 1 var), t. ex. dat. hvariom (mask.), hvarie (fem.), hvario (neutr.). Härtill varjehanda: fsv. hvaria handa (gen. plur.) av värt slag; jfr alle-, mångahanda varken (konj.): fsv. hvarke, hvarkin intetdera, varken, isl. hvdrtke; av fsv. hvart neutralformen av hvar var och en (av två) (jfr vardera) och ett negerande -gi (jfr icke) varkunna (sig) förbarma (sig): fsv. var-kunnai, isl. varkunna, no. vårkunna ha medlidande med, trösta; nord. ord av oklart ursprung; möjl. är förleden ett ord med bet. 'uppriktighet, välvilja'; jfr misskund varlig: fsv. vårliket, isl. varligr; bildn. till 3 var varm: fsv. varmber, isl. varmr, no. varm; gemens, germ. ord (ty. eng. warm) av omstridd härkomst; jfr värma, värme varna: fsv. isl. no. varna akta sig för, avhålla sig från; gemens, germ. ord (ty. warnen, eng. warn), besläktat med 3 var

varnagel varning: fsv. varnaghle, isl. vamagli, no. varnagle varning; hjul-sprint; sammansättn. av var- beskyddande (jfr värja) och nagle spik (se 2

501varom icke

vaska

nagel); möjl. med urspr. bet. 'spik inslagen i väggen för att påminna om något'

varom icke (var om icke) om icke: till 2 var i den i äldre sv. vanliga bet. 'om, därest' (villkorskonj.); äldre sv. även: hvar och icke om också icke

1. varp ränning i väv: isl. no. varp; gemens, germ. ord (jfr ty. werfen, eng. warp) med egentl, bet. 'kast' (se 2, 3 varp), bildat till stammen i värpa. Härtill varpa ordna varpen (ränningen) i en varpstol

2. varp avfall, slagg: neutralt ord, egentl, 'det sammankastade', sålunda formellt samma ord som 1 o. 3 varp

3. varp notvarp: egentl, 'kast'; formellt samma ord som 1 o. 2 varp

4. varp varptross, tåg som fästes vid ankare och varmed fartyg förflyttas (varpas): av lågty. warp med samma bet.; eg. samma ord som 3 varp. Härtill varpa hala fartyg med varp: av likbet. lågty. warpen, eg. 'kasta ankaret'; jfr varpankare

varpa flat kaststen (i en folklig idrottslek, urspr, på Gotland): bildn. till varp kast (se varp)

varpankare (ett slags litet ankare, som användes vid fartygs förflyttning): av lågty. warpanker, bildat till lågty. warpen kasta (ankaret); jfr 4 varp vars (i uttryck som ja vars): förkortn. av ja bevars, av ja gubevars; se gubevars

varsam: se 3 var

varse [va'rse, vars'e] (i uttryck som bli varse): fsv. varse, no. vars, bildn. till 3 var; jfr varsna

varsel [vars'el, va'rsel] (mystiskt) förebud: da. varsel; bildn. till fsv. isl. no. vara märka, iakttaga; göra uppmärksam på, varna, lågty. waren (se be-, förvara); sammanhörande med 3 var och 3 vara. Härtill varsla varsko [-a'-]: da. varsko, no. varsku; av lågty. warsküwen, till war uppmärksam (se 3 var) och sküwen skrämma varsna [vars'na, va'rsna] märka, iakttaga: bildn. till varse I. vart [vart'] (i uttryck som någon vart): fsv. nokon vart, isl. -vart; trol. inhemskt,

neutr. av ett fsv. adj. -värper vänd emot (se varda, in-, utvärtes); i sjömansord som nordvart, lovvart m. fi. dock lånat av motsvarande lågty. wart (jfr vedervärdig) 2. vart [vart'] (interrogativt adv.): fsv. hvart, isl. hvert, hvart; sammansättn. av fsv. adv. hvar var? (se 2 var) och fsv. at (se åt) varu-: se 4 vara

va'rulv man, vars själ tar bostad i en varg: av lågty. warwulf (ty. Werwolf), sammansättn. av ett germ. ord för 'man, människa' (isl. verr, se värld) och ulv

1. varv skeppsvarv: av lågty. warf med samma bet., urspr, 'genom jordvallar skyddad strand', besläktat med 2 varv

2. varv omgång, lager, skikt: fsv. hvarf n., no. kvarv omgång; krets; bildn. till ett gemens, germ. verb 'vända sig, vrida sig, gå runt' (fsv. hværva försvinna; ty. werben, se värva); jfr piggvar, sol-varv

vas: över fra. väse av lat. va's kärl vasa': sammandragning av vad sade vasa- (i vasaorden m. fi.): av ättenamnet Vasa, efter vapnet, som på 1500-t. innehöll en väse (tidigare måhända en hjälm vippa)

vasali läntagare, innehavare av förläning: över fra. vassal av medeltidslat. vassalVus med samma bet.; ytterst ett galliskt ord med bet. 'tjänare'

1. väse sädeskärve; risknippa som fiskare sätter ned i sjön (risvase): fsv. vasi risknippa; faskin, stormvase, sv. dial. väse lövruska; risknippa; sammanknuten kärve, no. väse knippa; även i lågty. och eng. dial.; trol. med grundbet. 'något sammanknutet, knippa', men utan säkra anknytningar och av oklart ursprung; jfr v aske r

2. väse pojke, slarver, stackare: trol. samma ord som 1 väse

vaseli'n (ett i vissa salvor använt fett): efter eng. fra. vaseline, nybildat till ty. Wasser vatten och grek. eVaion olja vaska (i vaska guld o. dyl.): isl. no. vaska; gemens, germ. ord (ty. waschen vaska, tvätta, eng. wash), trol. bildat på samma stam som i vatten

502vasker

vetfer-

vasker (vanl. i sammansättn. [-pojkvas-ker]l-] {+pojkvas- ker]l+} trol. diminutivbildn. till sv. dial. väse pojke; stackare, slarver vasomoto'risk som går till blodkärlen (om nerv): bildn. till lat. va's kärl (se vas) och lat. mo'tor den som sätter något i rörelse (se motor)

1. vass (en vattenväxt): fsv. vas; svenskt ord av oklart ursprung

2. vass (adj.): fsv. isl. hvass, no. hvass; gemens, germ. ord, besläktat med sv. dial. vat, isl. hvatr, no. kvot rask, modig, pigg; jfr vässa, hot

vasserr'a (tre') (en svordom): fsv. vars herra træ 'Vår Herres trä (d. v. s. Kristi kors)'

vassla: fsv. no. vätle; speciellt nord. bildn. till stammen ivatten vaterbom (träspira å större fartyg, vid vilken båtar förtöjs): lånord från holl. el. lågty., bildat av water vatten (se vatten) och båm träd, stång, se 1 bom

watt (elektrisk kraftenhet): efter den skotske fysikern James Watt (1736— 1819)

vatten: fsv. isl. no. vatn; nord. (och gotiskt) ord, sammanhörande med de västgerm. språkens formellt avvikande beteckning (ty. Wasser, eng. water; jfr vaterbom, vattra); med besläktade ord i flera indoeurop. språk, bl. a. grek. hyd'or vatten, se hy dr o-; lat. un'da våg, se undin; fornslav. voda vatten, §e vodka); jfr våt, vaska, vassla. Härtill vattu- (t. ex. Vattumannen): fsv. vatu-.

vattenglas (ett kemiskt ämne, uppfunnet 1823): da. vandglas; efter ty. Wasserglas, på grund av utseendet vattra: no. vatra, da. vatre; trol. av holl. water en ge ngt utseende av böljande vatten; jfr vaterbom och vatten vax: fsv. isl. vax, no. vaks; gemens, germ. ord (ty. Wachs, eng. wax) av okänd härkomst WC [ve'-se'] vattenklosett: initialord för eng. water closet

I. ve (interj.): fsv. ve, isl. vei; gemens, germ. ord (ty. weh, eng. tooe), motsvarande lat. væ med samma bet. Härtill verop, -klagan

2. ve (subst.): fsv. ve, va, isl. vé, và; gemens, germ. ord (ty. Weh, eng. woe), substantivering av 1 ve. Härtill vemod (omkr. 1800): av ty. Wehmut veck: fsv. no. vik hörn, vinkel, krok, böjning; bildn. till vika vecka (subst.): fsv. isl. no. vika; gemens, germ. ord (ty. Woche, eng. week), trol. med grundbet. 'växling, skifte' och besläktat med vika (jfr lat. vic'is växling, skifte; se vice) veckla (vanl. i uttryck som veckla in): da. vikle; av ty. wickeln med samma bet.; besläktat med veke ved: fsv. viper skog; träd; trävirke, timmer; bränsle, isl. vi&r, no. vid; gemens, germ. ord (eng. wood), trol. med urspr, bet. 'gräns; gränsskog' (jfr 1 mark); till samma rot som lat. divid'ere (se dividera)

veder-: dels av fsv. viper emot (biform till 1 vid), dels av motsvarande ty. former (lågty. wedder, ty. wider mot och toieder åter). Härtill de följande: vederbör: fsv. vidherbor; härtill vederbörande (da. den pågældende), -börlig, jfr tillbörlig; vederdeloman: till fsv. viper dela tvist (se delo); vederdöpare: efter ty. Wiedertäufer; vederfaras: efter lågty. wedderfaren, egentl, 'fara emot'; vederfås: fsv. fas vidher tillfriskna; vedergälla: efter likbet. lågty. weddergel-den, egentl, 'giva i gengäld'; vederhäftig: fsv. vidherhæftogher, efter da. veder-heftig, ombildn. (efter 2 häfta) av äldre vederhættig (1400-t.), egentl, 'som har något att ställa som borgen', till fsv. hætta viper vedervåga; vederkvicka: av lågty. wedderquicken med samma bet. (se kvick); vederlag: av lågty. wedder -lach, egentl, 'vad som lägges emot' (se 2 lag); vederlike: fsv. viperlike, egentl, 'lik med'; vederlägga: av ty. widerlegen, egentl, 'lägga (bevis) emot'; vedermäle: fsv. vipermæle svar; tecken, bevis (jfr nådevedermäle), till mæla viper säga emot (se mäla); vedermöda: av lågty. wedder-möde (se möda); vedernamn: fsv. viper-namn, jfr isl.vidrnefni med samma bet.; vederpart: av lågty. wedderpart motpart; vedersakare: efter ty. Widersacher, egentl, 'som har rättssak mot någon'

503vedettbåt

vepa

(se sak); vederstygglig: fsv. vidher-styggeliker, till viperstyggias känna avsky mot ngt (se stygg); vedertagen: till fsv. taka vidher taga emot, antaga; vedervilja: efter likbet. ty. Widerwille; vedervärdig motbjudande: av lågty. wedderwerdich, egentl, 'motsatt, vänd emot' (se 1 vart) vedetfbåt bevakningsbåt: över fra. ve-dette av ital. vedetfa skyltvakt, post, bildn. till spanska vela vaka, påverkad av ital. vede're se

weekend [vi'känd] veckoskifte; veckoslutsledighet: av likbet. eng. weekend, av week vecka och end ända, slut vegetabilier (plur.) födoämnen ur växtriket: egentl, neutr. plur. av lat. vegda'-büis som växer; ytterst till lat. veg'etus frisk, livlig (se vegetera) vegetaria'n person som endast förtär vegetabilisk föda: från eng.; modern bildn. (1840-t.) till vegda're, se vegetera

vegetera föra ett overksamt liv: över ty. av lat. vegda're uppliva; till vege're vara livlig (jfr vigilie, 1 vaka). Härtill vegetation grönska: över ty. av lat. vegda'tio upplivande, i medeltidslat. 'grönska'; vegetati v som avser (växternas) näringsliv; vegetarisk vehik el fordon; hjälpmedel: över ty. av lat. vehic'ulum fordon vejde (en färgväxt): efter ty. Waid med samma bet.; av omstridd härkomst vek: fsv. veker, isl. veikr, no. veik böjlig, mjuk, svag; gemens, germ. ord (ty. weich, eng. weak)y bildn. till vika. Härtill veklig; vekling veke: fsv. veke, da. væge; av lågty. wéke (ty. Wieche) med samma bet., besläktat med veckla

vel, vele charpirulle: fsv. vele tapp, tott, äldre sv. även vel; av okänt ursprung vela: se velig

vela'r (bakre gomljud, t. ex. k, g): bildn. till lat. ve'lum (pala'ti) gomseglet velig mindre vetande, enfaldig, fjantig: no. veit svag; skadad, sprucken, isl. veiU usel, svag, trol. av ett nekande prefix ve- och heiü hel (se hel). Härtill vele fjant; vela (i uttrycket gå och vela)

veirpapp (wellpapp) vågpapp: av ty. Wellpappe med samma bet., till Welle våg; jfr korrugerad velociped: modern bildn. till lat. ve'lox (gen. velo'cis) snabb och pe's (gen. ped'is) fot

velodrom [-drå'm] cykelbana: av velo-i velociped och grek. dröm'os lopp velu'r, vel o urs [-lo'r] sammet: av fra. velours med samma bet.; av lat. villo'sus luden

veläng' (ett slags fint, glättat papper): av fra. vélin pergament, bildn. till fom-fra. veel (fra. veau) kalv vem (interrogativt pron.): fsv. hvem, isl. hveim, egentl, dativ av fsv. hvar vem? (se 1 ho); jfr 1 var vemod: se 2 ve

1. ven (ett slags gräs, Agrostis): no. kvein; av okänt ursprung

2. ven blodåder: över ty. av lat. ve'na åder; jfr venös, intravenös

vendetfa blodshämnd: ital. dialektord, av lat. vindic'ta, bl. a. 'hämnd, straff' veneration vördnad: av lat. venera'tio tillbedjan, vördnad; till ven'us (gen. ven'eris) behag, kärlek (se 2 van). Härtill venera'bel vördnadsvärd venerisk (mest i uttryck venerisk sjukdom könssjukdom): bildn. till lat. Ven'us (gen. Ven'eris), kärlekens gudinna, egentl, 'behag, kärlek'; jfr veneration ve'nia tillstånd (att predika): lat. ord med bet. 'nåd, välvilja, tillåtelse'; jfr.2 van

venti'1 luftväxlingslucka, draglucka; luft-klaff: av medeltidslat. venti'le; till lat. ventüa're fläkta, lufta; se ventilera

ventilera lufta, vädra: över ty. av lat. ventüa're med samma bet., till ven'tus vind (jfr ventil). Härtill ventilation; ventila tor fläkt

ventrik'el magsäck; hjärn- el. hjärtkam-mare: av lat. ventric'ulus, diminutiv av ven'ter (gen. ven'tris) buk venö'S (mest i uttrycket venöst blod blodåderblod): bildn. till 2 ven vepa hemvävt ylletäcke: sv. dial. vepa tunt täcke av grov ull, filt, yllelakan, fsv. vepa tunt täcke, no. veipa, till verbet no. veipa svepa om, hölja; isl.

504veranda

veta

veipr m. och veipa f. huvudduk; möjl. en gammal sidoform till svepa veranda: av fra. véranda eller eng. veranda, trol. ytterst ett indiskt ord verb (en ordklass: "tidsord"): av lat. ver'bum ord; jfr adverb, pronomen, verv. Härtill verbal ordagrann: av lat. verba'lis; verba liter ord för ord, ordagrant: lat. adv.-bildn. verbe'na (en medicinalväxt): lat. ord, besläktat med lat. ver'ber spö, gissel verifiera bestyrka, bekräfta: av fra. vérifier med samma bet., modern bildn. till lat. ve'rus sann (jfr veritabel). Härtill verifikation bestyrkande handling

verita'bel verklig, äkta: av fra. vèritable; till lat. ve'ritas sanning, till ve'rus sann (se verifiera, vårdtecken) verk: fsv. værk, isl. no. verk; gemens, germ. ord (ty. Werk, eng. work), med motsvarighet i grek. er'gon verk, arbete (se energi); jfr virka, virke, orka, yrka, yrke, åverkan. Härtill verka; verksam

verklig: efter ty. wirklich med samma bet.; övers, avlat. actua'lis(se aktuell) verkmästare: fsv. værkmæstare förman för ett hantverksskrå, ålderman, av likbet. mit. werkmëster; den nutida bet. 'arbetschef' från ty. Werkmeister verkstad: fsv. værkstadher; efter lågty. werkstede med samma bet. verkställa: sv. ord (da. iværksætte); trol. äldre sv. ställa (sätta) i verket, men part. verkställd, subst, verkställande, adj. verkställig; vartill efterhand även han verkställer (verkställde). Härtill verkställighet: till äldre sv. adj. verkställig som kan sättas i verket verktyg: efter ty. Werkzeug, se 1 tyg vermiceirer (plur.) trådformiga makaroner: av ital. vermicelVi; egentl, 'små maskar', diminutivum av lat. ver'mis mask

ver'mut (med malört kryddat vin): av ty. Wermut malört; med oviss härledning

vernissage [-a'sj] öppnandet av en konstutställning: fra. ord, egentl, 'ferniss-ningsdagen' (då målarna fernissade de utställda tavlorna)

Vers: fsv. vers; ytterst av lat. ver'sus vändning; rad; vers; till ver'tere vända (se varda); jfr versifiera, versal, version, advers, avers, revers, pervers, vertikal, verserad, konversera, diverse, ,ad versativ versa'! stor bokstav: efter ty. Versalie med samma bet. (egentl, 'det, som användes i versradens början'); till vers verse'rad belevad, världsvan: efter fra. versé bevandrad, förfaren, världsvan; ytterst till lat. versa'ri röra sig, vistas, vara verksam (i ett visst fack) versifiera avfatta på vers: över fra. versijier av lat. versifica're skriva vers; beskriva på vers. Härtill versifikation versbyggnad; versifikatÖ'r versmakare; versifikato'risk versskrivande version avfattning; tolkning, tydning: av fra. version; av medeltidslat. ver'sio översättning, egentl, 'vändning'; till ver'tere (se vers); jfr a-, di-, in-, konversion

verst (rysk mil): egentl, en pluralform av ryska versta' visst vägmått vertebra t ryggradsdjur: bildn. till lat. ver'tebra led, ledkota vertikal lodrät: av fra. vertical; ytterst till lat. ver'tex (gen. ver'tids) vändpunkt; virvel; hjässa; till ver'tere vända, se vers

verv glöd, fart, hänförelse: av fra. verve uttryckssätt; entusiasm; trol. av lat. ver'ba, plur. av ver'bum ord; jfr verb vesi'r (visi'r) (österländsk minister): av turk. wizir förste minister

1. vespa geting: dels av ty. Wespe, dels av lat. ves'pa med samma bet.; ital. vespa, eng. whasp, da. hveps

2. vespa (ital. skoter-typ): samma ord som 1 vespa i modern, överförd bet.

ves'per aftongudstjänst: av lat. ves'per afton; jfr hesperisk vessla: fsv. isl. visla; gemens, germ. ord (ty. Wiesel, eng. weasel) av omstridd härkomst; jfr lekatt, hermelin vesta'1 fornromersk prästinna: lat. ves-ta'lis helgad åt gudinnan V esta, härdens och hemmets gudinna vestibu'1 förhall: över fra. av lat. ves-tib'ulum förgård

veta: fsv. vita (pres. vet, vitu, imperf.

