{
"id": "814767",
"kodnamn": "filmfors-3630",
"namn": "London, Porjus, 1912/12/17",
"datum": "1912",
"samling": "Filmarkivforsknings programblad",
"sortyear": "1912",
"sortnamn": "London Porjus 191212",
"views": "39",
"typ": "bild",
"tajtid": "516645",
"oldViews": "7",
"newViews": "32",
"extra-origFileUrl": "http://filmarkivforskning.se/wp-content/uploads/2015/05/6185.jpg",
"extra-origId": "3630",
"extra-origSiteUrl": "http://filmarkivforskning.se/programblad/london-porjus-19121217/",
"1-Årtal": "1912",
"2-Ort": "Porjus",
"3-Relaterade filmer": "Inför vanäran",
"4-Relaterade filmer": "Jaktäventyr",
"5-Relaterade filmer": "Kappsegling på Nilen",
"6-Relaterade filmer": "Lyckans växlingar",
"7-Relaterade filmer": "Qualier",
"8-Biograf": "London",
"9-Text": "Och Eclaire kan vid Rudolfs döds bädd ej vara hår."
}
...och lite skön källdata
ll
Porjus- IIIIIIIIIIIIQIIIIIIIIIIII aloGnAFEN Program Tisdag- Onsdag 17-18 Dec. Förevisningarna börja kl. 6 och 9 em. QUa-Iien Stad i Indien. l:9l0l0l0l Konstfilm .i Sensationsnummer! Konstfilm i Speiad av Amerikas förnämsta förmågor. Lyckans växlingar Å eller nedgång medför vicke alltid lyckan Spännande värklighetsskiidringar i många avdelningar. John Randolf var säkerligen en lycklig människa när han bragte Mully som sin lilla hustru till sitt enkla hem i byn. John var en glad Och strävsam man som sök-te för- bättra deras ställning i livet. Vis- Å serligen arbetade han hårt, men det grämde honom att se sin hustru slava i hemmet; hans käraste ön- skan var att få omgiva henne med tjänstefolk, som utförde arbetet. Till slut blev hans önskningar upp- f fyllda.. Han hade spekulerat i ak- tier och lyckats, och de flyttade till New-york. där de bebodde ett ele- gant hem. Men de skulle dock haft det bättre på. sin enkla. lantgård, ty man kan inte vet-a i förväg. Det är den gamla historien; med möda förtjänade pängar bringa lycka, lätt förtjänta pängar olycka. Nu föl- jer honom lyckan vid varje steg och han är snart en mycket rik man. Det är nu han finner hemlivet trå- kigtl och söker förströelse utomhus ibland folk, för vilka hans hustru ej skulle passa. Under en fäst blir han förtjust i en chansonettsångerska. Hon nu allt för honom, hans hustru in- genting. Han ödslar buketter och presenter på henne, däribland ett härligt halsband av diamanter och pärlor. Hans kallsinnighet mot hustrun sluta-r med skilsmässa ochV ett stort års-underhåll får den från– skilda hustrun. Fri från vidare för- pliktelser till sin förra hustru gifter han sig med sångerskan. Detta steg är för honom ödesdigert, ty fram- gången viker från honom, han gör förluster på börsen och hans vänner draga- sig tillbaka. Den end-a möjw ligheten för honom att börja på nytt är att få sälja. hustruns juveler. Skall hon giva honom dem? Nej, hon övergiver honom. kallblodigt. Vilken läxa har han inte fått, rui- nerad, utan vänner. vandrar han tillbaka till det gamla hemmet i byn. vilket står likadant som han lämnade det. Här finner han det lugn, som han så länge fått sakna. 1 thal, procentaren , IoIoIoIoI J aktäventyr Mycket komisk. Kappsegling på. Nilen V HELTIMMEssKÅnEsPELET Q Inför uanäran Drama i tre avdelningar. HI. Baron von Luttwitz, den elegan- te världsmannen. trådar en dag i en affär den unga., vackra eXpleditri- sen Eclaire, och med oemotståndlig makt dragals de båda. redan från för- sta stund till varar dra.. Och detta. fönsta möte ger snart upphov till andra, och snart spinner kärleken sin tråd, förenanide dem båda. Men live-t bjuder växlingar. En dag, när han kommer hem, finner han ett brev. Det .