505vete

vide

visse) se till, erfara, veta; vetta, isl. no. vita (pres. veit); gemens, germ. ord (ty. 1vissen), med presens utgående från perfektformen av ett indoeurop. verb med bet. 'se; få veta'; pres. fsv. iak vet alltså ursprungl. 'jag har sett'; grek. ide'in se, perf. o'ida (jfr idé, idol, idyll), lat. vide're se, perf. vi'di (se vision, revidera); jfr vetta, vett, vette, vitter, vis, viss, 2 visa, vite, vittja vete: fsv. hvete, isl. hveiti, no. kveite; gemens, germ. ord (ty. Weizen, eng. wheat), besläktat med vit vetenskap: av lågty. wäenschop kännedom, kunskap (ty. Wissenschaft), till weten veta, se veta

vetera'n gammal beprövad krigare el. tjänsteman: över ty. och fra. av lat. vetera'nus gammal och erfaren; till vet'us (gen. vet'eris) gammal veterinäY djurläkare: över ty. och fra. av lat. veterina'rius boskapsläkare veteri i g bekant, känd: fsv. viterliker; bildn. till vitter i den äldre bet. 'som vet'. Härtill veterligen så vitt man vet

ve'tO förbud, nej: av lat. vet'o jag förbjuder vett förnuft, förstånd; insikt (med v. och vilja; folkvett o. dyl.): fsv. isl. no. vit; nord. ord, bildat till veta; jfr ovett, vanvett, avvita. Härtill vettig

vetta: fsv. isl. vita; egentl, samma ord som veta, med urspr. bet. 'se åt' vette (vätte) sjömärke; lockfågel: isl. viti vårdkas, tecken, no. vite; till veta i bet. 'visa'

vettvilling: fsv. vüvülinger; bildn. till vettvül (jfr dag-, vägvül o. dyl.), av fsv. vit {se vett) och vilder vill (se vill) vev: no. veiv; besläktat med veva

veva: isl. veifa, no. veiva svänga; svinga; gemens, germ. ord, besläktat med sv. dial. viva vifta, slänga; jfr vev, vifta. Härtill veva (i uttr. i samma v., i en enda v., o. dyl.)

vevla förse en vant med tvärlinor: no. vevla veckla omkring; besläktat med väva

whisky: se visky whist: se vist

1. vi (pers. pron.): fsv. vir, isl. vér; gemens. germ. ord (ty. wir, eng. we) med släktingar i sanskrit; jfr vår, oss

2. vi varför: fsv. hvi, isl. hvi, no. kvi; egentl, dativ av 5 vad; jfr vilken

Vi'a genom, över, med passerande av: av lat. vi'a på vägen över, böjningsform av vi'a väg; jfr viadukt,trivial, konvoj

viaduk't bro, övergång: modern bildn. av lat. vi'a väg och duc'tus ledning; jfr via, akvedukt

via'l (en ärtväxt, Lathyrus): sv. dial. vi'al, viar, viare; trol. ombildat av fsv. vipir, alltså egentl, 'bindsleväxt'; se vide

vibrera: över ty. av lat. vibra're svänga; svinga. Härtill vibration svängning; vågrörelse; vibra'tor; vibrafon [-få'n] (slaginstrument i jazzmusik), jfr mikro-, telefon

vibrion [-å'n] (ett slags bakterie): modern bildn. till lat. vibra're dallra, svänga, se vibrera

Vi'ce (i uttryck som vice konsul): egentl, en böjningsform vic'e växlande med av lat. vic'is växling; jfr vikarie, vecka

vichyvatten [visj'i-]: efter fra. badorten Vichy

vicka: sv. dialektord med bet. 'svikta, vika på sned; springa vaggande', jfr vickug, vicklig ostadig, rankig; trol. sammanhörande med vika och veck, med bet. 'vika smått, fram och tillbaka'

vicker (en ärtväxt, Vicia): över tyskan av lat. vic'ia med samma bet.

1. vid (prep.): fsv. vip (med biformen viper, se ved er-), isl. vid, no. ved; gemens. germ. ord (ty. wider mot, wieder åter; eng. with), med besläktade former

1 sanskrit och trol. sammanhörande med

2 vid; jfr bredvid

2. vid (adj.): fsv. viper, isl. viör, no. vid; gemens, germ. ord (ty. weit, eng. wide), trol. besläktat med 1 vid. Härtill adv. vida, även ingående i prep. såvida, egentl, 'så långt'; jfr {för) så vitt, så framt

vidd: fsv vidd, isl. vidd; bildn. till 2 vid (jfr bredd till bred o. a.)

vide: isl. vldir, no. vider; gemens, germ. ord (ty. Weide, eng. withy) med släk-

506viderboende

vikarie

tingar i flera andra indoeurop. språk (bl. a. lat. vi'tis vinträd); till en indoeurop. ordgrupp med grundbet. 'fläta'; jfr vial

viderboende granne (jurid. stil): av fsv. vidherboande, till vidher bredvid, se veder-

vidertryck tryckning på undre sidan av arket: av ty. Widerdruck, bildn. till wi-der emot

vidga: isl. vidga; bildn. till 2 vid; jfr nödga, glödga, 1 stadga m. fi. vidgå erkänna: fsv. viperganga, ganga viper, ursprungl. 'gå till, emot' (jfr vidhålla, vidkännas)

vidimera bestyrka riktigheten, bevittna: ytterst bildat till lat. vi'dimus vi har sett, böjningsform av vide're se (jfr vi'di jag har sett, som anteckning om godkännande); se vision. Härtill vidimation

vidja: fsv. vipia, isl. vidja, no. vidja; nord. och forneng. ord (eng. withe), besläktat med vide och med grundbet. 'flätning'

vidlyftig: av lågty. wUlüftich med samma bet. (ty. weitläuftig); egentl, 'som sträcker sig vida', till ty. Lauft lopp, bildn. till laufen löpa vidrig motig, svår (i uttrycket vidriga omständigheter); motbjudande, vedervärdig: av ty. widrig motsatt, fientlig, motsträvig, bildn. till wider emot; jfr vedervärdig; rättsvidrig vidskepelse: fsv. vidhskipüse; uteslutande svenskt ord, bildn. till ett verb skipas vidh, isl. skipask vidr ta intryck av något, sv. dial. skepas bete sig, bära sig underligt åt (jfr styggelse, vederstygglig till fsv. styggias vidh). Härtill vidskeplig: fsv. vidhskipliker; liksom fsv. vipskiple vidskepelse, närmast till ett (ej belagt) adj. vipskipvl som är fallen för att skipask vidr, lättrogen, lättskrämd Vidunder: fsv. vidhunder under, järtecken; till ett verb undra[s] vidh förundra sig över och under undran, förvåning (se 1 under); jfr fsv. vidhersyn vördnad; fruktan, isl. vidrsjon försiktighet, no. vedersjø vidunder, till isl. sjask vidr se sig för, vara försiktig

Wiener- [vi'ner-] i wienerbröd, -schnitzel: efter stadsnamnet Wien vifta: fsv. vepta, no. veifta; bildn. till veva

vig: fsv. vighet, isl. vigr kampduglig; besläktat med isl. Hg kamp; jfr envig viga: fsv. vighia, isl. vigja, no. vig ja; gemens, germ. ord (jfr ty. weihen), besläktat med det vi helig plats, som ingår i talrika sv. ortnamn (Odensvi, Ullevi m. fi.). Härtill vigsel [vi'gsel, vikk'sel]: fsv. vighsl, vixl

1. vigg, vigge kil: fsv. vigge, isl. v eg gr, nö. vegg; gemens, germ. ord (ty. Wecke slags bulle, se het väg g; eng. wedge kil) med motsvarighet i baltiska språk och med grundbet. 'något vasst'

2. vigg (en andfågel, tofsand, dykand): samma ord som 1 vigg

3. vigg ficklån (slå en v. o. dyl.): kortform i eufemistiskt syfte av vigilans, säkerligen från studentspråk. Härtill vigga (v, en femma av en kamrat)

vigilera [-g-] låna pengar: av lat. vi-güa're vaka; vara vaksam, med betydelseutveckling 'bevaka sina intressen; hålla sig framme' (se vigilie). Härtill vigilans [-ang's, -an's] ficklån; vigilaiTt person som lever på smålån. Jfr 3 vigg vigilie [-g-] aftongudstjänst kvällen före en helgdag: av lat. vigi'lia vaka; jfr vigilera, revelj, 1 vaka vigia upp: se uppvigla vignett: se vinjett vigsel: se viga

vigö'r [-g-] hälsa, livskraft: av likbet. fra. vigueur; av lat. vig'or friskhet, livskraft, livlighet vik: fsv. no. vik, isl. vik; gemens, germ. ord med egentl, bet. '(kustens) tillbaka-vikning', bildn. till vika; jfr vikare, viking

Vika: fsv. no. vika, isl. vikja; gemens, germ. ord (ty. weichen), med grundbet. 'vika undan, tillbaka'; jfr vik, vek, veck, vecka, växla; vice, vikarie

vikare, vikarsäl: avledn. av vik vika'rie ställföreträdare, ersättare: av lat. adjektivet viea'rius ställföreträdande, tjänstförrättande (jfr vice). Härtill

507viking

2. vimla

vikariera tjänstgöra i stället för en annan; vikariat tillfällig tjänstgöring (som ersättare)

viking fornnordisk sjökrigare: litterärt lån från isl. vikingr; trol. bildat till vik, alltså: 'folk som håller till i vikarna (och därifrån gör anfall på förbiseglande skepp)'. Härtill viking härnad till sjöss {fara i viking o. dyl.) vi'kon åkerbär: nordsv. dialektord av okänt ursprung

vikt: fsv. vikt, vækt, fornno. vekt, no. vegt; av lågty. wichi vägning; tyngd; vikt; bildn. till väga. Härtill viktig: av ty. wichtig, egentl, 'tung, med god vikt' Vikto ria seger: av lat. vido'ria med samma bet., bildn. till vic'tor segrare viktualier (plur.) matvaror, livsmedel: av ty. ViJctualien; av neutr. plur. till lat. viäua'lis som hör till livets nödtorft

Vila (verb): fsv. hvila, isl. hvila, no. kvila; gemens, germ. ord (ty. weilen dröja, uppehålla sig); bildn. till ett subst., bevarat i ty. Weüe, eng. while stund. Härtill subst, vila: fsv. hvila vild: av lågty. wilde eller ty. wild med samma bet.; motsvarande inhemska form är vill. Härtill vilde: efter likbet. ty. der Wilde

1. vilja (verb): fsv. vilia, isl. no. vilja; gemens, germ. ord (ty. wollen, pres. witt; eng. witt), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. veU'e vilja; besläktat med 2 vilja, villig; 2 val, välja, väld, villfara, villkor

2. vilja, vilje (subst.): fsv. vüi (dat. ack. vilia), isl. vili; gemens, germ. ord (ty. Wille, eng. wül); besläktat med 1 vilja; se villig

vilken: fsv. hvilikin; isl. hvttikr; gemens, germ. ord (ty. welcher, eng. which); egentl, 'lik vad?', sammansatt av 2 vi och 3 lik (jfr dylik) och sålunda frågeord; bruket som rel.-pron. beror på tysk förebild och lat. stilinflytande. Härtill vilkendera: jfr vardera vill (fara vitt; även i sammansättn. hus-, rådvill): fsv. vilder, isl. villr, sv. och no. dial. vill vilse, förvillad; orolig, hetsig, vild; gemens, germ. ord (ty. wiId, se

vild; eng. wild) av oklart ursprung; jfr 1 villa, villande, villebråd, villervalla, villrådig, vilse, vettvilling

1. villa (i villa bort o. dyl.): fsv. isl. no. villa; gemens, germ. ord, bildn. till vill; jfr förvilla. Härtill subst, villa förvillelse (även i sammansättn. syn-, hörselvilla o. dyl.)

2. villa (ett slags byggnad): ytterst av lat. vilVa lantgård; lanthus

villande (i uttryck som på villande hav): fsv. no. villande; bildn. till adj. vill villebråd: fsv. villebradh, isl. vülibraö; sammansättn. av adj. vill och fsv. brap, isl. brdd kött, stek (ty. Bråten stek), bildn. till bråd het villervalla: trol. en bildn. till adj. vill av samma art som virrvarr, slidder-sladder, sv. dial. vimsevamsa jTSL, hafs o. dyl.

villfara: av ty. wülfàhren göra till viljes, till Wüle, se 2 vilja villfarelse: till fara vül, se vill villig: fsv. vililiker, viliogher villig, bildn. till 2 vil j a (jfr fri-, ill-, mot-, o-, nälvillig till ill-, mot-, o-, välvilja): delvis lånat av likbet. ty. willig

Villkor [-kår]: fsv. vilkor fri vilja, rätt att bestämma; av lågty. wülekor fritt val (ty. Willkür); till Wille (se 2 vilja) och küren välja (se kora) villrådig: jfr fsv. vüleradha, isl. villirdda med samma bet.; till vill och råd vilse, vilsen: bildn. till adj. vill vilse; jfr varse till 3 var

vilt villebråd: av lågty. wilt, ty. Wild; i sv. anslutet till neutr. av vild, därför länge med adjektivisk böjning, best. form det vilda o. s. v.; jfr fett vimba, vimma (en braxenfisk): no. vem-la; trol. av finska vimpa med samma bet.; vimban tillhör huvudsakligen ö. Europa

1. vimla myllra: no. vimla tumla; bet. 'myllra* trol. från ty. wimmeln; jfr no. dial. vimra, vima, vamra, vama tumla; trol. ljudmålande bildn. Härtill vimmel

2. vimla yra: sv. dial. vimla, vimra vimla,' yra; trol. variationsbildn. till 8 vi mm a, sv. dial. svimla med anslut-

508vimpel

vinruta

ning till 1 vimla. Härtill vimmelkan-

tig

vimpel: av lågty. holl. wimpel med samma bet.; av omstridd härkomst vimsig virrig, tafatt: sv. dial. (norrl.) vimsen yr i huvudet, vimsa vara yr, ragla, no. vimsa, kvimsa tumla omkring, kvimsen orolig, ostadig, eng. whimsy, whimsicàl nyckfull, bisarr; trol. en ljudmålande ordbildn. Härtill vimsa fjanta, vara virrig

Vin vinranka; härav beredd dryck: fsv. no. vin, isl. vin; gemens, germ. ord (ty. Wein, eng. ioine), tidigt lån från lat. vi'num vin; ovisst, huruvida ytterst indoeuropeiskt eller ej vina (verb): fsv. hvina (imperf. hven), isl. hvina, no. kvina; ljudhärmande, liksom sv. dial. hvi ja skrika gällt, isl. hvla gnägga, ty. wiehern m. fi. Härtill vin vinande

1. vind blåst: fsv., vinder, isl. vindr, no. vind; gemens, germ. ord (ty. Wind, eng. wind), med motsvarighet i bl. a. lat. ven'tus vind (se ventilera); eg. pres. part. till ett verb med bet. 'blåsa* (se vinge, 2 vaja)

2. vind översta utrymmet i hus: fsv. vinder; egentl, 'för vinden öppet rum'; samma ord som 1 vind (jfr förhållandet mellan loft och luft)

3. vind vindspel: bildn. till 1 vinda

4. vind (adj.) skev (t. ex. snett och vint): isl. vindr, no. vind; bildn. till 1 vinda. Härtill vindögd; vinda (med ögonen)

1. vinda (mest i uttryck som vinda upp, vinda om): fsv. vinda (imperf. vant) vrida, sno, svänga, isl. no. vinda; gemens, germ. ord (ty. windén, eng. wind) av omstritt ursprung; jfr 3 o. 4 vind, vindeltrappa, vindling, vända, vånda, vant, vante. Härtill subst, vinda (nystvinda); vindbro, -brygga, -spel

2. vinda (en slingerväxt, Convolvulus): bildn. till 1 vinda

vindböjtel (ett bakverk): av ty. Wind-beutel med samma bet.; egentl, av luft uppblåst liten säck; överfört: 'opålitlig man (som vänder kappan efter vinden)' vindeltrappa: av ty. Windeltreppe med samma bet.; besläktat med 1 vinda

vindflöjel: se flöjel

vindfälle av vinden fälld skog: till 2 fälla; jfr hygge

vindicera göra anspråk på; förfäkta: över ty. av lat. vindica're göra anspråk på, tillägna sig; jfr revansch, vendetta. Härtill vindikation vindling: till sv. dial. vindel med samma bet.; till 1 -vinda vindros: efterleden på grund av den runda formen o. likheten med en ros vindtyg vindtätt bomullstyg: tyg som skyddar mot blåst

vindägg ägg utan skal: da. vindæg obefruktat ägg, ty. Windei, eng. windegg, egentl, 'ägg med bara luft i' vinge: fsv. vinge, da. vinge; jfr isl. vængr, no. veng; nord. ord, till ett indoeurop. verb med bet. 'blåsa' (se 2 vaja, 1 vind)

vingfång vingbredd; spännvidd: se fång

vingla: sv. och no. dial. vingla vara yr, jfr sv. dial. vångla, no. vangla; trol. ljudmålande ordbildn. liksom dingla, dangla

vinjett' (ornamental utsmyckning i början el. slutet av en bok el. ett kapitel): av fra. vignette, egentl, 'liten vinranka' vinka: av lågty. winken blinka, ge tecken (med ögonen) (ty. winken vinka, eng. wink blinka); trol. med grundbet. 'böja, vika åt sidan'; jfr vinkel, vank vinkel: fsv. vinkil vrå, krok; av lågty. winkel, egentl, 'böjning'; besläktat med vinka

vinn (i uttrycket lägga sig vinn, vinnlägga sig): fsv. no. vinn bemödande, omsorg, till vinna

vinna: fsv. vinna göra, utföra, rå med, orka, hinna, isl. no. vinna; gemens, germ. ord med grundbet. 'arbeta, anstränga sig' (även: 'lida'); bet. 'vinna (genom arbete), förvärva, besegra* tillhör egentl, sammansättn. med prefixet ge-: ty. gewinnen, forneng. gewinnan (eng. win), fsv. isl. vinna; av oklart ursprung; jfr vinn, vinst, lättvindig. Härtill vinning Vinruta (kryddväxt): fsv. vinruta f., av mit. winràte med samma bet., se 1

509vinsch

I. vis

ruta; växten användes förr som krydda till (medicinskt) vin vinsch vindspel: av eng. winch med samma bet.

vinst: efter ty. Gewinst med samma bet., med anslutning till vinna vinter: fsv. vinter, isl. vetr, no. vetter; gemens, germ. ord (ty. Winter, eng. winter), av okänt ursprung vintergatan: dvs. "vintervägen" (bäst synlig under vintern), isl. vetrarbraut med samma bet.; jfr g al ak tis k vinthund (hundras, med höga ben och lång nos): av lågty. winthund el. ty. Windhund; äldre Wind, eg. 'vendisk hund', till folknamnet vender (isl. vindar) i n. Tyskland; för sammansättn. jfr mulåsna (se mula), uroxe (se 3 ur), turturduva

vinä'ger vinättika: av fra. vinaigre; ur-sprungl. en sammansättn. av lat. vi'num vin och ace'tum ättika viol [-ol]: ytterst av lat. vi'ola med samma bet.; jfr violett viola [-å'-] altfiol: av ital. viola med samma bet.; trol. av medeltidslat. vi'tvla, till verbet vitula'ri jubla; jfr fiol, violin, violoncell

violett' violblå: av fra. violet med samma bet.; till viol

violi'n fiol: av ital. vioWno med samma bet.; egentl, 'liten fiol'; jfr fiol. Härtill violinist fiolspelare violoncell [viålångsel'] (ett musikinstrument): av ital. violoncell'o med samma bet., fra. violoncélle; jfr cello vipa (en vadarfågel): fsv. no. vipa, da. . vibe; nord. ord, trol. ljudhärmande (jfr kråka)

vipp (i uttrycket det var på vippen)', sv. nybildn. (känd fr. o. m. 1700-t.) till verbet 1 vippa: 'det var nära att vippa över'; jfr da. o. no. det var på nippet

1. vippa (verb) gunga, svaja, vippa över o. dyl.: fsv. vippa, da. vippe, no. vippa; gemens, germ. ord (lågty. wippen, ä. ty. wipfen), trol. av ljudhärmande (el. ljudmålande) ursprung (jfr da. nippe; 1 tippa, vicka, guppa; eng. tip, whip; lat. vibra're, se vibrera). Härtill vippstjärt sädesärla

2. vippa (subst.) knippa (av ax, blom-

mor o. dyl.), damm-, fjädervippa: da. vippe, no. vippa med samma bet.; jfr ty. Wipfel trädtopp; egentl, 'ngt som vippar el. gungar', till 1 vippa Vips (interj.): trol. av lågty. wips med samma användning; besläktat med 1 vippa

1. vira (ett kortspel): trol. efter egendomen Vira i Roslagen

2. vira linda: no. vira; till sv. dial. viry eng. wire metalltråd; trol. med grundbet. 'fläta' och besläktat med vid ja

3. vira silduk (av metalltråd) som används i pappersmaskiner: av eng. wire metalltråd; se 2 vira och vajer

vi'rak rökelse: av någon tysk ordform, motsvarande lågty. wirök, ty. Weih-rauch med samma bet.; egentl, 'vigd rök'

wire: se vajer

viril manlig: av lat. viri'lis med samma bet.; till lat. vir' man (jfr värld). Härtill virilitet

virka: av ty.wirken förfärdiga (om hantverkare i allmänhet), bildn. på subst. Werk, se verk virke: fsv. virke verk, bygge; material, isl. virki; bildn. till verk virrig: av ty. wirrig med samma bet.; av omstridd härkomst; jfr virrvarr, förvirra

virrvarr: från ty.; jfr villervalla virsing(kål) savojkål: av ty. Wirsing; av ital. verza, verzotto med samma bet. virtuell" skenbar, antagen (t. ex. i virtuell büd skenbild): bildn. till lat. vir'tus i bet. 'kraft'

virtuos [-o's] överlägset skicklig konstnär: av ital. virtuo'so dygdig; duktig; till lat. vir'tus i bet. 'duktighet'. Härtill virtuositet mästerskap virulent giftig: av lat. virulen'tus giftig, till vi'rus slem; gift. Härtill viru!en's giftighet

vi'rus (pl. virus) sjukdomsalstrande ämne: av lat. vi'rus giftig saft, galla virvel: fsv. hvirvü, isl. hvirfül, no. kver-vel; gemens, germ. ord (ty. Wirbel)t bildn. till värva i bet. 'vända sig omkring'. Härtill virvla I. vis sätt: fsv. no. vis, isl. vis; gemens, germ. ord (ty. Weiset eng. wise), till ett

5102. vis

visthus

indoeurop. verb med bet. 'se* (se 2 ris, veta), alltså egentl, 'utseende, beskaffenhet'

2. vis (adj.): fsv. vis vetande, kunnig, klok, isl. viss; gemens, germ. ord (ty. weise, eng. wise), till samma verb med bet. 'se' som veta och 1 vis; egentl, 'som har sett'; jfr 2 visa, envis, viss, vitter. Härtill visdom, vishet

1. Visa (subst.): fsv. no. visa, isl. visa sång, egentl, en bildn. till 1 vis, med ursprungl. bet. 'sätt att sjunga'

2. visa (verb): fsv. no. visa, isl. visa; gemens.-germ. ord (ty. weisen) med ursprungl. bet. 'göra vetande', bildn. till 2 vis

visavi' (person) mitt emot: av fra. vis-à-vis med samma bet.; till fornfra. vis ansikte (se 1 visir)

Vise (i bikupa): fsv. vise m. med samma bet.; gemens, germ. ord (mit. wise, ty. Weisel); samma ord som runsv. isl. visi m. ledare, förare, hövding, bildn. till 2 visa. Visen troddès vara binas konung, som ledde dem, då de svärmade visen't europeisk bisonoxe: av ty. Wisent, trol. ytterst ett keltiskt ord; jfr b is ön visera granska och påteckna: bildn. till visum

Visibel: över fra. av lat. visib'üis synlig; se vision

Vision syn: av lat. vi'sio (gen. visio'nis) med samma bet., bildn. till vide're se; jfr pro-, revision, vidimera, revidera, visibel, visum, visuell, vy; veta. Härtill visionä'r andeskådare: av fra. visionnaire med samma bet.

1. visi'r hjälmgaller: över ty. av fra. visière med samma bet., bildn. till fornfra. vis ansikte (se visavi)

2. visir: se vesir

Visi't besök: av fra. visite, bildat till visiter besöka; av lat. visita're besöka. Härtill visitera granska, undersöka; vi-sitation

I. viska liten bunt, knippa (av halm, ris o. dyl.): jfr fsv. no. visk med samma bet.; gemens, germ. ord (ty. Wisch, eng. whisk), ursprungl. trol. ljudhärmande el. ljudsymboliskt; jfr vispa. Här* till verbet viska damma (av)

2. viska tala tyst: tsv.hviska; nord. ord, av ljudhärmande ursprung

1. viskos [-å's] (ett slags konstsilke): modern bildn. till lat. vis'cum lim

2. viskos [-å's] (cellulosaämne till fabrikation av film): modern bildn. till lat. vis'cum lim. Härtill viskositet seghet (i ett ämne); visk0's

visky, whisky [vis'ki, vis'ky] (en spritdryck): av eng. whisky; av gaeliska wisge-beatha livsvatten; jfr akvavit vis'mut (ett metalliskt grundämne): av ty. JVismut med samma bet., trol. äldst namn på en vismutgruva vispa röra om (med visp): sv. dial. även vifta med svansen (om hund); vara ostadig; no. vispa röra omkring; trol. ljudmålande, liksom 1 viska; jfr även vips. Härtill visp redskap att vispa med (vispkvist o. dyl.): no. visp, eng. wisp viska, hötapp, knippa; vispig yr, opålitlig; visper

1. viss (adj.): fsv. no. viss; gemens, germ. ord (ty. [ge]wiss), besläktat med veta; jfr visserligen. Härtill visso (i uttrycket till yttermera visso): fsv. vissa (dat. ack. visso) visshet; jfr f örvisso

2. viss pronomen (med en v. tvekan; det uppstod en v. oro; under vissa omständigheter): egentl, samma ord som

1 viss; efter mönster av ty. ein ge-wisser, fra. un certain, eng. a certain med samma betydelseförskjutning

Vissen: fsv. visin, isl. visinn, no. visen; möjl. med grundbet. 'fuktig'. Härtill vissna

visserligen: fsv. visselika; bildn. till viss, åtminstone delvis efter lågty. wis-seliken vissjan: se bond viss jan vissla: fsv. hvisla; ljudhärmande; jfr

2 viska

vist, whist (ett kortspèl): av eng. whist med samma , bet., egentl, samma ord som eng. whist tyst!

vistas: bildn. till fsv. vist vistande (bevarat i hemvist; se vis t hus); till verbet 'vara', isl. vesa (se 1 vara). Härtill viste lägerställe, betesområde (för samerna)

visthus: bildn. till fsv. isl. vist vistande; föda, kost; se vistas

511visuell

voall

visuell' uppfångad med synen: av fra. visuel med samma bet., bildn. till lat. vi'sus syn, till vide're se (se vision) visum (pl. visa) påteckning på pass: av lat. vi'sum sett, böjningsform av lat. vide're se (se vision); jfr visera vit: fsv. hvit er, isl. hvitr, no. hvit; gemens. germ. ord (ty. weiss, eng. white), av omstridd upprinnelse; jfr vete, vitling, vitten

vita'1 livskraftig; ytterst viktig: av lat. vita'lis livs-, bildat till vi'ta liv. Härtill vitalitet livskraft; livsduglighet vitamin näringsämne av visst slag: modern bildn. (omkr. 1910) till lat. vi'ta liv och en kemisk term amin vite böter: fsv. vite, isl. viti straff, böter; gemens, germ. ord, bildat till ett verb, som återfinns i fsv. vita anklaga, beskylla, förebrå (se före-, tillvita, vitsord), trol. besläktat med veta; jfr helvete

vitling (en saltsjöfisk): no. kvitling; bildn. till vit

Vitmena: fsv. hvitmena; till lågty. minie mönja, se mönja, miniatyr vitrln glastäckt bord el. låda (för utställning): av likbet. fra. vitrine, av vitre glas(ruta); av lat. vit'rum glas vitriol [-o'l]: över ty. Vitriol av medeltidslat. vitri'olum med samma bet.; ytterst till lat. vit'rum glas vits ordlek: av ty. Witz rolighet, kvickhet; besläktat med vett och veta vitsord betyg, intyg: fsv. vitsorp rätt att bevisa, att med ed styrka sin oskuld; till vita bevisa, intyga, styrka, även 'beskylla* (se vite), trol. besläktat med veta

vitt (adv.) vida: neutralform av 2 vid

vitten (vanl. i uttrycket inte en vitten): fsv. hvit lågvärdigt silvermynt; efter lågty. witte med samma bet., egentl, 'vit slant', till vit

vitter litteraturälskande: fsv. vit er vettig, klok, kunnig, isl. vitr; besläktat med veta; den nutida bet. härrör från slutet av 1700-t; jfr veterlig, avvittra. Härtill vitterhet; vitterlek vittja: fsv. isl. no. vitja besöka; se till;

till samma ordgrupp med grundbet. 'se' som bl. a. veta och lat. vide're se vittne: fsv. no. vitne, isl. vitni vittnesbörd, bevis; även 'vittnande person'; nord. ord besläktat med veta, alltså egentl, 'vad någon vet'. Härtill verbet vittna: fsv. isl. no. vitna vittnesbörd: till bära vittne, sålunda av vittne och b örd i urspr. bet. 'bärande'; jfr åtbörd vittnesgill: se gill

1. vittra (vanl. i förvittra): av ty. -toit-tern; bildn. till Wdter väder, alltså egentl, 'utsättas för väder och vind'; jfr vittring

2. vittra skogsrå: se 1 vätte

vittring den för ett djur karakteristiska lukten; luktspår (av vilt), känning, väderkorn: av ty. Witterung med samma bet., till wittern vädra, känna lukt; bildn. till Wetter väder, luft, vind; samma ord som isl. viöra blåsa, storma; känna lukt, snusa (sv. vädra känna lukt), till vedr väder (se väder, 1 vittra)

viv hustru: fsv. vif, isl. vif, no. viv kvinna, hustru; gemens, germ. ord (ty. Weib, eng. wife) av okänd härkomst viva (blomma, t. ex. gullviva): nord. ord av okänt ursprung vivacitet livlighet: av fra. vivacité med samma bet., bildn. till lat. vi'vax livskraftig; jfr vivat, vivre, vivisek-tion

vi vat leve; leverop: lat. vi'vat han (hon) må leva, 3 sg. pres. konj. av lat. vi'vere leva (se vivacitet) vive| kornmask: trol. av lågty. wivel (ty. Wiebel) med samma bet. vivisektion (ingrepp på levande djur för vetenskapligt ändamål): nybildn. till lat. vi'vus levande (jfr vivacitet) och sec'tio skärande, snitt (se sektion) vivre [vi'ver] levnadskostnader, uppehälle: av fra. vivre, egentl, 'leva* (se vivor); av lat. vi'vere leva (se vivacitet)

vivö'r rucklare: av likbet. fra. viveur; till vivre leva (jfr vivre) voall (en tygsort): av fra. voile segel; slöja; ytterst från plur. av lat. ve'lum segel, förhänge; jfr velar

512vodka

3. vrak

VOd'ka (ryskt brännvin): ryskt ord, diminutiv av voda vatten (se vatten) voffla (våffla): av lågty. wafel el. ty. Waffel med samma bet., egentl, 'honungskaka'; besläktat med väva voile: se voall

VOj oj: av finska interjektionen wi. Härtill voja sig

voj iock sadeltäcke: av ryska vojlok med samma bet. VOjt blockanordning för transport på vatten: av ty. Woit med samma bet. vojvod, vojevod [-vå'd] (ung. landshövding, i flera slav. länder): av ry. vojevoda härförare, hertig voka'bel lösryckt ord, glosa: över ty. av lat. voca'bulum benämning, till voca're ropa; kalla (jfr 1 vokal). Härtill VOkabuiäT ordförteckning, ordförråd: av fra. vocabulaire; av medeltidslat. vocabula'riwn med samma bet.

1. voka l självljud: av lat. (lit'era) voca'lis med samma bet., bildn. till vox (gen. vo'cis) röst; jfr vokabulär, vokativ, advokat, provocera

2. vokal som hör till (sång)rösten: av likbet. lat. voca'lis; se 1 vokal, jfr vokalist. Härtill vokalmusik (i motsats till instrumentalmusik)

V0kalis't refrängsångare (-sångerska) i en jazzorkester: av likbet. eng. vocalist till vocal music sång, se 2 vokal Y0'kativ (tilltalskasus): av lat. (ca'sus) vocaii'vus, bildn. till voca're ropa, kalla; jfr 1 vokal volang' besättning, garnering: av fra. volant fjäderboll; kvarnvinge; garnering; av oklart ursprung V0lapy'k [vå-] (ett konstgjort världsspråk, bildat 1879 av tyske prästen J. M. Schleyer): av konstspråkets egna ord vol värld (efter eng. world) och pyk tala (efter eng. speak) volauvent [vålåvang'] smördegspastej med fyllning: av fra. vol-au-vent, egentl, 'fladder för vinden'

vol fram (ett metalliskt grundämne): bildat efter en ty. bergsmansterm wolfrig frätande

V0ljä'r stor fågelbur: av fra. volière med samma bet.; till fra. voler flyga

VOlm, vålm höstack: no. kvelm, kvolm; besläktat med välva volontär [vålångtä'r, vålåntä'r] frivillig; oavlönad nybörjare: av likbet. fra. volontaire; av lat. volunta'ritus frivillig

1. voit luftsprång: över fra. volte av ital. vol'ta vändning; se voltige

2. voit (elektrisk spänningsenhet): efter den ital. fysikern A. Volta (1745— 1827)

voltige [vålti'sj] luftsprång, konstsprång på levande häst: av fra. voltige med samma bet., bildat till ital. volta; se 1 voit. Härtill voltigera [-sje'-] göra luftsprång; voltigör [-sjö'r] voluminös omfångsrik: av fra. volu-mineux; ytterst till lat. volu'men rulle, krökning; jfr volym volu't snäckformig vindling på kapitäl: av lat. volu'ta med samma bet. V0ly'm omfång, rymd;- del av en bok: av likbet. fra. volume; av lat. volu'men rulle, ring, krets; bokrulle; jfr voluminös vom: se våm

vomera kräkas: av lat. vom'ere med samma bet.; jfr vämjas. Härtill vomiti'v kräkmedel

votera rösta; genom omröstning bevilja: över tyskan av eng. vote med samma bet.; till votum Y0ti'v- löftes- (t. ex. votivgåva): av lat. voti'vus lovad; till votum vo'tum (pl. votà) röst; meningsyttring: lat. ord med egentl, bet. 'löfte, bön, önskan'; jfr votera, votiv-vovve hund: ljudhärmande

1. vrak strandat fartyg: fsv. vrak (havs-, strandvrak) fartyg el. gods som driver på havet; gemens, germ. ord (ty. Wrack, eng. wreck), bildn. till vräka i bet. 'driva'

2. vrak något odugligt, som bortkastas, skräp (t. ex. kronvrak): jfr fsv. stalzvrak avfall från ett stall, utvrak det som vrä-kes ut, sv. dial. vrak, no. rak; till vräka i bet. 'kasta bort' (jfr vraka)

3. vrak (i uttrycket fiska på vrak med näten drivande för ström och vind): no. rak drivande, svag vind: till vräka i bet. 'driva (med strömmen)', sålunda

513vraka

vulkan

egentl, 'drivande; det som driver' och formellt samma ord som 1 och 2 vrak vraka förkasta; avskilja som oduglig: av lågty. uoraken förklara för obrukbar; sidoform till vräka, med anslutning till (det trol. inhemska) 2 vrak