är .från Rosen- F örfallodagen för en växel på. 20,C00 mark, nal- kas. Nu äro goda råd dyra. Då rin- ner honom i hågen .kommerserådet Weinsteins unga dotter. Isabella. Han har alltid funnit den unga flic- kan betrakta honom med blickar, vari ej blott och bart vänskap av- spegllat sig. Ja, en förbindelse med henne blir hans enda. räddning Och beslutsamt belgiver han sig till kommerserådets fä st. Dagen därefter besöker han Ro- senthal. Denne vill i början lej hö- ra talas om någon prolongation av växeln, men då. von Luttwitz före- spegla-r honom en förlovning med Isabella. von Weinstein, går han med nöje1 in på att utskriva en ny förbindelse. 1 Överlycklig skyndar von Lutt- Witz från Rosenthal. Han är nu fri och .kan njuta sin kärlelkslycka. tillsammans med Eclaire. Och i a-ftonens glans mötas de båda. II. Tiden går. Baron von Luttwitz och lEclaire äro Äsedan ett år tillbaka förenade. Han älskar henne me-d den vuxna mannens hela passion. och hon, hon .ägnar honom, hennes första och enda. kärlek, hela sin dyrkan. , Men lyckan här i världen är för- glänglig. Baron von. Luttwitz har alltid haft passion för spel. En kväll spelar han, spelar vansinnigt och förlorar oupphörligt. Till slut sätter han i ögonlblicklets upphets- ning hela sin förmögenhet på ett kort och — tappar. Hemma möter honom ännu en jobspost. Ett nytt brev från Rc- senthal minner honom om hans växel. Om han ej inom tre dagar antingen betalar eller låter den på- Barn äga. ej tillträde tänkta förlovningen med Isabella von Weinstein bliva värklighet, kommer lagliga åtgärder att till- gripas. I Med tunga steg går han till E- claire och omtalar allt. I De måste skiljas. F örtvivlad sjunker hon samman. .Stolt avvisar hon dock de pänningar han vill giva henne, .och han går. Och i tårlös, outsäglig smärta ser hon alla. drömmar om lycka krossas. Allt är förbi. III. Å i Tiden flyr med väldig fart, och Eclaires lilla gosse, Rudolf, har bli- vit vuxen — och är just på väg att slå igenom som författa-re. En dag får han ett brev från en telaterdi- rektör, till vilken han sänt ett av honom författat drama. Och di- rektören ber honom vara. välkom- men hem till sig, för att i en sluten krets få dramat upplåst. Den aftonen trådar han. Else, von Luttwitz dotter 1 äktenskapet med Isabella. Utan att ana det Astå bror och syster emot varandra. Och de båda. unga finna snart varandra.. En dag gör han von Luttwitz ett besök för att anhålla om Elsas hand. Och allt tyckes gå väl, men – då falla plötsligt von Luttwitz blickar på en liten medaljong, som Rudolf bär i sin klockkedja. Vad är det? Med dan-ande hand öppnar han den- samma. J-.e, det är Eclaire, hans e- blen Eclaire, och den unge mannen framför honom är alltså hans son. För-tvivlad omtalar han hela san– ningen. och utom sig lämnar Ru- dolf von Luttwitz hus. Dyster upplsöker han sitt rum. och här finner modern honom lig- gande död. Hans .dikter-hjärta brast då hans drömmar, hans ljusa. tro på livet krossades. Men vem är det som plötsligt skyndar in och i obehärskaid sorg kastar sig ne-d vid Rudolfs bädd? Jo, det är ju von Luttwitz, som nu vid sonens lik vill gråta ut .sin smärta. Och Eclaire kan vid Rudolfs döds- bädd ej vara hård. Med huvudet i hennes knä får von Luttwitz gråta ut många och långa års sorg och förtvivlan . Men för Eolaire, för henne är all lycka nu borta, allt är förbi. Luleå 1912, Tryckeri-LB. Non-skenet