1. vred (ett slags enkelt dörrlås): no. vrid, rid; besläktat med vrida

2. vred (adj.): fsv. vreper, isl. reidr, no. vreid, reid; gemens, germ. ord (eng. wroth) med grundbet. 'förvriden'; till vrida. Härtill vrede: fsv. vrepe; vredgas: fsv. vrepgas

vrenskas vara yster, motspänstig: till adj. vrensk, fsv. vrensker brunstig (särskilt om hingst), vrenske hingst: besläktade med sv. dial. vrina gnägga, grymta, pipa gällt, gnissla; av ljudhärmande ursprung

vresig: svenskt ord, i dial. 'kvistig, vriden (om trä)'; på ej fullt klarlagt sätt besläktat med vrida. Härtill vresalm, -björk, -tall vret ensamt beläget, inhägnat åkerland: fsv. vreter, isl. reitr, no. vreit, reit (även 'fåra'); till rita (eng. write), sålunda egentl, 'i marken ristad linje', trol. ef tet en vid nyodling i skogen företagen uppritning (med plog el. "torsvigg") av gränsen för svedj an

vricka vrida fram och tillbaka, rucka; spec. v. foten: no. vrikka, rikka; gemens, germ. ord, sammanhörande med verb som betyda 'vrida'

vrida: fsv. vripa, isl. rida, no. vrida, rida; gemens, germ. ord (eng. writhe), med släktingar i andra indoeurop. språk; jfr 1 och 2 vred, vresig, vrist

vril knölig utväxt på träd: sv. dialektord (norrl.), samma ord som vrel, vridil ngt hopvridet (av hö, halm), no. riel, ridel, isl. ridull knippa, klase, till fsv. vridha (vredh), isl. rida; se vrida vrist: fsv. vrist, isl. no. rist; gemens, germ. ord (ty. Rist, eng. wrist), besläktat antingen med vricka eller med vrida; med grundbet. 'vridning' vrå: fsv. vra, isl. ra, rö, no. ro; egentl, 'krökning, krok', besläktat med vrång I. vråk rämna i is: se 1 råk

2. vråk (rovfågel, ormvråk): bildn. till

vräka i den äldre bet. 'förfölja' Vråla: no. vråla, råla; jfr lågty. wràlen gnägga av brunst, skrika, larma; ljudhärmande; även sv. dial. vrala och vråla, no. vraula skråla och vreda skrika (om svin), med en hos ljudhärmande ord vanlig vokalvariation (jfr skråla)

vrång: fsv. vränger, isl. rangr, no. vräng, rang vriden, förvänd, oriktig, motspänstig; gemens, germ. ord (eng. wrong), till ett starkt verb med grundbet. 'vrida, kröka (sig)' (ty. ringen kämpa, eng. wring vrida, klämma, pressa); jfr vränga, vrå

vrångstrupe: till vrång i äldre bet. 'oriktig'

vräka: fsv. vræka (imperf. vrak) driva; kasta, slunga, isl. no. reka; gemens, germ. ord (ty. rächen, eng. wreak hämnas), ett ursprungl. starkt verb, med släktingar i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. urge're tränga på (se urgera); jfr 1—3 vrak, vraka, 2 vråk

vräkig skrytsamt slösaktig (vard.): tämligen sen bildn. till vräka sig, sitta vårdslöst, vräka (v. ut pengar o. dyl.)

vränga: fsv. vrængia, isl. no. rengja; bildn. till vrång; jfr förvränga vanställa, förvrida; skälvrängare vrÖVla prata strunt: da. vrøvle, äldre vrævle, sv. o. no. dial. vravla prata oredigt, även 'sno ihop, trassla'; variationen tyder på att ordet är ljudhärmande (jfr vråla). Härtill vröVel vulen beskaffad (t. ex. karla-, storvulen): dialektal form av fsv. vurdhin. perf. part. av vardha bliva (se varda)

vulgä'r simpel, grov: av likbet. fra. vul-gaire; av lat. vulgaris vardaglig, vanlig, till vuVgus folk. Härtill vulgaritet vulka: kortform av vulkanisera vulka'n eldsprutande berg: från ty.; bildn. av lat. Vulca'nus, eldens gud, som enl. folktron hade sin smedja i berget Etna. Härtill vulkanisera göra gummi motståndskraftigt genom in-dränkning med svavel

514vulst

I. Vår

VUlst (en byggnadsdetalj): av ty. Wvlst pös, valk

vurm överdrivet intresse: av ty. Wurm mask; griller (se orm) vurpa kullkörning, kullerbutta: sv. dial. vurpa kast; jfr 1—3 varp, varpa, värpa

vurst öppen vagn med längssäten: av likbet. ty. Wurst, egentl, 'korv* (se met-vurst)

vuxen (full-, urvuxen o. dyl.): eg. part. av växa

vy anblick, utsikt, syn: av fra. vue, sub-stantiverat part. av voir se vyssa, vyssja: no. vyssa, da. visse, bysse; till interjektionen vyss; ljudhärmande våd tygbredd: fsv. våp, isl. vad, no. vàd stycke väv, vävnad, tyg, tygbredd; gemens. germ. ord (eng. weeds dräkt); jfr vadmal, väska

Våda fara: fsv. vape (dat. ack. vapa), isl. vådi; bildn. till isl. va, no. vå olycka, skada. Härtill vådlig

vådevill' sångspel: av fra. vaudeville slagdänga; sångspel; trol. efter namnet på den normandiska dalen V au de Vire, vars visor var berömda våffla: se voffla

1. våg apparat att väga med: fsv. vagh, isl. vag, no. våg; gemens, germ. ord (ty. Wage), bildn. till väga; jfr våga

2. våg bölja: fsv. vagh; lån från lågty. wàge bölja (jfr ty. Woge), bildn. till väga i bet. 'sätta i rörelse' (jfr ty. bewegen)

våga: fsv. vagha, isl. vaga, no. våga; av lågty. wågen sätta på spel (egentl, 'lägga på vågen'; jfr 1 våg) vågmär fisken Trachypterus arcticus (no. sølvkveite): no. vågmerr "havshäst" våla (v. sig om): sv. talspråksform för vårda (jfr stel, svål, fjol, vulen m. fi.), fsv. varpa akta, bry sig om (se vårda)

våld: fsv. isl. no. väld; gemens, germ. ord (ty. [Ge]walt), till vålla, jfr välde, tillvälla sig

Våldtäkt: fsv. valdtækt f., da. voldtægt, bildn. till fsv. taka väldi taga med våld; se täkt

våle förankrad flytboj, vakare: sv. dial.

våle flytande märke vid fiskedon, gotl. varde, da. varde; samma ord som no. varde vårdkas, stenhög till vägmärke i fjället, isl. vardi m. (se varde, vale); nordiskt ord, nära besläktat med isl. vordr m. väktare, vård; se 2 vård Vålla: fsv. isl. no. valda råda över; förorsaka; gemens, germ. ord (ty. walten, eng. wield handha), besläktat med lat. vale're vara stark (se valör); jfr våld, välde

vålm: se volm

vålnad gengångare: äldre vårdnad; samma ord som fsv. varpnaper omvårdnad, vård; anhörig, spec. 'död anförvant', bildn. till vårda; den nutida bet. trol. genom påverkan av sv. och no. dial. vård (väl) skyddsande, själ, vålnad, samma ord som fsv. värper väktare (se 2 vård, vårdträd)

Våm (vom): fsv. vamb, isl. vgmb, no. vomb; gemens, germ. ord (ty. Wamme, eng. womb) av dunkelt ursprung Vån förhoppning, utsikt: fsv. van, isl. van, ön, no .von; gemens, germ. ord (ty. Wahn villfarelse), sammanhörande med

1 vän och vänta; jfr också 2 van,

2 vän, förvåna

vånda plåga: fsv. no. vande (dat.-ack. vanda), isl. vandi; till fsv. vänder, isl. vandr, no. vand svår, vansklig, nogräknad, egentl, 'vriden'; besläktat med 1 vinda, (jfr vånna). Härtill våndas vån g (sydsv.) gärde, inhägnad (åker) jord (jfr fälad): fsv. vanger, isl. vangr, no. vang gärde, fält, slätt; gemens, germ. ord med grundbet. 'böjning, krökning' våning: fsv. våning; av lågty. woninge el. ty. Wohnung bostad, boning; till ty. wohnen bo (jfr invånare), besläktat med 2 van

vånna bry sig om (mest i uttryck som jag vånne): äldre vånda, fsv. isl. vanda; till samma adj. vänder som vånda våp enfaldig, tafatt person, våpig: fsv. våp; av okänt ursprung (jfr tåpig)

I. vår (possessivt pron.): fsv. var, isl. värr, no. vår; sammanhörande med de andra germ. språkens motsvarande former (ty. unser, eng. our) och besläktat med oss (ty. uns)

5152. vår

vägnar

2. vår (årstiden): fsv. var, isl. var; nord. ord, svärande mot lat. ve'r vår

1. vård (grav-, minnes-): samma ord som 2 vård

2. vård omvårdnad: fsv. värper vakt, hägn; väktare, isl. vgrdr, no. vörå,; gemens. germ. ord (ty. -wart, eng. ward), besläktat med 3 var i bet. 'vaksam'; jfr vårda, varde, våle. Härtill vårdslos

vårda: fsv. varpa, isl. Varda, no. varda vakta, ansvara för, beskydda; gemens, germ. ord (ty. warten vänta, sköta, eng. ward), besläktat med vård; jfr våla, vålnad; gardera. Härtill (omvårdnad

vårdkas: se 2 vård, vale, varde, våle och kase

vårdtecken bekräftande tecken: ombildn. (efter vård) av äldre vårtecken, fsv. var-tekn tecken, kännemärke; av lågty. wdrtéken, egentl, 'igenkänningstecken'; till det adj. war sann (ty. wahr), som ingår i allvar

vårdträd: eg. 'träd där "vården", d. v. s. gårdstomten, troddes ha sin hemvist'; trol. till sv. och no. dial. vård skyddsande, själ, no. gardvord tomte; jfr vålnad

vårta: fsv. isl. varia, no. vorta; gemens, germ. ord (ty. Warze, eng. wort), med besläktade ord i andra indoeurop. språk våt: fsv. väter, isl. vàtr, no. våt (jfr eng. wet)\ nord. (och eng.) ord, besläktat med vatten; jfr väta, vätska, väte Väbel (ett slags underofficer): av ty. Webel (vanl. Feldwebel) med samma bet.; av omstritt ursprung Väck bort: av ty. weg med samma bet., samma ord som väg; jfr bort

1. väcka (verb): fsv. vækkia, isl. vekja, no. vekkja; gemens, germ. ord (ty. wec-ken), bildat till samma stam som 1 vaka och vaken. Härtill väckelse

2. väcka (en mesfågel; vanl. i nötväcka): bildn. till fsv. vakia hugga hål på isen (se vak), bevarat i uttrycket väcka ond blod; alltså egentl, 'den, som hugger'

vädd (en växt, Scabiosa): av okänt ursprung

väder: fsv. væper, isl. vedr, no. veder;

gemens, germ. ord (ty. Wetter, eng. weather), till en indoeurop. ordgrupp med grundbet. 'blåsa'; jfr vinge väderflöjel: se flöjel väderkorn: fsv. vædherkorn, no. vederbör n; fin lukt tänkt som ett korn i näsan

väderlek: se lek

väderstreck: till 2 streck i bet. 'streck på kompassen, riktning' Vädja: fsv. væp'ia hänskjuta, appellera; våga; slå vad, isl. veöja; gemens, germ* ord (ty. wetten slå vad, eng. wed gifta sig), bildn. till 3 vad. Härtill vädjobana (ålderdoml.) kapplöpningsbana: jfr fsv. vædhiolop kapplöpning (ty. Wettlauf), äldre sv. löpa i vädie springa kapp vä'dur gumse: sydsv. dial. vår, vare; fsv. væpur, isl. vedr, no. veder; gemens, germ. ord (ty. Widder, eng. wether), egentl, 'årsgammalt djur'; till ett indoeurop. ord med bet. 'år', som återfinnes bl. a. i lat. vet'ils gammal (se veteran) väft inslag i väv: isl. veptr, no. veft; bildn. till väva

Väg: fsv. vægher, isl. vegr, no. veg; gemens. germ. ord (ty. Weg, eng. way), besläktat med lat. veh'ere föra (se vehi-kel); jfr också vägnar, väga väga undersöka vikten av: fsv. vægha (imperf. vogh) lyfta upp; väga, isl. no. vega; gemens, germ. ord (ty. wågen, eng. weigh) med grundbet. 'röra, röra sig* (jfr ty. bewegen röra, se bevågen, oförvägen); med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. veh'ere föra (se vehikel); jfr vikt, 1 och 2 våg, våga, vagel, vagga, vagn, väg, väja, bevåg, överväga vägbreda (växt, Plantago): efter mit. ivegbrëda med samma bet. (ty. Wege-breit; efter den bladmatta som växten breder ut vid vägar o. dikeskanter vägg: fsv. vägget, isl. v eg gr, no. vegg; nord. (och gotiskt) ord, egentl, 'flät-ning, flätverk'; det äldsta germ. huset hade (av säv o. dyl.) flätade väggar Vägnar [väng'nar] (endast i uttryck som på ngns vägnar): fsv. væghna, isl. vegna, no. vegner; ombildat av lågty. van ...

516vägra

vänja

wegen (ty. von ... Wegen), egentl, dat. plur. av weg väg (se väg) Vägra: fsv. veghra, væghra; av lågty. wëgeren (ty. weigern) med samma bet. vägskäl ställe där vägar skiljas: fsv. vaghaskiæl; se 1 skäl väg vårda (växt, Cichorium intybus): efter ty. Wegwarte med samma bet., till warten vakta, vänta (se vårda); enl. tysk folktro är den blåa blomman en förtrollad jungfru som vid vägen väntar på sin riddare; jfr cikoria väja: fsv. vaghia, isl. vægja; bildat till ett adj. isl. vàgr som gärna viker undan, besläktat med väga i den forna bet. 'röra*

väkt (morgon-, natt-): fsv. vakt vakande; bildn. till 1 vaka

väktare: fsv. vaktare; efter likbet. lågty. wechter, ty. Wäckter, bildn. till Wacht vakt (se vakt)

väl: fsv. val, isl. no. v el; gemens, germ. ord (ty. woM, eng. well) av omstritt ursprung

Välan' (interjektion): da. velan; lystrings-o. maningsrop; efter ty. wohlan med samma bet. (även wohlauf); jfr nåväl Väld partiskhet: fsv. vild, väld, isl. no. vild vilja, önskan, välvilja; besläktat med 1 vilja

välde: fsv. vælde, isl. veldi, no. veide makt, myndighet; bildn. till våld. Härtill väldig: efter lågty. weldich; jfr fsv. valdogher, isl. vgldugr med samma bet. (bevarat i allsvåldig) välfägnad: eg. Välkomnande, glatt mottagande', se fägna Välfärd: bildn. till fara väl (jfr avskedshälsningen farväl); se färd välja: fsv. valia, isl. no. velja; sammanhörande med 2 val välla (bl. a. i förvälla och välla ihop): fsv. vælla (imperf. vælde), isl. no. vetta hetta upp; koka upp; bringa att smälta; gemens, germ. ord (ty. wellen, eng. weld svetsa); till ett starkt verb med bet. 'koka, bubbla': fsv. valla (vall), isl. vetta (jfr välling, 2 valla, ulma) välling: fsv. vættinger välling, gröt, soppa; bildn. till välla i bet. 'koka upp' vällust: efter mit. wollust (ty. Wohüust)

med samma bet. Härtill vällustig; vällusting välmåga: till må väl; jfr förmåga välsigna [välsing'na]: fsv. vælsighna, till 2 signa. Härtill välsignelse Välsk (välskt lokband, välska bönor): fsv. volsker, volsker, isl. valskr sydländsk, främmande; gemens, germ. ord (ty. welsch, eng. welsh) med ursprungl. bet. 'keltisk', senare 'romansk'; till ett keltiskt folknamn, lat. Volcæ; jfr valnöt, rotvälska

välstånd: da. vdstand, av mit. wolstant el. ty. Wolüstand med samma bet.; till verbet stå väl; jfr 1 stånd vält (ett lantbruksredskap): fsv. välter; bildn. till välta

välta stjälpa, välva: fsv. vælia, isl. no. vetta (dels inträns, och starkt, dels träns, och svagt); gemens, germ. ord (ty. wäl-zen), med grundbet. 'vältra, rulla'; besläktat med vals vältra: bildn. till välta välva: fsv. hvælva, isl. hvélfa, no. kvelva; gemens, germ. ord (ty. wölben), bildn. till ett starkt verb med bet. 'välva sig, vända sig', bevarat i sv. dial. hvälva (hvalv) och no. kvelva (kvalv); jfr valv vämjas: fsv. væmias, no. vemjast; besläktat med lat. vom'ere; se v o me ra. Härtill vämjelse; vämjelig

1. Vän [vä'n] vacker: fsv. no. væn, isl. vann; egentl, 'lovande, förhoppningsfull', bildn. på vån

2. vän [vänn'] (subst.): fsv. no. vin, isl. vinr; gemens, germ. ord, till en i germ. och andra indoeurop. språk rikt utgrenad ordgrupp med grundbet. 'tycka om, älska' (se 2 van). Härtill vänlig [vänn'-]: fsv. virdiker vänskaplig; vänskap [vänn'-]: fsv. vinskaper; jfr också vänslas

vända: fsv. vanda, isl. no. venda; gemens. germ. ord (ty. wenden), besläktat med 1 vinda; jfr också vandel, vandra, in-, ut-, nödvändig vändelrot (en medicinsk växt, Valeriana): no. vendelrot; jfr ty. Wendwurzel med samma bet.; av dunkelt ursprung vänja: fsv. vænia, isl. no. venja; gemens, germ. ord (ty. [ge]wöhnen, eng. wean avvänja), trol. bildat till 2 van

517vänslas

värva

vänslas visa sig vänlig och smeksam, ställa sig in: sydsv. dialektord, trol. av adj. vänsäll, da* vennesal, isl. trinsàll omtyckt, älskad

1. vänster, best. f. vänstra: fsv. no. vinstre, isl. vinstri, adj. med komparativform; gemens, germ. ord med ursprungl. bet. 'den gynnsammare (sidan)'; besläktat med 2 vän och 2 van. Jfr ty. link eg. skev, eng. left eg. svag, fra. gauche eg. matt

2. vänster, vanl. best. f. vänstern (politiskt parti): senare hälften av 1800-t.; efter mönster av fra. (la) gauche (ty. die Linke) med samma bet., ursprungl. om det parti i nationalförsamlingen 1789, som satte sig t. v. om presidenten)

vänta: fsv. varda, isl. vanta, no. venia; nord. ord, bildn. till vån väpna: fsv. vapna; bildn. till vapen väpnare vapensven, knape, lägre adelsman: fsv. väpnare; av mit. wëpener m., bildn. till wàpen n. vapen väppling: fsv. væplinger; trol. till ett subst, med bet. 'vippa' (jfr sv. dial. vippling)

1. värd (subst.): av lågty. wert méd samma bet. (jfr ty. Wirt); dunkelt. Härtill värdinna: i Finland även 'husmor, fru i huset'; värdshus; efter ty. Wirts-haus

2. värd (adj.): fsv. värper, isl. verör, no. verd; gemens, germ. ord (ty. wert, eng. worth) av okänt ursprung; jfr vörda. Härtill värde: fsv. værpe, isl. virdi; värdera: av lågty. werdëren; värdi' värderingspris: av lågty. werdie med samma bet.; värdig: fsv. værpogher, isl. verdugr

värdigas: fsv. værdhoghas, efter lågty. sik werdigen med samma bet. Värdes hav godheten att (mest i ålderd. religiöst språk: Gud värdes nådigt höra oss o. dyl.): pres. konj. av äldre sv. värdhas (imperf. värdhades), fsv. var-dhas värdigas; möjl. bevarat i sv. dial. väles (Gud väles dig! vålis han! lycklig han! o. dyl.); bildn. till 2 värd, jfr värdigas

väring ar (plur.) skandinaver i Östeuropa under vikingatiden: litterärt lån från isl. vàringjar med samma bet., mot-

svarande fornryska var jag; möjl. till isl. var trohetsed, sålunda 'de edsvurna'

1. värja försvara: fsv. varia, isl. no. ver ja; gemens, germ. ord (ty. wehren) med grundbet. 'sluta till, täcka' och med släktingar i flera andra indoeurop. språk; jfr 2 värja, värn, beväring, gevär

2. värja (ett vapen): fsv. varia, isl. no. ver ja skydd, försvar, värja; till 1 värja

Värjo (i uttr. under [i] någons värjo, ål-derdoml.): egentl, en böjd form av fsv. varia (gen. dat. ack. vario) försvar (se 2 värja); jfr domvärjo; bortovaro, återvändo, salu Värk smärta: fsv. värker, isl. verkr, no. verk; av omstritt ursprung; trol. besläktat med verk 'arbete' Värld: fsv. varvid, varald, isl. vergld, no. verd; gemens, germ. ord (ty. Welt, eng. world), sammansättn. av ett ord med bet. 'man, människa' (isl. verr, se varulv; lat. vir\ se viril) och ett ord med bet. 'tidsålder' (isl. gld, besläktat med ålder), alltså egentl, 'människoålder'; i nord. språk möjl. ett lån med kristna missionen från forneng. eller fornlågty.

1. värma (verb): fsv. varma, isl. no. verma; bildn. till varm

2. värma, värme (sub|st.): fsv. värme (dat. ack. varma), isl. vermi, no. verme; bildn. till varm

Värn skydd: fsv. varn, isl. vgrn, no. vern; bildn. till 1 värja

värnplikt: översättning av ty. Wehr-pflicht, med anslutning till värn värpa: fsv. varpa (varp) värpa, isl. no. verpa även 'kasta'; gemens, germ. ord (ty. werfen kasta) med egentl, bet. 'kasta'; jfr 1—3 varp, varpankare, varpa, vurpa

värre (komparativ), värst (superi.): fsv. värre, varster, isl. verri, verstr, no. verre, ver st; gemens, germ. ord (eng. worse, worst) av omstritt ursprung värv uppdrag: av lågty. werf förehavande, yrke (jfr ty. Gewerbe yrke, näring), till werven, se värva värva (i uttryck som värva soldater): fsv. varva; av lågty. werven bemöda sig om; söka vinna el. ty. werben söka vin-

518väsa

xylograf

na, fria till, värva, ursprungl. Vrida sig i ring, virvla; gå omkring'; jfr 1 och 2 varv; virvel, omvärva; förvärva väsa: fsv. hvæsa, isl. hvàsa, no. kvæsa; av ljudhärmande ursprung väsen (best. väsendet) varelse (även myntväsen, oväsen m. fi.): äldre väsende; av lågty. wesen, wesent tillvaro, uppförande, vistelse, egentl, en substantiverad infinitiv av verbet 'vara' (isl. vesa); jfr 1 vara. Jfr da. o. no. leven liv, oväsen. Härtill väsentlig: av lågty. el. ty. wesenüich; väsnas: till väsen i bet. 'oväsen'

väska: no. væsTca; av lågty. weske kappsäck; ytterst en sammansättn. av våd kläde och säck (jfr da. vadsæk kappsäck)

vässa: fsv. hvassa, isl. hvessa, no. kvessa; bildn. till 2 vass

väst (klädesplagg): no. vest; av fra. veste plagg utan ärmar; över ital. av lat. ves'tis klädnad; jfr revetera, travestera

västan: fsv. væstan, isl. vestan från väster; bildn. av samma slag som nedan, hädan m. fi. till stammen i väster väster (adv.): fsv. væster, isl. vestr; gemens, germ. ord (ty. West, eng. west), besläktat bl. a. med lat. ves'per afton; se vesper. Härtill västra (adj.): fsv. væstre, isl. vestri

vät pöl, vattensamling: sv. dialektord (Gotl., öl.), bildn. till våt väta (subst.; verb): bildningar till våt väte (ett grundämne, som ingår i vatten): sv. nybildn. (slutet av 1700-t.) till våt; efter lat. hydroge'nium, fra. hydrogène, modern bildn. till grek. hyd'or vatten; jfr hydrogen; syre, kväve

Vätska (subst.): fsv. vedska, isl. vàzka, no. væska; nord. ord, bildat till våt

1. vätte (ett slags övernaturligt väsen): fsv. vætter, isl. véttr, no. vett; härtill också det norrländska dialektordet vittra skogsrået; gemens, germ. ord (ty. Wicht tomte, eng. whit) av okänt ursprung

2. vätte: se vette

väva: fsv. væva, isl. vefa, no. veva; gemens. germ. ord (ty. weben, eng. weave), med grundbet. 'väva, fläta'; jfr väft. Härtill väv: fsv. väver, isl. vefr; vävnad vävsked: till sked i bet. 'kluvet trästycke'

vävstol: till stol i bet. 'ställning' Växa: fsv. væxa, vaxa, isl. vexa, vaxa, no. vaksa; gemens, germ. ord (ty. wachsen, eng. wax), med besläktade bildningar i andra indoeurop. språk; jfr växt; urspr, starkt verb (jfr ty.), varav ännu imperf. de vtixoi sup. vuxit o. part. vuxen Växel: av ty. Wechsel med samma bet.; gemens, germ. ord (jfr isl. vixl byte), besläktat med bl. a. lat. vic'es (plur.) ombyte, växling (se vice). Härtill växla

växt: fsv. væxter, växter, isl. VQxtr, no. vokster; bildn. till växa Vörda: fsv. virpa, vyrdha, vørdha, isl. virda, no. vyrda; gemens, germ. ord, bildn. till 2 värd. Härtill Vördig; vördsam; vördnad

vört: ovisst, huruvida inhemskt (jfr isl. virter, no. vyrt) eller lånat från lågty. wört (jfr ty. Würze krydda, vört); i alla händelser besläktat med ört

X

519

xantippa [ksantipp'a] argsint hustru, huskors: efter grek. Xanthipp'e, Sokrates* hustru

xylofon [-å'n] (ett musikinstrument): av grek. xyVon trä och fone' ljud xylogra'f träsnidare: bildn. av grek. xyl'ön trä och grafein rita väsa

xylograf

na, fria till, värva, ursprungl. Vrida sig i ring, virvla; gå omkring'; jfr 1 och 2 varv; virvel, omvärva; förvärva väsa: fsv. hvæsa, isl. hvàsa, no. kvæsa; av ljudhärmande ursprung väsen (best. väsendet) varelse (även myntväsen, oväsen m. fi.): äldre väsende; av lågty. wesen, wesent tillvaro, uppförande, vistelse, egentl, en substantiverad infinitiv av verbet 'vara' (isl. vesa); jfr 1 vara. Jfr da. o. no. leven liv, oväsen. Härtill väsentlig: av lågty. el. ty. wesenüich; väsnas: till väsen i bet. 'oväsen'

väska: no. væsTca; av lågty. weske kappsäck; ytterst en sammansättn. av våd kläde och säck (jfr da. vadsæk kappsäck)

vässa: fsv. hvassa, isl. hvessa, no. kvessa; bildn. till 2 vass

väst (klädesplagg): no. vest; av fra. veste plagg utan ärmar; över ital. av lat. ves'tis klädnad; jfr revetera, travestera

västan: fsv. væstan, isl. vestan från väster; bildn. av samma slag som nedan, hädan m. fi. till stammen i väster väster (adv.): fsv. væster, isl. vestr; gemens, germ. ord (ty. West, eng. west), besläktat bl. a. med lat. ves'per afton; se vesper. Härtill västra (adj.): fsv. væstre, isl. vestri

vät pöl, vattensamling: sv. dialektord (Gotl., öl.), bildn. till våt väta (subst.; verb): bildningar till våt väte (ett grundämne, som ingår i vatten): sv. nybildn. (slutet av 1700-t.) till våt; efter lat. hydroge'nium, fra. hydrogène, modern bildn. till grek. hyd'or vatten; jfr hydrogen; syre, kväve

Vätska (subst.): fsv. vedska, isl. vàzka, no. væska; nord. ord, bildat till våt

1. vätte (ett slags övernaturligt väsen): fsv. vætter, isl. véttr, no. vett; härtill också det norrländska dialektordet vittra skogsrået; gemens, germ. ord (ty. Wicht tomte, eng. whit) av okänt ursprung

2. vätte: se vette

väva: fsv. væva, isl. vefa, no. veva; gemens. germ. ord (ty. weben, eng. weave), med grundbet. 'väva, fläta'; jfr väft. Härtill väv: fsv. väver, isl. vefr; vävnad vävsked: till sked i bet. 'kluvet trästycke'

vävstol: till stol i bet. 'ställning' Växa: fsv. væxa, vaxa, isl. vexa, vaxa, no. vaksa; gemens, germ. ord (ty. wachsen, eng. wax), med besläktade bildningar i andra indoeurop. språk; jfr växt; urspr, starkt verb (jfr ty.), varav ännu imperf. de vtixoi sup. vuxit o. part. vuxen Växel: av ty. Wechsel med samma bet.; gemens, germ. ord (jfr isl. vixl byte), besläktat med bl. a. lat. vic'es (plur.) ombyte, växling (se vice). Härtill växla

växt: fsv. væxter, växter, isl. VQxtr, no. vokster; bildn. till växa Vörda: fsv. virpa, vyrdha, vørdha, isl. virda, no. vyrda; gemens, germ. ord, bildn. till 2 värd. Härtill Vördig; vördsam; vördnad

vört: ovisst, huruvida inhemskt (jfr isl. virter, no. vyrt) eller lånat från lågty. wört (jfr ty. Würze krydda, vört); i alla händelser besläktat med ört

X

519

xantippa [ksantipp'a] argsint hustru, huskors: efter grek. Xanthipp'e, Sokrates* hustru

xylofon [-å'n] (ett musikinstrument): av grek. xyVon trä och fone' ljud xylogra'f träsnidare: bildn. av grek. xyl'ön trä och grafein rita Y

yacht [jått', jak't] lustjakt: av likbet. eng. yacht, lån från holl. jacht, se 2 jakt

yalelås [jej'l-, je'l-]: efter uppfinnaren, amerikanen Linus Fale (d. 1868) yankee [jäng'ki, jang'ki] nordamerikan: eng.-amerikanskt ord av dunkelt ursprung

yla tjuta: isl. no. yla; ett ljudhärmande ord (jfr hy la; no. ula, lat. ulula're tjuta)

ylle: ombildn. av äldre sv. yllet (i uttryck som yllet kläde, det är yllet), neutralform av ett adj. yllen; bildn. till ull; jfr linne

ymnig: fsv. ymnogher, ømnogher tillräcklig; ymnig; svenskt ord, trol. besläktat med över

ympa: fsv. impa, ympa; ytterst av lat. imputa're göra en inskärning, ympa (jfr amputera) yngla: da. yngle; bildn. till unge. Härtill yngel

yngling: trol. efter ty. Jüngling med samma bet., bildn. till ung

1. ynka ömka: utvecklat ur ömka. Härtill ynklig; ynkedom

2. ynka enstaka, enda (vardagl., sydsv.): sydsv. dial. ynJca med samma bet.; fsv. enka, isl. einka enda (se enkom); kanske (särskilt vid ordets spridning) med påverkan till bet. från ynklig

ynnest bevågenhet, gunst: fsv. ynnist; bildn. till unna i den forna bet. 'älska* yoghurt [jågg'hört] bulgarisk surmjölk: av likbet. eng. yoghurt; ytterst ett turkiskt ord

yppa röja, bekantgöra: fsv. isl. no. yppa draga fram, giva till känna, kungöra, lyfta, uppstämma (en visa); bildn. Ull upp

ypperlig: bildn. till äldre sv. ypper framstående, kompar. yppare, superi, ypperst; till upp ypperst: se ypperlig

yppig: av lågty. üppich el. ty. üppig med samma bet. yr: fsv. yr (P. Månsson); trol. en uppsvensk form av fsv. ør, isl. ørr vild, yr; av omstridd härledning, se yrsel. Härtill yra (subst.; ungdomsyra o. dyl.); yra (verb; y. i feber); yrvaken; yrhätta yra (om snö): fsv. yra; bildn. till 2 ur. Härtill (snö)yra; yrväder yrka (eftertryckligt) fordra: fsv. yrkia, isl. no. yrkja arbeta, utföra, verka; gemens. germ. ord (ty. würken, eng. work), besläktat med orka och verk yrke: no. yrke material; arbete; bildn. till yrka i grundbet. 'arbeta* yrsel [yrs'el]: jfr äldre nysv. yrsla; bildn. till yr

yssjig skiftande i färg, spräcklig, gråsprängd (dial.): fsv. ysiotter med samma bet.; bildn. till ett subst. isl. ysia f. eld, aska. Härtill yssja skifta i färg (dial.). Även hyssjig, hyssja med samma bet. ysta [yss'ta]: fsv. no. ysta; bildn. till ost. Härtill yste ystning yster [yss'ter]: möjl. av äldre (ej belagt) yr st er, bildn. till yr yta: no. yta; bildn. till ut. Härtill ytlig ytter-: av fsv. ytri; se yttre ytterlig: fsv. yterliker synnerlig, stor; trol. av lågty. üterlich ytterst (ty. äusser-lich), i alla händelser nära besläktat med yttre

yttermera ytterligare, mera (till y. visso): fsv. ytermer med samma bet., urspr, 'längre ut', omskriven komparativ av ut, ytre (se yttre), jfr sedermera; efterhand (redan i fsv.) har efterleden -mera blivit huvudsak och förleden ytter- förstärkningsord yttra uttala, säga: av lågty. üteren (ty.

äussern) yttra; till yttre yttre (kompar.), ytterst (superi.): fsv. ytre, ytarster, isl. ytri; komparativ-bildn. till ut; jfr yttra, ytterlig yvas vara högmodig: sv. dial. yva breda ut, yva sig (om fåglar); bildn. till en

520yverboren

åbäke

stam uv-, som återfinnes bl. a. i no. uv sådant som upptar utrymme i onödan. Härtill yvig

yverboren överdrivet nationalistisk: av Olof Rudbeck gjord försvenskning (med bet. 'högboren, ypperlig') av grek. hy-perbor'eoi, ett sagofolk, som hos vissa forngrek. författare omtalas som boende i höga norden, »hyperboreerna»

yxa: vardagl. och dialektalt yx, fsv. yx

(dat. ack. yxe), isl. øx, no. øks; gemens, germ. ord (ty. Axt, eng. axe), besläktat bl. a. med lat. asc'ia yxa yxlägg gullviva: sv. dialektord, trol. av äldre yxnalägg, där förleden yxna- är gen. pl. av oxe, sålunda 'oxlägg' yxne (en växt, Orchis): förkortn. av äldre sv. yxnegräs oxgräs, sammansättn. av yxna, gen. pl. av oxe, och gräs

z

zebra: se sebra zelot: se selot

zenit [se'nit] högsta punkten på himlavalvet: av arab. semt riktning, väderstreck, som av medeltida skriftställare felaktigt lästes senil

zeppelinare [seppeli'nare] (ett slags luftskepp): efter uppfinnaren, F. von Zep-pelin (1836—1917)

zeugma [sev'gma] (blandning av grammatiska konstruktioner): av grek. ze'ugma sammanbindning, förening zigenare [sije'-]: trol. av lågty. zigöner (ty. Zigeuner), möjl. ytterst ett indiskt ord

zink [s-]: av ty. Zink med samma bet.; av okänt ursprung

zodiaken [sodia'ken] djurkretsen, en stjärnbildskrets: av grek. zodiakos' (kyk'los) med samma bet.; till grek. zo'on djur (jfr zoologi); så kallad emedan flera av dessa st järngrupper uppfattades som djurgestalter

zon [so'n] himmelsstreck, bälte, område: av grek. zo'ne gördel, bälte zoologi [såålågi']: bildn. av grek. zo'on djur (se zootomi) och log'os lära. Härtill zoolog [-å'g]

zootomi [sååtåmi'] djuranatomi: bildn. av grek. zo'on djur (se zoologi) och tome' snitt

zygot [sygå't] befruktad äggcell: bildn. till grek. zygon' parvis

o

A

1. å (prep.; numera endast i vissa uttryck, t. ex. å bane, ånyo, åsido; jfr på): fsv. a, isl. a, no. å; gemens, germ. ord (ty. an, jfr an; eng. ön), motsvarande bl. a. grek. ana' upp (jfr ana- i t. ex. anafor, anakronism m. fi.). Även som förled å- i sammansatta verb {åkalla, -klaga, -lägga, -skåda m. fi.) och verbalsubst. (åklagare; åsyn, åtanke m. fi.)

2. å vattendrag: fsv. a f., isl. a, no. å, got. ahva; gemens, germ. ord (överallt med bet. 'rinnande vatten, vattendrag')

motsvarande lat. aq'ua vatten (se akvavit) 3. å, åh (utropsord): se ah åbo person, som på viss tid innehar annans jord: fsv. aboe; bildn. till 1 å och 2 bo

åbrodd (en kryddväxt): fsv. abrot; ytterst av grek. abrofonon med samma bet.

åbäke något oformligt: fsv. obæke, af-bæke; sammansättn. av av i bet. 'över det vanliga måttet' och en bildn. till bak. Härtill åbäkig; åbäka sig

521 yverboren

åbäke

stam uv-, som återfinnes bl. a. i no. uv sådant som upptar utrymme i onödan. Härtill yvig

yverboren överdrivet nationalistisk: av Olof Rudbeck gjord försvenskning (med bet. 'högboren, ypperlig') av grek. hy-perbor'eoi, ett sagofolk, som hos vissa forngrek. författare omtalas som boende i höga norden, »hyperboreerna»

yxa: vardagl. och dialektalt yx, fsv. yx

(dat. ack. yxe), isl. øx, no. øks; gemens, germ. ord (ty. Axt, eng. axe), besläktat bl. a. med lat. asc'ia yxa yxlägg gullviva: sv. dialektord, trol. av äldre yxnalägg, där förleden yxna- är gen. pl. av oxe, sålunda 'oxlägg' yxne (en växt, Orchis): förkortn. av äldre sv. yxnegräs oxgräs, sammansättn. av yxna, gen. pl. av oxe, och gräs

z

zebra: se sebra zelot: se selot

zenit [se'nit] högsta punkten på himlavalvet: av arab. semt riktning, väderstreck, som av medeltida skriftställare felaktigt lästes senil

zeppelinare [seppeli'nare] (ett slags luftskepp): efter uppfinnaren, F. von Zep-pelin (1836—1917)

zeugma [sev'gma] (blandning av grammatiska konstruktioner): av grek. ze'ugma sammanbindning, förening zigenare [sije'-]: trol. av lågty. zigöner (ty. Zigeuner), möjl. ytterst ett indiskt ord

zink [s-]: av ty. Zink med samma bet.; av okänt ursprung

zodiaken [sodia'ken] djurkretsen, en stjärnbildskrets: av grek. zodiakos' (kyk'los) med samma bet.; till grek. zo'on djur (jfr zoologi); så kallad emedan flera av dessa st järngrupper uppfattades som djurgestalter

zon [so'n] himmelsstreck, bälte, område: av grek. zo'ne gördel, bälte zoologi [såålågi']: bildn. av grek. zo'on djur (se zootomi) och log'os lära. Härtill zoolog [-å'g]

zootomi [sååtåmi'] djuranatomi: bildn. av grek. zo'on djur (se zoologi) och tome' snitt

zygot [sygå't] befruktad äggcell: bildn. till grek. zygon' parvis

o

A

1. å (prep.; numera endast i vissa uttryck, t. ex. å bane, ånyo, åsido; jfr på): fsv. a, isl. a, no. å; gemens, germ. ord (ty. an, jfr an; eng. ön), motsvarande bl. a. grek. ana' upp (jfr ana- i t. ex. anafor, anakronism m. fi.). Även som förled å- i sammansatta verb {åkalla, -klaga, -lägga, -skåda m. fi.) och verbalsubst. (åklagare; åsyn, åtanke m. fi.)

2. å vattendrag: fsv. a f., isl. a, no. å, got. ahva; gemens, germ. ord (överallt med bet. 'rinnande vatten, vattendrag')

motsvarande lat. aq'ua vatten (se akvavit) 3. å, åh (utropsord): se ah åbo person, som på viss tid innehar annans jord: fsv. aboe; bildn. till 1 å och 2 bo

åbrodd (en kryddväxt): fsv. abrot; ytterst av grek. abrofonon med samma bet.

åbäke något oformligt: fsv. obæke, af-bæke; sammansättn. av av i bet. 'över det vanliga måttet' och en bildn. till bak. Härtill åbäkig; åbäka sig

521 yverboren

åbäke

stam uv-, som återfinnes bl. a. i no. uv sådant som upptar utrymme i onödan. Härtill yvig

yverboren överdrivet nationalistisk: av Olof Rudbeck gjord försvenskning (med bet. 'högboren, ypperlig') av grek. hy-perbor'eoi, ett sagofolk, som hos vissa forngrek. författare omtalas som boende i höga norden, »hyperboreerna»

yxa: vardagl. och dialektalt yx, fsv. yx

(dat. ack. yxe), isl. øx, no. øks; gemens, germ. ord (ty. Axt, eng. axe), besläktat bl. a. med lat. asc'ia yxa yxlägg gullviva: sv. dialektord, trol. av äldre yxnalägg, där förleden yxna- är gen. pl. av oxe, sålunda 'oxlägg' yxne (en växt, Orchis): förkortn. av äldre sv. yxnegräs oxgräs, sammansättn. av yxna, gen. pl. av oxe, och gräs

z

zebra: se sebra zelot: se selot

zenit [se'nit] högsta punkten på himlavalvet: av arab. semt riktning, väderstreck, som av medeltida skriftställare felaktigt lästes senil

zeppelinare [seppeli'nare] (ett slags luftskepp): efter uppfinnaren, F. von Zep-pelin (1836—1917)

zeugma [sev'gma] (blandning av grammatiska konstruktioner): av grek. ze'ugma sammanbindning, förening zigenare [sije'-]: trol. av lågty. zigöner (ty. Zigeuner), möjl. ytterst ett indiskt ord

zink [s-]: av ty. Zink med samma bet.; av okänt ursprung

zodiaken [sodia'ken] djurkretsen, en stjärnbildskrets: av grek. zodiakos' (kyk'los) med samma bet.; till grek. zo'on djur (jfr zoologi); så kallad emedan flera av dessa st järngrupper uppfattades som djurgestalter

zon [so'n] himmelsstreck, bälte, område: av grek. zo'ne gördel, bälte zoologi [såålågi']: bildn. av grek. zo'on djur (se zootomi) och log'os lära. Härtill zoolog [-å'g]

zootomi [sååtåmi'] djuranatomi: bildn. av grek. zo'on djur (se zoologi) och tome' snitt

zygot [sygå't] befruktad äggcell: bildn. till grek. zygon' parvis

o

A

1. å (prep.; numera endast i vissa uttryck, t. ex. å bane, ånyo, åsido; jfr på): fsv. a, isl. a, no. å; gemens, germ. ord (ty. an, jfr an; eng. ön), motsvarande bl. a. grek. ana' upp (jfr ana- i t. ex. anafor, anakronism m. fi.). Även som förled å- i sammansatta verb {åkalla, -klaga, -lägga, -skåda m. fi.) och verbalsubst. (åklagare; åsyn, åtanke m. fi.)

2. å vattendrag: fsv. a f., isl. a, no. å, got. ahva; gemens, germ. ord (överallt med bet. 'rinnande vatten, vattendrag')

motsvarande lat. aq'ua vatten (se akvavit) 3. å, åh (utropsord): se ah åbo person, som på viss tid innehar annans jord: fsv. aboe; bildn. till 1 å och 2 bo

åbrodd (en kryddväxt): fsv. abrot; ytterst av grek. abrofonon med samma bet.

åbäke något oformligt: fsv. obæke, af-bæke; sammansättn. av av i bet. 'över det vanliga måttet' och en bildn. till bak. Härtill åbäkig; åbäka sig

521åda

år

åda ejderhöna: sv. dial. åd; egentl, samma ord som det från lågty. lånade ejder: jfr guding åder, ådra: fsv. adher, apr a, no. åder; gemens, germ. ord (ty. A der), trol. med ursprungl. bet. 'inälvor* åderlåta: av lågty. åderlåten (jfr ty. zur Ader lassen) med samma bet., sammansättn. av åder och låta i bet. 'lämna'; jfr fsv. blodhlata med samma bet. åhåga håg, lust; oro, omsorg: fsv. ahughi (dat. ack. ahugka) aktgivande, omtanke, iver, isl. ahugi; bildn. till verbet hyggia (a) tänka (på), besläktat med håg. Härtill uttrycket ligga på åga (aga) sova oroligt av fruktan att icke vakna i rätt tid

åka: fsv. isl. no. aha; nord. ord med grundbet. 'köra, driva' och med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ag'ere driva (se agera); jfr åker, åska, ackja åkdon: se don

åker: fsv. åker, isl. akr, no. åker; gemens, germ. ord (ty. Acker, eng. acre) med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ag'er åker; mark; bygd (se agrikultur), grek. agros' åker (se agronom); bildn. till ett samindoeurop. verb med bet. 'driva' (boskapen), som föreligger bl. a. i lat. ag'ere och sv. åka åklagare: fsv. åklaghare med samma bet.; till fsv. klagha a klaga över, anklaga, klandra; jfr anklaga åkomma: fsv. akoma f.; bildn. till fsv. koma a komma på, sålunda egentl, 'det som kommer på, träffar ngn'

1. ål (en fisk): fsv. al, isl. all, no. od; gemens, germ. ord (ty. Aal, eng. eel) av okänt ursprung

2. ål grodd på potatis och säd: isl. all, oll, no. ål; nord. ord med släktingar i sanskrit

3. ål (boktryckarterm, ett slags syl): efter likbet. ty. Ahle, egentl, 'syl'

ålandsrot (en växt, Inula helenium): förra sammansättningsleden, med bi-formen alant i äldre sv., över tyskan av folkl. lat. helna o. dyl., möjl. en korsning av lat. in'vla ålandsrot med likbet. grek. helen'ion; jfr alant åld- gammal (i åldfru m. fi.): av lågty.

olt (gen. oides; ty. alt) gammal (se ålderman, äldre) ålder: fsv. no. ålder, isl. aldr; gemens, germ. ord (ty. Alter), bildat till verbet isl. ala föda; jfr aldxig, alster, äldre, älska. Härtill ålderdom; åldrig; åldring; åldras

ålderman gilles- el. byföreståndare: fsv. alderman; av lågty. olderman, egentl, 'äldre man', till older äldre (se åld-, äldre)

åligga: egentl, 'ligga på'; jfr anligga ålkusa (en fisk, tånglake): egentl, 'ål-hona', sammansättn. av 1 ål och sv. dial. kusa kvinnligt könsorgan ålla, ållon: se olla, ollon ålägga: egentl, 'lägga på'; jfr anlägga å'm (ett rymdmått, 60 kannor): fsv. am fat, tunna; av lågty. dm med samma bet. (ty. Ahm, Ohm mått för flytande varor, jfr åmning); av lat. a'ma vinfat, ytterst av grek. am'e vattenämbar åma sig vara tillgjord; bete sig tafatt: mellansv. dialektord av okänt ursprung åminnelse: fsv. aminnilse, till aminnas (minnas a) påminna sig åmning (siffror på fartygsstäv utmärkande djupet från kölens underkant): av ty. Ahming med samma bet.; till ahmen (ohmen) mäta ett kärls volym, se åm

ånga (subst.): fsv. ånge (dat. ack. anga), isl. angi, no. ånge; nord. ord med oklar härledning ångbåt: översättn. av ty. Dampfboot med samma bet. (jfr da. dampskib) ånger: fsv. no. änger, isl. angr sorg, bekymmer, skada; nord. ord, till ett adj. med bet. 'trång', som återfinnes bl. a. i sv. dial. ång och ty. eng trång; jfr ångest, ängslas. Härtill ångra ångerköpt: egentl, 'ångrande ett köp'; jfr äldre sv. ångerköp köp som man ångrar, fsv. angerbytter som ångrar ett byte

ångest: fsv. angist; av lågty. ångest (ty. Ångst) med samma bet.; besläktat med ånger, ängslas; grundbet. sålunda 'trånghet i halsen, svårighet att andas' ånyo på nytt: fsv. a nyio, dvs. prep. a

med dat. sg. n. av adj. nyr ny år: fsv. ar, isl. dr, no. år; gemens, germ.

522åra

åtta

ord (ty. Jahr, eng. year), trol. med grundbet. Vår (årstid)'; jfr äring åra: fsv. ara, växlande med ar (sv. dial. år, isl. är, no. dr); nord. och forneng. ord (eng. oar), av omstridd härkomst å'rder gammaldags plog (för kupning av potatis o. dyl.): fsv. arper, isl. ardr, no. ard; nord. ord med grundbet. 'redskap att plöja med' och med motsvarighet i flera indoeurop. språk (bl. a. lat. ara'trum plog); till är ja; jfr plog å'rta (en simfågel): isl. arta; nord. ord av okänd härkomst

årtull: sammansättn. av åra och sv. dial. tull trädtopp o. dyl. (isl. pollr, no. toll pinne, knagg, årtull), gemens, germ. ord av omstridd härkomst

1. ås takås, översta bjälken i ett tak: fsv. as, isl. dss m., no. ås bjälke, takås; gemens, germ. ord av dunkelt ursprung; jfr 2 och 3 ås, ässing

2. ås bergrygg, grusås: fsv. as, isl. dss, no. ås; möjl. samma ord som 1 ås

3. ås (fornnordisk gud): se 1 as och åska

åsikt: översättning av ty. Ansicht med bl. a. samma bet.; jfr 1 sikt, ansikte åska: fsv. asikkia, asækia, egentl, 'åsens (d. v. s. gudens, Tors) körande'; sammansatt av 3 ås gud och isl. ekja körande (bildn. till åka); jfr sydsv. dial. åsen kör åskan går, åsaregn åskregn åsna: fsv. asne (dat. ack. asna) åsna;

ytterst av lat. as'inus åsna åstad: fsv. a stadh, ombildn. av äldre af stap, isl. af stad, da. afsted; egentl, 'från platsen' (jfr 2 stad) åstunda längta efter: fsv. astunda; sammansättn. av 1 å och fsv. stunda vänta; längta efter, bildn. till stund åsyfta: se 2 syfta

åsyn: fsv. asyn, isl. asjön; egentl, 'seende på', till sea a se på; se syn; jfr ansikte, åsikt åt (adv., prep.): fsv. isl. at, no. åt; gemens. germ. ord (eng. at), med motsvarighet bl. a. i lat. ad till, vid, för (jfr à); samma ord som infinitivmärket att

åtbörd gest: fsv. atbyrdh f., isl. atburÖr m.; bildn. till verbet bæra sik at bära sig åt, bete sig; jfr börd

åtei lockbete: fsv. atol; besläktat med äta

åter: fsv. ater, otter, isl. aptr, no. otter att; gemens, germ. ord (ty. eng. after-, lågty. achter, se akter), nära besläktat med prep. efter och liksom denna trol. en gammal bildn. på av; jfr åtra sig

återbud {sända å., få å.): sv. ordbildning, no. atterbud (jfr da. af bud, ty. Absage), egentl, '(nytt) bud om att ett föreg, bud återkallas'; möjl. har åter ursprungl. hört till verbet (han sände åter bud) men blivit överfört till bud återbörda ge el. föra tillbaka, återförvärva (å. till fäderneslandet): eg. (i lagspråk) 'i kraft av bördsrätt (göra anspråk på att få) återinlösa (jordegendom)'; fsv. byrpa på grund av släktskap kräva, till byrp, se börd återstod: svenskt ord, en täml. sen ny-bildn. (känd från 1700-t.) med oklar uppkomst; till verbet återstå (jfr fsv. aterstaper återstod)

återvändo (utan &.; det finns ingen å. o. dyl.): eg. en böjningsform av fsv. atirvænda f. (gen. dat. ack. -vændo) återgång; jfr närvaro, utsaga m. fi. åtgärd: fsv. atgærp, isl. atgerd; bildn. till fsv. atgøra, gøra at göra åt, uträtta; jfr gärd

åthävor (plur.): jfr fsv. athæva uppförande, beteende, jfr isl. athàfi n.; besläktat med fsv. hava sik at bete sig åtlöje (göra sig tül å. o. dyl.): till verbet le åt skratta åt; se löje åtminstone: ombildn. av fsv. at minsto, d. v. s. prepositionen åt och sing. dat. neutr. av minst

åtra sig ångra sig: no. attra seg (jfr isl. aptra); bildn. till åter åtrå (subst.): till verbet åtrå längta efter, sammansättn. av 1 å och trå åtskilja: fsv. atsküia och skilia at (se skilja). Härtill åtskillnad åtskillig: fsv. atskililiker, egentl, 'som kan åtskiljas, särskild, olikartad'; till fsv. atsküia skilja åt åtta: fsv. atta, isl. dtta, no. åtte; gemens, germ. ord (ty. acht, eng. eight), med motsvarighet i flera indoeurop. språk, bl. a. lat. oc'to (se oktav). Härtill åttonde;

523åverkan

ämna

åttio: fsv. attatighi, isl. åtta tigir åtta tiotal; jfr aderton: åtting åverkan: fsv. aværkanf.; tillaværka (olov-

ligt) utföra arbete på en annans jord (skog, fiskevatten o. dyl.), bildn. till verk

äckel: av ty. Ekel med samma bet.; av okänt ursprung. Härtill äckla: av ty. ekeln; äcklig ädel: fsv. ædhel; av lågty. edel förnäm; utmärkt, besläktat med adel och odal. Härtill ädling: fsv. ædhling; av lågty. edélinc

äfsing ände av varp i väv: bildn. till av äga (verb): fsv. egha, ægha, isl. no. eiga; gemens, germ. ord (eng. owe vara skyldig), trol. med släktingar i sanskrit; jfr egen, egentlig; ätt ägg fågel ägg o. dyl.: fsv. æg, isl. no. egg; gemens, germ. ord (ty. Ei, eng. egg), av oklart ursprung ägna [äng'na] (i ägna sig åt o. dyl.): fsv. eghna, æghna, isl. no. eigna; bildn. till egen, alltså 'göra till egen' äg rett' fjäderbuske: av fra. aigrette; till provensalska aigreta häger; av germ. ursprung, jfr häger

1. äkta (adj.): fsv. ækta, egentl, 'av äkta börd'; av lågty. eckte (ty. echt) född inom äktenskapet; laglig; avledn. av subst. ty. Ehe äktenskap, jfr 2 o. 3 äkta

2. äkta (verb): av lågty. sik echten ingå lagligt äktenskap, gifta sig (jfr 1 o. 3 äkta). Härtill äktenskap: fsv. æktaskap, äktenskap; av lågty. echteschap med samma bet.

3. äkta (i uttrycket taga till äkta): efter lågty. tö echte nemen med samma bet., till echt äktenskap (jfr 1 o. 2 äkta)

äldre (kompar.), äldst (superi.): fsv. ældre, ælzter, isl. ellri, elztr; gemens, germ. ord (ty. alter, ältest och Eltern föräldrar; eng. elder, eldest); till ett germ. adj. 'gammal' (ty. ali, eng. old), i nord. språk ersatt med gammal; ursprungl. en part.-bildn. till verbet isl. ala föda (se alster, ålder, älska) och motsvarande lat. al'tus hög (se alt); jfr också föräldrar

älg: fsv. ælgher, isl. elgr, no. elg; ett slaviskt-germanskt ord, besläktat bl. a. med grek. el'af os hjort älling ankunge (sydsv.): da. ælling; bildn. till and, med assimilation av ni; jfr gässling, killing, kyckling älska: fsv. ælska, isl. no. elska; nord. ord, trol. bildat på ett germ. verb med bet. 'föda' (isl. ala, se äldre, alster). Härtill älskog: fsv. ælskoghe, isl. elskugi, sammansatt av älska och ett fsv. hughi håg, sidoform till hugher; se håg

1. älta frossa: bildn. till 2 älta, alltså egentl, 'något som trycker el. plågar'

2. älta knåda; ideligen kälta om: fsv. ælta, isl. no. elta driva på, förfölja, plåga; nord. ord, trol. med släktingar i grek.

älv: fsv. alf, isl. élfr, no. elv; samma ord som ty. flodnamnet Elbe, möjl. besläktat med lat. aVbus vit älva (ett övernaturligt väsen): äldre sv. älf, da. elv (jfr ellevüd; elverhøj, -konge); femininbildn. till alf, isl. alfr, ett gemens, germ. ord (ty. Alp mara, eng. elf alf), av oklart ursprung äma'bel älskvärd: av fra. aimable med samma bet.; av lat. ama'bilis älskvärd; till ama're älska

äm'bar: fsv. æmbar; av likbet. lågty. em-bar, em ber; trol. av lat. am'phora stort, långrundat krus med två grepar; av grek. amjore'vs med samma bet.; jfr amfora

äm bete: fsv. æmbete, isl. emb&tti, no. embætte; gemens, germ. ord (ty. Amt), bildn. på ett ord med bet. 'tjänare' (got. andbahts; fsv. ambat trälkvinna), trol. av keltiskt ursprung; jfr ambassad

ämna: fsv. æmpna utföra; bereda; ämna, isl. efna; nord. ord, bildn. till ämne

524 åverkan

ämna

åttio: fsv. attatighi, isl. åtta tigir åtta tiotal; jfr aderton: åtting åverkan: fsv. aværkanf.; tillaværka (olov-

ligt) utföra arbete på en annans jord (skog, fiskevatten o. dyl.), bildn. till verk

äckel: av ty. Ekel med samma bet.; av okänt ursprung. Härtill äckla: av ty. ekeln; äcklig ädel: fsv. ædhel; av lågty. edel förnäm; utmärkt, besläktat med adel och odal. Härtill ädling: fsv. ædhling; av lågty. edélinc

äfsing ände av varp i väv: bildn. till av äga (verb): fsv. egha, ægha, isl. no. eiga; gemens, germ. ord (eng. owe vara skyldig), trol. med släktingar i sanskrit; jfr egen, egentlig; ätt ägg fågel ägg o. dyl.: fsv. æg, isl. no. egg; gemens, germ. ord (ty. Ei, eng. egg), av oklart ursprung ägna [äng'na] (i ägna sig åt o. dyl.): fsv. eghna, æghna, isl. no. eigna; bildn. till egen, alltså 'göra till egen' äg rett' fjäderbuske: av fra. aigrette; till provensalska aigreta häger; av germ. ursprung, jfr häger

1. äkta (adj.): fsv. ækta, egentl, 'av äkta börd'; av lågty. eckte (ty. echt) född inom äktenskapet; laglig; avledn. av subst. ty. Ehe äktenskap, jfr 2 o. 3 äkta

2. äkta (verb): av lågty. sik echten ingå lagligt äktenskap, gifta sig (jfr 1 o. 3 äkta). Härtill äktenskap: fsv. æktaskap, äktenskap; av lågty. echteschap med samma bet.

3. äkta (i uttrycket taga till äkta): efter lågty. tö echte nemen med samma bet., till echt äktenskap (jfr 1 o. 2 äkta)

äldre (kompar.), äldst (superi.): fsv. ældre, ælzter, isl. ellri, elztr; gemens, germ. ord (ty. alter, ältest och Eltern föräldrar; eng. elder, eldest); till ett germ. adj. 'gammal' (ty. ali, eng. old), i nord. språk ersatt med gammal; ursprungl. en part.-bildn. till verbet isl. ala föda (se alster, ålder, älska) och motsvarande lat. al'tus hög (se alt); jfr också föräldrar

älg: fsv. ælgher, isl. elgr, no. elg; ett slaviskt-germanskt ord, besläktat bl. a. med grek. el'af os hjort älling ankunge (sydsv.): da. ælling; bildn. till and, med assimilation av ni; jfr gässling, killing, kyckling älska: fsv. ælska, isl. no. elska; nord. ord, trol. bildat på ett germ. verb med bet. 'föda' (isl. ala, se äldre, alster). Härtill älskog: fsv. ælskoghe, isl. elskugi, sammansatt av älska och ett fsv. hughi håg, sidoform till hugher; se håg

1. älta frossa: bildn. till 2 älta, alltså egentl, 'något som trycker el. plågar'

2. älta knåda; ideligen kälta om: fsv. ælta, isl. no. elta driva på, förfölja, plåga; nord. ord, trol. med släktingar i grek.

älv: fsv. alf, isl. élfr, no. elv; samma ord som ty. flodnamnet Elbe, möjl. besläktat med lat. aVbus vit älva (ett övernaturligt väsen): äldre sv. älf, da. elv (jfr ellevüd; elverhøj, -konge); femininbildn. till alf, isl. alfr, ett gemens, germ. ord (ty. Alp mara, eng. elf alf), av oklart ursprung äma'bel älskvärd: av fra. aimable med samma bet.; av lat. ama'bilis älskvärd; till ama're älska

äm'bar: fsv. æmbar; av likbet. lågty. em-bar, em ber; trol. av lat. am'phora stort, långrundat krus med två grepar; av grek. amjore'vs med samma bet.; jfr amfora

äm bete: fsv. æmbete, isl. emb&tti, no. embætte; gemens, germ. ord (ty. Amt), bildn. på ett ord med bet. 'tjänare' (got. andbahts; fsv. ambat trälkvinna), trol. av keltiskt ursprung; jfr ambassad

ämna: fsv. æmpna utföra; bereda; ämna, isl. efna; nord. ord, bildn. till ämne

524ämne

I. ära

ämne grundämne, material; föremål för studium, tal el. skrift; skolämne, uppsatsämne; ursprung: fsv. æmpne, isl. ef ni, no. emne material; nord. ord, trol. besläktat med ord för 'arbeta', 'arbete' i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. op'us (se opus, opera); jfr avel

1. än (komparativ konj.; i större än o. dyl.): fsv. æn, an, isl. no. en, an; runsv. pan (pen) visar att den nord. partikeln än är identisk med ty. denn, eng. than, sålunda med bortfall av p- i trycksvag ställning; jfr 2 att

2. än (adv.) ännu: fsv. æn, isl. no. enn, egentl, 'fordom'; gemens, germ. örd, identiskt med lat. an'te framför (se arde- i t. ex. antecedentia, anteci-pera m. fi.) och grek. anti' emot (se anti-) och nära besläktat med partikeln and- emot (se anlete, ände, änne); jfr ändå, ännu

3. än (frågepartikel, i vardagl. uttryck som än se*n då?): fsv. æn, isl. en men, och; gemens, germ. partikel (ty. und, eng. and och)

I. ända (subst.) och 2. ända (verb): se ände

3. ända (adv.; i uttryck som ända upp o. dyl.): egentl, böjningsform av ände

ändalykt slut: sammansättn. av ände och fsv., sv. dial. lykt slut, bildn. till 2 lycka

ändamål: i äldre sv. med bet. 'slutmål'; översättning av ty. Endziel slutmål, yttersta ändamål

ände, ända (subst.): fsv. ænde (dat. ack. ænda), isl. endi, no. ende; gemens, germ. ord (ty. Ende, eng. end), bildn. till partikeln and- emot (se anlete, änne); jfr

2 än, äntligen. Härtill ända (verb); ändelse; ändlig

ändra: av ty. ändern med samma bet., bildn. på ander annan, se annan; jfr förändra ändå: fsv. æn pa, no. endå; sammansättn. av fsv. æn ännu (se 2 än); och, men (se

3 än) och fsv. pa då el. fsv. po dock äng: fsv. æng, isl. no. eng; nord. ord

med grundbet. 'krökning, böjning' ängd trakt: sv. ord (först känt från Bibeln 1541: egnd); trol. bildn. till sv.

dial. ång trång (ty. eng), se ånger, ängslas; formellt identiskt med äldre sv. ängd trångmål; andtäppa, sålunda egentl, 'trång dal'

ängel: fsv. ængil, isl. engill, no. engel; ytterst av grek. an'gelos, egentl, 'utskickad, budbärare' (jfr evangelium) änger mask i kött: fsv. ænger småmask, av ovisst ursprung

ängslas: jfr fsv. ængslas tryckas, besväras; av fsv. ængsl trångmål, ångest, bildn. till verbet ængia tränga, trycka, som självt är bildat på adj. sv. dial. ång trång (ty. eng)-, jfr ånger, ängd änka: fsv. ænkia, isl. ekkja, no. enkja; nord. ord, bildn. till fsv. enka, no. einka ensamstående, enda (jfr enkom, enkel). Härtill änkling: fsv. ænklinger ogift man änne panna: fsv. ænne, isl. enni, no. enne; nord. ord, bildn. till en sidoform av partikeln and- emot (jfr ände, anlete). Härtill ännastupa (dial.) framstupa

ännespann pannsmycke, diadem: sammansatt av änne och äldre sv. spann smycke (se spänne) ännu: fsv. ænnu, isl. enn nu; till 2 än och nu

änskönt: da. endskønt; efter likbet. ty. obschon

äntligen: av lågty. endeliken (ty. end-lich) slutligen; äntligen, bildn. på ende slut (se ände)

äntra kliva upp i tacklingen; genom direkt angrepp övermanna ett fientligt fartyg: av likbet. lågty. entem el. holl. enteren, av fra. entrer inträda (se entré)

äpple: fsv. æple, isl. epli, no. eple; gemens. germ. ord (jfr ty. Apjel, eng. äpple), av oklart ursprung; jfr apel

1. är uppsyn; högdragen min: av fra. air utseende, uppträdande

2. är (pres.): se 1 vara

I. ära heder: fsv. æra; av lågty. ère (ty. Ehre) med samma bet., äldst även 'skonsamhet, nåd; gåva' (jfr förära); samma ord som isl. Eir, läkekonstens gudinna (jfr eira skona), för övrigt med

5252. ära

ävja

omstridda släktskapsförhållanden; se ärlig. Härtill ärbar 2. ära tidevarv: se era ärende: fsv. ærende, isl. erindi, no. ærend budskap, göromål, tilldragelse; gemens, germ. ord av omstridd härledning, sannolikt verbalsubst. till isl. inna utföra, arbeta (se 2 and) ären pris (en växt, Veronica): av ty. Ehrenpreis, egentl, '(blomma som är värd) hederspris'; till 1 ära ärftlig: sv. ord (känt från 1600-t.) med oklar formbildning, möjl. lågty. lån; jfr fsv. ærfp ärvande (ärvdabalk), bildn. till ärva

ärg: besläktat med fsv. er, isl. no. eir koppar; gemens, germ. ord (jfr ty. Erz, eng. ore malm), samma ord som lat. aes (gen. a'eris) koppar, brons ärM eldstad, härd: ombildn. (efter andra ord på -ü) av fsv. cerin (isl. arinn) med samma bet., trol. besläktat med lat. a'ra altare, offerhärd äring årsväxt: fsv. cering; bildn. till år är ja plöja med årder: fsv. ceria, isl. er ja plöja; gemens, germ. ord med motsvarighet i andra indoeurop. språk (bl. a. lat. ara're plöja); jfr årder ärke- (i ärkebiskop m. fi.): fsv. ærkeisl. erki-; över forneng. av lat. ar'chi-, av grek. arkhi-, till grek. arkhos' anförare, härskare (se monark) ärla benämning på flera tättingar: isl. ertla, no. erla; nord. ord av oklart ursprung

ärlig: fsv. ærliker aktad, hedervärd; av lågty. érlich i samma bet.; bildn. till 1 ära; den nutida bet. från ty. ehrlich ärm: fsv. ærm, isl. ermr, no. erm; ett nord. ord, bildn. till 1 arm ärna ha för avsikt, ämna: fsv. cerna (arna) förskaffa; utverka, isl. ärna; trol. bildat till isl. ärr, got. airus sändebud ärr: fsv. cer, isl. err, no. cer; gemens, germ. ord, trol. med grundbet. 'sår' ärt: fsv. ært, no. ert; trol. lånat från fornlågty. erit med samma bet.; av okänt ursprung

ärtskocka: över ty. Artischocke av ital. articiöcc'0 med samma bet.; ytterst av

arab. al-harsaf: i sv. med anslutning till ärt

ärva: fsv. cerva, isl. erfa, no. erva; gemens. germ. ord (ty. erben), bildat till 1 arv ärvdabalk: se ärftlig äska fordra, begära: fsv. æskia; av lågty. ëschen, eischen fordra (eng. ask fråga)

äsping ung huggormshona: bildn. till 1 asp (alltså 'den, som trivs bland aspar')

äss (en kortspelsterm): ytterst av lat. a'$ (gen. ass'is), ett visst mynt ässe (endast i uttrycket vara i sitt ässe el. esse trivas, känt från början av 1600-t.): se esse

ässing list (el. planka) på insidan av relingen i en båt, båtkanten: da essing, no. esing (æsing); även: 'bjälklag i en byggnad'; bildn. till 1 ås takås ässja smideshärd: fsv. æsia, no. esja eldmörja, aska med glöd i; gemens, germ. ord (ty. Esse), trol. besläktat med ord i andra indoeurop. språk med grundbet. 'vara het, brinna' äta: fsv. ceta, isl. no. eta; gemens, indoeurop. ord (ty. essen, eng. eat), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. ed'ere äta; jfr etsa, fräta ätt släkt: fsv. æt, isl. ætt släkt, stam; gemens, germ. ord, i got. och väst-germ. språk med bet. 'egendom', bildn. till äga. Härtill ättling: fsv. ætlinger ättelägg ättling: till 1 lägg (bildlig bet.)

ättestupa: möjl. en lärd ordbildn. (1600-talet) i anslutning till sv. dial. (Småland) stupa brant ställe, till adj. stup brant (se stupa)

ättika: fsv. ætikia; av likbet. lågty. etik (ty. Essig), ombildat av lat. ace'tum med samma bet.

även: av lågty. even just, lika, till adj. even jämn (ty. eben)\ samma ord som jämn; jfr oäven

äventyr: isl. àjintyr, no. æventyr; över tyskan och fornfra. av medeltidslat. adventu'ra händelse (jfr advent) ävja [ävv'-] gyttja: fsv. æfia, no. ev ja dy; bakström i älv; nord. ord, motsvarande det från lågty. lånade ebb

526ävlas

ökänd

ävlas sträva, bemöda sig: s-formen av fsv. æfla, isl. no. efla stärka, åstadkomma, förmå; bildn. till avel i bet. 'kraft*. Härtill ävlan

äxing (benämning på vissa gräsarter, Cy-nosurus, Dactylis m. fi.): no. éksing; bildn. till ax

O

Ö: fsv. ø, isl. ey, no. øy; gemens, germ. ord (ty. Åue ö, strandäng), bildn. till 2 å, sålunda egentl, 'land invid vatten' öd (i uttrycket Uppsala öd, jordegendomar som tillhört den gamla kungaätten i Uppsala): fsv. øper egendom, rikedom; lycka, isl. audr; gemens, germ. ord (se allod), av okänd härledning; jfr 2 öde

1. Öde obebyggd (lägga öde o. dyl.): fsv. øpe, isl. eyÖi-; gemens, germ. ord (ty. öde), med släktingar i andra indoeurop. språk (bl. a. lat. va'nus tom, vas'tus öde); jfr ödsla, ödslig, öken. Härtill verbet öda: fsv. øpa, isl. ey6a, no. øyda; gemens, germ. ord (ty. veröden föröda); ödelägga; ödemark; föröda

2. öde (vad som är förutbestämt, skickelse): svenskt ord (känt från 1600-t.); av neutralformen ødhit till adj. fsv. ødhin förutbestämd, isl. auöinn, no. auden; sammanhörande med öd. Härtill ödesdiger

ödelägga: fsv. ødhelæggia med samma bet.; urspr, læggia ødhe, men part. ødhelagdher ödelagd och subst, ødhelæggilse Öde'm vattensvullnad: av grek. o'idema svulst. Härtill ödematö's Ödla: fsv. ødhla, isl. eöla, no. ødla; av omstridd härledning Ödmjuk: fsv. øpmiuker, isl. audmjükr, no. audmjuk, da. ydmyg; gemensamt nord. ord, sammansättn. av ett isl. adj. audr lätt (se ökänd) och mjuk; alltså egentl, 'som lätt blir mjuk' ödsla [ö'dsla, öd'-] slösa: da. ødsle; bildn till fsv. øpa föröda (se 1 öde) ödslig [ö'dslig, öd's-]: av äldre ödlig (jfr brottslig), ödelig, isl. eydüigr tom, obebodd; bildn. till 1 öde öga: fsv. øgha, isl. no. auga; gemens.

germ. ord (ty. Auge, eng. eye), trol. sammanhörande med lat. oc'ulus (se okular-) och grek. ofthàlmos' öga (se oftalmiatrik); jfr ögla, ögna ögla [öggS ö'g-]: diminutivbildn. till öga, alltså egentl, 'litet öga' ögna [öng'na, ögg'na] flyktigt se: no. augna, øygna stirra; ögna; skönja, da. øine få syn på, varsebliva; bildn. till öga

ögonblick: fsv. øghnablik; av' lågty. ågenblik med samma bet. (ty. Augen-blick), egentl, 'blinkning med ögonen' (se blicka)

Ögonbryn: fsv. øghnabryn; sammansättn. av gen. plur. av öga med bryn ögonskenlig (i uttrycket löpa ö. fara): efter ty. augenscheinlich med samma bet.; besläktat med sken, skina ök dragare; lastdjur: fsv. øk n., sidoform till fsv. øker m., isl. eykr, no. øyk häst, sto, dragare, riddjur; besläktat med ok

1. öka (subst.) flatbottnad båt (även: ekà): fsv. økia, trol. en dialektal sidoform till fsv. ekia med samma bet.; bildn. till ek; jfr ökstock

2. öka (verb): fsv. øka, isl. auka (imperf. iök), no. auka och fsv. økia, no. øykja; gemens, germ. ord, med motsvarighet i flera indoeurop. språk, bl. a. lat. auge're öka; jfr ock, öknamn

öken [ö'ken, öck'en]: fsv. øpkn, økn, da. ørken; bildn. till 1 öde Öknamn: fsv. øknamn, isl. aukanafn; bildn. till stammen i 2 öka ökstock (även ekstock): till 1 öka; sålunda egentl, 'båt av urholkad ekstam'

ökänd: fsv. ødhkænder lätt igenkänd,

527 ävlas

ökänd

ävlas sträva, bemöda sig: s-formen av fsv. æfla, isl. no. efla stärka, åstadkomma, förmå; bildn. till avel i bet. 'kraft*. Härtill ävlan

äxing (benämning på vissa gräsarter, Cy-nosurus, Dactylis m. fi.): no. éksing; bildn. till ax

O

Ö: fsv. ø, isl. ey, no. øy; gemens, germ. ord (ty. Åue ö, strandäng), bildn. till 2 å, sålunda egentl, 'land invid vatten' öd (i uttrycket Uppsala öd, jordegendomar som tillhört den gamla kungaätten i Uppsala): fsv. øper egendom, rikedom; lycka, isl. audr; gemens, germ. ord (se allod), av okänd härledning; jfr 2 öde

1. Öde obebyggd (lägga öde o. dyl.): fsv. øpe, isl. eyÖi-; gemens, germ. ord (ty. öde), med släktingar i andra indoeurop. språk (bl. a. lat. va'nus tom, vas'tus öde); jfr ödsla, ödslig, öken. Härtill verbet öda: fsv. øpa, isl. ey6a, no. øyda; gemens, germ. ord (ty. veröden föröda); ödelägga; ödemark; föröda

2. öde (vad som är förutbestämt, skickelse): svenskt ord (känt från 1600-t.); av neutralformen ødhit till adj. fsv. ødhin förutbestämd, isl. auöinn, no. auden; sammanhörande med öd. Härtill ödesdiger

ödelägga: fsv. ødhelæggia med samma bet.; urspr, læggia ødhe, men part. ødhelagdher ödelagd och subst, ødhelæggilse Öde'm vattensvullnad: av grek. o'idema svulst. Härtill ödematö's Ödla: fsv. ødhla, isl. eöla, no. ødla; av omstridd härledning Ödmjuk: fsv. øpmiuker, isl. audmjükr, no. audmjuk, da. ydmyg; gemensamt nord. ord, sammansättn. av ett isl. adj. audr lätt (se ökänd) och mjuk; alltså egentl, 'som lätt blir mjuk' ödsla [ö'dsla, öd'-] slösa: da. ødsle; bildn till fsv. øpa föröda (se 1 öde) ödslig [ö'dslig, öd's-]: av äldre ödlig (jfr brottslig), ödelig, isl. eydüigr tom, obebodd; bildn. till 1 öde öga: fsv. øgha, isl. no. auga; gemens.

germ. ord (ty. Auge, eng. eye), trol. sammanhörande med lat. oc'ulus (se okular-) och grek. ofthàlmos' öga (se oftalmiatrik); jfr ögla, ögna ögla [öggS ö'g-]: diminutivbildn. till öga, alltså egentl, 'litet öga' ögna [öng'na, ögg'na] flyktigt se: no. augna, øygna stirra; ögna; skönja, da. øine få syn på, varsebliva; bildn. till öga

ögonblick: fsv. øghnablik; av' lågty. ågenblik med samma bet. (ty. Augen-blick), egentl, 'blinkning med ögonen' (se blicka)

Ögonbryn: fsv. øghnabryn; sammansättn. av gen. plur. av öga med bryn ögonskenlig (i uttrycket löpa ö. fara): efter ty. augenscheinlich med samma bet.; besläktat med sken, skina ök dragare; lastdjur: fsv. øk n., sidoform till fsv. øker m., isl. eykr, no. øyk häst, sto, dragare, riddjur; besläktat med ok

1. öka (subst.) flatbottnad båt (även: ekà): fsv. økia, trol. en dialektal sidoform till fsv. ekia med samma bet.; bildn. till ek; jfr ökstock

2. öka (verb): fsv. øka, isl. auka (imperf. iök), no. auka och fsv. økia, no. øykja; gemens, germ. ord, med motsvarighet i flera indoeurop. språk, bl. a. lat. auge're öka; jfr ock, öknamn

öken [ö'ken, öck'en]: fsv. øpkn, økn, da. ørken; bildn. till 1 öde Öknamn: fsv. øknamn, isl. aukanafn; bildn. till stammen i 2 öka ökstock (även ekstock): till 1 öka; sålunda egentl, 'båt av urholkad ekstam'

ökänd: fsv. ødhkænder lätt igenkänd,

527öl

isl. auökendr; till adj .-stammen isl. auÖ- lätt (jfr ödmjuk) Öl: fsv. no. øl, isl. gl öl; dryckeslag, gästabud (i t. ex. grav-, slåtter-, taklagsöl); gemens, germ. ord (eng. ale) av omstridd härkomst

ölsupa: bildn. till supa i den äldre bet. 'äta soppa'

Öm: fsv. ømber usel, eländig; ömtålig; medlidsam, ömhjärtad, isl. aumr usel, eländig; nord. ord av okänt ursprung (jfr ömka), möjl. avlägset besläktat med 2 arm. Härtill ömma: fsv. øma känna medlidande

Ömka: fsv. ømka, isl. aumka, no. aunka; bildn. till öm (jfr 1 ynka), sålunda eg. 'anse för olycklig, beklaga*. Härtill Ömklig: fsv. ømkéliker

Ömse (oböjl. adj., i uttryck som å ömse sidor, från ö. håll; även ömsesidig, -vis): fsv. ymse, egentl, pluralform av ymis, isl. ymiss, no. ymis omväxlande; nord. ord, av oklart ursprung. Härtill ömsa: fsv. ymsa; ömsom: fsv. ymsom, dat. plur. av ymis; jfr enkom, lagom, stundom Önska: fsv. øskia, ønskia, isl. èskja, no. ynskja; gemens, germ. ord (ty. wünschen, eng. wish), bildn. till ett subst. fsv. isl. ösk önskan (ty. Wunsch); till samma ordgrupp som 2 vän och v ån och sålunda med släktingar i andra indoeurop. språk. Härtill önskan; önsklig; önskemål (se 6 -mål)

Öppen: fsv. ypin (upin, opin), isl. opinn; gemens, germ. ord (ty. of fen, eng. open), besläktat med upp; jfr uppen-b ar

Öppenhjärtig: översättn. av ty. offen-herzig med samma bet.; till öppen och hjärta

Ör grovt grus, grusbank: sv. dial. ör, isl. aurr m. grus, sten; ingår i många sv. ortnamn

Öra: fsv. øra n., isl. eyra, no. øyra; gemens, germ. ord (ty. Ohr, eng. ear), besläktat bl. a. med lat. a'uris öra (se auskultera, aurikel) ore nuv. bet. 1/100 krona (riksdaler) sedan 1873 (1855); i äldre tid 1/8 mark el. 1/32 daler (1560—1776): fsv. vre m., 1/8 mark (se 2, 3 mark); isl. eyrir m.,

över

no. øyre; möjl. tidigt germ. lån från lat. a'urens gyllne; guldmynt; jfr lösöre, saköre

Ö'rfil: ombildn. av äldre sv. örfigen (jfr da. ørefigen); av lågty. årvige (ty. Ohr-feige) med samma bet., egentl, 'öron-fikon'; möjl. utgår den sv. formen från ett lågty. årfigelen örfila öring laxöring: trol. ombildn. av fsv. øridh, isl. aurriöi, no. aurride, da. ørred, möjl. sammansättn. av sv. dial. ör grus, stengrund (jfr ör, örmage) och en bildn. till verbet rida, alltså egentl, 'den som rider (färdas) på grusören' ö'rlig, ö'rlogs- (t. ex. örlogsflotta): fsv. ørligh, ørlogh krig, strid; av likbet. lågty. orlich, orloch, egentl, 'löftesbrott, fredsbrott'; till partikeln 5 ur- och ett fomgerm. subst, med bet. 'ed, löfte' örmage (muskelmage hos fåglar): till sv. dial. ör, isl. aurrt no. aur stengrund; grus; jfr öring

örn: fsv. no. ørn, isl. grn; sidoform till isl. ari m. (ty. Aar); gemens, germ. ord, besläktat bl. a. med grek. or'nis fågel (jfr ornitolog)

örngott: fsv. ørnagat; ett spec. sv. ord (da. pudevår, -betrcek); sammansättn. av öra (i gen. plur.) och ett subst, med bet. 'behag' (jfr isl. gat läckerhet, mungåt öl); till gitta

Ört: fsv. yrt, no. urt; gemens, germ. ord (ty. Wurz), besläktat med rot Ösa (verb): fsv. øsa, isl. ausa (imperf. tds); gemens, germ. ord, besläktat med grek. av'o öser

Östan: fsv. østan, isl. austan från öster; bildn. av samma slag som nedan, hädan m. fi. till stammen i öster Öster (adv.): fsv. øster, isl. austr, no. aiLst; gemens, germ. ord (ty. Ost, se 1 ost-; eng. east), besläktat med bl. a. lat. auro'ra mongonrodnad. Härtill Östra (adj.): fsv. østre, isl. eystri, no. øystre

Öva: fsv. no. øva; av lågty. öven öva, syssla med, bearbeta (ty. üben); jfr övlig

över: fsv. yvir, isl. yfir, no. yver; gemens, germ. ord (ty. über, eng. over), med motsvarighet i andra indoeurop. språk, bl. a. lat. sup'er över (se super-), grek.

528överallt

övermod

hyper' (se hyper-); jfr övre, övrig, ovan, ymnig

överallt: av likbet. lågty. overal (ty.

überall)

överdriva driva för långt, överskatta: efter likbet. ty. übertreiben; jfr även da. överdrive. Härtill överdriven; överdrift

överdåd: efter lågty. overddt våldsdåd, övermod; till över och dåd. Härtill överdådig

överdängare: sv. dialektord med bet. 'person som är andra överlägsen i sitt yrke', till dänga slå, slänga, smälla; jfr baddare Överens (komma ö., stämma ö. m. fi.): efter lågty. over én (ty. überein), egentl, 'över ett'; jfr ense, endräkt Överflygla:"efter ty. überflügeln med samma bet.; till flygel i militär bet., alltså egentl, 'räcka över fiendens flyglar (så att han blir omringad)' överfiöd: fsv. overflødh översvämning, da. överflöd; av likbet. lågty. overvlàt (gen. dat. overvlöde), egentl, 'flödande över bräddarna'; till vidt (ty. Flut), se flod. Härtill överflöda; överflödig: fsv. overflødhogher överflödande, ymnig; även 'onödig'; av lågty. overvlödich Övergrepp överskridande av sin befogenhet: efter da. overgreb med samma bet.; till gripa över överskrida den rätta gränsen

Överhalning stor rullning eller krängning hos ett fartyg: efter eng. overhaul kölhala, vända ett fartyg på sidan (för reparation); bildn. till hala Överhand (i uttryck som ta överhand): av lågty. overhant överhand, övermakt Överhet: av lågty. overheit med samma bet., bildn. till lågty. obere övre (jfr ty. Obrigkeit)

överhus: efter eng. the upper house, det eng. parlamentets första kammare (numera the House of Lords) över huvud (taget), överhuvud adv.: fsv. ovir hovudh i det hela, i allmänhet; troligen efter ett motsvarande mit. uttryck (mht. überhoubet, ty. überhaupt); trol. från början ett handelsord: om man räknar i stort

över hövan (överhövan) adv. till övermått: se h ö v a överklass: ordet trol. först använt o. bildat av C. J. L. Almqvist (d. 1866); jfr underklass överkomlig möjlig att nå: till överkomma, komma över

överlastad drucken: från uttryck som äldre sv. öfwerlastat med dryck Överlevor (plur.): fsv. leva, atirleva det som lämnas kvar, till leva lämna kvar, isl. leifa; jfr kvarleva, lämna Överljutt: fsv. overlyvi, overlut; efter lågty. overlût (jfr ty. überlaut) mycket högt (om ljud); offentlig; till mlt. lût (ty. Laut), besläktat med ljud Överlopps (i uttrycket titt överlopps, över-loppsgåming): till fsv. ovirlop överflöd; av lågty. overlåp överflöd, vad som rinner över (jfr överlupen) Överlupen: till äldre sv. överlöpa översvämma, fsv. ivirlöpa; av likbet. lågty. overUpen (jfr löpa)

Överlåta överlämna: av lågty. överlåten med samma bet.; till låta Överlägga (i bet. 'rådslå'): fsv. ovirlæg-gia; efter lågty. overleggen överväga (ty. überlegen); till lägga Överlägsen: efter lågty. overlegen, ty. überlegen med samma bet.; egentl. 'som ligger över (i brottning)'; jfr av-, underlägsen

övermage omyndig: fsv. oformagi, ovor-maghi, ovirmaghi, egentl. 'oförmögen person, en som icke kan svara för sig själv', särskilt: 'som icke är vapenför'; sammanhörande med förmå. Den nutida bet. 'självsäker, dryg' beror på omtolk-ning av ordet i anslutning till övermodig, -lägsen, kanske också till subst. måge. För ombildn. ofor- till över- jfr över-svinnelig

överman: fsv. yvirman besegrare; styresman; isl. yfirmadr; ty. Übermann med samma bet.

övermanna vara el. bli ngns överman, övervinna, besegra: da. overmande, ty. übermannen med samma bet. Övermod: fsv. overmodh; av mlt. overmåt med samma bet. (ty. Übermut). Härtill övermodig: av mlt. overmôdich med samma bet. (ty. übermütig)

529övermått

övermått: efter likbet. ty. übermass övermåttan (adv.): ombildn. av fsv. ovir mato; av lågty. overmåte, egentl, 'över måttet'; till ö ver och 1 måtta Överraska: av ty. überraschen med samma bet.; ursprungl. i militärspråk: 'genom hastiga rörelser överfalla fienden'; till 2 rask överrumpla: av ty. überrumpeln med samma bet., egentl, 'överfalla med larm'; besläktat med rumla Övers (i uttrycket till övers): efter da. tüovers med samma bet. Överse (med någon): efter lågty. oversën med samma bet., egentl, 'se förbi, icke vilja se'

översiggiven förtvivlad: till ge sig över misströsta, fsv. ivirgiva sik med samma bet.; av lågty. sik overgeven förtvivla Översikt: efter ty. übersicht med samma bet. (se 1 sikt)

överskott: efter ty. überschuss med samma bet.; till skjuta över, se 1 skott; jfr underskott överskygga: se skygga överslag (i bet. 'ungefärlig beräkning'): efter ty. überschlag med bl. a. samma bet.

överst: se övre

överste: fsv. øvarste förman (egentl, best. form av överst); som modern militärterm efter ty. Oberst med samma bet.

Översty'r (i uttrycket gå överstyr gå förlorad): av lågty. overstüre, egentl, 'över styret'

översvinn(e)lig gränslös, överflödande (ålderdoml., bibi.): äldre sv. offuer-swinne(r)light offuerswinnande (Bibeln 1541); ombildn. av mit. unvorswindlik som icke kan försvinna (se försvinna); ofor- (oför-) har sålunda (liksom i Övermage) blivit ersatt av over-t senare över-; härtill kan ha bidragit att ty. bibeln på motsvarande ställen har en sammansättn. med über- öven überschwenglich; äldre sv. har även den ursprungligare formen oförsvinnlig oförgänglig, ovansklig

övrig

översålla: eg. 'genom sållning överströ', i mer el. mindre överförd användning; ursprungl. o. fortfarande mest i part. översållad (ö. med blommor o. dyl.) översåte: modern bildning som motsats-ord till undersåte

översätta överföra från ett språk till ett annat: av lågty. oversetten med bl. a. samma bet. (ty. übersetzen), vilket återger lat. transferr'e i bet. 'översätta' övertala: da. overtale; översättn. av ty. überreden övertala; till tala övertro alltför stor tillit, naiv, okritisk tro; vidskepelse: da. overtro; jfr ty. Vberglaube; möjl. bildat under inverkan av lat. swperstit'io vidskepelse överträda: (i Bibeln 1541) efter ty. über-treten, egentl, 'stiga över'; till 1 träda. Härtill överträdelse

Överträffa: av ty. übertreffen med samma bet.; till träffa; jfr förträfflig Övertyga: fsv. øvirtygha bevisa, överbevisa; av lågty. overtügen (ty. überzeugen) överbevisa; övertyga; jfr betyga, intyga, 1 tyg

1. Överväga övertänka: fsv. ovinxegha; av lågty. overwegen med bl. a. samma bet., egentl, 'i tankarna väga, pröva vikten (av olika möjligheter)'; se väga, bevåg

2. överväga väga tyngre, överträffa, -gå (särskilt part. övervägande företrädesvis, till större delen): samma ord som 1

överväga, men med bet.-utveckling i annan riktning. Härtill övervikt: efter likbet. tv. übergewicht övervälde: isv.yvirvælde, se välde. Härtill överväldiga: efter lågty. overweldi-gen, ty. überwältigen med samma bet.; jfr da. overvælde, no. overvelde med samma bet.

Övlig vanlig, bruklig: efter ty. üblich bruklig, med anslutning till öva Övre (komparativ), överst (superi.): fsv. yfre, yverster, isl. øfri, øfstr; till ad verbet isl. of över, besläktat med över Övrig: efter lågty. överich el. ty. übrig med samma bet.; till över

530